Vågar du älska dig själv?

måndag 4 juni 2018 - 22:04 | 0 Kommentarer

IMG 3

 

Jag läste en intressant tanke idag: "Om du skulle räkna upp alla saker du älskar, hur länge skulle det ta innan du nämner dig själv?" Det är en fråga som verkligen är värd att ställas. Jantelagen – du ska INTE tro att du är någon – har fått allt för många att skämmas för att uttrycka någon sorts egenkärlek, eller att uttrycka något alls för den delen. Det tryggaste är att hålla med, passa in, rikta blicken utåt.

Det har inte alltid varit självklart för mig att älska mig själv. Av någon orsak har det funnits en ständig strävan efter att vara någon eller något annat än jag är. Att se ut på ett annat sätt, att ha en annan personlighet, att tycka och tänka på ett annat sätt. Den största delen av tiden visste jag inte ens exakt vad jag ville uppnå – jag hade bara en känsla av att jag inte är tillräcklig.

Det tog mig nästan 30 år att börja ställa frågan: VARFÖR? Vem är det som kräver allt det här av mig? VEM är det som säger att jag måste se ut på ett visst sätt? VEM är det som tycker att jag borde klättra karriärstegen på ett visst sätt? VEM är det som kräver att jag ska följa strömmen? VEM är det som anser att jag är för mycket eller för litet av det ena eller det andra? VEM?!

Ibland ledde frågan till en verklig person, ibland mig själv, stundvis till ett hjärnspöke. I slutändan insåg jag ändå att jag lät min egenkärlek befläckas av åsikter och ideal som inte var mina egna. Den viktigaste insikten var att jag inte vill vara en version av mig själv som 'passar in' i någon annans värld. Jag vill vara en kvinna som inte bär andras slöjor, utan känner sig bekväm i sin nakenhet – sådan som hon är skapad. Utan smink, utan titel, utan jordlig egendom.

Vem är du om allt du äger faller bort?
Vem är du om allt du tror eller lärt dig vara nollställs?
Vem finns där, innerst inne?
Vad finns där att älska, om inget finns kvar?

Yoga och meditation har hjälpt mig att få ett större perspektiv. Jag har insett att vi är alla en del av samma ljus som skapade Universum. Vi är alla ett. Yoga har hjälpt mig att hitta tillbaka till det där ljuset – yoga har hjälpt mig att hitta Hem. Yoga har hjälpt mig att se mig själv som så mycket mer än den här kroppen, det här livet.

Innerst inne är vi alla jämlikt felfria och fullkomliga. Jag önskar att vi alla kunde se varandra i det ljuset – då skulle vi se själar istället för kroppar, titlar och ägodelar. Då skulle vi kanske sluta jämföra. Då skulle vi kanske kunna älska oss själva tillräckligt villkorslöst för att också kunna älska andra som oss själva.

Får mig, än en gång, att tänka på ett citat av Yogi Bhajan: "Recognize that the other person is you." Allt vi upplever är reflektioner av vårt inre. Att döma någon annan är att döma sig själv. Det som provocerar hos andra är något som behöver helas hos en själv. Från det här perspektivet bottnar alla våra handlingar i hur mycket vi älskar oss själva. Det viktiga är hur väl vi tar vara på de här speglarna omkring oss. Vågar vi ta en ärlig titt på det som gör ont? Vågar vi låta det helas så att vi kan släppa taget om det och skapa utrymme för ännu mer kärlek?

Egenkärlek är inte lika med egoism. Vi har alla rätt att känna att vi räcker till, att vi är bra, att vi är vackra – oberoende av vad som händer omkring. Människor som älskar sig själva och öppet visar det får tyvärr ofta höra elaka kommentarer. "Vem tror du att du är?" Man 'ska' ju trots allt inte tro att man är någon. Århundradets lögn! Tycker jag i alla fall.

Det är dags för just dig att komma ihåg vem du är. Du är fantastisk och fullkomlig, precis som du är. Du har unika egenskaper som bara Du kan ge den här världen. Den som försöker få dig att må skit p.g.a. det här...får se sig själv i spegeln. Människor som är dömande, missunnsamma, bittra eller lätt lägger skulden på andra har troligen en del förtryckta känslor. De behöver lära sig att älska sig själva. Sänd dem alltså kärlek och lycka till på vägen.

Den viktigaste kärleken är den som kommer inifrån. När kärleken kommer inifrån kan vi känna oss älskade, utan att någon eller något behöver bekräfta det. När vi hittar tillbaka till det där ljuset innerst inne kan vi sedan börja älska alla omkring oss och sprida kärleken, villkorslöst, vart vi än går.

0

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Skriv kommentar