Närsemester
Alltid i mellanåt håller Nikonisten på att 'vaal göulå' då det inte finns varken konserter eller evenemang - total radio silence. Blir liksom avtrubbad. Kan bara avundas Uffes aktivitet...
I brist på både sällskap och aktiviteter har livet knallat på mest i närknutarna. Distansjobbet har hyvlat bort sociala kontakter. Utevistelserna har skett oftast utan kamera - usch!
Men intresseklubben noterar en par saker trots allt.
Äntligen har rivningen av byggnaderna på Smulterö kommit i gång. Säkert efter åtminstone 30 år (vinner över silorna). Men så blev det en paus i rivandet. Så en hemsk tanke kröp upp för ryggraden! Skall det här bli kvar???
E ju både hemskt och dessutom livsfarligt. 
Men älskade Brändö sunds vyer bevisar att vi rör oss på rekreationsområde - må då politikerna säga vad de vill
Nikonisten tog sej en sväng med kameran inom närturistområdet, Metviken. Prakkåt att fota med solbrillor å munskydd!
Eftersom Nikonisten skolkade ofta från geografitimmarna, kunde hen inte rekognisera arten. Så det blev Han - Hon - Hen!
Vid Metviksbron fick man gratis följa med en fin (övnings)konsert. Som emeritus manskörssångare var det enkelt att fantisera sej till dirigentens jobb att hålla koll på koristerna.
Den som flyger bort e säkert en första bas (di e sånde). Den som håller på att landa e en typisk första tenor som kommer lite sent efter att ha tagit en punsh i baren. De andra e mest bara med. Man kan bara beundra koristernas uppmärksamhet!
Nu är det bara att invänta vår och vaccin!
I spåre' - elder breivi
Alltid i mellanåt (fast gårrsällan i coronatider) får Nikoisten uppdrag. Traditionella BotniaVasan kunde inte arangeras i år pga pandemin, men det fanns en härlig Plan B att ta till.
Arrangörerna körde upp, på talko, BotniaVasan spåret (typ 52 km!) och välkomnade alla till Öppet Spår. Och det blev en succé. Enbart glada miner i spåret. Skidåkarna berömde!
Dessutom var vädergudarna på bra humör. Lördagen måste ha varit vinterns absolut härligaste dag.
OCR -teamet Drivkraft pausade vid Komossa. Det var endast 25 km kvar till Norrvalla
Många andra passade också på att pausa vid Komossa i härligt vintersolsken. Tyvärr inga grillkorvar i år...
Kalapää var ockå ett populärt pausställe
Viktigt att tanka vätska och energi
Här har vi nog en blivande Iivo Niskanen eller Eero Mäntyranta!
Som vaddtussar mot den klarblåa himmelen
Thomas och Marie-Louise Carp närmar sej med fart Kalapää pauspaikka
Dessutom bongade Nikonisten en klasskamrat från år sten och gnista
Ett verkligen lyckat evenemang på alla sätt. Nästa år kanske öppet spår efter tävlingsdagen? Men absolut med grillkorv.
Flera foton hittar du i BotniaVasans WEBFOTOALBUM!
(du nämner väl fotografen om du publicerar någon bild)
Nikonistens gårrmiddag
Alltid i mellanåt fundeerar Nikonisten mera än vanligt. I mellanåt på julen, men på senare tider mindre på julstädandet och julmaten än på julens budskap. En av de viktigaste budskapen julen påbjuder är samvaro. Så fundeerar Nikonisten.
Vet int med säkerhet hur många vänner Nikonisten har, som på pga pandemin eller annat firar en ensam jul.
Själv får jag fira med barn å barnbarn med mat å julklappar
Minnena går alltid till tider då jag fick fara med mamma Doris till julottan till sockenkyrkan. Den tiden var hela kyrkan upplyst med levande ljus. Det var en speciell stämning, som inte går att beskriva.
Men julen är ju en tid då man ska träffa familj å vänner. Men i år vaal he aalejs - allt på distans. Viktigt att notera!!!
Som Heikki Kaukoranta sade - det kommer flera julhögtider! Vi skall lita på honom!
Så i stället för att ha en större samling, bjuder Nikonisten å Korv Görans i Vasa första anmälde till nikonisten@johanhagstrom.fi eller johan.hagstrom@netikka.fi till en pratstund inklusive Korv Görans festmåltid inkl skumppa i en herrrlian Brånxmiljö. (risk för att hamna på foto finns)
Nicke å gänget fixar det fint. OBS! bara en paikka i år!!! Missa Inte!!!
Alla ni andra önskar Nicke o Nikonisten en herrlian juletid.
Sköt om er!
Lugn Luciadag
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på Lucia. Blev aldrig vald till Lucia. Trots mitt gyllenblondiga hårsvall. Nå kanske i nästa liv. Eller kanske som Lucifer på Halloween?
Luciadagen var planerat att firas med besök till julfiilis på kasernområdet. Men här råder ingen demokrati! Alex hade bestämt sej för lekparken och Smulterön. Så blidde det ju då också!
Först blev det lite piratism, sen blev det ju moffa-gå-å-gömma-sej-inte-kytta! Nå inte så många ställen att gömma sej på i lekparken, så ett träd fick duga. Efter några kurragömmavarv blev det dags att inventera båtarna. sundet och Smulterön.
På Brändö bro tycktes det vara mera viktigt att inte stiga på skarven, utan de skulle hoppa över, än at kolla bilar, cyklar etc...
Det har ju alltid varit något magiskt med att plocka strandstenar och kasta dem i havet. Troligtvis kommer följande generationer att göra det trots övervinnande skärmtid.
En verkligt grå Luciadag i år. Men om man verkligen bjuder till, hittar man ljusglimtar och granna färger.
Fartygsinventariet var fixat på några minuter. "Alla båtar borta!" förklarar Alex åt moffa, å viftar med händerna. Vi mötte ingen Lucia på hela vandringen, men det störde inte Alex det minsta. Han har nog, som sin moffa, blivit vaccinerad med en grammofonnål, juttuja riitti ja jäi vielä yli, skulle finnen ha sagt.
Efter alla naturupplevelser, blev det dags för moffas köttsoppa på Sundsgatan. Så enkelt å simpelt. Som kyytipoika mörkt knäckebröd med en skiva ost på - nam! Int så sånde rikssvensk ljus pilipali, som smakar nå mellan tucs å chips. Den sista tallriken är ju alltid för mycket - kändes som om det skulle vara värre att gömma sej bakom ett träd än på förmiddagen. Alex slarvade i sej flera skedar av soppan. Men sen blev det dags att läsaboken. Som tur denna gång utan morötter. Hade en konstig känsla av att ajg skulle ha läst den boken tidigare?
Månskensbonden med Daniel Wentus
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten någon konsert eller liten spelning mitt i Corona jävlase! En mörk å dyster torsdagskväll blev en kivåan stund med Månskensbonden. Ja - har man inte längtat efter lite live -spelningan så he räcker till?
Nikonisten 'hitta' Månskensbonden då han var frontfigur för 'Timshel', måste ha varit på Ritz. Noterade hans speciella. djupa texter å i många fall melankoliska melodier. Di satt bara bra! Markus Bergfors tog en vändå ti Stockholm, men åter tillbaka i Vasa.
En sak som Nikonisten gillar, är att framförandena e så lediga, han plöjer nog både kropp och själ i sina framträdanden.
Markus är är tredje generations Månskensbonde, men harvar ackord istället för åkrar, säger han själv.
Med sej i andra halvlek hade han Daniel Wentus på piano å keyboards. Daniel är ju skicklig pianist. Har hört honom tillsammans med Viljanen å Björkas i 'Vasas Flora å Fauna' spelningar. Han passar gårrbra!
Daniel Wentus komppade och sjöng med Månskensbonden på Ernst Salonger i serien egÄntligen Fredag! Bra ti spela - men så e han ju å från Kuk Kula.
Blir intressant att följa med vad dessa egÄntligen Fredag! kommer att bjuda på i framtiden.
Finns några foton å en par videosnuttar som vanligt i WEBFOTOALBUMET!
Aalejs jultorg i Vasa
Alltid i mellanåt nalkas juletider. Det ser man enkelt på kontoutraget. Vasa jultorg hade i år en helt annan skepnad än tidigare julöppningar. Klart he me dehär pandmin hängande efter oss alla.
Men arrangörerna jobbade kreativt och fick framkallat en annorlunda julöppning. Många säljare var på plats och en stor karusell.
Inget ordentligt torg utan meterlakrits - magen gillar, men inte klimatet
Jasså, Ålandssmaker till salu, men hittade inga pannkakor, så vandringen fortsatte sökande efter grillkorv
I år satsade Visitivasa på en stor karusell mitt på torget. 5 för de stora å 10 för de små... Menar nu inte biljetten, utan antal varv i karusellen.
Både traditionella och mera moderna tomtar fanns till salu.
En dylik köpte Jonna i fjol. Den var fin. Men barrade av sej redan under midsommarhelgen
En sak som vi saknade var de röda YA kåppina. De gav en härlig stämning åt hela jultorget.
Den annars superpladdraren Alex satte sej tveksamt i karusellen med mamma Jonna. Han har nog aldrig varit så tyst så många minuter i sträck. Fundeerar om han andades över huvudtaget. Nå en viftning till moffa gick att fixa, fast det var ganska trögt.
En perfekt dag att sälja varma skinnhandskar och kommersen tycktes nog vara livlig. Tror det såldes mera handskar än plånböcker.
Allehanda pynt fanns till salu och en hel del Stundarsmunkar.
Efter jultorget blev det en runda i köpcentret Revell. Här skulle det spelas serenader med splitternya Fendern. Medan vi diskuterade julen med Jonna, hann Alex naturligtvis hitta nödstoppsknappen för rulltrapporna. Gissa om han tryckte på den!!! Rulltrapporna går inte att starta om igen utan att vakten kommer med en nyckel. Under tiden moffa kollade var närmaste vakt kunde vara, hade Alex hunnit in i Finlayson butiken och funderade på hur man startar en skumsläckare (som fanns på golvet i affären). Vi hade gudomlig tur. Han hittade inte utlösaren på skumsläckaren innan vi hann dit! Också tur att det inte stod en massa mommona i rulltrapporna, som stannades.
Nu började alla vara både trötta och hungriga. Så vi körde till moffas på Brändö och avnjöt härliga ribs från Solf Gästgivargård.
Sen var det nog dags för samtliga i gänget att lugna ner sej å ta en tupplur.
Moffa ska sitta barnvakt ett par timmar på söndagskvällen. Undrar om det finns tillräckligt med böcker och morötter och blodtryck.
Proffsig blues på Doo Bop Club med Philip Järvenpää
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten artister, som inte är bekanta sen tidigare. Fredagsaftonen inleddes med en tokoan band.
Philip Järvenpää Blues Experience körde proffsig blues på Doo Bop Club i Vasa. Redan öppningslåten bådade en fin upplevelse. Sen följde mera eller mindre bekanta blueslåtar. Nikonisten rös till ordentligt när de framförde 'James Browns I's a Man's Man's Man's World' karadagen till ära.
Det var ganska myki publik på Doo Bop - en del maskerade och en del kom naturel. Men borden var ordnade så att det blev passligt corona avstånd. Handdeci fanns också utplacerade. Det gick smidigt att uppdatera en mellanöl till en starköl (he he he)!
Philip Järvenpää Blues Experience gav en fin blueskeikka på Doo Bop Club i Vasa
Gitarristen Joe 'The Kangaroo' var helt suverän med sina gitarrsolon, ett nöje att lyssna
Egon 'The Wizard' agerade inhopparbasist då CJ Swamp lömna hejm. Egon bjöd på några mustiga bassosolon och publiken njöt.
Philip Järvenpää är nog en verkligt mångsidig artist, som kan köra genre som genre. Obekant för Nikonisten om man nu inte räknar med Maggis (Margaretha Sundkvist) skryytase på FB.
Trummisen Slick Vic imponerade också på Nikonisten. Dessutom skötte han vid sidan om backvocals. Inte allt för ofta som trummisen sjunger.
Alltsomallt en fin keikka, med mångsidig bluesmeny. Nikonisten var nöjd.
Du hittar några foton och en par videosnuttar i WEBFOTOALBUMET!
Moffadag å Beethoven
Alltid i mellanåt får Nikonistmoffa härliga besök. Dottern Jonna med sonen Alex reste från Sivulahti till Brånx enkom för moffa. Då känner man sej ganska i spotlighten. Nå vissa saker måste man ju förbereda, som t.ex. maten. Är lika bra kock som en tegelsten - kanske korvsoppa? Då måste man ha XX Sininen! Eller kanske skippa soppan å fixa en gourmet ugnskorv?
Sagt och hjort. Det blir ugnskorv me peerågröjte (myki grädde å smööör å några peerå).
Men först lite uteliv. Lite utforskning om Smulteröns kiosk skulle ha nån god glass på menyn. Nikonistmoffan kan inte förstå hur barnabenen kan vara så snabba. Alla symaskiner kan släng sej i väggen!
iiss int gå int i hede vatåpåtte!!!
Vid simstranden konstaterade Alex att där kan man simma. Moffa föreslog en simtur men den idén skippades bestämt. Nå å andra sidan var det tur, eftersom moffa simmar lika bra som en hotång.
Sen blev det kurragömma - inte kytta!!! Alla hittade alla till slut.
Den selektiva höstvinden (är kall bara för vuxna?) bidrog till att det skulle bli matdags. Moffasittapåsoffanläsabokenätamorot upprepades ett antal gånger redan i hissen. Men först skulle det bli mat. Blev bekräftat med att sen Moffasittapåsoffanläsabokenätamorot! Punkt!
Både korven å peerågröjte lät sig smaka och nu skulle det passa med Moffasittapåsoffanläsabokenätamorot!
Lite måste man plocka undan. Sen blev det Moffasittapåsoffanläsabokenätamorot och samma bok som alltid - några varv. Sen tre meningar ur Pelle Svanslös, men eftersom vi inte kunde komma överens om vem som var Pelle Svanslös och vem som var taxen Max blev hela projektet mindre intressant.
Alltid i mellanåt, under tidigare besök, har de där moffas eltrummor verkat intressanta, men kanske lite skrämmande. Nu tog Alex i trumpinnarna lika vant som Ian Paice eller Ginger Baker. Men behövde lite hjälp att nå till trumpallen. Dessutom räcktes han ju inte till pedalerna, så i mellanåt ropade han: moffa trycka den - och pekade bestämt på bastrumspedalen. Moffas nya milestone bastrumspedalist, måste trycka nya visitkort. Man kan ju tydligt se att det spelas 'Roll over Beethoven' i lurarna???
Med dottern Jonna konstaterade vi, att Alex skulle göra lysande karriär som försvarsadvokat! Han höll på med Moffasittapåsoffanläsabokenätamorot, ända tills Moffasattpåsoffanlästebokenåtenmorot! Det var så intensivt och tättodlat att alla domare skulle tröttna förr eller senare och ge upp.
Att sen få höra: de va så roolit hos moffa - är ju den bästa rekommendationen och livselixirenman kan få, eller hur, behövs ingen ungdomskälla?
Nu blir det att bara slappna av och att sittapåsoffanläsabokenätamorot
Äntligen lite livemusik - JazzAcc 4tet på Doo-Bop Club
Alltid i mellanåt får Nikonisten chansen att njuta av härliga jazztoner. Oftast hakar Nikonisten på.
Efter stiltje på konsertfronten kändes det otroligt bra att packa Nikonerna och dra till Doo-Bop Club på fredagskvällen. Det måste säkert ha varit första gången ever, som 'JazzAcc 4tet' scenade Doo-Bop.
Lite väl passlit Coronaglest i publiken till en början, men nära slutet av första set, började det komma mera folk. Kändes lite overkligt på något sätt. Sen ännu då man måste gissa vem man pratade med pga maskeraden. En del röster kände nog Nikonisten igen trots allt.
Men till spelningen. Klart att det var hög klass med detta gäng. Menyn var intressant, mångsidig och gårrbra spela.
Öppningen var Antti Purolas 'Köyhä poika' åtföljd av 'Hautajaiset'. Begravningslåten var inte så dyster som man kunde ha trott, tyckte den var fin.
JazzAcc 4tet - på Doo-Bop Club, fredagen den trettonde. Efter öppningslåtarna började nostalgin ta över. Vackra "On hetki" i en passligt jazzig version, där både dragspelet, kontrabasen och gitarren delade på fina solon.
Martin Söderbacka på gitarr. Hela Nikonisten darrade till när det blev dags för "Vem kan segla förutom vind".
Antti Purola på dragspel. Nikonisten tyckte att dragspelet passade alldeles utmärkt till de jazziga tonerna. Ja i mellanåt var det ju just dragspelet som gjorde tonerna till jazziga.
Eevalotta Matikainen på bas. Hon uppträder ju med Martin i olika uppsättningar, Senast kollade Nikonisten Eevalotta å Martin tillsammans med Charlotta Curves i Kokkola. Eevalotta har nog växt upp tillsammans med sin bas.
Valter Söderbacka på trummor. Klart Nikonisten beundrade hans skicklighet. Valter agerade också speaker under kvällen.
Efter den lååååånga pandemipausen kändes det extra skönt med en livekonsert med sköna toner. Publiken höll avstånd och ansiktsmasker. Tyder nog på att man gärna ser till att det skall öppnas för flera konserter och vill helst inte ta nå onödiga risker.
Nikonisten blev ju speciellt glad över att Alex Holm hade fixat ordentlig belysning till klubben. Inte bara två stora bastuvärmande strålkastare, utan många små, som enkelt kunde riktas.
Så nu bara att smälta kvällens upplevelse och vänta på nästa livekonsert.
Finns mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Farsdag på Rövarskäret
Alltid i mellanåt är det farsdag, oftast i den hemska månaden november. Covidårets farsdag var härlig, 4 grader på plus och solsken. Så vi bagavo oss, dottersonen Alex, dottern Jonna, hennes pojkvän och den gamla farzan till Rövarskäret. Vilken fin farsdag!
Mycket fin skog i början av stigen, bara naliiti klåttå. Alex tog genast ledningen av truppen. Farsan hade lite problem med inställningarna.
Vi var ute i god tid, så lite av soluppgången hängde kvar. Det är lite Alexas mat och sovklocka som styr tiderna. Var som att vandra i naturguld
Klart man börjar med att laga upp eld
Trots allt fick farsgubben lägerelden att brinna - och röka (foto: Jonna)
Känner du doften och smaken?
Lite vy från fågeltornet - svanarna flög trumpetande mot varmare länder
Visst e he grannt!
I mellanåt tyckte truppledaren Alex att nu är det stopp!
När korvarna låg på grillen började mera folk lockas till vandringsleden - nästan till rusning
Om någon läsare inte varit till denna rastplats, så rekommenderar jag varmt. Bara att googla eller köra till Gamla hamnen, där skyltas det 'Lintutorni' på ren finska.