Bannerdockorna

En åländsk midsommar

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 27.06.2020

Kategorier:

Midsommaren har nu passerat och den blev inte riktigt som den brukar vara. Det passade inte riktigt så bra att jag skulle åka till Österbotten över midsommarhelgen. Speciellt med tanke på att jag nu en vecka senare beger mig dit på semester. Därför blev det så att jag firade midsommar på egen hand. 

 
Men inte ens det blev normalt på grund av coronaläget. Från mitt hus är det drygt 500 meter till midsommarstången i byn så det brukar ju passa mig rätt bra. Bara att promenera dit då det är dags att börja firandet. I år fick man under rådande omständigheter inte samlas i några större grupper. Därför hade man tydligen valt att hemlighålla tidpunkten för stångresningen. Det utannonserades endast att det skulle ske under dagen. 

 
Jag tänkte att resningen av midsommarstången säkert ändå skulle ske vanlig tid. Men ack så fel jag hade. Säkert hade man räknat ut att folk skulle tänka så och följaktligen ändrat klockslaget till några timmar tidigare. Min plan att uppleva firandet i någorlunda vanlig ordning gick med andra ord om intet.  

 
Men av en slump passerade jag midsommarstången på min Vespa precis när stången hade rests. Jag svängde in på området och parkerade. Det var en mindre och väl utspridd grupp av människor som befann sig på området. Troligtvis endast de som varit direkt involverade i arbetet med midsommarstången. När jag fick av mig hjälmen så kom man precis in på sista versen av Ålänningens sång. Det var förstås en besvikelse att inte kunna delta i sången eller få se när stången restes. Jag tröstade mig med att jag åtminstone var där under slutminuten vilket så många andra inte var. Senare kunde jag se den filmade versionen på Facebook men det var förstås inte samma sak. 

Midsommar2020 
Mitt firande fick i stället baseras runt grillen. Och sommarens första kolgrillning var verkligen ljuvlig. Både doften från grillen och smaken på köttet signalerade sommar. Nu var den äntligen här!

 
En av mina affärskontakter hade dagen före anlänt till Mariehamn från Åbo. Omtänksam som han är så hade han med sig en gåva i form av några flaskor bubbel. Det var en fin gest som kom väl till pass denna varma och soliga midsommarafton. Nog hade det varit roligare att skåla tillsammans med någon men efter att ha misslyckats med att lura över grannen på ett glas bubbel så korkade jag ändå upp flaskan och njöt för mig själv. Och det blir ju precis så roligt som man själv gör det! Jag kan ju inte heller klaga för det var nog väldigt många som hade det betydligt sämre än jag den här midsommaraftonen. 

 
För att kompensera bortfallet av den obligatoriska stångresningen så letade jag fram det jag hade filmat midsommaraftonen 2019. Det var ju en riktig traditionell stångresning på Jan Karlsgården i Kastelholm i Sund. Mer åländsk midsommar är svårt att få. Ja det måste naturligtvis bli en film om detta som både jag och andra kunde få uppleva nu när vi missade den traditionella midsommarstången. Filmen blev inte klar på midsommaraftonen utan fick ta en del av midsommardagen i anspråk. En stångresning som denna tar ganska länge men i filmform så kortar man naturligtvis ner det hela. Jag letade fram en mikrofon och lade på en berättarröst för att ge det hela en riktig dokumentärkänsla. Hur blev filmen då? Ja det fina är att ni själva kan få se den och bedöma. För här serverar jag ”Midsommar på Jan Karlsgården”. Medan ni upplever den drygt nio minuter långa filmen så tänker jag bege mig upp till Österbotten några veckor. Kanske vi ses där?

 

 


Roligt på Åland

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 08.06.2020

Kategorier:

Vad gör man när man får besök en dryg vecka av sin käresta och det är coronatider? Det brukar ju i normala fall finnas en hel del evenemang och aktiviteter på Åland under sommaren. Nu verkade det mesta vara stängt, inställt eller senarelagt. Det kändes lite tråkigt men som alltid blir det precis så roligt som man själv gör det.


Ja vad hittade vi på då? Bland det första vi gjorde var något som hör sommaren till. För något som inte var stängt eller inställt var den lilla glasskiosken vid Lemströms kanal som nyligen öppnat för säsongen. Javisst då måste man pröva på en ny glassmak samtidigt som man tar en promenad längs kanalen och njuter i solen. 

 IMG 1005
En annan klassiker som alltid fungerar oavsett väder är ju en skogspromenad över ”Havanna Mountain”, eller Kasberget som det egentligen heter, där en del av Lemlandsleden går fram. Det fungerar bra även när man har hunden med sig. För den äventyrlige så kan man följa vandringsleden många kilometrar men vi nöjde oss med en kortare variant där utsikten från berget var själva höjdpunkten! 

 

IMG 1099
Något som hör till sommaren är förstås att bada i havet. Jag brukar avvakta med premiärdoppet till midsommar men min bättre hälft tyckte att det var läge redan nu. Min tveksamhet till trots så var vi snart på den fina badstranden i min hemkommun. Ett par andra människor fanns där men ingen i vattnet. Jag hade förstått att jag var tvungen att ta ett dopp så av med kläderna och raskt ner i vattnet och iväg! 

 
Oooooh det var friskt! Några snabba simtag framåt och sedan tillbaka till stranden och upp. Min kära flickvän verkade något häpen och jag förstod ingenting. Jag hade ju gjort vad som hade förväntats men hon verkade ändå väldigt förvånad över detta. 

-Äh det var ju säkert minst 15 grader varmt, sade jag för att låta henne förstå att ålänningar är riktiga vikingar. 

Så sedan var det hennes tur, vilket jag påpekade, varpå hon tog ett pliktskyldigt dopp. Vår kära Molly, som givetvis var med även på detta äventyr, verkade njuta något mer av simturen. Men hon hade ju också hela pälsen på!

 IMG 1212

IMG 1218

En liten tur till ett par fritidsområden i kommunen var också härligt. Växter och natur som är vardag för en ålänning kan vara nog så intressant för en österbottning.

IMG 1242IMG 1227
När man kommer till Åland så vill man vanligen göra något i Mariehamn. Det fanns en sak som vi konstigt nog inte hade gjort tidigare och som vi kunde göra nu. I Mariehamn finns den så kallade Äventyrsgolfen som bjuder på arton lite roligare eller mer utmanande minigolfbanor. Med desinficerade klubbor och bollar och avstånd till övriga spelare så var det möjligt att visa Tiger Woods var bollen skulle placeras. Eller Tiger kunde inte komma den här gången men jag fick ändå gott motstånd när jag accepterade utmaningen från min käresta. 

 
Efter de första nio hålen så låg jag efter med ett slag. Hur kunde det gå så illa? Det var ju inte ens något skräp på banorna som jag kunde skylla på. Jag höll ju på att få stryk så nu gällde det att skärpa till sig. Men det går lite sådär och plötsligt så gör hon en hole-in-one. Det började bli pressat läge helt enkelt. Men så tar jag in ett slag här och där och så sätter jag också en hole-in-one och är tillbaka i matchen!

 IMG 1144
Framme vid sista hålet så känns det bra och när min kära motståndare har lite otur och placerar bollen i vattnet så har jag på känn att det här kan gå bra. Jag räknar ner resultaten och dubbelkollar. Jodå några slag bättre var jag ändå! Vinsten firas med en glass. Det var en jämn och bra match och nästa gång vi möts på minigolfbanan så blir det nog tufft igen misstänker jag. Men kanske jag kan hitta på en ursäkt för att få förlora då? Den här gången hade jag inget att skylla på så jag var helt enkelt tvungen att vinna.

 
En annan kväll så fick jag frågan om vi inte kunde sjunga karaoke. Den som känner mig vet att det kan vara farligt att nämna ordet karaoke i mitt sällskap. En stund senare så hade jag riggat för karaoke på gammalt klassiskt vis. Det vill säga med de silverskimrande laserdiscarna som var så populära när karaoke var som hetast ute på krogar och pubar. I med de svenska skivorna och låtar som Sommaren är kort, Dover Calais och Sånt är livet. Sedan lite blandat och till sist en massa Beatles. Elvis kom vi tyvärr inte fram till innan tiden var slut. Timmarna går alltför fort när man har kört ner sig i karaoketräsket. Eller nja en Elvislåt blev det faktiskt för Heartbreak Hotel fanns med på en skiva med blandat innehåll.

 
Hur gick det? Jag förlorade helt klart den här matchen. Var väl inget annat att vänta men roligt var det förstås ändå. Följande dag så lät jag som om jag hade druckit whiskey hela kvällen. Då hade jag chansen att köra de där countrylåtarna som jag alltid velat sjunga. Dessvärre var alla karaokegrejer redan bortstädade så det fick skjutas på framtida karaokekvällar. 

Javisst kan man ha roligt även i dessa tider. 

 


  


Till havs

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 10.04.2020

Kategorier:
Taggar:

Som ålänning är man van vid att enkelt kunna ta färjan över till Sverige för lite shopping eller andra nöjen. Nu har ett litet virus lyckas med något som man tror att bara EU skulle kunna lyckas med. Nämligen att göra vanliga enkla grejer väldigt svåra eller t.o.m. helt omöjliga. Ja plötsligt så är det i princip omöjligt att ta en tur över till Sverige. Å andra sidan så är det inte heller speciellt lockande just nu. Inte om man ser på statistiken över hur många offer viruset skördar i Sverige. 

 


Återstår då färjan till finska fastlandet eller i alla fall till Åbo. Helsingfors kan man ju också glömma numera. Men det är ju inte bara i södra Finland som man brukar kunna ta sig en tur över havet. Från Vasa finns det ju också en färjförbindelse till Sverige. Tar man den färjan så hamnar man troligtvis i Umeå som ligger rätt nära hamnen på den svenska sidan. 

IMG 7130
Det var i somras som jag testade Wasalines M/S Wasa Express för första gången. Det var spännande eftersom det var dels en ny rutt för mig och dels en nytt fartyg. Hur var det då? Ja fartyget var ju en gammal Tyskland-Danmarks båt såvitt jag kunde förstå. I tanken jämförde jag med fartygen som trafikerar Åland och då kom jag fram till att Wasa Express kändes som något mellanting till Vikingfärja och skärgårdsfärja. Lite naknare inredningsmässigt än vad jag förväntade mig. Ja kanske mer Tysklandsbåt helt enkelt. 

 
Det fanns ett trevligt frukostalternativ i cafeterian. Man kunde gå längst upp på däck och där såg man från sida till sida på fartyget. Denna morgon var riktigt vacker och det var en speciell känsla som infann sig då vi stävade ut över Kvarken. Det var något med ljuset och miljön som avvek från det man är van vid från Ålands hav. Men det var en härlig upplevelse.

 IMG 7153

Väl över havet och i hamn så gällde det att hitta en buss till Umeå. En förvirrad äldre man sökte efter tågstationen men så mycket kunde vi tipsa honom om att det kanske var bättre att leta efter en buss. 

 IMG 7176

Umeå visade sig vara en rätt trevlig stad. Vårt hotell saknade visserligen air conditioning men på våra breddgrader så överlever man faktiskt utan trots att det är varma dagar!

 IMG 7289
Jag lyckades hitta det fantastiska gitarrmuseet som inte alls var där det skulle utan hade flyttat och blivit mer centralt. Det blev inte bara ett utan faktiskt två besök där. Jag får lova att återkomma till just den historien. Kan bara säga att om man är lite musikintresserad och dessutom gillar gitarrer så finns det mycket att hämta där.

 IMG 7343

IMG 7222
Resan tillbaka gick bra och vi fick njuta av trubaduren ombord på Wasa Express som kunde spela och sjunga alla låtar man kunde tänka sig. Dock var det en låt som ställde till lite huvudbry så han bad om en tio minuters paus för att fundera lite över hur den egentligen gick. Den gick dessutom rätt högt så man trodde att det skulle han aldrig klara av. Efter pausen kom han tillbaka och framförde låten närmast perfekt! Helt otroligt att kunna lära sig och dessutom framföra den bra på det viset som den killen lyckades göra.

 IMG 7441
Det är sådana härliga resor och upplevelser som man får tänka tillbaka på i dessa tider då det är begränsat vad man kan hitta på.

 

IMG 7192         


Bilen som inte ville åka på jobb

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 06.02.2020

Kategorier:

Det börjar bli lite kyligare igen men någon riktig vinter är det ju inte. Tvärtom så har vissa dagar känts ganska så våraktiga. Ingen snö här på Åland men när jag kommer upp till Österbotten så brukar det ju finnas lite mer av den varan. Senast jag var upp till Korsholm, för ca två veckor sedan, så fick jag skotta snö så lite vinterkänsla fick jag då. Inte för att jag saknar snön så mycket egentligen men lite konstigt blir det ju med en snölös vinter. 

 

IMG 9979

Vinter på Åland

Då var det färjan till Åbo och sedan en jobbig och tidskrävande bilkörning upp till Smedsby i Korsholm.  Inkommande veckoslut så har jag däremot bokat flyget till Vasa. Det är ett betydligt smidigare sätt att förflytta sig mellan Åland och Österbotten. 

IMG 9958

Färjan i Åbo

 

Emellanåt så önskar jag att avgångstiderna kunde vara bättre både för färjor och flyg. Priset på flygbiljetterna kan också vara ett stort hinder då jag ska ta mig till mitt andra hem. Lägsta priset på flygbiljetter tur och retur Mariehamn-Vasa brukar kosta ungefär 200 euro men ofta kan det vara betydligt högre priser än så. Enkelresor kan man glömma helt då en sådan kostar minst 400 euro! Det utesluter att man kombinerar flyg och färja. Annars kunde valmöjligheterna ha varit något större. 


Hade jag valt att ta flyget upp till Vasa så hade jag varit tvungen att ta tåg eller buss ner till Åbo. Tar jag färjan till Åbo utan bil så kan jag förstås ta just tåg eller buss upp till Vasa. Som bilberoende ålänning har jag inte vågat testa det ännu. En ålänning har ju minst tre stycken bilar och kör ända fram till dörren på den affär eller ställe som han ska besöka. Har han inte bilen inom synhåll hela tiden så kommer ångesten lika säkert som fordonsskatten.  


Bilar och vinter kan ju innebära vissa olägenheter. Ja t ex isiga och hala vägar är ju aldrig kul även om man har bra vinterdäck. Själv råkade jag ut för något som hamnar i kategorin ”då gjorde jag bort mig”. Häromdagen kände jag att nu är det nog verkligen dags att tvätta bilen innan den riktiga vintern kommer. Det har ju varit varmt på Åland och i stället för snö så har det kommit regn. Naturligtvis ville jag inte tvätta bilen då det var regn. För då hade den ju genast blivit smutsig igen när jag körde hem. 


Väderrapporten avslöjade att det var kallare väder på gång också på Åland. Ja det var alltså sista chansen att åka till biltvätten tänkte jag. Valet föll på Mariehamns nyaste biltvätt och när jag svängde in där så stod där en annan bil och väntade på sin tur. När jag hade parkerat bakom den så sneglade jag på termometern. Noll grader sade den lite elakt och jag tvekade en halv sekund innan jag bestämde mig för att det går nog alldeles utmärkt ändå. Damen framför verkade ju inte ha några betänkligheter heller så det var nog lugnt.


Snart blev det min tur och jag läste noggrant instruktionerna på automaten. Först koden för tvättprogrammet och sedan lade man kortet mot automaten för att betala. Inga problem. Det fanns superbra tvättprogram och så fanns det ännu bättre och till sist bättre ändå. Endast det bästa är bra nog för en ålänning men det kostar att ligga på topp! Näst bästa programmet fick alltså duga. Instruktionerna sade att det var lämpligt om man hade kört i Sverige. Kanske fungerar det även för körning i Österbotten? frågade jag mig själv utan att få något svar. 

IMG 0004Biltvätten fungerade


Jadå snart snurrade borstarna och skummet yrde! Programmet gick fortare än jag hade förväntat mig. Var det verkligen klart nu? Ja ljusskylten sade att jag skulle backa ut. Jag skruvade fast radioantennen igen och styrde hemåt mot Söderby city.

 
Tjugo minuter senare parkerade jag bilen på gården och satte i motorvärmarkabeln. Det blev ju bra det här, tänkte jag när jag gick in i huset och stängde dörren bakom mig.

 
Följande morgon skulle jag som vanligt iväg till jobbet. Jag drog ur motorvärmarkabeln och hoppade in i bilen. Vred om nyckeln och motorn spann som en nöjd kattunge. Eller det var vad jag trodde under några få sekunder. Det var nämligen då jag insåg att något var fel. Hade jag inte släppt på handbromsen? Jodå, men ändå kom jag ingenstans. Men jo nä va? Handbromsen? Aj aj, var det så? Jo bromsarna hade förstås frusit fast då det måste ha funnits vatten kvar någonstans när jag stannade bilen kvällen innan. Under natten hade det troligtvis blivit minusgrader och nu såg jag resultatet av detta.

 
Jag försökte backa igen men nej det gick inte. Framåt gick lika illa och motorn ville stanna. Jag försökte bakåt igen och gasade på lite mer den här gången. Då knakade det till och jag rörde mig bakåt. JAAA! Men efter några meter konstaterade jag att det fortfarande kändes lite konstigt. Mmm det verkade som om ena bakhjulet ännu satt fast då det blev en fin hjulfåra i gruset. Äh det släpper nog bara jag kommer ut på asfalten, tänkte jag. Efter att ha lyckats svänga bilen på infarten så lade jag i ettan och körde ut på den asfalterade vägen. Åh nej! Hjulet satt fortfarande fast och dubbarna skrapade ordentliga märken i asfalten när jag förflyttade mig med endast tre roterande hjul. Jag stannade bilen.

 
Vad ska jag göra? Jag måste ju komma till jobbet. Svaret som uppenbarade sig i mitt huvud var att ringa arbetskollegan och meddela läget. Pinsamt men vad skulle jag annars göra? Kollegan erbjöd sig att hämta mig och jag tackade ja och pustade ut. Då slog det mig att jag kan ju inte lämna bilen stående snett över vägen och blockera trafiken. Nej, jag måste försöka backa tillbaka in på min gård. Knaak, lät det när jag backade och isen släppte greppet om bakhjulet. 

 
Efter att ha ringt kollegan om att han inte behövde hämta mig körde jag till sist mot min arbetsplats i Mariehamn. ABS-lampan lyste på instrumentpanelen och gav upphov till lite oro om att något ändå kunde var fel. Väl i stan så åkte jag och kollegan någon timme senare till ett garage för att låta bilen tina upp ordentligt. Då hade varningslampan slocknat och saker började återgå till det normala igen. 

 
Vad lärde jag mig av detta? Jo att man ska inte tvätta bilen om det inte är minst 20 plusgrader ute. Blev jag mobbad av mina kollegor pga av detta? Naturligtvis och jag lär nog få höra om det igen.

IMG 9943Vinter i Korsholm 


På fredag flyger jag alltså upp till Vasa och Korsholm igen. Då ska jag försöka att inte göra bort mig. Men till festen jag ska på så har jag redan skickat en historia om hur jag gjorde bort mig på ett ännu pinsammare sätt för ett antal år sedan. Den historien publicerades också  i en tidning som grädde på moset! Jag fick sedan erfara hur människor log mot mig på ett lite besynnerligt sätt innan någon som jag inte ens kände kom fram till mig och började prata om den lustiga historien. Den här bilhistorien ska jag nog försöka att hålla lite hemligare

 

 

 

 


 

 


Mark Levengood och jag åker till Åland

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 18.01.2020

Kategorier:

Jag såg att Jonas Gardell skulle komma till Mariehamn med sin show. Nej jag var inte intresserad. Han är inte i min smak helt enkelt.

En kväll när jag slog på TV:n så var han ju där med just den aktuella showen. Jag stängde inte av utan tänkte att jag kan väl titta lite hur showen är. Det tog förvisso inte länge innan mina farhågor hade besannats. Han är ju inte rolig. Hans skämt kändes ganska plumpa och oslipade. Ingen finess och känsla. Hans sångnummer lyfte inte heller showen enligt min mening. Nej jag hade precis rätt uppfattning om hur hans show skulle kännas.

 
Jag hade gett Gardell en chans men min uppfattning om honom som underhållare förändrades inte. Uppenbarligen har han ändå sin publik. Folk är olika och det är ju tur det! För hur skulle det vara om alla hade samma smak? Då skulle det bli rätt enformigt och tråkigt. 

 
När han började dra lika plumpa skämt om sin äkta hälft Mark Levengood och deras föräldraskap så kändes det lite smått olustigt. Det hade väl kanske passat för någon mindre känd stand up komiker på en liten pub men på den här nivån förväntar man sig mer. Eller jag förväntar mig mer åtminstone.

 MarkLevengoodIbland åker Mark med färjan till Åland som en helt vanlig man.... ja nästan


Och Mark denne charmige och trevlige finlandssvensk är snarast raka motsatsen till Jonas. Men det sägs ju att motsatser kan attrahera varandra så det finns ändå någon logik i att de funnit varandra. 


En gång träffade jag Mark på färjan mellan Sverige och Åland. Det var i april 2017 som jag råkade befinna mig ombord samtidigt som honom. Den kände svenske radioprofilen Ulf Elfving hade nämligen bjudit in Mark som gäst under denna båtresa. Elfving körde en serie samtal med olika kända personer ombord på Viking Lines M/S Rosella och detta var en del i det programmet.

 
Jag satt i baren och väntade på att programmet med Ulf Elfving skulle börja. Efter en stund fick jag syn på killarna som stod där i korridoren utanför baren. Kryssningsvärden Patrik ”Putte” Häggblom stod där med Ulf Elfving och Mark. Patrik är jag bekant med sedan tiden på radiostationen Steel FM där vi båda var verksamma som radiopratare. Jag ville förstås hälsa på honom men väldigt gärna även på Mark Levengood som jag aldrig träffat tidigare men som jag hade ett positivt intryck av. Ulf Elfving var ju bara en radiopratare som jag hört så många gånger förr så han var väl inte lika intressant. 

 ElfvingPutteMark

Radioprofilen Ulf Elfving, kryssningsvärden Patrik Häggblom och Mark Levengood ombord på M/S Rosella

 

Det blev ett glatt möte med herr Levengood. Han var precis så som han verkar i TV. Genomtrevlig och med en oerhörd utstrålning. Det var inga problem att få hälsa på honom även om tiden var väldigt kort då de just skulle in på scenen. Jag brukar inte alltid ta bilder på kändisar när jag träffar dem för de är ju också vanliga människor som kanske inte alltid vill vara i rampljuset. Men den här gången var en sådan där jag inte kunde hålla mig. 

-Skulle det var okej om jag tog en bild…. började jag säga lite försynt till Mark.

-Javisst vi kan ta en selfie! föreslog den leende Mark.

Jag förvånades något över den extremt positiva attityden men insåg att Mark njöt av resan till Åland.

-Härligt! Eller det blir väl en groupie, mumlade jag medan jag drog fram telefonen.

Av någon anledning drog sig Ulf tillbaka när det skulle fotas. Kanske var det något som han var trött på? Jag tänkte att det är onödigt att besvära honom om han inte vill och kanske han laddade inför den förestående intervjun/samtalet. Patrik började backa även han men då sade jag: -Klart att ”Putte” också ska vara med!

Så fick det bli! Bild med mig, Patrik och Mark. Det var roligt att Mark var så med på noterna och showade lite extra genom att peka med ett finger mot kameralinsen.

MarkochJagb-Där är vi!


Men strax måste de rusa in till scenen och jag satte mig ner för att lyssna. Mark fick berätta även för publiken att han var på väg till Åland för att hälsa på sin mamma som bor här. Han förenade alltså jobb med nöje. Fast jag tror nog att det blev att förena nöje med nöje. Talkshowen var både intressant och underhållande. Men något annat kan man väl inte vänta sig då den karismatiske Mark Levengood medverkar. 

Intervjun

Tiden gick väldigt fort och snart gled vi in i hamnen i Mariehamn och det var dags för mig och Mark att stiga av. Tyvärr blev det bråttom och jag hann inte se vart Mark tog vägen innan jag satte mig i min bil på bildäck. Annars kunde han ju ha fått lift med mig till sin mamma.  

MarkOchJag2


Dags att be till Cola-guden

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 22.12.2019

Kategorier:
Taggar:

Jag hade sett reklamen på Facebook och i tidningarna. Hmm kunde det vara något? Det låter lite spännande. Men vad handlar det egentligen om? Jag hade bockat för på Facebook att jag var intresserad. Det verkade i alla fall vara något stort.

 
Så kom då den magiska dagen. Närmare bestämt lördagen den 21 december. Det var då det skulle hända. Nu var jag inte längre lika intresserad. Eller berodde det på det dåliga vädret? Duggregnet inbjöd ju inte till några utomhusaktiveter direkt. Klockan var rätt mycket då jag i skydd av mörket beslöt mig för att utforska saken trots allt. 

 
Jag åkte in till Mariehamn och parkerade bilen i Sjökvarteret. Ett par hundra meters promenad i duggregnet och så var jag framme. Det var på platsen där cirkusar och tivolin brukar dyka upp under sommaren. Nu såg det faktiskt nästan ut som om cirkusen skulle vara på väg. Ja när man såg den stora lastbilen med många lampor stå parkerad där i mörket och en lång kö människor ringlade sig in på området så undrade man nästan var elefanterna var.

Colalastbilen
Men elefanten i rummet den här gången var Coca-Colas jullastbil som kom på ett mycket speciellt besök till Åland. Åtminstone var det vad man skulle tro. Jag var nu redo för föreställningen och blicken svepte mellan lastbilen och folkmassan för att försöka utröna var showen fanns. Julmusik ekade ut över området men den var av det inspelade slaget för inga musiker stod att finna någonstans. Där fanns ett tält där Coca-Cola-burkar stod uppradade så jag antog att det var där man fick den utlovade gratis burken. Nu råkade det sig så att jag redan visste hur den läskedrycken smakade. Lockelsen att ställa sig i någon kö för den sakens skull var således rätt så obefintlig. 


Men vad kunde man mer göra på denna cirkus? Jo, huvudattraktionen var att ställa sig i kö fram till ett litet podium framför jullastbilen och bli fotograferad. Wow! eller va? Jo men lastbilen var faktiskt rätt exklusiv för den kom ju hela vägen från USA. Eller nej!!! En blick på registerplåtarna och jag kunde snabbt konstatera att det inte alls rörde sig om något Amerikabesök! 

FotograferingavstandOj oj! Vad är detta egentligen? tänkte jag så högt så att det nästan hördes ut över folkmassan. Jag funderade igen men kunde inte komma på någon vettig förklaring till varför folk stått här hela dagen och köat för att ta en bild framför en vanlig lastbil! Den enda naturliga förklaringen var att detta bara var en form av reklamkupp. Visst man hade i förhandsreklamen pratat om Coca-Cola tomtens åländska arv. Haddon Sundblom som tecknade jultomten för Coca-Cola med början 1931 har en koppling till den åländska kommunen Föglö. Det var nämligen därifrån hans far kom. Modern kom dock från Sverige. Haddons bilder används än idag av Coca-Cola så det finns förstås en viss logik i att Coca-Cola uppmärksammar detta.

FotograferingCloser

Jag var alltså föga imponerad av evenemanget i Mariehamn. Barnen verkade ju roade i alla fall och föräldrarna log fastän de blivit offer för Coca-Colas marknadsföring. Jag tog snabbt ett par bilder för den här bloggen och smet sedan iväg. Frågar någon mig så fungerar det lika bra med Pepsi eller ännu hellre gul Jaffa!

 


Julkortet som kom tillrätta

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 16.12.2019

Kategorier:
Taggar:

Jag svängde mig runt och tittade ut genom köksfönstret. Ja, mörkret hade redan sänkt sig över byn. I gatlampans gula sken kunde jag se duggregnet. Så skulle jag stanna inne eller skulle jag ta den promenad jag så väl behövde? Det var ingen mening att tveka så jag tog direkt på mig mina vindbyxor och den värmande vinterjackan. En ålänning som bor nära havet är naturligtvis van vid lite regn och vind. Det här var ju bara som en ljum bris i jämförelse med vad min morfar måste ha upplevt under sin tid på segelfartygen ute på världshaven. 

 
När jag med raska steg passerade den mörka skolbyggnaden så tänkte jag på den gångna helgen. Trots att det bara hunnit bli måndag så kändes den ändå en aning avlägsen. Kanske berodde den känslan på att min hjärtevän som varit på besök nu inte längre fanns kvar här på ön? Det hade varit ett par underbara dagar tillsammans med henne. Speciellt känslorna från den härliga lördagen smakade nog fortfarande lite sött när försökte minnas alla små detaljer. Alla vardagsbekymmer hade känts som bortblåsta. 

 IMG 9348
Det hade varit ett trevligt besök på ett av stadens bättre kaféer och lite senare en utflykt till Micke Björklunds restaurang Smakbyn. Med tanke på hur mätta vi båda sedan hade blivit av det dignande och välsmakande julbordet så gick det inte att förstå att vi inte hade lyckats smaka av alla läckerheter som fanns uppdukade. Inför efterrätten så hade jag funderat på om jag ändå inte skulle ta lite mer av någon förrätt eller varmrätt. Lyckligtvis gjorde jag inte det utan gick på finalen och beklagade mig över de små desserttallrikarna. En stund senare kändes ändå tallriken väldigt stor och fylld av alltför många godsaker som inte gick att lämna. 

IMG 9356IMG 9363
Jag väcktes ur mina mattankar av att en person passerade förbi mig i det nya bostadsområdet. Där stod en rad postlådor och när jag min blick sänktes tyckte jag mig se ett vykort på gatan. Adressidan uppåt i regnet och troligtvis var det ett julkort. Skulle jag stanna och undersöka det? Nej det skulle väl se konstigt ut för personen som just passerade om jag började bete mig underligt där vid postlådorna. Andras post ska man ju inte röra. Jag gick vidare utan att minska farten. 


Men jag kunde inte sluta tänka på det där kortet. Borde jag ha stannat och försökt hitta rätt postlåda? Var det brevbäraren som hade tappat det? Eller kanske den som hämtade sin post hade tappat det? Nåja, det är väl någon som ser det snart, tänkte jag. Men det var förstås rätt mörkt och kanske det skulle blåsa bort? Regnet kanske skulle förstöra adressen så att det aldrig hittade fram till mottagaren…

 
Skulle jag vända då? Nej jag hade ju redan gått ett par hundra meter. Jag vandrade vidare i regnet. Det var en av mina vanliga promenadrutter och självklart skulle jag följa min plan och gå den precis som vanligt. Borde jag ändå inte ha försökt leta upp rätt låda, grubblade jag vidare. I min högra hand fanns ju ficklampan som säkerligen skulle göra det möjligt att hitta rätt postlåda utan alltför stora bekymmer. 

Julkortet, ja jag hade bestämt mig för att det handlade om just ett julkort, kanske skulle betyda mycket för mottagaren. Det var ju möjligt att det här var det enda julkortet som personen skulle få. Hur skulle det kännas om det då inte kom fram? Skulle personen sakna det? Bli undrade över varför det inte kom något kort just i år?

 
Nej det gick inte längre! Trots att jag hade gått minst en halv kilometer vidare så vände jag om. Det började sakta att kännas bättre. När jag var nästan framme vid raden med postlådor, som jag hade passerat tio minuter tidigare, så mötte jag en dam med en hund. Kanske hade hon hittat kortet och räddat det? Eller hade det blåst bort nu och jag skulle aldrig få reda på hur det gick? I nästa stund fick jag syn på något som låg på den blöta asfalten. Vad var det? Det var liksom böjt upp från marken i båge. 

 
Jomenvisst var det kortet! Fukten hade fått det ändra form. I ficklampans sken såg jag att texten fortfarande var läslig. God jul och gott nytt år! stod det precis som jag hade anat. Under hälsningen fanns förnamnen på en man och en kvinna.  Adressaten var en kvinna. Men om hon var gammal eller ung kunde jag förstås inte veta. Jag lyste med ficklampan på postlådorna och där hittade jag samma namn som på kortet. Uppenbarligen så hade kortet fallit ner precis under lådan och stannat där. Kanske hade damen ifråga hämtat sin post och kortet hade legat mellan ett par tidningar och sedan obemärkt glidit ner på marken? 

 
Efter att jag hade lagt julkortet i rätt låda så gick jag med lättare steg vidare hemåt. Kanske var det mina erfarenheter från när jag i unga år jobbade som brevbärare som fick mig att förbarma mig över det vilsna kortet? Mer troligt var det kanske att jag, som precis hade känt mig rätt lyckligt lottad, också gärna såg att andra människor också fick någon orsak till att vara glada, även om det bara handlade om något så enkelt som ett julkort. 

 IMG 9420

 

 

  


Bubblor, skola och dagis

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 17.11.2019

Kategorier:
Taggar:

Inte mycket bloggande dessa dagar då det snart är dags för ett nytt nummer av Elvisforums tidning. De flesta artiklarna har inkommit och jag jobbar med layouten som vanligt. Dessutom ska jag den här gången hinna med att ta ut lite bilder från det jag filmade under Elvisfestivalen i Västerås. Det blir en liten bildkavalkad för att återge vad som utspelade sig där. Kul för de som var med på plats men även för de som inte hade möjlighet att komma den här gången. 

 

När det har varit festival så har man huvudet extra fullt av Elvis och alla upplevelser från Allhelgonhelgen på Stadshotellet i Västerås. Som arrangör funderar man redan på vad vi kan ändra till nästa gång. Jag tror att många sambon och makar som inte brinner lika mycket för detta ämne kanske får nog mellan varven. Trösten är väl att det lugnar ner sig efter några veckor. Det är faktiskt ett år till nästa gång och tempot kan nu skruvas ner rejält. Men de sista veckorna före festivalen är det nog extremt mycket festivalprat och kampanjande för oss närmast sörjande! Japp Elvis är ju död om någon undrade!

GoldElvisskivor
Jag har en förmåga att ibland kunna gå in 200-300% i de saker jag sysslar med. När det händer kan människor runtomkring mig undra om jag alls har någon kontakt med omvärlden. Om det finns något annat som betyder något. Det kan handla om redan nämnda Elvisfenomen och det kan handla om något videoprojekt eller något tekniskt som ingen annan verkar begripa. När sådant händer så bleknar världen runtomkring och tiden verkar stå still fast den i verkligheten går extremt fort. När bubblan spricker då någon sticker in huvudet så inser jag att det finns så mycket att göra men så lite tid. Men det får man ta. Det kan ju även vara nyttigt att uppleva annat mellan varven. Att skapa jämnare fördelning av tiden för olika områden. Mina tankar, känslor och åsikter om annat finns ändå kvar även om de kanske inte syns så tydligt när jag gått lite för mycket in i något. 


Jag var i Korsholm häromhelgen och hamnade på en marknad i Vikinga skola i Vasa. Härligt att se alla glada barn där. Hem och skola stod bakom arrangemanget och många föräldrar var förstås på plats. Inte bara som besökare utan också vid säljborden.


Det fanns massor av olika saker att köpa där. Vi fick med oss en krans att hänga på dörren. De fanns i olika storlekar; normal, stor och deluxe. Men man kan inte leva på en krans eller nja det finns väl godare fika än så att tillgå på en bra marknad. Så vi tittade omkring oss för att se vad som erbjöds att förtära. På utsidan grillades korv men vi höll oss på insidan och satsade på kaffe och någon variant på mockaruta. 


Inte så många lärare på plats men sedan dök rektorn upp och vi hälsade. Henne hade jag träffat tidigare både i Vasa och på Åland. Några andra som vi träffade var jag inte lika bekant med ännu men det var idel glada ansikten och en trevlig stämning. 


Alltid kul att besöka sådana här tillställningar där barn är inblandade. Min egen son är ”dessvärre” redan vuxen men nog har jag minnen kvar från olika evenemang på dagis t.ex. På en vårfest på dagis där det var loppis hittade han en gitarr som vi givetvis köpte. Nu är den sedan länge pensionerad men lyckligtvis även ersatt med en bättre sådan..


På en annan dagisfest skulle jag och Junior uppträda med några låtar. Hans loppisgitarr var förstås med och han skulle göra debut på scenen. Men när det var dags för vårt stora ögonblick så blev han nervös och ville inte. Det var helt omöjligt. För att få med honom i föreställningen på något sätt så fick jag köra låtarna på hans gitarr. 

DagisRock

Dagisrock med Juniors gitarr (första bilden)


Juniors scenskräck är nu sedan länge borta och kanske har han tagit revansch för just det där tillfället på dagis. Nu spelar han hellre själv än får hjälp av farsan. Jag får drömma vidare om att spela tillsammans med honom på dagis… 

 


Förbaskade Elton John!

Skrivet av Mikael Ahlgren 29.10.2019

Jag såg Magnus Uggla på TV häromkvällen i programmet Så mycket bättre. Ett program i min smak som ofta kan vara rätt trevligt även om jag inte gillar när någon rappare förstör en bra låt!

 
I mitt förra blogginlägg var jag inne på det här med att träffa kändisar. Men sedan finns det ju även den varianten där man bara ser en kändis. Givetvis har ju sådant hänt även mig. En gång var jag på bio i Stockholm med Magnus Härenstam. Ja kanske inte direkt i sällskap med honom men i samma salong där han satt ett par rader bakom mig. Jag sade ingenting till honom för vad skulle jag då ha sagt? -Fem myror är fler än fyra elefanter eller?

IMG 8759Magnus Uggla i Så mycket bättre. Dock utan solglasögon.


En gång satt jag på Arlanda flygplats och väntade på flyget till Teneriffa. Jag och dåvarande äkta hälften skulle spendera en veckas semester där. Då får vi plötsligt syn på ett bekant ansikte på en pall i närmaste baren. Men är det inte? Jomenvisst är det väl…. Ja där satt Magnus Uggla iförd sina typiska solglasögon och med ett glas i handen. Kung i baren helt enkelt! 

 
Det var ju lite kul att se en kändis. Han skulle säkert också någonstans till södern för att leva lite hålligångliv tänkte vi. Nåja snart fick vi gå ombord på planet och vi satte oss ner i andra klass på charterplanet. Ja inte skulle ju Magnus Uggla sitta i andra klass om han åkte med oss tänkte jag. Och mycket riktigt när Magnus Uggla plötsligt uppenbarar sig borta i gången så visar flygvärdinnan honom till första klass som avgränsas med ett tygskynke 3 rader framför oss. Det var ju osannolikt att vi skulle åka i samma flygplan kunde man tycka. Eller var det faktiskt det? Teneriffa låter ju verkligen som ett typiskt ställe som Uggla skulle kunna åka till.

 

Jag var fullständigt nöjd med att ha fått uppleva Magnus Uggla på så pass nära håll. Vi hade knappast så mycket gemensamt så att jag skulle vara tvungen att prata med honom. Dessutom var ju även han på semesterresa och kanske ville vara ifred. Några sådana funderingar hade inte mitt ressällskap som fortsatte att kika fram mot Ugglas håll. Sedan kunde hon inte behärska sig längre utan hon gick fram till Magnus och bad om hans autograf. -Nej gör det inte, hade jag viskat när hon sade vad hon tänkte göra. Det verkade snarast som att det gav ännu mer bränsle till att gå fram och besvära Uggla. Kanske var det just det som han ville då han envist behöll sina solglasögon på. På det sättet så kunde ju ingen undgå att känna igen honom.

 
Nöjd kom min dam tillbaka med en autograf. Lite pinsamt kändes det kanske tyckte jag men det blev ju trots allt ett lustigt minne. Resor brukar ju bjuda på allehanda överraskningar. 

 

En liknande överraskning råkade jag ut för på en annan resa också. Den gången gick resan till Monte Carlo i Monaco. Händelsen utspelade sig även där på flygplatsen. Vi hade precis landat och som vanligt får man då stå vid ett rullband och vänta på sina väskor. Det blev en lång väntan. Medan resten av vårt sällskap fick sina väskor och så småningom började röra sig bort från terminalen så stod vi kvar och väntade och letade och undrade vart våra väska tagit vägen. Bandet stannade och vi stod som frågetecken. Mitt i all undran och förvirring över vad man ska göra om inte bagaget kommer så uppenbarade sig en liten grupp människor. Det var passagerarna från ett litet privatplan som precis hade landat. Jag stod irriterad mitt i gången när sällskapet i rask takt närmade sig. 

 
Jag tittade på rullbandet och väntade på att det förhoppningsvis skulle starta igen och leverera vår stora väska där vi packat ner våra kläder. Det var ju sommarväder i Monaco medan det snarast hade varit höstrusk hemma. Nu ville man bara byta om från långbyxor och jacka till shorts och t-shirt. Det var inte bara värmen utan även stressen över det försvunna bagaget som fick svetten att rinna i ansiktet. 


Då plötsligt hörde jag en röst grymta något som jag inte uppfattade och kände samtidigt en arm som bara föste undan mig. Sällskapet som jag på håll hade sett närma sig passerade nu och de var formerade som en ring runt killen som gick i mitten. Det var som att de ville göra väg för honom. Min irritation växte än mer. Jag skulle just säga vad jag tyckte om att nästan bli omkullknuffad då jag lyckades hejda mig. Dessa biffiga och välklädda herrar hade nämligen en min som vittnade om att de inte var på sitt bästa diskussionshumör. Killen i mitten tittade bara rakt fram. Hade han ens sett att jag stod där? 

Jag fick en konstig overklighetskänsla. Som att jag var med i en film och en kändis kom med sina livvakter. Då hörde jag ropen: -Såg du inte vem det var? -Vem det var? svarade jag. -Ja han som kom. Det var ju Elton John!

-Ja det var Elton John! Va? Var det Elton John? Plötsligt var den försvunna väskan än mer bortblåst. Här hade jag stått och funderat över en resväska när Elton John landade med sitt privatplan och hans livvakter eskorterade honom ut från flygplatsen. Det var ju som om Gudfadern hade kommit med sitt följe i långa mörka rockar. Stod man vägen så gjorde man inte det så länge. 

EltonJohnElton John dök upp utan förvarning med sitt följe av tuffa livvakter. 

Inte undra på att det hela kändes surrealistiskt. Och väskan då? Jo 2-3 dagar senare kom den fram. Kanske det var Elton Johns ankomst som hade fått den på villovägar? Hursomhelst så kunde vi ju inte gå i jeans och långärmat i värmen så vi fick låna lite sommarkläder av våra vänner tills vårt bagage kom fram. 

 


 


Att hänga med stjärnorna

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 24.10.2019

 Då och då har jag haft möjligheten att få träffa olika stjärnor eller kändisar. Då pratar jag förstås mest om musikaliska sådana då duktiga musiker är vad jag vanligen blir mest imponerad av inom kategorin kändisar. Det är extra kul när man märker att en artist faktiskt är en vanlig människa. Det finns naturligtvis de som är dryga divor också men dem får man sällan träffa just för att de är på det sättet.

 
I maj 2011 begav jag mig till Tammerfors för att uppleva en Elvisshow som min vän Arjan Deelen producerade och turnerade runt i Europa med. I hans Elvisshower medverkar alltid några personer som har en direkt koppling till Elvis Presley. Jag ska försöka att lite kort berätta om två av dem.

 

Först Bobby Wood som spelade keyboard. Han hade börjat med en egen musikerkarriär på 60-talet för att sedan efter en bilolycka bli studiomusiker och spela in mängder av hits med många olika stora artister. T.ex. har han spelat in med Dusty Springfield, Johnny Cash, Tammy Wynette, Kris Kristofferson och eftersom jag tar upp honom i detta sammanhäng förstås även med Elvis. Han medverkade bl.a. på Elvis stora hits Suspicious Minds och In The Ghetto som spelades in i Memphis 1969. 

BobbyWood Jag tillsammans med Bobby Wood på vårt hotell i Tammerfors


Bobby verkade vara en rätt så lugn och ganska blygsam man. Dagen efter konserten tog vi en promenad på stan och gick in på en mysig pub. Därinne höll några lokala musiker på att rigga sin ljudanläggning. En förstärkare fångade Bobbys intresse och han tittade lite närmare på den. Han började prata med killarna men de hade förstås ingen aning om vilken otrolig kändismusiker som stod där framför dem. De verkade närmast undvika frågorna. -Vad spelar ni för musik? frågade Bobby. -Vi spelar hans musik, sade killen och pekade på den andra tystlåtne killen lite längre bort. Kanske var de obekväma med att prata engelska eller så var de bara så där typiskt finskt tystlåtna. När vi gick därifrån skrattade jag inombords över det inträffade. De där finska musikerna hade förstås hört massor av hits som Bobby medverkat på men nu hade de missat chansen att prata med honom. Samtidigt var det säkert skönt för Bobby att kunna gå på stan som vem som helst utan att bli igenkänd.

 
I Tammerfors träffade jag även en ny finskspråkig vän vid namn Jari. Tillsammans fick vi chansen att intervjua trummisen Jerome ”Stump” Monroe. "Stump" kan ståta med att han medverkat vid alla Elvis konserter från 1969 till 1977. Dock inte som trumslagare i Elvis band utan i bandet som inledde showen innan Elvis kom ut på scenen. Det var bandet som sånggruppen The Sweet Inspirations använde sig av. The Sweet Inspirations var gruppen som Whitney Houstons mamma Cissy var med i ett tag och de körade ju även för Elvis. 

 
Under intervjun frågade vi förstås om Jeromes bakgrund och hur det var att turnera med Elvis. Men framförallt var vi intresserade av att få veta mer om de tre tillfällen som ”Stump” fick äran att hoppa in i Elvis band då hans ordinarie trummis blivit sjuk. Utan repetitioner och förberedelser så fick han spela bäst han kunde. Att han skulle spela fick han veta precis innan konserten skulle börja. Han berättade att han var livrädd för att göra bort sig men att det ändå hade gått bra. Han hade ju trots allt hört låtarna många gånger tidigare och då visste han hur de skulle låta även om han aldrig hade spelat dem själv. 

Stump

 Jag och Jerome "Stump" Monroe efter intervjun


Jerome var väldigt glad över hur intresserade vi var av honom. Han berättade att normalt så spelar han i en oldies show i Las Vegas. Att få turnera i Europa med en Elvisshow på det här sättet var väldigt roligt och spännande. När jag pratade om Elvis styvbröder så blev han väldigt känslosam och sade att han saknade många av människorna som var med på den tiden och som han inte heller hade träffat på många år. 

 
Det var en härlig upplevelse att hänga med dessa ödmjuka amerikanska musiker när de inte stod på scenen. Speciellt ”Stump” gjorde stort intryck på mig. Att en kille som spelat med världens största musiker kunde vara så jordnära och tacksam för vårt intresse förvånade mig.