Covid i retur

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 17.07.2022 | 0 Kommentarer

Så här mitt i den efterlängtade semestern så kommer det ibland tillfällen då man minns tillbaka till sämre dagar. Några veckor tillbaka räcker i detta fall.

Saken är den att även jag fick till sist covid. Det blev en vecka hemma varav tre dagar som jag var totalt däckad i hög feber (över 39 grader). Huvudvärk och värk i kroppen och ont i halsen. Ja alla de vanliga symptomen infann sig och kanske några till som ingen annan haft.

Jag insjuknade rätt snabbt en måndag och förstod direkt att det var covid då flera arbetskollegor var frånvarande samma dag på grund av att de hade insjuknat i just denna sjukdom. Det skulle visa sig att ytterligare kollegor insjuknade samtidigt som jag. Innan detta hade min arbetsplats klarat sig bra trots att vi inte jobbar hemifrån förutom när man har jouren.

På tisdagen visade hemtestet positivt även om det visades väldigt svagt. Något annat som var väldigt svagt var jag själv som var blev helt sängliggande. Ett besök till toaletten blev fruktansvärt jobbigt efter bara några minuter då febern snabbt stegrades ytterligare samtidigt som jag blev illamående. Ett piller för att ta bort värk och sänka/hålla febern i schack samt en blöt kall handduk i pannan fick effekt efter en stund som kändes som en hel evighet. Snart utvecklades en rutin där jag regelbundet tog piller flera gånger om dagen för att febern inte skulle bli för hög.

Utan min sambo som kunde hjälpa mig med vatten och något ätbart hade det nog blivit ännu tuffare. Det hela var som en influensa de luxe. Som grädde på moset så krävde jobbet ett officiellt covidtest. Hur jag skulle ta mig till testplatsen när jag inte klarade att vara uppe mer än 3-4 minuter var förstås ett problem som måste övervinnas. Jag lyckades i liggande ställning skriva ett meddelande till mina arbetskamrater där jag frågade om någon frisk person kunde skjutsa mig. Responsen var lika med noll. Det fanns ändå några som fortfarande var friska så lite besviken blev jag nog över det svala intresset att hjälpa. 

Om man tror att covid är som en skön sommardag så kan man få orsak att tänka om.

Räddningen blev då min sambo som ställde upp som chaufför. Hon satte sig själv i karantän och körde mig till testplatsen. Sköterskan nöjde sig inte med att ta prov bara från ena näsborren utan insisterade på att ta även från den andra. Jamen absolut vill jag det! tänkte jag samtidig som jag ansträngde mig för att sitta upprätt. Det sved och kittlade så där behagligt två härliga gånger. Nåväl ska man njuta så ska man göra det ordentligt!  Följande dag kom svaret som föga överraskande visade positivt. 

Efter tre dygn nästan exakt på klockslaget så hände något. Det var som att något bara försvann och allting kändes lite bättre. Jag insåg att nu var jag på bättringsvägen. Det var för väl för som de säger så är delad glädje dubbel glädje. Ja, jag hade lyckats smitta min kära sambo trots att vi höll avstånd och sov i skilda sovrum. Det blev ombytta roller där jag nu fick serva henne i stället. Hade vi båda blivit sjuka exakt samtidigt så vet jag inte hur det hade gått men det slapp vi i alla fall fundera på den här gången. 

Jag var dock fortfarande sjuk och krafterna räckte inte till några extra träningspass om man säger så. Innan kvällen kom så var orken för länge sedan slut. Att kunna gå på toaletten utan att vara rädd för att svimma eller kräkas var ändå en positiv sak. Vi kämpade på båda två och efter en vecka kunde jag återvända till arbetet samtidigt som min sambo också började repa sig. 

Men det blev ytterligare en mängd tuffa dagar för som ett brev på posten så infann sig postcovid! Vad är det? kanske du undrar. Det är ett antal veckor som du går för halvmaskin. Du tror att du är frisk och pigg men efter halva dagen vill du bara lägga dig ner och vila. Vissa dagar orkar du lite mer men sedan kommer det dagar då du är sämre och du tror att du kommer att bli riktigt sjuk igen. Det är då uppgivenheten börjar infinna sig. Att du skulle vara helt frisk nästa dag känns lika troligt som att få alla rätt på Lotto. Ja det är faktiskt lätt hänt att man utvecklar ett beroende av Lottospel för chansen att vinna känns plötsligt väldigt hög. Frisk från postcovid? Nej knappast! Jag hinner nog vinna ett par storvinster på Lotto innan dess… 

Hela den här postcoviden vore det bäst att skicka tillbaka till avsändaren. ”Return to sender” som Elvis sjunger. Men allting roligt har trots allt ett slut och så också covid och postcovid. Efter några veckor så börjar man tro att det inte är så men så till sist en regnig dag så börjar man känna sig normal igen. Det tar kanske ett par månader men det hände oss och det kan hända dig också.

Nu sägs det att nya covidvarianter sprider sig i snabb takt. Vacciner eller att man haft det tidigare är inget hinder för att det ska spridas. Jajamän covid är ostoppbart. Det är sådant som höjer stämningen när man tänker tillbaka på dessa sjukveckor. Nya vacciner är förvisso också på kommande men de beräknas komma om cirka två år har jag förstått. Jag undrar hur många av dessa ”superinfluensor” man hinner med tills dess? Sedan när det kommer nya vacciner så har det säkerligen hunnit kommit en mängd nya virusvarianter också. Jodå man måste tänka positivt!

Lottovinsten? Nej den kom inte den här gången men får jag covid igen så ramlar den nog in på kontot!