Micke Björklund x 2
Mot alla odds vann Micke Björklund TV4:s Robinson. Ja det var i alla fall ingenting som jag hade väntat mig. Robinson är väl inget TV-program som jag har följt särdeles mycket innan den här säsongen. Möjligen såg jag någon av de första säsongerna innan jag tröttnade. Nu när en ålänning medverkade har nog både jag och många andra ålänningar, som inte annars följer programmet, suttit som klistrade framför TV:n mest hela tiden.
Att Micke skulle ha någon chans i denna tävling trodde väl varken jag eller så många andra. Nej jag trodde faktiskt att han skulle åka ut redan i första avsnittet. Själv yttrade han något om att det var kul så länge han var med vilket förstärkte min uppfattning om att han ganska snart skulle få packa väskan och åka hem igen. För varje avsnitt som gick så var jag glad att han klarade sig kvar men tänkte att nu närmar det sig slutet. Det skulle visa sig att slutet var längre bort än någon kunde ana.
Micke är en härlig kille. Snäll, trevlig och ödmjuk men jag har ju aldrig tänkt mig honom som någon tävlingsmänniska. Jovisst i matlagningstävlingar har han förstås en given plats men kanske inte då det börjar handla om fysiska prestationer som snabbhet och styrka. Det är ju lätt att tänka sig att det är någon sportig idrottsmänniska som har de bästa förutsättningarna för den typ av tävlingar som förekommer i Robinson. Men Mickes taktik och personlighet, att vara den schyssta, trevliga kocken som inte utgjorde något hot, visade sig fungera väl. I tävlingarna var han sällan allra sist och alla minns väl när han bar grisen med tänderna och stod som vinnare i just den tävlingen även om han förlorade två framtänder på kuppen.
När han till sist fanns kvar som en av de tre finalisterna blev det riktigt spännande. Han stod för en bra insats i finaltävlingen som nog krävde en del. Visserligen gjorde han fel i första momentet men det gick ju enkelt att korrigera senare under tävlingen. Han blev väldigt glad och säkerligen själv överraskad över att gå vinnande i mål. Jag tror att de flesta kunde glädjas ordentligt åt Mickes vinst för det hade ju varit en dröm för honom att vara med i Robinson och att han skulle vinna hela Robinson-tävlingen hade nog ingen kunnat tippa..
Jag har träffat Micke ett antal gånger under årens lopp. Första gångerna på olika fester där han och hans pappa stod för maten. En gång var lite extra då jag med mitt dåvarande jobb fick pröva på att laga mat tillsammans med Micke och hans far. Vi delades upp i grupper som skulle göra förrätt, varmrätt och efterrätt. Lite fint rödvin fick inmundigas under matlagningsprocessen och det bidrog nog till att frigöra kocken i oss alla! Man blev lagom avslappnad för uppgiften och Micke var förstås supertrevlig och hjälpte till när det behövdes och kom med goda råd hur vi skulle få till rätterna på bästa sätt. Mot alla odds så blev alla rätter riktigt bra trots att vi var ett gäng med blandade matlagningskunskaper som inte heller var vana att jobba tillsammans på detta sätt.
När man är ute på Mickes restaurang Smakbyn i Sund på Åland och springer på honom någonstans så pratar han gärna några ord. Det är en kille med glatt humör och fötterna på jorden. Nästa gång hoppas jag att få träffa honom i Vasa på restaurang HEJM vilken jag lovat honom att besöka.
Det finns faktiskt några människor som inte kallar mig Elvis utan Micke. Min far heter Björklund i efternamn så egentligen skulle jag kunna kalla mig Micke Björklund! Det var bara det där med maten då.... Makaroner och korv är väl inte någon gourmeträtt direkt så kanske jag för nöja mig med Elvis och steka en hamburgare i stället....
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar