Ett bröllop och en massa hundsim
Förra helgen var det bröllop som gällde. Inte för egen del men rätt nära ändå kan man säga. Det var nämligen min kära sambos äldsta dotter som gifte sig. Följaktligen så hamnade jag mitt i bröllopscirkusen. Speciellt då min sambo verkade vara den som var mest nervös av alla inblandade.
När det stundar till bröllop så är det mycket som händer. Det vet alla som varit med om detta. Vi som prövat på detta med bröllop kan måhända komma med diverse goda råd om vad man ska tänka på. Annars är det väl ändå mest upp till brudparet hur det hela ska genomföras.
I det här fallet skedde vigseln i Solfs kyrka. Det blev mitt första besök i denna trevliga kyrka. Tidigare har jag bara sett den från utsidan. Efterföljande middag och bröllopsfest arrangerades naturligtvis på Stundars.
Det verkade som vår Herre själv uppskattade detta bröllop lite extra då han bjöd på strålande vackert väder just denna lördag när dagarna före och efter var mer gråa och trista.
Det vackra paret såg ut att verkligen njuta av dagen när de gled fram i kyrkan för att säga ja till varandra. Den kvinnliga prästen genomförde vigseln på bästa vis och ett härligt musikframträdande fick mitt hjärta att smälta lite extra.
Riskastning då brudparet kom ut ur kyrkan hörde naturligtvis till. Sedan blev det avfärd till det närbelägna Stundars som även det visade sig från sin bästa sida denna fina dag. Nervositeten hos min sambo steg nog ett par grader nu. Ja som brudens mor så skulle hon hålla tal och det kan förstås göra vem som helst lite nervös då känslorna är lite överväldigande just en sådan här stor dag.
När min vackra sambo reste sig för att hålla sitt tal så var jag övertygad om att det skulle bli bra. Jag kände ju till innehållet så jag var inte speciellt orolig för att det inte skulle gå hem. Talet gick ju som en vinnardans i ”Let’s Dance”. Ledigt och professionellt framförande och mitt i allt kryddades talet lite extra då min sambo dessutom improviserade en gnutta genom att citera några fina ord som prästen hade uttalat i kyrkan. Detta utan börja snava och snubbla på några ord. I tysthet delade jag ut en klar 10 poängare för hennes tal!
Det var ett vackert bröllop med allt som hör därtill. De som hade äran att få närvara vet vad jag talar om. Jag önskar brudparet all lycka. De är härliga och fina människor som förtjänar att få uppleva livets goda sidor.
Det har varit full fart med olika sociala aktiviteter de senaste veckorna som kulminerade med detta bröllop. Bra och roliga saker men som med det mesta i livet så behöver man få lite balans. 
Min hjärtevän och jag var helt överens om att tillbringa den här helgen i skären. Eller på villon som vi också säger här. På fredag kväll så packade vi sambons, nyligen införskaffade bil, med mat, lite kläder och hunden och oss själva. Vi styrde kosan mot vårt eget Blue Hawaii. Det vill säga en liten men synnerligen gemytlig ö i Köklot.
Vi tre upplevde ett helt fantastiskt veckoslut där vi kunde koppla bort allt annat och bara vara. Basta, simma, spela spel, njuta av maten eller en kaffe. Plocka lite blåbär, ta en roddtur eller sitta på bryggan i solskenet.
Vår kära hund Molly njöt likaledes. Hon gillar att vada i vattnet och se på fiskarna. Ibland försöker hon fånga någon men utan att lyckas. När vi simmar så simmar hon också. Och hon kan simma länge. Jag passade på att filma henne en stund när hon pysslade med sin dagliga strandrutin. Så om det så småningom dyker upp en tvåminuters film med namnet Badhunden Molly så vet ni vad det handlar om!
PS Vi passerade Gerby som vanligt och då funderade vi på om vi borde ha svängt in till den galne mannen, som vi blev attackerade av häromveckan, och parkerat framför hans uppfart. Sedan skulle vi ha väntat, med motorn igång, tills han kom springande för att jaga bort oss. När han kommit tillräckligt nära för att känna igen oss så skulle vi ha kört iväg i full fart. Kanske vi gör det nästa gång…
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar