onsdag 11 juli 2018 - 11:57

Helig geometri

sacred G2

 

Crazy Plant Lady här hej. Jag blir verkligen djupt berörd av växter. På min yogalärarutbildning har de andra nog redan vant sig vid att jag zonar ut på matpausen om jag råkar sätta mig bredvid en växt. Eller, 'råkar'... Låt oss nu vara helt ärliga här – jag söker mig aktivt till växterna.

Jag kan inte helt förklara det. Det är lite som en ordlös kommunikation som uppstår. En så fin energi att man bara vill dröja kvar och rent av bada i den. Allt och inget blir sagt. Jag lyssnar, de lyssnar. Med andra ord tror jag till 100 % på att det hjälper att prata med sina växter! Jag kan i alla fall erkänna att jag pratar med träd och växter varje dag.

Min mamma sa en gång att växterna vet om man är lycklig. Det var så fint uttryckt, och något jag också upplevt att är sant. Vid flera tillfällen har en växt blivit riktigt deppig, för att sedan slå ut i blom som aldrig förr när min egen energi ändras. Kanske är det här ett band jag bär med mig från tidigare generationer – min farmor hade en förmåga att få allt att grönska och min mormor hade en blomstrande koloniträdgård. Av min gamlamormor (som blev 106 år!) har jag ärvt böcker om läkande örter som är mig mycket kära. Som ni kanske redan gissade finns det en hel del växter också hos mina föräldrar – jag har haft lyckan att växa upp med växter överallt, skogen utanför dörren.

När jag möter en växt är det som att blicka in i Universum. Det låter kanske konstigt, men egentligen är det inte så långsökt som man kunde tro. Man brukar tala om Helig Geometri, Sacred Geometry. Spiralen, den så kallade Fibonacci-sekvensen, sägs vara grunden till allt liv. Galaxer, slingrande växter, trädgrenar, snäckskal, DNA...allt är uppbyggt på samma sätt.

 

0, 1, 1, 2, 3, 5, 8, 13, 21, 34

 

Fibonacci ser kanske inte så märkvärdig ut i skrift. Sifferserien byggs upp så att varje siffra är summan av det två tidigare siffrorna (0+1=1, 1+1=2, 1+2=3, osv.). På det här sättet kan livet expandera enligt en matematisk logik som t.ex. avgör var nästa gren kommer att växa på ett träd. I verkligheten är dessa siffror rent av ett underverk. Intuitivt kaos och logik i perfekt symbios. Spiralen som får livet att spira. 

Jag har alltid älskat geometri. Det är något med formerna, mönstren. Det är som en slags kod – ett språk som talar utan ord och väcker något uråldrigt inom mig. Ett minne, en koppling till Alltet. Jag kände mig kallad att skriva efter att ha läst en artikel om hur helig geometri visar sig i växter. Du kan läsa den i sin helhet här. Att se helig geometri förkroppsligad på det här sättet är för mig obeskrivligt vackert. Här är några bilder som berör mig lite extra djupt. Kanske du också ser Universum när du tittar på dem?

 

15 Plants That Teach Us Sacred Geometry At Its Finest 2

15 Plants That Teach Us Sacred Geometry At Its Finest 8

15 Plants That Teach Us Sacred Geometry At Its Finest 9

15 Plants That Teach Us Sacred Geometry At Its Finest 11

 

Alla bilder lånade från artikeln som nämns ovan.

måndag 9 juli 2018 - 12:47

Natural High Healing 2018

IMG 0815

 

Ja, var ska man börja? Det har varit tyst här på bloggen eftersom jag åkte iväg på en av årets mest efterlängtade händelser: Natural High Healing Festival 2018 <3 Efter 4 dagar fyllda av villkorslös kärlek, strålande ljus och himmelskt höga vibrationer är jag fortfarande lite i en bubbla.

Vi anlände till festivalområdet på torsdag eftermiddag. De första tårarna kom i bilen när vi parkerat på gräset – "Henrik, vi är här nu. Vi är HÄR", viskade jag fram och kände hur en oerhörd glädje och tacksamhet vällde upp inom mig. Medan Henrik sedan gick för att sätta upp vårt tält på Peace Camp stod jag i en armbandskö där vänner och främlingar kramade varandra – inte sådär snabbt och med några klappar på ryggen, utan långt och helhjärtat. Kärleksfullt. Villkorslöst. Jag ser dig, jag accepterar dig, precis om du är.

På öppningsceremonin grät jag ännu mer. Jag kommer inte exakt ihåg vad som sades eller gjordes – jag försökte bara landa i den oerhört vackra energin som skapades i tältet. Vi var alla ett. Jag upprepade för mig själv, om och om igen, att världen kunde se ut så här. Det kunde vara så här, på riktigt. Världen är kapabel till en sån här välvilja – det gäller bara att plocka fram den. Sedan skulle vi sätta en egen intention för festivalen. Jag bestämde mig för att släppa taget om allt det jag inte längre behöver, hitta mig själv, innerst inne, och bära henne med mig hem.

Torsdagen fortsatte med att försöka landa. Kära återseenden med själssystrar och -bröder från Vasa och Österbotten – de jag visste att skulle komma och de som överraskade med sin närvaro. Spontana möten med nya bekantskaper. Leenden, handflator som möttes i ett tyst tack, händer som sökte sig till hjärtat för att försöka greppa det kärleksfyllda ljuset som pulserade åt alla håll. En underbar spelning med FIA. Och sedan Nine Lives Yoga Rave – ja, det är möjligt att kombinera yoga & rave och det är så otroligt roligt!

Fredag. Jag skulle vakna tidigt och gå på ett yogapass, men jag sov lite längre istället. Det gjorde inget – på Natural High ser Universum till så att man hamnar precis på de workshops där man ska vara. Istället började jag dagen med workshopen Healing Sound and Touch där vi tillsammans aktiverade den helande energin som finns inom oss alla och delade med oss av den i små grupper. Om och om igen stod jag och såg en främling i ögonen i flera minuter. På något sätt såg jag alltid mig själv reflekteras – det var ingen främling, fastän jag inte visste vad hen hette.

Jag hade sett fram emot eftermiddagens kostföreläsning, men när jag väl var där kändes den inte längre helt rätt. Vi gick därifrån – det var helt okej. Det blir inte alltid som man har planerat. Jag & Henrik satte oss vid den lilla sjön. På solvarma klippor låg jag sedan i hans famn och fick en himmelsk ansiktsmassage. I nästa stund fann jag mig mitt i en True Voice workshop där vi kombinerade rörelser och ljud. Framför mig stod en liten kvinna med en enorm röst. Hon skapade inte ljuden – hon bara lät dem komma. Snart hade också alla vi deltagare en mycket större röst än vi någonsin kunnat tro. Att efter detta sätta sig på Singing Circle i en teepee med underbara artisten Se Misha var obeskrivligt fint.

Stora saker hände inom mig efter fredagens workshops. Jag var så trött att jag spenderade största delen av kvällen i tältet och somnade tidigt. Ett dåligt samvete tänkte komma krypande – man 'borde' ju passa på, 'sova kan man hemma' osv. Men Natural High funkar inte så. Ibland behöver man bara få vara, låta saker sjunka in. Så som också flera workshopsledare konstaterade finns det en alldeles speciell energi som vilar över festivalområdet – en energi som möjliggör riktigt, riktigt djupt själsligt arbete. Allt detta under magiska skyar fyllda av trollskt ljus och sagolika moln.

Lördag. Vi skulle på morgonyoga, men workshopen hann bli full. Istället spenderade vi morgonen med Tai Chi Movement Meditation – något jag kanske inte annars skulle ha testat på. Innan frukost hade jag sedan plötsligt blivit ägare till ett grönt Yoni Egg. Någon timme senare stod jag och yogade i solen utan regler, uppslukad av workshopen Yoga Trance Dance. "Det finns över 800 asanas", konstaterade Delamay Devi uppe på scenen, "men de finns alla inom er!" Så sant, så sant, så sant. Det var otroligt befriande att bara dansa fram en yogapose istället för att försöka ställa sig i en perfekt position på mattan.

Shiva & Shakti Ritual blev mitt och Henriks första möte med tantra. Det var en fin workshop som inleddes med att männen och kvinnorna ställde sig mitt emot varandra och visade varandra genuin uppskattning. Varje man och kvinna ställde sig upp och berättade vad just hen kunde erbjuda det andra könet – trygghet, stabilitet, ovillkorlig kärlek, intuition. Genom olika parövningar fick männen öva sig på att bara vara, surrender, medan kvinnorna fick öva sig på tillit, trust. Medan jag blundade och lutade mig djupt bakåt i Henriks starka armar började jag höra gråt omkring mig. Det var hjärtskärande att inse hur många kvinnor som har svårt att lita på män – att en så enkel övning kan visa på ett så stort sår som finns mellan könen. Vi fick också lära oss om energetic penetration, dvs. 'själsligt sex' som baserar sig på energiöverföring utan fysisk kontakt – något som deltagarna tolkade på väldigt varierande sätt. No judgement, men stundvis lite svårt att koncentrera sig...:) Men på riktigt, det är så viktigt att lära sig skapa den där kontakten med sin partner. Jag kände i alla fall att jag och Henrik kunde fördjupa vårt band genom de här tantraövningarna.

Det var en varm dag. Vi sprang spontant ner till den lilla sjön, klädde av oss nakna och sprang i. Inget konstigt med det – naket är helt naturligt på Natural High. En sådan frihet att inte behöva tänka på vad andra tycker eller tänker. Och att vara i en miljö där nakenhet inte automatiskt innebär något sexuellt. Att bada eller basta med främlingar och umgås lika naturligt som att kläderna skulle vara på. Så fint. Efter simturen låg jag i ett tält med Kuppari-Hanna, en s.k. kansanparantaja, som rätade upp min kropp genom traditionella finska healingmetoder. Jag var inställd på att gå på Ecstatic Dance på kvällen, men istället satte vi oss på en mysig spelning med begåvade Hanna Maaria. Sedan dansade vi hela vägen tillbaka till tältet medan musiken dånade från Ecstatic Dance tältet.

Söndag. En dag som kom överraskande fort. Jag gick på en workshop, men det var nog också den starkaste upplevelsen på hela festivalen. Kaisa Peltola höll workshopen Meet your Lilith där vi arbetade med arketypen som representerar den råa feminina energin. Oj oj oj. Wow! Så många insikter om hur Lilith har uppenbarat sig i mitt liv och försökt få mig att släppa taget om den snälla flickan som alltid vill vara alla till lags. NO MORE! En oerhörd kraft aktiverades inom mig under den här workshopen. Känner att det får bli ett helt eget blogginlägg i något skede.

Så är man hemma igen. Lite overkligt. Har levt i en helt egen värld de senaste 4 dagarna. Min intention för festivalen uppfylldes, helt klart. Telefonen har jag knappt plockat fram, så bilden i början av inlägget är en av de få jag har. På bilden visar jag upp en spontan målning som en liten flicka ville göra på min hand. Så otroligt många vackra ögonblick som jag bär med mig. Så tacksam över att ha fått uppleva allt det här med min älskade Henrik, och mina älskade själssystrar som jag kan dela allt med.

TACK, Natural High. Vi ses igen nästa år <3

 

hennanatural 2 

onsdag 4 juli 2018 - 13:28

SUP Yoga!

IMG 20170722 212000

 

Igår åkte jag och några underbara vänner till Sandö...på SUP Yoga! Det var en lite extra rolig upplevelse eftersom vi alla går samma yogalärarutbildning. Dessutom har finaste Ariela, som leder SUP Yogan här i Vasa, också gått samma yogalärarutbildning. YogaSource var så att säga representerat på stranden igår!

För mig var det här andra gången på brädan. Jag och Henrik testade nämligen SUP Yoga en gång förra sommaren – det är därifrån de här bilderna är, jag strax intill stenen och min vän Piritta bredvid (hade bara kamera på stranden igår). Eftersom jag fått lite känsla för hur brädan funkar kunde jag kanske fokusera lite mer på själva yogan den här gången – det fanns en större tillit till att man faktiskt står stadigt.

Precis som förra gången var SUP Yogan ändå en omvälvande upplevelse. Man blir ganska ödmjuk när underlaget inte längre är ett stadigt golv. Många saker som man tar för givet – klart jag klarar av den här posen – är inte alls lika självklara när havet, i ständig rörelse, tvingar en att använda också de minsta musklerna för att stå stadigt. Man får vara extra noga med att ha rätt linjer, vara grounded och känna att tyngden är jämt fördelad. En viktig påminnelse med andra ord! Något som ofta glöms bort när man rullar ut mattan på golvet och kan kompensera på andra sätt.

Yoga på vattnet är en magisk upplevelse. Eftersom mitt stjärntecken är Fiskarna omger jag mig gärna med just vattenelementet. Det är magiskt att spontant låta händerna eller fötterna flyta i vattnet under någon asana. Kvällssolen värmer, vinden smeker kinderna...obeskrivligt fint. Ariela är dessutom så himla bra på att ta med elementen i yogan – i alla fall jag känner att solen ger mig kraft att sträcka mig uppåt medan vattnet gör så att rörelserna får ett helt nytt flow. Och att andas i takt med vinden – wow. Tänk om man alltid skulle vara så connected till naturen när man yogar?

Att sedan lägga sig ner på brädan i savasana är himmelskt. Jag tror att jag låter följande bild tala för sig själv <3 Om du inte ännu har testat kan jag varmt rekommendera SUP Yoga. Det är lättare än man tror (trots att det kan dyka upp lite osäkerhet nu och då), brädorna är stabilare än man skulle anta och Ariela är världens tryggaste yogalärare att ha med sig ut på vattnet.

 

IMG 20170722 210753

 

Bilder: Ariela Atias

tisdag 3 juli 2018 - 13:38

Vill du lära dig meditera?

yoga 2150140 2Det känns som att det är mycket på gång nu. Därför känns det så himla viktigt och värdefullt att ha både meditationen och yogan som hjälper mig att hållas centrerad, fokuserad. För det där lugnet finns varken i det förflutna eller i framiden – det finns inom oss alla, Här & Nu. Det känns som min livsuppgift att dela med mig av de här kunskaperna så att så många som möjligt också kan lära sig att uppleva samma balanserade lugn – är det inte rent av en mänsklig rättighet?

Därför gör det mig extra glad att berätta att jag kommer att hålla en meditationscirkel varje måndag i juli! Många hör av sig till mig och säger att de funderat på att börja meditera, men är fundersamma kring hur de ska komma igång. Om du hör till dessa människor kan det här vara ett bra ställe att börja på. Inga tidigare erfarenheter behövs – vi börjar från början och jobbar tillsammans enligt gruppens behov.

Varför ska man då egentligen meditera? Det finns många orsaker men personligen har just lugnet och balansen varit viktiga. Efter att jag blev utbränd, ca 5 år sedan, var mitt nervsystem så sönderstrimlat att den höga stressnivån jag upplevde skapade mycket panik- och ångestkänslor. Med hjälp av meditation hittade jag tillbaka – inte bara till lugnet, utan tillbaka till mig själv. Jag blev lugnare, jag sov bättre, mitt immunförsvar (som inte var något att skryta med vid den tiden) blev starkare, hela jag blev starkare – inifrån ut. Jag lärde mig att andas igen, jag lärde mig att lita på mig själv och livet igen.

Den viktigaste insikten under åren har ändå varit att jag bär lugnet inom mig. Lugnet är inte kopplat till eller beroende av att saker ska vara på ett visst sätt. Jag behöver inte vara på ett visst sätt, min omgivning behöver inte vara på ett visst sätt, mina medmänniskor behöver inte vara på ett visst sätt. Det är befriande att lära sig låta saker vara precis som de är – utan att döma, utan att känna att man behöver ändra på något. En utmanande men viktig lärdom för ett f.d. kontrollfreak...! Och en otroligt viktig survival tool för min högkänsliga själ.

Känner du dig kallad att testa meditation? Då är du hjärtligt välkommen med, precis som du är. Vi träffas första gången nästa måndag, mer information hittar du i eventet (här under). Och om du har frågor får du gärna kommentera det här inlägget eller skriva åt mig på Facebook <3

https://www.facebook.com/events/461397660950837/

måndag 25 juni 2018 - 13:40

Barfota ner för berget

IMG 11

 

Jag går barfota så ofta jag kan. Min kropp längtar efter att få känna genom fotsulorna – jorden, gräset, stenarna, blommorna och allt som existerar där mellan. Inne i staden blir det stundvis lite väl mycket asfalt och skor. Men det gäller att göra det bästa av varje stund – ibland, har jag märkt, finns det största hindret till att ta av skorna mellan öronen.

Jag och Henrik gjorde igår en utflykt till Öjberget. Ett uråldrigt berg som samtidigt utgör randen till en kometkrater, skapad för 520 miljoner år sedan. Jag har fascinerats av det här lilla berget sedan barndomen – det är en alldeles speciell energi kring hela området. Därför var det en upplevelse utöver det vanliga att stå uppe på toppen, utan skor, och känna en koppling till bergets ande, Mountain Spirit. Marken var mjuk och varm när vi gick ner, fyllda av djup tacksamhet och ny energi.

Att skippa skorna har faktiskt många hälsobefrämjande effekter. På engelska talar man ofta om Grounding eller Earthing, vilket helt enkelt innebär att man går barfota på ett naturligt underlag (gräs, sand, jord). Då får kroppen en möjlighet att ta till sig elektroner från jorden genom det s.k. piezoelektriska fenomenet. I korthet: hälen dunsar mot marken och i utbyte skickar jorden upp sin helande energi som ser till så att laddningen i kroppen är optimal.

Grounding har fått en hel del vetenskapliga bevis. Egentligen är det bara en bekräftelse på det som våra förfäder redan varit medvetna om hur länge som helst. I vissa kulturer finns t.o.m. en tradition där man gräver en grop och täcker över allt utom huvudet för att låta hela kroppen 're-boota' och laddas. Så alla som gräver ner sig i sanden på stranden gör egentligen sin kropp en stor tjänst!

Man kunde säga att jorden bär på en oändlig visdom som vet precis vad vi behöver. Att gå barfota gör särskilt gott för nervsystemet eftersom det också fungerar genom elektriska impulser. Allmänna positiva effekter är t.ex. förbättrad sömn samt minskad stress och ängslighet. Många med kronisk värk, t.ex. i lederna, har också fått hjälp av att gå barfota. En studie har dessutom visat att Grounding påverkar laddningen i våra röda blodkroppar, dvs. minskar klumpning och förbättrar flödet, vilket kan underlätta livet t.ex. för dem som äter blodförtunnande medicin. Studiens slutresultat är att "Grounding appears to be one of the simplest and yet most profound interventions for helping reduce cardiovascular risk and cardiovascular events."

Det låter så enkelt, kanske för bra för att vara sant? För egen del kan jag bara konstatera att jag starkt kan känna effekterna av att gå barfota. Jag uppmuntrar dig att testa själv, så får du se hur det känns för dig. Jag kan också rekommendera den här dokumentären, "The Grounded", som finns i sin helhet på YouTube:

 

[embed width=600 height=450 class=center thumbnail=https://i.ytimg.com/vi/cRW0XO2xWn4/hqdefault.jpg?r=56462]http://youtu.be/cRW0XO2xWn4[/embed]

lördag 23 juni 2018 - 13:10

Magisk midsommar

IMG 0678

IMG 0687

IMG 8

IMG 0692

 

Vilken magisk midsommar det har varit. Inledde firandet med torsdagens International Yoga Day After Party som jag var med och ordnade på Sandö i Vasa. Det var så obeskrivligt fint från första stund, när vi steg ut på Café Helmis gräsbeklädda terrass och började dekorera. Att sedan se utrymmet fyllas av vackra själar skapade ett sådant högfrekvent ljus som inga dekorationer kan åstadkomma. Alla strålade, inifrån.

Kvällen var fylld av kravlös kärlek. Vänner och främlingar som kramade varandra, lyssnade till varandra, skapade ett utrymme där var och en kunde vara sig själv. Tillsammans lät vi musiken pulsera genom våra kroppar och uttryckas i form av fullkomligt fri Ecstatic Dance. Ingen brydde sig om hur man själv ser ut, hur någon annan ser ut – vi bara kände, kände, kände. Barfota, leende.

Regnet smattrade mot terrasstaket när vi lade oss ner för att bada i ljudvågor. Yogamatta efter yogamatta rullades ut, alla fick plats på något sätt. Jag och Henrik låg tätt intill varandra, i samma sovsäck, medan tonerna av finaste Stefan Backas kristallskålar, klangskålar och andra himmelska instrument färdades genom kvällsluften och smälte samman med ljudet från havsvågorna. Efter en högenergisk extatisk dansupplevelse var det fint att landa i en djup harmoni.

Jag fick möjligheten att, tillsammans med en annan vacker själ, avsluta kvällen. Vi samlade ihop alla ljus från borden och satte oss i en cirkel kring elden. På himlen dröjde sig midnatssolen kvar som ett eldklot ovanför horisonten, omgiven av rosenröda toner. Jag ledde en rosenmeditation där vi använde rosenblad för att sätta intentioner som vi sedan spred ut med hjälp av utandningen. Vinden får nu föra intentionernas helande kraft vidare i världen. Det var en så vacker stund som fortfarande berör mig djupt. Ett stort tack till alla er som satte er i cirkeln tillsammans med mig, oss alla. Vi fortsatte med sång, chanting, trumning...och sedan en helt tyst stund där vi tillsammans mediterade för fred innan vi gick hem.

Det känns som att torsdagen gav en glimt av hur den nya världen kommer att se ut. För vi lever mitt i en tid av stor förändring. Kravlös kärlek, acceptans, förlåtelse, förståelse – det är i den riktningen vi är påväg. Och att bara fira livet självt, berusas av ljuset som en grupp människor kan väva samman bara genom att samlas i den kravlösa kärlekens och glädjens namn. Himmelriket finns på jorden hela tiden – det är upp till oss att skapa det, varje dag, genom våra gärningar.

Om Shanti Shanti Shanti.

TACK <3

onsdag 20 juni 2018 - 19:43

Ecstatic Dance – vad, hur och varför?

IMG 0388 02

 

ECSTATIC DANCE! De här två orden dyker upp här och där. Spontant kan det kanske låta som något riktigt new age som man tar del av när man åker typ till Bali. Men det är så mycket mer än så! Dansen har en otrolig frigörande kraft. Därför vill jag, i det här inlägget, demystifiera fenomenet extatisk dans.

För det första: Du behöver inte vara på ett visst sätt. Ecstatic Dance är för precis alla, oberoende av ålder, kön, utseende eller hur vigulant eller dansant man är. Det viktigaste är att låta kroppen röra sig helt fritt. Ibland kanske man känner för att bara sluta ögonen och stå stilla – det är också okej.

För det andra: Det finns inga kunskapskrav. Ecstatic Dance är fri dans där rytmerna och musiken (ofta electronic dance eller World Music) är den enda läraren. Det finns ingen struktur, inga specifika steg eller något visst sätt att dansa på. Just ditt sätt att dansa på är 100% rätt.

För det tredje: Extas betyder i det här fallet helt enkelt eufori. Med andra ord handlar det inte om mörka tält där folk faller i trans eller mister kontrollen på något sätt. Alla rör sig enligt sina egna förutsättningar, sina egna gränser, sina egna behov. Vill man ta kontakt med de andra som dansar kan man göra det, men det är inget måste.

Så...när gav du senast din kropp tillåtelse att röra sig helt fritt? Utan att du funderar på om du gör rätt, om någon ser, om man 'borde' eller 'inte borde'. Tyvärr blir det ganska sällan i vårt samhälle. För mig har fri dans (oftast i mitt vardagsrum) blivit en livsviktig rutin som hjälper mig att släppa taget om känslor och annat som kroppen samlar på sig. Det är obeskrivligt fint att låta musiken flöda ur högtalarna och flöda med den, like no one is watching.

 

Blev du nyfiken?

Imorgon (21.6) har du en möjlighet att testa! Jag är nämligen med och arrangerar non-profit evenemanget Midnight Sun Ecstatic Dance på Sandö i Vasa. Evenemanget är helt alkoholfritt och fungerar samtidigt som efterfest för Internationella Yogadagen. Efter Ecstatic Dance bjuds det på ljudbad och jag kommer att hålla en midnattsmeditation på stranden, dit är du också hjärtligt välkommen!

Via mig är biljetterna endast 3€ så kommentera om du vill att jag skriver in dig på listan.

Hoppas vi ses på Sandö! <3

tisdag 19 juni 2018 - 15:03

Vad krävs för att bli älskad?

IMG 6

 

Prestera, prestera, prestera. Det har varit mitt mantra så länge jag kan minnas. Jag har alltid haft lätt för att lära mig, varit bra på det mesta. Men samtidigt har det blivit en sak som definierar mig – mitt värde har varit starkt kopplat till mina prestationer. Jag är bara så bra som omvärlden säger att jag är. Jag är bara så bra som mina prestationer.

Vem är det jag försöker bevisa något för? Frågan ställdes av min känslozonterapeut vid vår senaste träff. Jag har fått samma fråga för några år sedan, i en lite annan form, men inte kunnat svara då heller. Det är ganska konstigt eftersom jag vigt hela mitt liv åt att göra denna någon nöjd – ett okänt hjärnspöke som ständigt stått med piskan bakom min rygg.

Sedan kom insikten. Jag har aldrig riktigt blivit älskad för den jag är – bara för att jag existerar. Bara för att jag är Hanna. I alla fall har den kärleken inte blivit uttryckt på ett sätt som fått mig att känna att jag i varje stund är tillräcklig. Jag vet att min familj alltid har älskat mig och varit stolt över mig, men kärleken som visats har nästan alltid varit kopplad till en prestation. Bra betyg, stipendium, pris i en tävling, en bra rollprestation vid teatern, framgång på jobbet.

Jag har växt upp med känslan av att jag hela tiden måste bli bättre. Varje gång jag har lyckats har jag haft siktet inställt på nästa prestation. När kan jag lyckas nästa gång så att jag kan känna att jag är älskad och tillräcklig? Samtidigt har jag haft en stor rädsla för att misslyckas. Tänk om ingen älskar mig om jag misslyckas? Jag måste göra rätt, jag måste göra rätt, jag måste göra rätt. En ständig känsla av att vara alla till lags, att göra saker som får andra att tycka om mig.

Att prestera bra blev min identitet. I högstadiet blev identiteten ändå omskakad eftersom mina ständigt goda resultat resulterade i skällsord som 'plugghäst' eller 'pinko'. Jag kommer ihåg dagen när jag insåg att det inte räcker att prestera bra – det får vissa människor att inte älska mig. I ett desperat försök skrev jag t.o.m. fel på några prov för att inte få full poäng. Så himla sorgligt egentligen.

Jag har också insett att jag i många fall försökt bli som min äldsta bror. I mina ögon har han alltid varit en person som gjort allt rätt, som presterat väl och fått uppskattning av alla. Så jag gick med i scouterna, jag började spela gitarr, jag läste marknadsföring på Hanken, jag reste till Alperna – precis som han. Allt det här har känts som ett recept för att bli älskad. Vad skulle jag ha valt om jag skulle ha valt helt själv? Jag säger inte att ovanstående val har varit dåliga – jag har fått mycket glädje av de här upplevelserna och de har gjort mig till den jag är idag. Det är jag tacksam för. Men ändå...en viktig insikt om hur jag byggt min identitet.

Att kärleken måste 'förtjänas' har också varit en central del av mina förhållanden. Kanske det är känslan av att inte kunna älskas för den jag är som har gjort att jag valt förhållanden där det finns en stor obalans. Genom att hela tiden ställa upp för den andra, töja på mina gränser, har jag offrat mig själv på kärlekens altare så att pojkvännen ska må bättre. Dessa gärningar har varit kärlekens valuta – prestationer som bekräftat att jag är värd att älskas. Det har blivit särskilt tydligt när jag nu lever i ett äktenskap som bygger på kravlös kärlek.

Det är som att jag plötsligt kan förstå varför jag blev utbränd. Tusen fritidsintressen, höga krav, oändliga övertidstimmar, utmanande förhållanden...precis allt har varit ett slags rop på hjälp. Snälla, snälla snälla – säg att jag är tillräckligt bra för att bli älskad. Samtidigt har allt bottnat i en oförmåga att älska mig själv. När jag inte har kunnat hitta kärleken och acceptansen inom mig har jag sökt efter den i min omgivning istället.

Det kanske låter värre än det är. Mina föräldrar, min familj, har alltid accepterat mig precis sådan som jag är och stöttat mig ovillkorligt i precis allt jag gjort. Det är jag evigt tacksam för. Men den här insikten om att vi sällan säger jag älskar dig utan nån orsak har varit väldigt omvälvande. Det är en sak som i stor grad har format mitt liv och min självkänsla. Varför behöver vi egentligen ha en orsak för att älska eller uppskatta varandra? Varför behöver vi en väl utförd prestation eller en speciell kalenderdag för att visa kärlek? Personligen tror jag att det kan vara något som hänger med från tidigare generationer, något som hela tiden håller på att ändras till det bättre.

Det känns som att de senaste åren har lett fram till den här insikten. Jag är tacksam för att jag blev utbränd. Jag är tacksam för att Universum, för ca 5 år sedan, gjorde mig oförmögen att prestera. Jag är tacksam för att jag blev tvungen att bygga upp mitt liv igen och använda annat än prestationer som byggmaterial. Jag är tacksam för den djupa vördnaden som den här upplevelsen förde med sig. Att jag, för några år sedan, fattade drastiska beslut för min egen skull och vågade gå en egen väg var en annan viktig vändpunkt i mitt liv.

Jag skalade bort alla lager tills bara jag fanns kvar. Ingen titel, inget visitkort, inga tydliga planer inför framtiden. Ändå kände jag mig älskad. Det är kanske det vackraste jag varit med om. Så många saker föll bort – gamla vänner, gamla krav, gamla masker och illusioner – men det känns som att det viktigaste och värdefullaste blev kvar. Alla de som är beredda att villkorslöst älska mig, också när jag inte presterar eller är på ett visst sätt. Det viktigaste är ändå detta: Att jag äntligen är beredd att älska mig själv, precis som jag är.

Jag ber dig att idag visa någon kravlös kärlek, bara för att personen är den hen är. Att få känna att vi duger, utan att något behöver göras eller ändras, är den värdefullaste gåvan som finns. Det är en insikt som kan ändra hur vi lever våra liv.

måndag 18 juni 2018 - 16:22

International Yoga Day i Vasa!

InternationalYogaDay2

 

Äntligen får jag möjligheten att berätta! Den här torsdagen, 21.6.2018, är det INTERNATIONELLA YOGADAGEN och då är det möjligt att yoga från morgon till kväll. Du kan gratis testa på Kundalini Yoga, SUP yoga, Vinyasa Flow & Acro Yoga.

På kvällen ordnar A Bigger Heart dessutom ett non-profit Yoga After Party på Sandö. Fri dans och obegränsad glädje under midnattssolen. Gemenskap, kärlek, yoga. Och sedan min underbara vän Stefan Backas som bjuder på ett magiskt ljudbad. Om du aldrig badat i tonerna av kristallskålar och andra himmelska instrument rekommenderar jag att du tar chansen och testar på torsdag. Utan att avslöja för mycket kan jag också berätta att jag kommer att hålla en liten midnattsmeditation och ceremoni tillsammans med en annan vacker själ.

BE THERE! <3
Via mig har du möjligheten att få billigare biljetter (3€), så kommentera det här inlägget om du vill bli inskriven på gästlistan.

Eventet hittar du här.

tisdag 12 juni 2018 - 18:59

Hunden som rymde rakt in i mitt hjärta

IMG 5

 

Idag fyller min underbara Wilja 9 år. Det känns overkligt att det redan har gått 3285 dagar sedan det här lilla stjärnskottet kom till världen. Jag brukar kalla henne för tähtisilmä, stjärnöga, eftersom hennes ögon tindrar precis lika klart som när jag första gången såg henne.

Egentligen skulle Wilja inte flytta hit. Jag hade åkt iväg till Björneborg för att besöka uppfödaren och visa upp min första hund, Isa. Eftersom Isa har en stor terrierpersonlighet kände jag att hon var mer än tillräckligt. Sedan kom plötsligt uppfödaren bärande på en pytteliten parson russell terrier – den minsta i sin kull – och placerade henne i min famn. Det uppstod ett band redan då, men min rationella hjärna tänkte inte desto mer på den saken.

När jag öppnade bildörren, redo att åka hem, tittade två små stjärnögon upp på mig. Wilja hade rymt genom staketet och sprungit efter. Jag tog upp henne i famnen och förde skrattande tillbaka henne åt uppfödaren. Samma sak upprepades två gånger till. När Wilja rymt genom staketet den tredje gången och jag, än en gång, bar tillbaka henne till uppfödaren hade jag inget val. Jag såg på uppfödaren och konstaterade: "Jag tror att hon ska flytta till oss." Några veckor senare hade jag sedan en hund till.

 

38478 143531038995919 110810 n

 

Från det där första mötet har jag & Wilja varit oskiljaktiga. Hon är en högkänslig hund som behöver extra mycket stöd för att inte bli överväldigad av ljud och andra intryck. Kanske det är därför vi klickar så bra – jag förstår henne. Och hon litar på mig mest i hela världen. Hon är alltid med när jag yogar. Och när jag lägger mig i savasana slickar hon mina handflator, fotsulor, ibland tredje ögat. Ibland ser hon väsen som vi inte ser, ibland ordnar hon sin mat i formationer som ser ut som Karlavagnen eller någon annan stjärnbild. Den här hunden bär på djup visdom.

 

IMG 6682

 

Inga ord kan beskriva hur mycket jag älskar den här lilla själen. Jag är övertygad om att det här inte är vårt första gemensamma liv. Och jag är tacksam för varje dag vi är tillsammans. Vi har gått igenom tuffa tider, men det har bara gjort att vi kommit varandra närmare. Min lilla sfinx, tack för att du finns <3