Bannerdockorna

Visa inlägg taggade med 'nyår'

Panik till Österbotten

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 06.01.2021 | 1 kommentar(er)

GodJul

Några dagar före julafton så drabbas jag alltid av panik då julstressen lägger i högsta växeln. Det kan verka som dålig planering men jag vet inte om det är bara det. Det är alltså samma sak varje år. Plötsligt har månaderna och veckorna som låg framför oss fram till jul bara försvunnit. Hur det går till vet jag inte men ungefär en vecka före julaftonen så brukar jag märka det.

Jag hatar julklappar. Ja det är sjukt stressande och frustrerande att försöka hitta på något till de närmaste som man bör ge något. Ingen önskar något eftersom alla redan har allting de vill ha. Åtminstone inom rimliga ekonomiska gränser. Vore jag miljonär kanske det skulle vara lättare? Bara att ge bort några Ferrari… eller skulle det vara Lamborghini? Eller är det Tesla som gäller nu??? Nja kanske det inte skulle vara lättare trots allt…


I år så har vi även pandemin som gör att man inte bör springa omkring i alla affärer alltför mycket. Även om jag som vanligt var sent ute så tänkte jag försöka att inte göra som det alltid blir för min del. Det vill säga att springa omkring och leta i samma affärer flera gånger innan jag till sist ändå köper en massa presentkort som känns som en dålig och löjlig nödlösning. Att vara tvungen att använda ansiktsmask och knappt kunna andas gjorde inte saken roligare på något sätt. Glasögonen immar igen så fort jag sätter på mig en mask. Varför slutade jag att använda kontaktlinser frågar jag mig ofta när allt jag ser framför mig är ett grått fuktigt dimmoln.

Elvismask
Jag har inte heller fler att köpa julklappar till än de flesta andra utan troligen färre. Likväl är det så svårt. Om någon frågar mig om vad jag önskar i julklapp så är det förstås samma sak. Jag har ingen aning och jag önskar inget speciellt. Varifrån kom den där dumma traditionen med julklappar? En gång kanske det fungerar att hitta på något men varenda år tills man trillar av pinn?


Den där berömda julfriden ser jag inte röken av när det ska stressas fram julklappar och samtidigt ska man hinna göra en massa annat. Som att lyssna på julmusik med Elvis! Lite julmusik har faktiskt en lugnande effekt mitt i allt kaos. Synd att man inte hinner pröva på det så mycket. Naturligtvis så är det även full fart på jobbet så att man knappt hinner gå hem och det bidrar säkert också till den goda upplevelsen.

Granen
I år blev det att resa till Österbotten och det var ju trevligt men det gjorde schemat än mer stressat då jag dessutom måste få ledigt från jobbet, boka färjor och packa. Det var förstås osäkert in i det sista vilka dagar jag kunde ta ledigt från jobbet. Tack vare coronan så fanns det ändå platser på färjorna när jag bara någon dag före resan bokade. Tallink ville dock ha över 200 euro för en enkel bilresa tillbaka så totalsumman för den bokningen överskred budgeten konstaterade jag. Viking hade något humanare prissättning just den dagen så bokningen blev ungefär hälften så dyr i jämförelse. Man vill ju även lämna hemmet i skick så att man inte möts av något kaos när man kommer hem. Ja typ äckliga sopor som stinker, döda blommor och elektriska apparater som är på som det kan hända något med. Mycket att tänka på innan avförd alltså.


Till sist ordnade det sig med julklappar och det var en kväll kvar att ta det lite lugnare på inför resdagen. Eller nej naturligtvis blev det inte så. Det skulle ju fortfarande packas och fixas hemma. Jag hann bara hem då min bror plötsligt dök upp och vi skulle köra lite fakturering för hans firma. Precis vad jag behövde! När natten närmade sig och vi inte verkade vara i närheten av att vara färdiga fick jag börja ta vara på lite tvätt som hängt på tork och packa ner kläder för resan. Emellanåt så knappade jag in lite olika siffror på fakturorna. Det började verka som att sömn inte skulle hinnas med den natten. Men vem behöver egentligen vila när man kan köra 180 rätt in i väggen?

Molly
Nåväl efter en kort natt och en lång färje- och bilresa så blev det en underbar jul och likaså en härlig nyårsafton. Tempot gick ner med närmare 200 procent. Snö fanns det också i Korsholm så det kändes som att jag hamnat i någon sorts drömvärld. 

LyktanElvissnow
Nu är jag sorgligt nog tillbaka på ön där corona-incidensen för närvarande är högst i Finland. Jag drömmer redan om att åka tillbaka till Österbotten där jag trivs så bra.

Hannah


Jag är Arne Weise

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 02.01.2020 | 1 kommentar(er)

Det finns många olika sätt att fira nyårsafton på. Ja förutom de vanligaste så finns de några av de ovanligare slaget också. Det här är berättelsen om ett av de ovanligare sätten för oss mer normala människor. 

Plötsligt så var den bara där - nyårsaftonen. Vi fick sluta tidigare från jobbet så det var ju bra. Å andra sidan så skulle jag spendera årets sista dag alldeles ensam så någon större stressfaktor fanns inte. Efter att ha spenderat helgen före i Österbotten så kändes det ganska trist att nu tvingas vara ensam just på nyår. Eftersom nyårsaftonen den här gången inföll mitt i veckan så fick jag inte ihop ekvationen arbete + kärlek hur jag än försökte och ville. Hur jag än räknade så blev resultatet blev bara 1 och det var jag. Men ibland får man bara finna sig i ödet och göra det bästa av det.

Mat tillräckligt bra för att fira ingången till ett nytt decennium var redan inhandlad. Det hade jag ordnat med god framförhållning dvs dagen före. Ja det är ju bra för att vara av en man i alla fall. En flaska rödvin kunde dock vara på sin plats när jag nu hade en trevlig köttbit. Som så många gånger tidigare under de senaste åren så blev det ett italienskt vin.

Bastu verkade vara en bra idé för att få det rätta nyårshumöret. Det har jag ju lärt mig från Österbotten att i bastun måste man för att bli glad. Och se, där kom det en dos glatt humör från ingenstans! Eller det måste ju ha kommit med värmen. Det var nu det började hända saker. Var den märkliga idén egentligen kom ifrån vet jag inte men plötsligt så slog det mig bara. Varför inte göra ett TV-program på temat nyårskarameller? Efter att ha fått mig lite förrätt, eller kanske var det bara ett lyxigare mellanmål? så spenderade jag hela 10 minuter på att skriva ner ett manus. Det borde ju räcka när man planerar en nyårsgala för TV. I alla fall om man är ålänning så räcker det mer än väl.

Nyarskarameller


Jo förresten idén tog nog sin början i alla inlägg på Facebook där många olika typer av årskrönikor började dyka upp. En årskrönika i videoform med inriktning på föreningen Elvisforum vore väl en bra grej, tänkte jag. Men kanske lite smalt och aningen tunt med material. Då slog det mig att varför inte göra en tillbakablick på våra festivaler under föreningens hela existenstid. Det handlade ju om 5 år eller snarare om 5 festivaler. Namnet infann sig ganska direkt. Såklart skulle det heta Elvisforums Nyårskarameller! Kanske inte helt originellt men ganska självförklarande vad det handlade om.

Namnskylt
Ett sådant program kräver förstås en programvärd för att inte bara bli en bunt musikvideos. Ja tyvärr fick jag inte ihop artisterna för en live-gala så här ett par timmar före. Då får man förlita sig på befintligt material i mitt videoarkiv. Där finns material som ingen vet att fångats på film. Ibland blir jag överraskad själv över fynd som jag gör. 

Det kunde verka som att manuset inte var så avancerat då det endast innehöll några namn på artister från alla fem festivaler. Jag strök under de namn som troligen skulle få en video med i programmet. Ett par visste jag redan att jag skulle välja men det kunde förstås ändra innan det var klart.


Manuset hade hållit tidsramen bra och arbetet med att få till nyårsmiddagen kunde fortskrida någorlunda ostört. Men med mig som anlitad programvärd så krävdes även en studio för inspelningarna. Jag funderade och kom underfund med att jag kunde avvara max en timme för studioskapande och riggning av tekniken. Egentligen krävdes mycket mer men med min erfarenhet från sådana jobb så tyckte jag att det får räcka. Annars skulle hela detta vansinnesprojekt falla samman innan vi kommit till de viktigaste delarna. 

 

Juniors gamla rum möblerades snabbt om till TV-studio med två kameror. Det blev ju inte speciellt snyggt men jag hann inte hitta en bättre lösningen den här gången. En omplacering var allt jag hann med men egentligen borde jag ha börjat om helt. Det blev väldigt trångt men jag gav kameramännen ledigt så att det gick att få in det nödvändigaste. När allt var på plats och kamerorna verkade vara riktade mot mig så var det bara att köra. Med ett relativt fritt manus så fick det gå på min gamla radiopratarrutin att få ihop det hela. På ett ställe valde jag att göra en omtagning så där gick överskred jag tidsramen med  cirka 2 minuter. På det stora hela så gick inspelningen i Studio 1 väldigt smärtfritt. Senare skulle jag komma att inse att jag borde ha förenklat ännu mer för att få till det som jag ville.

FrokenElvis 
Följande del i processen var redigeringsarbetet på datorn. Så fort jag hade min del från studion på plats så var det dags för lite nyårsmiddag i lugn och ro. När jag var mätt och belåten så fortsatte arbetet med att lägga in musikvideos mellan mina olika kommentarer. Några hade jag färdiga som legat på YouTube redan tidigare. Många människor har inte sett dem men det vore ju ändå rätt tråkigt om det inte alls fanns med något material som inte visats tidigare. Men hade inte lämpligt videomaterial redan funnits i redigeringsprogrammet på min dator så hade det inte varit möjligt att hinna på en dag. Nu kunde jag också klippa till ett par videos som aldrig visats tidigare. Det kändes som att detta skulle kunna bli intressant för min målgrupp.

 Jaarnek
Ett klipp som funnits tillgängligt tidigare, men nu endast fanns kvar på Aftonbladets sajt, grävdes fram där det en gång placerats i mitt digital videoarkiv. Det var Carina Jaarneks sista framträdande innan hon dog. Onekligen lite speciellt att se det. Förutom till Aftonbladet så hade jag även sålt visningsrättigheter för klippet till svenska TV4. Det hade visats ett par gånger i sin lite förkortade form men nu skulle hela Love Me Tender få upplevas. 

HenrikAberg

Jag hoppades få allting klart innan tolvslaget även om jag visste att det var mer en önskedröm. En video strök jag helt eftersom den artisten redan fanns med och för att tiden formligen rusade fram. Ett inslag gjordes med delvis lånat material och krävde en del jobb med att få ljus och färger att stämma någorlunda överens. 


Nej till tolvslaget gick det inte. Att fixa nya textskyltar och ta bort en del gamla fick göras när det redan hunnit bli 2020. Nåja det skulle ändå inte bli någon direktsändning hur jag än gjorde. Efter att ha bevittnat lite fyrverkerier och pratat lite med en granne så beslöt jag att inte ha någon panik men att jag ändå skulle göra klart. Efter telefonkontakt och nyårshälsningar från och till Österbotten så var det dags att göra klart. In med de sista textskyltarna och så ett varv till med några kompletterande sådana då även låttitlarna skulle framgå. Sedan laddade jag upp programmet till YouTube vilket förstås tog en stund även det. Så småningom var allt klart för att publicera på Facebook. Nu började tröttheten infinna sig. Jag lade ut länken på ett par olika ställen till att börja med. Sedan sov jag sött.

Skal

Uppdraget var avklarat och under nyårsdagen så började faktiskt positiva reaktioner komma in. I en personlig chatt fick jag höra att jag var ”Elvisforums Arne Weise”. Jag fick ett gott skratt men även en känsla av uppskattning. För mig hade det varit mer en utmaning att försöka göra något annorlunda och krävande på en nyårsafton. För inte var jag helt nöjd med resultatet men det berodde också på förutsättningarna. Dvs tillgänglig tid och utrustning. Nu får jag höra att många hoppas på att jag gör om det nästa nyår så att det blir en tradition! Ja vem vet vad det blir nästa gång. En sak som det säkert blir är ändring i studion. Ja helst skulle jag nu vilja klippa bort mina scener i den eländiga ”studion” men det går förstås inte. Och någon tid för omtagningar var det ju inte tal om. Jag ger kameramännen sparken helt enkelt! De borde ju ha sagt till att det såg ut som en soptipp eller katastrofområde. Studiobygget har jag redan rivit ner. Nästa gång måste det bli bättre.