Sommartider är Gyllene Tider

Skrivet av Mikael Ahlgren 30.08.2023 | 0 Kommentarer

I Mariehamns centrum

Sommaren verkar vara över. Semestern som man väntade så länge på är avklarad och jag funderar på vad nästa målsättning som ska uppnås kan vara.

Sol, bad, stugliv, nyttiga och välbehövliga arbeten på hemmafronten, Ålandsresan, konsertupplevelsen och även några väldigt lugna och slappa dagar… Ja allt är passerat och jag är några minnen rikare. Nu är det jobbet och vardagen som präglar veckorna en bra tid framöver. Det kan ändå vara bra att försöka lägga in lite upplevelser och ljuspunkter att se fram emot när mörker, höst och kallare tider väntar.

Kobba Klintar 

Det kan kännas lite trist när jag så sent som för bara ett par veckor sedan hade en fantastisk konsertupplevelse då Gyllene Tider kom till Vasa. Deras musik är perfekt sommarmusik och förstås osar den mycket nostalgi från mina yngre dagar. Även om jag inte varit ett hängivet fan som samlat på deras plattor så har jag alltid gillat musiken. För 10 eller kan det vara 15 år sedan så såg jag dem spela i Stockholm. Ja det var otroligt bra då! Nu när deras bäst-före-datum borde ha passerat för länge sedan så kunde man ju vara skeptisk inför spelningen på Lemonsoft stadion i Vasa. 8800 personer hade tagit sig dit för att uppleva Per Gessle och Gyllene Tider. Skulle de kunna leva upp till förväntningarna? Sannolikheten var nog rätt låg för att det skulle ske.

Lemonsoft stadion i Vasa

Att flera andra artister också uppträdde före huvudnumret gav åtminstone en garanti för att det i alla fall på det stora hela nog skulle bli minnesvärt. I synnerhet som den österbottniska gruppen KAJ skulle inleda det hela. Det fanns inget som helst tvivel om att de tre grabbarna med sin breda och humoristiska repertoar än en gång skulle knocka publiken. Ja det var sannerligen ingen överraskning att KAJ levererade exakt vad som förväntades. Om inget annat var minnesvärt så skulle man i alla fall ha ett bra minne från detta evenemang. Under sin show säger de att de kommer att stanna kvar för att lyssna på Gyllene Tider. Jag tänker för mig själv att grabbarna är så pass unga att de kanske inte riktigt har något förhållande till bandet från södra Sverige. 

Efter KAJ var det dags för nästa artist som var den i Jakobstad födde Fredrik Furu. Det var dags att passa på att få lite mat innan programmet rullade vidare. Matkön visade sig ta så lång tid att inte bara pausen hann passera utan även i princip hela Furus framträdande också. Det blev väl ungefär 1,5 låt som jag hann höra när jag kom tillbaka in på stadion efter att ha fått i mig lite japansk mat! Det var två olika matköer och när jag kommit så långt fram att jag såg att de ledde till olika sorts mat så var det för sent att byta kö. Nåväl det smakade bra och kanske kebaben hade varit ett sämre val ändå. 

På programmet stod nu Sanna Nielsen i tur. Det måste erkännas att jag inte hade några förväntningar alls på denna dam. Jag hade tänkt före det hela att okej man överlever väl för efter henne kommer det man väntat på. Men ibland kan även en grinig och envis gubbe som jag vara tvungen att ändra åsikt. För vad händer? Sanna är ju betydligt bättre än vad jag hade väntat mig! Inte alls illa måste jag säga.  Det var ju kul att kunna ha fel för en gångs skull!

När Sannas del av showen närmade sig sitt slut så märkte man att folk började ta sig närmare scenen och det blev alltmer packat. Vårt gäng beslöt sig för att backa lite ut mot kanten för att undvika det värsta trycket. Där var det bättre och några andra som tydligen också föredrog att inte stångas med de allra ivrigaste fansen var grabbarna i KAJ som stod bakom oss. En sekund tänkte jag om jag skulle säga några ord till dem men snabbt insåg jag att det var bättre att låta dem minnas Gyllene Tider i stället för den där jobbige åländske Elvis som allt för ofta dyker upp på deras spelningar och ska mingla med dem efteråt. 

Då var det dags för finalen, huvudnumret eller det som de flesta egentligen var där för - Gyllene Tider! Nu var det upp till bevis. Skulle de klara pressen och höja stämningen så som bara ett kanonband kan göra? Ja de gick ut hårt med högt tempo och de fortsatte och fortsatte och… De var ju faktiskt i toppform och körde på som en ångvält i en modern actionfilm. Mitt omdöme blev att de var bättre än någonsin. Den nya skivan var kanske inte så bra men de nya låtar som de spelade live smälte nog bra in och jag tänkte att de låter annorlunda på skivan än vad de gjorde under konserten. Det var dock åt det positiva hållet när de lät bättre live. Nästan alla större hits levererades under de 90 minuter som de spelade. (Att de inte spelade Billy var dock ett kardinalfel som ger ett litet minus på toppbetyget.) Publiken verkade kunna alla texter och stämningen var på topp. Åtminstone i vår närmaste omgivning så kändes det som om alla sjöng. Vilken känsla det var!

Denna konsert blev en bra avslutning på sommaren. Jag missade ju Anders Wiklöfs stora födelsedagskonsert den här sommaren men Vasa kan lyckligtvis också leverera ibland. 

I augusti var det dags för ett nytt nummer av Elvismagasinet. Vi introducerade även en internationell utgåva på engelska av tidningen vilket icke svenskspråkiga Elvisfans kan glädjas åt. Då kommer jag in på nya mål och ljuspunkter att se fram emot. Det som redan står klart och faktiskt har varit det redan rätt länge är ju Elvis Presley Birthday Party i Uppsala i Sverige den 13 januari. Det är något för mig och många andra att både se fram emot och jobba för.