Bannerdockorna

Bubblor, skola och dagis

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 17.11.2019

Kategorier:
Taggar:

Inte mycket bloggande dessa dagar då det snart är dags för ett nytt nummer av Elvisforums tidning. De flesta artiklarna har inkommit och jag jobbar med layouten som vanligt. Dessutom ska jag den här gången hinna med att ta ut lite bilder från det jag filmade under Elvisfestivalen i Västerås. Det blir en liten bildkavalkad för att återge vad som utspelade sig där. Kul för de som var med på plats men även för de som inte hade möjlighet att komma den här gången. 

 

När det har varit festival så har man huvudet extra fullt av Elvis och alla upplevelser från Allhelgonhelgen på Stadshotellet i Västerås. Som arrangör funderar man redan på vad vi kan ändra till nästa gång. Jag tror att många sambon och makar som inte brinner lika mycket för detta ämne kanske får nog mellan varven. Trösten är väl att det lugnar ner sig efter några veckor. Det är faktiskt ett år till nästa gång och tempot kan nu skruvas ner rejält. Men de sista veckorna före festivalen är det nog extremt mycket festivalprat och kampanjande för oss närmast sörjande! Japp Elvis är ju död om någon undrade!

GoldElvisskivor
Jag har en förmåga att ibland kunna gå in 200-300% i de saker jag sysslar med. När det händer kan människor runtomkring mig undra om jag alls har någon kontakt med omvärlden. Om det finns något annat som betyder något. Det kan handla om redan nämnda Elvisfenomen och det kan handla om något videoprojekt eller något tekniskt som ingen annan verkar begripa. När sådant händer så bleknar världen runtomkring och tiden verkar stå still fast den i verkligheten går extremt fort. När bubblan spricker då någon sticker in huvudet så inser jag att det finns så mycket att göra men så lite tid. Men det får man ta. Det kan ju även vara nyttigt att uppleva annat mellan varven. Att skapa jämnare fördelning av tiden för olika områden. Mina tankar, känslor och åsikter om annat finns ändå kvar även om de kanske inte syns så tydligt när jag gått lite för mycket in i något. 


Jag var i Korsholm häromhelgen och hamnade på en marknad i Vikinga skola i Vasa. Härligt att se alla glada barn där. Hem och skola stod bakom arrangemanget och många föräldrar var förstås på plats. Inte bara som besökare utan också vid säljborden.


Det fanns massor av olika saker att köpa där. Vi fick med oss en krans att hänga på dörren. De fanns i olika storlekar; normal, stor och deluxe. Men man kan inte leva på en krans eller nja det finns väl godare fika än så att tillgå på en bra marknad. Så vi tittade omkring oss för att se vad som erbjöds att förtära. På utsidan grillades korv men vi höll oss på insidan och satsade på kaffe och någon variant på mockaruta. 


Inte så många lärare på plats men sedan dök rektorn upp och vi hälsade. Henne hade jag träffat tidigare både i Vasa och på Åland. Några andra som vi träffade var jag inte lika bekant med ännu men det var idel glada ansikten och en trevlig stämning. 


Alltid kul att besöka sådana här tillställningar där barn är inblandade. Min egen son är ”dessvärre” redan vuxen men nog har jag minnen kvar från olika evenemang på dagis t.ex. På en vårfest på dagis där det var loppis hittade han en gitarr som vi givetvis köpte. Nu är den sedan länge pensionerad men lyckligtvis även ersatt med en bättre sådan..


På en annan dagisfest skulle jag och Junior uppträda med några låtar. Hans loppisgitarr var förstås med och han skulle göra debut på scenen. Men när det var dags för vårt stora ögonblick så blev han nervös och ville inte. Det var helt omöjligt. För att få med honom i föreställningen på något sätt så fick jag köra låtarna på hans gitarr. 

DagisRock

Dagisrock med Juniors gitarr (första bilden)


Juniors scenskräck är nu sedan länge borta och kanske har han tagit revansch för just det där tillfället på dagis. Nu spelar han hellre själv än får hjälp av farsan. Jag får drömma vidare om att spela tillsammans med honom på dagis… 

 


Förbaskade Elton John!

Skrivet av Mikael Ahlgren 29.10.2019

Jag såg Magnus Uggla på TV häromkvällen i programmet Så mycket bättre. Ett program i min smak som ofta kan vara rätt trevligt även om jag inte gillar när någon rappare förstör en bra låt!

 
I mitt förra blogginlägg var jag inne på det här med att träffa kändisar. Men sedan finns det ju även den varianten där man bara ser en kändis. Givetvis har ju sådant hänt även mig. En gång var jag på bio i Stockholm med Magnus Härenstam. Ja kanske inte direkt i sällskap med honom men i samma salong där han satt ett par rader bakom mig. Jag sade ingenting till honom för vad skulle jag då ha sagt? -Fem myror är fler än fyra elefanter eller?

IMG 8759Magnus Uggla i Så mycket bättre. Dock utan solglasögon.


En gång satt jag på Arlanda flygplats och väntade på flyget till Teneriffa. Jag och dåvarande äkta hälften skulle spendera en veckas semester där. Då får vi plötsligt syn på ett bekant ansikte på en pall i närmaste baren. Men är det inte? Jomenvisst är det väl…. Ja där satt Magnus Uggla iförd sina typiska solglasögon och med ett glas i handen. Kung i baren helt enkelt! 

 
Det var ju lite kul att se en kändis. Han skulle säkert också någonstans till södern för att leva lite hålligångliv tänkte vi. Nåja snart fick vi gå ombord på planet och vi satte oss ner i andra klass på charterplanet. Ja inte skulle ju Magnus Uggla sitta i andra klass om han åkte med oss tänkte jag. Och mycket riktigt när Magnus Uggla plötsligt uppenbarar sig borta i gången så visar flygvärdinnan honom till första klass som avgränsas med ett tygskynke 3 rader framför oss. Det var ju osannolikt att vi skulle åka i samma flygplan kunde man tycka. Eller var det faktiskt det? Teneriffa låter ju verkligen som ett typiskt ställe som Uggla skulle kunna åka till.

 

Jag var fullständigt nöjd med att ha fått uppleva Magnus Uggla på så pass nära håll. Vi hade knappast så mycket gemensamt så att jag skulle vara tvungen att prata med honom. Dessutom var ju även han på semesterresa och kanske ville vara ifred. Några sådana funderingar hade inte mitt ressällskap som fortsatte att kika fram mot Ugglas håll. Sedan kunde hon inte behärska sig längre utan hon gick fram till Magnus och bad om hans autograf. -Nej gör det inte, hade jag viskat när hon sade vad hon tänkte göra. Det verkade snarast som att det gav ännu mer bränsle till att gå fram och besvära Uggla. Kanske var det just det som han ville då han envist behöll sina solglasögon på. På det sättet så kunde ju ingen undgå att känna igen honom.

 
Nöjd kom min dam tillbaka med en autograf. Lite pinsamt kändes det kanske tyckte jag men det blev ju trots allt ett lustigt minne. Resor brukar ju bjuda på allehanda överraskningar. 

 

En liknande överraskning råkade jag ut för på en annan resa också. Den gången gick resan till Monte Carlo i Monaco. Händelsen utspelade sig även där på flygplatsen. Vi hade precis landat och som vanligt får man då stå vid ett rullband och vänta på sina väskor. Det blev en lång väntan. Medan resten av vårt sällskap fick sina väskor och så småningom började röra sig bort från terminalen så stod vi kvar och väntade och letade och undrade vart våra väska tagit vägen. Bandet stannade och vi stod som frågetecken. Mitt i all undran och förvirring över vad man ska göra om inte bagaget kommer så uppenbarade sig en liten grupp människor. Det var passagerarna från ett litet privatplan som precis hade landat. Jag stod irriterad mitt i gången när sällskapet i rask takt närmade sig. 

 
Jag tittade på rullbandet och väntade på att det förhoppningsvis skulle starta igen och leverera vår stora väska där vi packat ner våra kläder. Det var ju sommarväder i Monaco medan det snarast hade varit höstrusk hemma. Nu ville man bara byta om från långbyxor och jacka till shorts och t-shirt. Det var inte bara värmen utan även stressen över det försvunna bagaget som fick svetten att rinna i ansiktet. 


Då plötsligt hörde jag en röst grymta något som jag inte uppfattade och kände samtidigt en arm som bara föste undan mig. Sällskapet som jag på håll hade sett närma sig passerade nu och de var formerade som en ring runt killen som gick i mitten. Det var som att de ville göra väg för honom. Min irritation växte än mer. Jag skulle just säga vad jag tyckte om att nästan bli omkullknuffad då jag lyckades hejda mig. Dessa biffiga och välklädda herrar hade nämligen en min som vittnade om att de inte var på sitt bästa diskussionshumör. Killen i mitten tittade bara rakt fram. Hade han ens sett att jag stod där? 

Jag fick en konstig overklighetskänsla. Som att jag var med i en film och en kändis kom med sina livvakter. Då hörde jag ropen: -Såg du inte vem det var? -Vem det var? svarade jag. -Ja han som kom. Det var ju Elton John!

-Ja det var Elton John! Va? Var det Elton John? Plötsligt var den försvunna väskan än mer bortblåst. Här hade jag stått och funderat över en resväska när Elton John landade med sitt privatplan och hans livvakter eskorterade honom ut från flygplatsen. Det var ju som om Gudfadern hade kommit med sitt följe i långa mörka rockar. Stod man vägen så gjorde man inte det så länge. 

EltonJohnElton John dök upp utan förvarning med sitt följe av tuffa livvakter. 

Inte undra på att det hela kändes surrealistiskt. Och väskan då? Jo 2-3 dagar senare kom den fram. Kanske det var Elton Johns ankomst som hade fått den på villovägar? Hursomhelst så kunde vi ju inte gå i jeans och långärmat i värmen så vi fick låna lite sommarkläder av våra vänner tills vårt bagage kom fram. 

 


 


Att hänga med stjärnorna

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 24.10.2019

 Då och då har jag haft möjligheten att få träffa olika stjärnor eller kändisar. Då pratar jag förstås mest om musikaliska sådana då duktiga musiker är vad jag vanligen blir mest imponerad av inom kategorin kändisar. Det är extra kul när man märker att en artist faktiskt är en vanlig människa. Det finns naturligtvis de som är dryga divor också men dem får man sällan träffa just för att de är på det sättet.

 
I maj 2011 begav jag mig till Tammerfors för att uppleva en Elvisshow som min vän Arjan Deelen producerade och turnerade runt i Europa med. I hans Elvisshower medverkar alltid några personer som har en direkt koppling till Elvis Presley. Jag ska försöka att lite kort berätta om två av dem.

 

Först Bobby Wood som spelade keyboard. Han hade börjat med en egen musikerkarriär på 60-talet för att sedan efter en bilolycka bli studiomusiker och spela in mängder av hits med många olika stora artister. T.ex. har han spelat in med Dusty Springfield, Johnny Cash, Tammy Wynette, Kris Kristofferson och eftersom jag tar upp honom i detta sammanhäng förstås även med Elvis. Han medverkade bl.a. på Elvis stora hits Suspicious Minds och In The Ghetto som spelades in i Memphis 1969. 

BobbyWood Jag tillsammans med Bobby Wood på vårt hotell i Tammerfors


Bobby verkade vara en rätt så lugn och ganska blygsam man. Dagen efter konserten tog vi en promenad på stan och gick in på en mysig pub. Därinne höll några lokala musiker på att rigga sin ljudanläggning. En förstärkare fångade Bobbys intresse och han tittade lite närmare på den. Han började prata med killarna men de hade förstås ingen aning om vilken otrolig kändismusiker som stod där framför dem. De verkade närmast undvika frågorna. -Vad spelar ni för musik? frågade Bobby. -Vi spelar hans musik, sade killen och pekade på den andra tystlåtne killen lite längre bort. Kanske var de obekväma med att prata engelska eller så var de bara så där typiskt finskt tystlåtna. När vi gick därifrån skrattade jag inombords över det inträffade. De där finska musikerna hade förstås hört massor av hits som Bobby medverkat på men nu hade de missat chansen att prata med honom. Samtidigt var det säkert skönt för Bobby att kunna gå på stan som vem som helst utan att bli igenkänd.

 
I Tammerfors träffade jag även en ny finskspråkig vän vid namn Jari. Tillsammans fick vi chansen att intervjua trummisen Jerome ”Stump” Monroe. "Stump" kan ståta med att han medverkat vid alla Elvis konserter från 1969 till 1977. Dock inte som trumslagare i Elvis band utan i bandet som inledde showen innan Elvis kom ut på scenen. Det var bandet som sånggruppen The Sweet Inspirations använde sig av. The Sweet Inspirations var gruppen som Whitney Houstons mamma Cissy var med i ett tag och de körade ju även för Elvis. 

 
Under intervjun frågade vi förstås om Jeromes bakgrund och hur det var att turnera med Elvis. Men framförallt var vi intresserade av att få veta mer om de tre tillfällen som ”Stump” fick äran att hoppa in i Elvis band då hans ordinarie trummis blivit sjuk. Utan repetitioner och förberedelser så fick han spela bäst han kunde. Att han skulle spela fick han veta precis innan konserten skulle börja. Han berättade att han var livrädd för att göra bort sig men att det ändå hade gått bra. Han hade ju trots allt hört låtarna många gånger tidigare och då visste han hur de skulle låta även om han aldrig hade spelat dem själv. 

Stump

 Jag och Jerome "Stump" Monroe efter intervjun


Jerome var väldigt glad över hur intresserade vi var av honom. Han berättade att normalt så spelar han i en oldies show i Las Vegas. Att få turnera i Europa med en Elvisshow på det här sättet var väldigt roligt och spännande. När jag pratade om Elvis styvbröder så blev han väldigt känslosam och sade att han saknade många av människorna som var med på den tiden och som han inte heller hade träffat på många år. 

 
Det var en härlig upplevelse att hänga med dessa ödmjuka amerikanska musiker när de inte stod på scenen. Speciellt ”Stump” gjorde stort intryck på mig. Att en kille som spelat med världens största musiker kunde vara så jordnära och tacksam för vårt intresse förvånade mig. 


VM i agility eller hur man lever ett hundliv

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 28.09.2019

Det är en hektisk tid just nu för mig. Elvisföreningen är mitt inne i slutspurten av festivalplaneringen och det betyder alltid mycket jobb. Den här gången blev det extra mycket beroende på att både en artist och att även husbandet plötsligt föll bort och måste ersättas. Det blev nästan som att starta från scratch men svårare eftersom det fanns faktorer kvar att beakta som man inte behöver göra då man verkligen startar helt från början. Att på en vecka få till det som man annars gör under ett halvår påverkar både humöret och sömnen märkbart. Men nu är allting på spåret igen och vi rullar säkert framåt. Den andra november händer det grejer på Stadshotellet i Västerås!

Mitt i allt detta tog jag en paus genom att ta färjan till Åbo förra helgen. Eller kanske inte helt en paus eftersom jag nog jobbade vidare under resan också men i alla fall mindre intensivt.

IMG 8491

Jag anlände till Åbo på lördag kväll där jag möttes av min flickvän som kommit ner från Korsholm dagen innan. Trots lite härligt frossande bland läckerheterna i buffén på Viking Grace så hade jag lite plats kvar i magen för kinamat. För vem kan väl tacka nej till det? Inte jag i alla fall. På Åland finns det dessutom än så länge ingen kinarestaurang. Med andra ord så gällde det att passa på när chansen gavs. 

Söndag morgon var det bara att masa sig upp till hotellfrukosten. Hotellsängen hade varit förvånansvärt skön att ligga i så lite sömn hade jag nog fått även om energinivån knappast var riktigt på topp. Frukostbuffén fick godkänt även om min favorit, plättarna, saknades helt. 

IMG 7973
Så var det dags att hitta bussen ut till Gatorade Center och FCI Agility World Championship 2019. Med tanke på att hela torget i Åbo, där bussarna vanligen utgår från, är avstängt pga byggnation av en parkeringsgrotta så var det inte självklart hur busstrafiken fungerade. Det hela löste sig ändå snabbt och snart satt vi i bussen på väg mot mässcentrumet. 

IMG 7991IMG 7989
Men agility? kanske någon frågar sig. Ja det kanske inte är riktigt min sport så det kan ju förvåna både en och annan som känner mig. Men ibland får man leva ett hundliv. Speciellt när flickvännen råkar ha det som sin hobby. Men å andra sidan har jag nästan hela livet hört att: -You ain’t nothin’ but a hound dog! Ja man börjar liksom vänja sig antar jag för det var med ett öppet sinne som jag följde med på detta äventyr. 

 

Min härligt hundälskande flickvän tävlar visserligen ibland i agility men nu var det alltså VM finalerna som vi skulle beskåda. Det är ju på en lite annan nivå av sporten. En novis som jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta. VM lät ju spännande så jag lockades med ganska lätt på detta äventyr. Sedan är det ju alltid kul att åka någonstans tillsammans med flickvännen och uppleva nya saker. Kanske det här också skulle bli skoj?

 

Gatorade Center uppenbarade sig framför oss. Det lät ju inte speciellt finskt utan påminde mig om USA och Elvis Presley. Under många av sina konserter skämtade nämligen Elvis om just drycken Gatorade som han gillade. Som när han frågade sig själv vad den var bra för: -Well I guess it aids your gator! Javisst man måste definitivt ta hand om sin alligator. Själv föredrar jag nog hundar framför alligatorer. Men kanske mer självklart med alligatorer för någon som hade lite crazy humor. Elvis gillade ju också Monthy Python och det låter ju onekligen som något de killarna skulle kunna ha sagt.

 

När vi kom in och kunde se in i själva arenan så kändes den ganska imponerande trots att den inte var jättestor med dagens mått mätt. Den togs i bruk 1990 och tjänar mest som ishockeyarena (hemmaarena för TPS) och rymmer cirka 12.000 personer. Här hölls ishockey VM 1991 och artister som t.ex. Bruce Springsteen har haft konserter här. 

IMG 8002
Den här gången var det alltså VM i agility som gällde och planen var täckt av konstgräs. Omkring 400 hundar skulle göra upp om de olika titlarna i tre storleksklasser både individuellt och i lag.  Tävlingarna hade redan pågått några dagar och denna söndag var sista tävlingsdagen. Det var nu dags för finalerna i klasserna för små, mellan och stora hundar. Då vi hade prioriterat frukost i mänsklig tid framför att se de minsta hundarna så anlände vi lagom för att följa de mellanstora hundarna tävla. Det är även i den klassen som min hundkompis welsh springer spanieln Molly brukar delta fast på en något lägre nivå.

 
Vi lyckades hitta några lediga sittplatser och snart var jag uppslukad av stämningen och de nya upplevelserna. Att samspelet mellan hund och hundförare var det viktigaste stod klart för mig ganska fort. Det hjälper inte hur duktig hund man har eller hur bra en hundförare är om inte samspelet fungerar perfekt när man tar sig runt hinderbanan. 

IMG 8048
När det var dags för de stora hundarna byggdes banan om och den blev ännu svårare. Nu var också hundarnas hastighet högre och det ställde förstås högre krav på både hundar och hundförare att göra snabba och korrekta beslut. Det märkte man genom att antalet diskvalificerade hundar blev stort. Själv funderade jag på om man inte gjort banan alltför svår då de flesta verkade bli diskvalificerade. T.ex. så lockades flera hundar att fortsätta rakt fram in i en tunnel, i stället för att svänga sig mot nästa hinder,  när de kom från gungan och då var de naturligtvis ute ur tävlingen. De som klarade banan, vilket tog runt 40 sekunder, drog oftast på sig någon minuspoäng. 

IMG 8088
Jag filosoferade över om det inte hade varit värt att ta det lite försiktigare och på så sätt klara av banan. Då hade man ändå fått en hyfsad placering. Men det är klart att på VM-nivå så vill man vinna. Marginalerna kunde vara extremt små och hundradels sekunder helt avgörande. Det är nog så att man måste köra fullt och klarar man det så kan man vinna. De tävlande verkade också ta det med ro när det blev diskade. Trots att de kanske hade åkt runt halva jorden för att delta i tävlingen här i Finland för att sedan göra ett simpelt misstag och åka ur tävlingen. Publiken klappade händerna för att stötta dem och de fortsatte runt banan och in i mål. Det hände ju att en miss vid sista hindret kunde förstöra chanserna till en väldigt bra placering. Det var lite som vid slalomtävlingar att man kör för allt eller inget men att man kan vara en god förlorare också då risken att helt åka ur är hög.  

IMG 8015
Border collier hundarna dominerade den stora klassen även om några andra raser också fanns representerade. Hundarnas ålder skilde väl lite men det var kanske mer anmärkningsvärt att hundförarnas ålder på VM-nivå varierade mellan 17 och 74 år! Jag tror inte att man hittar så många andra sporter där man ser detta. 

IMG 8239IMG 9958 

 

 

 

 

 

 

 


I arenakorridorerna kunde man köpa både hundgrejer och snabbmat. Eller så trodde vi. Under en paus så ville vi stilla hungern som hade infunnit sig efter ett par timmar. Vi ställde oss sålunda i matkön. Dock fanns det inte så många alternativ att välja på från menyn men pirog med korv verkade vara det rätta för hungriga människor. Och korv kan t.o.m. en ålänning uttala på finska så vad kunde gå fel? Då det blev vår tur så meddelade personalen högt och tydligt på vårt andra inhemska språk att maten var slut! Åh nej! Vadå? Var det helt slut? Lyckligtvis fanns det fyra stycken grillade korvar kvar i botten av grytan så vi tog dem utan piroger. Ja det fick bli en stor popcorn till detta för att få något från hela kostcirkeln. Sedan snabbt tillbaka till tävlingarna.

 IMG 8213

Sammanfattningsvis så var det både spännande och roligt att bevittna tävlingarna. Några mer dramatiska ögonblick som jag minns var t.ex. när en hund sprang rakt in i ett hinder. Kanske tittade den för mycket efter instruktioner och glömde att titta framåt? Den hunden verkade ändå klara sig väl men såväl hundar som människor begick misstag. En hundförare ramlade faktisk omkull. Nej det var inte någon av de äldre. Hundförarnas fysik var speciellt viktig för att hänga med då de stora hundarna tävlade. Blev de efter så visste inte hunden vad den skulle göra när den kom genom ett hinder. Hundföraren måste visa vart de skulle fortsätta. Åtminstone borde hunden vänta på tecken för att inte riskera att göra fel. Jag var imponerad över hur väl hundförarna klarade detta trots att de hade endast 8 minuter på sig att memorera banan före tävlingen började! Jag skulle inte ens ha hittat runt banan och än mindre varit kapabel att visa en hund det och samtidigt göra det så snabbt det bara är möjligt.

 IMG 8323


Att vara med om helt nya upplevelser kan vara både intressant och berikande. Trots att jag är en man i mina bästa år och har upplevt mycket så finns det ännu många saker att uppleva. Detta var ett bevis på detta. Man kanske bara behöver ge något en chans som man inte trodde var så speciellt. Oftast är det kul att få uppleva något åtminstone en gång så att man kan relatera till det. Nästa VM i den här sporten går 2020 i Tallinn. Är jag där då? Vem vet för konstigare saker kan hända.

IMG 8129