Mitt möte med Etna

tisdag 11 september 2018 - 15:46 | 2 Kommentarer

DSCF1653

 

Jag känner att Etna behöver ett eget kapitel. Det var med andra ord ett medvetet val att lämna bort henne från berättelsen om vår bröllopsresa som jag publicerade igår. Gå gärna och läs inlägget när du är klar med det här – vår resa innehöll nämligen mycket mer än eldsprutande berg! Och det där med eldsprutande är inte bara ett bildligt uttryck...Etna gav oss nämligen ett oförglömligt farväl. Så som jag skrev i mitt första inlägg efter resan känns det som att vulkanutbrott faktiskt är ett väldigt passande sätt att beskriva hösten hittills.

På bilden ovan ser du henne: Europas största aktiva vulkan. Hon tornar upp sig 3 350 meter över havet – Joniska havet där hon faktiskt har sitt ursprung. För 500 000 år sedan började hon långsamt söka sig uppåt och skapade genom sin stelnande lava en hel del av Siciliens östkust. Det har funnits en del större utbrott genom åren, men sedan 2012 har den så kallade elddrottningen varit väldigt lugn.

Det kändes overkligt att vara så nära en vulkan. Förstås har jag alltid varit medveten om att vulkaner finns, men de finns ju liksom "någonstans" och känns mest som mytiska fenomen. Därför blev Sicilien en riktig ögonöppnare. Så som jag skrev i mitt inlägg om bröllopsresan gjorde den rykande vulkanen ett starkt intryck redan från flygplansfönstret. På två öar norr om Sicilien finns dessutom två andra aktiva vulkaner: Stromboli och Vulcano. Starka energier med andra ord!

Etna var belägen ca 50 km från Giardini-Naxos där vi bodde. Vi kunde se henne varje dag när vi gick till och från hotellet, förutom när den höga toppen skymdes av moln. Det var nämligen också en del ovanligt häftiga åskstormar på Sicilien medan vi var där. Rökpelaren från Etnas inre varierade från dag till dag och hon blev nästan som en levande varelse, en följeslagare. Jag kommer till exempel en dag när jag var lite upprörd. I samma stund vände jag huvudet åt höger och såg Etna som bara uppvisade en tunn rökpelare. Plötsligt blev jag full i skratt och tänkte att om till och med Etna är lugn ska väl också jag kunna hitta lugnet inom mig!

 

DSCF1679

 

På sista semesterdagen bokade vi en guidad tur för att få uppleva Etna på nära håll. Natten innan hade jag riktigt starka lucid dreams. Det var som att vara i en annan tid, en annan dimension. På morgonen blev vi hämtade av vår guide, Marco, som berättade att Etna hade haft ett utbrott på natten. Kanske förklarar mina drömmar. Medan Jeepen körde mot vulkanen – nu också innehållande en härlig familj från London – utbrast Marco i ett "Oh...here we go again". Den rödaktiga röken du ser på bilden ovan var nämligen ett tecken på att Etna hade haft ännu ett utbrott. I det skedet pirrade det nog till lite i kroppen. Vulkanen blev ännu mer på riktigt.

 

DSCF1764

 

"Etna is a friendly volcano", upprepade Marco om och om igen. Han sa det med värme, som om det svarta berget verkligen är en kär följeslagare för folket på Sicilien. Marco motiverade också vänligheten med att Etnas lava färdas endast 30 cm/sekund (okej?!) vilket gör att man lätt kan ta sig till en trygg plats. Långsmala svartbrända områden längs de grönskande bergsslätterna vittnade ändå om lavans obarmhärtiga kraft. Ändå var det något vackert med det karga landskapet. På något sätt hittade växtligheten tillbaka, gång på gång, och skapade liv ur döden.

 

DSCF1826

 

Vi insåg snabbt att Etna är mer än ett svart berg med ett eldigt hjärta. Egentligen är hon ett kolossalt kratersystem där lavan genom tiderna hela tiden hittat nya öppningar. En gammal krater här, en annan där – vi kunde verkligen se hur vulkanen hade vuxit sig uppåt under årtusendenas gång. När vi tog på oss hjälmar och kröp ner i en så kallad lavatunnel – en tunnel skapad av stelnad lava – kändes det ändå overkligt. Samtidigt var det en otroligt fin upplevelse. Lite som att vara omfamnad av Moder Jord.

 

DSCF1752

DSCF1759

 

Marco tog oss upp till ca 2 000 meter – så långt man kan komma med bil. Därifrån fortsatte vi till fots genom ett nattsvart och dimmigt landskap. Det var overkligt öpphöjt till tio. Det var som att vara på en annan planet. Kolossala krafter i rörelse under fötterna, men ändå fullständig tystnad – fullständigt lugn. När vi kom fram till en krater som varit inblandad i ett stort utbrott blev jag tårögd. Kratern (ovan) var formad som ett hjärta. Det låter kanske konstigt men på något sätt utstrålade Etna så mycket värme och kärlek. A friendly volcano, minsann.

 

DSCF1792

 

Jag tänkte mycket på Lilith när jag gick längs Etnas svarta sluttningar. Du kanske läste mitt inlägg om den mörka feminina arketypen? För dig som inte gjorde det kan jag kort berätta att jag deltog i en väldigt stark workshop där vi utforskade arketyperna Eva och Lilith, dvs. kvinnans 'ljusa' och 'mörka' sida. Du kan läsa inlägget här. Workshopen blev verkligen en viktig vändpunkt för mig. Därför kändes det väldigt speciellt att få besöka Etna just den här sommaren. Vulkanen representerar ju egentligen den mörka sidan av Moder Jord. Explosiv feminin kraft som inte kan tämjas.

Men det slutade inte där. Vår sista morgon på Sicilien grydde och vi var bokstavligen uppe med tuppen – det fanns nämligen en tupp strax intill hotellet. Vi gick ut för att vänta på bussen 05:45 och möttes av en oförglömlig syn: Etna hade ett utbrott! Som du ser på bilden här under kunde man verkligen se lavan som flödade ur vulkanen – en syn som enligt lokalbefolkningen är riktigt, riktigt ovanlig. På nätet läste vi att 42 jordskalv hade varit upptakten till utbrottet. Det låter ganska crazy men vi märkte faktiskt inget. Förutom att vi, kvällen innan, trodde att någon eldade en stor kolgrill någonstans... Nå, det var i en mycket större skala än vi någonsin kunnat tänka oss.

 

DSCF1930

 

Jag såg Europas största aktiva vulkan spruta lava, men jag var inte rädd. Visst var det en syn som ingav stor respekt för de krafter som rör sig under jordens yta, men samtidigt kändes det som att Etna verkligen är en vulkan med goda avsikter. A friendly volcano. En av mina yogalärare, Michael, påminde mig om att sån här saker inte sker av en slump. "What inner work have you been doing lately?" frågade han mig. Svaret var självklart: Lilith.

Lilith, Lilith, Lilith. Det var klart att jag skulle åka till en vulkan och få uppleva den mörka feminina energin på ett så här konkret sätt. Nu menar jag inte att vår bröllopsresa endast var för mig – tvärtom! Sicilien gav både mig och Henrik precis vad vi båda behövde just nu, som par och individer. Att Etna fick ett så här ovanligt starkt utbrott var bara en sådan otrolig synkronicitet att jag inte kan låta bli att koppla händelsen till mitt eget inre arbete.

As above, so below. Vårt inre reflekteras i vår omgivning. Och jag kom hem från Sicilien med en sådan energiladdning att jag känner mig mer än redo att möta hösten med allt vad den innebär. Tack för allt, vackra Etna – hoppas vi ses nån dag igen.

 

2

Kommentarer

  • M

    12.09.2018 20:39 (6 dagar sen)

    Hej! Varför finns inte din blogg under dropmenyn "Bloggar" på första sidan? Eller är jag helt blind som inte hittar den?

    • Hanna Rosvall

      12.09.2018 21:48 (6 dagar sen)

      Jag har faktiskt ingen aning :) Tack för att du berättade! Jag ska kolla upp det.


Skriv kommentar