Tänder – igen

tisdag 17 juli 2018 - 21:45 | 0 Kommentarer

DSC2

 

Vilken underbar, underbar sommarvärme. Sträckläser en fantastisk bok som jag knappt kan lägga ifrån mig, njuter av att Henrik är ledig, häller upp ett glas vin från Sicilien och låter tankarna vandra till ön som vi snart får förflytta hela kroppen till. Jag är tacksam över att inte behöva sitta och svettas på ett kontor, tacksam över att få jobba på mina egna villkor. Du är välkommen att meditera eller yoga med mig! Kommer också att hålla utomhusyoga på Sandö.

Tidigare idag satt vi på Smulteröstranden – simmade, solade. Jag kände sådan glädje över att alla möjliga kroppar kunde samlas på stranden i vad som kändes som en väldigt accepterande atmosfär. Själv sträckte jag självsäkert ut mina aningen håriga ben i solen och tänkte att det kvittar. Det kvittar! Jag är så mycket mer än håriga eller icke håriga ben. Det här kanske låter som en självklar insikt...men det kunde få ett helt eget inlägg. Hälsningar: Breakdown-för-några-dagar-sedan.

Vad är det på riktigt för grej med att man måste se ut på ett visst sätt? Typ silkeslena ben på sommaren. Så himla onödigt egentligen. Som sagt, kunde skriva ett helt eget inlägg om ämnet. Men jag kände i alla fall att jag, efter ovanstående breakdown, tog ett stort steg framåt angående en del osäkerhet jag har kring mitt utseende. På ett bröllop förra helgen pratade jag t.ex. med massor av människor utan att tänka ett dugg på mina tänder. Ni kanske minns mitt tidigare inlägg om hur mina tänder orsakat en hel del tandagnissel sedan jag var liten?

Plot twist: För en stund sedan satt jag och googlade tandställningar igen. Vad hände?! Jag vet inte. Tror att jag såg någon på Instagram som öppet log med sin tandställning – det var det enda som behövdes för att jag själv skulle hamna in i de här tankegångarna igen. Så. Here we go. Igen.

Min inre kamp kretsar kring varför jag vill fixa till mina tänder. Lite som med att epilera benen – gör jag det verkligen för min egen skull, eller på grund av hjärnspöken som samhället planterat i mitt huvud? Det är viktigt för mig att se motiven bakom mina gärningar. Jag vill veta om jag styrs av rädslor och osäkerhet eller agerar utifrån min inre kraft och visdom.

Löser tandställningen egentligen några problem? Tandläkarna som jobbade med mina tänder i min barndom gjorde allt som behövdes för att korrigera käken – därför har inget gjorts åt mina nedre tänder. Att de är sneda är alltså huvudsakligen en kosmetisk detalj, trots att jag får lägga lite extra tid på rengöring när det är trångt mellan tänderna. Men ändå. Är tandställningen den rätta lösningen?

Tänk om det verkliga problemet är att jag inte villkorslöst älskar mig själv? Lösningen på det problemet kan man knappast köpa sig till, t.ex. genom tandställning. Det känns som att jag borde kunna komma till en punkt där jag inte behöver vara på ett visst sätt för att kunna acceptera mig själv, precis som jag är. De sneda tänderna i nedre käken hindrar inte mig på något sätt – det är bara jag själv som tror det.

Vem är det egentligen som säger att mina tänder är fula? VEM? Ingen har sagt det åt mig, förutom jag själv. Efter mitt förra tandagnisslande blogginlägg var det t.o.m. en vän som sa "Hanna, jag har alltid tyckt att du har så fantastiskt fina tänder!" Jag kan tro honom. Och jag är tacksam för vännens fina ord. Men på bilden ovan – tagen när jag blev sminkad inför mitt och Henriks bröllop förra året – kan jag ändå inte låta bli att se mina nedre tänder. "Oj vad mycket de syns", tänker jag, medan du kanske inte ens lägger märke till dem. Hmm.

Jag kände att jag måste gräva djupare. Vad är den metafysiska förklaringen och själsliga kopplingen till våra tänder? Varför är det så svårt för mig att släppa den här osäkerheten? Jag hittade starka kopplingar till Vishuddha, dvs. halschakrat som är kopplat till kommunikation – att uttrycka sig fritt och tala sin egen sanning. Det fanns kopplingar till en rädsla att ha fel, att känna att man behöver kolla upp saker innan man vågar öppna munnen. Måste erkänna att det här är en egenskap som funnits hos mig hela livet. Det är många gånger jag har svalt mina ord av en rädsla att göra bort mig – att inte veta något 'självklart', att blanda ihop namn eller saker, osv.

Jag har jobbat en hel del med mitt halschakra de senaste åren. Med att våga säga vad jag tycker, våga tala min sanning och skita i vad andra tycker om mig. Med att hitta min egen inre sanning istället för att upprepa andras ord eller försöka vara andra till lags. Jag har också blivit medveten om rädslan att säga fel och jobbat en hel del med att bara ha fel ibland och känna att det är 100 % mänskligt och okej. Men så himla intressant att allt det här har en koppling till sneda tänder, särskilt i nedre käken!

Sedan hittade jag det här – en karta som visar kopplingen mellan tänder, akupunkter och meridianer. Wow! Så intressant. Dessutom verkar mina sneda tänder bl.a. vara kopplade till vänster knä och höger axel – två ställen där jag alltid haft mystiska krämpor och snedställningar. Jag kan förstås inte säkert säga ifall det här stämmer, men jag tror att kroppen är en helhet och att det kan finnas väldigt spännande och otippade samband. I mitt fall låter det i alla fall som att det kunde ligga något i det.

 

tootho2

 

Vi får se vad den här nya informationen leder till. Kanske en stor förändring sker bara genom att jag nu hittat kopplingen mellan halschakrat och tänderna och kan börja jobba ännu mer medvetet med rädslan att säga eller göra fel. Kanske jag kommer fram till att jag i något skede vill räta ut tänderna – en intressant tanke att en sned tand kan ligga på en akupunkt som påverkar resten av kroppen. Vi får se. Vi får helt enkelt se. För tillfället får mina tänder vara som de är. Det är tillräckligt.

0

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Skriv kommentar