Bannerdockorna

Panik till Österbotten

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 06.01.2021

GodJul

Några dagar före julafton så drabbas jag alltid av panik då julstressen lägger i högsta växeln. Det kan verka som dålig planering men jag vet inte om det är bara det. Det är alltså samma sak varje år. Plötsligt har månaderna och veckorna som låg framför oss fram till jul bara försvunnit. Hur det går till vet jag inte men ungefär en vecka före julaftonen så brukar jag märka det.

Jag hatar julklappar. Ja det är sjukt stressande och frustrerande att försöka hitta på något till de närmaste som man bör ge något. Ingen önskar något eftersom alla redan har allting de vill ha. Åtminstone inom rimliga ekonomiska gränser. Vore jag miljonär kanske det skulle vara lättare? Bara att ge bort några Ferrari… eller skulle det vara Lamborghini? Eller är det Tesla som gäller nu??? Nja kanske det inte skulle vara lättare trots allt…


I år så har vi även pandemin som gör att man inte bör springa omkring i alla affärer alltför mycket. Även om jag som vanligt var sent ute så tänkte jag försöka att inte göra som det alltid blir för min del. Det vill säga att springa omkring och leta i samma affärer flera gånger innan jag till sist ändå köper en massa presentkort som känns som en dålig och löjlig nödlösning. Att vara tvungen att använda ansiktsmask och knappt kunna andas gjorde inte saken roligare på något sätt. Glasögonen immar igen så fort jag sätter på mig en mask. Varför slutade jag att använda kontaktlinser frågar jag mig ofta när allt jag ser framför mig är ett grått fuktigt dimmoln.

Elvismask
Jag har inte heller fler att köpa julklappar till än de flesta andra utan troligen färre. Likväl är det så svårt. Om någon frågar mig om vad jag önskar i julklapp så är det förstås samma sak. Jag har ingen aning och jag önskar inget speciellt. Varifrån kom den där dumma traditionen med julklappar? En gång kanske det fungerar att hitta på något men varenda år tills man trillar av pinn?


Den där berömda julfriden ser jag inte röken av när det ska stressas fram julklappar och samtidigt ska man hinna göra en massa annat. Som att lyssna på julmusik med Elvis! Lite julmusik har faktiskt en lugnande effekt mitt i allt kaos. Synd att man inte hinner pröva på det så mycket. Naturligtvis så är det även full fart på jobbet så att man knappt hinner gå hem och det bidrar säkert också till den goda upplevelsen.

Granen
I år blev det att resa till Österbotten och det var ju trevligt men det gjorde schemat än mer stressat då jag dessutom måste få ledigt från jobbet, boka färjor och packa. Det var förstås osäkert in i det sista vilka dagar jag kunde ta ledigt från jobbet. Tack vare coronan så fanns det ändå platser på färjorna när jag bara någon dag före resan bokade. Tallink ville dock ha över 200 euro för en enkel bilresa tillbaka så totalsumman för den bokningen överskred budgeten konstaterade jag. Viking hade något humanare prissättning just den dagen så bokningen blev ungefär hälften så dyr i jämförelse. Man vill ju även lämna hemmet i skick så att man inte möts av något kaos när man kommer hem. Ja typ äckliga sopor som stinker, döda blommor och elektriska apparater som är på som det kan hända något med. Mycket att tänka på innan avförd alltså.


Till sist ordnade det sig med julklappar och det var en kväll kvar att ta det lite lugnare på inför resdagen. Eller nej naturligtvis blev det inte så. Det skulle ju fortfarande packas och fixas hemma. Jag hann bara hem då min bror plötsligt dök upp och vi skulle köra lite fakturering för hans firma. Precis vad jag behövde! När natten närmade sig och vi inte verkade vara i närheten av att vara färdiga fick jag börja ta vara på lite tvätt som hängt på tork och packa ner kläder för resan. Emellanåt så knappade jag in lite olika siffror på fakturorna. Det började verka som att sömn inte skulle hinnas med den natten. Men vem behöver egentligen vila när man kan köra 180 rätt in i väggen?

Molly
Nåväl efter en kort natt och en lång färje- och bilresa så blev det en underbar jul och likaså en härlig nyårsafton. Tempot gick ner med närmare 200 procent. Snö fanns det också i Korsholm så det kändes som att jag hamnat i någon sorts drömvärld. 

LyktanElvissnow
Nu är jag sorgligt nog tillbaka på ön där corona-incidensen för närvarande är högst i Finland. Jag drömmer redan om att åka tillbaka till Österbotten där jag trivs så bra.

Hannah


Knockout i valfusk

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 29.11.2020

Kategorier:
Taggar:

Det händer mycket i världen just nu. Ja coronan har gjort en föga efterlängtad comeback. Ingen hit direkt men på motståndarsidan har inte bara en utan flera vaccinkandidater radat upp sig och är snart redo att ge sig in i matchen. Det blir knappast knockout i första ronden utan det blir nog ett flertal ronder och kanske flera matcher också innan finalen är inom räckhåll.


En annan som gjort comeback och, för ovanlighetens skull, inte lyckades med knockout var den nu 54-årige Mike Tyson som gick sin första match på 15 år! Det var en uppvisningsmatch som inofficiellt dömdes som oavgjord vilket berodde på att det handlade om välgörenhet. Men troligen smäller det snart till igen för vem kan tro att Tyson skulle nöja sig med endast en match efter att ha tränat upp sig igen? 


Smällar på närmare håll blev det när Viking Lines fartyg Grace gick på grund när hon i hårt väder skulle backa in i Mariehamns hamn. Efter att hon hade svängt runt kom kraftig vind som knuffade henne på grund. Lyckligtvis blev det inga större skador och passagerarna kunde komma av följande dag. Men att något sådant skulle hända kort efter att samma rederis fartyg Amorella gått på grund var ju ytterst osannolikt. Då var det ett tekniskt fel har utredningen visat så det var i alla fall olika orsaker. Men grundstötningar med så här stora fartyg brukar ju sällan inträffa när de följer de bekanta farlederna. Eftersom coronan påverkat färjetrafiken så fanns ändå andra fartyg att sätta in då olyckan var framme.


I USA avgjorde coronan presidentvalet. Ingen kan väl påstå att Joe Biden som mest lyste med sin frånvaro hade en bra valkampanj. De flesta vet nog inte ens hur hans valprogram sett ut. President Trump körde sin vanliga taktik men har ju behandlat viruset på ett mindre lyckat sätt. Lite mer diplomatiska uttalanden kunde ha gjort underverk för hans del. I januari tar Biden över och ett par förändringar blir det för Biden och Trump har nog inte varit överens om så mycket. Åtminstone är det väl den uppfattningen som man har kunnat få. Bidens politik har nu närmast bestått av att han är emot Trump så det blir intressant att se vad han kan ändra på. Kan han ens ändra på så mycket? Trump kunde inte ändra på allt han ville heller. Det är ju inte bara presidenten som har makten.


Trump har försökt komma åt valfusket i tron om att han själv kan vinna på detta sätt. Domstolarna har dock dömt ut hans försök hittills. Följer man media här hos oss så sägs det att det inte kunnat presenteras några bevis. Om man i stället följer amerikanska media så framgår det nog ändå att fusk och felaktigheter förekommit. Dock inte i stor skala så att man skulle tillåta Trump att gå vidare. Det blev även nej till Trump när det handlade om 10.000 röstsedlar som kunde ha förklarats ogiltiga då de var felaktigt ifyllda. Men domstolen konstaterade i sin dom att rösterna var visserligen felaktiga men det var viktigare att personernas röster räknades. 

IMG 0450

De gör på ett lite annat sätt i USA kan man snabbt konstatera gällande det mesta runt valet. I Finland skulle vi vara betydligt noggrannare. Det är ju väldigt nog bara med att siffrorna skrivs på rätt sätt. Dock röstar de om många olika saker i samma val i USA så bara där blir det helt annorlunda. Det är alltså inte bara på president man ska rösta utan även i många andra frågor. Kanske praktiskt att göra på det sättet men frågan är om det faktiskt är bäst att göra så? Nu ska Trump försöka komma till högsta domstolen med valfuskandet. Det är osannolikt att det lyckas på något sätt som skulle göra någon skillnad. Andra röster som hörts har sagt både att det varit det säkraste valet någonsin medan andra sagt att det alltid fuskas i valen.  


USA är extremt på många olika sätt och det tycks bara bli värre. Jag är glad att jag bor i Finland även om vi har våra egna problem. Fast största problemet just nu delar vi ju med hela världen. 


Förra veckan deltog jag i kyrkorådets sammanträde och den här veckan blir det kyrkofullmäktige. Där hanterar vi frågor som är lite lättare att lösa och ha kontroll över. Naturligtvis finns det en del utmaningar där också även om det är på en lite lägre nivå.

 

 

 

 


 


Mer musik till folket

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 01.11.2020

Kategorier:

Musikarkivet 2

Ofta går jag och drömmer om att jobba med TV och video. Räddningen är väl att jag kan leka lite hemma ibland för att bli av med den värsta abstinensen. Jag spelar aldrig datorspel utan föredrar att använda datorn till att hålla på med video som jag tycker att är mycket roligare. Speciellt musik i videoform är som en drog för mig. 

 

Nu blev det ett litet program igen. Det skulle ha kommit i somras var tanken ursprungligen men sedan har det  bara skjutits på framtiden. Det har länge varit klart till 90 procent kan man nog säga. Dvs idén/manus och inslagen har varit nästan klara. Att filma presentationen är egentligen bara att rigga och filma. Det är sedan den roligaste delen börjar med att sammanställa allting. Första programmet som var ett litet pilottest hade för dåligt ljud i studion men nu är detta åtgärdat med en ny mikrofon. Den visade sig fungera både enkelt och bra precis som jag hade hoppats. Det finns fortfarande ett par saker som bör förbättras men som hobby kanske det fungerar nöjaktigt. Hade det varit ett betalt beställningsjobb så hade jag inte varit nöjd utan troligen gjort om det. Då menar jag förstås studiodelen men jag tänker inte gå in närmare på det för det märks ju ändå..  Inslagen är jag nöjd med då den ursprungliga kvaliteten lämnade mycket att önska och det bara kan förbättras så mycket efteråt. 

Nu i coronatider så finns det inte så mycket att filma så då passar det ypperligt bra att dyka ner i videoarkivet och återupptäcka gamla inspelningar som jag inte gjort något med tidigare. Förr var det ju i princip omöjligt att göra ordentliga redigeringar. Det spelade ingen roll att jag ofta under olika filmningarna tänkte på hur man skulle kunna klippa materialet när tekniken ändå inte fanns då. Den teknik som fanns var inte bra och inte åtkomlig för någon som inte hade en smärre förmögenhet att spendera på något som bara TV-bolag sysslade med. Idag kan nästan vem som helst syssla med videoredigering hemma. Det är nästan bara kunskap och intresse som krävs. Ska man ha bra grejer så kan det ändå kosta hur mycket som helst men det är i alla fall möjligt att göra grejer även med en mindre budget. 

Musik är alltid kul och i det här programmet finns det tre musikinslag. Det första från 1990 i dålig VHS-kvalitet. Nummer två är från 1999 filmat med en Video 8-kamera men ljudet på platsen var inte det bästa och det var utomhus. Det tredje inslaget är från 2004 så bilden från en DV-kamera är rätt trevlig men ljudet i lokalen var tyvärr inte heller där optimalt av någon anledning. Jag har dock gjort justeringar både för ljud och bild i olika omfattning för att göra materialet mer njutbart.

 

Och här kommer Musikarkivet del 2:

Man kan även hitta det direkt på YouTube om man söker på Elvis Ahlgren och Musikarkivet


Corona-leken

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 27.10.2020

Kategorier:

BilenMariehamn

Då har det hänt igen! Jag har åkt färja trots både Estonia och coronavirus. 


För ovanlighets skull så åkte jag den här gången med Silja/Tallinks Baltic Princess. Resan gick som vanligt till Åbo innan den fortsatte med bil vidare till Österbotten. Lite bättre tidtabell för färjan och faktiskt även något bättre pris jämfört med den röda konkurrenten. Så var det i alla fall den här gången även om jag tidigare har upplevt prisbilden omvänd. Minimala skillnader men varför inte välja det bättre alternativet och samtidigt få lite omväxling, sade jag till mig själv då jag bokade på nätet. 


Det blev ju inte direkt någon party- eller nöjesresa då jag stängde in mig i hytten. Dessutom hade jag hytt på både dit- och hemresan för att undvika onödiga risker med tanke på coronaviruset. 

IncheckningTurku

Jag spenderade ett par underbara dagar i Korsholm men även där blev det att försöka undvika alla onödiga sociala kontakter. Handla mat måste man ju så då blev det att dra på sig ansiktsmasker. Det kändes lite ovant eftersom detta inte blivit så vanligt på Åland ännu. I de affärer som vi besökte så hade nog 99% av kunderna anammat denna åtgärd för att skydda sig. Förra gången jag var i Korsholm och Vasa så var det inte alls lika vanligt. Nu ska man i alla fall använda ansiktsmask på ställen där det kan vara svårt att hålla avståndet. Inte så märkligt egentligen och man vänjer sig fort. Man skulle ju vilja att alla skyddar sig och andra genom de olika åtgärder som man själv kan vidta. Men om 99% i Korsholm använder ansiktsmask och 1% på Åland gör detsamma så har vi ju faktiskt 100% i hela landet och det är ju faktiskt inte så dåligt!

HyttenMariehamn


Det var ju redan när jag körde ombord på färjan i Mariehamn som jag hade dragit på mig en ansiktsmask. Från bildäck och upp några våningar till min hytt så var det definitivt läge att skydda sig lite mer i de trånga korridorerna. Masken jag hade var lite väl tät tyckte jag. Lite mer luft hade den gärna fått släppa igenom. Det kändes ungefär som när jag prövade att dyka med syrgas för första gången. Lite panikartat när känslan av att jag inte fick någon luft infann sig. Men när man lugnar ner andningen lite så fungerar det bättre. Det var inte heller någon höjdare att ha glasögon på sig samtidigt. Glasögonen immade igen på två sekunder och sedan såg jag ingenting. Ingen syre och ingen syn är inte det bästa tillståndet man kan befinna sig i. Givetvis är det ingenting jämfört med att drabbas av svår corona så jag ska väl inte klaga. Lyckligtvis har jag ingen egen erfarenhet av att insjukna i corona men jag har förstått att det kan vara rätt hemskt om man har otur.

 Shopping

Som sagt så var det tvunget att ta på sig en ansiktsmask då vi skulle handla lite. Det är ju förenat med viss risk att besöka en affär men för att få lite extra spänning då vi inte hittade rätt typ av lampa hos den första så passade vi på att besöka totalt tre affärer i samma ärende. En del måste bara leva farligt! Eftersom vi hade tur och inte lyckades utsätta oss för ännu större risker i samband med dessa utflykter så kände jag mig tursam och passade på att lämna in en Lotto-kupong. Kanske blir det tur i kärlek, tur i corona och tur i Lotto? Trefaldig tur måste vara bästa turen så kanske den infinner sig precis nu, tänkte jag när jag betalade. Oddsen för trefaldig otur var ju faktiskt lägre eftersom jag redan hade tur i kärlek. Sedan brukar ju sällan tur i kärlek och tur i spel sammanfalla så jag har inte kontrollerat Lotto-resultatet ännu. Det kan ju vara kul att få hoppas lite grann ett par dagar först. Självfallet är jag mest nöjd med tur i kärlek så egentligen är det omöjligt för mig att förlora. Men en liten bonus på några miljoner skulle förstås kunna göra gott för förutsättningarna för kärleken. I alla fall när man bor på två ställen så långt ifrån varandra.  


När vi befann oss i den första av de tre affärerna så mindes jag en lek som jag brukade leka tillsammans med mina bröder då vi som barn åkte bil. Ja att räkna bilar av ett visst märke eller en viss färg har väl de flesta gjort någon gång. Jag vet inte om någon sysslar med den leken numera men just den här dagen skulle man ha kunnat spela en liknande lek. En uppdaterad version skulle man kunna uttrycka det. 


För ett åländsk öga så kändes det lite exotiskt att vandra bland butikshyllorna och överallt vara omgiven av människor med ansiktsmasker. Vi såg rätt roliga ut själva iklädda gröna masker som påminde om sjukhusmiljön. Där gick flera med helsvarta masker som såg lite skrämmande ut. Vita masker och rosa masker. Mönstrade masker. Ja det fanns många varianter. Och där kom någon gående med ett kaffefilter över näsan och munnen! Eller var det en faktiskt en riktig mask? Plötsligt såg jag potentialen till en modern variant av billeken. Räkna masker av en viss sort helt enkelt. Ja det går att förena nytta med nöje även på detta område! Frågan är bara hur man sätter reglerna så att en vinnare kan utses? Kanske kunde man ställa sig i en gång i affären och räkna maskerna som passerar. Och om det kommer någon utan mask så tappar man alla poäng och får börja om från början. Ja men det var ju en lysande idé! Visserligen så måste man försöka hålla avstånd också så spelplanerna begränsas något. Men det finns nog massor av större affärer, gallerior, bibliotek, museum osv som lämpar sig väldigt bra för Corona-leken


Nu vet ni vad ni kan roa er med. Kom ihåg att man inte får räkna sin egen ansiktsmask. Eller får man? Jag funderar på att skaffa en ansiktsmask med Elvis-motiv som jag har sett reklam för. Men det är väl kanske inte någon vinnarmask om man ska räkna flest av samma sort. Fast det går ju alltid att vända på reglerna. Till exempel  kan man ju räkna de masker som man ser minst av under en timme. Då skulle nog en amerikansk Elvis-mask ligga rätt bra till. Ni ser man kan variera spelet en del. Kör flera olika ”banor” under en viss tid. Uttrycket ”sluta maska!” får nog en helt ny innebörd! Jag måste nog ta patent på Coronaspelet… eller va? Coronaspelet? Det låter ju väldigt bekant på något sätt… Äh jag får väl kasta idén i papperskorgen i alla fall. Får man förresten kasta masken i en papperskorg eller måste den behandlas på något särskilt sätt?

 FarjanTurkuHyttfonsterHyttenTurku


Till botten med Estonia

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 30.09.2020

Kategorier:

Det har varit mycket om gamla Viking Line färjor den senaste tiden. Ja alla i både Finland och Sverige har nog hört att Viking Lines fartyg Amorella gick på grund när fartyget kom från Åbo och var ca en timmes färd från Mariehamn. Därifrån skulle fartyget sedan fortsätta mot Stockholm.

 

Sedan fick bogserbåtar kämpa med att få loss Amorella som stod stadigt fast på grundet. Media följde händelseförloppet som varade flera timmar. Till sist var fartyget lösgjort och på djupare vatten för att fortsätta mot Långnäs som var närmaste hamn. Där lossades alla fordon och bagaget som lämnats kvar i hytterna då alla människor evakuerades. Efter lossningen så begav sig fartyget, fortfarande med bogserhjälp, till varvet i Nådendal för reparationer. 


Efter undersökningar av farleden så har man hittat något mystiskt stort stenblock som kan vara orsak till grundstötningen eller åtminstone har koppling till händelseförloppet. Hur det hamnat i farleden är inte känt än så länge. 

 NGLI

Sedan har det blivit stor uppståndelse runt Estonia då en ny dokumentärserie med nya bilder från vraket har visat ett tidigare okänt hål i skrovet! Eller om det verkligen var okänt är väl inte riktigt känt än så länge. Under alla år som förflutit har det höjts röster bland anhöriga och andra intresserade för att olyckan måste utredas på nytt. Detta för att ta reda på hur det egentligen gick till och vad orsaken verkligen var. Officiellt så bar ett dåligt bogvisir stor del i skulden till att fartyget sjönk. Detta har kritiserats från första stund. Att viktigt bevismaterial försvann och intressanta vittnesmål inte beaktades eller förvanskades förefaller också märkligt. Man borde rimligen ha gjort allt för att utreda hur det verkligen gick till. Ändå verkar man ha agerat precis tvärtom så att det finns många motsägelser och frågor som lämnats obesvarade. 


Det gamla Vikingfartyget som tidigare trafikerade Ålands hav och även en tid körde mellan Vasa och Sverige är återigen hett stoff. I Estland krävs nu en ny utredning vilket anhöriga gjort alltsedan den tragiska olyckan skedde. Man behöver inte börja från noll utan man har ju den tidigare utredningen att utgå från. Den utredningen behöver dock kompletteras med tidigare fakta som inte beaktats och de nu nya fakta som upptäckts. Då kan slutsatserna också komma att bli andra. 


Experter har kritiserat vissa tekniska delar i utredningen utan att få komma till tals. Estonia fraktade smuggelgods till Sverige åtminstone på ett par tidigare turer och vad säger att det inte gjorts även på olycksturen vilket det har spekulerats i. Det har handlat om gamla sovjetiska vapen som tullen i Sverige gavs order om att släppa igenom utan kontroll. Det har personer som jobbat inom tullen berättat om. Sedan finns spekulationer om att det fanns andra intressen som ville stoppa dessa transporter och som ska ha uttalat hot om man ändå fortsatte. Vittnen ombord ska ha sagt att de såg vatten som kom in från annat håll än bildäcket som det påståtts. Med det nyupptäckta hålet så får ju sådana vittnesmål mer substans. 


Att nu ett vittne har sett något ljust föremål under vattenytan som sedan åkt iväg ger lite trovärdighet till det som nu påstås från estniskt håll att en ubåt skulle ha kört in i fartyget. Men att det skulle ha varit en svensk ubåt förnekas helt från svenskt håll. En teori skulle vara att man övervakat/beskyddat smugglingen. Kanske man i misstag kört in i fartyget? Ja om så skulle vara fallet så kan man förstå att det döljs till varje pris. Från svenskt håll sade man först att olyckan skulle utredas ordentligt men sedan tvärvände man av någon orsak och ville till och med begrava fartyget med betong för att ingen någonsin skulle kunna ta sig dit. 


Alla omständigheter gör att man mycket väl kan misstänka en rejäl mörkläggning. Vissa har påstått att personer i regeringsställning skulle ha känt till vad som verkligen hände och därför gjort allt för att dölja det. Vill man inte göra en riktig utredning nu så kommer det naturligtvis att verka som att en del av de teorier som finns verkligen stämmer. För nu har det gått så lång tid så att det enda anhöriga vill ha är svar och personer som kan ha haft personliga skäl att dölja saker finns inte längre på samma platser. Med ny teknik så kan vi troligen få fram mer fakta än tidigare. Förutsättningarna för att få reda på den hela sanningen om Estonia har inte varit bättre än nu. Personer som eventuellt begått brott lär fortfarande ha svårt för att träda fram och berätta men sådant går också att råda bot mot. 

 

Många vilda teorier lär vara felaktiga och kanske är sanningen en helt annan än någon anat. Men att hedra de omkomna och de anhöriga genom att utreda ordentligt varför en så tragisk olycka kunde hända vore väl ändå det bästa man kan göra? Klart är att det är alltför mycket som saknar en förklaring. Att det finns personer som kan tillföra ännu mer fakta har vi märkt under årens lopp. Människor har lämnat vittnesmål och sedan aldrig kontaktats igen. Bevismaterial har försvunnit och kan inte hittas igen. Det finns absolut mer att får reda på i denna sorgliga historia. 

 

Själv minns jag från det tiden bara att det var mycket i media om det hela. Räddade människor togs till sjukhuset i Mariehamn. Någon eller ett par av de räddade intervjuades i åländsk lokal-TV som förstås bevakade vad som hände tillsammans med de stora nyhetsteamen. Det var ganska ofattbart att en Vikingfärja som man själv hade åkt kunde gå under. Fortfarande är människor påverkade av Estoniaolyckan och tycker att det är obehagligt att åka färja. Vi ålänningar är dock vana vid att man måste ta sig över havet och är inte rädda även om det är rejäla vågor. Jag tror inte att något liknande kan hända om inte något är väldigt fel som till exempel då att man har ett hål i skrovet. 


Nu en liten rolig historia. En gång åkte jag färja med öppen port från Stockholm till Kapellskär. Ja jag visste förstås inte om det från början och den skulle ju ha gått till Mariehamn men pga problemen med att stänga porten så beslöt man till sist att gå in till Kapellskär i stället. Då fick jag i stället åka över Ålands hav med konkurrenten Eckerölinjen!


En annan liten anknytning till Estonia har jag från när jag jobbade på Ålands Radio och TV. Ibland hörde folk av sig från både Sverige och andra länder som undrade om vi hade videomaterial med en viss Vikingfärja. Eftersom allt gammalt videomaterial från gamla åländska lokal-TV bolag och även produktioner gjorda för andra bolag fanns i vårt arkiv så fanns ju kanske något där. Jag hade dock fått instruktioner om att absolut inte lämna ut något sådant material. Nu är mycket av det gamla åländska videomaterialet förstört då arbetet med att rädda det inte prioriterades så som det borde ha gjorts. Många härliga program som man såg på 80-talet är tyvärr borta. Kanske är jag en av få som värderar sådant. 


Det gäller att gå till botten med stora viktiga saker. Titanic hittades till sist på 4.000 meters djup men förstörs nu sakta men säkert. Många fartyg har gått till botten på olika sätt och alla har sin egen intressanta historia.  


Hitchcocks rockabillyförbannelse

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 12.09.2020

Party

Telefoner och rockabilly tycks inte fungera ihop. Är det så att femtiotalsmusik inte gillar modern teknik? Måste den upplevas live på plats för att den inte går att återge på rätt sätt annars? 

 

Mitt senaste videoprojekt (filmen finns längst ner på denna sida) tyder onekligen på att vissa saker inte går att mixa problemfritt. Frågan är förstås vad det är exakt som gör detta så svårt? Mitt problem handlade om att jag hade filmat ett estniskt rockabillyband med min telefon och nu ville inte detta återges korrekt på YouTube. Filmen var som en bångstyrig och kissnödig häst framför ett hinder. Möjligen kunde det handla om en förbannelse. Ett dåligt tecken var ju också att bandet verkade ha splittrats sedan detta filmades. Eller så var det mästaren Alfred Hitchcock som hade invändningar mot projektet. Ja något sådant måste det nog ha varit för jag hittade ingen logisk teknisk förklaring.


Det hela startade flera år tidigare då jag av en händelse råkade bege mig till Mariehamns bästa musikpub. Där på scenen stod ett mycket intressant band. De spelade rockabilly på ett väldigt autentiskt sätt och spelade inte bara covers utan även mycket eget material. Jag föll direkt för bandet som hette Maryann & The Tri-Tones. Att de dessutom ibland framförde någon Elvislåt gjorde saken bara trevligare. 


Vid ett senare tillfälle då bandet återkom till samma ställe så måste jag naturligtvis uppleva dem igen. Jag älskar att dokumentera musikaliska uppträdanden men eftersom jag sällan går med en videokamera i bakfickan, fast jag egentligen borde göra det, så tog jag då fram telefonen och filmade en mängd av de härliga låtar som de framförde. Det var för bra för att inte göra det helt enkelt. Sångerskan kände igen mig sedan tidigare möten och ingen hade något emot att jag filmade. Det blev faktiskt några visuellt fina klipp även om jag i efterhand önskar att jag hade haft en riktig videokamera och att jag hade filmat hela showen. Nåja man får sällan allt som man önskar. Men något är alltid något!

Artur
Detta var 2016 och även om jag sedan dess har publicerat några klipp med bandet från både 2016 och 2017 så ville jag återvända till just den här kvällen då jag filmade mer än bara ett par låtar.  Jag ville sätta ihop en liten minishow helt enkelt. Att göra något sådant då man filmat med endast en kamera bjuder på en del utmaningar. Det är något helt annat än när man filmar med flera kameror i en studio och har mer kontroll. Å andra sidan tycker jag att musiken får en helt annan nerv och stämning när den framförs inför en publik på en liten pub. Ibland får man bara ta vad man har och göra det bästa av det. Den bästa utrustningen är alltid den som man har med sig.

 

Med tanke på hur jag hade filmat och inspirerad av Hitchcock-filmen Repet beslöt jag under redigeringen att låta klippen rulla på utan några inklippsbilder eller andra effekter. Musiken och kamerans (telefonens) rörelser fick vara tillräckligt för att göra filmen intressant och skapa en närvarokänsla.


Först lade jag klippen i en ordningsföljd som kunde fungera dels musikaliskt och dels visuellt och hur de gick att klippa ihop. Dessvärre blev jag tvungen att ”fuska” lite på en låt då det saknades lite av början. Jag tog ett par sekunder av ljudet från samma låt som jag tursamt nog hade inspelad från 2017 och lade till i början av klippet.

Mari 

Sedan behövde ljudets karaktär bearbetas. Ljud filmat med en telefon utan extra mikrofon är ju inte så roligt alla gånger. Det låter oftast väldigt platt och oengagerande och det behövs justeringar i flera steg för att få till det någotsånär. Ljudet har en väldigt stor betydelse i alla filmer och en musikvideo med dåligt ljud ger oftast mer huvudvärk än njutning. Man bör således göra vad man kan för att bättra på ljudet även om det sällan blir perfekt. Separat ljudinspelning är alltid att föredra men min ljudtekniker dök aldrig upp denna kväll precis som i fallet med min videokamera. Själv var jag förtrollad av musiken och tänkte mindre på tekniken just då.


Telefonen jag använde att filma med 2016 hade en rätt okej kamera och man kunde kanske tycka att bilden var godkänd från början. Men i likhet med vad jag gjorde med ljudet så var jag tvungen att försöka ta det ytterligare ett steg vidare även bildmässigt. När jag var klar så var jag faktiskt rätt nöjd med looken på bilden. Åtminstone om man betänker att det handlar om film från en telefon. Jämför man båda varianter, dvs före och efter bearbetningen, så kanske det inte är något som just du skulle ägna någon större tanke men för mig gjorde det en enorm skillnad. 

 

Till sist lade jag in några textskyltar i inledningen, låttitlar och nedtoningar av bilden på några ställen. Den kreativa processen var sedan över och jag fylldes, som man alltid gör vid sådana tillfällen, av en känsla av tillfredsställelse över att ha skapat något. Min mamma skulle säkert säga att hela videon bara är trams i alla fall men föräldrar är alltid föräldrar.

storningarStörningar i bilden


Vad gör man efter det? Jo det hela måste ju ut på nätet och delas. Delad glädje är dubbel glädje och hur mycket glädje blir det då inte med alla tusentals människor som får njuta av detta? Men det var nu det gick fel. Det var nu som förbannelsen slog till med full kraft! Hitchcocks förbannelse hade letat sig ändå till Åland. Hur jag än gjorde så dök det nämligen upp oförklarliga störningar i bildens övre del. Det som sett perfekt ut på skärmen såg bedrövligt ut på YouTube. Ett antal försök visade att störningarna inte var konsekventa och att fenomenet även dök upp om jag sparade lokalt på min dator. Om jag gjorde någon lite ändring i projektet  och skapade filen på nytt så kunde störningarna flytta på sig och visa sig i olika omfattning. Det var precis då som jag skulle ha rivit mycket av mitt hår om jag inte redan hade haft så lite att ta av. 

 

Det tog dryga två timmar att skapa en ny filmfil så drog testandet drog ut något infernaliskt på tiden. Skulle jag vara tvungen att lägga ner hela projektet? Nej absolut inte för jag ger aldrig upp! hörde jag en röst säga bestämt. Det var den där envisa gubben som alltid ska ha rätt. Samtidigt hörde jag Hitchcocks kännspaka röst hosta fram något sorts hånskratt. Då blev jag förbannad och tänkte att nu ska jag visa var filmarkivskåpet ska stå!


En telefon skapar normalt videofiler som består av 30 bilder per sekund. Nu kommer vi in på ett besvärligt område inom filmens värld men en djupdykning på detta område får vi ta en annan gång om jag inte ska skriva tio sidor om bara det. Nåväl, jag försökte därför redigera och skapa filmfilen i detta format just för att undvika problem. Normalt jobbar man med andra format då man använder en riktig videokamera. Det är i precis detta skede då allting är klart förutom den slutliga filmfilen som man absolut inte vill börja om från början. När ett projekt är fem före klart så måste man därför försöka lösa problemet på något annat sätt. Googlandet på nätet gav ingenting och jag funderade på om uppdateringen av redigeringsprogrammet ett par dagar innan kunde vara boven i dramat. Det var ju mycket möjligt att något litet fel smugit sig in i programuppdateringen och jag var den första att råka ut för det. 


Till sist fick jag en idé då jag misstänkte att problemet kunde ha något att göra med just formatet jag jobbade med. Jag skapade en ”normal” film med 50 bilder per sekund. Programmet blev då tvunget att köra en konvertering av filmklippen. Sådana konverteringar vill man normalt undvika och jag har praktisk erfarenhet av att sådant kan bli rätt dåligt. Samtidigt så var jag nyfiken på att se hur resultatet skulle bli. Skulle det bli tiofaldigt värre eller kunde det medföra en förbättring på något märkunderligt vis? 


Jag blev förvånad över hur väl konverteringen lyckades den här gången. Att störningsränderna försvann på samma gång var trots allt lite överraskande men också väldigt välkommet! På slutet kan man dock fortfarande se någon liten minimal störning men det är också allt. Endast en liten påminnelse om eländet som föregick all frustration. Kanske är det just från det klippet hela problemet härstammade? Eller var det förbannelsen. Logiken valde att skylla på förbannelsen. Nåja jag lurade Hitchcock igen och nu är filmen tillgänglig för alla att se. Rock on!

 

Den färdiga musikfilmen:

 

 

 


Coronan dödade Elvis

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 03.09.2020

Kategorier:
Taggar:

Idag installerade jag corona-appen på min iPhone. Den dök inte upp då jag sökte efter den på App Store så jag var tvungen att hitta en länk på svenska Yle:s sidor. Nu är det bara att vänta och se om jag blir varnad för någon corona-smittad som korsar min väg.


Lyckligtvis så är viruset fortsättningsvis sällsynt på Åland. Senaste veckoslutet spenderade jag dock i Korsholm i Österbotten där det förvisso är närmast lika sällsynt men det hade varit intressant att se om appen hade meddelat något. Dessutom utsatte jag mig för viss risk under båtresan mellan Åland och fastlandet. Det var förhållandevis mycket folk ombord. Nästa resa blir nog intressant då jag har möjlighet att se om appen registrerar något. Redan nu på bara något dygn har över en miljon människor laddat ner appen och det tyder ju på att den kommer att fungera och få betydelse för smittspårningen.

 

Alla påverkas vi på olika sätt av pandemin. Äntligen kan man åter gå ut på restaurang och äta men mycket fungerar fortfarande inte helt normalt. Som t ex färjor och flyg går ju inte som de brukar vilket kan ställa till det för oss som behöver resa mellan olika orter. Semester- och nöjesresor är väl inte lika illa att behöva sakna även om resan till Rom blev inställd vilket var tråkigt. 

ElvisforumEmag53cover
Något annat som påverkats väldigt kraftigt är olika evenemang som inte kunnat hållas som de planerats. Tråkigast är det naturligtvis när man drabbas direkt som arrangör. Nu blev vi i föreningen Elvisforum tvungna att ställa in den årliga Elvisfestivalen som i år skulle ha gått under namnet Elvis Halloween Party. Det var ett tungt beslut då det mesta var färdigt bokat och planerat. Såväl artister som många trogna besökare hade sett fram emot årets festival som kunde ha blivit riktigt bra. Kanske den bästa hittills… 


Den årliga traditionen med en stor Elvisfestival i Västerås i Sverige har pågått varje år sedan 1982. Men nu om knappt två månader bryts tyvärr den traditionen. Det känns som att coronan har dödat Elvis! Ja han är verkligen mer död än vanligt tack vare coronan. I alla fall i Västerås och för alla besökare i Sverige och grannländerna som vallfärdat till festivalen varje år så känns det nog så. 


Vi hoppas och tror att Elvis återuppstår nästa år. Det blir en comeback helt enkelt. Vår tidning kan i alla fall fortsätta som vanligt. Dock är det ju inte lika många shower  och festivaler att rapportera från så vi får skriva om lite annat i stället.


Många vänner som är arrangörer eller artister berättar samma sak om hur de varit tvungna att ställa in sina evenemang. För oss som är en ideell förening så är det naturligtvis inte lika illa, rent ekonomiskt sett, som det är för dem som helt lever på att underhålla. På något sätt så måste ju alla kunna fortsätta sina liv oavsett om vi kommer att få leva länge på det här sättet eller om det kommer något vaccin så småningom som kan stoppa pandemin.  


Sommarsvenskar nej nej!

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 09.08.2020

Semestern är över och jag har hunnit jobba ett par veckor. Hur känns det då?

Första dagen på jobbet så var jag naturligtvis lite mer ”lost” än vanligt. Vad är det egentligen jag brukar göra? Vilka inloggningar har jag till de olika systemen? Vilka system? Vad ska börja med? Vilka öppna ärenden har jag på mitt bord? Frågorna radade upp sig mer ju mer jag tänkte på saken. Dessutom vikarierar jag nu kollegan som gick på semester när jag kom tillbaka. Vad är det som han brukar göra som jag nu ska göra? Vilka system använder han och hur kommer jag in i dem? Dag två kunde jag äntligen börja fundera på att arbeta lite också. 

 
Nåväl efter en vecka är man nästan igång igen och efter andra veckan får man lejdon på alla andra människor, som fortfarande är på semester, som man inte får tag på när man behöver. Vecka tre börjar nu och då är man väl mer eller mindre inne i ekorrhjulet igen och börjar tro att det är så det ska vara. 

 IMG 2550

Den här sommaren så hade jag verkligen en kanonsemester. Fyra veckor i Österbotten med min kära hjärtevän. För att kalla det semester får man kanske först förklara vad semester är. Det kan ju vara att göra så lite som möjligt. Men i det här fallet handlade det inte om att göra lite utan snarast om att göra annat än det vanliga. I vårt fall blev det rätt mycket. Fyra veckor fyllda av äventyr och upptåg och aktiviteter. Nå kanske det blev någon dag vila också men det har jag svårt att minnas om det verkligen var så.

 IMG 0539IMG 0497

Det jag minns av semestern är utfärder till Vörå, Nykarleby och Jakobstad för att nämna några för mig nya områden. Ett antal olika vandringsleder på olika ställen. Ett par besök till skären där vi roade oss med bl.a. terasstvätt och oljning av densamma. När vi ändå var inne på den linjen så passade jag på att klättra upp terasstaket i Smedsby också och rengöra det. Nerifrån såg det ut som en jättepadda som på något märkligt sätt kommit upp taket. Frågan var om plasttaket skulle hålla för vikten men på något förunderligt sätt så var det ändå via stegen som jag kom ner igen någorlunda oskadd. Knäna återhämtade sig nämligen redan efter något dygn.

IMG 0465IMG 0425IMG 2394IMG 2567
Restaurangbesök i Vasa och på andra ställen var förstås mycket trevliga upplevelser efter att coronatidens restriktioner lättats upp. Alla trevliga österbottningar som jag fick träffa var förstås också ett positivt inslag i semestern. Ja sammanfattningsvis så kan jag konstatera att detta var en av mina bästa semestrar någonsin. Det är kanske inte någon enskild upplevelse som stod ut så extremt mycket utan det är snarare helheten att jag fått vara med om väldigt mycket som gör det. Det viktigaste var förstås att jag fick göra allting tillsammans med min underbara hjärtevän. Allting blir roligare när man är två som trivs tillsammans. 

IMG 2776
När det var dags för mig att återvända till Åland så behövde jag inte göra det ensam. Vårt sommaräventyr fick ett par dagars fortsättning. Väl på Åland så hann vi även göra en utfärd till skärgårdskommunen Föglö. En härlig båtfärd till Degerby City och god mat på en restaurang där gjorde att semesteräventyret kändes ännu längre, trots att jag då hade återvänt till jobbet. Kanske inte undra på att jag hade lite extra svårt att hitta tillbaka till arbetsrutinerna de första dagarna.

IMG 2732
Här på Åland har jag lite fortsatt med aktiviteter på hemmafronten. Olika saker som behövt fixas. Dock kan jag konstatera att det inte alls är lika roligt att göra det på egen hand. I dag tog jag en cykeltur till en strand i närheten och tog ett dopp. Kanske var det sommarens sista bad för mig. Jag var faktiskt helt ensam på stranden och även om det bjuder på en speciell upplevelse så hade det varit roligare att dela det.


När jag gjorde mig i ordning för att cykla tillbaka den fyra kilometer långa vägen så fick jag plötsligt syn på två personer som tydligen hade fått samma idé om att testa vattnet här. Jag fick sedan syn på deras bil som stod parkerad nära min cykel. Den hade svensk registerplåt så som en sann finländare gör i sådana fall så skyndade jag mig därifrån!     


På nya äventyr i Österbotten

Skrivet av Mikael Ahlgren 11.07.2020

Molntrask

Jag har semester och befinner mig naturligtvis i Korsholm i Österbotten. Eller inte bara i Korsholm för det blir ju en del utflykter till andra ställen också. Det finns mycket här att upptäcka för en ålänning.

Det är lätt att tro att man utforskat det mesta i näromgivningen och i mitt fall menar jag då Vasa- och Korsholmsområdet. Mitt i allt så upptäcker man något nytt alldeles i närheten. Som igår när jag fick vandra runt på en del av området runt det vackra Molnträsket. Visserligen en del besvärliga mygg som alltid tycks gilla just mig men ändå ett härligt område att vandra, springa eller cykla runt i. En liten pärla helt enkelt som ingen berättat för mig om förrän nu. Ändå är det ett väldigt populärt område nu i coronatider har jag förstått. Men bättre sent än aldrig och det blir säkerligen återbesök där.

Oravais

Annat som hunnits med är bl.a. ett besök till Nykarleby. På vägen dit passerade man också flera gamla slagfält. Då gick det inte att undvika ett besök till slagfältet i Oravais där man utkämpade det blodigaste slaget under 1808-1809 års krig. Det är alltid något speciellt och väldigt intressant med sådana historiska platser tycker jag. Det var svenskarna mot ryssarna på den tiden. På Oravais slagfält stupade 1.000 man från den svenska armén och 800 från den ryska. Svenskarna hade koll på läget tills ammunitionen tog slut och ryssarna då kunde rycka fram. Finland var svenskt på den tiden men blev snart ryskt område.

Kanon

Framme i Nykarleby så åkte vi naturligtvis förbi Zacharias Topelius hem. Det blev alltså en dag då vi kände på historiens vingslag. Vattenkraftverket i Nykarleby kanske kan bli historiskt det också? Arbeten på omgivande områden pågick för att göra området vackrare och det såg lovande ut.  

På vägen tillbaka från Nykarleby så svängde vi in i skogen någonstans och åkte till världens ände eller någonstans i närheten av den. Storsand hette stranden som nog var väldigt fin. Långgrunt var det så doppet höll nästan på att utebli då krafterna började tryta innan vattnet nådde midjehöjd. Min vänner myggen var där men annars ganska ödsligt. Det låg en lägergård där så jag antar att det ibland finns lite fler tecken på en civilisation än det gjorde nu.

Hoppbacken

En dag då vädret visade sig från sin sämre sida så begav vi oss till Vörå. Målet var givet! Skidcentrum med hoppbacken måste beskådas till varje pris. Den omgivande golfbanan var jag dock mindre intresserad av. Väl framme så var det inte ens läge för ett foto då regnet öste ner. Lyckligtvis infann sig snart ett litet uppehåll så att nödvändiga foton kunde tas. Sedan vidare till Finlands äldsta träkyrka. Men nä jo nog måste regnet ösa ner ännu en gång. Det blev sådan där snabbfotografering. Alltså springa till ett träd och ta en snabb bild och sedan till nästa träd och ta en bild och sedan snabbt tillbaka till parkeringen. 

Det var lite om några av äventyren som hunnits med så här långt. Nu är det dags att åka till skären igen för man måste ju vila lite mellan alla strapatser också. 

 

 

 


En åländsk midsommar

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 27.06.2020

Kategorier:

Midsommaren har nu passerat och den blev inte riktigt som den brukar vara. Det passade inte riktigt så bra att jag skulle åka till Österbotten över midsommarhelgen. Speciellt med tanke på att jag nu en vecka senare beger mig dit på semester. Därför blev det så att jag firade midsommar på egen hand. 

 
Men inte ens det blev normalt på grund av coronaläget. Från mitt hus är det drygt 500 meter till midsommarstången i byn så det brukar ju passa mig rätt bra. Bara att promenera dit då det är dags att börja firandet. I år fick man under rådande omständigheter inte samlas i några större grupper. Därför hade man tydligen valt att hemlighålla tidpunkten för stångresningen. Det utannonserades endast att det skulle ske under dagen. 

 
Jag tänkte att resningen av midsommarstången säkert ändå skulle ske vanlig tid. Men ack så fel jag hade. Säkert hade man räknat ut att folk skulle tänka så och följaktligen ändrat klockslaget till några timmar tidigare. Min plan att uppleva firandet i någorlunda vanlig ordning gick med andra ord om intet.  

 
Men av en slump passerade jag midsommarstången på min Vespa precis när stången hade rests. Jag svängde in på området och parkerade. Det var en mindre och väl utspridd grupp av människor som befann sig på området. Troligtvis endast de som varit direkt involverade i arbetet med midsommarstången. När jag fick av mig hjälmen så kom man precis in på sista versen av Ålänningens sång. Det var förstås en besvikelse att inte kunna delta i sången eller få se när stången restes. Jag tröstade mig med att jag åtminstone var där under slutminuten vilket så många andra inte var. Senare kunde jag se den filmade versionen på Facebook men det var förstås inte samma sak. 

Midsommar2020 
Mitt firande fick i stället baseras runt grillen. Och sommarens första kolgrillning var verkligen ljuvlig. Både doften från grillen och smaken på köttet signalerade sommar. Nu var den äntligen här!

 
En av mina affärskontakter hade dagen före anlänt till Mariehamn från Åbo. Omtänksam som han är så hade han med sig en gåva i form av några flaskor bubbel. Det var en fin gest som kom väl till pass denna varma och soliga midsommarafton. Nog hade det varit roligare att skåla tillsammans med någon men efter att ha misslyckats med att lura över grannen på ett glas bubbel så korkade jag ändå upp flaskan och njöt för mig själv. Och det blir ju precis så roligt som man själv gör det! Jag kan ju inte heller klaga för det var nog väldigt många som hade det betydligt sämre än jag den här midsommaraftonen. 

 
För att kompensera bortfallet av den obligatoriska stångresningen så letade jag fram det jag hade filmat midsommaraftonen 2019. Det var ju en riktig traditionell stångresning på Jan Karlsgården i Kastelholm i Sund. Mer åländsk midsommar är svårt att få. Ja det måste naturligtvis bli en film om detta som både jag och andra kunde få uppleva nu när vi missade den traditionella midsommarstången. Filmen blev inte klar på midsommaraftonen utan fick ta en del av midsommardagen i anspråk. En stångresning som denna tar ganska länge men i filmform så kortar man naturligtvis ner det hela. Jag letade fram en mikrofon och lade på en berättarröst för att ge det hela en riktig dokumentärkänsla. Hur blev filmen då? Ja det fina är att ni själva kan få se den och bedöma. För här serverar jag ”Midsommar på Jan Karlsgården”. Medan ni upplever den drygt nio minuter långa filmen så tänker jag bege mig upp till Österbotten några veckor. Kanske vi ses där?