Bannerdockorna

Döden i Gerby

Skrivet av Mikael Ahlgren 29.07.2021

Sommaren har bjudit på mycket värme och sedan kom ännu mera värme. Nu är kanske ändå värmeböljan snart över. Temperaturerna har varit mer typiska för medelhavsländerna än för de nordiska så vi hoppas och tror att det vänder nu. Nog föredrar jag värme framför kyla men lite mer omväxlande väder skulle det kunna vara.  


En sådan här het sommar är väl helt okej om man kan plaska i havet hela dagarna och sluka massor av glass på kvällarna. Men för oss hederligt arbetande människor bjuds det i stället på svettigt kontorsarbete som i nuläget påminner rätt mycket om slaveri och byggande av pyramider i Egypten. Vi har i alla fall en förmån som knappast pyramidbyggarna hade och det är att vi får ta en värmande kopp kaffe mellan varven så man kan väl inte gnälla alltför mycket…  

IMG 5248
Man får också vara glad för ett par härliga helger på stugan. Eller ”på villon” som man oftast säger här. Ja det har faktiskt blivit någon vardagskväll där också. Sådana små stugäventyr kan ibland bjuda på mer äventyr än man önskar. Då menar jag inte några vilda fiskeäventyr. Nej på den fronten var det rätt så lugnt i viken. Men det var mer dramatiskt den gången som vi en kväll var på väg hemåt med min sambos bil. Hemfärderna brukar vanligen vara ganska händelselösa transportsträckor. Föga anade vi att detta skulle bli ett stort undantag från den rutinen. 


Från stugan på Köklot är det en bit att köra till hemmet i Smedsby. Vi kom ut till korsningen där man kan svänga ut mot Replot och köra över Finlands längsta bro. Vi skulle dock åt andra hållet och när vi stod stilla och väntade på den passerande trafiken så kändes en mystisk lukt. Jag tänkte att det var något i närheten som vi vädrade och tänkte inte desto mer på det. Snart var vi på väg vidare och vid korsningen i Gerby stoppades vi av rödljuset. 


Nu kändes lukten igen och sambon som rattade fordonet riktade instinktivt blicken mot temperaturmätaren. Den pekade högre än den maximala röda skalan! Nu infann sig en orolig och panikartad känsla. Efter ett till synes oändligt långt rödljusstopp så kunde vi till sist svänga av från den stora vägen och svänga in till trottoarkanten. 


Plötsligt kom det rök upp ur motorhuven.

– Ut ur bilen! Den kan explodera! skrek min sambo medan vi båda två var på väg ut genom dörrarna.

– Ut ur bilen! upprepade hon för kvar inne i bilen satt vår kära hund som inte förstod varför det var sådan panik. Till sist kom hundfröken motvilligt ut ur bilen.


Det här var bara början på det dramatiska för vi hade stannat precis så att vi blockerade infarten till ett hus. Inte trodde vi att det skulle störa någon men då kom en man rusande mot oss och framför honom sprang hans kamphund i riktning mot vår hund. I stället för att erbjuda oss hjälp så började mannen argsint att skrika åt oss på finska. Jag uppfattade ingenting annat än att den här personen skulle man nog akta sig för. Han såg vild och farlig ut med sitt mörka stripiga hår och ovårdade yttre. 


Mannen bytte mitt uppståndelsen till svenska. Kanske för att vi såg så oförstående ut. Då uppfattade vi att han var arg för att vi blockerade hans infart.

– Här får ni inte stå! Flytta på bilen! skrek han med en mycket irriterad och nästan ursinnig ton.
– Vi kan inte, det ryker ur bilen! Den kan börja brinna! svarade min chockade sambo. 
– Flytta på bilen! Jag ska just iväg på jobb! fortsatte mannen lika irriterat medan han kom allt närmare.

 

Mannen lyckades stoppa sin kamphund som hade börjat komma obehagligt nära oss.
– Vi kan inte starta bilen. Det ryker ur motorn och temperaturen är för hög! försökte min kära sambo förklara ännu en gång. 

– Det är bara att knuffa undan den! Mannen visade inga tecken på någon sympati för vår situation. Jag insåg att här är det inte läge för någon diskussion. Mannen gav ett hotfullt intryck och vi kunde inte veta om det var för att han var drogpåverkad eller sinnessjuk. Han började helt burdust att knuffa på bilen så jag hoppade snabbt in bakom ratten för att få kontroll över något i detta kaos.

IMG 5258
När vi hade fått undan bilen från hans infart lugnade han sig något. Då började han lyssna lite på vad vi sade och började spekulera i felorsaker. Vi ville helst att han bara skulle försvinna vilket han till sist gjorde. Hjälpen fick komma från annat och lugnare håll. Vi hade ju lyckligtvis med oss fungerande telefoner. En timme på platsen var precis en timme för mycket. Den obehagliga upplevelsen levde kvar i våra sinnen under ett par dagar men nu är både den och bilen historia. 

 

IMG 5411

 


Livet som ålänning i Österbotten

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 04.07.2021

Huset

Det har nu gått en månad sedan jag flyttade från Åland till Smedsby i Korsholm. Många frågar hur det nya livet går och hur det känns. 


Jag var ju lite bekant med stället sedan tidigare efter några års pendlande. Förvisso är det något helt annat att vara fast bosatt jämfört med att besöka ett ställe. Vad svarar jag på frågorna då? Det till synes självklara svaret är väl ändå att det går bra eftersom jag fortfarande är kvar här!


Inflyttningen till min kära sambo var väl inte jättekomplicerad även om det fortfarande finns saker kvar att lösa. Mycket av mina saker finns ju fortfarande på Åland och hur allting ska få plats återstår ännu att se. Det får till exempel bli lite kreativ problemlösning gällande frågan att få plats för alla mina ljud- och musikprylar. Vi har i alla fall fått till en hyfsad kontorslösning vilket är viktigt för mig. Det är inte något jättestort kontorsrum men det var inte min kontorshörna på Åland heller.

Alandsbakelse
Det är snart dags för en Ålandsresa och då gäller det att välja ut ytterligare lite saker som får komma med till Österbotten. Ett hett tips för kallare dagar är väl att mina vinterdäck till bilen borde få flytta in hos oss de också.


Bortsett från fysiska saker som man äger och som behöver förflyttas så finns det ju även mycket annat i livet. Arbete är något som de flesta behöver och för mig var det onekligen nödvändigt för att få ekonomin att gå ihop. För några Lotto-miljoner har det inte blivit ännu även om jag jobbar hårt på den saken. 


Många jobb finns inom IT-världen och mina tidigare arbetsplatser har till stor del bjudit på just den typen av arbete. När jag nu sökte jobb så var det inom media, ekonomi eller IT som förutsättningarna och intresset var som störst från min sida. Lyckohjulet snurrade och stannade den här gången på IT-support i Vasa.

Jag har jobbat med otaliga program och system under årens lopp men slumpen ville tydligen att jag skulle jobba mer ingående med det kassasystem som jag använde på mitt förra jobb. Att själv använda ett system och att ge support till andra användare är lite olika saker. Speciellt då ett kassasystem kan användas inom många olika miljöer som ställer olika krav. Man måste helt enkelt både bredda och fördjupa sina kunskaper för att kunna hjälpa alla. 

Winpos
Det kan kännas jobbigt att behöva lära sig mycket nytt men samtidigt är det ju kul att göra nya saker i stället för gamla rutinuppgifter. Jag visste ju vad jag gav mig in på eftersom jag har varit i liknande jobbsituationer tidigare. Mer komplicerade arbetsuppgifter har vanligen en längre startsträcka innan man kan börja köra på auto-piloten. Varje dag lär man sig något nytt och blir bekvämare med uppgifterna. Min grupp har hand om supporten för våra kunder i Sverige. Man får prata med bland annat skåningar, gotlänningar och stockholmare med varierande ursprung. På min arbetsplats pratas det svenska på österbottniskt vis och numera hänger jag nog med rätt bra tack vare min tjuvträning under tidigare Österbottenbesök. Men det pratas även finska vilket jag bara snappar upp lite delvis än så länge. Häromdagen ringde en dansk kund men jag var inte riktigt säker på om han pratade engelska eller danska. Kanske dags att leta upp min kursbok i danska som jag köpte i samband med en Nordens institutkurs för 15 år sedan? Ja många språk blir det så jag antar att det är det här som kallas språkbad!


Nya bekantskaper blir det alltid när man får nya arbetskollegor. Det gör också att man känner sig mer hemma efter ett tag. Vi har ett bra klimat där alla gärna hjälper till med de olika problemen vi får in från kunderna. Det blir många arbetsfrågor som bollas mellan kollegerna men förstås även lite saker av mer privat natur så att man lär känna sina kollegor bättre. 


Något annat som är positivt med min nya arbetsplats är avståndet hemifrån. Från huset i Smedsby till arbetsplatsen i Vasa är det drygt sex kilometer. Men det är ju cyklingsbart och cykelvägen är det faktiskt lite kortare och tar mellan 15 och 20 minuter att cykla. Sommartid är det underbart att kunna cykla till jobbet. På Åland hade jag 15-16 kilometer till jobbet så då var jag tvungen att ta bilen eller Vespan. Ja min härliga Vespa har inte blivit österbottning än så länge men jag vill inte göra mig av med den heller. Framtiden för utvisa hur det blir med den saken.

Koklotkvallbryggon
Det är inte så kul att behöva jobba hela sommaren men lyckligtvis finns det en tillflyktsort i villon (stugan) i Köklot dit man kan åka över helgen och få lite semesterkänsla. Midsommaren firade vi givetvis där. Då får man koppla bort alla normala sysslor och bara känna sig fri och vara tillsammans med sin älskade sambo.

JagMidsommar
Lite socialt liv har också hunnits med så det är inte mycket jag saknat egentligen. Jag trodde att jag skulle åka en del till affärerna och shoppa då utbudet är bättre här jämfört med på Åland men hittills har det inte hänt så mycket på den fronten faktiskt. Men det hör nog mer hösten till. Just nu upplever jag en kanske lite väl varm sommar där temperaturerna faktiskt tenderar att vara något högre än på Åland. Hur det kan hänga ihop vet jag inte då det logiskt bör vara tvärtom.


På Elvisfronten har jag just skickat ut min första tidning som är helt producerad på plats i Österbotten. Då tänker jag på mitt arbete med att sätta ihop den och göra layouten. Annars är de flesta artiklarna som vanligt skrivna av personer på olika orter i Sverige. Den här gången hade jag dock nöjet att få översätta en intervju till svenska som min vän Arjan Deelen gjort med två av Elvis musiker. Han är sedan många år tillbaka bosatt i Danmark även om han ursprungligen kommer från Holland. Det blev med andra ord en riktigt internationell produktion. 


Det verkar som att livet rullar på även i Österbotten. Fortsättning följer…

 


Framtiden är här!

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 27.05.2021

Kategorier:
Taggar:

 

IMG 0450

Plötsligt händer det! Elvis himselvis packar och beger sig mot Österbotten ännu en gång. Den här gången skiljer sig dock radikalt mot tidigare gånger. Ja för nu blir jag österbottning på riktigt. Eller det finns det säkert olika åsikter om men i alla fall i den meningen att jag tänker bo och jobba där. På lördag tar jag färjan och förhoppningsvis är då bilen lastad med det mesta som jag behöver och vill ha med mig. Det blir väl några turer till innan jag fått med mig allt som jag tänkt. Men det är inte heller någon panik då man flyttar in i ett hem som redan har allt som behövs för det vardagliga livet.

 

Det låter nog bra det där med att packa väskan och bege sig ut ur bekvämlighetszonen och möta nya utmaningar i livet. Något som man däremot inte tänker så mycket på förrän man tagit beslutet är just själva flytten. Det gamla hemmet som man lämnar så måste man ordna så att någon tar hand om det fortsättningsvis. Det är en sak som kan lösas på olika sätt. Sedan kommer den riktigt tunga punkten som förstås är att alla grejer som man samlat på sig under årens lopp måste flyttas eller så måste man göra sig av med dem. Jag lovar att det är ingen lätt uppgift om man är som jag och har lite svårt att skiljas från saker. Nu har jag lyckligtvis kunnat lämna kvar det mesta i möbelväg. Småprylarna ska alla flyttas och en liten del tar jag med mig nu. En del saker har jag kunnat städa bort och kastat eller fört till någon form av återvinning. Den delen skulle naturligtvis kunna vara större om man hade mer tid. Jag har inte flyttat på länge så trots en del städningsinsatser tidigare så kunde en mer noggrann genomgång säkert minska volymen lite ytterligare. Nå jag tror att det löser sig ändå. Ja det måste ju det helt enkelt.

 

Jo jag får återkomma till kvarlämnade grejer senare. Men det finns ju ytterligare något man måste lösa. Det är att få plats för mina saker i det nya hemmet. Överlag torde det gå bra men jag misstänker nog att vissa saker kommer att kräva mer omfattande förhandlingar innan de är lösta.

ElvisforumEmag59cover

De senaste veckorna har inte bara inneburit förberedelser inför flytten utan även andra förpliktelser har tagit sin tid. Produktionen av Elvisforums E-tidning fick tidigareläggas för att inte helt krocka med flytten men drog ändå ut lite mer på tiden än jag hade tänkt. Mitt sista sammanträde med kyrkorådet måste få ta en av de dyrbara kvällarna. Likaså en musikkväll med några kompisar som jag inte sett på cirka ett år. Det blev ju som en avskedsfest och den hade jag inte velat missa. Det blir sena kvällar hela tiden och jag känner mig nästan som en robot som går fram och tillbaka. Tydligen en eldriven robot för batterierna är helt slut när tolvslaget infinner sig.

 

 


Påskevangeliet

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 02.04.2021

IMG 4324

Vi ska särskåda en lite speciell kille som föddes på en söndag för länge länge sedan. Det var påskdagen och klockan var närmare halv åtta på kvällen. Det existerade några få sekunder av andlös tystnad innan barnaskriket kunde höras. 

– Det är en välskapt liten kille! sade barnmorskan. När hon skulle räcka över gossen till hans mor så gav hon först det lilla barnet en speciell blick som tycktes säga att: – Nu sköter du dig om du ska klara det här livet! Annars går det nog käpprätt åt skogen för dig!

Gossebarnet verkade samtidigt liksom haja till och såg också ut att iaktta barnmorskan lite förundrat. Just som om han förstod precis vad hon menade. Många år senare skulle samma kille tycka sig minnas just dessa ord i just den stund som han höll på att falla ner i livets ändlösa mörka hål. Men i detta ögonblick då han var ny för världen och världen var ny för honom så undrade han mest vad han hade här att göra. Världen? Kunde det vara något? funderade han. Det här Sverige vet jag inte om jag gillar men man kan väl ta sig härifrån?

 

Ja det kunde kanske ha startat bättre för grabben. Han fick namnet Mikael, som var ett rätt så vanligt namn på den tiden, och han föddes i kungariket Sverige. Det skulle dock inte ta mer än en vecka innan han tog båten över till Åland där han skulle komma att tillbringa större delen av sitt liv. Naturligtvis skedde flykten över landsgränsen med viss hjälp av hans kära mor. Det får väl medges men han skulle komma att vara evigt tacksam för detta. Namnet Mikael fastnade visserligen för en tid och under de tidiga åren kunde nog ingen ana att samma gossebarn en dag skulle kallas Elvis av tusentals människor. Hans blyga personlighet som han bar med sig under barndomen skulle komma att stegvis förändras.


En halv livstid senare så är vi tillbaka vid påsken. Killen som hette Mikael har för länge sedan blivit Elvis och är nu på väg in i nästa livsfas. Mycket vatten har passerat genom kanalen och båtar har kommit och gått. Det skulle krävas hundratals boksidor för att återge alla vändningar i hans liv. Men samtidigt så kan man sammanfatta alla åren med att killen som hette Mikael som blev Elvis nu har blivit jag. Äldre, visare och med många erfarenheter i bagaget. Erfarenheter som varit både dåliga och bra. Saker som hänt och beslut som påverkat hur livet utvecklats och hur jag själv har utvecklats som människa. En unik personlighet med unika erfarenheter.

IMG 4317
Nu är det påsk igen. Förra fredagen fyllde jag år ännu en gång. Firandet såg inte ut som det brukar. Eller hur brukar det se ut egentligen? Det har också förändrats under årens lopp. Den här gången blev det ett firande av mer stillsamt slag. En födelsedagspresent köpte jag också till mig själv. Vem vet bäst vad jag behöver om inte jag själv? Ja ibland får man kosta på sig lite. Det blev inte bara en present utan faktiskt fyra stycken. Vad det var? Jo det jag mest behövde just nu var fyra nya sommardäck till bilen. 

IMG 4319 

När jag under dagen hade hämtat mina nya däck så skulle det förstås firas lite också. En fin middag är ju aldrig fel. Något som är ännu mindre fel är ju grillat! Jajamän, det blev att plocka fram grillen från vinterförvaringen och lägga på lite kol. En flaska bra rödvin avnjöts till det grillade kötet och potatisgratängen. Ett stearinljus på matbordet gjorde det hel lite högtidligt. Att skåla med sig själv är dock lite svårare men på det stora hela så blev det rätt bra under de förutsättningar som rådde. Idén är att göra det bästa möjliga av rådande situation och glädjas åt det lilla. Den lilla grabben har vuxit upp. 


Sommar och sol med tex-mex i februari!

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 28.02.2021

Söndagen började bra. Vaknade hyfsat pigg och hyfsat tidigt. Sovit bra i nytvättade sängkläder. Det var väldigt ljust för utanför sken solen. Lite frukost bestående av karelska piroger och yoghurt med müsli följde. Det äter jag förvisso sex dagar i veckan men det är alltid lika gott.

 

Sedan avverkades sista touchen på månadens Elvistidning och utskick av densamma. Ja när tidningen är utskickad och lite reklam gjorts för detta på Facebook så känns det bra! Riktigt bra! Så är det alltid med kreativt arbete att man känner sig väldigt tillfredsställd när allt är klart. Jag är även tacksam över att ha så bra medarbetare som alla bidrar på bästa och sina egna unika sätt.  

ElvisforumEmag57sid1617Ett uppslag ur nummer 57 av Elvisforums medlemstidning.


Trots att tidningsarbetet är helt oavlönat, då det handlar om en idéell förening och ett intresse, så tror jag att vi alla i redaktionen känner oss väldigt nöjda efter varje nummer vi färdigställt. Belöningen är den kick man får över att ha producerat något unikt. Ibland är det även någon läsare som berömmer arbetet och det blir då lite extra grädde på moset. Nästan så att man känner sig lite förlägen för så märkvärdigt var det kanske inte ändå? Så brukar åtminstone jag tänka.


Lite kaffe och ett par smörgåsar för att fira utgivningen. Där satt den! Vad ska vi köra nästa gång? Ja vi har ett par grejer på gång redan så det verkar lovande även inför nästa nummer. Men nu får vi vila någon vecka innan vi tänker på det.


Dammsugning del två följde på det. Ja även den andra våningen behövde tydligen dammsugas vilket någon inte orkade fixa igår. Sedan var vi där vid det oundvikliga. Blicken drogs mot fönstren. Utanför var det fortsättningsvis strålande solsken vilket tedde sig synnerligen inbjudande. Jajamän ut skulle jag!


Jag öppnade dörren och lät den stå öppen då jag klädde mig bara för att känna den härliga friska luften. Sedan iväg på en skön promenad. Det kändes nästan som en sommardag. Solsken över landskapet som jag passerade och lekande barn lite här och där. Någon var ute med hunden och vid byns affär stod ett par bilar parkerade och chaufförerna pratade med varandra genom de öppna fönstren. På något vis så var det oerhört befriande. För en stund så släppte coronaskräckens klor och det kändes som vilken försommardag som helst. Snö stod ingenstans att finna medan det gröna gräset och solskenet verkade utstråla någon mystisk kraft mot mig. En kraft som fyllde mig med glädje och energi.

IMG 4222En strålande dag går mot sitt slut.


Jag passerade församlingshemmet där de öppna åkrarna kan få vinden att kännas som en grym piska i ansiktet när vädret inte är det bästa. Men så var det inte idag. Visserligen kom det lite vindpustar men de kändes inte speciellt kalla. När solen lyste upp landskapet så kändes vintern som gårdagens bleknade nyheter. När jag passerade skolgården så kändes sommarkänslorna verkligen i kroppen. Jag tänkte att det brukar ju var lite fler barn i farten här men i nästa stund så insåg jag åter vilka tider vi lever i.

IMG 4223
Slutligen så var jag hemma igen och det var dags att äta middag. Det skulle bli rester. Jo det låter väl inte så kul i normala fall. Men den här typen av rester fungerar alltid bra. Vad var det då? Gårdagen hade bjudit på tortillas och jag hade förstås inte orkat äta upp de fyra portionerna själv. Det mesta var bara att plocka fram ur kylskåpet och sedan värma på köttfärsen i stekpannan. I köttfärssåsen är taco-kryddmixen förstås en nödvändig ingrediens men även en burk chunky salsa och lite hot taco-sås bidrar till smakupplevelsen. Normalt är de hårda taco-skalen min tex-mex favorit men nu blev det tortilla bröd. Sedan på grönsakerna och lite mer taco-sås. Mmmm… Det sköljer man naturligtvis ner med ett välsmakande rött italienskt vin. Lite crunchiga nacho-chips vid sidan om är också alltid trevligt.


Att äta detta ensam är kanske inte helt optimalt för upplevelsen men man gör vad man kan för att njuta av tillvaron. Normalt hade betyget blivit en 3:a under dessa förutsättningar men tack vare den härliga promenaden och den kreativa tillfredsställelsekänslan så får dagen faktiskt en 4:a i betyg! 


Fastlagsbullens hämnd

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 21.02.2021

Fastlagstisdagen har redan passerat när detta skrivs. Ja den har ”vari å fari” som vi brukar säga. Utfallet av dagen blev nog lite olika beroende på vem man frågar och därför ska vi gå till botten med det hela. Vi som har nära till havet har förstås bättre förutsättningar att lyckas med detta.


Ja alla har inte heller samma förutsättningar att genomföra en lyckad fastlagstisdag. Då kommer vi naturligtvis in på fastlagsbullen. Detta legendariska och mytomspunna bakverk som frestat mången finsmakare genom århundraden.


Vissa har lyckan att få uppleva detta på bästa sätt. Det vill säga serveras minst en färsk fastlagsbulle av god kvalitet på just fastlagstisdagen. Själv misslyckades jag totalt denna gång. Men mer om det senare. Först måste vi titta på själva konceptet fastlagsbulle. Är det klart för alla exakt vad som avses? Nej tyvärr inte! Orsaken är att det finns ett flertal varianter och lokala tolkningar

 Alandsbagarn
När man tittar på hyllan i butiken så kan man förutom den klassiska varianten med mandelmassa även finna fulvarianter med sylt och vaniljkräm! Det är förstås upprörande för det finns ju faktiskt endast en ”riktig” fastlagsbulle och utan mandelmassa är det omöjligt att göra en sådan. När man passerar butikshyllorna och får syn på specialprisskylten för fastlagsbullar så får man först gåshud. Sedan inser man besviket att det handlar om fulvarianter. Jag har dock viss förståelse för de säljansvarigas inställning att dessa inte går att sälja till normalpris. De inköpsansvariga däremot borde straffas för sin dumhet!


Sneglar vi västerut, mot Sverige, så hittar vi inte ens fastlagsbullen. I stället pratar de om semla! De har väl inte råd med grädde och mandelmassa så de kör budgetvarianten. Då duger det ju med smör och ost eller på sin höjd skinka. Sådant som vi äter till frukost alltså. 


Enligt sägnen och ett flertal obekräftade källor så var det en viss Semla Lagerlöf som inte hade riktigt rent mjöl i påsen. Hon lade beslag på alla fastlagsbullar själv och spred ut fake news om att man skulle äta semlor på fastlagstisdagen. Därom tvista dock de lärde men de facto råder det viss oklarhet i vad svensken menar med semla. I Finland är saken dock klar hur det ska vara.

 

Trots att fastlagsbullar hade funnits tillgängliga ett tag så hade jag inte fallit för frestelsen tidigare. Jag sparade mig för den stora dagen helt enkelt. Men när dagen kom så stod jag där utan vare sig fastlagsbullar eller ens några fattiga semlor. Ännu en gång hade jag missat årets viktigaste dag. Eller jag missade ju inte dagen utan snarare den viktigaste komponenten. Först när jag kom hem efter arbetsdagens slut så insåg jag vilken dag det var och vilket stort misstag som skett. 


En fastlagstisdag utan fastlagsbulle är ju liksom ingenting. Vad skulle jag göra? Desperationen ledde till kriminella tankar såsom att göra inbrott hos grannen och länsa kylskåpet på denna dyrgrip. Men troligtvis var grannen hemma och det hela skulle utveckla sig till ett regelrätt rån. 

– Livet eller fastlagsbullarna! föreställde jag mig säga till den stackars oskyldige grannen. Nej det vore nog inte så bra. Grannen är ju snäll och trevlig. Kanske han skulle skänka en bulle om jag frågade snällt? Hur skulle jag själv göra? Jag insåg då att ingen vettig människa frivilligt avstår från sin fastlagsbulle. Troligen inte ens om han har två.


Jag fick huvudvärk av mitt dilemma. Den lokala affären hade hunnit stänga och säkerligen fanns det ändå inget kvar där. En promenad är alltid bra för att lugna sina sinnen så jag begav mig ut i den friska luften. Min vanliga runda går runt det närliggande bostadsområdet och jag beslöt mig för att det var ett bra val även denna gång. 


Då jag kom fram till bostadsområdet så valde som vanligt den lilla gångvägen från parkeringen vid ett hyreshus fram till en intilliggande gränd. Just där, mellan parkeringen och gränden där det åter blir väg, så saknas gatubelysning så det är rätt skumt när man promenerar dessa cirka 20 meter. Jag hade kommit ungefär halvvägs då jag fick syn på en man som kom från det andra hållet. Det var bara en svart siluett men jag såg att han höll något i den ena handen. Då fick han syn på mig och backade långsamt ut från gångvägen. Han verkade vara rädd om det han höll i. Det såg ut som att han höll en bricka i sin vänstra hand. Med tanke på att gångvägen var täckt med snö och den närmast vara att betrakta som en liten smal stig så var han säkert rädd för att snava om vi möttes där.   


Så möttes vi och mannen hälsade glatt:

– Hej hej! Jag är på väg på kaffe med lite fastlagsbullar.

Min blick sökte sig snabbt till brickan och då såg jag att den var helt täckt av fastlagsbullar. Det var säkert minst tio stycken. Jag kände att min mage gjorde en dubbel volt. Benen vek sig nästan och saliven blev ymnig. Det var som att uppleva en närkontakt av tredje graden med ET.

– Vill du ha? frågade mannen vars ansikte jag inte kunde urskilja i mörkret.

Jag började svettas och pulsen var skyhög. Det måste vara någon form av kuggfråga tänkte jag utan att lyckas få fram något svar på frågan.

– Njaa… började jag säga då jag kom att tänka på den ryske regimkritikern Navalnyj.

– Nej, ta dem själv du! svarade jag sedan och satte fart framåt igen. Pust, räddad från matförgiftning var allt jag kunde tänka. 

Väl hemma kunde jag inte tänka mer på fastlagsbullar den kvällen.  

 

Men skam den som ger sig. Jag tänkte på alla lokala variationer och beslöt mig för att hämnas. Ja det handlade om fastlagsbullens hämnd. En fastlagsbulle förtjänar att ätas. Nu skulle de få igen för gammal ostsemla. Helt sonika lade jag upp min ondskefulla plan och när fredagen infann sig så började jag att verkställa den. 


Iklädd stor jacka och med munskydd som täckte ansiktet så smög jag likt en elak vessla in till affären. Jag närmade mig kyldisken och tittade diskret åt båda håll. Snabbt som blixten rusade jag fram och tog tag i ett paket och fortsatte sedan snabbt bakom nästa hylla. Jag flämtade ansträngt och lyfte lite på munskyddet för att få luft samtidigt som jag kontrollerade att ingen hade sett mig. 


Jag lyckades hålla masken på plats när jag betalade i kassan. Förnöjt begav jag mig åter hem till byn. Nu var det bara att vänta. Få eller ingen kunde väl då ana vilka följder detta skulle få. 


Jag vaknade upp till en härlig lördag. Och det skulle bli bättre. Nu ska vi bryta mot lagen fnissade jag när kaffekokaren väste till. I köksskåpet stod en medbrottsling som jag snabbt bjöd in till hämndaktionen. Han var vit och märkt med texten ”för det goda mötet”. Det var ju helt genialiskt, tänkte jag. Det var som att ödet hade spelat fram till just den här stunden. Allt hade bara fallit på plats.

GodaMotet 

Jag stämde upp med kamprop som: – Tiden är kommen! Bullen är mogen! Dags att skörda!

Den vita muggen, som redan hade lagt beslag på större delen av kaffet, stämde in med: – För det goda mötet!

– Nu tar vi dom! skrek jag besinningslöst ut så att grannarna säkert undrade vad som var på gång.

Kylskåpsdörren öppnades. Asken lyftes försiktigt ut och lades på bordet. Jag öppnade med varsam hand. Köket verkade lysas upp av någon högre makt eller väsen. I den stunden kände jag mig antagligen precis som Moses gjorde då han mottog de tio budorden


Sedan hände det! Vadå? Det goda mötet naturligtvis! Mandelmassan förgyllde smaklökarna och grädden fastnade på näsan. Jag hade gjort det. Det var fastlagslördag! Hämnden var ljuvlig och segerns sötma fyllde mina sinnen. Det var som en utomjordisk upplevelse. Det fanns bara en sak kvar att göra. Med min vänstra hand så höll jag upp fastlagsbullen framför mig och sade:

– Ät på den du ET!

Handen


Kärlek och corona

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 31.01.2021

 

Det är fredag och lugnt på jobbet. På något sätt tickar timmarna ändå förbi och det blir lunchdags. Jag och chefen har en inbokad lunch med en leverantör från fastlandet så vi måste bege oss från jobbet. 

 


Jag parkerar i det underjordiska garaget och hoppar raskt ut ur bilen utan att ens tänka på någon parkeringsskiva. Snabbt  rusar jag uppför trappan till gallerian. Jag tar ett varv runt i gallerian för att se om jag kan lokalisera vår lunchdate. Det är inte speciellt ofta som jag åker in till centrum numera. Därför hinner det ibland dyka upp nya affärer medan andra försvinner och dyker upp på andra ställen. Så är det också den här gången noterar jag då jag får syn på en obekant affär. När jag tittar vidare på människorna omkring mig så inser jag att jag inte har något munskydd. Men ska jag springa tillbaka till bilen och hämta ett? funderar jag medan jag vandrar vidare. 

 

Jag står snart utanför restaurangen och inser att det vore ganska idiotiskt att ta på sig ett munskydd när man ska äta lunch. Jag skrattar inombords åt mig själv. Sedan dyker chefen upp och strax därefter hör vi en välbekant röst bakom oss. 

 

Ja lite lax ska nog smaka bra tänker jag när blicken sveper över menyn. Mycket riktigt! Maten smakar utsökt och i gott sällskap och med blandad konversation om livet på Åland respektive fastlandet och lite affärsprat så förflyter en timme väldigt snabbt.

 

Det är lite lustigt hur livet kan bli. Min affärskollega från Åbo har flickvän på Åland medan jag har flickvän på fastlandet. På det viset så har vi ett likartat problem eller svårighet. Jag berättar för honom att just idag ska jag, efter lunchen, ta färjan till Åbo för att åka vidare upp till Österbotten. Min affärskollega ska samtidigt passa på att stanna kvar på Åland hos sin flickvän över helgen. Efter lunchen skyndar han sig iväg till nästa affärsmöte han har inbokat medan jag styr bilen ner mot hamnen för att köra ombord på Viking Grace för att åka vidare mot Åbo.

 

Man kan ju tycka att det hade varit enklare att träffa en flickvän på samma ort där man själv bor. Men man styr inte över ödet och man vet aldrig var man finner kärleken. Det kan bli en riktig utmaning när hjärtat säger en sak och förnuftet lönlöst säger en annan. Vem har sagt att livet ska vara enkelt och färdigt serverat? Nej lite utmaningar behövs nog. Jag är inte den som ger upp när det blir lite uppförsbacke – eller några hundra kilometer upp till Österbotten. 

IMG 4003Går inte flyget så kan man ta sparken till Österbotten! Utan munskydd!

 

En annan utmaning i det dagliga livet är förstås coronan. Den sätter käppar i hjulen för många saker. Nu har vi levt med viruset ett år och vi har väl delvis vant oss men bekväm blir man nog aldrig med situationen. Ofta medför detta osäkerhet runt alla framtidsplaner. Såväl i kärlekslivet som i andra sammanhang. Ja pandemin har ju ställt till det för många företag och folk permitteras och sägs upp. Då får man vara glad att man överhuvudtaget har ett jobb. Att hitta något annat är inte direkt enklare nu när coronan härjar i världen. Företagen anställer bara om de absolut måste. Utannonserade jobb sköts på framtiden då pandemin slog till för ett år sedan.

 


Elvisföreningen som jag är med i gick nyligen ut med att den årliga Elvisfestivalen, som ställdes in förra året, kommer att flytta till en annan ort. Givetvis kommer kritik från olika håll då det geografiska avståndet ökar för många trogna besökare. Där har vi avståndet som en svårighetsfaktor igen! Vissa människor säger att coronahotet kommer att tillintetgöra även detta års festival. Det kan vi omöjligen veta i det här läget förstås. Ska man bara ge upp och lägga ner för att det kan bli problem? Nej vi planerar vidare för man måste ju vara positiv och tro att det går att förverkliga. För gör man inte det så finns det ju ingen chans alls att det förverkligas. 

 

Samma sak gäller kärleken. Ska man ge upp bara för att man ser något hinder på vägen? Eller kan man välja att tro på målet och jobba vidare mot det? Frågar man mig så är det bäst i alla lägen att låta det positiva få en chans jobba vidare mot målet även om inte alla lösningar finns på plats ännu. När man kommer fram till den önskade punkten så kan det ju bli succé. Det heter ju tro, hopp och kärlek för att de sakerna ofta hänger ihop.

SmedsbyVinterMer vinter i Österbotten än på Åland 

Så när jag inte längre kan ta flyget så tar jag färjan och jag kör bilen 330 kilometer för att få någon dag tillsammans med min kärlek. Sedan åker jag samma väg tillbaka. Jag gör sedan om samma sak igen om några veckor och varje gång kommer jag lite närmare målet. Jag ser det inte riktigt ännu men kanske bakom nästa krök. Och kanske närmar sig även slutet för pandemin så att alla kan få en bättre tillvaro snart.  


Panik till Österbotten

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 06.01.2021 | 1 kommentar(er)

GodJul

Några dagar före julafton så drabbas jag alltid av panik då julstressen lägger i högsta växeln. Det kan verka som dålig planering men jag vet inte om det är bara det. Det är alltså samma sak varje år. Plötsligt har månaderna och veckorna som låg framför oss fram till jul bara försvunnit. Hur det går till vet jag inte men ungefär en vecka före julaftonen så brukar jag märka det.

Jag hatar julklappar. Ja det är sjukt stressande och frustrerande att försöka hitta på något till de närmaste som man bör ge något. Ingen önskar något eftersom alla redan har allting de vill ha. Åtminstone inom rimliga ekonomiska gränser. Vore jag miljonär kanske det skulle vara lättare? Bara att ge bort några Ferrari… eller skulle det vara Lamborghini? Eller är det Tesla som gäller nu??? Nja kanske det inte skulle vara lättare trots allt…


I år så har vi även pandemin som gör att man inte bör springa omkring i alla affärer alltför mycket. Även om jag som vanligt var sent ute så tänkte jag försöka att inte göra som det alltid blir för min del. Det vill säga att springa omkring och leta i samma affärer flera gånger innan jag till sist ändå köper en massa presentkort som känns som en dålig och löjlig nödlösning. Att vara tvungen att använda ansiktsmask och knappt kunna andas gjorde inte saken roligare på något sätt. Glasögonen immar igen så fort jag sätter på mig en mask. Varför slutade jag att använda kontaktlinser frågar jag mig ofta när allt jag ser framför mig är ett grått fuktigt dimmoln.

Elvismask
Jag har inte heller fler att köpa julklappar till än de flesta andra utan troligen färre. Likväl är det så svårt. Om någon frågar mig om vad jag önskar i julklapp så är det förstås samma sak. Jag har ingen aning och jag önskar inget speciellt. Varifrån kom den där dumma traditionen med julklappar? En gång kanske det fungerar att hitta på något men varenda år tills man trillar av pinn?


Den där berömda julfriden ser jag inte röken av när det ska stressas fram julklappar och samtidigt ska man hinna göra en massa annat. Som att lyssna på julmusik med Elvis! Lite julmusik har faktiskt en lugnande effekt mitt i allt kaos. Synd att man inte hinner pröva på det så mycket. Naturligtvis så är det även full fart på jobbet så att man knappt hinner gå hem och det bidrar säkert också till den goda upplevelsen.

Granen
I år blev det att resa till Österbotten och det var ju trevligt men det gjorde schemat än mer stressat då jag dessutom måste få ledigt från jobbet, boka färjor och packa. Det var förstås osäkert in i det sista vilka dagar jag kunde ta ledigt från jobbet. Tack vare coronan så fanns det ändå platser på färjorna när jag bara någon dag före resan bokade. Tallink ville dock ha över 200 euro för en enkel bilresa tillbaka så totalsumman för den bokningen överskred budgeten konstaterade jag. Viking hade något humanare prissättning just den dagen så bokningen blev ungefär hälften så dyr i jämförelse. Man vill ju även lämna hemmet i skick så att man inte möts av något kaos när man kommer hem. Ja typ äckliga sopor som stinker, döda blommor och elektriska apparater som är på som det kan hända något med. Mycket att tänka på innan avförd alltså.


Till sist ordnade det sig med julklappar och det var en kväll kvar att ta det lite lugnare på inför resdagen. Eller nej naturligtvis blev det inte så. Det skulle ju fortfarande packas och fixas hemma. Jag hann bara hem då min bror plötsligt dök upp och vi skulle köra lite fakturering för hans firma. Precis vad jag behövde! När natten närmade sig och vi inte verkade vara i närheten av att vara färdiga fick jag börja ta vara på lite tvätt som hängt på tork och packa ner kläder för resan. Emellanåt så knappade jag in lite olika siffror på fakturorna. Det började verka som att sömn inte skulle hinnas med den natten. Men vem behöver egentligen vila när man kan köra 180 rätt in i väggen?

Molly
Nåväl efter en kort natt och en lång färje- och bilresa så blev det en underbar jul och likaså en härlig nyårsafton. Tempot gick ner med närmare 200 procent. Snö fanns det också i Korsholm så det kändes som att jag hamnat i någon sorts drömvärld. 

LyktanElvissnow
Nu är jag sorgligt nog tillbaka på ön där corona-incidensen för närvarande är högst i Finland. Jag drömmer redan om att åka tillbaka till Österbotten där jag trivs så bra.

Hannah


Corona-leken

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 27.10.2020

Kategorier:

BilenMariehamn

Då har det hänt igen! Jag har åkt färja trots både Estonia och coronavirus. 


För ovanlighets skull så åkte jag den här gången med Silja/Tallinks Baltic Princess. Resan gick som vanligt till Åbo innan den fortsatte med bil vidare till Österbotten. Lite bättre tidtabell för färjan och faktiskt även något bättre pris jämfört med den röda konkurrenten. Så var det i alla fall den här gången även om jag tidigare har upplevt prisbilden omvänd. Minimala skillnader men varför inte välja det bättre alternativet och samtidigt få lite omväxling, sade jag till mig själv då jag bokade på nätet. 


Det blev ju inte direkt någon party- eller nöjesresa då jag stängde in mig i hytten. Dessutom hade jag hytt på både dit- och hemresan för att undvika onödiga risker med tanke på coronaviruset. 

IncheckningTurku

Jag spenderade ett par underbara dagar i Korsholm men även där blev det att försöka undvika alla onödiga sociala kontakter. Handla mat måste man ju så då blev det att dra på sig ansiktsmasker. Det kändes lite ovant eftersom detta inte blivit så vanligt på Åland ännu. I de affärer som vi besökte så hade nog 99% av kunderna anammat denna åtgärd för att skydda sig. Förra gången jag var i Korsholm och Vasa så var det inte alls lika vanligt. Nu ska man i alla fall använda ansiktsmask på ställen där det kan vara svårt att hålla avståndet. Inte så märkligt egentligen och man vänjer sig fort. Man skulle ju vilja att alla skyddar sig och andra genom de olika åtgärder som man själv kan vidta. Men om 99% i Korsholm använder ansiktsmask och 1% på Åland gör detsamma så har vi ju faktiskt 100% i hela landet och det är ju faktiskt inte så dåligt!

HyttenMariehamn


Det var ju redan när jag körde ombord på färjan i Mariehamn som jag hade dragit på mig en ansiktsmask. Från bildäck och upp några våningar till min hytt så var det definitivt läge att skydda sig lite mer i de trånga korridorerna. Masken jag hade var lite väl tät tyckte jag. Lite mer luft hade den gärna fått släppa igenom. Det kändes ungefär som när jag prövade att dyka med syrgas för första gången. Lite panikartat när känslan av att jag inte fick någon luft infann sig. Men när man lugnar ner andningen lite så fungerar det bättre. Det var inte heller någon höjdare att ha glasögon på sig samtidigt. Glasögonen immade igen på två sekunder och sedan såg jag ingenting. Ingen syre och ingen syn är inte det bästa tillståndet man kan befinna sig i. Givetvis är det ingenting jämfört med att drabbas av svår corona så jag ska väl inte klaga. Lyckligtvis har jag ingen egen erfarenhet av att insjukna i corona men jag har förstått att det kan vara rätt hemskt om man har otur.

 Shopping

Som sagt så var det tvunget att ta på sig en ansiktsmask då vi skulle handla lite. Det är ju förenat med viss risk att besöka en affär men för att få lite extra spänning då vi inte hittade rätt typ av lampa hos den första så passade vi på att besöka totalt tre affärer i samma ärende. En del måste bara leva farligt! Eftersom vi hade tur och inte lyckades utsätta oss för ännu större risker i samband med dessa utflykter så kände jag mig tursam och passade på att lämna in en Lotto-kupong. Kanske blir det tur i kärlek, tur i corona och tur i Lotto? Trefaldig tur måste vara bästa turen så kanske den infinner sig precis nu, tänkte jag när jag betalade. Oddsen för trefaldig otur var ju faktiskt lägre eftersom jag redan hade tur i kärlek. Sedan brukar ju sällan tur i kärlek och tur i spel sammanfalla så jag har inte kontrollerat Lotto-resultatet ännu. Det kan ju vara kul att få hoppas lite grann ett par dagar först. Självfallet är jag mest nöjd med tur i kärlek så egentligen är det omöjligt för mig att förlora. Men en liten bonus på några miljoner skulle förstås kunna göra gott för förutsättningarna för kärleken. I alla fall när man bor på två ställen så långt ifrån varandra.  


När vi befann oss i den första av de tre affärerna så mindes jag en lek som jag brukade leka tillsammans med mina bröder då vi som barn åkte bil. Ja att räkna bilar av ett visst märke eller en viss färg har väl de flesta gjort någon gång. Jag vet inte om någon sysslar med den leken numera men just den här dagen skulle man ha kunnat spela en liknande lek. En uppdaterad version skulle man kunna uttrycka det. 


För ett åländsk öga så kändes det lite exotiskt att vandra bland butikshyllorna och överallt vara omgiven av människor med ansiktsmasker. Vi såg rätt roliga ut själva iklädda gröna masker som påminde om sjukhusmiljön. Där gick flera med helsvarta masker som såg lite skrämmande ut. Vita masker och rosa masker. Mönstrade masker. Ja det fanns många varianter. Och där kom någon gående med ett kaffefilter över näsan och munnen! Eller var det en faktiskt en riktig mask? Plötsligt såg jag potentialen till en modern variant av billeken. Räkna masker av en viss sort helt enkelt. Ja det går att förena nytta med nöje även på detta område! Frågan är bara hur man sätter reglerna så att en vinnare kan utses? Kanske kunde man ställa sig i en gång i affären och räkna maskerna som passerar. Och om det kommer någon utan mask så tappar man alla poäng och får börja om från början. Ja men det var ju en lysande idé! Visserligen så måste man försöka hålla avstånd också så spelplanerna begränsas något. Men det finns nog massor av större affärer, gallerior, bibliotek, museum osv som lämpar sig väldigt bra för Corona-leken


Nu vet ni vad ni kan roa er med. Kom ihåg att man inte får räkna sin egen ansiktsmask. Eller får man? Jag funderar på att skaffa en ansiktsmask med Elvis-motiv som jag har sett reklam för. Men det är väl kanske inte någon vinnarmask om man ska räkna flest av samma sort. Fast det går ju alltid att vända på reglerna. Till exempel  kan man ju räkna de masker som man ser minst av under en timme. Då skulle nog en amerikansk Elvis-mask ligga rätt bra till. Ni ser man kan variera spelet en del. Kör flera olika ”banor” under en viss tid. Uttrycket ”sluta maska!” får nog en helt ny innebörd! Jag måste nog ta patent på Coronaspelet… eller va? Coronaspelet? Det låter ju väldigt bekant på något sätt… Äh jag får väl kasta idén i papperskorgen i alla fall. Får man förresten kasta masken i en papperskorg eller måste den behandlas på något särskilt sätt?

 FarjanTurkuHyttfonsterHyttenTurku


Coronan dödade Elvis

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 03.09.2020

Kategorier:
Taggar:

Idag installerade jag corona-appen på min iPhone. Den dök inte upp då jag sökte efter den på App Store så jag var tvungen att hitta en länk på svenska Yle:s sidor. Nu är det bara att vänta och se om jag blir varnad för någon corona-smittad som korsar min väg.


Lyckligtvis så är viruset fortsättningsvis sällsynt på Åland. Senaste veckoslutet spenderade jag dock i Korsholm i Österbotten där det förvisso är närmast lika sällsynt men det hade varit intressant att se om appen hade meddelat något. Dessutom utsatte jag mig för viss risk under båtresan mellan Åland och fastlandet. Det var förhållandevis mycket folk ombord. Nästa resa blir nog intressant då jag har möjlighet att se om appen registrerar något. Redan nu på bara något dygn har över en miljon människor laddat ner appen och det tyder ju på att den kommer att fungera och få betydelse för smittspårningen.

 

Alla påverkas vi på olika sätt av pandemin. Äntligen kan man åter gå ut på restaurang och äta men mycket fungerar fortfarande inte helt normalt. Som t ex färjor och flyg går ju inte som de brukar vilket kan ställa till det för oss som behöver resa mellan olika orter. Semester- och nöjesresor är väl inte lika illa att behöva sakna även om resan till Rom blev inställd vilket var tråkigt. 

ElvisforumEmag53cover
Något annat som påverkats väldigt kraftigt är olika evenemang som inte kunnat hållas som de planerats. Tråkigast är det naturligtvis när man drabbas direkt som arrangör. Nu blev vi i föreningen Elvisforum tvungna att ställa in den årliga Elvisfestivalen som i år skulle ha gått under namnet Elvis Halloween Party. Det var ett tungt beslut då det mesta var färdigt bokat och planerat. Såväl artister som många trogna besökare hade sett fram emot årets festival som kunde ha blivit riktigt bra. Kanske den bästa hittills… 


Den årliga traditionen med en stor Elvisfestival i Västerås i Sverige har pågått varje år sedan 1982. Men nu om knappt två månader bryts tyvärr den traditionen. Det känns som att coronan har dödat Elvis! Ja han är verkligen mer död än vanligt tack vare coronan. I alla fall i Västerås och för alla besökare i Sverige och grannländerna som vallfärdat till festivalen varje år så känns det nog så. 


Vi hoppas och tror att Elvis återuppstår nästa år. Det blir en comeback helt enkelt. Vår tidning kan i alla fall fortsätta som vanligt. Dock är det ju inte lika många shower  och festivaler att rapportera från så vi får skriva om lite annat i stället.


Många vänner som är arrangörer eller artister berättar samma sak om hur de varit tvungna att ställa in sina evenemang. För oss som är en ideell förening så är det naturligtvis inte lika illa, rent ekonomiskt sett, som det är för dem som helt lever på att underhålla. På något sätt så måste ju alla kunna fortsätta sina liv oavsett om vi kommer att få leva länge på det här sättet eller om det kommer något vaccin så småningom som kan stoppa pandemin.