Bannerdockorna

Visa inlägg taggade med 'semla'

Fastlagsbullens hämnd

Skrivet av Mikael Elvis Ahlgren 21.02.2021

Fastlagstisdagen har redan passerat när detta skrivs. Ja den har ”vari å fari” som vi brukar säga. Utfallet av dagen blev nog lite olika beroende på vem man frågar och därför ska vi gå till botten med det hela. Vi som har nära till havet har förstås bättre förutsättningar att lyckas med detta.


Ja alla har inte heller samma förutsättningar att genomföra en lyckad fastlagstisdag. Då kommer vi naturligtvis in på fastlagsbullen. Detta legendariska och mytomspunna bakverk som frestat mången finsmakare genom århundraden.


Vissa har lyckan att få uppleva detta på bästa sätt. Det vill säga serveras minst en färsk fastlagsbulle av god kvalitet på just fastlagstisdagen. Själv misslyckades jag totalt denna gång. Men mer om det senare. Först måste vi titta på själva konceptet fastlagsbulle. Är det klart för alla exakt vad som avses? Nej tyvärr inte! Orsaken är att det finns ett flertal varianter och lokala tolkningar

 Alandsbagarn
När man tittar på hyllan i butiken så kan man förutom den klassiska varianten med mandelmassa även finna fulvarianter med sylt och vaniljkräm! Det är förstås upprörande för det finns ju faktiskt endast en ”riktig” fastlagsbulle och utan mandelmassa är det omöjligt att göra en sådan. När man passerar butikshyllorna och får syn på specialprisskylten för fastlagsbullar så får man först gåshud. Sedan inser man besviket att det handlar om fulvarianter. Jag har dock viss förståelse för de säljansvarigas inställning att dessa inte går att sälja till normalpris. De inköpsansvariga däremot borde straffas för sin dumhet!


Sneglar vi västerut, mot Sverige, så hittar vi inte ens fastlagsbullen. I stället pratar de om semla! De har väl inte råd med grädde och mandelmassa så de kör budgetvarianten. Då duger det ju med smör och ost eller på sin höjd skinka. Sådant som vi äter till frukost alltså. 


Enligt sägnen och ett flertal obekräftade källor så var det en viss Semla Lagerlöf som inte hade riktigt rent mjöl i påsen. Hon lade beslag på alla fastlagsbullar själv och spred ut fake news om att man skulle äta semlor på fastlagstisdagen. Därom tvista dock de lärde men de facto råder det viss oklarhet i vad svensken menar med semla. I Finland är saken dock klar hur det ska vara.

 

Trots att fastlagsbullar hade funnits tillgängliga ett tag så hade jag inte fallit för frestelsen tidigare. Jag sparade mig för den stora dagen helt enkelt. Men när dagen kom så stod jag där utan vare sig fastlagsbullar eller ens några fattiga semlor. Ännu en gång hade jag missat årets viktigaste dag. Eller jag missade ju inte dagen utan snarare den viktigaste komponenten. Först när jag kom hem efter arbetsdagens slut så insåg jag vilken dag det var och vilket stort misstag som skett. 


En fastlagstisdag utan fastlagsbulle är ju liksom ingenting. Vad skulle jag göra? Desperationen ledde till kriminella tankar såsom att göra inbrott hos grannen och länsa kylskåpet på denna dyrgrip. Men troligtvis var grannen hemma och det hela skulle utveckla sig till ett regelrätt rån. 

– Livet eller fastlagsbullarna! föreställde jag mig säga till den stackars oskyldige grannen. Nej det vore nog inte så bra. Grannen är ju snäll och trevlig. Kanske han skulle skänka en bulle om jag frågade snällt? Hur skulle jag själv göra? Jag insåg då att ingen vettig människa frivilligt avstår från sin fastlagsbulle. Troligen inte ens om han har två.


Jag fick huvudvärk av mitt dilemma. Den lokala affären hade hunnit stänga och säkerligen fanns det ändå inget kvar där. En promenad är alltid bra för att lugna sina sinnen så jag begav mig ut i den friska luften. Min vanliga runda går runt det närliggande bostadsområdet och jag beslöt mig för att det var ett bra val även denna gång. 


Då jag kom fram till bostadsområdet så valde som vanligt den lilla gångvägen från parkeringen vid ett hyreshus fram till en intilliggande gränd. Just där, mellan parkeringen och gränden där det åter blir väg, så saknas gatubelysning så det är rätt skumt när man promenerar dessa cirka 20 meter. Jag hade kommit ungefär halvvägs då jag fick syn på en man som kom från det andra hållet. Det var bara en svart siluett men jag såg att han höll något i den ena handen. Då fick han syn på mig och backade långsamt ut från gångvägen. Han verkade vara rädd om det han höll i. Det såg ut som att han höll en bricka i sin vänstra hand. Med tanke på att gångvägen var täckt med snö och den närmast vara att betrakta som en liten smal stig så var han säkert rädd för att snava om vi möttes där.   


Så möttes vi och mannen hälsade glatt:

– Hej hej! Jag är på väg på kaffe med lite fastlagsbullar.

Min blick sökte sig snabbt till brickan och då såg jag att den var helt täckt av fastlagsbullar. Det var säkert minst tio stycken. Jag kände att min mage gjorde en dubbel volt. Benen vek sig nästan och saliven blev ymnig. Det var som att uppleva en närkontakt av tredje graden med ET.

– Vill du ha? frågade mannen vars ansikte jag inte kunde urskilja i mörkret.

Jag började svettas och pulsen var skyhög. Det måste vara någon form av kuggfråga tänkte jag utan att lyckas få fram något svar på frågan.

– Njaa… började jag säga då jag kom att tänka på den ryske regimkritikern Navalnyj.

– Nej, ta dem själv du! svarade jag sedan och satte fart framåt igen. Pust, räddad från matförgiftning var allt jag kunde tänka. 

Väl hemma kunde jag inte tänka mer på fastlagsbullar den kvällen.  

 

Men skam den som ger sig. Jag tänkte på alla lokala variationer och beslöt mig för att hämnas. Ja det handlade om fastlagsbullens hämnd. En fastlagsbulle förtjänar att ätas. Nu skulle de få igen för gammal ostsemla. Helt sonika lade jag upp min ondskefulla plan och när fredagen infann sig så började jag att verkställa den. 


Iklädd stor jacka och med munskydd som täckte ansiktet så smög jag likt en elak vessla in till affären. Jag närmade mig kyldisken och tittade diskret åt båda håll. Snabbt som blixten rusade jag fram och tog tag i ett paket och fortsatte sedan snabbt bakom nästa hylla. Jag flämtade ansträngt och lyfte lite på munskyddet för att få luft samtidigt som jag kontrollerade att ingen hade sett mig. 


Jag lyckades hålla masken på plats när jag betalade i kassan. Förnöjt begav jag mig åter hem till byn. Nu var det bara att vänta. Få eller ingen kunde väl då ana vilka följder detta skulle få. 


Jag vaknade upp till en härlig lördag. Och det skulle bli bättre. Nu ska vi bryta mot lagen fnissade jag när kaffekokaren väste till. I köksskåpet stod en medbrottsling som jag snabbt bjöd in till hämndaktionen. Han var vit och märkt med texten ”för det goda mötet”. Det var ju helt genialiskt, tänkte jag. Det var som att ödet hade spelat fram till just den här stunden. Allt hade bara fallit på plats.

GodaMotet 

Jag stämde upp med kamprop som: – Tiden är kommen! Bullen är mogen! Dags att skörda!

Den vita muggen, som redan hade lagt beslag på större delen av kaffet, stämde in med: – För det goda mötet!

– Nu tar vi dom! skrek jag besinningslöst ut så att grannarna säkert undrade vad som var på gång.

Kylskåpsdörren öppnades. Asken lyftes försiktigt ut och lades på bordet. Jag öppnade med varsam hand. Köket verkade lysas upp av någon högre makt eller väsen. I den stunden kände jag mig antagligen precis som Moses gjorde då han mottog de tio budorden


Sedan hände det! Vadå? Det goda mötet naturligtvis! Mandelmassan förgyllde smaklökarna och grädden fastnade på näsan. Jag hade gjort det. Det var fastlagslördag! Hämnden var ljuvlig och segerns sötma fyllde mina sinnen. Det var som en utomjordisk upplevelse. Det fanns bara en sak kvar att göra. Med min vänstra hand så höll jag upp fastlagsbullen framför mig och sade:

– Ät på den du ET!

Handen