Stämningsfull julkonsert med WSG
Alltid i mellanåt låter sej Nikonisten överraskas - med glädje. Kanhända en av de vackraste AveMarior fick Nikonisten njuta av på Wasa sångargilles traditionella julkonsert i Trefaldighetskyrkan. Den tolkades otroligt fint av Pia-Karin Helsing.
Pia-Karin Helsing var gästande solist på konserten. Hon sjöng både solo och med kören samt ackompanjerad av Anton Ylikallio. Dessutom gav hon konserten gyllene vingar genom att spela cello, det är inte ofta man har solister som både sjunger och spelar. Adams julsång O Helga Natt fick absolut en helt ny dimension med sopranstämma, du måste bara höra den.
Jimi Järvinen, Vasas egna orgelvirtuos, både ackompanjerade och spelade solo i Fantasi över franska julsånger. Jimi är konstnärlig ledare för Lappo internationella orgelfestival.
Publiken fick njuta av traditionella julsånger, men också nya och i nya arrangemang. Innan konserten diskuterade Nikonisten med Jimi om det är ett måste att ha med de gamla traditionella julsångerna på en julkonsert. Vi kom snabbt, utan omröstning, fram till att de bara hör till och måste vara med. Det är ju i första hand dem publiken vill höra.
Stefan Wikman, dirigent. Konserten lämnar ingen kall. Självklart man fick njuta av klassiker, som Härlig är jorden, Stilla natt, Betlehems stjärna. Inledningen traditionsenligt med Alta Trinita Beata, en processionssång från 1400-talet, arrangerad av Göte Widlund.
Årets julkonsert levde verkligen upp till WSG devisen "Nyskapande på traditionens grund". Lördagen den 17.12 kl 18 ger kören en repris på den fina konserten. Det finns ännu biljetter kvar.
Du hittar mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Fullt öös på Ritz!
Alltid i mellanåt blir det fart på Nikonisten. Fredagens konsert bjöd på fullt ööös från början till slut. Stefan Sundström med sitt band Den Sista Jäntan körde hårt på Ritz. Gänget är för tillfället på Finlandsturné. Torsdag gällde Uleåborg och onsdag på Kulturgaraget i Kokkola. De var imponerade av garaget.
Var inte bekant med Stefan tidigare, men njöt av den fartfyllda konserten. Namnet Den Sista Jäntan kommer från Povel Ramels låt? Konserten var intensiv och kort, kanske insprirerad av Povel Ramels Underbart e Kort? Hursomhelst serverades inga Evert Taube visor denna afton, och de skulle nog inte ha kännt sej värst komfortabla.
Publiken njöt och gav stående ovationer.
Några bilder från konserten
Välplanerad och rutinerad show på Ritz
Stefan:
"Jag har skaffat mej ett rockband som får Rolling Stones att påminna om Jätte-Arja Saijonmaa. Vi heter Sista Jäntan efter Povel Ramels gamla slagdänga om den ensamma flickan i Värmlandsskogarna som endast hade Pål i Backen och Måns med läppen som sällskap. Och så han vars namn vi inte vet…."
Stefan bjöd på intressanta gester under spelningen
Tyvärr hördes det alltför lite av keybordisten, hon var superbra (de gånger man hörde henne) men oftast överröstades hon av de andra i bandet
Receptet till musiken kunde se ut så här, enligt min vän Ari Lähteenpää:
"Tag 70-tals Rolling Stones eller Faces och boka till solist en rockversion av Cornelis Vreeswijk, som har lånat koregrafin av Joe Cocker"
Några foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Mera än gitarrer på GTM i Umeå
Alltid i mellanåt besöker Nikonisten samma muséum/utställning mera än en gång. Guitars - The Muséum hör till varje Umeåbesök, om bara tid hittas.
Bröderna Åhdén, hemma från Vännäsby, har skapat och underhåller ett av världens förnämsta gitarrmuséum i Folkets Hus byggnaden mitt i Umeå. Internationella TripAdvisor har rankat muséet 8 år som Umeås sevärdhet nummer ETT! Under besöket träffar du garanterat bröderna Åhdén, vilket ju ger mervärde åt besöket.
I det mysiga muséet hittar du massor av intressanta och sällsynta gitarrer, men också en hel del annat intressant. Vad sägs om en 6-strängad Hagström banjo? Den beställdes i tiderna av en musiker, som inte kunde spela banjo, men ville ha banjoljudet! Stäms alltså som en vanlig gitarr.
Det handlar naturligtvis massor om just gitarrer, men också många andra instrument. Så om du är mixare eller trummis hittar du nog att utforska. Det handlar om MUSIK.
Nedan några bilder från besöket i oktober 2022.
Definitivt ett måste när du besöker Umeå!
Mera foton från oktoberbesöket hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Bilder från tidigare besök hittar du i slutet av bloggen från 2016.
Nynningen äntligen i Finland och Vasa
Alltid i mellanåt möts gammalt och nytt! Gammalt, att Nynningen är ett svenskt proggband som turnerade flitigt på 70 och 80 talet. Nytt är att de spelar i Finland för första gången. I torsdags var den första spelningen på Kulturgaraget i Kokkola, sen följde Ritz i Vasa och sista spelningen i Finland blir i Helsingfors.
Gruppen startades 1970 av Bertil Goldberg och Tomas Forssell som en akustisk duo.
Nynningen turnerade under åren 1970-1980. Gruppen gav bland annat ut albumet "FÖR FULL HALS", med tonsättningar av den ryske poetens Vladimir Majakovskijs dikter, en skiva som räknas som ett av sjuttiotalets viktigaste utgivningar.
Gillade starkt killarnas spelande. Progestämningen hade absolut inte nötts bort. Alla medlemmar var mycket skickliga musiker. Om den energi de utstrålade från scenen skulle omvandlas till el, skulle denna spelning ha fixat hela fastighetens elförbrukning.
Några foton
Tomas Forssell spelar gitarr och sjunger i bandet. Han har varit med från starten.
Nynningen spelade på Ritz. De tyckte Ritz var väldigt häftigt att spela på. De kände naturligtvis till Tasavallan Presidentti, Wigwam, Piirpauke och andra proggband i Finland.
Mårten Magnefors bakom pukorna. Där har vi en som inte bara trummar, han spelar på trummorna mycket skickligt, dessutom så att trummorna aldrig 'störde' utan de fyllde upp.
Bengan Blomgren, med sina berömda solon. I Kokkola finns det en gitarr som är döpt efter honom och i Sveriga har ett tjejband döpt sin bandbuss till Bengan.
Tomas är lokomotivet, skicklig både på sång och gitarr. Rösten är som gjord för progg.
Thomas Jäderlund spelar altsaxofon och sjunger. Han kan sin sax han.
Nicke Ström med sin härligt nötta elbas. För fotografen mycket svårfångad.
Det var ett nöje att lyssna på spelningen, det skulle dock ha funnits lediga platser för mera publik.
Tomas Forssell: sång och gitarrer; Nikke Ström: bas; Bengan Blomgren: gitarr;
Thomas Jäderlund: saxofoner och sång; Mårten Magnefors: trummor.
ARRANGÖR
Ramasound
Mera bilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Arttu Wiskari - fullsatt konsert på Ritz
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på flere konserter efter varandra, oftast är de helt olika.
Arttu Wiskaris Suomen muotoinen kiertue landade i torsdags i hans födelsestad (nästan). "Nästan födelsestad" beror på att hans båda systrar föddes i Vasa, men familjen bodde i Esbo när Arttu föddes. Själv säger han att blev bråttom att flytta och ler brett.
Det blev ju nog att ta fram "Sold Out" skylten, men å andra sidan hade många i publiken årsgamla biljetter. Konserten, eller rättare sagt turnén, har blivit flyttad pga pandemin. Men nu var det dags för Vasa och Ritz.
Det blev till en mångsidig bekantskap, med början som lägereldsduo till rena rama discoexplosionen!
"Mökkitie" (2010) blev Arttu Wiskaris genombrott.
Tillbaka till konserten.
Konserten startade som lägereldsduo, Ritz scenen var enkelt men mysigt uppbyggd, med en videoskärm i bakgrunden. Arttus mellansnack satt väldigt bra. Många bekanta låtar fick publiken med genast från början.
Efter hand växte duon till sig, med kom flera musiker och mera instrument. När bandet var komplett, kunde man bara konstatera, att allt satt bra i hop. Mycket proffsiga musiker.
Trots att del ett skulle vara lite lugnare, så fattades inte tempo. Vid ett tillfälle stampade gitarristen takten så kraftigt att Arttu kände att han måste 'ingripa' (på skoj). Han var rädd att scenen inte skulle hålla. Dylika roligheter dök ständigt upp mellan låtarna.
Efter den första halvleken, ändrade också musikstilen från lite lugnare till en verkligt explosiv show. Under pausen tömdes 'nedre' scenen och instrumenten flyttade några steg upp. Sedan brakade det liksom loss och tempot höjdes. Tyckte att det ryckte med musikerna ännu mera, samspelet var super.
Arttu berättade om sin karriärsresa på gott och ont. En gång beslöt han seg (som Junnu Wainio) att skriva tango. Det blev sent på natten med lite förfriskningar i blodet. Men det funkade. En annan gång skulle latinorytmerna testas och ännu en rumba, även dessa funkade.
Han är öppen för nya utmaningar, men ha lovade, att han dansar i bara en låt!
Publiken steg upp under flera låtar och sjöng med, en del dansade om de rymdes.
Redan Suomen muotoisen pilven alla tände publiken. Men det bjöds också på:
Tässäkö tää oli?, Tuntematon potilas, Sirpa, Kahvimaito, Mökkitie, Meidän biisi, Kun me diskossa suudeltiin och många fler.
Mökkitie -låten fick avsluta konserten.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Mycket stämningsfull minneskonsert
Alltid i mellanåt besöker Nikonisten Jazz konserter och -evenemang. Vasas egen masterjazzmusiker Clark Jakobsson avled för ett år sedan. Vasa Jazz Club ordnade en mycket stämningsfull minneskonsert på Ritz onsdagen den 21 augusti.
Publiken i den välfyllda Ritz -salen var alla myndiga åldersmässigt. Härligt att notare så många besökare. Om alla som har spelat med Clark skulle ha medverkat, skulle det inte ha varit en konsert, utan en tredagars festival, konstaterades det från scenen.
Upplägget kunde inte ha varit bättre, det blev en intim konsert med skickliga musiker och välvalt program. Clarks son Mikael medverkade på piano. Mellan låtarna fick vi höra musikerna berätta om Clark, både som musiker och vän. Mycket intressant att höra vad allt de hade att berätta om olika situationer före, efter ochunder spelningarna. Publiken fick också uppleva videoinslag med Clark och hans tenorsaxofon.
Clark Jakobsson hade en mycket stark uppfattning om hur jazz skall låta. Han var influerad av storheter som Dexter Gordon, John Coltrane, Charlie 'Bird' Parker mm. Därför måste "Confirmation" absolut finnas på setlistan.
Finalen var välplanerad. Det blev inte något 'alla-upp-på-scenen-alla-lampor-på-pyroteknik', utan en av de finaste jag varit med om. Mikael Jakobsson (piano) ackompanjerade kvällens konferencier, Rolf Nordman, i Benny Golsons I Remember Clifford. Det var knäpptyst i salen. Det enda man kunde höra var kanske Nikonistens hjärtklappningar.
Konserten öppnades av Korsholm Big Band, där Clark också spelat.
Mariam Sandhu en av kvällens solister
Ralf Nyqvist, Per-Håkan "Pelle" Jansson, Mariam Sandhu samt Leif Östergård
Zacharias Holmqvist, Mikael Jakobsson, Stefan Brokvist
Mathias Sandberg
Peter Nordvall, Jaakko Salminen
Rolf Nordman i den fina och känsliga "I Remember Clifford"
Du hittar mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Bra start på fiskmarknaden
Alltid i mellanåt ordnas fiskmarknader i Vasa. Tidigare var det Fiskets Dag i Fiskarstranden och nu i veckoslutet ordnar Lions Vaasa Meri den traditionella Strömmings- och Sikmarknaden i Inre hamnen. Det var liksom full rulle genast.
Här några fotografiska observationer från fredagen.
Siklöjor från Savolax - då flyttas ansvaret till ätaren.
Eftersom vädret var strålande fanns det många besökare. En lämplig vind höll myggen borta.
Lions Vaasa Meri arrangerade den traditionella marknaden
Lite krimskrams måste det ju finnas på alla marknader
Siksoppan skröt kunderna på. Nikonisten valde att äta den på lördagen. Orsaken kommer senare.
Mycket folk i solskensvädret. Har nog tyckt det har varit lite väl svalt på morgnarna, senaste tiden (läs_ leta fram isskrapan!)
Här är orsaken till valet. Nystekta strömmingsbiffar - mums
Handeln gick som smort
Man kan väl inte säga att det var fiskens dag, närmare nog fiskälskarens dag.
På lördagen fortsätter marknaden, dessutom blir det segling och terassen har öppet.
Återkommer efter siksoppan!
Lisa Nilsson - fullt hus på Ritz
Alltid i mellanåt, men inte för ofta kan man läsa utanför Ritz - SOLD OUT! Då är det frågan om både succé och väntade artister. Måndagen den 29 augusti entrade Lisa Nilsson Ritz´ scen tillsammans med Mattias Torell och gav konserten "I Nöd och Lust".
Vet faktiskt inte hur länge fansen måste vänta på denna konsert. Biljetterna såldes snabbt.
På Ritz hemsida kan man läsa:
"I Nöd och Lust bjuder på hits från Lisa Nilssons över 30 år långa karriär och hennes och Mattias Torells personliga favoriter ur den svenska och brasilianska visskatten. Duon, som har arbetat ihop sedan 1990, delar en passion för soul, brasilianska rytmer och jazz, och det hörs i konserterna.
Berättandet och spelglädjen står alltid i centrum när de framträder tillsammans. De har en enorm repertoar att ösa ur när låtlistan ska väljas, och ingen kväll är den andra lik."
Ritzpubliken stornjöt, det kunde man känna. Härligt att få högklassiga artister till Vasa. Arrangör: Live Nation Finland.
Bildbomb från konserten:
Kolla recensionen i onsdagens Vasablad.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Veneziadfestival i Kokkola
Alltid i mellanåt firas Veneziad eller om man vill så Veneziansk afton. Detta har man gjort i Kokkolatrakten sedan slutet av 1800 -talet. På vissa ställen talar men hellre om villaavslutning eller som i Borgåtrakten Forneldarnas Natt. Hur som helt så är evenemanget importerat från Venedig i Italien.
I Kokkola har det varit blandade arrangörer. Ofta är det staden som ställer till kalaset med fyrverkeri och allt på salutorget. I flera år har staden arrangerat roddtävling i sundet. En del år har det varit så lite vatten i sundet, att deltagarna uppmanas ta med eget vatten. Ett par år har det nu varit paus pga pandemin. I år och de följande tre åren ordnas det festival i evenemangsparken. Arrangörer är Sokos Hotel Vaakuna, Karleby stad, Visit Kokkola, KPK Mediat och KPK Lipputoimisto.
Arrangemangen funkade helt bra. Det fanns dessutom ett pmråde för under 18 åringar, så de hade möjlighet att kolla sina artister.
Nikonisten lyssnade och fotade bara de tre första artiserna på fredagskvällen och kunde inte deltaga alls i lördagens festival pga ein fotokeikka i Vasa.
Hade läst att et band som heter MPKO skulle spela löåtar av Aki Sirkesalo, men hade inte hört om bandet tidigare, så jag kom till festivalområdet när de redan börjat spela. Men tusan också, lyssnade en stund på solisten och kunde konstatera, att bara Antti Sjöberg har en sådan röst. Som tur var hann jag ta några foton innan artistbytet. Mycket fint jobbat.
En av orsakerna att Nikonisten överhuvudtaget kom till Kokkola var att Wentus Blues Band skulle köra ett set. Basisten och frontfiguren Robban Hagnäs värnde ite upp publiken.
Sen var det blues för hela slanten - och publiken njöt
Aftonsolen sken och värmde i början av festivalen. När solen gått ner kända man nog av att det är höst
Wentus Blues Band på scenen
Vesterinen yhtyeineen är mycket populärt. Han tar publiken på sitt eget sympatiska sätt och NIkonisten gillar deras musik
Vesterinen yhtyeineen på scenen
Du kan hitta mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Taikavuori - Det magiska berget på Kuntsi
Alltid i mellanåt regnar det. Regnet började i morse kl 10 exakt då det skulle bli stavgångspromenad. Efter 10 km ösregnsvandring med helt fel skoval, känns fötterna som potatismos. Men haha - hade regnkläder, så blev inte dyblöt.
Men då en regnig söndag? Dags för att ta sej till Kuntsi, muséet för modern konst. Utställningen Taikavuori - Det magiska berget finns att ses ända till 11 september. Utställningen är nog värd ett besök.
På Kuntsis hemsida kan man läsa:
"I Kuntsi museum för modern konst får vi ta del av Markku Hakuris (f.1946) och Jan Kenneth Weckmans (f.1946) samutställning Bergtagen. De har ställt ut tillsammans två gånger tidigare och nu visas deras verk i en avslutande trilogi. Grundtanken med utställningen är två konstnärers dialoger och utbyte av tankar om litteratur, bildkonst och globala förändringar."
Här kommer några foton från utställningen:
Weckman: Låg fullmånesmälta
Hakuri: Älven kröker sig
Hakuri: Resan i väskan
Hakuri: Det magiska berget
Hakuri: Frost
Hakuri: Den döde mannens berättelser
Som sagt mycket sevärd utställning! Kan besökas ända till 11 september.