Tre dagar i tystnad – insikter

måndag 3 september 2018 - 20:26 | 0 Kommentarer

DSCF0270

 

Om några månader blir jag utbildad yogalärare. Det känns galet. Tiden har gått så snabbt. En gång i månaden har jag åkt till vackra Kristinestad för att lära mig av två av de klokaste personerna jag känner: Marjo och Michael. Ändå har massor hunnit hända – den här resan är en av de vackraste och kraftfullaste jag någonsin gjort. 

Jag har alltså ännu ett yogaveckoslut bakom mig. Den här gången var temat meditation – något jag väntat på eftersom jag redan jobbar med att lära ut mindfulness och meditation. Vi undersökte och upplevde meditation i alla dess former. Rörelse, röst, diskussion, tyst introspektion. Mellan meditationerna var vi i fullständig tystnad – det gjorde upplevelsen ännu starkare. Som jag också nämnt här på bloggen har jag de senaste månaderna gått igenom en mellanstor existentiell kris. Därför använde jag det här veckoslutet för att försöka få mer klarhet i vem jag är.

Det är nu måndag, men för mig fortsätter tystnaden. Henrik åkte nämligen på arbetsresa klockan fem imorse och kommer hem först på torsdag. Jag sitter alltså här och försöker låta veckoslutet sjunka in. Vi gjorde en hel del inre arbete som satte stora saker i rörelse. Personligen tycker jag att det är fint, att vara en ständig student fastän man också är lärare. Att hela tiden upptäcka något nytt inom sig själv.

 

Det här är några av de insikter jag bär med mig:

 

1. JAG KAN BARA VARA DET SOM JAG IDENTIFIERAR MIG SJÄLV MED

Insikten kom under övningen Intense Enlightenment där vi parvis skulle berätta för varandra vem vi är. Fastän jag har gjort övningen förr överraskades jag av de svar som min inre röst lyfte fram medan jag talade. Jag kan ju inflika att alla tidigare tillfällen slutat i tårar och tanken "Jag har INGEN ANING vem jag är". Den här gången hade jag en annorlunda upplevelse – det var fint att se hur mycket personlig utveckling som har hunnit hända på ett år.

När min själ fick tala beskrev jag mig själv på ett så vackert sätt. Jag sa inte att jag är otillräcklig. Jag sa inte att jag är osäker eller ful eller misslyckad eller en allmänt dålig människa, så som min inre kritiker stundvis gärna påstår. Plötsligt insåg jag att inget av det är sant – det är bara brus. Min inre röst uttryckte, klart och tydligt, att jag älskar och värdsätter mig själv. Att jag är fri och modig och vacker och värdefull. Det var överväldigande att inse vad jag egentligen tycker om mig själv. Tänk vilka falska röster man kan ha i bakhuvudet.

 

2. JAG ÄR VAD JAG ÄR SÅ ATT JAG KAN HITTA HEM IGEN

Jag är summan av alla liv jag någonsin levt. På jorden, i andra dimensioner. Den här inkarnationen är bara ett litet ögonblick på den tidslinjen. Bara den insikten fick mig att inse hur förvrängt det egentligen är att vara missnöjd med mig själv. Att hela "jag" skulle vara misslyckad på grund av ett dåligt beslut eller dåligt valda ord eller något liknande. Nej. Det är inte sant.

Jag är inte den här kroppen, den här inkarnationen. Varandet är djupare än så. Jag är en själ på en kosmisk resa – en reflektion av Universums ursprungsljus. Precis allt jag har upplevt har hjälpt mig att ta mig hit. Jag behöver alla de här lärdomarna för att kunna hitta hem igen.* Med det sagt vill jag dock påpeka att det förstås fortfarande är min yttersta strävan att alltid agera kärleksfullt. Karma is real. Men jag behövde få perspektiv på min stundvis stenhårda självkritik.

 

3. JAG ÄR

Hela mitt liv har jag försökt svara på frågan vem jag är. Jag har försökt bära olika roller, svara på olika förväntningar. Men ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att själva varandet är tillräckligt. Jag är! Jag bara är. Så vackert i all sin enkelhet. Jag behöver inte vara mer än så.

Jag är.

Jag är fri. Jag är vacker. Jag är kärlek. Jag är ljus. Jag är tidlös och gränslös och tillräcklig på alla möjliga sätt. Jag är en del av Alltet. Jag är ett med allt och alla. Jag är. Du är. Vi är. Och det kan ingen någonsin ändra på. Så befriande självaste existensen kan vara.

 

Jag är verkligen tacksam för den här helgen. När jag, genom meditation, skalar bort oljudet – det yttre och det inre – ser jag min själ. Det är känslosamt. Det var ett tag sedan jag verkligen hade både tid och utrymme att se mig själv på ett så ofiltrerat sätt, i alla fall på det här djupet. Och om det låter flummigt – jag förstår precis. Kom ihåg att det här är mina spontana tankar efter att ha levt i en (stundvis ganska högtflygande) meditationsbubbla :)

Yoga är för mig så mycket mer än fysiska övningar. Det är ett sätt att finna mig själv – Self-realization, att inse mitt sanna jag. Därför läser jag hela tiden mer och mer böcker för att verkligen försöka förstå filosofin som yoga baserar sig på. Det ger mig så många insikter. Därför är jag tacksam för att jag blev utbränd för fem år sedan – jag vet inte om mitt spirituella uppvaknande skulle ha skett utan yogans hjälp.

 

VEM ÄR DU?

Kanske mina tankar väckte någon tanke hos dig? Kanske du är i början av resan att finna dig själv? Kanske du inte känner ett behov av att veta? Inget är bättre än det andra – vi vandrar alla vår egen väg. I alla fall jag har nog ännu en bra bit kvar att gå, men vackert så.

Kommentera gärna också om yogafilosofi är något du är intresserad av att läsa mer om så ska jag se till att skriva om det.

 

 

Ordet yoga är Sanskrit och betyder att förena. Enligt yogafilosofin är vår uppgift som människor att, till exempel med hjälp av olika yogaövningar, vakna upp ur vår dröm (Maya, den kosmiska illusionen) och blir ett med Universum igen.

 

 

0

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Skriv kommentar