header

Visa inlägg taggade med 'kandidatexamen'

EN EFTERLÄNGTAD EXAMEN

Skrivet av Maria Hagberg 02.07.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Ni får ursäkta att det har varit tyst här ganska länge. Saken är den att jag har gjort klart mina studier och med allt skrivande som det har fört med sig, har jag helt enkelt inte haft någon motivation för annat skrivande.

Det börjar sakta sjunka in att jag faktiskt är klar med studierna (för den här gången) och det ger blandade känslor. Jag är oerhört stolt över mig själv, för att jag lyckades ta examen, trots allt jag har kämpat med sedan hösten 2017. Det är en enorm lättnad att inte längre ha studierna hängande över mig. Samtidigt känns det också vemodigt att avsluta det här kapitlet i mitt liv. Jag trivdes väldigt bra på Vasa universitet och lärde känna många fina människor under min studietid. 

Det blev en oplanerat lång väg till kandidatexamen. Jag hann med byte av utbildningsprogram i början och en långvarig sjukskrivning i slutet av studierna, vilket plussade på två år till den planerade studietiden. Jag hade dessutom tänkt ta en magisterexamen genast efter kandidatexamen men jag är inte ens säker på att jag vill det längre. Jag har ändå inte fokuserat desto mer på hur många år jag har studerat. Allt för många stressar över hur de ska hinna med alla kurser inom den utsatta tiden och inser inte att det är okej att gå sin egen väg. Javisst, jag har nog hunnit känna att jag lämnar på efterkälken jämfört med mina studiekompisar men det här var rätt för mig. Det viktigaste är att man mår bra. 

Nu har jag kommit in i nya rutiner efter att studierna är avslutade men till en början var det ganska mentalt tungt att bli klar. Hittills har allt varit relativt utstakat för mig och jag har alltid haft ett nästa steg. Nu har jag inte längre det och ovissheten var svår att hantera. Jag hann oroa mig många dagar, för att jag inte skulle få arbete och så vidare, vilket säkert en stor del av de som utexamineras hinner grubbla på. 

Vad sysslar jag med nu då? För tillfället har jag rehabiliterande arbetsverksamhet tre dagar i veckan, vilket innebär att jag sakta vänjer mig vid att vara en del av arbetslivet igen. Jag har varken studerat eller arbetat på heltid sedan augusti 2017 så ni kanske förstår att det är en stor omställning. Jag är inne på andra veckan nu och orken börjar infinna sig mer och mer men förra veckan sov jag över två timmar efter de första arbetsdagarna. Jag var orolig för hur jag skulle orka med ett arbete men på det här sättet får jag ta allt i min egen takt. Jag fick dessutom själv välja min arbetsplats (vet inte om det fungerar så i alla kommuner) och på det sättet får jag göra något jag trivs med. Min syster har också haft rehabiliterande arbetsverksamhet och vi tycker båda att det är en bra lösning. 

Till hösten väntar nya utmaningar men nu ska jag bara njuta av sommaren. Hoppas du får göra detsamma!