Bannerdockorna

Kyrkans man?

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 09.11.2022

JagUppeSicilien

Så här i valtider brukar man ju fundera lite över vem man ska rösta på. Åtminstone har jag själv alltid deltagit i de val jag kunnat rösta i. Nu gäller det församlingsvalet och även om jag har förstått att det inte är så många som röstar i det valet så tycker jag nog ändå att man ska rösta. Vår samhälle bygger ju på demokrati och och då bör man utnyttja sina möjligheter att påverka. I synnerhet om man dessutom har några speciella åsikter om hur saker ska skötas. Men var och en väljer ju själv naturligtvis. Det har man också rätt till. 

 

Församlingsval handlar ju om vilka som ska ta besluten inom församlingen. Själv hör jag numera till Korsholms svenska församling. Med tanke på att många brukar ha åsikter om kyrkan så är det kanske lite förvånande att detta inte märks mer då det är val. De förtroendevalda får ju bland annat fatta beslut om församlingens ekonomi och skattöre vilket påverkar alla församlingsmedlemmar. Det gäller även hur fastigheter sköts och vilken personal som ska finnas och mycket mer. 


Nu kan det ju verka som att jag vet något om sådana här kyrkliga saker men är det så? Var står jag och vilka erfarenheter och kunskaper har jag inom detta område? Här kommer jag att avslöja svaren på dessa frågor. 


Jag är döpt i kyrkan och det är knappast så revolutionerande även om andelen döpta har minskat i viss mån. I min generation är nog de flesta döpta så det är inget att skryta med. Konfirmerad är jag också och där faller väl några bort i alla fall. Sedan brukar ju många gifta sig i kyrkan och faktiskt har jag gjort det också även om det nu är många år sedan jag återfick den ogifta statusen. Vad mer brukar folk göra i kyrkan?  Om man inte är så aktiv annars i kyrkan så brukar man oftast återkomma för sin begravning. Gällande det så får jag erkänna att det är något som jag inte prövat på ännu. Det är väl kanske inte min högsta målsättning heller just nu i livet. Jag har inga problem med att spara lite på den upplevelsen.

Solf
Så långt så skiljer jag mig kanske inte så mycket från medeltalet av församlingsmedlemmarna. Men jag ska avslöja mitt hemliga yrke som inte så många känner till. Inte nu längre i alla fall. Nej jag har inte varit hemlig agent som James Bond men närapå. Ja om man tänker på det här med liv och död så har jag jobbat rätt nära det då jag en tid jobbade som församlingssekreterare i Mariehamns församling. 


Bond har sina M och Q men jag hade kyrkoherden och ekonomichefen som jag hade närmast mig. Det var hemliga papper och en del arbete även under mörka kvällar på platser dit inga andra fick komma. Många människor med makt i råd och fullmäktige medverkade. Där mitt i centrum där omvälvande beslut togs så fanns jag med och dokumenterade det hela. Det kunde bli långa dagar men någon måste ju fixa uppdragen.

UppsalaDomkyrka
Under den här tiden fick jag även provsjunga för en gospelkör. Stämningen var god men stämman var tydligen fel! I kyrkan bryr man sig om de svaga så jag blev inte utkastad utan fick ett annat uppdrag i form av att vara konferencier under körens Elvis gospels-konserter. I den rollen fick jag berätta lite om den store Elvis intresse för kyrkan och gospelmusiken. Det blev faktiskt en sådan succé så att när hela Åland hade sett showen så gjorde vi en turné till några olika orter på fastlandet.


LemlandsKyrka
Jag blev alltså rätt väl bekant med kyrkolivet men livet gick vidare och jag gjorde nya erfarenheter på andra områden. Så kom den dagen då jag hade flyttat till en ny kommun och en ny församling. Av en ren slump råkade jag uppmärksamma församlingsvalet. Alltså inte att det var dags att rösta utan att man kunde kandidera i valet. Något fick mig att känna att det borde jag ställa upp i. Sagt och gjort så anmälde jag mitt intresse med ett mejl till församlingen. Det var precis i sista minuten för att ställa upp så rätt omgående fick jag ett besök av ett par herrar som tyckte att det var jättekul att jag ställde upp. Jag fick skriva på lite papper för den ena av de två listorna som var aktuella i valet. Var det någon skillnad på listorna? funderade jag. Det var ju inte som att välja mellan socialdemokrater och liberaler. Nåja det var, vad jag förstod, ingen större skillnad och det var den större listan jag skrev på för. Listans storlek hade naturligtvis viss betydelse sedan i rösträkningen då röstetalet räknas ut. 

 

Valdagen kom och jag lade min röst på mig själv. Det kändes lite märkligt. Valde jag rätt kandidat eller borde jag ha röstat på någon annan? Jag röstade ju på en kille som var helt oerfaren som förtroendevald…


På något vis så lyckades jag ändå få tillräckligt med röster så att jag kom in som ordinarie ledamot i kyrkofullmäktige. Dessutom blev jag sedan rätt oväntat invald även i kyrkorådet vilket killarna som ”värvade mig” hade sagt att nog inte händer den första perioden.

Lemlandval
När mandatperioden närmade sig sitt slut så blev jag övertalad att ställa upp igen! Under en tid var jag till och med vice ordförande i kyrkofullmäktige och fick svinga klubben under en del sammanträden. Ja nog har jag prövat på en del kyrkligt arbete.

Abo
Sedan flyttade jag hit till Österbotten och Korsholm. Då trodde man att den där biten av livet kanske var över men vad hände? Den som följer med det kyrkliga har kanske noterat att ålänningen Elvis Ahlgren kandiderar till både församlingsråd och kyrkofullmäktige i Korsholms församling! Oddsen att bli invald förefaller vara rätt små som nyinflyttad men vi får se hur det går. Det är aldrig över förrän det är över...


Elvis - Back in the building

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 06.11.2022

IMG 9120

Det var rätt länge sedan meddelandet om firmafesten kom första gången. För min del passade datumet inte alls eftersom jag då hade jouren och således fick jag lämna återbud. Men ödet spelade in och pandemin såg till att hela evenemanget fick skjutas upp. Det sattes ett nytt datum som väl ingen visste om det skulle fungera när den dagen kom.


Till sist kom ändå partydagen och det visade sig att alla restriktioner var borta och att jag för första gången skulle få tillfälle att umgås med mina arbetskamrater under lite festligare former. Det var alltså dags för Höstparty! 


Alla från kontoret i Vasa samt ett gäng från Helsingfors samlades först i ett konferensrum i stadens centrum. Vi började med det mer seriösa programmet där företagets ekonomi och framtidsplaner presenterades. Det var vår VD som presenterade detta på finska. Ja det var väl inte optimalt för en som är nästan analfabet när det gäller vårt lands största språk. Men det visades ju även skriftlig information på duken framför oss och VD:n tog det i ett sådant tempo så att även jag uppfattade en del av det muntliga. Det skriftliga är ju alltid lättare för mig och dessutom så är jag ju relativt van att läsa resultatsiffror i bokslut och liknande så där var jag nog med rätt bra trots allt. 


Styrelseordförande i Sverige medverkade via länk som det brukar heta. Eller egentligen var det via internet som så mycket annat sköts nuförtiden. Men jag fick intrycket av att han är av den blygare sorten. Ja för vi hörde bara hans röst och såg inget av honom i bildväg. En svart ruta bara. Så den killen känns fortfarande lite som ett frågetecken för mig. Annars trodde jag att det var vi i Finland som är lite blyga och försiktiga av oss jämfört med svenskarna. Hans anförande var däremot inte på finska utan han gick snabbt över från svenska till engelska så att alla skulle kunna hänga med. 


Ja den här tillställningen var enbart för den finska sidan så våra svenska kollegor får vi träffa en annan gång. Hittills har jag träffat väldigt få av dem i verkliga livet. Jag fick i alla fall tillfälle att träffa några av kollegorna i Helsingfors så det var trevligt. Men det är väl inte party när chefen pratar jobb kanske någon tycker. Exakt! Snart lämnade vi lokalen och begav oss till en bowlinghall för att råda bot på detta.

IMG 9097
Bowlingskorna på och en kall läskande dryck i handen och så var man redo! Det var ett tag sedan jag bowlade senast. Jag var inte bra då och jag kunde tämligen omgående konstatera att jag dessvärre inte hade blivit så mycket bättre sedan sist. Eller bättre är kanske fel ord att alls använda i detta sammanhang. Humöret däremot var nog lika bra eller högst troligvis bättre den här gången. För den som väntar på något roligt får alltid vänta för länge! I detta fall var det coronalänge!

 

Kloten rullade och käglorna ramlade åt alla håll. Ja ibland åtminstone! Vi hade redan innan avfärd från konferenslokalen blivit uppdelade i olika grupper som sedan fick varsin bowlingbana att spela på. Vi hade turen att vara rätt så jämna i vårt gäng. Alltså lika bra …. eller … hm… jomen bra var vi nog om jag tänker efter.

 IMG 9102

Efter två timmars bowlande så började krafterna tryta och fingrarna bli blå. Vårt lilla gäng som delade bana hade hunnit spela tre omgångar och i den sista hade jag turen att sluta som vinnare. Det var ju tur att jag inte bara förlorade som min kära sambo hade varit rädd för. Hon hade planer på att jag måste intensivträna bowling inför detta evenemang för att jag inte helt skulle göra bort mig inför mina bowlingkunniga arbetskamrater. Hennes farhågor kom på skam och jag klarade mig hyfsat ändå trots min inkompetens och bristande erfarenhet av bowlingens tuffa värld! 

IMG 9115

När bowlingen var avklarad så begav vi oss till Sky Bar för att spendera resten av kvällen där. Det stället blev en ny erfarenhet för mig. Hela Sky Bar var reserverat för oss så vi umgicks med alla arbetskamraterna och lärde känna varandra lite bättre. Det bjöds på buffé vilket alltid är trevligt. En DJ spelade bakgrundsmusik och stämningen var god då vi hungriga muntert började plocka från alla de olika välfyllda faten. 

 

Jag hade trott att vi skulle få nöja oss med musiken som diskjockeyn spelade men till min förvåning dök plötsligt en trubadur upp. Han verkade bekant och mycket riktigt så visade det sig vara samma kille som jag tidigare hade sett spela i centrum av Vasa under ”Konstens natt”.  Trubaduren, som lyssnar till namnet Patrick Linman, höll även i den uppskattade musikfrågesporten. Det var en grej jag verkligen gillade och jag trodde nästan att vårt lag skulle vinna men konkurrensen var för hård. Nej det blev ingen seger i frågesporten men däremot skulle något annat lite speciellt snart hända där jag var inblandad.

IMG 8893Patrick Linman uppträder på Konstens natt i Vasa centrum.

Ja efter Vasabladets artikel om mig så hade mitt stora Elvisintresse blivit känt bland mina arbetskollegor. Nu verkade alla minnas detta och en efter en kom de fram till mig och undrade om jag inte kunde köra en Elvislåt. – Nej tyvärr inte! Sådant har jag slutat med för länge sedan, svarade jag artigt. Men mina arbetskamrater visade sig vara lika krävande som våra kunder och nöjde sig inte med ett sådant svar! När trubaduren hade avverkat sitt lilla Elvismedley så ökade pressen ytterligare. Jag började svara att jag skulle fundera på saken. De bad mig prata med trubaduren och till sist sade jag: – Okej jag kan prata lite med trubaduren så får vi se. 


Nu började jag känna mig lite inträngd i ett hörn. Mitt sista hopp var att trubaduren inte skulle vara med på noterna. Han hade ju kört sina Elvislåtar redan och verkade mera hemma på Beatles så sannolikheten var ju rätt stor att han skulle ge tummen ned till en åländsk Elvis wannabe.


Jag berättade mitt ärende för Patrick och frågade lite sådär halvskeptiskt om han kunde köra Elvislåtarna som de låter i sina originalversioner (inte som han gjorde i medleyt) och om vi möjligen kunde göra något tillsammans. Ja han kunde nog låtarna förklarade han medan han samtidigt tittade på mig liksom för att bedöma om den här skumma killen alls borde ställa sig framför en publik. Tvekade han? För en sekund kändes det som att jag höll på att slingra mig ur knipan. Men då sade tvärsäkert: – Ja vilken låt ska vi köra då? 


Oops! Mina sönderrostade stämband klarade knappast av några finstämda saker denna kväll. Å andra sidan brukar det alltid vara rock and roll som gäller då jag hittat upp på scenen. Det snurrade snabbt låtar i min skalle och rouletthjulet stannade som det oftast gör, då det gäller sådana här situationer, på Blue Suede Shoes, trodde jag. När jag skulle berätta det för Patrick så hoppade plötsligt roulettekulan vidare till Johnny B. Goode! Va??? tänkte jag när hörde mig själv säga titeln på Chuck Berrys mest kända låt. Den som finns på en guldskiva någonstans i yttre rymden. Patrick såg lika frågande ut som jag kände mig. – Ja men Elvis brukade köra den, förklarade jag snabbt. Herregud vet han inget om Elvis? tänkte jag medan jag försökte minnas första raden i låten. 


Trubadur-Patrick rockar igång tidernas bästa låt och jag är med! Det är en comeback för Ålands Elvis. Shit, det här är ju kul! hinner jag tänka medan han kör gitarrsolot. Vi går in i sista versen och jag funderar på om jag kommer att avsluta snyggt eller inte. Jag har ingen aning om hur det gick men när applåderna kommer så drar Patrick igång med Suspicious Minds! Va? Ska vi köra den också? Ja tydligen…. 


Vi går till sist i mål och slutar på topp! Elvis was back in the building! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Elvis på bio

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 06.09.2022

Jag har alltid haft ett stort filmintresse men den senaste året har det varit dåligt med filmtittande. Nu vankas nya tider och troligtvis blir det mer i filmens tecken.


För mig blev det helt plötsligt ett biobesök för första gången på flera år. Naturligtvis var det premiären av regissören Baz Luhrmanns nya film Elvis som lockade mig till att göra comeback som biobesökare. Det blev av naturliga skäl i Vasa. Sambon hade bokat och överraskade mig genom att boka bästa platserna det vill säga i ”guldfåtöljerna”. Det var bra komfort och man såg alldeles ypperligt från dessa platser. Inget att klaga på i det hänseendet. Däremot var ljudet visserligen av hög kvalitet men någon hade tyvärr skruvat på alltför hög volym. 

Bioaffisch
I en sådan här film som var fylld av ljud och musik så blev det helt enkelt ”too much” även för en hörselskadad ”ljudiot” som mig. Jag stod nog ut men värre var det för min kära sambo som är mer känslig för högt ljud. Det var den tråkiga sidan av det här äventyret. Jag har upplevt för högt ljud tidigare på biografer men förstår inte varför man inte kan kontrollera och sätta volymen på en lämpligare nivå. 


Själva filmen överträffade mina hyfsat lågt ställda förväntningar och levde upp till mina förhoppningar rätt bra. Detta var en seriös och underhållande film som verkar tilltala alla människor. Austin Butler som spelade Elvis gjorde en överraskande kanoninsats och kan mycket väl nomineras för en Oscar. Han hade studerat Elvis i detalj och till och med hans egna sånginsatser i första delen av filmen var helt godkända. Tom Hanks, i rollen som managern Överste Tom Parker, håller som vanligt hög klass. Inspelningarna, som skedde i Australien, fick skjutas upp då Tom Hanks och hans fru blev sjuka i covid men väntan på denna film kompenseras då man ser resultatet.


Det finns naturligtvis saker som en del av de inbitna och faktakunniga Elvisfansen kritiserar. Ja allt stämmer ju inte till hundra procent. Men det brukar det sällan eller aldrig göra i den här typen av filmer. Regissören har tagit sig en del kreativa friheter för att förenkla vissa saker och betonat andra för att få till en bra och underhållande film. Visst överseende får man helt enkelt ha när det kommer till olika detaljers korrekthet. Luhrmann har trots allt gjort ett mycket bra jobb med att visa att Elvis var en mycket speciell person. I filmen tar man till olika knep och effekter för att få publiken att uppleva de rätta känslorna. Det här är en storfilm och det verkar inte ha sparats på något. Jag hade hoppats på detta men aldrig vågat tro att det skulle hända.


Nu är inte det här den ultimata Elvis-filmen vare sig för mig eller för alla andra Elvisfans. Här saknas naturligtvis saker som jag hade velat se men hur får man in en persons hela liv i en långfilm? Filmen är visserligen över två och en halv timme lång men det går nog ändå inte att göra så mycket bättre än vad vi ser här. Elvis dog endast 42 år gammal men ändå finns det väldigt mycket att berätta om honom och fokusera på. Filmens tempo är, nästan genomgående, rätt högt och som sagt så saknas en del saker som kunde ha varit med. Regissören Baz har avslöjat att filmen först var fyra timmar lång men att han sedan klippte ner den till en mer biografanpassad längd. Han har dock antytt att den långa versionen kan komma att ges ut om några år. Om detta blir verklighet, vilket jag tror, så har vi mer att se fram emot. Om det blir några Oscars-nomineringar för filmen så kommer säkerligen intresset för den att öka ytterligare. Ett intresse som hittills varit så stort att filmen är den näst mest inkomstbringande musikbiografiska-filmen i världen någonsin! Endast Bohemian Rhapsody-filmen, som handlar om Freddie Mercury i bandet Queen, har gått bättre. Så gillar du den här typen av filmer om stora musikartister så ska du definitivt se Elvis. Gillar du den australienske Baz Luhrmanns filmer så har du säkert sett den redan. 


Under semestern kunde jag inte bara låta bli att se den en gång till. Den gången i Mariehamn. Många säger att filmen till och med blir bättre den andra gången. Kanske för att man vet vilken fantastisk film som väntar och för att man hänger med lite bättre och hinner notera flera detaljer. 

På tal om Elvis-filmen så hade vi naturligtvis en artikel om den i förra numret av Elvismagasinet. Vår man i Frankrike, Yannick Perrussel, fanns på plats under filmfestivalen i Cannes då filmen hade världspremiär. Han träffade inte bara huvudrollsinnehavaren och regissören utan stötte även på Elvis barnbarn skådespelaren Riley Keough. Hon var i Cannes med anledning av att hon debuterade som regissör (tillsammans med Gina Gammell) med dramafilmen War Pony som fick priset Caméra d’Or. 

Elvismagasinet5cover
I vårt senaste nummer av Elvismagasinet (augusti) har vi en recension av Baz Luhrmanns Elvis-film och själv recenserar jag soundtracket (CD-versionen). Jag uttrycker där viss skepsis mot en del av den moderna rapmusik som ingår. Det gäller dock specifikt albumet för i filmen passar det mesta bra in. Filmen är en av regissörens mest framgångsrika filmer. I USA och Kanada är den hans framgångsrikaste medan den i övriga världen ligger som hans näst mest framgångsrika efter The Great Gatsby med Leonardo DiCaprio som kom 2013.

CDrecension
Nu har Elvisfilmen precis börjat strömmas på HBO och andra videotjänster. För mig är det dock den, i slutet av månaden, kommande utgåvan på Blu-ray som hägrar härnäst. Den kommer troligen att få snurra många gånger i hemmabion. 
 

BETYG: Jag ger filmen 4 Elvisar av 5 möjliga!

 


Covid i retur

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 17.07.2022

Kategorier:
Taggar:

Så här mitt i den efterlängtade semestern så kommer det ibland tillfällen då man minns tillbaka till sämre dagar. Några veckor tillbaka räcker i detta fall.


Saken är den att även jag fick till sist covid. Det blev en vecka hemma varav tre dagar som jag var totalt däckad i hög feber (över 39 grader). Huvudvärk och värk i kroppen och ont i halsen. Ja alla de vanliga symptomen infann sig och kanske några till som ingen annan haft.


Jag insjuknade rätt snabbt en måndag och förstod direkt att det var covid då flera arbetskollegor var frånvarande samma dag på grund av att de hade insjuknat i just denna sjukdom. Det skulle visa sig att ytterligare kollegor insjuknade samtidigt som jag. Innan detta hade min arbetsplats klarat sig bra trots att vi inte jobbar hemifrån förutom när man har jouren.


På tisdagen visade hemtestet positivt även om det visades väldigt svagt. Något annat som var väldigt svagt var jag själv som var blev helt sängliggande. Ett besök till toaletten blev fruktansvärt jobbigt efter bara några minuter då febern snabbt stegrades ytterligare samtidigt som jag blev illamående. Ett piller för att ta bort värk och sänka/hålla febern i schack samt en blöt kall handduk i pannan fick effekt efter en stund som kändes som en hel evighet. Snart utvecklades en rutin där jag regelbundet tog piller flera gånger om dagen för att febern inte skulle bli för hög.


Utan min sambo som kunde hjälpa mig med vatten och något ätbart hade det nog blivit ännu tuffare. Det hela var som en influensa de luxe. Som grädde på moset så krävde jobbet ett officiellt covidtest. Hur jag skulle ta mig till testplatsen när jag inte klarade att vara uppe mer än 3-4 minuter var förstås ett problem som måste övervinnas. Jag lyckades i liggande ställning skriva ett meddelande till mina arbetskamrater där jag frågade om någon frisk person kunde skjutsa mig. Responsen var lika med noll. Det fanns ändå några som fortfarande var friska så lite besviken blev jag nog över det svala intresset att hjälpa. 

KoklotSommar2022Om man tror att covid är som en skön sommardag så kan man få orsak att tänka om.

Räddningen blev då min sambo som ställde upp som chaufför. Hon satte sig själv i karantän och körde mig till testplatsen. Sköterskan nöjde sig inte med att ta prov bara från ena näsborren utan insisterade på att ta även från den andra. Jamen absolut vill jag det! tänkte jag samtidig som jag ansträngde mig för att sitta upprätt. Det sved och kittlade så där behagligt två härliga gånger. Nåväl ska man njuta så ska man göra det ordentligt!  Följande dag kom svaret som föga överraskande visade positivt. 


Efter tre dygn nästan exakt på klockslaget så hände något. Det var som att något bara försvann och allting kändes lite bättre. Jag insåg att nu var jag på bättringsvägen. Det var för väl för som de säger så är delad glädje dubbel glädje. Ja, jag hade lyckats smitta min kära sambo trots att vi höll avstånd och sov i skilda sovrum. Det blev ombytta roller där jag nu fick serva henne i stället. Hade vi båda blivit sjuka exakt samtidigt så vet jag inte hur det hade gått men det slapp vi i alla fall fundera på den här gången. 


Jag var dock fortfarande sjuk och krafterna räckte inte till några extra träningspass om man säger så. Innan kvällen kom så var orken för länge sedan slut. Att kunna gå på toaletten utan att vara rädd för att svimma eller kräkas var ändå en positiv sak. Vi kämpade på båda två och efter en vecka kunde jag återvända till arbetet samtidigt som min sambo också började repa sig. 


Men det blev ytterligare en mängd tuffa dagar för som ett brev på posten så infann sig postcovid! Vad är det? kanske du undrar. Det är ett antal veckor som du går för halvmaskin. Du tror att du är frisk och pigg men efter halva dagen vill du bara lägga dig ner och vila. Vissa dagar orkar du lite mer men sedan kommer det dagar då du är sämre och du tror att du kommer att bli riktigt sjuk igen. Det är då uppgivenheten börjar infinna sig. Att du skulle vara helt frisk nästa dag känns lika troligt som att få alla rätt på Lotto. Ja det är faktiskt lätt hänt att man utvecklar ett beroende av Lottospel för chansen att vinna känns plötsligt väldigt hög. Frisk från postcovid? Nej knappast! Jag hinner nog vinna ett par storvinster på Lotto innan dess… 


Hela den här postcoviden vore det bäst att skicka tillbaka till avsändaren. ”Return to sender” som Elvis sjunger. Men allting roligt har trots allt ett slut och så också covid och postcovid. Efter några veckor så börjar man tro att det inte är så men så till sist en regnig dag så börjar man känna sig normal igen. Det tar kanske ett par månader men det hände oss och det kan hända dig också.


Nu sägs det att nya covidvarianter sprider sig i snabb takt. Vacciner eller att man haft det tidigare är inget hinder för att det ska spridas. Jajamän covid är ostoppbart. Det är sådant som höjer stämningen när man tänker tillbaka på dessa sjukveckor. Nya vacciner är förvisso också på kommande men de beräknas komma om cirka två år har jag förstått. Jag undrar hur många av dessa ”superinfluensor” man hinner med tills dess? Sedan när det kommer nya vacciner så har det säkerligen hunnit kommit en mängd nya virusvarianter också. Jodå man måste tänka positivt!

Lottovinsten? Nej den kom inte den här gången men får jag covid igen så ramlar den nog in på kontot!

 


 


Hundar och samarbete

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 10.04.2022

Det har varit tunt på bloggfronten men det betyder inte att det inte funnits saker att skriva om. Tvärtom så har det varit full rulle mest hela tiden. Så jag tänkte ta upp ett par saker som varit aktuella nyligen.


2clubs1king
Det har varit mycket som rört det alldeles färska samarbetet mellan Elvis i Norden och OEPFC of Finland. Närmast har det handlat om samarbete mellan våra fanklubbars tidningar Elvismagasinet och Elvari. Jag har både skrivit och översatt texter och skapat en ny logo med mera med mera. Men nu är Elvismagasinet nummer 4 ute hos våra medlemmar och det innehåller ett par artiklar som vi fått genom detta nya samarbete. Nästa nummer av finska Elvari produceras som bäst och innehåller material som kommit från oss. Nya kontakter knyts och nya erfarenheter fås. Ett samarbete mellan olika klubbar på detta sätt är ganska unikt. Samarbete är något som gynnar båda parter och som jag gärna skulle se mer av. Tråkigt nog är det ofta rätt svårt att få till samarbeten inom Elvisvärlden. Därför är det extra roligt att två klubbar nu gjort gemensam sak och spänt Elvismusklerna tillsammans. Dessutom är det ett samarbete över språkgränserna som ibland medför lite extra utmaningar. 

Elvismagasinet4Cover
Nu över till något mer personligt. Förvisso är allt som rör Elvis rätt personligt för mig men ändå. Det är nämligen så att min son med flickvän och hundvalp kom från Åland hit till oss i Österbotten. Det blev min bästa födelsedagspresent även om den kom en vecka efter själva födelsedagen. Normalt så är födelsedagar inte så mycket att fira när man som jag redan hunnit börja känna mig ganska vuxen. När man får sådant här finbesök så finns det dock all orsak för lite fest i alla fall. Lite speciellt var det också när det var deras första besök sedan jag flyttade hit. Det blev mat, shopping, lite sightseeing och till och med lite padelspel. En påse gott och blandat helt enkelt!

IMG 7507

Junior hade inte spelat padel tidigare men tyckte att det var kul och han var också väldigt duktig för att vara helt oerfaren inom sporten. Det var tur att jag hade hunnit spela några gånger fler än honom för annars hade han nog sopat banan med farsan Baloo!


Shopping blev det i Vasa centrum, Stenhaga och även en tur ut till nya Prisma Liselund supermarketen/köpcentret. Att som i denna sprillans nya Prisma-affär kunna välja på 57 mjölsorter och 342 olika mjölkmärken är ju en mänsklig grundrättighet. Därför misstänker jag att många kommer att vallfärda till den affären, i utkanten av Vasa, för att ha denna möjlighet. Själv hittade jag tre par kalsonger för 10 euro så där var ju resekostnaden intjänad! Junior var väldigt sugen på en ny keps så visst kom den nya affären som en riktig räddning för alla med stora behov!

IMG 7399

Sightseeingen bjöd bland annat på Replotbron som är Finlands längsta bro.


Sedan var det ju det här med att leva ett hundliv. Vår mogna hunddam Molly, som är en 8-årig welsh springer spaniel, höll noga koll på golden retriever-valpen Milo. Det fanns no-go zoner för Milo helt enkelt. Molly bevakade dessa stenhårt. Minsta gränsöverträdelse medförde ett bryskt tillrättavisande till mer neutral mark.
Milo, som den valp han är, gillade att busa och leka, men Molly, som börjat få lite gråa hår, var inte lika intresserad av sådant ungdomspjasas. Milo var på hugget och när han fick vittring på hundmat var han inte sen att börja glufsa i sig. Att det inte var hans mat, utan Mollys, bekymrade honom inte. Det skulle senare visa sig vara mindre smart då hans lilla mage inte var riktigt redo för sådan föda. I dessa krigstider såg det närmast ut som en massa minigranater hade exploderat i snön då det blev akuta nattliga turer ut på gården för lilla Milo.

IMG 7459Milo och Molly


Det blev många upplevelser under dessa dagar men bäst var att kunna umgås lite mer än vad något telefonsamtal eller en chatt kan bjuda på. Det blev slutet på mitt rätt stillsamma två veckor långa födelsedagsfirande kan man säga. Sedan var vardagen tillbaka med sina rutiner. Nästa sak att egga upp sig lite inför är väl påsken. 

 IMG 7558

 Milo på äventyr i Korsholm


  

 


Hundmat är gott!

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 06.02.2022

Kategorier:
Taggar:

Här kommer en i historia från det verkliga livet. Det är väl alltid intressantare än historier från det overkliga livet skulle jag tro. Fast fiktion är också kul ibland. Jag brukar tänka ibland att en dag ska jag skriva en bok. Frågan är bara vad den ska handla om och hur jag ska kunna hålla fokus på bara en grej under lång tid. Det kommer så många ideér och uppslag hela tiden som man skulle vilja förverkliga. Resultatet blir oftast att inte så många idéer förverkligas i nuet utan finns kvar för möjliga framtida projekt. 


Nåja det skulle ju inte handla om det nu. Det är alltid kul att skriva om olika saker även om det inte alltid syns här i bloggen. Som bekant har jag ju en Elvistidning att driva och producera med utgivning varannan månad. Det har hänt mycket på den fronten på sistone och nu kommer ytterligare intressanta saker att hända men det kan jag inte avslöja här riktigt ännu.


Nej nu ska jag berätta om lördagen. Helgen har ju varit finfin men ibland ställs man inför små vardagsutmaningar som man kan minnas. Jag var, som vanligt, upptagen av att jobba med mina Elvisprojekt då det blev dags att avbryta detta för att bidra till husfriden. Det stod nämligen på min lott att införskaffa lite hundmat från Musti ja Mirri. Gärna även något till hunden från apoteket. -Inga problem! sade jag till min härliga sambo som hade ett viktigt projekt att slutföra eller möjligen fortsätta i vardagsrumssoffan.

IMG 6750Papp jag behöver min hundmat!

Glad i hågen och på strålande humör hoppade jag i bilen och satte kurs mot shoppingcentret i Stenhaga. Jag lyckades parkera utanför Giganten utan att förvirra mig in där. Däremot var det just på parkeringen som jag gjorde en jobbig upptäckt. Hallå det känns ju tomt i jackfickan! tänkte jag samtidigt som jag tryckte handen mot jackan och kunde konstatera att någon plånbok knappast gömde sig där! 


Tänk, tänk och tänk! uppmanade jag mig själv. Hur kunde jag åka hemifrån utan att kontrollera att plånboken var med? Det är inte likt mig. Men jag hade ju haft så mycket annat i tankarna så kanske det inte var så konstigt ändå? Nåväl, skulle jag helt sonika vara tvungen att åka tillbaka hem och behöva berätta för sambon att nu får jag åka ännu en gång eller så får hunden min biff till middag? Nej det måste ju finnas en utväg i vår moderna tid. Är jag IT-tekniker eller inte? Allt går att lösa för min del så det hänger bara på den andra parten. 


Jag stegade in med bestämda steg mot kassan. Strax fick jag tala med en mycket vänlig och svenskspråkig tjej i kassan. 
– Kan jag betala via telefonen på något sätt? frågade jag med mitt vänligaste leende påklistrat.
– Javisst, vi kan använda MobilePay! svarade hon.
– Men fantastiskt bra! Jag glömde plånboken hemma så det räddar mig. TACK! 


Jag letade snabbt upp rätt hundmatspåse. Ja det trodde jag åtminstone. Det skulle senare visa sig vara bara nästan rätt men det funkade i alla fall. Man kan ju inte ha hur mycket tur som helst heller. 

IMG 6077Nej inte hundmat!

Efter att ha tackat så mycket i kassan för inköpet, som till och med gav bonuspoäng på min sambos medlemskonto, så kände jag mig både modern och på ännu bättre humör. Jag beslöt mig för att utmana lyckan ännu en gång. Jag styrde bilen mot apoteket i vår lilla by. Detta inköp var inte lika nödvändigt att göra just denna dag och sambon trodde att apoteket kanske redan hade hunnit stänga. 


Jag styrde in på parkeringen och kunde sedan konstatera att apoteket nog hade öppet ytterligare en timme. Kanon, det här kan bli pricken över i:et tänkte jag då jag stegade fram mot apotekskassan. Jag körde lite samma upplägg här. Ett leende som sträckte sig upp till öronen och med en mjuk och len röst ställde jag min fråga till apoteksdamen:
– Hejsan! Är det möjligt att betala med MobilePay här?
Svaret lät inte vänta på sig utan kom blixtsnabbt och kraftfullt:
– NÄÄ!

Jag blåste nästan omkull av kraften i det visserligen korta men synnerligen bestämda svaret som tycktes ha en negativ underton som jag absolut inte hade väntat mig.
– Nähä okej… fick jag ur mig när jag lade svansen mellan benen och snabbt försvann i motsatt riktning. Jag som ju har blivit så bortskämd med bra och vänliga bemötanden här i Österbotten tidigare.


Nåja halva uppdraget var trots allt utfört så jag kunde bege mig hemåt med hyfsat gott samvete. Sambon skrattade när jag berättade om mina upplevelser och hon skrattade även när hon såg hundmatspåsen som jag köpt då det inte var exakt den hon hade tänkt. Men hunden uppskattade den så det var väl ändå det viktigaste. 


IMG 6748En mätt hund är en lycklig hund.

 

 

 


Välkommen till Nordpolen!

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 09.01.2022

Snapseed

2021 har blivit 2022 och vi har ett oskrivet blad framför oss. Många har säkert förhoppningar om ett bättre och lyckligare år. Det ska vi förstås tro och hoppas att det blir.

 

Vad är ett år egentligen? Är alla år olika och präglade av just det årets förutsättningar och nästa blir något helt nytt? Nej ett år är ju ett tidsbegrepp som människan skapat. Egentligen flyter ju tiden vidare i en ständigt oförändrad ström utan några avbrott. Det som händer på vägen råkar bara inträffa just då. Speciella händelser väljer inte vilket år de inträffar. Det kan ske detta år eller om tusen år. På årets första eller årets sista dag men troligtvis någonstans däremellan.


Människor lever en väldigt kort tid så det är genom historieberättandet som vi kan få ett gnutta perspektiv på vad som kan inträffa under tidens gång. Vissa saker har hänt förr medan andra inträffar för första gången. Vi vet lite om vad som hänt tidigare men nästan inget om vad som kommer att hända i framtiden. Enklast för oss människor är att bara leva i nuet och göra det bästa av situationen.

IMG 4933Men vi avslutar ändå åren och tänker lite tillbaka på vad som hänt under det gångna året. Vilka var höjdpunkterna? Det är alltid bäst att fokusera på de positiva sakerna även om vi också minns lite av de dåliga sakerna som hänt. Av en del tråkiga erfarenheter kanske man kan lära något medan andra sorger kommer att fortsätta att jaga oss ännu en tid eller kanske för alltid.

 

IMG 6655

Hur var mitt år? Vad minns jag egentligen från 2021? Minns jag något? Vill jag minnas?

Som alla andra kan jag inte låta bli att tänka på att vi har haft ännu ett pandemiår. Då tänker jag på hur det hindrat saker i mitt liv då både jag och andra människor fått vara försiktiga. Sociala kontakter har varit minimerade. Olika evenemang har ställts in och andra evenemang har jag självmant tackat nej till på grund av den situation som rått. Vanligen gör jag årligen en mängd olika Sverigebesök men senast det hände var före pandemin.

IMG 4258
Jag har varit lycklig lottad så att jag kunnat jobba som vanligt. Ett coronatest har jag gjort vilket medförde att jag var borta från jobbet ett par dagar. Det var negativt så jag skulle inte ha behövt mer än en sjukdag egentligen. Annars har jag inte varit sjuk. Mitt sökande efter ett jobb i Vasa i Österbotten försvårades starkt då pandemin drabbade många yrkesbranscher.

 

IMG 4899
I juni 2021 så ordnade det sig ändå på jobbfronten och jag fick anställning hos företaget som gör samma kassasystem som jag använde i mitt jobb på Åland. Det var tur att den saken ordnade sig för pendlandet mellan Åland och Vasa fick sig en allvarlig törn då många flyg drogs in och vi fick förlita oss till färjeförbindelserna och den 330 kilometer långa bilresan. Det innebar att helgerna blev väldigt korta då den mesta tiden utgjordes av restiden. En helg blev endast ett dygn kvalitetstid vilket inte räcker i längden. Dessutom har man varken pengar eller krafter för att klara något sådant varje helg. Allt var så enkelt på flygens tid och kostnaden var ungefär densamma som för färja plus bilresa.

 IMG 4857

Att byta jobb har ju även det vissa nackdelar även om det innebar en väldigt stor fördel i just detta specifika fall. Ja eftersom jag började jobbet i Vasa den 1 juni så hade jag ingen sommarsemester. Nej sedan blir det inte heller någon vintersemester! Att jobba 2 år utan semester är ju inte så kul men vad gör man inte för kärleken. Mina arbetskamrater på Åland var kanonbra så det var ju tur att jag fick fina kollegor i Vasa också.

 IMG 5086

När jag nu fanns på plats i Österbotten den här gångna sommaren så fick jag åtminstone möjlighet att åka ut till stugan i skären under sommarhelgerna. Det var räddningen i brist på semester. Annars hade det nog trots allt smakat rätt mycket trä i gruvan!

IMG 6712 

Sedan kom hösten och vintern. När jag säger vinter så är det Vinter med stort V. Massor av snö och väldigt KALLT! Jag sade till min kära sambo: - Det här sade du inget om! Att jag flyttade till Nordpolen!!!
Kyla och snö i mängder är inte riktigt min melodi när det går till överdrift som det ofta tycks göra här. Då föredrar jag melodier mer i stil med Blue Hawaii.

IMG 6741 

Julfirandet blev både bra och dåligt. Jag och sambon bestämde att det blir på bästa möjliga sätt om vi firar julen på skilda håll. Det är ju inget man vill så vi fick försöka övertyga varandra flera gånger före det var dags att det var det bästa vi kunde göra. Jag stack iväg till Åland för att träffa min släkt där och hon stannade kvar i Korsholm och träffade sin släkt som samlades här. Det hela förlöpte bra på båda håll och så mycket mer behövs väl inte sägas om det. 

 IMG 6837

På tal om musik så har jag som bekant även hunnit dra igång min nya Elvis E-tidning Elvismagasinet som hunnit utkomma med två uppskattade nummer. Inne på ämnet Elvis så kan jag också nämna att den 8 januari var det Elvis födelsedag! Han skulle ha fyllt 87 år så firandet blev passande nog av den lugnare sorten. Jag uppmärksammade dagen bland annat genom att lägga ut en video med Elvis gode vän Charlie Hodge från hans besök på Elvisfestivalen 1994. Många minns just den festivalen och Charlie finns tyvärr inte längre bland oss. Ja åren går och minnen är allt vi har kvar. Om vi har något som påminner oss om de goda ögonblicken så lever minnena bättre kvar. Välkommen till 2022 livet är gott!

 


Du får tidningen gratis!

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 04.11.2021

Kategorier:

Det har varit en intensiv tid de senaste veckorna på tidningsredaktionen hemma. E-tidningen som jag skapade och har drivit sedan 2015 gick nyligen i graven. Först tänkte jag: -Åh vad skönt! Inget mer slit med den. Men som kom en konstig, gnagande känsla som som verkade försöka berätta något för mig. Det var något som inte stämde. Balansen var rubbad. Det kröp och kliade i hela min kropp. Jag kunde inte slappna av eller tänka klart. Till sist sade jag till mig själv: - Men så här kan vi inte ha det! Jag kan inte svika alla människor på det här sättet. Jag kan inte svika mig själv. Och framför allt jag kan inte svika Elvis!

 

Beslutet var fattat. Eller det behövdes inte tas något beslut för saken var ju fullständigt självklar. Mer Elvis till folket! Det var något monumentalt, episkt och bibliskt över det hela. Nästan som när Moses kom med budorden från Gud så kommer jag med E-tidningen från Elvis!

Nu gällde det bara att hitta något att rista bokstäver i stenarna med. Nej vänta! Vi lever ju i modern tid och där står datorn och internet är igång och hela världen är tillgänglig! Det är bara att trycka på den stora röda knappen så exploderar allting och på den röda himlen kan man se Elvis titta ner och le sitt allra snedaste leende. I’m saved! skrek jag. 

 

Elvismagasinet1PeteP

På rekordtid mobiliserade jag en redaktion, byggde en webbsida, skapade en ny tidningslayout, skrev artiklar med mera och med mera. Vi pratar några intensiva veckor som nu bär frukt då första numret av E-tidningen Elvismagasinet är klart och distribueras till alla som beställer.

Det var då tidningen var klar som jag blev nervös för reaktionerna. Skulle någon faktiskt gilla tidningen? Det hela gjordes ju så snabbt. Hur ser tidningen ut egentligen funderade jag utan att ens kunna minnas sidorna. Sedan började reaktionerna komma. Men ja det fungerade! Folk är glada och nöjda och ger beröm. Det är nog de mest positiva reaktionerna sedan jag började med tidningsarbete överhuvudtaget! Något måste ha blivit rätt. Eller var det bara tur ändå?


Elvismagasinet1Cover 

E-tidningen sprider sig nu över världen. Vi har för närvarande läsare i Finland, Sverige, Norge och även enstaka personer i USA, Spanien och Sydafrika. Jamen visst finns det några på Åland också! Det är bäst att jag nämner dem separat för ålänningar kan vara lite känsliga med sådana saker. Åland är ju nästan en egen nation tycker en del av dem.
Elvismagasinet1sid2829
Vill du kolla in tidningen och kanske läsa lite? Ja det går bra och det kan även göras gratis. Jo du läste rätt! Jag sade GRATIS! Att få prenumerera ett år gratis är väl ett hyfsat bra erbjudande för att lura in fler i Elvisträsket? Sedan finns ingen återvändo! Gå bara in på Elvis i Nordens hemsida www.elvis.ax och välj Elvismagasinet. Sedan fyller du i formuläret med gratiserbjudandet. Sedan dröjer det maximalt 1-2 dagar innan du kan börja upptäcka en värld du knappast kände till tidigare. 

ElvisiNordenLOGO 

 

 


Satte tänderna i pingvinklubban

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 02.11.2021

IMG 5912

En del undrar kanske vad jag hållit på med den senaste tiden då jag inte synts till här på bloggen. Det har varit fullt upp för mig. Inte en massa roliga resor och utflykter som en del nu unnar sig.

en liten tripp till Åland blev det i alla fall härom helgen när min kära mor fyllde 75 år. Då tog jag en dag ledigt från jobbet för att det inte skulle så extremt stressigt som det annars blir. Och nog var det skönt att kunna tillbringa två hela dagar på Åland. Minuset var att sambon inte kunde komma med på grund av att det var svårt att lösa hundfrågan. Jag åkte i väg på torsdagen efter jobbet medan hon sedan på lördagen tog en liten tur till Åbo.

IMG 5896

Mitt stod kvar där jag lämnade det.

På Åland var det svårt att hitta en enda person som gick med ansiktsmask. Jag lyckades få syn på två maskklädda personer på ett köpcentrum. Ja förutom jag själv då som inte tummade på säkerheten bara för att alla andra gjorde det. Men ganska tryggt kändes det ändå då covidfallen på Åland är på den lägsta nivån i hela landet. Fredagen bjöd på ett besök på bilverkstaden. Inte så roligt kanske men nödvändigt. Dyrt blev det och dyrare ska det bli då de upptäckte ytterligare ett problem som måste fixas inom kort. Ja inte roligt alls kanske man kan säga. Bättre var det att besöka min gamla arbetsplats Mariehamns Persondatorer. Det blev en massa prat med de tidigare kollegorna. När en kund kom in så var jag nära att rusa fram till kassan och betjäna. Reflexerna tycks sitta i fortfarande trots att jag numera betjänar kunder endast via telefon och mejl. Jag insåg ändå någorlunda snabbt att jag för ovanlighets skull var helt ledig och besinnade mig från att ta över butiken och hjälpa kunden.

IMG 5953

Smakbyns meny

Trevligt var det också på middagen på Smakbyn med min mor, min bror med familj och min härlige son med sambo. Micke Björklund var tyvärr inte på plats den här gången. Annars brukar jag nog passa på att tala något ord med honom. Han och familjen var på semester har jag förstått. Men servicen var utmärkt ändå. Min mor som önskade vin fick provsmaka och dömde helt ut vinet. Då provsmakade även min bror och han tyckte inte att det var så illa. Men då inflikade min mor att det var nog det sämsta vinet hon någonsin smakat! Oj, oj, oj! Det var ord och inga visor. Hur skulle tjejen som serverade reagera? Det var dock inga som helst problem att få byta till ett helt annat vin. Lyckligtvis visade sig det andra vinet vara helt i min mors smak. Sedan flöt det på. Middagen alltså! Ja nog vinet också . Själv körde jag bil och nöjde mig med en Stallhagen Delikat som är en av mina favoritölsorter. Vi beställde lite olika maträtter och alla verkade rätt nöjda. Jag gjorde en chansning och prövade Pingvinklubba som lät lite spännande. Nåja, nästa gång blir det nog oxfilén i alla fall. Oxar smakar trots allt bättre än pingviner och är nog också mer närproducerade.

IMG 5956Pingvinklubba 

På Åland fick jag också en chans att rulla ut min kära Vespa och ta en tur i det, för årstiden, rätt fina vädret. Det blev en liten Vespa-safari i min gamla hemkommun. Det var riktigt härligt! Säsongen sista Vespatur. Det kom en liten tår i ögonvrån när jag sedan parkerade den i boden för vintervilan.

 IMG 5929

Det blev en tur genom Norrby.

 

IMG 5917

Vespa-safarin bjöd naturligtvis på lite djur.

Söndag var det förstås hemfärd till Österbottens glada trakter som gällde. Roligt var det då att kunna hämta upp sambon i Åbo och ha bästa sällskapet med sig. Det hade ju varit tråkigt för oss båda att inte kunna spendera ”höstlovet” tillsammans.

IMG 5900

Min Vespa var glad åt att se mig igen!

 

 


Crash, boom, bang i Kvevlax

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 04.10.2021

Taggar:

IMG 1043

Crash, boom, bang! sjöng Elvis i rockklassikern Jailhouse Rock 1957. Långt senare, närmare bestämt 1994, så snodde Per Gessle den frasen till både en låttitel och albumtitel som Roxette gav ut. Däremellan så kan jag tänka mig att det uttrycket kan ha använts i mycket mer tragiska sammanhang.


Det var den 3 januari 1961 som en flygplan av typen DC-3 på väg från Kronoby till Vasa störtade i Kvevlax. Samtliga 25 personer ombord omkom. Det var tre besättningsmän och 22 passagerare. Många av passagerarna var svenskösterbottningar som emigrerat till Sverige som hade firat jul och nyår i Österbotten. De var således på väg tillbaka till Sverige när denna fruktansvärda olycka inträffade. Detta är Finlands värsta flygolycka genom tiderna. 


Jag var själv inte bekant med denna olycka förrän jag kom hit till Österbotten. Däremot känner jag bättre till att en liknande olycka inträffade på Åland den 8 november 1963. Även det planet var av typen DC-3 och trafikerades likaså av bolaget Aero som senare fick namnet Finnair. Planet var på väg från Helsingfors till Mariehamn och hade mellanlandat i Åbo. Vid 18-tiden var det bara cirka en kilometer kvar till landningsbanan då flygplanet plötsligt, av okänd orsak, förlorar höjd och träffar trädtopparna. Flygplanet kastas till marken och kraschar upp och ner och börjar brinna.


Ombord på flygplanet fanns 21 passagerare, varav två var barn, och två piloter och en flygvärdinna samt en ledig pilot. De enda som överlevde kraschen var två passagerare och flygvärdinnan. Övriga 22 personer omkom. När domen i utredningsmålet föll så hade inga straffbara handlingar kunnat bevisas.

IMG 0952
I fallet med kraschen i Kvevlax fanns mer fakta att tillgå i undersökningsrapporten som kunde visa på orsakerna till den olycka. Där framgick följande:

"Den sannolika orsaken till olyckan var ett pilotfel under flygning i mörker på låg höjd. Under en vänstersväng har planet överstegrats och förlorat manövrerbarheten och hamnat i begynnande spinn. Trots att man höjde motoreffekten i slutskedet kunde inte styrfelet korrigeras och planet störtade. En bidragande faktor till olyckan har tydligen varit, att planets kapten intagit alkoholdrycker och vakat föregående kväll och natt och därför inte var i det skick som krävs av en pilot. Av samma orsak hade inte heller planets flygstyrman fått ge sig iväg på ifrågavarande flyg.”


Självklart är båda olyckorna lika tragiska men nog känns det på något sätt värre med kraschen som högst troligen berodde på att piloterna inte var vid sina sinnens fulla bruk. Således en olycka som kanske kunde ha undvikits.

IMG 0971
Vi begav oss iväg till Kvevlax för att se platsen där den tragiska kraschen utspelade sig 1961. Eftersom så lång tid nu har förflutit så kan man inte längre se några synliga märken såsom kapade träd som planet orsakade 1961. Däremot finns det ett minnesmärke på platsen som vittnar om olyckan. Det är med ungefär samma sinnesstämning som när man beträder en kyrkogård som man närmar sig minnesmärket. Vi stannar en stund på platsen och ägnar de stackars människorna som omkom och deras anhöriga en empatisk tanke.

IMG 0964
För att komma i lite bättre sinnesstämning försökte vi leta svamp på vägen tillbaka. Stigen mellan minnesmärket och parkeringen slingrade sig nämligen en kilometer genom skog som rimligen borde kunna hysa trattkantareller. Men om det var beroende på den sorgliga stämningen eller att vi var svampanalfabeter så slutade det ändå med att vi inte hittade en enda svamp. Inte någon ätlig i alla fall. En skön skogspromenad blev den positiva upplevelsen och det är ju inte så illa det heller. 

IMG 0988
Som slutord är det värt att påpeka att flyg är ett säkert sätt att resa och själv har jag flugit många gånger. Däremot är det ju inte bra för miljön. Svampplockning och skogspromenader är ännu säkrare förutsett att man inte snavar eller väljer fel svampar. Dock är det inte så säkert att man hittar några svampar.

IMG 1006 

IMG 1027IMG 1029