header

Visa alla inlägg skrivna mars 2020

KOM IHÅG DE OSYNLIGA BARNEN

Skrivet av Maria Hagberg 24.03.2020

Det är en märklig tid vi lever i. Om någon har missat corona-viruset, måste den personen ha bott under en sten de senaste veckorna. Jag tänker inte skriva om hur samhället påverkas, det får vi redan tillräckligt med information om via nyhetskanalerna. Det jag vill ta fasta på är en del av befolkningen som än en gång blir osynlig. Barn i söndriga hem.

Jag jobbar inom skolvärlden. Den senaste veckan har varit som ett stort frågetecken på många plan. Jag insåg snabbt att jag bara får ta en dag i taget, eftersom jag inte kan planera jobbet. Planeringsfreak som jag är, var det till en början en stor utmaning men nu har jag landat någorlunda i situationen. Det jag har svårare att acceptera och släppa taget om är tanken på alla de barn som far illa hemma. De barn som nu har mist sin enda trygga plats för många veckor framöver. De barn som nu är osynligare än någonsin. 

Det finns många personer som har påpekat att vi måste fokusera extra mycket på dessa barn just nu. I synnerhet lärarna borde enligt vissa ha mer kontakt med dessa elever men när ska de hinna med det? Jag ser den enorma press som mina lärarkollegor är under just nu, när all undervisning ska ske genom nya kanaler. Vissa lärare jobbar dygnet runt för att undervisningen ska bli av. Hur kan man förvänta sig att de ska hålla extra koll på utsatta elever?

Jag mår illa, när jag tänker på alla barn som har lämnats ensamma i otrygga hem. För ett barn med omhändertagande föräldrar är en månad en relativt kort period. För ett barn med våldsamma föräldrar är en månad en evighet. Jag tänker på alla barn vars föräldrar lider av missbruk eller psykisk ohälsa. Jag kan bara föreställa mig hur mycket alkoholintaget ökar under en så stressande tid som denna och med distansjobb för de flesta. 

Jag hoppas innerligt att det finns vuxna i de osynliga barnens närhet som förstår att hålla extra koll på dem. Vuxna som kan lyssna, ge stöd och varma måltider. När skolans personal inte har samma möjlighet som vanligt att stöda eleverna, är det allas vårt ansvar att ta hand om utsatta barn. Det kan kännas svårt att lägga sig i andras angelägenheter men nu är inte rätt tidpunkt att tänka på sina egna känslor. Det viktigaste är att alla barn har en vuxen att vända sig till och får känna trygghet även i denna otrygga tid.