header

NÄR LIVET (ÅTER)VÄNDER

Skrivet av Maria Hagberg 14.08.2019 | 1 Kommentarer

Den här veckan har jag nästan fått nypa mig flera gånger för att se om jag drömmer. I fredags fick jag höra om ett jobb, i måndags var jag på intervju och igår började jag jobba. Snabba ryck med andra ord. Jag blev anställd som skolgångsbiträde (assistent), ett yrke som jag verkligen trivs med. Jag har knappt hunnit känna efter den här veckan och hoppas att ett blogginlägg kanske får lite ordning i hjärnkontoret. Jag tror att känslan av overklighet kommer sig av att jag minns hur höstterminen såg ut för två år sedan och har lite svårt att ta in att livet faktiskt är så mycket bättre nu.

I augusti 2017 hade jag nyss kommit hem från en sommarkurs i Danmark. Jag hade inte varit hemma många dagar innan jag märkte att något kändes fel. Jag kunde inte sätta fingret på exakt vad men jag var inte mig själv. Jag visste att jag hade haft alldeles för högt tempo på våren och tänkte att det går säkert om bara jag tar det lugnare till hösten. Så blev det ju inte. Ni som har följt med bloggen ett tag kunde ta del av mina inlägg (finns i kategorierna "Utbrändhet" och "Ångest") under hösten, när jag försökte få klarhet i vad som egentligen hände med mig. Jag fick ångest och kunde i oktober knappt gå på en föreläsning eller till butiken på grund av den. I november blev jag sjukskriven.

Det känns som att jag skriver om en annan person, när jag tänker tillbaka på den tiden. Jag har förändrat mycket i mitt liv och dragit fram många dammiga skelett ur garderoben. En del var lätta att göra sig av med, andra hängde med ett tag. Bagaget som kändes tungt i början av terapin, känns många gånger lättare nu ett och ett halvt år senare. Jag känner mig helt enkelt lättare till sinnes och flera personer har påpekat detsamma åt mig. Min faster sa till och med att hon inte har sett mig så här sedan jag var barn, vilket säger ganska mycket, eftersom jag har levt med ångest sedan jag var sju år gammal.

Idag kände jag för första gången sedan sjukskrivningen tog slut att livet har återvänt. Jag har känt en enorm lättnad och tacksamhet de senaste dagarna. Sedan jag blev sjukskriven har jag känt en stor oro, för att jag aldrig skulle bli återställd igen, vilket jag tror att många utbrända upplever. Det känns som att man går i samma spår dag ut och dag in utan att något förändras. Man blir lite blind för de små framsteg man gör och märker inte att måendet och orken faktiskt blir bättre. Så kommer plötsligt en dag när man inser att man klarar mer än man har intalat sig själv de gångna månaderna och då måste man tänka om (igen). Jag vet att jag inte är helt återställd än, kanske jag aldrig blir det, och jag måste ta bra hand om mig själv för att inte bli utbränd igen. Det känns ändå fantastiskt att klara av att arbeta och jag vet redan att mina kolleger är ett härligt gäng. När jag nämnde utbrändheten under intervjun, frågade de hur DE kunde hjälpa MIG så att arbetet inte blir för tungt. Jag blev så paff att jag inte kom på något att svara.

Livet hinner vända många gånger under en livstid. Det har hunnit vända många gånger redan under mina tjugofyra år på jorden. Den här gången var det en positiv vändning men jag vet att det någon gång kommer en negativ vändning. En av de viktigaste lärdomarna jag har fått under de senaste två åren är att måendet går i vågor. Även en sämre period har ett slut. Just nu tänker jag njuta av känslan av att kunna arbeta igen och ta en dag i taget så får vi se hur det går. 

Kommentarer

  • Sandra Bäck 15/08/2019 1:05pm (4 dagar sen)

    Åh, vad skönt att de hade en sån approach på arbetsintervjun. Man har ju nog varit rädd att man ska bli åsidosatt då man berättar att man har varit utbränd! Jätteroligt att höra att du mår så pass mycket bättre <3

    • Maria Hagberg 15/08/2019 8:09pm (3 dagar sen)

      Jo, jag blev själv positivt överraskad! Tack! :)

Skriv en kommentar