Visa inlägg taggade med 'vasa'
Välkommen till Nordpolen!
2021 har blivit 2022 och vi har ett oskrivet blad framför oss. Många har säkert förhoppningar om ett bättre och lyckligare år. Det ska vi förstås tro och hoppas att det blir.
Vad är ett år egentligen? Är alla år olika och präglade av just det årets förutsättningar och nästa blir något helt nytt? Nej ett år är ju ett tidsbegrepp som människan skapat. Egentligen flyter ju tiden vidare i en ständigt oförändrad ström utan några avbrott. Det som händer på vägen råkar bara inträffa just då. Speciella händelser väljer inte vilket år de inträffar. Det kan ske detta år eller om tusen år. På årets första eller årets sista dag men troligtvis någonstans däremellan.
Människor lever en väldigt kort tid så det är genom historieberättandet som vi kan få ett gnutta perspektiv på vad som kan inträffa under tidens gång. Vissa saker har hänt förr medan andra inträffar för första gången. Vi vet lite om vad som hänt tidigare men nästan inget om vad som kommer att hända i framtiden. Enklast för oss människor är att bara leva i nuet och göra det bästa av situationen.
Men vi avslutar ändå åren och tänker lite tillbaka på vad som hänt under det gångna året. Vilka var höjdpunkterna? Det är alltid bäst att fokusera på de positiva sakerna även om vi också minns lite av de dåliga sakerna som hänt. Av en del tråkiga erfarenheter kanske man kan lära något medan andra sorger kommer att fortsätta att jaga oss ännu en tid eller kanske för alltid.
Hur var mitt år? Vad minns jag egentligen från 2021? Minns jag något? Vill jag minnas?
Som alla andra kan jag inte låta bli att tänka på att vi har haft ännu ett pandemiår. Då tänker jag på hur det hindrat saker i mitt liv då både jag och andra människor fått vara försiktiga. Sociala kontakter har varit minimerade. Olika evenemang har ställts in och andra evenemang har jag självmant tackat nej till på grund av den situation som rått. Vanligen gör jag årligen en mängd olika Sverigebesök men senast det hände var före pandemin.
Jag har varit lycklig lottad så att jag kunnat jobba som vanligt. Ett coronatest har jag gjort vilket medförde att jag var borta från jobbet ett par dagar. Det var negativt så jag skulle inte ha behövt mer än en sjukdag egentligen. Annars har jag inte varit sjuk. Mitt sökande efter ett jobb i Vasa i Österbotten försvårades starkt då pandemin drabbade många yrkesbranscher.
I juni 2021 så ordnade det sig ändå på jobbfronten och jag fick anställning hos företaget som gör samma kassasystem som jag använde i mitt jobb på Åland. Det var tur att den saken ordnade sig för pendlandet mellan Åland och Vasa fick sig en allvarlig törn då många flyg drogs in och vi fick förlita oss till färjeförbindelserna och den 330 kilometer långa bilresan. Det innebar att helgerna blev väldigt korta då den mesta tiden utgjordes av restiden. En helg blev endast ett dygn kvalitetstid vilket inte räcker i längden. Dessutom har man varken pengar eller krafter för att klara något sådant varje helg. Allt var så enkelt på flygens tid och kostnaden var ungefär densamma som för färja plus bilresa.
Att byta jobb har ju även det vissa nackdelar även om det innebar en väldigt stor fördel i just detta specifika fall. Ja eftersom jag började jobbet i Vasa den 1 juni så hade jag ingen sommarsemester. Nej sedan blir det inte heller någon vintersemester! Att jobba 2 år utan semester är ju inte så kul men vad gör man inte för kärleken. Mina arbetskamrater på Åland var kanonbra så det var ju tur att jag fick fina kollegor i Vasa också.
När jag nu fanns på plats i Österbotten den här gångna sommaren så fick jag åtminstone möjlighet att åka ut till stugan i skären under sommarhelgerna. Det var räddningen i brist på semester. Annars hade det nog trots allt smakat rätt mycket trä i gruvan!
Sedan kom hösten och vintern. När jag säger vinter så är det Vinter med stort V. Massor av snö och väldigt KALLT! Jag sade till min kära sambo: - Det här sade du inget om! Att jag flyttade till Nordpolen!!!
Kyla och snö i mängder är inte riktigt min melodi när det går till överdrift som det ofta tycks göra här. Då föredrar jag melodier mer i stil med Blue Hawaii.
Julfirandet blev både bra och dåligt. Jag och sambon bestämde att det blir på bästa möjliga sätt om vi firar julen på skilda håll. Det är ju inget man vill så vi fick försöka övertyga varandra flera gånger före det var dags att det var det bästa vi kunde göra. Jag stack iväg till Åland för att träffa min släkt där och hon stannade kvar i Korsholm och träffade sin släkt som samlades här. Det hela förlöpte bra på båda håll och så mycket mer behövs väl inte sägas om det.
På tal om musik så har jag som bekant även hunnit dra igång min nya Elvis E-tidning Elvismagasinet som hunnit utkomma med två uppskattade nummer. Inne på ämnet Elvis så kan jag också nämna att den 8 januari var det Elvis födelsedag! Han skulle ha fyllt 87 år så firandet blev passande nog av den lugnare sorten. Jag uppmärksammade dagen bland annat genom att lägga ut en video med Elvis gode vän Charlie Hodge från hans besök på Elvisfestivalen 1994. Många minns just den festivalen och Charlie finns tyvärr inte längre bland oss. Ja åren går och minnen är allt vi har kvar. Om vi har något som påminner oss om de goda ögonblicken så lever minnena bättre kvar. Välkommen till 2022 livet är gott!
Bubblor, skola och dagis
Inte mycket bloggande dessa dagar då det snart är dags för ett nytt nummer av Elvisforums tidning. De flesta artiklarna har inkommit och jag jobbar med layouten som vanligt. Dessutom ska jag den här gången hinna med att ta ut lite bilder från det jag filmade under Elvisfestivalen i Västerås. Det blir en liten bildkavalkad för att återge vad som utspelade sig där. Kul för de som var med på plats men även för de som inte hade möjlighet att komma den här gången.
När det har varit festival så har man huvudet extra fullt av Elvis och alla upplevelser från Allhelgonhelgen på Stadshotellet i Västerås. Som arrangör funderar man redan på vad vi kan ändra till nästa gång. Jag tror att många sambon och makar som inte brinner lika mycket för detta ämne kanske får nog mellan varven. Trösten är väl att det lugnar ner sig efter några veckor. Det är faktiskt ett år till nästa gång och tempot kan nu skruvas ner rejält. Men de sista veckorna före festivalen är det nog extremt mycket festivalprat och kampanjande för oss närmast sörjande! Japp Elvis är ju död om någon undrade!
Jag har en förmåga att ibland kunna gå in 200-300% i de saker jag sysslar med. När det händer kan människor runtomkring mig undra om jag alls har någon kontakt med omvärlden. Om det finns något annat som betyder något. Det kan handla om redan nämnda Elvisfenomen och det kan handla om något videoprojekt eller något tekniskt som ingen annan verkar begripa. När sådant händer så bleknar världen runtomkring och tiden verkar stå still fast den i verkligheten går extremt fort. När bubblan spricker då någon sticker in huvudet så inser jag att det finns så mycket att göra men så lite tid. Men det får man ta. Det kan ju även vara nyttigt att uppleva annat mellan varven. Att skapa jämnare fördelning av tiden för olika områden. Mina tankar, känslor och åsikter om annat finns ändå kvar även om de kanske inte syns så tydligt när jag gått lite för mycket in i något.
Jag var i Korsholm häromhelgen och hamnade på en marknad i Vikinga skola i Vasa. Härligt att se alla glada barn där. Hem och skola stod bakom arrangemanget och många föräldrar var förstås på plats. Inte bara som besökare utan också vid säljborden.
Det fanns massor av olika saker att köpa där. Vi fick med oss en krans att hänga på dörren. De fanns i olika storlekar; normal, stor och deluxe. Men man kan inte leva på en krans eller nja det finns väl godare fika än så att tillgå på en bra marknad. Så vi tittade omkring oss för att se vad som erbjöds att förtära. På utsidan grillades korv men vi höll oss på insidan och satsade på kaffe och någon variant på mockaruta.
Inte så många lärare på plats men sedan dök rektorn upp och vi hälsade. Henne hade jag träffat tidigare både i Vasa och på Åland. Några andra som vi träffade var jag inte lika bekant med ännu men det var idel glada ansikten och en trevlig stämning.
Alltid kul att besöka sådana här tillställningar där barn är inblandade. Min egen son är ”dessvärre” redan vuxen men nog har jag minnen kvar från olika evenemang på dagis t.ex. På en vårfest på dagis där det var loppis hittade han en gitarr som vi givetvis köpte. Nu är den sedan länge pensionerad men lyckligtvis även ersatt med en bättre sådan..
På en annan dagisfest skulle jag och Junior uppträda med några låtar. Hans loppisgitarr var förstås med och han skulle göra debut på scenen. Men när det var dags för vårt stora ögonblick så blev han nervös och ville inte. Det var helt omöjligt. För att få med honom i föreställningen på något sätt så fick jag köra låtarna på hans gitarr.
Dagisrock med Juniors gitarr (första bilden)
Juniors scenskräck är nu sedan länge borta och kanske har han tagit revansch för just det där tillfället på dagis. Nu spelar han hellre själv än får hjälp av farsan. Jag får drömma vidare om att spela tillsammans med honom på dagis…