blogg banner 2

På den här dagen

Skrivet av Hanna Rosvall 21.10.2020 | 0 Kommentarer

965674FD 33DE 44BF 92A7 9A9F0E0E8D14

Ett minne dök upp igår. Du vet, ett sånt där som Facebook bjuder på ibland: På den här dagen för X år sedan. Just det här minnet var åtta år gammalt. En bild från 2012 – det mytomspunna året då profetiorna siade att jorden skulle gå under. För min del fanns det sanning i de där urgamla orden. Det var nog kring 2012 som jag började vakna upp till en ny verklighet.

2012 var året när jag var ständigt sjuk. Jag gick från en antibiotikakur till en annan och hade både det ena och det andra symtomet. Till och med folk omkring mig reagerade på att mina förkylningar inte tycktes gå över. Visst, jag var helt överarbetad – vilket säkert påverkade mitt immunförsvar – men under ytan bubblade också en större förändring som jag ännu inte kunde förstå.

På den där dagen, för 8 år sedan, satt jag med en köplapp i knät. Siffran, 001, var anmärkningsvärd – resultatet av att jag stått utanför apoteket och hängt på låset tillsammans med ett gäng pensionärer. På den där dagen var jag 24 år gammal. Jag kände att jag inte hörde hemma utanför apoteket, tidigt på morgonen. Men där stod jag. Redo att hämta ut ännu en antibiotikakur.

Det finns likheter mellan den där dagen och den här dagen. I skrivande stund är jag nämligen också förkyld. Det känns lite spännande att tänka att en förkylning kan upprepas på exakt samma dag. Men det blir riktigt hisnande när jag tänker på vilken enorm skillnad det här knappa årtiondet har gjort.

På den där dagen, för 8 år sedan, var jag uppgiven. Kraftlös. Jag hade kapitulerat. Jag gick till läkaren – om och om igen – för det var det enda jag kände att jag kunde göra. Jag åt snällt medicinerna som jag fick utskrivna och hoppades på det bästa. Och så upprepade jag beteendet tills jag slutligen blev frisk.

Det dröjde inte ens ett år innan jag blev utbränd. Men något hände inom mig i samband med det. Jag slängde recepten jag hade fått utskrivna och vände in på en helt ny väg. Med mina sista krafter släpade jag iväg mig själv till en klok kvinna, läkare i kinesisk medicin. Det visade sig vara ett av de bästa besluten jag någonsin har gjort.

Åtta år senare har jag samlat på mig så mycket kunskap. Från kloka personer som jag har träffat och som har behandlat mig på olika sätt, men också genom egna studier. Mindfulness. Yoga. Läkande mat. Helande örter. Akupunktur. Zonterapi. KBT. Kosttillskott. Min resa har varit både kroppslig och själslig, andlig och alldaglig.

Min största lärdom har nog ändå varit att allt hänger ihop. Jag är en helhet. Därför har jag också fått mycket hjälp av till exempel den österländska medicinens holistiska synsätt. Att inte isolera ett symtom, utan att istället se allt omkring. Känslorna, kosten, livsstilen, energiflödena. För allt, allt, allt hänger ihop.

Förstå mig rätt. Den 'traditionella' vården har absolut en plats i helheten den också. Jag är tacksam för att det finns mediciner som kan skrivas ut vid behov. Så mitt syfte är alltså inte att säga att det är dåligt att gå till en läkare. Det som min insikt handlar om – när jag jämför 2012 och 2020 – är att jag inte hade nån kunskap om hur jag kan läka mig själv och vad som döljer sig bakom mina symtom, ur ett större perspektiv. Det är förstås viktigt att vara försiktig också när det kommer till örter och naturliga preparat. Att alltid rådfråga kunniga personer och så vidare. Men jag tror verkligen att individen själv också kan lära sig om och påverka sitt välmående.

Vi kan alla göra något. Vi kan se till så att vår fysiska kropp får det den behöver i form av näring, vila och rörelse. Att våra känslor får uttryckas på ett sunt sätt och att vi inte bär runt på tunga grejer. Att vår energi får flöda fritt och att det finns en balans mellan in- och utflöde. Att vi omger oss med sådant som får oss att må bra. Att vi gör sådant som känns meningsfullt och som ger oss möjligheten att bli de bästa möjliga versionerna av oss själva.

På den här dagen, 2020, känner jag mig alltså hoppfull. Fastän jag väldigt sällan är sjuk nuförtiden har jag åkt på en ordentlig förkylning. Kanske på grund av att jag har en väldigt stressig månad bakom mig. Men det är okej. För de senaste åtta åren har jag samlat på mig en hel del kunskap om mig själv – min kropp, min själ – och vet hur jag kan hjälpa mig själv att återfå balansen.

Därför känner jag hur min energi återvänder dag för dag. Och mitt i förkylningen är den sprudlande glädjen nära till hands. Skulle jag behöva gå till läkaren och få ett recept utskrivet, så gör jag det. Men den största skillnaden – jämfört med 2012 – är nog att jag inte längre känner mig som en passagerare i min personliga healingresa. Jag har blivit reseledaren.

Må väl, ta hand om dig själv. Och kom ihåg att det här bara är min upplevelse – din resa kanske ser helt annorlunda ut <3

 

 

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar