Bannerdockorna

Dags att be till Cola-guden

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 22.12.2019

Kategorier:
Taggar:

Jag hade sett reklamen på Facebook och i tidningarna. Hmm kunde det vara något? Det låter lite spännande. Men vad handlar det egentligen om? Jag hade bockat för på Facebook att jag var intresserad. Det verkade i alla fall vara något stort.

 
Så kom då den magiska dagen. Närmare bestämt lördagen den 21 december. Det var då det skulle hända. Nu var jag inte längre lika intresserad. Eller berodde det på det dåliga vädret? Duggregnet inbjöd ju inte till några utomhusaktiveter direkt. Klockan var rätt mycket då jag i skydd av mörket beslöt mig för att utforska saken trots allt. 

 
Jag åkte in till Mariehamn och parkerade bilen i Sjökvarteret. Ett par hundra meters promenad i duggregnet och så var jag framme. Det var på platsen där cirkusar och tivolin brukar dyka upp under sommaren. Nu såg det faktiskt nästan ut som om cirkusen skulle vara på väg. Ja när man såg den stora lastbilen med många lampor stå parkerad där i mörket och en lång kö människor ringlade sig in på området så undrade man nästan var elefanterna var.

Colalastbilen
Men elefanten i rummet den här gången var Coca-Colas jullastbil som kom på ett mycket speciellt besök till Åland. Åtminstone var det vad man skulle tro. Jag var nu redo för föreställningen och blicken svepte mellan lastbilen och folkmassan för att försöka utröna var showen fanns. Julmusik ekade ut över området men den var av det inspelade slaget för inga musiker stod att finna någonstans. Där fanns ett tält där Coca-Cola-burkar stod uppradade så jag antog att det var där man fick den utlovade gratis burken. Nu råkade det sig så att jag redan visste hur den läskedrycken smakade. Lockelsen att ställa sig i någon kö för den sakens skull var således rätt så obefintlig. 


Men vad kunde man mer göra på denna cirkus? Jo, huvudattraktionen var att ställa sig i kö fram till ett litet podium framför jullastbilen och bli fotograferad. Wow! eller va? Jo men lastbilen var faktiskt rätt exklusiv för den kom ju hela vägen från USA. Eller nej!!! En blick på registerplåtarna och jag kunde snabbt konstatera att det inte alls rörde sig om något Amerikabesök! 

FotograferingavstandOj oj! Vad är detta egentligen? tänkte jag så högt så att det nästan hördes ut över folkmassan. Jag funderade igen men kunde inte komma på någon vettig förklaring till varför folk stått här hela dagen och köat för att ta en bild framför en vanlig lastbil! Den enda naturliga förklaringen var att detta bara var en form av reklamkupp. Visst man hade i förhandsreklamen pratat om Coca-Cola tomtens åländska arv. Haddon Sundblom som tecknade jultomten för Coca-Cola med början 1931 har en koppling till den åländska kommunen Föglö. Det var nämligen därifrån hans far kom. Modern kom dock från Sverige. Haddons bilder används än idag av Coca-Cola så det finns förstås en viss logik i att Coca-Cola uppmärksammar detta.

FotograferingCloser

Jag var alltså föga imponerad av evenemanget i Mariehamn. Barnen verkade ju roade i alla fall och föräldrarna log fastän de blivit offer för Coca-Colas marknadsföring. Jag tog snabbt ett par bilder för den här bloggen och smet sedan iväg. Frågar någon mig så fungerar det lika bra med Pepsi eller ännu hellre gul Jaffa!

 


Julkortet som kom tillrätta

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 16.12.2019

Kategorier:
Taggar:

Jag svängde mig runt och tittade ut genom köksfönstret. Ja, mörkret hade redan sänkt sig över byn. I gatlampans gula sken kunde jag se duggregnet. Så skulle jag stanna inne eller skulle jag ta den promenad jag så väl behövde? Det var ingen mening att tveka så jag tog direkt på mig mina vindbyxor och den värmande vinterjackan. En ålänning som bor nära havet är naturligtvis van vid lite regn och vind. Det här var ju bara som en ljum bris i jämförelse med vad min morfar måste ha upplevt under sin tid på segelfartygen ute på världshaven. 

 
När jag med raska steg passerade den mörka skolbyggnaden så tänkte jag på den gångna helgen. Trots att det bara hunnit bli måndag så kändes den ändå en aning avlägsen. Kanske berodde den känslan på att min hjärtevän som varit på besök nu inte längre fanns kvar här på ön? Det hade varit ett par underbara dagar tillsammans med henne. Speciellt känslorna från den härliga lördagen smakade nog fortfarande lite sött när försökte minnas alla små detaljer. Alla vardagsbekymmer hade känts som bortblåsta. 

 IMG 9348
Det hade varit ett trevligt besök på ett av stadens bättre kaféer och lite senare en utflykt till Micke Björklunds restaurang Smakbyn. Med tanke på hur mätta vi båda sedan hade blivit av det dignande och välsmakande julbordet så gick det inte att förstå att vi inte hade lyckats smaka av alla läckerheter som fanns uppdukade. Inför efterrätten så hade jag funderat på om jag ändå inte skulle ta lite mer av någon förrätt eller varmrätt. Lyckligtvis gjorde jag inte det utan gick på finalen och beklagade mig över de små desserttallrikarna. En stund senare kändes ändå tallriken väldigt stor och fylld av alltför många godsaker som inte gick att lämna. 

IMG 9356IMG 9363
Jag väcktes ur mina mattankar av att en person passerade förbi mig i det nya bostadsområdet. Där stod en rad postlådor och när jag min blick sänktes tyckte jag mig se ett vykort på gatan. Adressidan uppåt i regnet och troligtvis var det ett julkort. Skulle jag stanna och undersöka det? Nej det skulle väl se konstigt ut för personen som just passerade om jag började bete mig underligt där vid postlådorna. Andras post ska man ju inte röra. Jag gick vidare utan att minska farten. 


Men jag kunde inte sluta tänka på det där kortet. Borde jag ha stannat och försökt hitta rätt postlåda? Var det brevbäraren som hade tappat det? Eller kanske den som hämtade sin post hade tappat det? Nåja, det är väl någon som ser det snart, tänkte jag. Men det var förstås rätt mörkt och kanske det skulle blåsa bort? Regnet kanske skulle förstöra adressen så att det aldrig hittade fram till mottagaren…

 
Skulle jag vända då? Nej jag hade ju redan gått ett par hundra meter. Jag vandrade vidare i regnet. Det var en av mina vanliga promenadrutter och självklart skulle jag följa min plan och gå den precis som vanligt. Borde jag ändå inte ha försökt leta upp rätt låda, grubblade jag vidare. I min högra hand fanns ju ficklampan som säkerligen skulle göra det möjligt att hitta rätt postlåda utan alltför stora bekymmer. 

Julkortet, ja jag hade bestämt mig för att det handlade om just ett julkort, kanske skulle betyda mycket för mottagaren. Det var ju möjligt att det här var det enda julkortet som personen skulle få. Hur skulle det kännas om det då inte kom fram? Skulle personen sakna det? Bli undrade över varför det inte kom något kort just i år?

 
Nej det gick inte längre! Trots att jag hade gått minst en halv kilometer vidare så vände jag om. Det började sakta att kännas bättre. När jag var nästan framme vid raden med postlådor, som jag hade passerat tio minuter tidigare, så mötte jag en dam med en hund. Kanske hade hon hittat kortet och räddat det? Eller hade det blåst bort nu och jag skulle aldrig få reda på hur det gick? I nästa stund fick jag syn på något som låg på den blöta asfalten. Vad var det? Det var liksom böjt upp från marken i båge. 

 
Jomenvisst var det kortet! Fukten hade fått det ändra form. I ficklampans sken såg jag att texten fortfarande var läslig. God jul och gott nytt år! stod det precis som jag hade anat. Under hälsningen fanns förnamnen på en man och en kvinna.  Adressaten var en kvinna. Men om hon var gammal eller ung kunde jag förstås inte veta. Jag lyste med ficklampan på postlådorna och där hittade jag samma namn som på kortet. Uppenbarligen så hade kortet fallit ner precis under lådan och stannat där. Kanske hade damen ifråga hämtat sin post och kortet hade legat mellan ett par tidningar och sedan obemärkt glidit ner på marken? 

 
Efter att jag hade lagt julkortet i rätt låda så gick jag med lättare steg vidare hemåt. Kanske var det mina erfarenheter från när jag i unga år jobbade som brevbärare som fick mig att förbarma mig över det vilsna kortet? Mer troligt var det kanske att jag, som precis hade känt mig rätt lyckligt lottad, också gärna såg att andra människor också fick någon orsak till att vara glada, även om det bara handlade om något så enkelt som ett julkort. 

 IMG 9420

 

 

  


KAJ KAJ KAJ

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 09.12.2019

Kategorier:
Taggar:

En dryg vecka har gått och den där varma, upprymda och positiva känslan har sakta och behagligt tonat bort. Jag tänker på konserten i Botniahallen med den underbara gruppen KAJ. Deras jubileumskonsert var verkligen något utöver det vanliga. Något annat väntade jag mig inte heller. Dock är det alltid bäst att skruva ner förväntningarna och försöka nollställa sig inför något som har potential att bli en stor upplevelse. Annars kanske man inte inser hur bra det faktiskt är. Dessutom kan man bli väldigt besviken om man har för stora förväntningar.

IMG 9124

Namnet KAJ 10 var bara det lite underhållande då jag som ålänning nära alla sjöfartstraditioner tyckte att det lät som något från en hamn! Och det skulle också komma att visa sig att grabbarna i KAJ visste exakt hur man skulle ta en sådan här stor show i hamn. Namnet innebar förstås att showen byggde på 10 år av underbara, roande och unika låtar på österbottnisk dialekt som bara just killarna i KAJ skulle kunna producera. 

 
Vi hade biljetter till den andra föreställningen. Innan det var dags för oss att bege oss till Botniahallen så hann vi se lite av trafikkaoset som uppstod i samband med den första föreställningen. Eller något riktigt kaos kanske det ändå inte var men bilar stod överallt i stort antal och tydligen försenades den första föreställning något pga av den besvärliga trafiksituationen. För naturligtvis väntade KAJ så att alla hann in innan de drog igång showen.

Vi hade ett litet glöggparty för familj och vänner innan vi promenerade iväg till Botniahallen. Stämningen var alltså god även före konserten. Att det skulle bli två entimmes set med paus emellan visste vi. Men att den första timmen skulle gå så fort hade jag inte anat. 

 IMG 9284

Det var första gången som jag besökte ett speciellt evenemang på Botniahallen. Tidigare hade jag bara kikat in. Den är stor den sporthallen. Ja det stod faktiskt på en skylt att det är den största hallen i Finland. Det fanns sittplatser för drygt 4.000 personer och det är väl vad man vågar ta in om man ska se fram till scenen också. Annars hade man nog fått in lite mer än så. Jag noterade att det fanns många videokameror på plats och även några publikmikrofoner. Det var alltså inte bara bilder för de stora skärmarna som producerades utan konserten spelades även in. Det ska bli roligt att se den filmen när den kommer. 


Scenen var riktigt stor och med tanke på att KAJ består av tre killar så kunde man tro att den var ordentligt överdimensionerad. Men icke så. Med en stor orkester bestående av Vasas bästa musiker så fyllde man ändå upp rätt bra. Och om det inte var nog med den gigantiska scenen så hade man även en lång gångväg ut från scenen så att artister och musiker kunde komma ut i publikhavet. Den nyttjades också rätt flitigt under showen. Ljud och ljus var av hög klass. Här fanns allt som behövs för en supershow så det var endast upp till Kevin Holmström, Axel Åhman och Jakob Norrgård att avgöra om detta skulle bli succé eller ej. 

 IMG 9134


Första låten blev Kom ti byin och vi störtdök in i KAJ:s underbara Österbottniska värld. Med Karalåtin gick vi sedan lite längre tillbaka i tiden. Men det blev inte bara gamla hits utan showen innehöll även flera nya låtar såsom Text-TV och den underbart komiska pojkbandspastischen/-parodin Vems pojk e do? 

 IMG 9131


Naturligtvis blev det också flera låtar från succémusikalen Gambämark med rätt scenkläder och med gästande skådespelare från föreställningen. Sanslösa Bäriking som var en av musikalens höjdpunkter fanns med i kvällens repertoar och publiken var inte sen att klappa takten. En annan favorit var Mäskis Gunnar som var den mest speciella karaktären i Gambämark och hade han inte funnits med nu så hade nog många blivit besvikna. 

 IMG 9168

IMG 9208
Vägg i vägg på rikssvenska och dansbandsfeeling blev det med Kajz. Rockabilly blev det förstås när grabbarna förvandlades till Vörjeans och levererade Born to börn och Volvorägöör

IMG 9250

IMG 9257IMG 9214
Ja man kan inte säga annat än att publiken fick vad de kom för och lite till. Avslutningen på hela showen med de största hitlåtarna Jåo nåo e ja jåo YOLO ja nåo följt av Pa to ta na kako? fick publiken i någon form av KAJ-extas som det tar dagar att återhämta sig från. 

 KajKako


Trots att man möjligen kunde sakna någon låt så blir det helt klart högsta betyg. Den här dagens över 8.000 Kaj fans kan inte ha fel! Hur de ska kunna slå den här showen i framtiden vet jag inte men jag är ändå rätt säker på att de kommer att kunna göra det. 


KAJ och jag

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 29.11.2019

Kategorier:
Taggar:

Då var årets sista Elvistidning producerad och utskickad. Det blev ett rekordnummer med över 60 sidor. Normalt har vi ca 40 sidor så det blev en riktig julklapp till våra läsare. Mycket jobb men det är kul när det är klart och folk blir glada åt resultatet.

ElvisforumEmag47cover
Jag rapporterade själv från Elvisfestivalen i Västerås både i text och i bilder. Det föll sig naturligt på det sättet att jag filmade hela dagsprogrammet och från det materialet kan plocka ut bilder till tidningen. Mina bilder fick även illustrera en artikel om frågesporten. En kul artikel som är av det lite ovanligare slaget är en intervju med den kända svenska 107-åriga bloggaren Dagny Carlsson. Även ett par fina reportage från USA utmärker sig. I övrigt är det som vanligt skiv- och konsertrecensioner mm. 


Nästa nummer kommer i slutet av januari så nu får jag en månad ledigt från tidningsarbetet. I helgen får jag tänka på något helt annat än Elvis men ändå i musikens tecken. Då går färden ännu en gång till Korsholm och på lördag ska vi se humorgruppen KAJ:s jubileumskonsert i Botniahallen

IMG 2726

IMG 2839 2
Grabbarna i KAJ är både roliga och trevliga. Senast jag såg dem så var det i musikalen Gambämark som var hur bra som helst. För några år sedan hade jag nöjet att filma dem under ett besök på Ålands Radio och TV, där jag jobbade då, i samband med en show på Åland. Naturligtvis har de även uppträtt på den åländska Rockoff festivalen men det var många hitlåtar sedan. Jag ser fram emot att få uppleva KAJ igen men mest ser jag naturligtvis fram emot att komma till mitt andra hem i Korsholm. 

KAJ

 


Bubblor, skola och dagis

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 17.11.2019

Kategorier:
Taggar:

Inte mycket bloggande dessa dagar då det snart är dags för ett nytt nummer av Elvisforums tidning. De flesta artiklarna har inkommit och jag jobbar med layouten som vanligt. Dessutom ska jag den här gången hinna med att ta ut lite bilder från det jag filmade under Elvisfestivalen i Västerås. Det blir en liten bildkavalkad för att återge vad som utspelade sig där. Kul för de som var med på plats men även för de som inte hade möjlighet att komma den här gången. 

 

När det har varit festival så har man huvudet extra fullt av Elvis och alla upplevelser från Allhelgonhelgen på Stadshotellet i Västerås. Som arrangör funderar man redan på vad vi kan ändra till nästa gång. Jag tror att många sambon och makar som inte brinner lika mycket för detta ämne kanske får nog mellan varven. Trösten är väl att det lugnar ner sig efter några veckor. Det är faktiskt ett år till nästa gång och tempot kan nu skruvas ner rejält. Men de sista veckorna före festivalen är det nog extremt mycket festivalprat och kampanjande för oss närmast sörjande! Japp Elvis är ju död om någon undrade!

GoldElvisskivor
Jag har en förmåga att ibland kunna gå in 200-300% i de saker jag sysslar med. När det händer kan människor runtomkring mig undra om jag alls har någon kontakt med omvärlden. Om det finns något annat som betyder något. Det kan handla om redan nämnda Elvisfenomen och det kan handla om något videoprojekt eller något tekniskt som ingen annan verkar begripa. När sådant händer så bleknar världen runtomkring och tiden verkar stå still fast den i verkligheten går extremt fort. När bubblan spricker då någon sticker in huvudet så inser jag att det finns så mycket att göra men så lite tid. Men det får man ta. Det kan ju även vara nyttigt att uppleva annat mellan varven. Att skapa jämnare fördelning av tiden för olika områden. Mina tankar, känslor och åsikter om annat finns ändå kvar även om de kanske inte syns så tydligt när jag gått lite för mycket in i något. 


Jag var i Korsholm häromhelgen och hamnade på en marknad i Vikinga skola i Vasa. Härligt att se alla glada barn där. Hem och skola stod bakom arrangemanget och många föräldrar var förstås på plats. Inte bara som besökare utan också vid säljborden.


Det fanns massor av olika saker att köpa där. Vi fick med oss en krans att hänga på dörren. De fanns i olika storlekar; normal, stor och deluxe. Men man kan inte leva på en krans eller nja det finns väl godare fika än så att tillgå på en bra marknad. Så vi tittade omkring oss för att se vad som erbjöds att förtära. På utsidan grillades korv men vi höll oss på insidan och satsade på kaffe och någon variant på mockaruta. 


Inte så många lärare på plats men sedan dök rektorn upp och vi hälsade. Henne hade jag träffat tidigare både i Vasa och på Åland. Några andra som vi träffade var jag inte lika bekant med ännu men det var idel glada ansikten och en trevlig stämning. 


Alltid kul att besöka sådana här tillställningar där barn är inblandade. Min egen son är ”dessvärre” redan vuxen men nog har jag minnen kvar från olika evenemang på dagis t.ex. På en vårfest på dagis där det var loppis hittade han en gitarr som vi givetvis köpte. Nu är den sedan länge pensionerad men lyckligtvis även ersatt med en bättre sådan..


På en annan dagisfest skulle jag och Junior uppträda med några låtar. Hans loppisgitarr var förstås med och han skulle göra debut på scenen. Men när det var dags för vårt stora ögonblick så blev han nervös och ville inte. Det var helt omöjligt. För att få med honom i föreställningen på något sätt så fick jag köra låtarna på hans gitarr. 

DagisRock

Dagisrock med Juniors gitarr (första bilden)


Juniors scenskräck är nu sedan länge borta och kanske har han tagit revansch för just det där tillfället på dagis. Nu spelar han hellre själv än får hjälp av farsan. Jag får drömma vidare om att spela tillsammans med honom på dagis… 

 


Att köpa kamera

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 08.11.2019

Kategorier:
Taggar:

Jag har länge varit inställd på att skaffa mig en bättre systemkamera. Min gamla Canon 400D har många år på nacken nu även om jag köpte den ny. Bättre är alltid bättre och dessutom ville jag ha en kamera som det går bra att filma med också. 

 
Så dök då tillfället upp som jag väntat på. Det var på Facebook i en grupp som heter Ålands köp och sälj som en kille utannonserade en Canon 70D. Den uppfyllde mina minimikrav och var en av de modeller jag varit intresserad av tidigare. Men det har ju kommit två nyare upplagor av samma kamera så helst hade jag velat ha en av dessa. Men nu var det ju en möjlighet att göra ett fynd på begagnatmarknaden och då får man ta vad som erbjuds. 

 
Jag började med att lämna ett skambud för att se hur intresserad killen var att sälja. Den hade ju redan funnits ute till försäljning några veckor med ganska litet intresse noterade jag. Ja hundra euro under önskat utgångspris hade ju varit ett fynd men jag räknade naturligtvis inte med att få den för det priset. Det var snarare för att visa mitt intresse. Nej killen kunde förstås inte acceptera det budet. Taktik var det som gällde här för jag kunde inte acceptera priset som han begärde för köp heller. Då hade jag hellre köpt nytt som fanns till kampanjpris. Efter ett par dagar så höjde jag mitt bud med 40 euro. Svaret blev åter nej. Men sedan sänkte säljaren sitt pris några tior. Jag sade att mitt bud fortfarande stod kvar och att jag kunde acceptera att köpa kameran utan minneskortet som medföljde. 

 
Säljaren accepterade mitt bud som sådant och satte en tidsgräns för när saken skulle avgöras. Andra hade alltså fortfarande, under ett par dagar, chansen att bjuda högre. Men en kamera utan objektiv är förstås inte lika intressant för den breda massan. Då måste man ju lägga ut ytterligare några hundra på objektiv för att få en komplett lösning. Jag däremot hade redan Canon objektiv som jag kunde använda direkt. 

 
Mitt taktikspel gick hem och jag fick köpa kameran för 340 euro vilket är ett helt okej pris för den modellen. Det ursprungliga köp direkt priset hade varit 450 euro. Dessutom fick jag en trevlig pratstund med säljaren när vi diskuterade Canons kameror. Det visade sig att han redan hade köpt den senaste modellen Canon 90D som nyligen kom ut på marknaden. Jag hade anat att det var just därför som han ville sälja den här äldre kameran. Han var dock helt inriktad på stillbildsfotografering. Jag är lite mer intresserad av film och ville ha en kamera som klarar både stillbilder och att filma med bra kvalitet. 

 
Min bättre filmkamera är en Canon C100 så jag kan byta objektiven mellan dessa kameror. Under Allhelgonahelgen så testade jag att filma med min nyinskaffade Canon 70D och det verkade ju gå rätt bra. Jag ska analysera resultatet lite mer men en sak som står klar är att jag måste skaffa ett batteri till. Kanske ett batterigrepp skulle vara perfekt också så att man kan ha två batterin samtidigt. 

 
Ingen bild från Canon 70D denna gång men väl en från min härliga C100 på Henrik Åberg. Den är mörk men rätt spännande. Bilden är helt obehandlad. 

HenrikPromisedLand

 


Elvis Ahlgrens Karaokeparty

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 08.11.2019

Kategorier:


Senaste helg var det alltså Elvisfestivalen i Västerås som ”min” förening Elvisforum arrangerade. Det blev många glada människor och underbar musik med våra begåvade artister. Innehållsmässigt så kan vi bara vara nöjda. Som en besökare sade till mig så var det den bästa Elvisfestivalen någonsin! Då pratar vi om 38 festivaler i Västerås och jag tror vi kan räkna Elvisforums festivaler på andra orter också.  Auktionen

En föreläsare blev dessvärre sjuk men luckan täcktes upp genom att vår första föreläsare fick lite mer utrymme och dessutom auktionerade ut ett raquetball set till högst bjudande. Alltså två racketar och en boll som varit i Elvis ägo i början av 70-talet då han fattade stort intresse för sporten. Jag accepterade ingångsbudet på 3.000 kronor men sedan gick det snabbt uppåt och auktionen avslutades med det vinnande budet på 11.500 kronor. Det hade varit kul att ha racketarna hemma på väggen men så blev det inte då min festivalbudgetnivå passerades vid 5.000. Jag känner killen som vann auktionen så jag kan ju alltid åka dit och beundra dem.  


Men under dagsprogrammet var mitt uppdrag som vanligt att dokumentera det mesta på film. Klockan 17 slutade dagsprogrammet och jag plockade undan filmutrustningen och fick skynda iväg till middagen som började klockan 18.

IMG 8848

Trevligt att ta det lugnt en stund men klockan 20 återupptogs festivalen. Först spelade The High-Jacks ett set innan det var dags för mig att agera karaokevärd i Elvis Ahlgrens Karaokeparty. En timme med enbart Elviskaraoke avverkades rätt snabbt och intresset var stort. Sedan spelade bandet ett set till och liksom i första set så blev det några gästinhopp med bl.a. festivalens stora stjärna Henrik Åberg

IMG 8917

IMG 8895

Folk dansade till bandet men även under karaoken dansades det en del. Ibland har vi kört Elvisdisco som avslutning på festivalerna men den här gången blev det ytterligare ett set med karaoke. Extra kul var det då bandets sångerska Nina ville sjunga Always On My Mind som hon förstås gjorde med bravur. 

IMG 8928 
En tjej ville sjunga en låt men hon visste inte vilken hon skulle välja. Hon frågade mig vilken jag trodde att passade henne bäst. Hon förklarade att hon var helt nybörjare på att sjunga Elvis så hon hade ingen aning om vad hon skulle välja.  -Oj det var svårt! sade jag. Jag vet ju inte hur du sjunger. Tio minuter senare så kom hon tillbaka och hade då fått hjälp att välja Burning Love. -Kanonlåt! sade jag och hon körde igång denna underbara rocker. Kanske inte det bästa framförandet men för att vara första gången och med en väldigt positiv attityd så blir det pluspoäng i alla fall. 

 IMG 8903
En kille som verkade väldigt berusad ville sjunga. Såklart fick han försöka och det visade sig att det inte alls var så illa som jag hade befarat. Nej det var ju faktiskt bra även om han knappt kunde stå på benen. Han återvände flera gånger för nya låtar och under en av låtarna så lade han sig ner på scenen! Små shotglas började samlas på scenkanten så jag fick städa undan lite så ingen skulle råka ut för en olycka på scenen.

IMG 8901

Någon tyckte kanske att det blev lite för mycket karaoke. Men kan det verkligen bli det? Inte när man hade ett helt gäng duktiga karokesångare som det var den här gången! Under kvällen framfördes cirka 40 stycken karaokelåtar och bara någon enstaka dubblering. Jo jag passade förstås på att själv sjunga några låtar också. Festivalens absolut sista låt blev min då jag avslutade det hela klockan 01:00 med Elvis sista hitlåt Way Down. Följande dag var mina nuförtiden otränade stämband något rossliga. Ja det brukar kunna bli så när det dyker upp karaoke nära mig. Nästa år blir det karaoke igen. För det är inte bara roligt att lyssna på Elvis musik utan det är minst lika roligt att sjunga den själv också!


Förbaskade Elton John!

Skrivet av Mikael Ahlgren 29.10.2019

Jag såg Magnus Uggla på TV häromkvällen i programmet Så mycket bättre. Ett program i min smak som ofta kan vara rätt trevligt även om jag inte gillar när någon rappare förstör en bra låt!

 
I mitt förra blogginlägg var jag inne på det här med att träffa kändisar. Men sedan finns det ju även den varianten där man bara ser en kändis. Givetvis har ju sådant hänt även mig. En gång var jag på bio i Stockholm med Magnus Härenstam. Ja kanske inte direkt i sällskap med honom men i samma salong där han satt ett par rader bakom mig. Jag sade ingenting till honom för vad skulle jag då ha sagt? -Fem myror är fler än fyra elefanter eller?

IMG 8759Magnus Uggla i Så mycket bättre. Dock utan solglasögon.


En gång satt jag på Arlanda flygplats och väntade på flyget till Teneriffa. Jag och dåvarande äkta hälften skulle spendera en veckas semester där. Då får vi plötsligt syn på ett bekant ansikte på en pall i närmaste baren. Men är det inte? Jomenvisst är det väl…. Ja där satt Magnus Uggla iförd sina typiska solglasögon och med ett glas i handen. Kung i baren helt enkelt! 

 
Det var ju lite kul att se en kändis. Han skulle säkert också någonstans till södern för att leva lite hålligångliv tänkte vi. Nåja snart fick vi gå ombord på planet och vi satte oss ner i andra klass på charterplanet. Ja inte skulle ju Magnus Uggla sitta i andra klass om han åkte med oss tänkte jag. Och mycket riktigt när Magnus Uggla plötsligt uppenbarar sig borta i gången så visar flygvärdinnan honom till första klass som avgränsas med ett tygskynke 3 rader framför oss. Det var ju osannolikt att vi skulle åka i samma flygplan kunde man tycka. Eller var det faktiskt det? Teneriffa låter ju verkligen som ett typiskt ställe som Uggla skulle kunna åka till.

 

Jag var fullständigt nöjd med att ha fått uppleva Magnus Uggla på så pass nära håll. Vi hade knappast så mycket gemensamt så att jag skulle vara tvungen att prata med honom. Dessutom var ju även han på semesterresa och kanske ville vara ifred. Några sådana funderingar hade inte mitt ressällskap som fortsatte att kika fram mot Ugglas håll. Sedan kunde hon inte behärska sig längre utan hon gick fram till Magnus och bad om hans autograf. -Nej gör det inte, hade jag viskat när hon sade vad hon tänkte göra. Det verkade snarast som att det gav ännu mer bränsle till att gå fram och besvära Uggla. Kanske var det just det som han ville då han envist behöll sina solglasögon på. På det sättet så kunde ju ingen undgå att känna igen honom.

 
Nöjd kom min dam tillbaka med en autograf. Lite pinsamt kändes det kanske tyckte jag men det blev ju trots allt ett lustigt minne. Resor brukar ju bjuda på allehanda överraskningar. 

 

En liknande överraskning råkade jag ut för på en annan resa också. Den gången gick resan till Monte Carlo i Monaco. Händelsen utspelade sig även där på flygplatsen. Vi hade precis landat och som vanligt får man då stå vid ett rullband och vänta på sina väskor. Det blev en lång väntan. Medan resten av vårt sällskap fick sina väskor och så småningom började röra sig bort från terminalen så stod vi kvar och väntade och letade och undrade vart våra väska tagit vägen. Bandet stannade och vi stod som frågetecken. Mitt i all undran och förvirring över vad man ska göra om inte bagaget kommer så uppenbarade sig en liten grupp människor. Det var passagerarna från ett litet privatplan som precis hade landat. Jag stod irriterad mitt i gången när sällskapet i rask takt närmade sig. 

 
Jag tittade på rullbandet och väntade på att det förhoppningsvis skulle starta igen och leverera vår stora väska där vi packat ner våra kläder. Det var ju sommarväder i Monaco medan det snarast hade varit höstrusk hemma. Nu ville man bara byta om från långbyxor och jacka till shorts och t-shirt. Det var inte bara värmen utan även stressen över det försvunna bagaget som fick svetten att rinna i ansiktet. 


Då plötsligt hörde jag en röst grymta något som jag inte uppfattade och kände samtidigt en arm som bara föste undan mig. Sällskapet som jag på håll hade sett närma sig passerade nu och de var formerade som en ring runt killen som gick i mitten. Det var som att de ville göra väg för honom. Min irritation växte än mer. Jag skulle just säga vad jag tyckte om att nästan bli omkullknuffad då jag lyckades hejda mig. Dessa biffiga och välklädda herrar hade nämligen en min som vittnade om att de inte var på sitt bästa diskussionshumör. Killen i mitten tittade bara rakt fram. Hade han ens sett att jag stod där? 

Jag fick en konstig overklighetskänsla. Som att jag var med i en film och en kändis kom med sina livvakter. Då hörde jag ropen: -Såg du inte vem det var? -Vem det var? svarade jag. -Ja han som kom. Det var ju Elton John!

-Ja det var Elton John! Va? Var det Elton John? Plötsligt var den försvunna väskan än mer bortblåst. Här hade jag stått och funderat över en resväska när Elton John landade med sitt privatplan och hans livvakter eskorterade honom ut från flygplatsen. Det var ju som om Gudfadern hade kommit med sitt följe i långa mörka rockar. Stod man vägen så gjorde man inte det så länge. 

EltonJohnElton John dök upp utan förvarning med sitt följe av tuffa livvakter. 

Inte undra på att det hela kändes surrealistiskt. Och väskan då? Jo 2-3 dagar senare kom den fram. Kanske det var Elton Johns ankomst som hade fått den på villovägar? Hursomhelst så kunde vi ju inte gå i jeans och långärmat i värmen så vi fick låna lite sommarkläder av våra vänner tills vårt bagage kom fram. 

 


 


Att hänga med stjärnorna

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 24.10.2019

 Då och då har jag haft möjligheten att få träffa olika stjärnor eller kändisar. Då pratar jag förstås mest om musikaliska sådana då duktiga musiker är vad jag vanligen blir mest imponerad av inom kategorin kändisar. Det är extra kul när man märker att en artist faktiskt är en vanlig människa. Det finns naturligtvis de som är dryga divor också men dem får man sällan träffa just för att de är på det sättet.

 
I maj 2011 begav jag mig till Tammerfors för att uppleva en Elvisshow som min vän Arjan Deelen producerade och turnerade runt i Europa med. I hans Elvisshower medverkar alltid några personer som har en direkt koppling till Elvis Presley. Jag ska försöka att lite kort berätta om två av dem.

 

Först Bobby Wood som spelade keyboard. Han hade börjat med en egen musikerkarriär på 60-talet för att sedan efter en bilolycka bli studiomusiker och spela in mängder av hits med många olika stora artister. T.ex. har han spelat in med Dusty Springfield, Johnny Cash, Tammy Wynette, Kris Kristofferson och eftersom jag tar upp honom i detta sammanhäng förstås även med Elvis. Han medverkade bl.a. på Elvis stora hits Suspicious Minds och In The Ghetto som spelades in i Memphis 1969. 

BobbyWood Jag tillsammans med Bobby Wood på vårt hotell i Tammerfors


Bobby verkade vara en rätt så lugn och ganska blygsam man. Dagen efter konserten tog vi en promenad på stan och gick in på en mysig pub. Därinne höll några lokala musiker på att rigga sin ljudanläggning. En förstärkare fångade Bobbys intresse och han tittade lite närmare på den. Han började prata med killarna men de hade förstås ingen aning om vilken otrolig kändismusiker som stod där framför dem. De verkade närmast undvika frågorna. -Vad spelar ni för musik? frågade Bobby. -Vi spelar hans musik, sade killen och pekade på den andra tystlåtne killen lite längre bort. Kanske var de obekväma med att prata engelska eller så var de bara så där typiskt finskt tystlåtna. När vi gick därifrån skrattade jag inombords över det inträffade. De där finska musikerna hade förstås hört massor av hits som Bobby medverkat på men nu hade de missat chansen att prata med honom. Samtidigt var det säkert skönt för Bobby att kunna gå på stan som vem som helst utan att bli igenkänd.

 
I Tammerfors träffade jag även en ny finskspråkig vän vid namn Jari. Tillsammans fick vi chansen att intervjua trummisen Jerome ”Stump” Monroe. "Stump" kan ståta med att han medverkat vid alla Elvis konserter från 1969 till 1977. Dock inte som trumslagare i Elvis band utan i bandet som inledde showen innan Elvis kom ut på scenen. Det var bandet som sånggruppen The Sweet Inspirations använde sig av. The Sweet Inspirations var gruppen som Whitney Houstons mamma Cissy var med i ett tag och de körade ju även för Elvis. 

 
Under intervjun frågade vi förstås om Jeromes bakgrund och hur det var att turnera med Elvis. Men framförallt var vi intresserade av att få veta mer om de tre tillfällen som ”Stump” fick äran att hoppa in i Elvis band då hans ordinarie trummis blivit sjuk. Utan repetitioner och förberedelser så fick han spela bäst han kunde. Att han skulle spela fick han veta precis innan konserten skulle börja. Han berättade att han var livrädd för att göra bort sig men att det ändå hade gått bra. Han hade ju trots allt hört låtarna många gånger tidigare och då visste han hur de skulle låta även om han aldrig hade spelat dem själv. 

Stump

 Jag och Jerome "Stump" Monroe efter intervjun


Jerome var väldigt glad över hur intresserade vi var av honom. Han berättade att normalt så spelar han i en oldies show i Las Vegas. Att få turnera i Europa med en Elvisshow på det här sättet var väldigt roligt och spännande. När jag pratade om Elvis styvbröder så blev han väldigt känslosam och sade att han saknade många av människorna som var med på den tiden och som han inte heller hade träffat på många år. 

 
Det var en härlig upplevelse att hänga med dessa ödmjuka amerikanska musiker när de inte stod på scenen. Speciellt ”Stump” gjorde stort intryck på mig. Att en kille som spelat med världens största musiker kunde vara så jordnära och tacksam för vårt intresse förvånade mig. 


Val på Åland

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 20.10.2019

Kategorier:


Då var valdagen här för alla med rösträtt på Åland. Eller kanske inte då den planerade möjligheten att rösta via internet ställdes in i allra sista stund. Något som kan komma att innebära att valet måste göras om. För det finns ju en del ålänningar runt om i världen, som har rösträtt i de åländska valen, som kanske inte kunnat poströsta i tid och inte heller har haft möjlighet att ta sig till Åland för att rösta.  

 
Det är dubbla val i och med att man vid samma tillfälle röstar både i kommunalvalet och i lagtingsvalet. Jag fick alltså i min röstningslokal, som var Kommungården i Lemlands kommun, fylla i två olika röstsedlar och gå två gånger till valurnan. 

 Snapseed

På Åland handlar det för många ofta om personval och partiet kommer i andra hand. För mig blev det den här gången något av en kombination av personval och partival. Mer än så väljer jag att inte avslöja angående mitt eget röstande.


Förra gången, dvs för fyra år sedan, så ställde jag själv upp i valen så då var det enklare när jag kunde rösta på mig själv. Nu valde jag av olika orsaker att inte ställa upp själv som kandidat. Jag har tackat nej till de partier som försökt värva mig som kandidat även om jag kunnat omfatta deras partiprogram. Men rösta anser jag att är allas både rättighet och skyldighet. Nu återstår att se vilket resultatet blir och om det får gälla eller om något besvär lämnas in som medför att valet måste göras om.