Kyrkans man?
Så här i valtider brukar man ju fundera lite över vem man ska rösta på. Åtminstone har jag själv alltid deltagit i de val jag kunnat rösta i. Nu gäller det församlingsvalet och även om jag har förstått att det inte är så många som röstar i det valet så tycker jag nog ändå att man ska rösta. Vår samhälle bygger ju på demokrati och och då bör man utnyttja sina möjligheter att påverka. I synnerhet om man dessutom har några speciella åsikter om hur saker ska skötas. Men var och en väljer ju själv naturligtvis. Det har man också rätt till.
Församlingsval handlar ju om vilka som ska ta besluten inom församlingen. Själv hör jag numera till Korsholms svenska församling. Med tanke på att många brukar ha åsikter om kyrkan så är det kanske lite förvånande att detta inte märks mer då det är val. De förtroendevalda får ju bland annat fatta beslut om församlingens ekonomi och skattöre vilket påverkar alla församlingsmedlemmar. Det gäller även hur fastigheter sköts och vilken personal som ska finnas och mycket mer.
Nu kan det ju verka som att jag vet något om sådana här kyrkliga saker men är det så? Var står jag och vilka erfarenheter och kunskaper har jag inom detta område? Här kommer jag att avslöja svaren på dessa frågor.
Jag är döpt i kyrkan och det är knappast så revolutionerande även om andelen döpta har minskat i viss mån. I min generation är nog de flesta döpta så det är inget att skryta med. Konfirmerad är jag också och där faller väl några bort i alla fall. Sedan brukar ju många gifta sig i kyrkan och faktiskt har jag gjort det också även om det nu är många år sedan jag återfick den ogifta statusen. Vad mer brukar folk göra i kyrkan? Om man inte är så aktiv annars i kyrkan så brukar man oftast återkomma för sin begravning. Gällande det så får jag erkänna att det är något som jag inte prövat på ännu. Det är väl kanske inte min högsta målsättning heller just nu i livet. Jag har inga problem med att spara lite på den upplevelsen.
Så långt så skiljer jag mig kanske inte så mycket från medeltalet av församlingsmedlemmarna. Men jag ska avslöja mitt hemliga yrke som inte så många känner till. Inte nu längre i alla fall. Nej jag har inte varit hemlig agent som James Bond men närapå. Ja om man tänker på det här med liv och död så har jag jobbat rätt nära det då jag en tid jobbade som församlingssekreterare i Mariehamns församling.
Bond har sina M och Q men jag hade kyrkoherden och ekonomichefen som jag hade närmast mig. Det var hemliga papper och en del arbete även under mörka kvällar på platser dit inga andra fick komma. Många människor med makt i råd och fullmäktige medverkade. Där mitt i centrum där omvälvande beslut togs så fanns jag med och dokumenterade det hela. Det kunde bli långa dagar men någon måste ju fixa uppdragen.
Under den här tiden fick jag även provsjunga för en gospelkör. Stämningen var god men stämman var tydligen fel! I kyrkan bryr man sig om de svaga så jag blev inte utkastad utan fick ett annat uppdrag i form av att vara konferencier under körens Elvis gospels-konserter. I den rollen fick jag berätta lite om den store Elvis intresse för kyrkan och gospelmusiken. Det blev faktiskt en sådan succé så att när hela Åland hade sett showen så gjorde vi en turné till några olika orter på fastlandet.
Jag blev alltså rätt väl bekant med kyrkolivet men livet gick vidare och jag gjorde nya erfarenheter på andra områden. Så kom den dagen då jag hade flyttat till en ny kommun och en ny församling. Av en ren slump råkade jag uppmärksamma församlingsvalet. Alltså inte att det var dags att rösta utan att man kunde kandidera i valet. Något fick mig att känna att det borde jag ställa upp i. Sagt och gjort så anmälde jag mitt intresse med ett mejl till församlingen. Det var precis i sista minuten för att ställa upp så rätt omgående fick jag ett besök av ett par herrar som tyckte att det var jättekul att jag ställde upp. Jag fick skriva på lite papper för den ena av de två listorna som var aktuella i valet. Var det någon skillnad på listorna? funderade jag. Det var ju inte som att välja mellan socialdemokrater och liberaler. Nåja det var, vad jag förstod, ingen större skillnad och det var den större listan jag skrev på för. Listans storlek hade naturligtvis viss betydelse sedan i rösträkningen då röstetalet räknas ut.
Valdagen kom och jag lade min röst på mig själv. Det kändes lite märkligt. Valde jag rätt kandidat eller borde jag ha röstat på någon annan? Jag röstade ju på en kille som var helt oerfaren som förtroendevald…
På något vis så lyckades jag ändå få tillräckligt med röster så att jag kom in som ordinarie ledamot i kyrkofullmäktige. Dessutom blev jag sedan rätt oväntat invald även i kyrkorådet vilket killarna som ”värvade mig” hade sagt att nog inte händer den första perioden.
När mandatperioden närmade sig sitt slut så blev jag övertalad att ställa upp igen! Under en tid var jag till och med vice ordförande i kyrkofullmäktige och fick svinga klubben under en del sammanträden. Ja nog har jag prövat på en del kyrkligt arbete.
Sedan flyttade jag hit till Österbotten och Korsholm. Då trodde man att den där biten av livet kanske var över men vad hände? Den som följer med det kyrkliga har kanske noterat att ålänningen Elvis Ahlgren kandiderar till både församlingsråd och kyrkofullmäktige i Korsholms församling! Oddsen att bli invald förefaller vara rätt små som nyinflyttad men vi får se hur det går. Det är aldrig över förrän det är över...
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar