Ensam hemma
Förra veckan var den sämsta sen undantagstillståndet inleddes. Snö varenda morgon, sura miner och lättirriterade familjemedlemmar, dåliga nyheter och svårt att koncentrera sej på nånting alls. Det enda positiva ljusglimtarna har varit min röra på sej utmaning som gjort att jag motionerat varje dag den gångna veckan (med undantag för igår). Hela fyra springturer har det blivit, och sen ännu youtube-träning, styrka och yoga på det. Det känns åtminstone väldigt bra!
En vecka i skärgården
Tre veckor hemma hela familjen började tära lite på krafterna. Vi tänkte att ett miljöombyte kanske kan pigga upp och packade därför ihop oss och åkte ut till skärgården i måndags kväll. Vi körde ut i den vackraste solnedgången och kom ut lagom till kvällsmat för barnen. Dagarna följde på med jobb för vuxna samt lek och utevistelse för de små. Mer socialt distanserad kan man nog inte vara. Så skönt att komma bort, havet ger alltid ro. Vi inledde också påsklovet med skumppa på bryggan och påskbastu. Men inget dopp i havet ännu. Tre grader är liksom tjugo grader för kallt för mej...
Distansdagar i undantagstillstånd samt några små tips för en smidigare coronavardag
Tredje veckan med undantagstillstånd på gång. Den börjar forma sej till en ny vardag. Men fortfarande känns det nog som ett undantag. Emellanåt funderar jag dock nog om det någonsin kommer bli som vanligt igen. Tänk så snabbt man vänjer sej ändå? Och formar om sådant som tidigare känts som orubbligt. Att jobba mestadels hemifrån går som på rutin nu redan. Även om tekniken strular emellanåt. Eftersom vi är två vuxna som jobbar hemma men vi har bara ett rum man kan jobba i och samtidigt stänga om sej i, så turas vi lite om hur och var vi sitter. Den som har mer videomöten vinner arbetsrummet. Vissa dagar byter vi om efter lunch. Det funkar faktiskt riktigt bra, även om jag märker att ergonomin inte är på topp. Borde kanske testa strykbordstrixet för att få höj- och sänkbart ståbord?
En sjuåring i huset
Hipp Hipp Hurra för min älskade förstfödde idag. Sju år fyller han. SJU! Sju år som Mamma. Det börjar ju vara en del ren. Själva firandet här hemma avklarade faktiskt redan igår eftersom Maken är bortrest nu tills på torsdag. Och det var en väldigt nöjd nästan sjuåring som somnade igår kväll. Vi skämde nog bort honom lite med superfina presenter. Men vad kan man när han är så fin att man helst vill köpa honom hela världen?! På veckoslutet blir det kalas. I år med pokemon tema. Jag har redan börjat planera för fullt. Inköpslistorna för bakandet och todo-listorna för pysslet börjar också vara klara. Kul med kalasvecka. Om du vill se mera av tidiga års kalas kan du klicka på bloggkategorin "party".
Tacksamheten och perspektivet efter några dagar på sjukhus
Jag är också vanligtvis noga med min tacksamhet. Jag gör tacksamhetsövningar varje kväll och tror det gör mycket för min lycka och mitt välbefinnande. Men de senaste dagarna har jag varit ännu mer tacksam än vanligt. Vi har varit inlagda med ett av barnen på barnkliniken några dagar. En planlagd operation. Inget destu allvarligare. Men ändå, det är ju milt sagt ångesframkallande. Och så sätter det hela saker i perspektiv.
Takremppa och VAB
Tänk att det skulle dröja ända in i november tills samtalet från barnens dagvård kom om febriga barn?! Det hade jag nog inte vågat hoppas på. Att samtalet kom just dagen innan vi skall ha takrenovering hemma så är ju mindre lägligt, men det är väl priset man får betala för en i övrigt mycket frisk höst. Vi råkade alltså i somras ut för en liten vattenskada efter att husbolaget installerat nya varmvattenberedare i lägenheten. Ett rör var dåligt på plats och två kvällar efter installationen brast det. Jag sov då redan, men Maken märkte det efter ca 15 minuter. Tänk om det hade brustit då vi var på jobbet? Eller ännu värre några veckor senare då vi var bortresta på sommarsemester!?
Kvällsyoga
Egentligen orkade jag inte. Ikväll var jag nämligen så trött, så trött. När barnen somnat var det enda jag verkligen hade lust och ork att göra att bara lägga mej på sängen och scrolla på telefonen tills jag skulle somna. Men jag gjorde det inte, jag klarade av att motstå frestelsen. Istället rullade jag ut yogamattan och sökte upp en de-stress yoga session med Adriene. Och nu efteråt är jag förstås så glad för det beslutet. Kroppen är betydligt mer avslappnad. Huvudet har balanserats. Allt känns bara bättre. Och imorgon är det dessutom fredag. Jag har nästan överlevt YH-veckan. Halleluja och Namaste!
Puhuust! Är det bara tisdag?!
Det är bara tisdag och jag är redan helt färdig med den här veckan! Maken är borta på arbetsresor hela den här veckan så jag drar hela lasset själv. Och förstås är det samtidigt massvis på jobbet. Som bara inte går att göra klart då jag måste fara för att hämta kidsen. Som idag dessutom bara varit gnälliga, busiga och bråkiga. Så där som det brukar vara när man som Mamma är trött, stressad och bara inte skulle orka. Jag tror faktiskt att de två liksom lite hör ihop och beror på varandra. Mitt tålamod var i alla fall lite för kort ikväll. Vilket gör mej ännu tröttare. Så idag tänker jag bara gå i säng så fort också barnen somnat.
Ett lite bättre fredagsmys
Vi har en ny fredagstradition i vår familj. Klockan åtta bänkar sej hela familjen i soffan för att titta på Fort Boyard och fredagsmysa. Programmet i sej är väl inte något extra, men riktigt underhållande för alla i olika åldrar såväl man är fyra eller trettiofyra. Till fredagsmys måste man ju också ha något trevligt att mumsa på. Men eftersom jag försöker leva lite hälsosammare så ville jag inte ens ta risken att köpa godis och chips. Är man trött så är det lätt hänt att frestelsen blir för stor. Istället blev det grönsaker, dip, bär och salta pinnar (men de avstod jag från). Alla tyckte det var gott och betydligt bättre för kroppen än godis!
Ett kort hej
Jag hade just skrivit ett långt blogginlägg om balansen i vardagen och hur svårt det är att hinna med bloggen. Men det bara försvann helt plötsligt. Så typiskt när jag äntligen hade lite ork att sätta mej ner och blogga lite. Nu är ju förstås orken slut. Nytt försök imorgon! Och mina legoland-inlägg måste jag ju få skrivet också. Reseskildringen är ju ännu på hälft! Och så har jag bakat blöjkaka också. Och på söndag vankas det 4-årskalas hos oss. Men det får bli till senare inlägg. Nu tänker jag hoppa i pjamisen och lyssna på ljudbok i sängen (lyssnar för tillfället på GoT, andra boken, så jag inte skall få allt för stor abstinens nu då serien tog slut!). Adios!