header

ALLA HELGONS DAG

Skrivet av Maria Hagberg 05.11.2016

Kategorier:

Vilken underbart vacker dag vi har idag. I Vörå skiner solen från en klar himmel, det är minsugrader och vindstilla. Det ligger något magiskt över världen, precis som det ska göra på Alla helgons dag.

Jag spenderade ett par nätter i Vörå och for en sväng via kyrkogården innan jag körde hemåt idag. Jag ville besöka mina mor- och farföräldrars gravar. Min farmor dog 2013, min mormor 2012 och min farfar och morfar på varsin sida av millenieskiftet. Varje år är saknaden stor, men i år är den större än någonsin. 

Mina mor- och farföräldrar hann bara se eländet och fick aldrig se när det vände. På grund av (eller tack vare?) mormors död blev mamma nykter. Hon fick en sådan chock att hon sa: "för att hedra mammas minne är det slut nu". Det var i februari 2012 och hon har inte rört en droppe alkohol sedan dess. Men det här gjorde också att mormor aldrig fick se mamma som hon är idag och det gör mig ledsen. Hon hade varit så stolt!

Det finns mycket jag hade velat fråga mina mor- och farföräldrar, som jag aldrig kommer att få veta, och det känns som att jag har gått miste om viktiga bitar av min historia. Jag växte upp medan tredje världskriget pågick hemma och har alltid varit tvungen att försöka bilda mig en egen uppfattning om det mesta. När de stridande parterna heter mamma och pappa och taktikerna de använder sig av är smutskastning, ärekränkning och lögner, då är det inte så lätt att få "rätt" uppfattning. Här hade mina mor- och farföräldrars åsikter varit otroligt viktiga. Jag var för liten för att prata på det sättet med min morfar och farfar och när jag blev tillräckligt gammal för att prata om sådana ämnen med min mormor och farmor var de så gamla, att minnet hade börjat svika, och de inte riktigt orkade längre. De blev ändå nästan 90 år båda två.

Trots att jag saknar det här, är det värsta ändå att sakna dem som personer. Visdomen, som kommer på äldre dar, glimten i ögat och kärleken. Jag hann inte lära känna min morfar och farfar så bra men min mormor och farmor hade jag mycket kontakt med. Jag är glad att jag hann träffa alla mina mor- och farföräldrar, många får inte den chansen. Jag kommer alltid att sakna dem men de lever i mitt minne.

Ta vara på dina nära och kära, prata om viktiga saker och visa att du älskar dem. Dagen kommer när endast minnena finns kvar. 

#jagtänderettljus

<3


VÄLKOMMEN!

Skrivet av Maria Hagberg 03.11.2016 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Nu är det dags! Min blogg har blivit lanserad och jag kan plötsligt kalla mig bloggare. Ska jag vara helt ärlig, trodde jag inte att den här dagen skulle komma. När jag var yngre tyckte jag att bloggar verkade ytliga och onödiga, men det var mest för att jag inte var så insatt. Idag läser jag själv ett x antal olika bloggar och har insett vad man kan åstadkomma på en plattform som denna.

Namnet, Maskrosbarnet, refererar förstås till min uppväxt, som barn till missbrukare. Ett maskrosbarn är någon, som haft svårigheter i barndomen men trots det lyckas senare i livet. Det behöver inte bara handla om missbruk i hemmet, utan kan vara vilken problematik som helst. 

Mitt liv idag är så annorlunda som det kan vara jämfört med hur det såg ut när jag var yngre. Min mamma är fri från sina missbruk sedan några år tillbaka och vi (familjen) har äntligen fått möjligheten att bearbeta det som varit. Det som vi gick igenom önskar jag inte ens åt min värsta fiende, men det har gjort mig till den jag är och jag skulle inte ändra något om jag fick chansen. 

Med den här bloggen vill jag försöka ge en bild av hur det är att växa upp som barn till missbrukare. Jag vill påpeka att det jag skriver om baserar sig på mina självupplevda erfarenheter. Det här innebär att olika familjemedlemmar kan ha olika bilder av en viss händelse. Här får ni min version.

Jag kommer också att skriva om min vardag, för att visa hur normalt livet, trots allt, är. Dessutom skulle det här bli en väldigt tung blogg om allt endast handlade om missbruk, och det vill jag inte. Jag vill att bloggen ska ha en positiv ton. Ifall någon går igenom samma sak, hoppas jag att du kan få hopp om framtiden. Man måste våga hoppas på en bättre morgondag, annars orkar man inte. 

Jag hoppas att du ska hitta något intressant att läsa om. Ta gärna kontakt om det är något specifikt ämne du vill veta mer om eller tycker att jag borde skriva om.

// Maria