Bannerdockorna

Sommarsvenskar nej nej!

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 09.08.2020

Semestern är över och jag har hunnit jobba ett par veckor. Hur känns det då?

Första dagen på jobbet så var jag naturligtvis lite mer ”lost” än vanligt. Vad är det egentligen jag brukar göra? Vilka inloggningar har jag till de olika systemen? Vilka system? Vad ska börja med? Vilka öppna ärenden har jag på mitt bord? Frågorna radade upp sig mer ju mer jag tänkte på saken. Dessutom vikarierar jag nu kollegan som gick på semester när jag kom tillbaka. Vad är det som han brukar göra som jag nu ska göra? Vilka system använder han och hur kommer jag in i dem? Dag två kunde jag äntligen börja fundera på att arbeta lite också. 

 
Nåväl efter en vecka är man nästan igång igen och efter andra veckan får man lejdon på alla andra människor, som fortfarande är på semester, som man inte får tag på när man behöver. Vecka tre börjar nu och då är man väl mer eller mindre inne i ekorrhjulet igen och börjar tro att det är så det ska vara. 

 IMG 2550

Den här sommaren så hade jag verkligen en kanonsemester. Fyra veckor i Österbotten med min kära hjärtevän. För att kalla det semester får man kanske först förklara vad semester är. Det kan ju vara att göra så lite som möjligt. Men i det här fallet handlade det inte om att göra lite utan snarast om att göra annat än det vanliga. I vårt fall blev det rätt mycket. Fyra veckor fyllda av äventyr och upptåg och aktiviteter. Nå kanske det blev någon dag vila också men det har jag svårt att minnas om det verkligen var så.

 IMG 0539IMG 0497

Det jag minns av semestern är utfärder till Vörå, Nykarleby och Jakobstad för att nämna några för mig nya områden. Ett antal olika vandringsleder på olika ställen. Ett par besök till skären där vi roade oss med bl.a. terasstvätt och oljning av densamma. När vi ändå var inne på den linjen så passade jag på att klättra upp terasstaket i Smedsby också och rengöra det. Nerifrån såg det ut som en jättepadda som på något märkligt sätt kommit upp taket. Frågan var om plasttaket skulle hålla för vikten men på något förunderligt sätt så var det ändå via stegen som jag kom ner igen någorlunda oskadd. Knäna återhämtade sig nämligen redan efter något dygn.

IMG 0465IMG 0425IMG 2394IMG 2567
Restaurangbesök i Vasa och på andra ställen var förstås mycket trevliga upplevelser efter att coronatidens restriktioner lättats upp. Alla trevliga österbottningar som jag fick träffa var förstås också ett positivt inslag i semestern. Ja sammanfattningsvis så kan jag konstatera att detta var en av mina bästa semestrar någonsin. Det är kanske inte någon enskild upplevelse som stod ut så extremt mycket utan det är snarare helheten att jag fått vara med om väldigt mycket som gör det. Det viktigaste var förstås att jag fick göra allting tillsammans med min underbara hjärtevän. Allting blir roligare när man är två som trivs tillsammans. 

IMG 2776
När det var dags för mig att återvända till Åland så behövde jag inte göra det ensam. Vårt sommaräventyr fick ett par dagars fortsättning. Väl på Åland så hann vi även göra en utfärd till skärgårdskommunen Föglö. En härlig båtfärd till Degerby City och god mat på en restaurang där gjorde att semesteräventyret kändes ännu längre, trots att jag då hade återvänt till jobbet. Kanske inte undra på att jag hade lite extra svårt att hitta tillbaka till arbetsrutinerna de första dagarna.

IMG 2732
Här på Åland har jag lite fortsatt med aktiviteter på hemmafronten. Olika saker som behövt fixas. Dock kan jag konstatera att det inte alls är lika roligt att göra det på egen hand. I dag tog jag en cykeltur till en strand i närheten och tog ett dopp. Kanske var det sommarens sista bad för mig. Jag var faktiskt helt ensam på stranden och även om det bjuder på en speciell upplevelse så hade det varit roligare att dela det.


När jag gjorde mig i ordning för att cykla tillbaka den fyra kilometer långa vägen så fick jag plötsligt syn på två personer som tydligen hade fått samma idé om att testa vattnet här. Jag fick sedan syn på deras bil som stod parkerad nära min cykel. Den hade svensk registerplåt så som en sann finländare gör i sådana fall så skyndade jag mig därifrån!     


På nya äventyr i Österbotten

Skrivet av Mikael Ahlgren 11.07.2020

Molntrask

Jag har semester och befinner mig naturligtvis i Korsholm i Österbotten. Eller inte bara i Korsholm för det blir ju en del utflykter till andra ställen också. Det finns mycket här att upptäcka för en ålänning.

Det är lätt att tro att man utforskat det mesta i näromgivningen och i mitt fall menar jag då Vasa- och Korsholmsområdet. Mitt i allt så upptäcker man något nytt alldeles i närheten. Som igår när jag fick vandra runt på en del av området runt det vackra Molnträsket. Visserligen en del besvärliga mygg som alltid tycks gilla just mig men ändå ett härligt område att vandra, springa eller cykla runt i. En liten pärla helt enkelt som ingen berättat för mig om förrän nu. Ändå är det ett väldigt populärt område nu i coronatider har jag förstått. Men bättre sent än aldrig och det blir säkerligen återbesök där.

Oravais

Annat som hunnits med är bl.a. ett besök till Nykarleby. På vägen dit passerade man också flera gamla slagfält. Då gick det inte att undvika ett besök till slagfältet i Oravais där man utkämpade det blodigaste slaget under 1808-1809 års krig. Det är alltid något speciellt och väldigt intressant med sådana historiska platser tycker jag. Det var svenskarna mot ryssarna på den tiden. På Oravais slagfält stupade 1.000 man från den svenska armén och 800 från den ryska. Svenskarna hade koll på läget tills ammunitionen tog slut och ryssarna då kunde rycka fram. Finland var svenskt på den tiden men blev snart ryskt område.

Kanon

Framme i Nykarleby så åkte vi naturligtvis förbi Zacharias Topelius hem. Det blev alltså en dag då vi kände på historiens vingslag. Vattenkraftverket i Nykarleby kanske kan bli historiskt det också? Arbeten på omgivande områden pågick för att göra området vackrare och det såg lovande ut.  

På vägen tillbaka från Nykarleby så svängde vi in i skogen någonstans och åkte till världens ände eller någonstans i närheten av den. Storsand hette stranden som nog var väldigt fin. Långgrunt var det så doppet höll nästan på att utebli då krafterna började tryta innan vattnet nådde midjehöjd. Min vänner myggen var där men annars ganska ödsligt. Det låg en lägergård där så jag antar att det ibland finns lite fler tecken på en civilisation än det gjorde nu.

Hoppbacken

En dag då vädret visade sig från sin sämre sida så begav vi oss till Vörå. Målet var givet! Skidcentrum med hoppbacken måste beskådas till varje pris. Den omgivande golfbanan var jag dock mindre intresserad av. Väl framme så var det inte ens läge för ett foto då regnet öste ner. Lyckligtvis infann sig snart ett litet uppehåll så att nödvändiga foton kunde tas. Sedan vidare till Finlands äldsta träkyrka. Men nä jo nog måste regnet ösa ner ännu en gång. Det blev sådan där snabbfotografering. Alltså springa till ett träd och ta en snabb bild och sedan till nästa träd och ta en bild och sedan snabbt tillbaka till parkeringen. 

Det var lite om några av äventyren som hunnits med så här långt. Nu är det dags att åka till skären igen för man måste ju vila lite mellan alla strapatser också. 

 

 

 


En åländsk midsommar

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 27.06.2020

Kategorier:

Midsommaren har nu passerat och den blev inte riktigt som den brukar vara. Det passade inte riktigt så bra att jag skulle åka till Österbotten över midsommarhelgen. Speciellt med tanke på att jag nu en vecka senare beger mig dit på semester. Därför blev det så att jag firade midsommar på egen hand. 

 
Men inte ens det blev normalt på grund av coronaläget. Från mitt hus är det drygt 500 meter till midsommarstången i byn så det brukar ju passa mig rätt bra. Bara att promenera dit då det är dags att börja firandet. I år fick man under rådande omständigheter inte samlas i några större grupper. Därför hade man tydligen valt att hemlighålla tidpunkten för stångresningen. Det utannonserades endast att det skulle ske under dagen. 

 
Jag tänkte att resningen av midsommarstången säkert ändå skulle ske vanlig tid. Men ack så fel jag hade. Säkert hade man räknat ut att folk skulle tänka så och följaktligen ändrat klockslaget till några timmar tidigare. Min plan att uppleva firandet i någorlunda vanlig ordning gick med andra ord om intet.  

 
Men av en slump passerade jag midsommarstången på min Vespa precis när stången hade rests. Jag svängde in på området och parkerade. Det var en mindre och väl utspridd grupp av människor som befann sig på området. Troligtvis endast de som varit direkt involverade i arbetet med midsommarstången. När jag fick av mig hjälmen så kom man precis in på sista versen av Ålänningens sång. Det var förstås en besvikelse att inte kunna delta i sången eller få se när stången restes. Jag tröstade mig med att jag åtminstone var där under slutminuten vilket så många andra inte var. Senare kunde jag se den filmade versionen på Facebook men det var förstås inte samma sak. 

Midsommar2020 
Mitt firande fick i stället baseras runt grillen. Och sommarens första kolgrillning var verkligen ljuvlig. Både doften från grillen och smaken på köttet signalerade sommar. Nu var den äntligen här!

 
En av mina affärskontakter hade dagen före anlänt till Mariehamn från Åbo. Omtänksam som han är så hade han med sig en gåva i form av några flaskor bubbel. Det var en fin gest som kom väl till pass denna varma och soliga midsommarafton. Nog hade det varit roligare att skåla tillsammans med någon men efter att ha misslyckats med att lura över grannen på ett glas bubbel så korkade jag ändå upp flaskan och njöt för mig själv. Och det blir ju precis så roligt som man själv gör det! Jag kan ju inte heller klaga för det var nog väldigt många som hade det betydligt sämre än jag den här midsommaraftonen. 

 
För att kompensera bortfallet av den obligatoriska stångresningen så letade jag fram det jag hade filmat midsommaraftonen 2019. Det var ju en riktig traditionell stångresning på Jan Karlsgården i Kastelholm i Sund. Mer åländsk midsommar är svårt att få. Ja det måste naturligtvis bli en film om detta som både jag och andra kunde få uppleva nu när vi missade den traditionella midsommarstången. Filmen blev inte klar på midsommaraftonen utan fick ta en del av midsommardagen i anspråk. En stångresning som denna tar ganska länge men i filmform så kortar man naturligtvis ner det hela. Jag letade fram en mikrofon och lade på en berättarröst för att ge det hela en riktig dokumentärkänsla. Hur blev filmen då? Ja det fina är att ni själva kan få se den och bedöma. För här serverar jag ”Midsommar på Jan Karlsgården”. Medan ni upplever den drygt nio minuter långa filmen så tänker jag bege mig upp till Österbotten några veckor. Kanske vi ses där?

 

 


Roligt på Åland

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 08.06.2020

Kategorier:

Vad gör man när man får besök en dryg vecka av sin käresta och det är coronatider? Det brukar ju i normala fall finnas en hel del evenemang och aktiviteter på Åland under sommaren. Nu verkade det mesta vara stängt, inställt eller senarelagt. Det kändes lite tråkigt men som alltid blir det precis så roligt som man själv gör det.


Ja vad hittade vi på då? Bland det första vi gjorde var något som hör sommaren till. För något som inte var stängt eller inställt var den lilla glasskiosken vid Lemströms kanal som nyligen öppnat för säsongen. Javisst då måste man pröva på en ny glassmak samtidigt som man tar en promenad längs kanalen och njuter i solen. 

 IMG 1005
En annan klassiker som alltid fungerar oavsett väder är ju en skogspromenad över ”Havanna Mountain”, eller Kasberget som det egentligen heter, där en del av Lemlandsleden går fram. Det fungerar bra även när man har hunden med sig. För den äventyrlige så kan man följa vandringsleden många kilometrar men vi nöjde oss med en kortare variant där utsikten från berget var själva höjdpunkten! 

 

IMG 1099
Något som hör till sommaren är förstås att bada i havet. Jag brukar avvakta med premiärdoppet till midsommar men min bättre hälft tyckte att det var läge redan nu. Min tveksamhet till trots så var vi snart på den fina badstranden i min hemkommun. Ett par andra människor fanns där men ingen i vattnet. Jag hade förstått att jag var tvungen att ta ett dopp så av med kläderna och raskt ner i vattnet och iväg! 

 
Oooooh det var friskt! Några snabba simtag framåt och sedan tillbaka till stranden och upp. Min kära flickvän verkade något häpen och jag förstod ingenting. Jag hade ju gjort vad som hade förväntats men hon verkade ändå väldigt förvånad över detta. 

-Äh det var ju säkert minst 15 grader varmt, sade jag för att låta henne förstå att ålänningar är riktiga vikingar. 

Så sedan var det hennes tur, vilket jag påpekade, varpå hon tog ett pliktskyldigt dopp. Vår kära Molly, som givetvis var med även på detta äventyr, verkade njuta något mer av simturen. Men hon hade ju också hela pälsen på!

 IMG 1212

IMG 1218

En liten tur till ett par fritidsområden i kommunen var också härligt. Växter och natur som är vardag för en ålänning kan vara nog så intressant för en österbottning.

IMG 1242IMG 1227
När man kommer till Åland så vill man vanligen göra något i Mariehamn. Det fanns en sak som vi konstigt nog inte hade gjort tidigare och som vi kunde göra nu. I Mariehamn finns den så kallade Äventyrsgolfen som bjuder på arton lite roligare eller mer utmanande minigolfbanor. Med desinficerade klubbor och bollar och avstånd till övriga spelare så var det möjligt att visa Tiger Woods var bollen skulle placeras. Eller Tiger kunde inte komma den här gången men jag fick ändå gott motstånd när jag accepterade utmaningen från min käresta. 

 
Efter de första nio hålen så låg jag efter med ett slag. Hur kunde det gå så illa? Det var ju inte ens något skräp på banorna som jag kunde skylla på. Jag höll ju på att få stryk så nu gällde det att skärpa till sig. Men det går lite sådär och plötsligt så gör hon en hole-in-one. Det började bli pressat läge helt enkelt. Men så tar jag in ett slag här och där och så sätter jag också en hole-in-one och är tillbaka i matchen!

 IMG 1144
Framme vid sista hålet så känns det bra och när min kära motståndare har lite otur och placerar bollen i vattnet så har jag på känn att det här kan gå bra. Jag räknar ner resultaten och dubbelkollar. Jodå några slag bättre var jag ändå! Vinsten firas med en glass. Det var en jämn och bra match och nästa gång vi möts på minigolfbanan så blir det nog tufft igen misstänker jag. Men kanske jag kan hitta på en ursäkt för att få förlora då? Den här gången hade jag inget att skylla på så jag var helt enkelt tvungen att vinna.

 
En annan kväll så fick jag frågan om vi inte kunde sjunga karaoke. Den som känner mig vet att det kan vara farligt att nämna ordet karaoke i mitt sällskap. En stund senare så hade jag riggat för karaoke på gammalt klassiskt vis. Det vill säga med de silverskimrande laserdiscarna som var så populära när karaoke var som hetast ute på krogar och pubar. I med de svenska skivorna och låtar som Sommaren är kort, Dover Calais och Sånt är livet. Sedan lite blandat och till sist en massa Beatles. Elvis kom vi tyvärr inte fram till innan tiden var slut. Timmarna går alltför fort när man har kört ner sig i karaoketräsket. Eller nja en Elvislåt blev det faktiskt för Heartbreak Hotel fanns med på en skiva med blandat innehåll.

 
Hur gick det? Jag förlorade helt klart den här matchen. Var väl inget annat att vänta men roligt var det förstås ändå. Följande dag så lät jag som om jag hade druckit whiskey hela kvällen. Då hade jag chansen att köra de där countrylåtarna som jag alltid velat sjunga. Dessvärre var alla karaokegrejer redan bortstädade så det fick skjutas på framtida karaokekvällar. 

Javisst kan man ha roligt även i dessa tider. 

 


  


Till havs

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 10.04.2020

Kategorier:
Taggar:

Som ålänning är man van vid att enkelt kunna ta färjan över till Sverige för lite shopping eller andra nöjen. Nu har ett litet virus lyckas med något som man tror att bara EU skulle kunna lyckas med. Nämligen att göra vanliga enkla grejer väldigt svåra eller t.o.m. helt omöjliga. Ja plötsligt så är det i princip omöjligt att ta en tur över till Sverige. Å andra sidan så är det inte heller speciellt lockande just nu. Inte om man ser på statistiken över hur många offer viruset skördar i Sverige. 

 


Återstår då färjan till finska fastlandet eller i alla fall till Åbo. Helsingfors kan man ju också glömma numera. Men det är ju inte bara i södra Finland som man brukar kunna ta sig en tur över havet. Från Vasa finns det ju också en färjförbindelse till Sverige. Tar man den färjan så hamnar man troligtvis i Umeå som ligger rätt nära hamnen på den svenska sidan. 

IMG 7130
Det var i somras som jag testade Wasalines M/S Wasa Express för första gången. Det var spännande eftersom det var dels en ny rutt för mig och dels en nytt fartyg. Hur var det då? Ja fartyget var ju en gammal Tyskland-Danmarks båt såvitt jag kunde förstå. I tanken jämförde jag med fartygen som trafikerar Åland och då kom jag fram till att Wasa Express kändes som något mellanting till Vikingfärja och skärgårdsfärja. Lite naknare inredningsmässigt än vad jag förväntade mig. Ja kanske mer Tysklandsbåt helt enkelt. 

 
Det fanns ett trevligt frukostalternativ i cafeterian. Man kunde gå längst upp på däck och där såg man från sida till sida på fartyget. Denna morgon var riktigt vacker och det var en speciell känsla som infann sig då vi stävade ut över Kvarken. Det var något med ljuset och miljön som avvek från det man är van vid från Ålands hav. Men det var en härlig upplevelse.

 IMG 7153

Väl över havet och i hamn så gällde det att hitta en buss till Umeå. En förvirrad äldre man sökte efter tågstationen men så mycket kunde vi tipsa honom om att det kanske var bättre att leta efter en buss. 

 IMG 7176

Umeå visade sig vara en rätt trevlig stad. Vårt hotell saknade visserligen air conditioning men på våra breddgrader så överlever man faktiskt utan trots att det är varma dagar!

 IMG 7289
Jag lyckades hitta det fantastiska gitarrmuseet som inte alls var där det skulle utan hade flyttat och blivit mer centralt. Det blev inte bara ett utan faktiskt två besök där. Jag får lova att återkomma till just den historien. Kan bara säga att om man är lite musikintresserad och dessutom gillar gitarrer så finns det mycket att hämta där.

 IMG 7343

IMG 7222
Resan tillbaka gick bra och vi fick njuta av trubaduren ombord på Wasa Express som kunde spela och sjunga alla låtar man kunde tänka sig. Dock var det en låt som ställde till lite huvudbry så han bad om en tio minuters paus för att fundera lite över hur den egentligen gick. Den gick dessutom rätt högt så man trodde att det skulle han aldrig klara av. Efter pausen kom han tillbaka och framförde låten närmast perfekt! Helt otroligt att kunna lära sig och dessutom framföra den bra på det viset som den killen lyckades göra.

 IMG 7441
Det är sådana härliga resor och upplevelser som man får tänka tillbaka på i dessa tider då det är begränsat vad man kan hitta på.

 

IMG 7192         


Bilen som inte ville åka på jobb

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 06.02.2020

Kategorier:

Det börjar bli lite kyligare igen men någon riktig vinter är det ju inte. Tvärtom så har vissa dagar känts ganska så våraktiga. Ingen snö här på Åland men när jag kommer upp till Österbotten så brukar det ju finnas lite mer av den varan. Senast jag var upp till Korsholm, för ca två veckor sedan, så fick jag skotta snö så lite vinterkänsla fick jag då. Inte för att jag saknar snön så mycket egentligen men lite konstigt blir det ju med en snölös vinter. 

 

IMG 9979

Vinter på Åland

Då var det färjan till Åbo och sedan en jobbig och tidskrävande bilkörning upp till Smedsby i Korsholm.  Inkommande veckoslut så har jag däremot bokat flyget till Vasa. Det är ett betydligt smidigare sätt att förflytta sig mellan Åland och Österbotten. 

IMG 9958

Färjan i Åbo

 

Emellanåt så önskar jag att avgångstiderna kunde vara bättre både för färjor och flyg. Priset på flygbiljetterna kan också vara ett stort hinder då jag ska ta mig till mitt andra hem. Lägsta priset på flygbiljetter tur och retur Mariehamn-Vasa brukar kosta ungefär 200 euro men ofta kan det vara betydligt högre priser än så. Enkelresor kan man glömma helt då en sådan kostar minst 400 euro! Det utesluter att man kombinerar flyg och färja. Annars kunde valmöjligheterna ha varit något större. 


Hade jag valt att ta flyget upp till Vasa så hade jag varit tvungen att ta tåg eller buss ner till Åbo. Tar jag färjan till Åbo utan bil så kan jag förstås ta just tåg eller buss upp till Vasa. Som bilberoende ålänning har jag inte vågat testa det ännu. En ålänning har ju minst tre stycken bilar och kör ända fram till dörren på den affär eller ställe som han ska besöka. Har han inte bilen inom synhåll hela tiden så kommer ångesten lika säkert som fordonsskatten.  


Bilar och vinter kan ju innebära vissa olägenheter. Ja t ex isiga och hala vägar är ju aldrig kul även om man har bra vinterdäck. Själv råkade jag ut för något som hamnar i kategorin ”då gjorde jag bort mig”. Häromdagen kände jag att nu är det nog verkligen dags att tvätta bilen innan den riktiga vintern kommer. Det har ju varit varmt på Åland och i stället för snö så har det kommit regn. Naturligtvis ville jag inte tvätta bilen då det var regn. För då hade den ju genast blivit smutsig igen när jag körde hem. 


Väderrapporten avslöjade att det var kallare väder på gång också på Åland. Ja det var alltså sista chansen att åka till biltvätten tänkte jag. Valet föll på Mariehamns nyaste biltvätt och när jag svängde in där så stod där en annan bil och väntade på sin tur. När jag hade parkerat bakom den så sneglade jag på termometern. Noll grader sade den lite elakt och jag tvekade en halv sekund innan jag bestämde mig för att det går nog alldeles utmärkt ändå. Damen framför verkade ju inte ha några betänkligheter heller så det var nog lugnt.


Snart blev det min tur och jag läste noggrant instruktionerna på automaten. Först koden för tvättprogrammet och sedan lade man kortet mot automaten för att betala. Inga problem. Det fanns superbra tvättprogram och så fanns det ännu bättre och till sist bättre ändå. Endast det bästa är bra nog för en ålänning men det kostar att ligga på topp! Näst bästa programmet fick alltså duga. Instruktionerna sade att det var lämpligt om man hade kört i Sverige. Kanske fungerar det även för körning i Österbotten? frågade jag mig själv utan att få något svar. 

IMG 0004Biltvätten fungerade


Jadå snart snurrade borstarna och skummet yrde! Programmet gick fortare än jag hade förväntat mig. Var det verkligen klart nu? Ja ljusskylten sade att jag skulle backa ut. Jag skruvade fast radioantennen igen och styrde hemåt mot Söderby city.

 
Tjugo minuter senare parkerade jag bilen på gården och satte i motorvärmarkabeln. Det blev ju bra det här, tänkte jag när jag gick in i huset och stängde dörren bakom mig.

 
Följande morgon skulle jag som vanligt iväg till jobbet. Jag drog ur motorvärmarkabeln och hoppade in i bilen. Vred om nyckeln och motorn spann som en nöjd kattunge. Eller det var vad jag trodde under några få sekunder. Det var nämligen då jag insåg att något var fel. Hade jag inte släppt på handbromsen? Jodå, men ändå kom jag ingenstans. Men jo nä va? Handbromsen? Aj aj, var det så? Jo bromsarna hade förstås frusit fast då det måste ha funnits vatten kvar någonstans när jag stannade bilen kvällen innan. Under natten hade det troligtvis blivit minusgrader och nu såg jag resultatet av detta.

 
Jag försökte backa igen men nej det gick inte. Framåt gick lika illa och motorn ville stanna. Jag försökte bakåt igen och gasade på lite mer den här gången. Då knakade det till och jag rörde mig bakåt. JAAA! Men efter några meter konstaterade jag att det fortfarande kändes lite konstigt. Mmm det verkade som om ena bakhjulet ännu satt fast då det blev en fin hjulfåra i gruset. Äh det släpper nog bara jag kommer ut på asfalten, tänkte jag. Efter att ha lyckats svänga bilen på infarten så lade jag i ettan och körde ut på den asfalterade vägen. Åh nej! Hjulet satt fortfarande fast och dubbarna skrapade ordentliga märken i asfalten när jag förflyttade mig med endast tre roterande hjul. Jag stannade bilen.

 
Vad ska jag göra? Jag måste ju komma till jobbet. Svaret som uppenbarade sig i mitt huvud var att ringa arbetskollegan och meddela läget. Pinsamt men vad skulle jag annars göra? Kollegan erbjöd sig att hämta mig och jag tackade ja och pustade ut. Då slog det mig att jag kan ju inte lämna bilen stående snett över vägen och blockera trafiken. Nej, jag måste försöka backa tillbaka in på min gård. Knaak, lät det när jag backade och isen släppte greppet om bakhjulet. 

 
Efter att ha ringt kollegan om att han inte behövde hämta mig körde jag till sist mot min arbetsplats i Mariehamn. ABS-lampan lyste på instrumentpanelen och gav upphov till lite oro om att något ändå kunde var fel. Väl i stan så åkte jag och kollegan någon timme senare till ett garage för att låta bilen tina upp ordentligt. Då hade varningslampan slocknat och saker började återgå till det normala igen. 

 
Vad lärde jag mig av detta? Jo att man ska inte tvätta bilen om det inte är minst 20 plusgrader ute. Blev jag mobbad av mina kollegor pga av detta? Naturligtvis och jag lär nog få höra om det igen.

IMG 9943Vinter i Korsholm 


På fredag flyger jag alltså upp till Vasa och Korsholm igen. Då ska jag försöka att inte göra bort mig. Men till festen jag ska på så har jag redan skickat en historia om hur jag gjorde bort mig på ett ännu pinsammare sätt för ett antal år sedan. Den historien publicerades också  i en tidning som grädde på moset! Jag fick sedan erfara hur människor log mot mig på ett lite besynnerligt sätt innan någon som jag inte ens kände kom fram till mig och började prata om den lustiga historien. Den här bilhistorien ska jag nog försöka att hålla lite hemligare

 

 

 

 


 

 


Mark Levengood och jag åker till Åland

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 18.01.2020

Kategorier:

Jag såg att Jonas Gardell skulle komma till Mariehamn med sin show. Nej jag var inte intresserad. Han är inte i min smak helt enkelt.

En kväll när jag slog på TV:n så var han ju där med just den aktuella showen. Jag stängde inte av utan tänkte att jag kan väl titta lite hur showen är. Det tog förvisso inte länge innan mina farhågor hade besannats. Han är ju inte rolig. Hans skämt kändes ganska plumpa och oslipade. Ingen finess och känsla. Hans sångnummer lyfte inte heller showen enligt min mening. Nej jag hade precis rätt uppfattning om hur hans show skulle kännas.

 
Jag hade gett Gardell en chans men min uppfattning om honom som underhållare förändrades inte. Uppenbarligen har han ändå sin publik. Folk är olika och det är ju tur det! För hur skulle det vara om alla hade samma smak? Då skulle det bli rätt enformigt och tråkigt. 

 
När han började dra lika plumpa skämt om sin äkta hälft Mark Levengood och deras föräldraskap så kändes det lite smått olustigt. Det hade väl kanske passat för någon mindre känd stand up komiker på en liten pub men på den här nivån förväntar man sig mer. Eller jag förväntar mig mer åtminstone.

 MarkLevengoodIbland åker Mark med färjan till Åland som en helt vanlig man.... ja nästan


Och Mark denne charmige och trevlige finlandssvensk är snarast raka motsatsen till Jonas. Men det sägs ju att motsatser kan attrahera varandra så det finns ändå någon logik i att de funnit varandra. 


En gång träffade jag Mark på färjan mellan Sverige och Åland. Det var i april 2017 som jag råkade befinna mig ombord samtidigt som honom. Den kände svenske radioprofilen Ulf Elfving hade nämligen bjudit in Mark som gäst under denna båtresa. Elfving körde en serie samtal med olika kända personer ombord på Viking Lines M/S Rosella och detta var en del i det programmet.

 
Jag satt i baren och väntade på att programmet med Ulf Elfving skulle börja. Efter en stund fick jag syn på killarna som stod där i korridoren utanför baren. Kryssningsvärden Patrik ”Putte” Häggblom stod där med Ulf Elfving och Mark. Patrik är jag bekant med sedan tiden på radiostationen Steel FM där vi båda var verksamma som radiopratare. Jag ville förstås hälsa på honom men väldigt gärna även på Mark Levengood som jag aldrig träffat tidigare men som jag hade ett positivt intryck av. Ulf Elfving var ju bara en radiopratare som jag hört så många gånger förr så han var väl inte lika intressant. 

 ElfvingPutteMark

Radioprofilen Ulf Elfving, kryssningsvärden Patrik Häggblom och Mark Levengood ombord på M/S Rosella

 

Det blev ett glatt möte med herr Levengood. Han var precis så som han verkar i TV. Genomtrevlig och med en oerhörd utstrålning. Det var inga problem att få hälsa på honom även om tiden var väldigt kort då de just skulle in på scenen. Jag brukar inte alltid ta bilder på kändisar när jag träffar dem för de är ju också vanliga människor som kanske inte alltid vill vara i rampljuset. Men den här gången var en sådan där jag inte kunde hålla mig. 

-Skulle det var okej om jag tog en bild…. började jag säga lite försynt till Mark.

-Javisst vi kan ta en selfie! föreslog den leende Mark.

Jag förvånades något över den extremt positiva attityden men insåg att Mark njöt av resan till Åland.

-Härligt! Eller det blir väl en groupie, mumlade jag medan jag drog fram telefonen.

Av någon anledning drog sig Ulf tillbaka när det skulle fotas. Kanske var det något som han var trött på? Jag tänkte att det är onödigt att besvära honom om han inte vill och kanske han laddade inför den förestående intervjun/samtalet. Patrik började backa även han men då sade jag: -Klart att ”Putte” också ska vara med!

Så fick det bli! Bild med mig, Patrik och Mark. Det var roligt att Mark var så med på noterna och showade lite extra genom att peka med ett finger mot kameralinsen.

MarkochJagb-Där är vi!


Men strax måste de rusa in till scenen och jag satte mig ner för att lyssna. Mark fick berätta även för publiken att han var på väg till Åland för att hälsa på sin mamma som bor här. Han förenade alltså jobb med nöje. Fast jag tror nog att det blev att förena nöje med nöje. Talkshowen var både intressant och underhållande. Men något annat kan man väl inte vänta sig då den karismatiske Mark Levengood medverkar. 

Intervjun

Tiden gick väldigt fort och snart gled vi in i hamnen i Mariehamn och det var dags för mig och Mark att stiga av. Tyvärr blev det bråttom och jag hann inte se vart Mark tog vägen innan jag satte mig i min bil på bildäck. Annars kunde han ju ha fått lift med mig till sin mamma.  

MarkOchJag2


Dags att be till Cola-guden

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 22.12.2019

Kategorier:
Taggar:

Jag hade sett reklamen på Facebook och i tidningarna. Hmm kunde det vara något? Det låter lite spännande. Men vad handlar det egentligen om? Jag hade bockat för på Facebook att jag var intresserad. Det verkade i alla fall vara något stort.

 
Så kom då den magiska dagen. Närmare bestämt lördagen den 21 december. Det var då det skulle hända. Nu var jag inte längre lika intresserad. Eller berodde det på det dåliga vädret? Duggregnet inbjöd ju inte till några utomhusaktiveter direkt. Klockan var rätt mycket då jag i skydd av mörket beslöt mig för att utforska saken trots allt. 

 
Jag åkte in till Mariehamn och parkerade bilen i Sjökvarteret. Ett par hundra meters promenad i duggregnet och så var jag framme. Det var på platsen där cirkusar och tivolin brukar dyka upp under sommaren. Nu såg det faktiskt nästan ut som om cirkusen skulle vara på väg. Ja när man såg den stora lastbilen med många lampor stå parkerad där i mörket och en lång kö människor ringlade sig in på området så undrade man nästan var elefanterna var.

Colalastbilen
Men elefanten i rummet den här gången var Coca-Colas jullastbil som kom på ett mycket speciellt besök till Åland. Åtminstone var det vad man skulle tro. Jag var nu redo för föreställningen och blicken svepte mellan lastbilen och folkmassan för att försöka utröna var showen fanns. Julmusik ekade ut över området men den var av det inspelade slaget för inga musiker stod att finna någonstans. Där fanns ett tält där Coca-Cola-burkar stod uppradade så jag antog att det var där man fick den utlovade gratis burken. Nu råkade det sig så att jag redan visste hur den läskedrycken smakade. Lockelsen att ställa sig i någon kö för den sakens skull var således rätt så obefintlig. 


Men vad kunde man mer göra på denna cirkus? Jo, huvudattraktionen var att ställa sig i kö fram till ett litet podium framför jullastbilen och bli fotograferad. Wow! eller va? Jo men lastbilen var faktiskt rätt exklusiv för den kom ju hela vägen från USA. Eller nej!!! En blick på registerplåtarna och jag kunde snabbt konstatera att det inte alls rörde sig om något Amerikabesök! 

FotograferingavstandOj oj! Vad är detta egentligen? tänkte jag så högt så att det nästan hördes ut över folkmassan. Jag funderade igen men kunde inte komma på någon vettig förklaring till varför folk stått här hela dagen och köat för att ta en bild framför en vanlig lastbil! Den enda naturliga förklaringen var att detta bara var en form av reklamkupp. Visst man hade i förhandsreklamen pratat om Coca-Cola tomtens åländska arv. Haddon Sundblom som tecknade jultomten för Coca-Cola med början 1931 har en koppling till den åländska kommunen Föglö. Det var nämligen därifrån hans far kom. Modern kom dock från Sverige. Haddons bilder används än idag av Coca-Cola så det finns förstås en viss logik i att Coca-Cola uppmärksammar detta.

FotograferingCloser

Jag var alltså föga imponerad av evenemanget i Mariehamn. Barnen verkade ju roade i alla fall och föräldrarna log fastän de blivit offer för Coca-Colas marknadsföring. Jag tog snabbt ett par bilder för den här bloggen och smet sedan iväg. Frågar någon mig så fungerar det lika bra med Pepsi eller ännu hellre gul Jaffa!

 


Julkortet som kom tillrätta

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 16.12.2019

Kategorier:
Taggar:

Jag svängde mig runt och tittade ut genom köksfönstret. Ja, mörkret hade redan sänkt sig över byn. I gatlampans gula sken kunde jag se duggregnet. Så skulle jag stanna inne eller skulle jag ta den promenad jag så väl behövde? Det var ingen mening att tveka så jag tog direkt på mig mina vindbyxor och den värmande vinterjackan. En ålänning som bor nära havet är naturligtvis van vid lite regn och vind. Det här var ju bara som en ljum bris i jämförelse med vad min morfar måste ha upplevt under sin tid på segelfartygen ute på världshaven. 

 
När jag med raska steg passerade den mörka skolbyggnaden så tänkte jag på den gångna helgen. Trots att det bara hunnit bli måndag så kändes den ändå en aning avlägsen. Kanske berodde den känslan på att min hjärtevän som varit på besök nu inte längre fanns kvar här på ön? Det hade varit ett par underbara dagar tillsammans med henne. Speciellt känslorna från den härliga lördagen smakade nog fortfarande lite sött när försökte minnas alla små detaljer. Alla vardagsbekymmer hade känts som bortblåsta. 

 IMG 9348
Det hade varit ett trevligt besök på ett av stadens bättre kaféer och lite senare en utflykt till Micke Björklunds restaurang Smakbyn. Med tanke på hur mätta vi båda sedan hade blivit av det dignande och välsmakande julbordet så gick det inte att förstå att vi inte hade lyckats smaka av alla läckerheter som fanns uppdukade. Inför efterrätten så hade jag funderat på om jag ändå inte skulle ta lite mer av någon förrätt eller varmrätt. Lyckligtvis gjorde jag inte det utan gick på finalen och beklagade mig över de små desserttallrikarna. En stund senare kändes ändå tallriken väldigt stor och fylld av alltför många godsaker som inte gick att lämna. 

IMG 9356IMG 9363
Jag väcktes ur mina mattankar av att en person passerade förbi mig i det nya bostadsområdet. Där stod en rad postlådor och när jag min blick sänktes tyckte jag mig se ett vykort på gatan. Adressidan uppåt i regnet och troligtvis var det ett julkort. Skulle jag stanna och undersöka det? Nej det skulle väl se konstigt ut för personen som just passerade om jag började bete mig underligt där vid postlådorna. Andras post ska man ju inte röra. Jag gick vidare utan att minska farten. 


Men jag kunde inte sluta tänka på det där kortet. Borde jag ha stannat och försökt hitta rätt postlåda? Var det brevbäraren som hade tappat det? Eller kanske den som hämtade sin post hade tappat det? Nåja, det är väl någon som ser det snart, tänkte jag. Men det var förstås rätt mörkt och kanske det skulle blåsa bort? Regnet kanske skulle förstöra adressen så att det aldrig hittade fram till mottagaren…

 
Skulle jag vända då? Nej jag hade ju redan gått ett par hundra meter. Jag vandrade vidare i regnet. Det var en av mina vanliga promenadrutter och självklart skulle jag följa min plan och gå den precis som vanligt. Borde jag ändå inte ha försökt leta upp rätt låda, grubblade jag vidare. I min högra hand fanns ju ficklampan som säkerligen skulle göra det möjligt att hitta rätt postlåda utan alltför stora bekymmer. 

Julkortet, ja jag hade bestämt mig för att det handlade om just ett julkort, kanske skulle betyda mycket för mottagaren. Det var ju möjligt att det här var det enda julkortet som personen skulle få. Hur skulle det kännas om det då inte kom fram? Skulle personen sakna det? Bli undrade över varför det inte kom något kort just i år?

 
Nej det gick inte längre! Trots att jag hade gått minst en halv kilometer vidare så vände jag om. Det började sakta att kännas bättre. När jag var nästan framme vid raden med postlådor, som jag hade passerat tio minuter tidigare, så mötte jag en dam med en hund. Kanske hade hon hittat kortet och räddat det? Eller hade det blåst bort nu och jag skulle aldrig få reda på hur det gick? I nästa stund fick jag syn på något som låg på den blöta asfalten. Vad var det? Det var liksom böjt upp från marken i båge. 

 
Jomenvisst var det kortet! Fukten hade fått det ändra form. I ficklampans sken såg jag att texten fortfarande var läslig. God jul och gott nytt år! stod det precis som jag hade anat. Under hälsningen fanns förnamnen på en man och en kvinna.  Adressaten var en kvinna. Men om hon var gammal eller ung kunde jag förstås inte veta. Jag lyste med ficklampan på postlådorna och där hittade jag samma namn som på kortet. Uppenbarligen så hade kortet fallit ner precis under lådan och stannat där. Kanske hade damen ifråga hämtat sin post och kortet hade legat mellan ett par tidningar och sedan obemärkt glidit ner på marken? 

 
Efter att jag hade lagt julkortet i rätt låda så gick jag med lättare steg vidare hemåt. Kanske var det mina erfarenheter från när jag i unga år jobbade som brevbärare som fick mig att förbarma mig över det vilsna kortet? Mer troligt var det kanske att jag, som precis hade känt mig rätt lyckligt lottad, också gärna såg att andra människor också fick någon orsak till att vara glada, även om det bara handlade om något så enkelt som ett julkort. 

 IMG 9420

 

 

  


Bubblor, skola och dagis

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 17.11.2019

Kategorier:
Taggar:

Inte mycket bloggande dessa dagar då det snart är dags för ett nytt nummer av Elvisforums tidning. De flesta artiklarna har inkommit och jag jobbar med layouten som vanligt. Dessutom ska jag den här gången hinna med att ta ut lite bilder från det jag filmade under Elvisfestivalen i Västerås. Det blir en liten bildkavalkad för att återge vad som utspelade sig där. Kul för de som var med på plats men även för de som inte hade möjlighet att komma den här gången. 

 

När det har varit festival så har man huvudet extra fullt av Elvis och alla upplevelser från Allhelgonhelgen på Stadshotellet i Västerås. Som arrangör funderar man redan på vad vi kan ändra till nästa gång. Jag tror att många sambon och makar som inte brinner lika mycket för detta ämne kanske får nog mellan varven. Trösten är väl att det lugnar ner sig efter några veckor. Det är faktiskt ett år till nästa gång och tempot kan nu skruvas ner rejält. Men de sista veckorna före festivalen är det nog extremt mycket festivalprat och kampanjande för oss närmast sörjande! Japp Elvis är ju död om någon undrade!

GoldElvisskivor
Jag har en förmåga att ibland kunna gå in 200-300% i de saker jag sysslar med. När det händer kan människor runtomkring mig undra om jag alls har någon kontakt med omvärlden. Om det finns något annat som betyder något. Det kan handla om redan nämnda Elvisfenomen och det kan handla om något videoprojekt eller något tekniskt som ingen annan verkar begripa. När sådant händer så bleknar världen runtomkring och tiden verkar stå still fast den i verkligheten går extremt fort. När bubblan spricker då någon sticker in huvudet så inser jag att det finns så mycket att göra men så lite tid. Men det får man ta. Det kan ju även vara nyttigt att uppleva annat mellan varven. Att skapa jämnare fördelning av tiden för olika områden. Mina tankar, känslor och åsikter om annat finns ändå kvar även om de kanske inte syns så tydligt när jag gått lite för mycket in i något. 


Jag var i Korsholm häromhelgen och hamnade på en marknad i Vikinga skola i Vasa. Härligt att se alla glada barn där. Hem och skola stod bakom arrangemanget och många föräldrar var förstås på plats. Inte bara som besökare utan också vid säljborden.


Det fanns massor av olika saker att köpa där. Vi fick med oss en krans att hänga på dörren. De fanns i olika storlekar; normal, stor och deluxe. Men man kan inte leva på en krans eller nja det finns väl godare fika än så att tillgå på en bra marknad. Så vi tittade omkring oss för att se vad som erbjöds att förtära. På utsidan grillades korv men vi höll oss på insidan och satsade på kaffe och någon variant på mockaruta. 


Inte så många lärare på plats men sedan dök rektorn upp och vi hälsade. Henne hade jag träffat tidigare både i Vasa och på Åland. Några andra som vi träffade var jag inte lika bekant med ännu men det var idel glada ansikten och en trevlig stämning. 


Alltid kul att besöka sådana här tillställningar där barn är inblandade. Min egen son är ”dessvärre” redan vuxen men nog har jag minnen kvar från olika evenemang på dagis t.ex. På en vårfest på dagis där det var loppis hittade han en gitarr som vi givetvis köpte. Nu är den sedan länge pensionerad men lyckligtvis även ersatt med en bättre sådan..


På en annan dagisfest skulle jag och Junior uppträda med några låtar. Hans loppisgitarr var förstås med och han skulle göra debut på scenen. Men när det var dags för vårt stora ögonblick så blev han nervös och ville inte. Det var helt omöjligt. För att få med honom i föreställningen på något sätt så fick jag köra låtarna på hans gitarr. 

DagisRock

Dagisrock med Juniors gitarr (första bilden)


Juniors scenskräck är nu sedan länge borta och kanske har han tagit revansch för just det där tillfället på dagis. Nu spelar han hellre själv än får hjälp av farsan. Jag får drömma vidare om att spela tillsammans med honom på dagis…