Dansbandsräävan!
Altti i millanåt kelar Nikonisten livskassette bakåt. Oftast via musik. Denna gång gårrgammal musik.
Efter att ha generalrepeterat i Schaumansalen, entrar Dansbandsrävarna den anrika scenen på Ritz i Vasa. Detta under ledning av konferencieren, Kokkolaboe, Herman Hagnäs.
Det fanns verkligen mycket krut i gubbarna och de syntes trivas minst lika bra som publiken. Några foton:
Kurt Nyman och Rolf Wikman och Tommys'
Matts Möller sjöng bland annat Blue Hawaiji
Tom Käldström, kapellmästaren, rockade loss
Rune Sjöblom
I finalen fick publiken sjunga med i både 'I natt jag drömde' och 'Sån't e Livet' (sontaa liiveissä på finska)
Dansbandsrävarna ger ut en skiva passlit till morsdag i vår...
Så all ni tii i Hövåstan! Laga er ti Jungsborg på sondasskvällde å njuut!
Tu hittar na bildrä i WEBFOTOALBUMET!
ÅK Ensamble rockade loss på Ritz
Alltid i mellanåt känns det lite spännande då en kammarkör startar rockmaskinen. Nikonisten har nog varit med om det förr och med olika slutpoäng.
ÅK Ensemble (tidigare Åbolands Kammarkör) gav tillsammans med The 110th Street Band på den Ritzska scenen.
Konserten Can't Stop the Feeling var slutsåld. Nikonisten gillar det där med 'slutsålt'!
Plockat från Ritzsidan:
Konserten bjöd på hits från 1970-talet till i dag. På scenen stod ca 30 sångare och solister samt ett sexmannaband. ÅK Ensemble och 110th Street Band rockade loss med allt från Queen och Tina Turner till Nightwish och Justin Timberlake. Dessutom gamla godingar såsom Totos Africa och September av Earth, Wind & Fire samt nyare låtar av Ed Sheeran och Jason Derulo.
Nikonisten upplevde att andra halvlek kändes bättre och mera bekant.
Många godisar bjöds det på. Bohemian Rhapsody är väl ett 'must' då däremot Fogertys Proud Mary var en gårrtrevlig överraskning. Det skall ju absolut regna män på dylika konserter, trots det är emot jämställiheter o dyl.
Här kommer några foton från konserten:
Mitt i allt dök Simon Strömsund (ljus&drama) upp på scenen och stal showen för en stund - gårrhäftigt
Tomas 'Skitta' Lindroos
Några xtrafoton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Love Blues på Doo-Bop
Allti i millanåt kollar Nikonisten utbudet på Doo-Bop Club. Där brukar uppträda fina jazz, soul och även bluesartister. Nikonisten uppskattar att inte alla konserter börjar kl 22:30. Då sover ju Nikonisten sin skönhetssömn (det skulle behövas typ Törnrosa100årsömn).
Men denna konsert kördes i gång tidigt, typ efter buu-klubben, kl 20, så dit!
En annan orsak var ju, att det var Charlotta Kerbs med sitt band som uppträdde. Den tredje orsaken föddes under konsertens gång.
En kärleksfull famn med rytmer från groove, soul, funk, reggae och förståss blues, eftersom konserten bar namnet Love Blues. Konserten bjöd på en härlig blandning av klassiker, båda nyare men också gårrgambäl.
Med denna uppsättning musiker kan det bara bli bra. Det rycker i senorna ännu.
Inte alls svårt att älska blues efter den kvällen!
Johnny Nordström, Emil Nordström, Oscar Karlsson, Charlotta Kerbs, Stefan Lindblom, Tuukka Aitoaho
Charlotta Kerbs
Stefan 'Kilju' Lindblom
Oscar Karlsson
Charlotta Kerbs
Na meir bildrä kan du hitt i WEBFOTOALBUMET!
Skön öronmedicin på Ritz
Alltid i mellanåt dukas det fram något helt nytt på Vasascenerna. Nikonisten hade aldrig tidigare hört Samae Koskisen korvalääke tidigare. Det hade inte många andra heller. Bandet turnerade som helt nytt.
Samae Koskinen har snabbt blivit en av Finlands stora låtskrivare och artister! De senaste singlarna “Aurinko, ystävä ja kaljaa” och “Hillitön elämä” har spelats flitigt på radio. Koskinen släppte ett nytt album i mars och turnérar nu med bandet Samae Koskisen Korvalääke.
En av turnéns första konserter gavs på Ritz på fredagskvällen. Den alltför fåtaliga publiken njöt av konserten. Låtarna rullade in i varandra på ett skönt sätt. Inte alls för långa pauser eller stories mellan låtarna.
Samae Koskinens musik fick Nikonisten på gott humör, texterna är ganska hmm intressanta.
Samae (Sami) Koskinen
Samae Koskisen Korvalääke
Ett par foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Flyg och far! Fly In 2019
Alltid i mellanåt, eller nästan varje år, testar Nikonisten vingarna på Nummijärvi Fly In. Det är flygklubben Air Pilot r.y. som har ordnat familje- och flygevenemanget sedan 2002. Undantag för ett år då isen inte var tillräckligt stark.
Vädret spelar en stor roll. Nikonisten har fotat där i blåst, snöstorm, solgit vårväder. I år var vinden så svinkall att inte ens alla Kokkolaadjektiver i rad kunde beskriva. Det märktes nog i besökarantalet en aning.
I år var det extra festligt då Finlands Flygförbund firar jämna 100 år i luften.
Men besökarna brukar vara ganska trogna
Det var halt på isen trots sandningen, stor risk att man flyger på baken.
Trots den hårda vinden fick man följa med verkligt skickliga flyguppvisningar.
Welcome to Finland students from Spain, Italy, Germany and China - enjoy the Finnish winter. Nummijärvi Fly In goes international!
En del utbyteselever testade för första gången i livet vinterbad.
Lentävä Porsas' bastucessna är alltid välbesökt.
Dags för mellanmål!
Alla på sitt sätt!
Gissa om det var populärt att köra snöskoter.
Det såg ganska häftigt ut när gyrokoptern lyfte.
Det var ganska tät ruljans vid landningabanan, olika farkoster lyfte och de flesta också landade.
Johanna Peltoniemi är Air Pilots verkliga eldsjäl och puuhanainen. Hon har varit aktiv i flera år och har själv också flygcertifikat. Här står hon framför klubbens nyförvärv, en ultralätt Ikaros. Johanna är också elinkeinoasiamies i Kaskö och är med i många evenemang. Senast träffade jag henne på strömmingsmarknaden i Kaskö.
Det är just eldsjälar landet behöver. Ett trevligt evenemang, det lär nog skall bli ett besök i nästa år också.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET! (more pics!)
Kirka - Hetki Lyö
Alltid i mellanåt blir det en runda till Ritz, Kulturskafferiet. Denna gång blev det att uppleva en verkligt fin musikal med Suomen Musiikkiteatteri. Nikonisten har besökt och fotodokumenterat ganska många av deras musikaler. De tycks bli bara bättre och bättre.
Nu var det frågan om en stor produktion på nästan tre timmar.
Här lite eurovisionstämning
Vi fick följa med Kirka Kirill Babitzins musikaliska berg och dalbana ända från 1960 -talet till 2000 -talet. Musikalen var härligt uppbyggd och rollprestationerna mäktiga. Inbakad situationshumor och många speciella rollpersoner fick publiken att jubla. Och naturligtvis musiken - Kirka hör ju nog till landets största artister.
På scenen mötte vi också andra musiker, som Sammy, Muska, Danny, Katri Helena, Kassu Halonen, Hector, Pave Maijanen, Remu Aaltonen och Pepe Willberg.
Kirka med Danny - Kirka hoppar på D-Tuotantotåget
Nimeni on Kansa - Tapani tulette tuntemaan. Fin rollprestation.
I mellanåt gick det lite utför...
Danny och Katri Helena.
Det bjöds på både lycka och sorg - i stora portioner.
Början på Surun pyyhit silmistäni pois
Mestarit Areenalla i full fart, inte svårt att känna igen artisterna.
Publiken fick njuta av fina låtar, blan annat Hetki Lyö, Leijat, Hengaillaan, Surun pyyhit silmistäni, Kahden hullun matka, Daada Daada, Yli synkän virran, Puhelinlangat laulaa, Lumi teki enkelin eteiseen, Pidä huolta, Krokotiilirock, Mä elämältä kaiken sain och Kirjoita postikorttiin.
I finalen steg publiken upp, dansade och sjöng med - man kunde känna hur de njöt.
Suomen Musiikkiteatteri kör musikalen runt om i landet ända till slutet av maj, så passa på!
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
I rollerna:
Kirka Babitzin: Ilari Hämäläinen
Sammy Babitzin: Matthau Mikojan
Muska: Piritta Lumous /Ninni Martikainen
Kirkas far: Petri Lairikko
Kirkas mor: Piritta Lumous /Ninni Martikainen
Kirsti Mikkola, Paula Nummela: Elisa Lairikko/ Saija-Reetta Kotirinta
Kassu Halonen, Danny: Petri Lairikko
Remu Aaltonen: Juha Kinnunen
Katri Helena: Elisa Lairikko / Saija-Reetta Kotirinta
Anna Babitzin: Isabella Lairikko
Vid spåret - BotniaVasan
Alltid i mellanåt känner sej Nikonisten riktigt sportig. Tror det var tionde eller elfte gången BotniaVasan för mej. Dessutom i alla lvädervärdiga väder. Myki snö, minus 31 grader, plusgrader, blåst, storm, snöpyrå, ösregn, nästan utan snö och sen helt vaanli vädre.
I år steg vattnet på isen bl.a. i Komossa (där det brukar vankas kaffe, bulla o grillkorv), så rutten ändrades på lördag. Femtiotvåkilometristarne fick skida två gånger tjugofem, via Kalapää (där det i år inte fanns grillkorv!). Men till samma pris. Dessutom fick de två kilometrar kassarabatt.
Starten är ju alltid lika spännande med flere hundra skidlöpare i spåren.
Bra arrangerat allt tyktes skidlöpa
Tydliga skyltningar så ingen kunde missa dem
Lyckan är en paffmugg med blåbärssaft vid Kalapää träsk
Servicen vid Kalapää fungerade perfekt, varje gång
Heja heja heja ... 
Anni Kainulainen vann damklassen medan Heikki Korpela vann herrklassen. Tyvärr lockade vädret inte så mycket folk, det brukar ju vara som familjefest vissa gånger. Dessutom mindre med hejarklackar längs spåret då många 'stationer' lämnade bort.
Men bra arrangerat och trevlig stämning - och Nikonisten fick sin grillkorv vid Norrvalla.
Några foton kan du hitta i BotniaVasas WEBFOTOALBUM!
Ebbot Lundberg på Ritz
Alltid i mellanåt får Nikonisten bara ge efter och låta såren läkas. Därför blir den första konserten fotad först i februari.
Ebbot Lundberg gästade Ritz för andra gången på ett par år. Med bandet The Indigo Children blev det en fin konsert på Ritz. Nikonisten noterade att det var idel nya ansikten i Ritzpubliken denna kväll.
Konserten var kraftfull och med mycket själ. Lite väl hög volym för Nikonisten. Ritz är säkert en ganska knepig sal att mixa i. Jacke har mixat så många år, så han vet nog vad jag menar.
Genren är inte precis Nikonistens favorit, men gillade konserten. Mycket proffsigt av musikerna. Nikonisten följde speciellt med Anton Fernandez hantering av trumpinnarna.
Några foton från konserten:
Ebbot Lundberg & the Indigo Children på Ritz
Ebbot Lundberg
Hmm det verkar som om Ebbot har klätt sin gitarr i silvertejp?
Anton var verkligen skickllig tyckte Nikonisten
Så ock Billy Cervin
Ebbot Lundberg & the Indigo Children:
Ebbot Lundberg: Vocals & Accoustic Guitar
Billy Cervin: Guitar & Vocals
Anton Fernandez: Drums
Alfred Holmgren: Bass & Vocals
Albert Lorentz: Organ & Vocals
Det finns flera foton i WEBFOTOALBUMET!
Skivmässan - en skattkammare
Alltid i mellanåt ångrar Nikonisten, att han sålde både vinylskivorna och skivspelaren i tiderna. Bland annat en nästan komplett samling av James Browns skivor, däribland dubbel LP:n Hell. Snyft. Känslan dyker upp varje gång det blir ett besök på den årliga skivmässan.
Skivmässan ordnades i år för 16 gången. Tidigare har den ordnats i Olympiahuset, men nu på Brändö i Campus Aleres fina utrymmen. Härligt att rektor Tauno Kekäle var med på trådarna - så skall det låta! Trots det större utrymmet var det trängsel på mässan.
Inträdesavgiften på 3 evrå går oavkortat till ungdomsidrotten, som alla tidigare år. Arrangören Kimmo Köykkä berättar att han har stor hjälp av ungdomarna med att bära bord och hjälpa till med arrangemangen. Så vill han ha det.
Pengar och skivskatter bytte flitigt ägare. Knappa 30 försäljare på plats med ett hundratal meter skivor, mera skulle inte ha rymts, trots det stora utrymmet.
Kimmo Köykkä (t.v.) besluter varje år att nu var det sista gången. Men ... Kimmo samlar också själv, men är mycket selektiv i sina köp, inte heller är han färdig att betala hundratals euro för en skiva. Men det finns sådana som är redo att betala för sina skatter. Nikonisten vågade inte fråga Jan Richardsson (t.h.) vad hans kompletta Rolling Stones samling är värd. Nikonisten vill minnas att Janne är en av tre som äger en sådan samling över huvudtaget.
Skivmässan är en verklig skattkammare för många samlare. Alere visade sig vara en mycket lyckad plats för skivmässan. Det fanns så stort intresse bland säljarna, att alla inte ens rymdes med. Bland annat såldes i år inte alls skivspelare. Nikonisten undrar nog om inte Kimmo ordnar mässan år 2020?
Peter Ehrström är en bekant syn på skivmässorna. Han både säljer och köper vinyler. På frågan hur det ligger till med den kommersiella balansen, svarar Peter att det är ganska jämnt för tillfället - med ett leende.
Några till foton finns i WEBFOTOALBUMET!
På gång i Riga - gamla stan
Efter dagen i sovjetska tecken blev det en privatguidad vandring med Lïga, samma kunniga guide.
Den sovjetska smörgåsen fyllde inte Nikonistens mage så det blidde en biff på Tinto, nära Radisson hotellet.
Turen till gamla stan började med fina arkitektoniska mästerverk. Även om Mihail Eisenstein (1867 - 1920) stod för bara ett tjugotal byggnader, var hans stil mycket stark.
Mycket dekorativa byggnader, där människoansikterna var mycket uttrycksfulla.
Ofta kvinnoansikten. Han var Baltisk-Tysk ingenjör och konverterade från judendomen och blev ortodox. Ingenjörskapet ser man nog tydligt i hans verk.
Huisigt granna trappuppgångar.
Allting så väl dekorerat.
Presidentens residens, dock bor han inte här.
Lite Finland kunde man också uppleva!
Riga björnen var ett populärt selfie objekt.
Kanske de mest plåtade i Riga, musikanterna från Bremen. Alla vile känna på nosarna, för det bringar lycka!
De tre frassarne är också populära fotomål. En handelsman blev inte medlem i ett tyskt handelsgille så han fixade tre frassar att visa vad han tyckte om det. Denna frass är inte den mest fotade, han hittar du i webfotoalbumet.
Det fanns flera jultorg i Riga. De påstår ju att de var de första att dekorera julgranen! Det kan väl diskuteras över en glühwein.
Kommersen i hangarerna var otrolig. I dessa gamla zeppelinhangarer handlar ca 100.000 dagligen, det fanns egna hangarer för kött, fisk och grönsaker. Firrarna var så färska att de inte ville hållas på säljbordet.
Den ortodoxa kyrkan i sin prakt, inne i den fick man inte fotografera.
Ja, det går väl inte att vandra någonstans utan att hitta en finsk kapakka. Denna var dock stängd och öppnas bara på beställning.
Från Radisson SkyLine baren utsikt över Riga. Nikonisten rekommenderar Riga som besöksmål. Det är rent, snyggt och tryggt. Poliser syns i varje hörn, de verkar vaka över turisterna. En aning annorlunda än Vilnius men mera annorlunda än Tallinn, tycker Nikonisten.
Några till foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!