Missomarsdrööm
Alltid i mellanåt måste man vara annorlunda. Gäller också naturen. Ett år för en tid sen va he grannt på missåmare! Händer inte för ofta.
Men nu spår grodorna vid Emetsjön i Terjärv att 2032 vaal en grannan missåmar.
Nikonisten sko gärna rekommender en grannan naturstig i nejderna där åpp, men rekommenderar gärna en utflykt ti Österbottens Ruka - Lauhanvuori. Blir så de 12 kilometer, beror på planering.
Verkligen något att uppleva.
Utsikt ända till Kristinestad.
Spitaalijärvi e fin också på vintern. Tror di tvätta spätelskan av sej här - trodde så i alla fall
Spitaalijärvi, ganska högt över havsytan
Nyfiken å hungrig, lite som Nikonisten
Myki olika natur på 12 km
Kivijata är en stor stenåker
Efter den historiska Aumakivi, kan man börja söka sej mot Lauhansarvi för en matbit.
Absolut värt ett besök, men varför inte grodorna i Emetskön och en måsburgare?
Lyckad fest kring Villa
Alltid i mellanåt far Nikonisten på Festival - inte så väldigt ofta nuförtiden - i alla fall inte så det stör...
Det var andra gången Timo Tillikka & The Gang ordnade Festivilla festivalen i Vasa. Inte bara musik, inte bara mat, inte bara streetfood, inte bara för att ordna! Sandvikens vackra villa har väckts upp ur sin Törnrosasömn tack vare typer som har velat både bevara och utveckla.
Festi-Villa är ett trevlig tredagars evenemang för alla som gillar att trivas!
Några plock: (eller rättare sagt en bildBOMB!)
Kristian Meurman överraskade sjuttiotalspsykedeliskediggaren positivt. Hans "Lapin Kesä" kändes ut i tåspetsarna. En verkligt med känsla sjungande artist. Mera sådana vill vi höra mera av!
Damerna i fråga hörde säkert till FAN klubben, tolkningarna var fina och kändes äkta. Absolut värd en stor applåd!
Efter pausmusik, som Nikonisten (trots trummis) skulle närmast tolka som något obeskrivligt underligt. Jämfört med detta tyckte Nikonisten att Fröken Ur i tiderna i trådtelefjongen eller YLE:s långa väderprognos för sjöfarare skulle kännas väldigt levande, medryckande och harmoniskt lockande till danssteg.
Men ligger väl i fel årtionde, antingen Nikonisten eller resten av världen?
Men vad tror du att det hände sen?
Publiken var entusiastisk och euforisk och ser ut att just fått permission från skriftskollägret i Alskat ...
He de me Hurmio inleddes i januari 1982 i Vasa när peffanstuderande Roland Rantschukoff uppträdde tillsammans med kompisaarna Hovi, Häggdahl, Sandsten och Jacobson på en sits. Gruppen som kvällen till ära kallade sig "Viktor Hurmio ja Lihavien ystävät" spelade covers av Tuomari Nurmio. (Sjöström)
Första datorsmileyn skrevs den 19 september 1982 klockan 11.44, på Carnegie Mellon University i Pennsylvania i USA. Professor Scott E Fahlman föreslog att tecknet :-) skulle betyda att ett textmeddelande var på skoj. Smileyn finns i dag i ett otal varianter. En varient e helt säkert Viktor Hurmio & Fetknopparna :)
Allas vår stålthet FORK på Vasascenen, vilken styrka, vilken rytm vilken harmoni. FORK speakaren beklagade helt i onödan att det inte kommer att finnas någon kompgrupp på scen, inte heller någon extra änglakör eller så.
Publiken får nöja sig men FORK som FORK. Publiken gillade och gillar! (Nikonisten myste extramyki)
Fork e bara GårrFantastisk!
Passar superbra rekommenderase som lämppäri åt Viktor Hurmio!
Men också Viktor Hurmio med sina Fetknoppar erövrade publihjärtorna efter hand.
Om inte annars så med låten att du älskar bättre med mjölk
Eller stämmsång som skulla ha fått vissa av Beatlesmedlemmarna att blekna. Man kan väl notera att Fetknoppara nog har sin musikaliska talang kvar och att kanske arealen har vuxit lite tack vare landhöjdningen.
De kan sin sak och när artisten/artiseterna trivs på scen - då gårrtrivs publiken.
Så erövrade put-put-båt -sången allas hjärtan. Går inte att stressa i en put-put båt.
Avslutande låten förde publiken till Savolax - Heavy. Nikonistens senor ryckte till så pass mycket, att han ansåg att det är säkrast för publiken att han tar sej till mörkrummet i Brånx...
Man kan känna i bilden hur publiken njuter...
Di e bara så bra!
Ja, det är redan dagen efter. Och Nikonisten har redan fått frågor om varför det står att festivalen är ett tredagarsevenemang, då arrangören ger ut program för fredag och lördag?
Nå efter två festivalkvällar - kan det neg sitta bra med en festivalåterhämtningsafton med en kiva långfilm, en massa gladhydrater som korvgöranskebab och en enliters ainoglass och en halvkilo lösgodis.
Nikonisten gillar Festi-Villa så mycket att den hamnar på gillalistan. Du som har möjliget finns ännu biljetter...
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET! en del bilder droppar fram då du minst anar det...
För övrigt anser Nikonisten att evenemanget var så mycket finlandssvenskt att Kulturfonden kunde stå för Nikonistens resekostnader?
Tre saker var bäst på festivalen:
FORK, Viktor Hurmio och Fetknopparna och Publiken :D
Marilyn Monroe - kvinnan bakom rollerna
Alltid i mellanåt tar sej Nikonisten till utställningar. Alltför sällan. Har lovat besöka de fina vi har för tillfället i Vasa under semestern.
Vapriikki i det gårrråddiga Tammerfors bjuder på en intressant utställning om en intressant kvinna, Marilyn Monroe. Nikonisten är säker på att 90% som kollar bloggen inte vet vem hon var. Beror inte på allmän okunskap utan mera på åldern.
Utställningen visar upp unika föremål och fint upplagd story kring Norma Jean Baker, hennes liv och karriär. Pågår ända till december, så om du bara hittar fram bland alla uppgrävda gator - besök Vapriikki.
Några plock:
Kolla också Vapriikki:
Brändö karnevalen - Palosaaren karnevaalit 2018
Alltid i mellanåt, oftast varje år ordnas Brändökarnevalen. Borgmästaren läser Brändös självständighetsskriften och det är fest för unga och gamla på Brändö torget.
Jokavuotinen Palosaaren karnevaalit juhlittiin aurinkoisella Präntöön torilla perinteisin menoin.
Borgmästaren Heimo Hokkanen och Lasse Luomala såg till att vi fick en egen flaggstång för Brändös egen flagga. Nämä puuhamiehet järjestivät meille oman lipputangon Präntöön omalle lipulle.
Korsholm Big Band underhöll publiken - viihdyttivät torikansaa
Havsvinden (Eero Hiironen) var i gång igen - Merituuli oli jälleen kunnossa ja käytössä. Danny Kaye invigde den 1979.
Ingen fest utan grillkorv - ei juhlaa ilman grillimakkaraa
Brandbekämpning på gång - Palotorjuntaa käynnissä (Dragsnäsbäck Frivilliga Brandkår)
Hinderbanan alltid lika populär - Esterata on jokavuotinen suosikki
Samma gäller ponnyridningen - Sama koskee poniratsastus
Heimo Hokkanen, Max Jansson - Lasse Luomala
Borgmästaren Heimo Hokkanen förklarar Brändö självständigt - Palosaari julistetaan itsenäiseksi
Palosaaren pisarat
Lilliputti fick köra nonstop hela kvällen - Lilliputti ajoi täysillä vaunuilla koko illan
Pikku Aasin Nukketeatteri, Lasse Hjelt som sjörövare
Kvällen avslutade Botnia Boys päättivät illan.
Karnevalen fortsätter på torsdag - karnevaalit jatkuvat torstaina!
Det moffanska
Alltid i mellanåt tror Nikonisten att han, med sin enögda japaner, har varit med om myki. Lika ofta förstår han hur fel tanken är.
Denna alternativa blogg handlar inte om Uriah Heep eller Stundars marknad, det blir något ganz anderes, det blir tankar i stället för evenemang. Nikonistens första moffablogg.
Man börjar väl nog bli ganska gargamelisk då man tänker på moffa som tillägg i CV:n och på visitkortet. Som konfirmand på 70 talet i Kokkola tyckte man ju att moffona å faffona har ju finssa gårrläng.
Uppmuntrade i veckan en nybliven mamma på jobbet, att det blir ju lite knappt om nattsömnen de första 18 åren, men sen jämnar det ut sej - för en tid. Sen återkommer det oftast onödiga grubblandet.
Sedan barnen flugit ur boet har det ju varit så att man lite flyttat ansvaret på dem själva.
Sen blir det lite som 'the Return of...' everything.
Det finns vissa saker som skiljer sig från pappaskapet till moffaskapet - mest till fördel.
Man har tillstånd att bryta vissa regler, busa på ett annat sätt, se allt från en annan vinkel. Garanterat nappar abborrarna bättre med moffa än me pappa. Och Tarzan filmerna är mycket mera spännande (Tarzan?).
De sälgpiporna moffa eller faffa har gjort visslar betydligt bättre än de som pappa gjorde, undrar varför? Närskogen (parken) blir plötsligt mycket mera spännande. Har ju redan funderat ut både trollstig och äventyrs dito.
Hur som haver - lyckan är stor hos båda parterna, den ena vet bara int om det ännu. Nu blir det att olja Märklin -lokomotiven, putsa banorna samt damma av ångmaskinen och skaffa fram Nu Skall Vi Sjunga samt Muminböckerna. Vem skall trösta knyttet få ännu vänta. Tyvärr såldes de förra på loppis. Sen att skaffa en ukulele att knäppa 'Och månen vandrar på fästet blå' med. Hmm hade jag så mycket på listan som pappa?
Sen måste ju en moffa ha undangömt klassiska lakritspipor och något annat nostalgiskt, som inte finns hemma. Dessutom finns det en risk att det kan bli smygglass innan maten.
Men viktigast av allt är ändå att moffa finns till och är närvarande. Det räcker ju till att sysselsätta en moffa nästan heltid. Och med gyllene kanter.
Mäktiga toner på Kuula 100 konserten
Alltid i mellanåt e bara resten kvar. Nikonisten har bevakat ganska många konserter under Vasa Körfestival. Har också träffat många bekanta samt träffat sådana som blivit bekanta.
Vädret har varit helt fantastiskt, vågar inte på att gissa om det varit bra eller dåligt för festivaldeltagandet. Men mellan varven fick man ju uppleva lite utekonserter också - de är alltid extra trevliga.
Dagen började med besök i Brändös fina kyrka. Bland andra uppträdde där Vox Luminum under ledning av Katariina Korkman.
Så myki måst man ju få dra heimåt, att detblev en stickare till Rewell Center, där uppträdde ju bland annat Karleby kammarkör, med bakanta ansikten i leden.
Maria Timoshenko ledde Studentkören Pedavoces ganom en fin konsert under Kuula 100 evenamanget.
Anna-Maria Helsing dirigerar Tampereen Filharmoninen Kuoro och Vasa samt Seinäjokis stadsorkestrar genom Toivo Kuulas Stabat Mater, som spelas alltför sällan.
Det var en mäktig konsert, typisk Kuula. Pukor, cymbaler och trumpeter ljöd kraftigt, kändes ända upp på läktaren. Tampereen Filharmoninen kuoro var proffsigt finslipt.
Efter konserten nedlade Jussi Hietikko och Eero Paalanen en krans vid Toivo Kuulas minnesmärke.
Senare blev blev det vild performance på Ritz. Kokkolagruppen Vild leddes av Jessica Riippa.
Vackra stämmor och mjuka toner bjöd Umeågruppen Kraja på. Både artisterna och publiken tycktes klart njuta av konserten. Trevligt också att Ritz har fått en viktig roll under festivalerna i stan.
I morgon, söndag, är det ännu dags för avslutningskonsert i stadshuset. För Nikonistens del är uppdraget slutfört.
Fina konserter hela vägen, få se vad 2019 kommer att bjuda på.
Några till bilder från lördagen hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Härlig körfestival
Alltid i mellanåt blir Nikonisten glatt förvånad. Körerna i årets festival bara fortsätter att överraska positivt.
Herrlit att många fantastiska grupper från hem å grannländer är med. Fina nya upplevelser och bekantskaper.
Några fotoplock från fredagen:
Fotoeftermiddagen inleddes med bekanta QuinnTon på Vasa Elektriska. De är ju alltid så energiska och det bjöds på allsårrs godbitar, en härlig blues blev en korvamato för dagen.
Botnia Gospel 100 i Trefaldighetskyrkan. Här kände man budskapet ända in i ryggmärgen. Nikonisten hade äran att fota hela konserten i Korsholms kyrka för en tid sedan.
Ilo Ensamble fick förälderskapet påmint i låten Äiti. Hmm satte du stenen i näsan? Gruppen gör sin musik själv. Den baserar sig på gamla rekilaulu, alltså popmusik från 1800 -talet. Herrlian grupp, dessutom skickliga.
Musta Lammas var också en postitiv överraskning för Nikonisten, som aldrig hade hört talas om den förr. Här var det rytmer, pop, jazz, soul, funk juunejmit. Proffsigt.
Svanholm Singers bjöd på mycket proffsig manskörsång. Nyanser, stämmor och överraskningar hela vägen.
Sofia Söderberg hade stenhård koll, men så hade också solisttrion.
Ännu en trevlig uppdragsdag i körmusikens tecken. Igen koma tanken tillbaka att ta upp körsången på nytt, men vet inte hur få att passa in i kalendern - och publiken är säkert nöjdare att ha mej som fotograf.
Några foton från dagen hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Sov gott!
På körvandring
Alltid i mellanåt orkar Nikonisten springa på konserter flere dagar i rad. Dagens naturmotionsrunda utbyttes, trots grann fööre, till en körfestivalvandring.
Liksom bara halva da'an.
I Rewell Center uppträdde körer nonstop, mestheiltiidä. På bilden Vaasan Najskuoro.
Bänkad publik i Rewell Center
Vipskören leddes av Tiina Tanner.
Kombinerad sam- o separatkonsert med GerbyKören och Vasa Bygdekör feat Sören Hakola, Noomi Elfving och Pertti Ahonen.
WSG Seniorkör (Wasa Sångargille) gav en fin konsert i vackra St Nikolaos kyrka, som för övrigt är byggd på högsta platsen i Vasa.
Nå äntligen blev det lite ordning på Kaffehuset August, då Järjestysmiehet höll pop-up konsert i Vasasolens sken.
Några till foton hittar du i officiella albumet.
Sjung och lev längre!
Alltid i mellanåt skiner solen. Inte alltför ofta. Men ibland. En del solskenstimmar tillbringar Nikonisten med sina trofasta enögda japaner bortom solstrålarna. Men Nikonisten blir alltid på solskenshumör när det vankas bra musik.
Vasa XXVI körfestival startades upp i typisk Vasasolsken (som vart 10nde år ungefär) med en lång rad uppträdande i Rewell Center.
Nikonisten bänkade sej i stadshuset för öppningskonserten. Från programmet kände Nikonisten bäst till Studentkören Pedavoces, har lyssnat o fotat dem ett antal gånger.
Gillade hela konserten med fin körsång och många små överraskningar.
På programmet Ilo Ensamble, Studentkören Pedavoces, Naiskuoro Välke och Spira Ensamble.
Någrsa foton för att locka er till fina upplevelser med ljud och allt:
Ilo Ensamble (inte saturday night ... )
Studentkören Pedavoces, Maria Timoshenko
Naiskuoro Välke under ledning av Tapani Tirilä
Spira Ensamble leddes av Kari Turunen - van Vasagäst
Men vadå leva längre??? Jo, det har vetenskapligt bevisats för länge sedan att körsångarna mår bra, har roligt, många vänner, mycket häppening, mycket övningar (man hinner inte gräla hemma) ja och kanske en par snapsvisor.
några foton hittar du i det officiella WEBFOTOALBUMET!
Fisketur
Alltid i mellanåt e Nikonisten seg. Förra veckoslutet blev det ingen fiskelycka vid Bodvattnet, så blev ti test på nytt.
Magert resultat även denna gång. Visst e våren sen, men isarna har ju farit på alterneringsledighet för flere dagar sedan.
Vanligt att tre fisksorter brukar vara med i jippot, oftast är det nog dsäddåna (Nordens krokodil enligt Jan Björk) som kommer först till lekplatsen. Sen abborrarna och mörtarna. På bilden en mört, tror Nikonisten.
Abborrfilén hälsar glatt på Nikonisten.
Såg nog också en gädda, men he rymssa int på bildä.
Skäggdoppingen var inte alls intresserad, allra minst att bli fotad
För inte så många år sedan var det lång kö ren vid biljettförsäljningen och havsörnarna serverades en fin buffét.
Tror städåt på att nästa veckoslut går det ganska vilt till här, troligtvis är Nikonisten då å fotar Körfestivalkonserter.