Vad är tystnad?

tisdag 29 maj 2018 - 14:02 | 0 Kommentarer

IMG 9

 

"Tystnaden kräver ingenting." Det är de första orden som möter den läsare som plockar upp boken Hyvä Hiljaisuus av Outi Ampuja. Hon baserar sitt verk på 320 tystnadsupplevelser, samlade genom kampanjen "Suomalainen hiljaisuus – Att uppleva tystnad". Jag har läst boken lite on-off, främst i flygplan och tåg, men det är lättsam läsning som man bra kan återvända till också efter en lång paus.

Vad är då denna kravlösa tystnad? Outi inleder sin bok med några ord om hörselsinnet och konstaterar att människan kan höra 20–20.000 Hz. Det finns alltså en hel del frekvenser vi – i alla fall medvetet – inte kan snappa upp. Fladdermusen kan t.ex. höra höga frekvenser, upp till 150 kHz, medan mullvaden hör 1Hz, vilket är ungefär as low as it gets. En annan intressant grej med hörselsinnet är att det aldrig 'stängs av', inte ens när vi sover.

Outi menar också att det finns olika nivåer av tystnad. Inre tystnad, yttre tystnad, behadlig tystnad, besvärande tystnad. Inre tystnad kan t.ex. uppstå under en meditation när tankestormen stillas. Yttre tystnad kan upplevas t.ex. på ett tyst café med en behagligt låg ljudnivå, eller när man är ensam på kontoret och endast hör ventilationen. Sedan finns det också de där korta stunderna av delad tystnad, t.ex. innan en teaterföreställning börjar.

Tystnad innebär alltså inte ljudlöshet. Eftersom våra öron hör något hela tiden handlar tystnaden mer om en personlig erfarenhet. Man kunde säga att vi väljer vilka ljud tystnaden består eller inte består av. För mig var det här en aha-upplevelse som fick mig att tänka på tystnad från ett helt nytt perspektiv. Det är ju faktiskt den inre upplevelsen som avgör om tystnaden är behaglig eller besvärande. En persons tystnad kan vara oljud för någon annan. Fastän jag & Henrik gärna sitter tysta tillsammans kan någon annan tycka att det är jobbigt om någon annan bara är tyst.

Bullret har blivit så vardagligt. Enligt Outi bor över 1 miljon (!) finländare på områden där bullernivån överskrider risknivåerna. Tyvärr innebär det här att personerna i fråga oftast har sämre sömn, lägre immunförsvar, svårt att koncentrera sig, glömska och mer stress. Outi uttrycker också oro över att de tysta platserna i vårt samhälle, t.ex. biblioteken, håller på att försvinna. Inte ens bastuns tystnad är längre helig eftersom allt fler väljer att 'lyxa till det' med högtalare eller TV.

Jag tänkte mycket på tystnad när jag & Henrik spenderade veckoslutet på Emmes Retreat. Vi var mitt i skogen, mitt i tystnaden, men ändå fanns det ljud. Vinden i trädtopparna, fågelkvitter, grenar som knakade under skorna, porlande vatten. Det jag reagerade på först var att det inte hördes några ljud från trafiken – då blev det direkt en djupare nivå av tystnad för mig. Kanske tystnaden bryts när vi tillför onaturliga ljud. Industri, trafik. Ju mer jag tänkte på tystnad från det här perspektivet, desto djupare berördes jag av paradoxen. Tänk vad vackert tystnaden låter.

En avslutande tanke. Filosofen Baruch Spinoza lär ha sagt att om människorna skulle vara lika kapabla till tystnad som till prat, skulle världen vara en lyckligare plats. Det ligger något i de orden – att lyssna, både till sin inre röst och sin omgivning, är kanske den viktigaste egenskapen av alla. Lyssnandet tar oss också tillbaka till kravlösheten – tystnaden kräver ingenting – eftersom det skapar en attityd av acceptans, ett utrymme där allt får vara precis som det är.

0

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Skriv kommentar