fredag 24 november 2017 - 18:34

LISTA OM DRÖMMAR

Det börjar sakta men säkert gå upp för mig att jag har en lång process framför mig innan jag mår bra igen. Jag har inte velat inse fakta men det är troligen fråga om månader snarare än veckor innan jag kan återvända till studielivet. Tålamod är inte en av mina starkaste sidor, jag vill att allt ska ske NU, men utbrändhet fungerar inte på det sättet. 

Ni som är flitiga Sevendays-läsare har säkert sett att det finns något som kallas "Veckans lista". Jag har inte deltagit i en enda av dem, fast många har varit intressanta, men nu kunde jag inte låta bli. Denna vecka handlar listan nämligen om drömmar, ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat.

Mina drömmar är något som har hjälpt mig genom svåra tider. Jag har litat på att det blir bättre och därför vågat drömma om framtiden. Ibland har drömmarna varit orealistiska men det är hela poängen med drömmar. De måste inte alltid vara realistiska. 

Under höstterminen har jag varit väldigt fokuserad på nuet, det jag känner och upplever i stunden, och framtiden har blivit en stor stressfaktor i takt med att mitt mående har blivit sämre. Kommer jag någonsin att orka som tidigare? När börjar jag känna igen mig själv på nytt? och (När) kan jag ta upp mina studier igen? är frågor som har cirkulerat i huvudet. 

Vad är då bättre än att drömma lite? Att fylla tankarna på framtiden med lite positivitet och försöka ta bort stressen. Här är alltså min lista om drömmar.

Om jag fick drömma fritt skulle jag:

Bo här: Nu borde jag säkert skriva något exotiskt land på andra sidan av jorden men faktum är att jag allra helst vill bo i min hemkommun Vörå. Någon av grannkommunerna kan också gå för sig. Det är här jag mår som bäst. På landet. I rågens rike med dess öppna vidder. Visst vore det spännande att bo utomlands men det är i Österbotten mina rötter finns.

Resa hit: Jag har haft turen att få resa en del de senaste åren och för snart tre år sedan prickade jag av ett av mina drömresemål, London. Jag tycker om att upptäcka nya platser så det finns många kvar. Mina topp fem platser jag vill besöka är: Skottland, Färöarna, Kanada, Australien och Hawaii. En nära vän har gjort sin praktik i Kanada i höst och har siktet inställt på att flytta dit i efter studierna så vem vet om det blir en resa dit de kommande åren. Skottland är ändå den plats jag helst vill besöka så nästa resa går förhoppningsvis dit.

Se den här artisten: Med tanke på hur mycket jag älskar musik är det konstigt att jag inte har större intresse för att gå på konserter. Jag lyssnar på ett stort antal artister och har egentligen ingen favorit. Några jag ändå kunde tänka mig att se är Ed Sheeran, Anúna eller Celtic Woman. Jag har haft en förkärlek till keltisk musik de senaste åren och speciellt Celtic Woman har fångat mitt intresse. 

Jobba med det här: Mitt framtida yrke är ännu oklart för mig. Jag vet att jag vill jobba med människor på något sätt. Att hjälpa andra har alltid varit en möjlig karriär för mig men på vilket sätt är fortfarande höljt i dimma. Huvudsyftet med bloggen till exempel är att kunna hjälpa andra människor. Att någon ska läsa det jag skriver om mina erfarenheter och känna stöd och hopp om framtiden. Förhoppningsvis klarnar det så småningom.

Klä mig så här: Jag skulle gärna klä mig i etiska, miljövänliga kläder. Med det sagt menar jag inte som en hippie (trots att det inte är något fel på den stilen) utan i helt vanliga kläder. Ingen människa eller naturen ska lida för det jag har på mig och jag hoppas att fler stora märkeskedjor börjar tänka i liknande banor de närmaste åren.

Träffa den här personen: Överst på min lista står två komiker: Ellen DeGeneres och Miranda Hart. Båda två har hjälpt mig genom tuffa tider och de arbetar för välgörenhet. De är personer jag ser upp till och som motiverar mig att göra saker för andra.

Vakna upp så här varje morgon: Frisk, utvilad och välmående. Det vill väl alla, eller hur? Gärna med någon jag älskar och som delar mina värderingar.

Tjäna det här: Jag har aldrig haft en dröm om att bli miljonär. Jag vill ha tillräckligt med pengar för att leva mitt liv i enlighet med mina värderingar. Att kunna resa och se nya platser. Att slippa oroa sig för ekonomin.

Ge bort det här: I vår familj har vi redan i flera år donerat det vi inte behöver till bättre behövande och det är något jag kommer att fortsätta med. Jag har aldrig haft en önskan om att donera stora pengasummor till välgörande ändamål. Däremot kunde jag tänka mig att arbeta med evenemang för att samla in pengar till andra.

Må så här: Att vara den spralliga, glimten-i-ögat-personen jag normalt är. Att känna ett inre lugn och att vara i balans med mig själv och omvärlden. 

Klara den här utmaningen: Att skriva en bok. När jag gick i högstadiet sa min lärare i modersmål att jag borde skriva en bok om mina erfarenheter. Jag vet inte om hon sa det på skoj eller allvar men sedan dess har ett litet frö grott i mig. 

 

Så här ser min lista ut. Vad drömmer du om?

måndag 25 september 2017 - 17:40

LIFVET

Den senaste månaden har jag haft en bloggpaus. Orsak: ångest.

Jag slutade sommarjobba den sista augusti. Veckan därpå hade jag de första studierelaterade måstena. Bland dem fanns första uppträdandet med kören denna termin och ett muntligt engelskaprov. Normalt är jag lite nervös inför liknande händelser men den här gången var jag riktigt nervös. Jag gick omkring med hjärtklappning dagarna före och hade till och med fjärilar i magen. Jag tänkte inte desto mer på det utan tänkte att det nog beror på att det var så länge sedan jag hade stått inför publik. Båda uppträdandena gick bra och jag slappnade av. Tills helgen kom.

På lördagskvällen började jag må lite underligt. Det kändes som att en migränattack var på kommande men den dök aldrig upp. Jag förklarade det med att jag hade suttit lite för länge vid datorn och gick och lade mig. Söndagen kom och gick och jag mådde fortfarande inte bra. Jag kände mig stressad och orolig hela dagen. Jag hade ingen aptit och visste inte varför jag mådde som jag gjorde.

Veckan som följde var den längsta jag har upplevt på många år. Jag hade hjärtklappning flera gånger varje dag och kunde inte förklara varför. Jag hade ångest och svårt att slappna av. Efter några dagar kändes det som om jag befann mig i en bubbla och jag visste inte hur jag skulle slå hål på den. Onsdagen var den enda dagen på hela veckan som jag knappt kände av ångesten och det förklarar jag med vänner och musik. Vi hade körövning den kvällen och sång är som terapi för mig. Efter övningen kände jag mig mer avslapppnad än jag gjort på några dagar. Tyvärr höll det inte i sig. Ju närmare helgen kom, desto värre blev ångesten. På måndagen väntade en resa till Århus och jag visste att jag inte skulle klara resan med det jag upplevde just då. 

På söndagen var jag i upplösningstillstånd. Jag grät för minsta lilla och befann mig på gränsen till en ångestattack. Min syster fick mig till sist att ringa till akuten, så att jag kunde få svar på om det var något allvarligt. Tidigare den veckan hade jag besökt läkare (ville ta ett blodprov eftersom jag till stor del har lämnat bort djurprodukter ur min kost det senaste året) men jag tog upp att jag inte mådde bra. Jag kände att jag inte blev tagen på allvar. Några dagar senare ringde jag till sjukvårdsrådgivningen vid VCS men sjukskötaren viftade bort mina problem. "Försök att tänka på något annat i helgen" var det svar jag fick. Lätt att säga när man är så insnörad i sina egna tankar att man inte hittar ändan på garnnystanet... 

Tredje gången gillt får jag säga för jag pratade med en helt underbar sjukskötare. Hon lyssnade på allt jag sa och lugnade ner mig (mina tankar hade vid det laget hunnit så långt att jag funderade på om jag hade en hjärntumör...). Under samtalets gång kände jag hur min ångest sakta men säkert försvann och jag började slappna av för första gången på över en vecka. På kvällen fick jag också massage och jag hade aldrig föreställt mig att jag kunde känna mig så lugn efter veckan som varit. 

Jag reste till Danmark och det var en välbehövlig paus. Jag fick spendera en vecka tillsammans med mina vänner i en av mina favoritstäder och hade inte tid att tänka så mycket. Den sista dagen blev lite tung, jag kände av den tidigare veckans strapatser, men helheten var bra. 

Nu är jag hemma igen och med lite distans till de gångna veckorna börjar jag se orsaker till varför jag plötsligt fick sådan ångest. Jag har inte gett mig tid att ta det lugnt och att ta hand om mig själv som jag borde i år. Jag är inte en stresstålig person och speciellt i våras hade jag lite för mycket att göra. Att må som jag gjorde blev en väckarklocka för mig och jag ser verkligen till att ha tid för mig själv i höst. 

Nu lämnar jag inte mig själv åt mitt öde. Jag vet att jag borde prata med någon om det här och det ska jag också göra. Faktum är att det inte är första gången jag har mått så här. Det har gått i perioder sedan barndomen. När jag ser tillbaka på mitt liv kan jag peka ut otaliga gånger där jag har känt ångest, de första redan i dagisåldern. Det intressanta är att min syster har upplevt precis samma symptom sedan hon var liten och hon har nyligen fått diagnosen generaliserat ångestsyndrom. 

Flera av de som känner mig kommer att läsa det här med stor förvåning. Jag har hållit den här delen av mig själv ytterst privat och inte ens mina närmaste vänner känner till det här. Jag vet inte varför det plötsligt känns okej att dela med mig av det nu. Kanske för att jag för första gången i mitt liv har bestämt mig för att försöka ta reda på vad det här egentligen rör sig om. Hittills har jag tryckt in ångesten i ett mörkt hörn men nu insåg jag att den faktiskt kan bli så stark att den påverkar mitt liv. Och det vill jag gärna ta itu med innan den blir handlingsförlamande!

Till sist vill jag bara påpeka att jag mår bra. För mig innebär inte ångest en panikattack, det är mer en molande känsla som ibland ligger på i bakgrunden. Jag vet inte varför den dök upp just nu, jag har inte känt ångest på det här sättet på flera år men något triggade tydligen den. Ångest innebär inte heller att jag är deprimerad. Som sagt, skulle knappt de som har känt mig längst kunna säga att jag har lidit av ångest sedan barnsben och då skulle de ändå säga att jag är en positiv person.

Jag tvivlar på att det är något i mitt förflutna som har kommit upp till ytan men min uppväxt har gjort att jag har lättare för att få ångest än många andra. Jag vill ge en sann bild av hur det är att ha vuxit upp med en missbrukande förälder och det här är absolut en bieffekt. Trots att det inte påverkar mitt liv varje dag, finns det med i bakgrunden och det är något jag lär mig att leva med. Ska bli intressant att höra ett professionellt utlåtande om det här nästa vecka.

 

fredag 9 juni 2017 - 17:58

MINIMALISM

När jag var liten hade vi ofta väldigt stökigt hemma. Det handlade inte bara om att det ibland var smutsigt, utan att det fanns många saker överallt. Vi hade inte så bra ekonomi och fick ofta saker från olika håll. Vi var självklart tacksamma för det vi fick men ibland blev det för mycket. Ingen gick igenom det vi fick utan allt sparades tills vi hade skåpen fulla av kläder och saker som ingen använde. Nu tänker säkert någon: varför städade ni helt enkelt inte vartefter? Det ska jag tala om för er. 

Under vissa perioder var det så kaotiskt i våra liv att ingen av oss prioriterade att rensa ur hyllor och förråd. Det är otroligt hur mycket ett missbruk tar över också de anhörigas liv och det känns ibland som om det är allt man kan fokusera på. Du blir blind för hur det ser ut hemma och de gånger du märker har du oftast så lite energi kvar att du bara struntar i det (och skäms de få gånger någon kommer på besök).

Hemma hos pappa var det bättre men också där samlades sakerna på hög. Eftersom pappa bor i vårt barndomshem, finns alla våra minnessaker från när vi var små där. Allt har sparats för "man vet ju aldrig vad man vill ha kvar när man blir äldre". Nu är vi "äldre" och har insett att vi inte har möjlighet att använda allt som finns sparat. Vi har börjat ta vara på de verkliga minnessakerna men allt annat åker. 

Det är väldigt stressande att leva så här. Ju äldre jag blev, desto tyngre blev det att hela tiden vara omringad av onödigheter. Jag kände mig instängd men visste inte varför. När Johanna och jag blev äldre, började vi försöka se till att det var städat hemma men också ett "normalt" antal saker kändes påträngande. 

Hösten 2014 började jag studera och flyttade till min första lägenhet. Jag delade den med en kompis och vi hade varsitt rum. Det gjorde att jag inte hade speciellt många saker. Att flytta hemifrån är alltid en process och när jag äntligen hade skaffat de flesta nödvändiga sakerna, visste jag att jag skulle byta både lägenhet och studieinriktning. När sommaren kom var det bara att packa ihop allt igen och flytta till en annan bostad. Den här gången visste jag att jag skulle bo där högst ett år. Hyran var lite för dyr men jag behövde ett eget ställe där jag kunde andas ut och få tid att ta reda på vem jag egentligen var bakom allt bagage jag hade samlat på mig under årens lopp. 

Förra våren snubblade jag över begreppet minimalism. Jag började undersöka det närmare och insåg att jag redan ganska långt var en minimalist. Jag hade undermedvetet valt en enkel inredningsstil. Det kändes rätt att ha färre saker, eftersom det fick mig att slappna av. 

Under sommaren satte jag mig in i olika versioner av minimalism och när jag flyttade till min nuvarande lägenhet rensade jag bort en stor mängd saker, som jag inte behövde. Det gångna året har jag tagit till mig den här livsstilen och det präglar allt från min klädstil till mina matvanor.

De flesta som kommer in i min lägenhet kommenterar att jag har så få saker. Vissa tycker till och med att det ser lite kalt ut men det är precis så här jag vill ha det. Efter att ha levt i ett fysiskt och emotionellt kaos under hela uppväxten, är det skönt att ha lugn och ro i mitt eget hem. Jag har inte en massa inredningsprylar som ständigt kräver min uppmärksamhet utan kan lägga min tid och energi på viktigare saker.

Det är många som försöker köpa sig lycka när de av någon anledning inte mår bra men jag har insett att jag kan vara glad (till och med gladare) utan det. Några av de saker som får mig att må bra är att vara omringad av människor jag bryr mig om, att få leva nära naturen och att få gå min egen väg. Ingen av de faktorerna är knutna till hur många saker jag äger.

Tanken bakom minimalism är inte att du ska leva utan ägodelar. Tanken är att du ska uppskatta allt du har och bara ha det du behöver. Det finns de som lever med nästan ingenting men jag är inte så extrem. Jag kommer till exempel aldrig att få min boksamling minimalistisk och det vill jag inte heller, snarare tvärtom.

Det handlar om att hitta det som är rätt för dig och som fungerar i din vardag. Vissa personer kan inte tänka sig att leva som minimalister och det är inget fel med det. Min syster hör till den kategorin och precis som i så många andra frågor är vi varandras motpoler också här.

Jag kan ärligt säga att jag tycker om nästan varenda sak i min lägenhet. Det finns fortfarande en del jag funderar på att göra mig av med (speciellt i klädväg) men som med det mesta i livet är det här en resa. 

Om du blev intresserad av minimalism, rekommenderar jag att du googlar lite. Det finns hur mycket information som helst på nätet (Youtube!) men kom ihåg att vara källkritisk. Det kan kännas överväldigande att börja en helt ny livsstil men du behöver inte följa alla "regler". Hitta det som passar just dig och skapa din egen version.

Till sist får ni en lista med fem positiva förändringar som livet som minimalist har gett mig.

1. Jag slappnar av bättre när jag är hemma.

2. Det går snabbare att städa.

3. Jag värdesätter de saker jag har mer än tidigare.

4. Det går fortare att välja kläder på morgonen.

5. Det är enklare att packa inför resor och flytter (vilket det lär bli en del av den kommande framtiden). 

söndag 4 juni 2017 - 17:40

LONG TIME, NO SEE

Efter några veckors bloggpaus är jag back in business igen. Våren var fylld till bristningsgränsen av studier och fritidssysselsättningar, så när det äntligen lugnade ner sig för ett par veckor sedan märkte jag hur slut kroppen var. Jag började arbeta på mitt sommarjobb, som är helt stressfritt, men ledighetskänslan ville inte infinna sig. Hjärnan gick på högvarv, trots att jag var ledig från mina studier, och jag hade svårt att slappna av. Jag har inte haft migrän på över två år men den senaste månaden har jag haft känningar av det nästan varenda helg. Ett säkert tecken på att jag har haft lite väl hårt tempo i år. 

Jag börjar sakta men säkert inse att jag får vara ledig ett par månader och kan njuta av den stressfria vardagen. Jag har äntligen fått tid över för mina intressen och har gått in helhjärtat för dem de två senaste veckorna. Det är skönt att ha tid för mig själv och kunna fokusera på det jag bryr mig om. Det är trots allt det som gör att vi människor mår bra. 

När den sista tentamen var inlämnad drabbades jag av skrivtorka och tog därför en paus från bloggandet. Från och med nu blir det mer regelbundna inlägg och jag har redan planer på vad jag vill skriva om.

Hoppas att ni får en fin sommarlovs- eller arbetsvecka!

lördag 13 maj 2017 - 15:10

ETT MÅL BLEV UPPFYLLT

Har ni någonsin kämpat länge mot ett mål? Tvivlat och funderat på om ni kommer att nå det men fortsatt på den bana ni stakat ut åt er? Det har jag de senaste två åren och nu har jag korsat mållinjen. Priset: en sångexamen. 

Hösten 2015 började jag ta sånglektioner. Året före hade jag sjungit in i Studentkören Pedavoces och trots att jag hade utvecklats under det första året kände jag att något inte stämde i min röstanvändning. Jag var ofta hes efter övningarna och konserterna och det kändes tungt att sjunga.

Jag bestämde mig för att börja ta sånglektioner, eftersom jag ville få reda på vad jag gjorde fel, så att jag inte skulle fördärva rösten. Det visade sig att det låg mycket mer bakom mina röstproblem än bara fel röstanvändning.

När du sjunger är kroppen ditt instrument och precis som vilket musikinstrument som helst måste du ta hand om det på rätt sätt. När något är fel fungerar instrumentet inte som det ska. Min sångkvalitet har alltid påverkats av det som sker omkring mig. När jag hade en tyngre period var rösten inte lika smdidig. 

Samtidigt som jag började ta sånglektioner blev mitt liv lite stabilare. Jag tyckte att jag hade bearbetat en stor del av mitt förflutna de föregående månaderna men upptäckte snabbt att så inte var fallet. Alla de mentala spärrar jag hade aktiverades när jag sjöng. Det var inte konstigt att det hade varit så tungt att sjunga tidigare. 

Tillsammans med min sånglärare började jag arbeta med mina spärrar. Det var allt från att verkligen börja tro på mig själv till att slappna av och våga "go with the flow". Sånglektionerna blev rena terapitimmarna och ibland kom vi åt ämnen som rörde upp många känslor. Det var inte bara en gång jag gick hem från lektionen alldeles utmattad med huvudet fullt av tankar att ta itu med.

Min sånglärare var, och är, fantastisk. Från första början kände jag att hon förstod mig och det hjälpte mig att slappna av. Hon lärde mig sångteknik men många gånger blev det ren mental träning. Hon visade att hon trodde på mig och hjälpte mig att sluta vara så kritisk mot mig själv. Det handlade om sång men sången är så djupt rotad för mig att jag märkte förändringarna också i andra miljöer. Jag har fått många kommentarer om att jag har blivit gladare, mer självsäker och mer harmonisk de senaste åren. Det finns självklart många bidragande faktorer till det men det här är en av de mer djupgående. Så Margaretha, om du läser det här ska du veta att du är guld värd!

I år har jag fortsatt att sjunga. Jag hann bara vara semiaktiv i kören i vår så jag var desto gladare för sånglektionerna. Under hösten började vi fundera på en sångexamen till våren och nu är den genomförd. Ännu förra våren skulle det inte ha fungerat men här står jag nu med min sångexamen i handen. Jag hade hoppats att jag skulle ha varit lite mindre nervös men jag tog mig igenom sångerna utan desto större fel. Jag har tagit mig över fler hinder än många skulle tro för att ta mig hit och jag kan ärligt säga att jag är stolt över mig själv.

Vad drömmer du om? Det är aldrig för sent att göra verklighet av drömmar!

 

 

torsdag 27 april 2017 - 21:31

SOMMARPLANER

Nu är det bara några veckor kvar av den här terminen och sedan väntar lediga dagar, blå himmel och vackert väder. Sommaren skymtar vid horisonten och jag längtar. I år väntar spännande saker må ni tro! 

Det jag ser mest fram emot i sommar är en sommarkurs i danska. Den 2 juli reser jag iväg tillsammans med en kompis för att tillbringa tre veckor i Århus. Flygbiljetterna är bokade och jag har börjat räkna ner. Vi har möjlighet att studera danska vid universitetet som en del av biämnet Nordiska studier och jag har förälskat mig helt i språket. Det ska bli härligt att vara omgiven av det i nästan en månad och få ta del av den danska kulturen på riktigt. 

De andra sommarmånaderna ska jag arbeta. I år ska jag för fjärde sommaren i rad arbeta med trädgårdsarbete. Det är ett av de bästa arbeten jag har haft och min arbetsplats har med åren blivit lite av en oas. Jag får vara utomhus åtta timmar per dag och nej, det är inte särskilt trevligt när det spöregnar, men jag känner att jag tar tillvara sommaren på ett sätt som jag inte har gjort sedan jag var barn. Det jag gör är till exempel att rensa ogräs, klippa gräs, vattna blommor och kratta gångar. Rena terapin!

20160823 160738

Utsikten på jobbet

I sommar ska jag också se till att bara njuta. Den här våren har varit den bästa hittills men samtidigt har den varit väldigt intensiv och nu blir det skönt att få slappna av. Jag har ett tiotal böcker i hyllan som väntar på att bli lästa i skuggan av ett träd en varm sommardag. Jag tänker leka turist i Österbotten, vilket jag testade med en kompis förra sommaren, och vi upptäckte att det var förvånansvärt roligt. Vad som helst kan vara ett äventyr om man bestämmer sig för det. Jag ska spendera kvalitetstid med min familj och mina vänner och gottgöra dem för att de hamnat lite vid sidan av i vår. Jag ska grilla, simma, cykla och göra så många somriga saker jag bara hinner.

Dessutom ska jag njuta av vackra solnedgångar. De perioder när mitt liv var som mest kaotiskt fann jag alltid lugn i naturen. Den är sig lik oavsett vad som händer. Speciellt solnedgångar och stjärnklara nätter hade (och har) en rogivande effekt på mig. Jag fick se att det fanns skönhet omkring mig, trots att det inte alltid var så lätt att ta fasta på det, och det hjälpte mig genom många svåra stunder.

20150818 212609Sommaren 2015. Den här kvällen spenderade jag med mina närmaste vänner. Jag mådde bättre än jag hade gjort på många månader och kände förändringens vindar. 

I något skede av sommaren blir jag tvungen att börja skriva på min kandidatavhandling, eftersom den ska vara klar innan julen, men det tar jag tar itu med senare.

Först ska jag ha sommarlov!

 

 

måndag 17 april 2017 - 22:06

EN SOCIAL PÅSKHELG

I år är första året som jag inte firade påsken desto mer. Jag pyntade inte lägenheten, köpte inte chokladägg och sände inte påskkort. Och vet ni, det var så skönt! 

Det här var första gången i vår som jag hade fyra dagar ledigt i sträck och jag njöt fullt ut. Jag var tvungen att göra ett grupparbete, skriva en hemtentamen och börja läsa till en annan tentamen men det spred jag ut över dagarna så jag också hann göra annat. 

Under påsken prioriterade jag i första hand att ta det lugnt. Ordet stress var bannlyst hemifrån. Jag tog långa promenader varje dag och njöt av solen när den tittade fram. På tal om vädret, vad gick det igenom? En kompis tyckte att det var värre än en kvinna i övergångsåldern och själv jämförde jag det med PMS. ;)

Jag hann träffa en massa fina människor som jag knappt har sett skymten av i vår. Jag träffade två av kusinerna som var hemma från Åbo och fick samtidigt min ena faster och hennes man på köpet. Jag sprang på min andra faster i butiken och pratade en stund med henne. Idag var vi (mamma, jag, Johanna och Andreas) bjudna på mat till morbror så jag får kryssa av 3/4 av mina föräldrars syskon denna helg. Det var inte illa!

20170417 1312461

Jag hade tjejkväll med hela Vörå-gänget i söndags. Vi skulle behöva en koordinator för att lyckas planera in våra träffar. En av vännerna studerar i Helsingfors och en annan i Umeå så det blir inte så ofta vi är alla tillsammans. Det gjorde det extra roligt den här gången. 

Ikväll for jag på en snabbvisit till mina faddrar som jag inte har träffat på flera veckor. De är som ett andra par föräldrar till mig och jag har saknat att inte träffa dem så ofta i vår. Lyckligtvis närmar sommaren sig och då får jag mera tid över till mitt sociala liv. 

I lördags var jag dessutom på bio och såg Beauty and the Beast. Den rekommenderar jag att ni ser!

Det var den påsken. Kroppen känns återställd och mer i balans än på många veckor. Imorgon väntar jobb och sedan fortsätter studierna som vanligt. 

Ha en trevlig vecka!

lördag 25 mars 2017 - 12:43

NORDISKA VECKAN

Den gångna veckan har vi firat Nordiska veckan i Vasa. Alla dagar har varit späckfyllda med intressant program och jag har deltagit i en hel del. Förutom alla föreläsningar som ordnats har också, till exempel, Aroma haft ett nordiskt land som tema varje dag under veckan. 

I måndags och tisdags arbetade jag, så jag gick miste om många intressanta föreläsningar. Två av dem jag var riktigt besviken över att missa var Norges ambassadör och en föreläsning om Färöarna.

När arbetsdagen var slut på tisdagen styrde jag kosan mot Vasa. Pohjola-Nordens unga i Vasanejden (där jag är sekreterare) ordnade Nordiskt språkcafé och bjöd på våfflor vid Vasa universitet. Senare på kvällen väntade även en smörrebrödskurs. Språkcaféet blev lyckat, det talades många olika språk, däribland danska, tyska och engelska, och våfflorna var goda. När caféet var slut for jag, tillsammans med några kompisar, vidare för att lära mig att göra danska smörrebröd. Det var en trevlig och lärorik kväll.

Onsdagen bestod av diverse föreläsningar om mat. Det förelästes, bland annat, om Reko-ringar, nordiska bär och vilda växter. Dessutom hade vi besök av två gymnasielärare från Danmark som berättade om mat i konst och litteratur. Alla föreläsningar var givande men med nackdelen att vi gick omkring hungriga hela dagen. Speciellt efter att ha deltagit i föreläsningen om nordiska bär, där vi fick höra om alla desserter man kunde använda bären till. Jag tror de flesta tänkte på choklad resten av dagen.

I torsdags var det Nordens dag och då bestod programmet av en nordisk mässa i Rewell Center. På plats fanns Pohjola-Norden och Pohjola-Nordens unga i Vasanejden samt representanter från Norge, Island, Danmark och Färöarna. Det var trevligt att så många visade intresse för Norden, det är ändå något som berör oss alla. 

Igår avslutades hela veckan med en föreläsning om de nordiska flaggorna. Före det hade vi spelat bingo på danska, haft nordisk frågesport och så hade jag och en kompis hållit en föreläsning om dansk språkinlärning. På eftermiddagen for jag på cafédejt med bästa vännen och spenderade resten av kvällen där. Ett bra avslut på en bra vecka!

Idag känner jag mig som en urtvättad disktrasa. Det här var en av de roligaste, men samtidigt stressigaste, veckorna jag har haft i vår. Jag är helt slut men det var det värt. Jag gick dessutom och blev sjuk efter torsdagen, så helgen blir lugn för min del. Jag borde börja skriva ett inlämningsarbete i något skede, eftersom ett helt berg av deadlines tornar upp sig de närmaste två veckorna, men vi får se hur det blir med det.

Njut av helgen, det ska i alla fall jag göra!

tisdag 28 februari 2017 - 17:20

STRESSIGT VÄRRE

Hej alla! Jag lever!

Nej, jag har inte råkat ut för det ena eller det andra, jag har bara enormt mycket att göra den här våren. Tyvärr inte intressantare än så.

Ni vet när man har mycket att göra och plötsligt sker allt på en gång? Lite så har februari sett ut för min del. Förutom studierna, som tack och lov börjar minska i vartefter, har det varit full fart också på andra fronter. Vikariat, styrelsefunderingar, reseplanering osvosv... Vissa dagar har jag knappt hunnit hem och lägga mig innan det har varit dags att stiga upp för att gå på föreläsning. Februari har svischat förbi så snabbt, att jag fick en liten chock när jag märkte att jag senast publicerade något för en månad sedan. Det kändes som förra veckan. 

Intressantare inlägg är på kommande men det dröjer ännu ett tag. 

Ha det bra tills dess! 

lördag 28 januari 2017 - 14:30

STUDIELIVET

Vårterminen fick en riktig rivstart för min del i år. De senaste tre veckorna har jag nästan inte gjort annat än att studera och nu har jag min första lediga helg sedan terminsstarten. Dagarna har varit fyllda av kurser, inlämningsarbeten och annat studierelaterat, och därför har bloggen hamnat i skymundan.

Orsaken till att jag har så många kurser är att jag har tänkt åka på utbyte nästa vår. Därför måste jag se till att få det mesta klart i år. Vi vet inte heller hur kursutbudet och undervisningen ser ut till hösten, så det gäller att hinna med så mycket som möjligt nu. Jag tror att de flesta i min klass har ganska fulla scheman de närmaste månaderna på grund av det här.

Förutom mina vanliga kurser går jag dessutom några strökurser i utvecklingspsykologi vid Åbo Akademi. Jag studerade det ett år och har sista grundkursen kvar för att få det som ett biämne. Utöver den går jag också "Psykiska första hjälpen: befrämjande av psykisk hälsa" och "Missbrukarproblematik". Jag har som mål att bli färdig med mina studier i Vasa under 2017 så att jag kan söka mig vidare efter det. 

Man är tvungen att priotera här i livet och tyvärr har jag fått prioritera bort mitt sociala umgänge de senaste veckorna. Tack och lov träffar jag mina studiekompisar vid universitetet, annars skulle jag ha levt som en eremit i januari.

Igår hade jag äntligen tid att träffa mina vänner. De andra hade planerat en tur till Ollis på After Ski, så jag hängde med. Det var välbehövligt! Idag känner jag mig mer avslappnad än jag gjort på länge. Jag älskar att dansa och känna musiken i kroppen men gör det allt för sällan. Det borde jag se till att göra mera av i vår!

IMG 20170127 WA00031

Favoriterna (minus tre). 

Idag fortsätter helgen med läsning av kurslitteratur och diverse hushållssysslor. Tillbaka till vardagen med andra ord!

Ha en trevlig helg!