Visa inlägg taggade med 'åland'
Välkommen till Nordpolen!
2021 har blivit 2022 och vi har ett oskrivet blad framför oss. Många har säkert förhoppningar om ett bättre och lyckligare år. Det ska vi förstås tro och hoppas att det blir.
Vad är ett år egentligen? Är alla år olika och präglade av just det årets förutsättningar och nästa blir något helt nytt? Nej ett år är ju ett tidsbegrepp som människan skapat. Egentligen flyter ju tiden vidare i en ständigt oförändrad ström utan några avbrott. Det som händer på vägen råkar bara inträffa just då. Speciella händelser väljer inte vilket år de inträffar. Det kan ske detta år eller om tusen år. På årets första eller årets sista dag men troligtvis någonstans däremellan.
Människor lever en väldigt kort tid så det är genom historieberättandet som vi kan få ett gnutta perspektiv på vad som kan inträffa under tidens gång. Vissa saker har hänt förr medan andra inträffar för första gången. Vi vet lite om vad som hänt tidigare men nästan inget om vad som kommer att hända i framtiden. Enklast för oss människor är att bara leva i nuet och göra det bästa av situationen.
Men vi avslutar ändå åren och tänker lite tillbaka på vad som hänt under det gångna året. Vilka var höjdpunkterna? Det är alltid bäst att fokusera på de positiva sakerna även om vi också minns lite av de dåliga sakerna som hänt. Av en del tråkiga erfarenheter kanske man kan lära något medan andra sorger kommer att fortsätta att jaga oss ännu en tid eller kanske för alltid.
Hur var mitt år? Vad minns jag egentligen från 2021? Minns jag något? Vill jag minnas?
Som alla andra kan jag inte låta bli att tänka på att vi har haft ännu ett pandemiår. Då tänker jag på hur det hindrat saker i mitt liv då både jag och andra människor fått vara försiktiga. Sociala kontakter har varit minimerade. Olika evenemang har ställts in och andra evenemang har jag självmant tackat nej till på grund av den situation som rått. Vanligen gör jag årligen en mängd olika Sverigebesök men senast det hände var före pandemin.
Jag har varit lycklig lottad så att jag kunnat jobba som vanligt. Ett coronatest har jag gjort vilket medförde att jag var borta från jobbet ett par dagar. Det var negativt så jag skulle inte ha behövt mer än en sjukdag egentligen. Annars har jag inte varit sjuk. Mitt sökande efter ett jobb i Vasa i Österbotten försvårades starkt då pandemin drabbade många yrkesbranscher.
I juni 2021 så ordnade det sig ändå på jobbfronten och jag fick anställning hos företaget som gör samma kassasystem som jag använde i mitt jobb på Åland. Det var tur att den saken ordnade sig för pendlandet mellan Åland och Vasa fick sig en allvarlig törn då många flyg drogs in och vi fick förlita oss till färjeförbindelserna och den 330 kilometer långa bilresan. Det innebar att helgerna blev väldigt korta då den mesta tiden utgjordes av restiden. En helg blev endast ett dygn kvalitetstid vilket inte räcker i längden. Dessutom har man varken pengar eller krafter för att klara något sådant varje helg. Allt var så enkelt på flygens tid och kostnaden var ungefär densamma som för färja plus bilresa.
Att byta jobb har ju även det vissa nackdelar även om det innebar en väldigt stor fördel i just detta specifika fall. Ja eftersom jag började jobbet i Vasa den 1 juni så hade jag ingen sommarsemester. Nej sedan blir det inte heller någon vintersemester! Att jobba 2 år utan semester är ju inte så kul men vad gör man inte för kärleken. Mina arbetskamrater på Åland var kanonbra så det var ju tur att jag fick fina kollegor i Vasa också.
När jag nu fanns på plats i Österbotten den här gångna sommaren så fick jag åtminstone möjlighet att åka ut till stugan i skären under sommarhelgerna. Det var räddningen i brist på semester. Annars hade det nog trots allt smakat rätt mycket trä i gruvan!
Sedan kom hösten och vintern. När jag säger vinter så är det Vinter med stort V. Massor av snö och väldigt KALLT! Jag sade till min kära sambo: - Det här sade du inget om! Att jag flyttade till Nordpolen!!!
Kyla och snö i mängder är inte riktigt min melodi när det går till överdrift som det ofta tycks göra här. Då föredrar jag melodier mer i stil med Blue Hawaii.
Julfirandet blev både bra och dåligt. Jag och sambon bestämde att det blir på bästa möjliga sätt om vi firar julen på skilda håll. Det är ju inget man vill så vi fick försöka övertyga varandra flera gånger före det var dags att det var det bästa vi kunde göra. Jag stack iväg till Åland för att träffa min släkt där och hon stannade kvar i Korsholm och träffade sin släkt som samlades här. Det hela förlöpte bra på båda håll och så mycket mer behövs väl inte sägas om det.
På tal om musik så har jag som bekant även hunnit dra igång min nya Elvis E-tidning Elvismagasinet som hunnit utkomma med två uppskattade nummer. Inne på ämnet Elvis så kan jag också nämna att den 8 januari var det Elvis födelsedag! Han skulle ha fyllt 87 år så firandet blev passande nog av den lugnare sorten. Jag uppmärksammade dagen bland annat genom att lägga ut en video med Elvis gode vän Charlie Hodge från hans besök på Elvisfestivalen 1994. Många minns just den festivalen och Charlie finns tyvärr inte längre bland oss. Ja åren går och minnen är allt vi har kvar. Om vi har något som påminner oss om de goda ögonblicken så lever minnena bättre kvar. Välkommen till 2022 livet är gott!
Satte tänderna i pingvinklubban
En del undrar kanske vad jag hållit på med den senaste tiden då jag inte synts till här på bloggen. Det har varit fullt upp för mig. Inte en massa roliga resor och utflykter som en del nu unnar sig.
Nå en liten tripp till Åland blev det i alla fall härom helgen när min kära mor fyllde 75 år. Då tog jag en dag ledigt från jobbet för att det inte skulle så extremt stressigt som det annars blir. Och nog var det skönt att kunna tillbringa två hela dagar på Åland. Minuset var att sambon inte kunde komma med på grund av att det var svårt att lösa hundfrågan. Jag åkte i väg på torsdagen efter jobbet medan hon sedan på lördagen tog en liten tur till Åbo.
Mitt stod kvar där jag lämnade det.
På Åland var det svårt att hitta en enda person som gick med ansiktsmask. Jag lyckades få syn på två maskklädda personer på ett köpcentrum. Ja förutom jag själv då som inte tummade på säkerheten bara för att alla andra gjorde det. Men ganska tryggt kändes det ändå då covidfallen på Åland är på den lägsta nivån i hela landet. Fredagen bjöd på ett besök på bilverkstaden. Inte så roligt kanske men nödvändigt. Dyrt blev det och dyrare ska det bli då de upptäckte ytterligare ett problem som måste fixas inom kort. Ja inte roligt alls kanske man kan säga. Bättre var det att besöka min gamla arbetsplats Mariehamns Persondatorer. Det blev en massa prat med de tidigare kollegorna. När en kund kom in så var jag nära att rusa fram till kassan och betjäna. Reflexerna tycks sitta i fortfarande trots att jag numera betjänar kunder endast via telefon och mejl. Jag insåg ändå någorlunda snabbt att jag för ovanlighets skull var helt ledig och besinnade mig från att ta över butiken och hjälpa kunden.
Smakbyns meny
Trevligt var det också på middagen på Smakbyn med min mor, min bror med familj och min härlige son med sambo. Micke Björklund var tyvärr inte på plats den här gången. Annars brukar jag nog passa på att tala något ord med honom. Han och familjen var på semester har jag förstått. Men servicen var utmärkt ändå. Min mor som önskade vin fick provsmaka och dömde helt ut vinet. Då provsmakade även min bror och han tyckte inte att det var så illa. Men då inflikade min mor att det var nog det sämsta vinet hon någonsin smakat! Oj, oj, oj! Det var ord och inga visor. Hur skulle tjejen som serverade reagera? Det var dock inga som helst problem att få byta till ett helt annat vin. Lyckligtvis visade sig det andra vinet vara helt i min mors smak. Sedan flöt det på. Middagen alltså! Ja nog vinet också . Själv körde jag bil och nöjde mig med en Stallhagen Delikat som är en av mina favoritölsorter. Vi beställde lite olika maträtter och alla verkade rätt nöjda. Jag gjorde en chansning och prövade Pingvinklubba som lät lite spännande. Nåja, nästa gång blir det nog oxfilén i alla fall. Oxar smakar trots allt bättre än pingviner och är nog också mer närproducerade.
Pingvinklubba
På Åland fick jag också en chans att rulla ut min kära Vespa och ta en tur i det, för årstiden, rätt fina vädret. Det blev en liten Vespa-safari i min gamla hemkommun. Det var riktigt härligt! Säsongen sista Vespatur. Det kom en liten tår i ögonvrån när jag sedan parkerade den i boden för vintervilan.
Det blev en tur genom Norrby.
Vespa-safarin bjöd naturligtvis på lite djur.
Söndag var det förstås hemfärd till Österbottens glada trakter som gällde. Roligt var det då att kunna hämta upp sambon i Åbo och ha bästa sällskapet med sig. Det hade ju varit tråkigt för oss båda att inte kunna spendera ”höstlovet” tillsammans.
Min Vespa var glad åt att se mig igen!
Abba på Åland
Nu är hösten här och temperaturen har sjunkit avsevärt efter den heta sommaren. Den eländiga pandemin, som inte vill ge med sig ännu, har satt p för en del av sommarens händelser och evenemang som vi är vana vid att kunna uppleva. Men trots allt så har det ändå funnits rum för några minnesvärda händelser även denna sommar. Åtminstone i mitt liv. Bland dem finns bland annat ett bröllop, kräftskiva, härliga veckoslut på villan och nu när sommaren blivit höst så får vi uppleva Abbas comeback! Det är ju inte fy skam.
Ja allt känns inte så grått utan det kan även finnas roliga saker i livet. Senaste veckoslutet bjöd på en supertrevlig Ålandsresa. På Åland i Lemlands djupa skogar fanns nämligen mina vinterdäck som behövde skeppas över till Österbotten inför vintersäsongen. Det må ha varit huvudorsaken till resan men reseäventyret var ju mycket mer än så.
Att åka till Åland innebär att jag får träffa och bo hos min kära son och hans flickvän. Som en bonus är det i mitt hus som de bor i så på ett sätt kommer jag hem fast jag reser bort! Det blev också tid för att träffa min kära mor och till henne kom även min lillebror och hans fru. Det blev alltså rena rama släktträffen över lite kaffe. Alla verkade vara på sitt bästa humör och tiden gick alltför snabbt.
En annan aspekt är själva resan. Den kan vara rätt trevlig när man har sällskap med sig. Reser man ensam så är det inte alls lika roligt. Men när man har sin kära sambo med sig så blir allt så ofantligt mycket trevligare. Vi har inte haft möjlighet att resa så mycket tillsammans på grund av pandemin så även en mindre resa kan bli en stor upplevelse. När den dagen kommer som innebär att man kan börja resa fritt igen så ska vi nog företa oss något större reseäventyr tillsammans. Vi längtar båda två efter det. Man ska ju alltid ha något att längta efter så man får ta det från den positiva sidan helt enkelt.
De flesta av oss behöver njuta av lite musik då och då. Abba släpper nu ny musik efter en paus på närmare 40 år! Ja ingen trodde att det skulle kunna hända men plötsligt så händer det ändå. Det var nästan lika osannolikt som att The Beatles någon gång skulle återförenas. Abba var bland den första musiken som jag minns att jag hörde som barn. Något större Abba-fan har jag väl aldrig gett uttryck för att vara. Så det kan väl vara på sin plats att till sist avslöja att jag faktiskt gillar dem! Vem hade kunnat ana det? Dessutom så blir ett teknik-freak som jag rätt upphetsad av hologramshowen med Abbatarerna. Jag har dock inte ännu köpt någon biljett även om jag fått erbjudanden om detta på mejlen. För det var ju det här med resandet också. London vore ju inte fel om man säger så men med pandemin som fortsätter härja så minimerar jag allt resande tills vidare.
I Mariehamn råkade jag få lite Abba-abstinens. Jo det var på det sättet att jag bara måste köpa något med just Abba. I Mariehamn finns second hand skivaffären som heter Skivbörsen som jag brukar besöka då och då. Ja där måste det ju bara finnas något med Abba tänkte jag.
Väl på plats så såg jag att vinylskivor med Abba-medlemmarna fyllde en av väggarna. Men mitt val kom ändå att falla på något annat. Jag ville förstås ha något lite extra, eftersom jag är som jag är, och när mina ögon föll på en DVD med namnet Live in Japan så visste jag att det var rätt val för mig.
En japansk TV-show med Abba och två dokumentärer om deras besök i Japan lät rätt spännande. Den vita framsidan var väl inte världens roligaste men när man svängde på fodralet och läste texten under tre foton av Abba - Conquering Japan - så steg förväntningarna. Limited Special Edition stod det också på den. Det innebär väl att den bara finns i typ 10 miljarder exemplar. Det återstår att se om den är värd de 15 euro som den kostade. Den verkar dock vara i bra skick och troligtvis komplett med samlarbilder och texthäfte.
När det skulle köpas lite bulla till besöket hos mor så hittade vi vad vi sökte på torget i Mariehamn. Det var då jag skulle ha behövt de där 15 eurona som investerades i Abba DVD:n. Sambon hade inga kontanter heller trodde hon. Det visade sig till sist att hon hade pengarna kvar från försäljningen av hennes gamla bil. Så det gick ungefär jämnt upp. Jag lade till två euro, som jag hittade i plånbokens mörkaste hörn, och så var saken biff - eller snarare bulla!
Mer spännande saker är på gång. Ja nästan lika stort som Abba är att jag äntligen fått hem två stycken LED-belysningspaneler så att jag kan filma inomhus. Reglerbar ljustemperatur får tekniknörden i mig att göra en volt i sinnet. Det ska bli kul att testa. Min musikvideoserie kanske kan fortsätta trots allt i förbättrad form. Jag hade ju ordnat två stora lampor för detta ändamål men de lämnades på Åland då de är för stora för mitt nuvarande hem i Korsholm. I mindre rum behövs ju sällan 1200 Watts halogenlampor. I så fall behövs nog även en bättre kylanläggning då de avger avsevärda mängder värme. Vi skulle förvisso kunna återuppleva sommaren men jag tror att vi är nöjda med det som varit så vi lämnar det därhän.
Det är alltså dags att bygga en videostudio även här i Österbotten. Nu när hösten kommer hade det ju även varit roligt att få till en hemmabio för att kunna kolla på lite banala Hollywoodfilmer också. Kanske dags att börja bygga ut huset för det här verkar bli rätt svårt annars…
Livet som ålänning i Österbotten
Det har nu gått en månad sedan jag flyttade från Åland till Smedsby i Korsholm. Många frågar hur det nya livet går och hur det känns.
Jag var ju lite bekant med stället sedan tidigare efter några års pendlande. Förvisso är det något helt annat att vara fast bosatt jämfört med att besöka ett ställe. Vad svarar jag på frågorna då? Det till synes självklara svaret är väl ändå att det går bra eftersom jag fortfarande är kvar här!
Inflyttningen till min kära sambo var väl inte jättekomplicerad även om det fortfarande finns saker kvar att lösa. Mycket av mina saker finns ju fortfarande på Åland och hur allting ska få plats återstår ännu att se. Det får till exempel bli lite kreativ problemlösning gällande frågan att få plats för alla mina ljud- och musikprylar. Vi har i alla fall fått till en hyfsad kontorslösning vilket är viktigt för mig. Det är inte något jättestort kontorsrum men det var inte min kontorshörna på Åland heller.
Det är snart dags för en Ålandsresa och då gäller det att välja ut ytterligare lite saker som får komma med till Österbotten. Ett hett tips för kallare dagar är väl att mina vinterdäck till bilen borde få flytta in hos oss de också.
Bortsett från fysiska saker som man äger och som behöver förflyttas så finns det ju även mycket annat i livet. Arbete är något som de flesta behöver och för mig var det onekligen nödvändigt för att få ekonomin att gå ihop. För några Lotto-miljoner har det inte blivit ännu även om jag jobbar hårt på den saken.
Många jobb finns inom IT-världen och mina tidigare arbetsplatser har till stor del bjudit på just den typen av arbete. När jag nu sökte jobb så var det inom media, ekonomi eller IT som förutsättningarna och intresset var som störst från min sida. Lyckohjulet snurrade och stannade den här gången på IT-support i Vasa.
Jag har jobbat med otaliga program och system under årens lopp men slumpen ville tydligen att jag skulle jobba mer ingående med det kassasystem som jag använde på mitt förra jobb. Att själv använda ett system och att ge support till andra användare är lite olika saker. Speciellt då ett kassasystem kan användas inom många olika miljöer som ställer olika krav. Man måste helt enkelt både bredda och fördjupa sina kunskaper för att kunna hjälpa alla.
Det kan kännas jobbigt att behöva lära sig mycket nytt men samtidigt är det ju kul att göra nya saker i stället för gamla rutinuppgifter. Jag visste ju vad jag gav mig in på eftersom jag har varit i liknande jobbsituationer tidigare. Mer komplicerade arbetsuppgifter har vanligen en längre startsträcka innan man kan börja köra på auto-piloten. Varje dag lär man sig något nytt och blir bekvämare med uppgifterna. Min grupp har hand om supporten för våra kunder i Sverige. Man får prata med bland annat skåningar, gotlänningar och stockholmare med varierande ursprung. På min arbetsplats pratas det svenska på österbottniskt vis och numera hänger jag nog med rätt bra tack vare min tjuvträning under tidigare Österbottenbesök. Men det pratas även finska vilket jag bara snappar upp lite delvis än så länge. Häromdagen ringde en dansk kund men jag var inte riktigt säker på om han pratade engelska eller danska. Kanske dags att leta upp min kursbok i danska som jag köpte i samband med en Nordens institutkurs för 15 år sedan? Ja många språk blir det så jag antar att det är det här som kallas språkbad!
Nya bekantskaper blir det alltid när man får nya arbetskollegor. Det gör också att man känner sig mer hemma efter ett tag. Vi har ett bra klimat där alla gärna hjälper till med de olika problemen vi får in från kunderna. Det blir många arbetsfrågor som bollas mellan kollegerna men förstås även lite saker av mer privat natur så att man lär känna sina kollegor bättre.
Något annat som är positivt med min nya arbetsplats är avståndet hemifrån. Från huset i Smedsby till arbetsplatsen i Vasa är det drygt sex kilometer. Men det är ju cyklingsbart och cykelvägen är det faktiskt lite kortare och tar mellan 15 och 20 minuter att cykla. Sommartid är det underbart att kunna cykla till jobbet. På Åland hade jag 15-16 kilometer till jobbet så då var jag tvungen att ta bilen eller Vespan. Ja min härliga Vespa har inte blivit österbottning än så länge men jag vill inte göra mig av med den heller. Framtiden för utvisa hur det blir med den saken.
Det är inte så kul att behöva jobba hela sommaren men lyckligtvis finns det en tillflyktsort i villon (stugan) i Köklot dit man kan åka över helgen och få lite semesterkänsla. Midsommaren firade vi givetvis där. Då får man koppla bort alla normala sysslor och bara känna sig fri och vara tillsammans med sin älskade sambo.
Lite socialt liv har också hunnits med så det är inte mycket jag saknat egentligen. Jag trodde att jag skulle åka en del till affärerna och shoppa då utbudet är bättre här jämfört med på Åland men hittills har det inte hänt så mycket på den fronten faktiskt. Men det hör nog mer hösten till. Just nu upplever jag en kanske lite väl varm sommar där temperaturerna faktiskt tenderar att vara något högre än på Åland. Hur det kan hänga ihop vet jag inte då det logiskt bör vara tvärtom.
På Elvisfronten har jag just skickat ut min första tidning som är helt producerad på plats i Österbotten. Då tänker jag på mitt arbete med att sätta ihop den och göra layouten. Annars är de flesta artiklarna som vanligt skrivna av personer på olika orter i Sverige. Den här gången hade jag dock nöjet att få översätta en intervju till svenska som min vän Arjan Deelen gjort med två av Elvis musiker. Han är sedan många år tillbaka bosatt i Danmark även om han ursprungligen kommer från Holland. Det blev med andra ord en riktigt internationell produktion.
Det verkar som att livet rullar på även i Österbotten. Fortsättning följer…
Påskevangeliet
Vi ska särskåda en lite speciell kille som föddes på en söndag för länge länge sedan. Det var påskdagen och klockan var närmare halv åtta på kvällen. Det existerade några få sekunder av andlös tystnad innan barnaskriket kunde höras.
– Det är en välskapt liten kille! sade barnmorskan. När hon skulle räcka över gossen till hans mor så gav hon först det lilla barnet en speciell blick som tycktes säga att: – Nu sköter du dig om du ska klara det här livet! Annars går det nog käpprätt åt skogen för dig!
Gossebarnet verkade samtidigt liksom haja till och såg också ut att iaktta barnmorskan lite förundrat. Just som om han förstod precis vad hon menade. Många år senare skulle samma kille tycka sig minnas just dessa ord i just den stund som han höll på att falla ner i livets ändlösa mörka hål. Men i detta ögonblick då han var ny för världen och världen var ny för honom så undrade han mest vad han hade här att göra. Världen? Kunde det vara något? funderade han. Det här Sverige vet jag inte om jag gillar men man kan väl ta sig härifrån?
Ja det kunde kanske ha startat bättre för grabben. Han fick namnet Mikael, som var ett rätt så vanligt namn på den tiden, och han föddes i kungariket Sverige. Det skulle dock inte ta mer än en vecka innan han tog båten över till Åland där han skulle komma att tillbringa större delen av sitt liv. Naturligtvis skedde flykten över landsgränsen med viss hjälp av hans kära mor. Det får väl medges men han skulle komma att vara evigt tacksam för detta. Namnet Mikael fastnade visserligen för en tid och under de tidiga åren kunde nog ingen ana att samma gossebarn en dag skulle kallas Elvis av tusentals människor. Hans blyga personlighet som han bar med sig under barndomen skulle komma att stegvis förändras.
En halv livstid senare så är vi tillbaka vid påsken. Killen som hette Mikael har för länge sedan blivit Elvis och är nu på väg in i nästa livsfas. Mycket vatten har passerat genom kanalen och båtar har kommit och gått. Det skulle krävas hundratals boksidor för att återge alla vändningar i hans liv. Men samtidigt så kan man sammanfatta alla åren med att killen som hette Mikael som blev Elvis nu har blivit jag. Äldre, visare och med många erfarenheter i bagaget. Erfarenheter som varit både dåliga och bra. Saker som hänt och beslut som påverkat hur livet utvecklats och hur jag själv har utvecklats som människa. En unik personlighet med unika erfarenheter.
Nu är det påsk igen. Förra fredagen fyllde jag år ännu en gång. Firandet såg inte ut som det brukar. Eller hur brukar det se ut egentligen? Det har också förändrats under årens lopp. Den här gången blev det ett firande av mer stillsamt slag. En födelsedagspresent köpte jag också till mig själv. Vem vet bäst vad jag behöver om inte jag själv? Ja ibland får man kosta på sig lite. Det blev inte bara en present utan faktiskt fyra stycken. Vad det var? Jo det jag mest behövde just nu var fyra nya sommardäck till bilen.
När jag under dagen hade hämtat mina nya däck så skulle det förstås firas lite också. En fin middag är ju aldrig fel. Något som är ännu mindre fel är ju grillat! Jajamän, det blev att plocka fram grillen från vinterförvaringen och lägga på lite kol. En flaska bra rödvin avnjöts till det grillade kötet och potatisgratängen. Ett stearinljus på matbordet gjorde det hel lite högtidligt. Att skåla med sig själv är dock lite svårare men på det stora hela så blev det rätt bra under de förutsättningar som rådde. Idén är att göra det bästa möjliga av rådande situation och glädjas åt det lilla. Den lilla grabben har vuxit upp.