Nu är jag yogalärare

tisdag 13 november 2018 - 18:44 | 0 Kommentarer

IMG 5652

 

Söndagen den 11/11 fick jag mitt yogalärardiplom. Ett diplom som vittnar om 13 månader av studier. Asana. Meditation. Pranayama. Yogahistoria och filosofi. Anatomi. Energi. Och så vidare. Allt det där som finns fint paketerat i den internationella examen som kallas RYT-200.

Det känns fantastiskt fint. Vilken omvälvande resa de här 13 månaderna har varit. När jag ställde mig på yogamattan första gången år 2013 kunde jag nog aldrig drömma om att jag fem år senare skulle vara den jag är idag. Och dessutom kalla mig själv yogalärare. Lärare. Om och om igen frågar jag mig själv vad det egentligen innebär. Vad ska jag lära ut? Hur? Åt vem? Och framförallt varför?

Jag sitter framför mitt yogadiplom och undrar vad det betyder. Du som följt min blogg en längre tid vet att jag har en del större livsförändringar och också livsförändrande insikter bakom mig. Fastän jag inledde yogalärarutbildningen med karriärtankar har jag insett att allt det här nog främst var för min egen skull. Vägledning på min inre resa. Verktyg och visdom som hjälper mig att vara ett ännu klarare ljus i världen.

Ett erkännande: Jag har aldrig känt att jag passar in i yogavärlden. Inte den där 'gamla' världen där personer slaviskt följer en guru. Och inte heller den här moderna världen som till stor del målas upp på Instagram. Okej, jag generaliserar lite. Men det känns trist att yogan förädlats till former där yogautövaren antingen behöver följa några upplysta individer eller ständigt sträva efter mer avancerade yogaställningar. Det är inte yoga för mig. Det kommer aldrig att vara yoga för mig.

Yoga hjälper mig att förenas med något större – Universum. Yoga påminner mig om vem jag egentligen är. Yoga påminner mig om att vi alla är ett. Yoga väcker den kravlösa kärleken och djupa stillheten inom mig. Yoga hjälper mig att släppa taget om allt det där som jag inte längre behöver bära med mig. Yoga hjälper mig att möta båda glädje och sorg. Yoga lär mig om ömhet, ödmjukhet och acceptans. Yoga förnyar, förstärker, befriar. Yoga ger mig kraft och mod på min väg.

För mig är yoga en väg till sanningen. Jag är inte ännu helt säker på vad den där sanningen är, men varje yogaövning tar mig lite närmare. Yoga tar mig ständigt lite närmare mig själv – för det är där sanningen finns. Inom mig. Inom dig. Inom oss alla. Och när jag låter yogan flöda fritt i mitt liv är yoga aldrig något som existerar utanför mig. Yoga är livet och livet är yoga. Det är inte något som sker endast på yogamattan, utan i varje stund, varje andetag.

Tankarna vandrar till bilden som inleder det här inlägget. En tid när jag – utan att ännu själv veta det – stod på en tröskel, redo att ta steget ut i det okända. Yoga mitt i ett flyttkaos, livskaos. Dagliga övningar som hjälpte mig att behålla lugnet mitt i stormen. Tysta böner uttalade under tårfylld meditation – böner som Universum besvarade på sätt som jag aldrig kunnat drömma om.

För några dagar sedan fick jag en fråga här på bloggen:

Hur visste du att du vill göra något som du mår bra av till ett jobb? Att lära ut till någon annan i jämförelse med att göra det för sig själv är annorlunda. Hur visste du att du var redo?

Det är en bra fråga. Kände jag mig redo? Ja, jag gjorde nog det. Att jag sade upp mig från mitt reklamjobb var nog en stor katalysator. Med min egen historia i bagaget ville jag jobba med något som får människor att må bra. Att bli mindfulnessinstruktör var det första steget – det gav mig bekräftelse på att riktningen var rätt. Men eftersom jag så starkt kände att kropp och själ hör ihop ville jag också studera yoga, för att också få den där kroppsliga kunskapen.

Det var dock inte helt självklart att hitta rätt utbildning. Efter en del motgångar satt jag på flygfältet i Helsingfors och sa: "Jag ger upp! Jag litar på att rätt utbildning dyker upp om det är meningen att jag ska bli yogalärare". I nästa stund öppnade jag Facebook...och det första som dök upp var ett inlägg med texten "En plats kvar till yogalärarutbildningen i Kristinestad". Jag tog det som ett tecken. Platsen blev min. Och utbildningen visade sig vara allt jag någonsin kunnat drömma om – och så mycket mer. TACK för den, Universum.

Känner jag mig redo nu? Ja, och nej. Jag säger ja eftersom det känns som att det var meningen att jag ska bli yogalärare. Kombinationen av inre vägledning och perfekt synkronicitet går inte att ignorera. Och jag har lärt mig så. Mycket. Under de här 13 månaderna. Så många fina saker jag kan dela med mig av. Jag känner att jag har mycket att ge. Men jag säger också nej eftersom jag kör fast vid två frågor: Hur? Varför?

Men kanske jag inte behöver veta. Kanske jag inte ens behöver vara i 'yogavärlden'. Just nu känns det faktiskt bra att bara vara. Precis den jag är – precis där jag är. Framtiden får utvisa på vilket sätt jag kommer att lära ut yoga. För det behöver ju faktiskt inte ske i en yogastudio. Min kära och kloka yogalärare Marjo sa något så fint en dag när jag diskuterade de här sakerna med henne. Hon sa att yogalärarskapet inte handlar om att lära ut yogarörelser (asana) – det handlar om att utstråla liv, ljus och kärlek i världen. Ur den synvinkeln känner jag mig mer än redo. Ur den synvinkeln passar jag in. För yoga är livet och livet är yoga. Yoga är i mig och jag är i världen. Just nu är det mitt sätt att vara yogalärare. Och det fyller mig med glädje och tacksamhet.

 

0

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Skriv kommentar