Visa inlägg taggade med 'corona'
Covid i retur
Så här mitt i den efterlängtade semestern så kommer det ibland tillfällen då man minns tillbaka till sämre dagar. Några veckor tillbaka räcker i detta fall.
Saken är den att även jag fick till sist covid. Det blev en vecka hemma varav tre dagar som jag var totalt däckad i hög feber (över 39 grader). Huvudvärk och värk i kroppen och ont i halsen. Ja alla de vanliga symptomen infann sig och kanske några till som ingen annan haft.
Jag insjuknade rätt snabbt en måndag och förstod direkt att det var covid då flera arbetskollegor var frånvarande samma dag på grund av att de hade insjuknat i just denna sjukdom. Det skulle visa sig att ytterligare kollegor insjuknade samtidigt som jag. Innan detta hade min arbetsplats klarat sig bra trots att vi inte jobbar hemifrån förutom när man har jouren.
På tisdagen visade hemtestet positivt även om det visades väldigt svagt. Något annat som var väldigt svagt var jag själv som var blev helt sängliggande. Ett besök till toaletten blev fruktansvärt jobbigt efter bara några minuter då febern snabbt stegrades ytterligare samtidigt som jag blev illamående. Ett piller för att ta bort värk och sänka/hålla febern i schack samt en blöt kall handduk i pannan fick effekt efter en stund som kändes som en hel evighet. Snart utvecklades en rutin där jag regelbundet tog piller flera gånger om dagen för att febern inte skulle bli för hög.
Utan min sambo som kunde hjälpa mig med vatten och något ätbart hade det nog blivit ännu tuffare. Det hela var som en influensa de luxe. Som grädde på moset så krävde jobbet ett officiellt covidtest. Hur jag skulle ta mig till testplatsen när jag inte klarade att vara uppe mer än 3-4 minuter var förstås ett problem som måste övervinnas. Jag lyckades i liggande ställning skriva ett meddelande till mina arbetskamrater där jag frågade om någon frisk person kunde skjutsa mig. Responsen var lika med noll. Det fanns ändå några som fortfarande var friska så lite besviken blev jag nog över det svala intresset att hjälpa.
Om man tror att covid är som en skön sommardag så kan man få orsak att tänka om.
Räddningen blev då min sambo som ställde upp som chaufför. Hon satte sig själv i karantän och körde mig till testplatsen. Sköterskan nöjde sig inte med att ta prov bara från ena näsborren utan insisterade på att ta även från den andra. Jamen absolut vill jag det! tänkte jag samtidig som jag ansträngde mig för att sitta upprätt. Det sved och kittlade så där behagligt två härliga gånger. Nåväl ska man njuta så ska man göra det ordentligt! Följande dag kom svaret som föga överraskande visade positivt.
Efter tre dygn nästan exakt på klockslaget så hände något. Det var som att något bara försvann och allting kändes lite bättre. Jag insåg att nu var jag på bättringsvägen. Det var för väl för som de säger så är delad glädje dubbel glädje. Ja, jag hade lyckats smitta min kära sambo trots att vi höll avstånd och sov i skilda sovrum. Det blev ombytta roller där jag nu fick serva henne i stället. Hade vi båda blivit sjuka exakt samtidigt så vet jag inte hur det hade gått men det slapp vi i alla fall fundera på den här gången.
Jag var dock fortfarande sjuk och krafterna räckte inte till några extra träningspass om man säger så. Innan kvällen kom så var orken för länge sedan slut. Att kunna gå på toaletten utan att vara rädd för att svimma eller kräkas var ändå en positiv sak. Vi kämpade på båda två och efter en vecka kunde jag återvända till arbetet samtidigt som min sambo också började repa sig.
Men det blev ytterligare en mängd tuffa dagar för som ett brev på posten så infann sig postcovid! Vad är det? kanske du undrar. Det är ett antal veckor som du går för halvmaskin. Du tror att du är frisk och pigg men efter halva dagen vill du bara lägga dig ner och vila. Vissa dagar orkar du lite mer men sedan kommer det dagar då du är sämre och du tror att du kommer att bli riktigt sjuk igen. Det är då uppgivenheten börjar infinna sig. Att du skulle vara helt frisk nästa dag känns lika troligt som att få alla rätt på Lotto. Ja det är faktiskt lätt hänt att man utvecklar ett beroende av Lottospel för chansen att vinna känns plötsligt väldigt hög. Frisk från postcovid? Nej knappast! Jag hinner nog vinna ett par storvinster på Lotto innan dess…
Hela den här postcoviden vore det bäst att skicka tillbaka till avsändaren. ”Return to sender” som Elvis sjunger. Men allting roligt har trots allt ett slut och så också covid och postcovid. Efter några veckor så börjar man tro att det inte är så men så till sist en regnig dag så börjar man känna sig normal igen. Det tar kanske ett par månader men det hände oss och det kan hända dig också.
Nu sägs det att nya covidvarianter sprider sig i snabb takt. Vacciner eller att man haft det tidigare är inget hinder för att det ska spridas. Jajamän covid är ostoppbart. Det är sådant som höjer stämningen när man tänker tillbaka på dessa sjukveckor. Nya vacciner är förvisso också på kommande men de beräknas komma om cirka två år har jag förstått. Jag undrar hur många av dessa ”superinfluensor” man hinner med tills dess? Sedan när det kommer nya vacciner så har det säkerligen hunnit kommit en mängd nya virusvarianter också. Jodå man måste tänka positivt!
Lottovinsten? Nej den kom inte den här gången men får jag covid igen så ramlar den nog in på kontot!
Att vaccinera sig eller inte
Det diskuteras mycket runt de nya covid-19 vaccinen och deras biverkningar. Astra-Zenecas vaccin var först med att visa tecken på mycket allvarliga biverkningar med blodproppar som kan orsaka dödsfall. Sedan uppvisade Janssen-vaccinet samma typ av biverkningar. Detta får nog många vanliga människor att fundera över hur säkert det är att vaccinera sig. Kan det möjligen vara säkrare att inte göra det?
I Sverige hävdar man att Astra-Zenecas vaccin är ett både bra och godkänt vaccin. I Danmark och Norge stoppades det. Det fick mig att fundera över hur man ändå fortsätter att vaccinera på andra håll. På svensk TV fick jag höra att Danmark och Norge kan göra en sådan bedömning eftersom smittan inte är lika utbredd där. I Sverige där man har extremt mycket smitta så är det alltså motiverat att fortsätta med vaccinet eftersom nyttan är större än risken. Ja det finns logik i detta resonemang. Naturligtvis vill man stoppa smittan så fort som möjligt och för att kunna uppnå detta så måste en tillräckligt stor del av befolkningen vaccineras. Men varför inte använda ett säkrare vaccin då? Ja problemet är tillgången på vaccin. Hela världen behöver vaccin så det är inte så lätt att få just de vacciner man helst önskar. I det läget är det bättre att få ett som fungerar hyfsat än att inte få något alls och utsättas för risken att insjukna i allvarlig corona.
På en nationell, europeisk och världsomfattande nivå är detta en liten och fullt acceptabel risk att ta för att stoppa pandemin. På en personlig nivå där det gäller dig eller mig så är det förstås en helt annan sak. Om jag tar vaccinet så kanske jag skyddas mot det farliga viruset men jag kan också utsätta mig för risken att vaccinets eventuella biverkningar riskerar mitt liv. Det är förvisso mycket sällsynt men om det händer just mig så är det ju jag som dör och ingen annan. Det är i så fall något som påverkar mig rätt mycket skulle jag vilja påstå. Å andra sidan om jag låter bli att vaccinera mig så slipper jag utsätta mig för riskerna med biverkningar. Då kan jag i stället utsättas för viruset och bli allvarligt sjuk och i värsta fall dö. Med andra ord så är det inget lätt val.
Det tillkommer ju en mer svårberäknelig dimension med ens eget agerande. Om man själv är väldigt försiktig och följer alla rekommendationer och försiktighetsåtgärder minskar ju riskerna att smittas av viruset. Om man tar vaccinet så kan man inte påverka något själv utan är helt i händerna på faktorer som man inte ens har en aning om. Så även om de kunniga påstår att det statistiskt är farligare att vara utan vaccinet än att ta det så är det inte alltid så lätt att få helt jämförbara siffror.
Något som retar mig är när man i TV säger att det är ett godkänt vaccin. Det anser jag vara ganska felaktigt. Inga vaccin har mig veterligen blivit fullt godkända än så länge. Vi har några som är nödgodkända. Jag förstår varför man säger så. Givetvis vill man uppmuntra till vaccinering och om man skulle säga att de inte är fullt godkända ännu, men att man måste ta dem, så skulle nog fler bli tveksamma. För samhället är det viktigt att stoppa smittspridningen och då väljer man att vinkla på detta sätt. Borde man vara ärligare? Jag vet inte riktigt. Det är ju fel att lura människor och en del skulle nog kunna känna sig lurade.
Även på Åland har det varit en ordentlig topp i smittvågen då vi under en period hade sämsta siffrorna i Finland. Men nu har incidenstalet gått ner igen även om nya fall rapporteras kontinuerligt.
Det har också framkommit på flera håll att människor som vaccinerats ändå insjuknat i corona. Att verkan inte är hundraprocentig har man ändå varit ärliga med. En del kommer helt enkelt att bli sjuka trots vaccinationer. I USA rapporterades det att 5.800 fullt vaccinerade personer ändå fått corona. Det är förstås inte speciellt många med tanke på antalet som vaccinerats men det visar ju ändå att man inte ska ta effekten för given.
Att som vaccinerad börja leva som vanligt utan några försiktighetsåtgärder är alltså ganska dumdristigt. Risken finns ju att man ändå kan bli sjuk och även att man kan smitta andra. Vaccination innebär inte att inte kan smitta andra utan främst att du skyddar dig själv från att bli allvarligt sjuk. För att bekämpa pandemin på bästa sätt så bör man både vaccinera sig och fortsätta följa alla rekommendationer för att undvika att viruset sprids.
Vi kommer att få leva med viruset ett tag till. Vi ser egentligen inga förbättringar ännu. Viruset sprids fortfarande i allra högsta grad och på sina ställen mer än någonsin. Liksom förra året så kommer vi förmodligen att få se en förbättring till sommaren och kanske kan läget vara bättre i höst. Vaccinet får en chans att komma in i bilden då alltfler blir fullt vaccinerade. Men eftersom inte alla kommer att vaccinera sig och en del av dem som vaccinerat sig ändå kommer att drabbas av corona så kommer det troligtvis att finnas kvar till viss del även i höst. En del pratar om att det kommer att bli årliga vaccinationer för att hålla viruset under kontroll.
Hoppet står till vetenskapen att knäcka virusets gåta. Hur ser det egentligen ut och hur angriper det? Kanske vi kan få ett riktigt botemedel en dag? Nu känner man bara till en del om viruset och får försöka gissa resten för att skapa ett vaccin som ska förstärka kroppens immunförsvar genom att reagera snabbt på viruset. Genom att förfina vaccinet kanske vi kan slippa en del biverkningar.
Ja mycket är fortfarande okänt gällande viruset och hur olika vacciner påverkar våra kroppar. Själv kommer jag inte att ta något av vaccinen som orsaker de allvarligaste biverkningarna. Sedan får tiden utvisa om jag tar något annat vaccin när det blir min tur. Kanske vaccinerar jag mig eller kanske väljer jag att invänta ett fullt godkänt vaccin. Det beror också på hur pandemiläget ser ut just då. Nu när man vaccinerar miljontals människor så får vi också reda på vilka reaktioner som kan bli resultatet.
Idag fick jag höra om ett fall där en person efter vaccination med Astra-Zenecas vaccin drabbades av en mängd blodproppar och dog. Det var förvisso en person i åldern 70+ men inte gör det mig speciellt benägen att överväga vaccination inom den närmaste framtiden.
En vän kämpar med corona på ett sjukhus i Stockholm men lyckligtvis går utvecklingen nu åt rätt håll och han har nu blivit av med syrgasen.
Att lätta på restriktionerna för vaccinerade känns inte som en bra idé för att bekämpa viruset. Dock kan det bidra till att fler vill vaccinera sig. I Chile genomfördes en massiv vaccinationskampanj för att få kontroll över viruset. Ändå kämpar man hårt, genom tuffa restriktioner såsom utegångsförbud, mot ännu en virusvåg som fyllt landets intensivvårdsplatser.
Dödsfall drabbar främst äldre vilket inte är så konstigt då deras immunförsvar är svagare. Andra sjukdomar slår ju också hårdast mot våra äldre. Sedan kan viruset slå väldigt olika mot olika människor. En kan bli dödssjuk medan hans kompis knappt märker av att han insjuknat. Det var precis vad en person berättade för mig. De förstod inte vad skillnaden kunde vara. En dag kommer vi säkert att få veta hur viruset fungerar och vilka faktorer som påverkar sjukdomsförloppet. Tills virusgåtan är löst så får vi bara kämpa på och göra vårt bästa för att skydda oss själva och andra.
Min son påminde mig om när han blev vaccinerad mot svininfluensan. Som de flesta känner till så kunde det ha gått riktigt illa. Men han hade tur och även om han blev ganska sjuk så var det ändå av övergående sort den gången.
Mitt råd blir att i första hand vara försiktig och ta viruset på allvar. Alltså följ råden i alla situationer. Undvik att utsätta dig för situationer där du kan exponeras för viruset i onödan. Det är också en fördel att försöka hålla sig i form och se till att immunförsvaret är så bra som möjligt.
Till sist lite musik från mitt videoarkiv för att avsluta på ett trevligare sätt. 2007 uppträdde Peter Jezewski (The Boppers) på Elvisfestivalen i Västerås. Därifrån kommer följande video:
Kärlek och corona
Det är fredag och lugnt på jobbet. På något sätt tickar timmarna ändå förbi och det blir lunchdags. Jag och chefen har en inbokad lunch med en leverantör från fastlandet så vi måste bege oss från jobbet.
Jag parkerar i det underjordiska garaget och hoppar raskt ut ur bilen utan att ens tänka på någon parkeringsskiva. Snabbt rusar jag uppför trappan till gallerian. Jag tar ett varv runt i gallerian för att se om jag kan lokalisera vår lunchdate. Det är inte speciellt ofta som jag åker in till centrum numera. Därför hinner det ibland dyka upp nya affärer medan andra försvinner och dyker upp på andra ställen. Så är det också den här gången noterar jag då jag får syn på en obekant affär. När jag tittar vidare på människorna omkring mig så inser jag att jag inte har något munskydd. Men ska jag springa tillbaka till bilen och hämta ett? funderar jag medan jag vandrar vidare.
Jag står snart utanför restaurangen och inser att det vore ganska idiotiskt att ta på sig ett munskydd när man ska äta lunch. Jag skrattar inombords åt mig själv. Sedan dyker chefen upp och strax därefter hör vi en välbekant röst bakom oss.
Ja lite lax ska nog smaka bra tänker jag när blicken sveper över menyn. Mycket riktigt! Maten smakar utsökt och i gott sällskap och med blandad konversation om livet på Åland respektive fastlandet och lite affärsprat så förflyter en timme väldigt snabbt.
Det är lite lustigt hur livet kan bli. Min affärskollega från Åbo har flickvän på Åland medan jag har flickvän på fastlandet. På det viset så har vi ett likartat problem eller svårighet. Jag berättar för honom att just idag ska jag, efter lunchen, ta färjan till Åbo för att åka vidare upp till Österbotten. Min affärskollega ska samtidigt passa på att stanna kvar på Åland hos sin flickvän över helgen. Efter lunchen skyndar han sig iväg till nästa affärsmöte han har inbokat medan jag styr bilen ner mot hamnen för att köra ombord på Viking Grace för att åka vidare mot Åbo.
Man kan ju tycka att det hade varit enklare att träffa en flickvän på samma ort där man själv bor. Men man styr inte över ödet och man vet aldrig var man finner kärleken. Det kan bli en riktig utmaning när hjärtat säger en sak och förnuftet lönlöst säger en annan. Vem har sagt att livet ska vara enkelt och färdigt serverat? Nej lite utmaningar behövs nog. Jag är inte den som ger upp när det blir lite uppförsbacke – eller några hundra kilometer upp till Österbotten.
Går inte flyget så kan man ta sparken till Österbotten! Utan munskydd!
En annan utmaning i det dagliga livet är förstås coronan. Den sätter käppar i hjulen för många saker. Nu har vi levt med viruset ett år och vi har väl delvis vant oss men bekväm blir man nog aldrig med situationen. Ofta medför detta osäkerhet runt alla framtidsplaner. Såväl i kärlekslivet som i andra sammanhang. Ja pandemin har ju ställt till det för många företag och folk permitteras och sägs upp. Då får man vara glad att man överhuvudtaget har ett jobb. Att hitta något annat är inte direkt enklare nu när coronan härjar i världen. Företagen anställer bara om de absolut måste. Utannonserade jobb sköts på framtiden då pandemin slog till för ett år sedan.
Elvisföreningen som jag är med i gick nyligen ut med att den årliga Elvisfestivalen, som ställdes in förra året, kommer att flytta till en annan ort. Givetvis kommer kritik från olika håll då det geografiska avståndet ökar för många trogna besökare. Där har vi avståndet som en svårighetsfaktor igen! Vissa människor säger att coronahotet kommer att tillintetgöra även detta års festival. Det kan vi omöjligen veta i det här läget förstås. Ska man bara ge upp och lägga ner för att det kan bli problem? Nej vi planerar vidare för man måste ju vara positiv och tro att det går att förverkliga. För gör man inte det så finns det ju ingen chans alls att det förverkligas.
Samma sak gäller kärleken. Ska man ge upp bara för att man ser något hinder på vägen? Eller kan man välja att tro på målet och jobba vidare mot det? Frågar man mig så är det bäst i alla lägen att låta det positiva få en chans jobba vidare mot målet även om inte alla lösningar finns på plats ännu. När man kommer fram till den önskade punkten så kan det ju bli succé. Det heter ju tro, hopp och kärlek för att de sakerna ofta hänger ihop.
Mer vinter i Österbotten än på Åland
Så när jag inte längre kan ta flyget så tar jag färjan och jag kör bilen 330 kilometer för att få någon dag tillsammans med min kärlek. Sedan åker jag samma väg tillbaka. Jag gör sedan om samma sak igen om några veckor och varje gång kommer jag lite närmare målet. Jag ser det inte riktigt ännu men kanske bakom nästa krök. Och kanske närmar sig även slutet för pandemin så att alla kan få en bättre tillvaro snart.
Panik till Österbotten
Några dagar före julafton så drabbas jag alltid av panik då julstressen lägger i högsta växeln. Det kan verka som dålig planering men jag vet inte om det är bara det. Det är alltså samma sak varje år. Plötsligt har månaderna och veckorna som låg framför oss fram till jul bara försvunnit. Hur det går till vet jag inte men ungefär en vecka före julaftonen så brukar jag märka det.
Jag hatar julklappar. Ja det är sjukt stressande och frustrerande att försöka hitta på något till de närmaste som man bör ge något. Ingen önskar något eftersom alla redan har allting de vill ha. Åtminstone inom rimliga ekonomiska gränser. Vore jag miljonär kanske det skulle vara lättare? Bara att ge bort några Ferrari… eller skulle det vara Lamborghini? Eller är det Tesla som gäller nu??? Nja kanske det inte skulle vara lättare trots allt…
I år så har vi även pandemin som gör att man inte bör springa omkring i alla affärer alltför mycket. Även om jag som vanligt var sent ute så tänkte jag försöka att inte göra som det alltid blir för min del. Det vill säga att springa omkring och leta i samma affärer flera gånger innan jag till sist ändå köper en massa presentkort som känns som en dålig och löjlig nödlösning. Att vara tvungen att använda ansiktsmask och knappt kunna andas gjorde inte saken roligare på något sätt. Glasögonen immar igen så fort jag sätter på mig en mask. Varför slutade jag att använda kontaktlinser frågar jag mig ofta när allt jag ser framför mig är ett grått fuktigt dimmoln.
Jag har inte heller fler att köpa julklappar till än de flesta andra utan troligen färre. Likväl är det så svårt. Om någon frågar mig om vad jag önskar i julklapp så är det förstås samma sak. Jag har ingen aning och jag önskar inget speciellt. Varifrån kom den där dumma traditionen med julklappar? En gång kanske det fungerar att hitta på något men varenda år tills man trillar av pinn?
Den där berömda julfriden ser jag inte röken av när det ska stressas fram julklappar och samtidigt ska man hinna göra en massa annat. Som att lyssna på julmusik med Elvis! Lite julmusik har faktiskt en lugnande effekt mitt i allt kaos. Synd att man inte hinner pröva på det så mycket. Naturligtvis så är det även full fart på jobbet så att man knappt hinner gå hem och det bidrar säkert också till den goda upplevelsen.
I år blev det att resa till Österbotten och det var ju trevligt men det gjorde schemat än mer stressat då jag dessutom måste få ledigt från jobbet, boka färjor och packa. Det var förstås osäkert in i det sista vilka dagar jag kunde ta ledigt från jobbet. Tack vare coronan så fanns det ändå platser på färjorna när jag bara någon dag före resan bokade. Tallink ville dock ha över 200 euro för en enkel bilresa tillbaka så totalsumman för den bokningen överskred budgeten konstaterade jag. Viking hade något humanare prissättning just den dagen så bokningen blev ungefär hälften så dyr i jämförelse. Man vill ju även lämna hemmet i skick så att man inte möts av något kaos när man kommer hem. Ja typ äckliga sopor som stinker, döda blommor och elektriska apparater som är på som det kan hända något med. Mycket att tänka på innan avförd alltså.
Till sist ordnade det sig med julklappar och det var en kväll kvar att ta det lite lugnare på inför resdagen. Eller nej naturligtvis blev det inte så. Det skulle ju fortfarande packas och fixas hemma. Jag hann bara hem då min bror plötsligt dök upp och vi skulle köra lite fakturering för hans firma. Precis vad jag behövde! När natten närmade sig och vi inte verkade vara i närheten av att vara färdiga fick jag börja ta vara på lite tvätt som hängt på tork och packa ner kläder för resan. Emellanåt så knappade jag in lite olika siffror på fakturorna. Det började verka som att sömn inte skulle hinnas med den natten. Men vem behöver egentligen vila när man kan köra 180 rätt in i väggen?
Nåväl efter en kort natt och en lång färje- och bilresa så blev det en underbar jul och likaså en härlig nyårsafton. Tempot gick ner med närmare 200 procent. Snö fanns det också i Korsholm så det kändes som att jag hamnat i någon sorts drömvärld.
Nu är jag sorgligt nog tillbaka på ön där corona-incidensen för närvarande är högst i Finland. Jag drömmer redan om att åka tillbaka till Österbotten där jag trivs så bra.
Corona-leken
Då har det hänt igen! Jag har åkt färja trots både Estonia och coronavirus.
För ovanlighets skull så åkte jag den här gången med Silja/Tallinks Baltic Princess. Resan gick som vanligt till Åbo innan den fortsatte med bil vidare till Österbotten. Lite bättre tidtabell för färjan och faktiskt även något bättre pris jämfört med den röda konkurrenten. Så var det i alla fall den här gången även om jag tidigare har upplevt prisbilden omvänd. Minimala skillnader men varför inte välja det bättre alternativet och samtidigt få lite omväxling, sade jag till mig själv då jag bokade på nätet.
Det blev ju inte direkt någon party- eller nöjesresa då jag stängde in mig i hytten. Dessutom hade jag hytt på både dit- och hemresan för att undvika onödiga risker med tanke på coronaviruset.
Jag spenderade ett par underbara dagar i Korsholm men även där blev det att försöka undvika alla onödiga sociala kontakter. Handla mat måste man ju så då blev det att dra på sig ansiktsmasker. Det kändes lite ovant eftersom detta inte blivit så vanligt på Åland ännu. I de affärer som vi besökte så hade nog 99% av kunderna anammat denna åtgärd för att skydda sig. Förra gången jag var i Korsholm och Vasa så var det inte alls lika vanligt. Nu ska man i alla fall använda ansiktsmask på ställen där det kan vara svårt att hålla avståndet. Inte så märkligt egentligen och man vänjer sig fort. Man skulle ju vilja att alla skyddar sig och andra genom de olika åtgärder som man själv kan vidta. Men om 99% i Korsholm använder ansiktsmask och 1% på Åland gör detsamma så har vi ju faktiskt 100% i hela landet och det är ju faktiskt inte så dåligt!
Det var ju redan när jag körde ombord på färjan i Mariehamn som jag hade dragit på mig en ansiktsmask. Från bildäck och upp några våningar till min hytt så var det definitivt läge att skydda sig lite mer i de trånga korridorerna. Masken jag hade var lite väl tät tyckte jag. Lite mer luft hade den gärna fått släppa igenom. Det kändes ungefär som när jag prövade att dyka med syrgas för första gången. Lite panikartat när känslan av att jag inte fick någon luft infann sig. Men när man lugnar ner andningen lite så fungerar det bättre. Det var inte heller någon höjdare att ha glasögon på sig samtidigt. Glasögonen immade igen på två sekunder och sedan såg jag ingenting. Ingen syre och ingen syn är inte det bästa tillståndet man kan befinna sig i. Givetvis är det ingenting jämfört med att drabbas av svår corona så jag ska väl inte klaga. Lyckligtvis har jag ingen egen erfarenhet av att insjukna i corona men jag har förstått att det kan vara rätt hemskt om man har otur.
Som sagt så var det tvunget att ta på sig en ansiktsmask då vi skulle handla lite. Det är ju förenat med viss risk att besöka en affär men för att få lite extra spänning då vi inte hittade rätt typ av lampa hos den första så passade vi på att besöka totalt tre affärer i samma ärende. En del måste bara leva farligt! Eftersom vi hade tur och inte lyckades utsätta oss för ännu större risker i samband med dessa utflykter så kände jag mig tursam och passade på att lämna in en Lotto-kupong. Kanske blir det tur i kärlek, tur i corona och tur i Lotto? Trefaldig tur måste vara bästa turen så kanske den infinner sig precis nu, tänkte jag när jag betalade. Oddsen för trefaldig otur var ju faktiskt lägre eftersom jag redan hade tur i kärlek. Sedan brukar ju sällan tur i kärlek och tur i spel sammanfalla så jag har inte kontrollerat Lotto-resultatet ännu. Det kan ju vara kul att få hoppas lite grann ett par dagar först. Självfallet är jag mest nöjd med tur i kärlek så egentligen är det omöjligt för mig att förlora. Men en liten bonus på några miljoner skulle förstås kunna göra gott för förutsättningarna för kärleken. I alla fall när man bor på två ställen så långt ifrån varandra.
När vi befann oss i den första av de tre affärerna så mindes jag en lek som jag brukade leka tillsammans med mina bröder då vi som barn åkte bil. Ja att räkna bilar av ett visst märke eller en viss färg har väl de flesta gjort någon gång. Jag vet inte om någon sysslar med den leken numera men just den här dagen skulle man ha kunnat spela en liknande lek. En uppdaterad version skulle man kunna uttrycka det.
För ett åländsk öga så kändes det lite exotiskt att vandra bland butikshyllorna och överallt vara omgiven av människor med ansiktsmasker. Vi såg rätt roliga ut själva iklädda gröna masker som påminde om sjukhusmiljön. Där gick flera med helsvarta masker som såg lite skrämmande ut. Vita masker och rosa masker. Mönstrade masker. Ja det fanns många varianter. Och där kom någon gående med ett kaffefilter över näsan och munnen! Eller var det en faktiskt en riktig mask? Plötsligt såg jag potentialen till en modern variant av billeken. Räkna masker av en viss sort helt enkelt. Ja det går att förena nytta med nöje även på detta område! Frågan är bara hur man sätter reglerna så att en vinnare kan utses? Kanske kunde man ställa sig i en gång i affären och räkna maskerna som passerar. Och om det kommer någon utan mask så tappar man alla poäng och får börja om från början. Ja men det var ju en lysande idé! Visserligen så måste man försöka hålla avstånd också så spelplanerna begränsas något. Men det finns nog massor av större affärer, gallerior, bibliotek, museum osv som lämpar sig väldigt bra för Corona-leken!
Nu vet ni vad ni kan roa er med. Kom ihåg att man inte får räkna sin egen ansiktsmask. Eller får man? Jag funderar på att skaffa en ansiktsmask med Elvis-motiv som jag har sett reklam för. Men det är väl kanske inte någon vinnarmask om man ska räkna flest av samma sort. Fast det går ju alltid att vända på reglerna. Till exempel kan man ju räkna de masker som man ser minst av under en timme. Då skulle nog en amerikansk Elvis-mask ligga rätt bra till. Ni ser man kan variera spelet en del. Kör flera olika ”banor” under en viss tid. Uttrycket ”sluta maska!” får nog en helt ny innebörd! Jag måste nog ta patent på Coronaspelet… eller va? Coronaspelet? Det låter ju väldigt bekant på något sätt… Äh jag får väl kasta idén i papperskorgen i alla fall. Får man förresten kasta masken i en papperskorg eller måste den behandlas på något särskilt sätt?
Coronan dödade Elvis
Idag installerade jag corona-appen på min iPhone. Den dök inte upp då jag sökte efter den på App Store så jag var tvungen att hitta en länk på svenska Yle:s sidor. Nu är det bara att vänta och se om jag blir varnad för någon corona-smittad som korsar min väg.
Lyckligtvis så är viruset fortsättningsvis sällsynt på Åland. Senaste veckoslutet spenderade jag dock i Korsholm i Österbotten där det förvisso är närmast lika sällsynt men det hade varit intressant att se om appen hade meddelat något. Dessutom utsatte jag mig för viss risk under båtresan mellan Åland och fastlandet. Det var förhållandevis mycket folk ombord. Nästa resa blir nog intressant då jag har möjlighet att se om appen registrerar något. Redan nu på bara något dygn har över en miljon människor laddat ner appen och det tyder ju på att den kommer att fungera och få betydelse för smittspårningen.
Alla påverkas vi på olika sätt av pandemin. Äntligen kan man åter gå ut på restaurang och äta men mycket fungerar fortfarande inte helt normalt. Som t ex färjor och flyg går ju inte som de brukar vilket kan ställa till det för oss som behöver resa mellan olika orter. Semester- och nöjesresor är väl inte lika illa att behöva sakna även om resan till Rom blev inställd vilket var tråkigt.
Något annat som påverkats väldigt kraftigt är olika evenemang som inte kunnat hållas som de planerats. Tråkigast är det naturligtvis när man drabbas direkt som arrangör. Nu blev vi i föreningen Elvisforum tvungna att ställa in den årliga Elvisfestivalen som i år skulle ha gått under namnet Elvis Halloween Party. Det var ett tungt beslut då det mesta var färdigt bokat och planerat. Såväl artister som många trogna besökare hade sett fram emot årets festival som kunde ha blivit riktigt bra. Kanske den bästa hittills…
Den årliga traditionen med en stor Elvisfestival i Västerås i Sverige har pågått varje år sedan 1982. Men nu om knappt två månader bryts tyvärr den traditionen. Det känns som att coronan har dödat Elvis! Ja han är verkligen mer död än vanligt tack vare coronan. I alla fall i Västerås och för alla besökare i Sverige och grannländerna som vallfärdat till festivalen varje år så känns det nog så.
Vi hoppas och tror att Elvis återuppstår nästa år. Det blir en comeback helt enkelt. Vår tidning kan i alla fall fortsätta som vanligt. Dock är det ju inte lika många shower och festivaler att rapportera från så vi får skriva om lite annat i stället.
Många vänner som är arrangörer eller artister berättar samma sak om hur de varit tvungna att ställa in sina evenemang. För oss som är en ideell förening så är det naturligtvis inte lika illa, rent ekonomiskt sett, som det är för dem som helt lever på att underhålla. På något sätt så måste ju alla kunna fortsätta sina liv oavsett om vi kommer att få leva länge på det här sättet eller om det kommer något vaccin så småningom som kan stoppa pandemin.
Orkanen är här!
I dag var det min födelsedag. Naturligtvis kändes det inte som det brukar. Det var ju inte aktuellt med något kalas eller ens kaffebjudning så jag firade lite grann för mig själv. En pizza och en öl från Stallhagen till middag. Senare blev det en liten bit frystårta. Ja det fick väl duga helt enkelt. Man får ju vara tacksam att man ens har sådana problem när många har det betydligt värre.Världen är upp och ner och många är oroliga för viruset som härjar överallt.
Jag och mina närmaste är friska och jag har fortfarande ett jobb att åka till. Visserligen är det en del svårigheter att få vissa produkter till dataaffären där jag jobbar men än så länge har jag IT-prylar att sälja. Det blev faktiskt en liten extraförsäljning då våra företagskunder insåg att de måste kunna jobba hemifrån. Men jag anar att även vi kommer att drabbas av minskad försäljning. Det händer faktiskt redan. En kund hade begärt offert på en server men ansåg att det var meningslöst att köpa den nu när verksamheten stängt ner tillsvidare pga virushotet. Ja många företag tappar mycket försäljning och turistbranschen kraschar helt och folk permitteras både här och där. Åland kommer att drabbas hårt då turismen är en stor näring för både stora och små företag här.
Det är första gången som jag och min generation får uppleva en riktig kris som den här. Vi har sluppit sådant som krig och större katastrofer. Det värsta som hänt är kanske när Estonia gick under och tsunamin i Thailand. Även om man påverkades av dessa så blev jag inte personligen drabbad och de var ändå rätt så begränsade händelser i jämförelse med hur Corona-viruset nu drabbar världen.
Den enda gången jag känt mig lite drabbad av någon större fara var när jag befann mig på semester i Florida. En orkan närmade sig och verkade sikta in sig på området där jag befann mig. Dag efter dag kunde jag följa dramat på TV-nyheterna. Folk uppmanades att ha vatten och proviant hemma om orkanen skulle träffa Florida. Orkanen kom allt närmare och på gatorna i Miami skyltades det om evakueringsvägar. Hyllorna i mataffärerna tömdes. Det värsta var att man som turist kände sig rätt utlämnad och osäker på vad man skulle göra om katastrofen skulle inträffa.
Lyckligtvis kunde flyget till Europa lämna Miami precis innan orkanen kom alltför nära. Sedan visade det sig att orkanen plötsligt vände ut över havet och faran var över. Väl hemma så dök nästa orkan upp. Även den missade Miami men så är det tydligen när orkansäsongen drar igång. Man vet inte förrän man vet om man klarar sig eller om man måste utmana naturkrafterna. Obehagligt när man inte varit med om det förut. Det kändes skönt att komma hem igen till Finland.
Nu finns det ingenstans att fly. Corona-viruset finns överallt och sprider sig mer och mer. Man kan bara försöka att leva livet så normalt som det går. För vissa är det inte alls normalt och för andra så kanske det inte är lika påtagligt än så länge. Jag tillhör alltså de mer lyckligt lottade men ingen vet heller hur detta ska sluta. Hur många som kommer att drabbas. Hur mycket ekonomin i hela vårt samhälle kommer att påverkas när företag går under och andra får försöka hitta andra sätt att överleva.
Hur allt kommer att se ut och fungera när det här har passerat kan man också bara gissa. Jag tror att vi kommer att dra en del lärdomar av allt som händer och kanske vissa saker kommer att fungera lite annorlunda i framtiden. Då tänker jag i både stort och smått. Hela världen kommer fundera på vad som kan göras annorlunda för att förhindra att vi drabbas lika hårt igen.
Jo just det jag fyllde år idag. Grattis på mig då! Hipp hipp hurra!
