Hövålöös anstallt!
Alltid i mellanåt planerar Nikonisten en hemlördag, med tillhörande hemstädning. Men dottern Jonna ville ha lite foton från nå't sportjippo i Vörå. Nå't Toughest OCR... Nå har ju fotat i Vörå olika sporter, som skidning, cykling, MTB ... allt utom TBC.
Men sen då jag förstod vad det handlade om tänkte jag köra hem tillbaka! Nå dottern har alltid varit våghalsad, hon hoppade babybenji innan hon lärde sej att gå. Som nysskonfirmerad hoppade hon på riktigt, i smyg.
Nå, det var bara att ta fram kameran och följa med. Men förnuftet lämnade jag i handskfacket, som alla andra.
Att hålla i en järnstång och flytta den ett steg uppåt utan att röra i marken, måste vara nå ny sorts fysik.
I mellanåt kunde man tro att det var ett vanligt sportevenemang
Uppåt väggarna, som Hela Stans Ville sa i barnboken. Att efter 8 km löpning och över 40 huvudlösa hinder ännu orka springa upp för en vägg kan man väl nog kalla en prestation.
Starten skedde i olika heat, det skulle nog annars ha varit ännu tuffare och farligare, med alla på en gång.
I plurret! I slutet, efter alla prövningar, skulle deltagarna ännu klättra upp typ 4 meter och sen hoppa ner i plurret. Vattnet såg ut lite som lånat från Metviken, men utan klumpar.
Det delades inte ut några stilpoäng, synd för en ung kille gjorde en volt innan plurret!
Lagandan var nog avgörande för många, utan den skulle många hopp ha uteblivit.
Efter hinder o svanhopp gällde det ännu att flytta på hinder, såg inte så lätt ut
Fotot påminner om en viss målning, i mellanåt kan 20 cm vara gårrlång!
Dottern Jonna nådde målet i sin envishet. Lite stolt måste ju Nikonisten ändå känna sej...
Olika stilar var tillåtet, manfick dessutom hjälpa kaverin i nöden
Gyttjebadet blev liksom rapågare efter hand då mera rapa drogs ner
Kom att tänka på Krakel Spektakel, men han hängde ju i en gardin. Det behövs förutom styrka och envishet också skicklighet att ta sej fram via kättingpinnar.
Men lite av en folkfest kändes det nog som. Dessutom såldes hälsosamma grillkorvar, så Nikonisten behövde inte svälta.
Allt möjligt, som sagt, men en intressant erfarenhet och vädret var bästa möjliga.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Vasamarschen i full gång
Alltid i mellanåt är Nikonisten med på natur/evenemang/sportevenemang oftast mest då det bjuds på musikaliska njutninger.
Nu är dock Nikonisten för tionde året i rad involverad i Vasamarschen 2019. Arrangör är Vaasan kävelyklubi som har som mål att sprida ut glädjen och nyttan av att vandra i bästa sällskap och i bästa natur.
Evenemanget ordnar föreningen för 23 gången och Nikonisten har fotodokumenterat häppeningen i 10 år.
Det är verkligen inte frågan om en elitsport inte heller ett obetydligt sammanträffande. I år deltog vandrare från över 20 länder. Vaasan marssi hör till de få organisationer som IML (världsomfattande) har godkänt och dessutom enda i Finland. Knappa 300 deltog i årets evenemang, där var och en kunde välja blan de fina rutterna i Vasas omnejd. Nämnas kan att i Holland måste man begränsa deltagarantalet till 45.000 och hade ett starkt kval.
Man kunde ju tycka, att Vasa med sin natur, energi, dragningskraft, kunde locka minst 1.300 deltagare. Varför är inte våra lokala arbetsgivare och företag intresserade att medverka? Ett ypperligt tillfälle till en personaldag, där alla kan deltaga på någon av sträckorna mellan 10 km och maraton, Samtidigt bekanta sej med härliga medvandrare. Priset är skamlöst billigt. Några foton från lördagens vandring:
Starten från morgonen i härligt solsken - ser du nå bittra miner?
Riktning mot Öjberget
Rutterna är väl utmärkta
21 kilometers gänget på väg upp till Öjberget
Maratongänget, som har startat tidigare och redan rundat Stundars möter det andra gänget uppe på Markvägen, kolla vilken stämning!
Gänget närmar sej Öjbergskontrollen
Sundom pausstället bjöd på dricka och saltgurka, man skall komma i håg att vattenintaget minskar på saltet och mineralerna, så lite banan, saltgurka och uppdatering av vätskeförrådet ... och möten mellan liksinnade ...
Vid Gröna Ön var det dags för sista kontrollen och därmed stekta plättar med sylt, kaffe, annat drickbart och en härlig vy.
Vilken annan sport kan erbjuda detta?
Yrjö Saraste har vandrat länge, han traskade i dag 10 km länken. Observera att han är född 1923, så han har varit med t.o.m. i världskriget. Trots alla fina evenemang i världen, är han ändå en trogen deltagare i Vasamarschen och mottages alltid med erfordrat värdighet.
Evenemanget ordnas som sagt med helt frivilliga krafter. Till och med flaggorna är handsydda! Man efterlyser sponsorer för att trygga fortsättningen. Kunde vi inte tala om en Vaasa Energywalk?
Några extra foton kan du hitta här WEBFOTOALBUM!
Livets bilder - Pictures of Life
Alltid i mellanåt njuter Nikonisten av opera, inte bara i duschen. Musikfestivalen Korsholm bjöd på en mäktig njutning i Storkyro gamla kyrka (finns väl inte en bättre plats)
Enligt Pia Perkiös libretto handlar operan om en kostnär som skulle måla bibliska motiv, däran lämplig plats eftersom bibeltexterna är målade på väggarna. Folk kunde ju inte läsa så bilderna fick förmedla budskapet.
Att måla och därmed förmedla Bibelns texter kan vara en svår uppgift.
Operakören agerade dåtida folk och fä före starten. Det uppskattades av den blivande publiken.
Barnkören var helt fenomenal både till sång och uppträdande
De bringde med tröst och glädje
Anna-Maria Helsing ledde skickligt både körer och orkestern
Ett för Nikonisten ett känsligt ögonblick
Målaren Waltteri Torikka söker hjälp och stöd till det stora uppdraget
Hjälpen finns närmare än målaren kunde tro - inne i hjärtat
Waltteri Torikka i sin roll som målare i kyrko-operan Livets Bilder
Anna-Maria Helsing ledde körer och orkestern
För övrigt vill Nikonisten påpeka, att just denna kyrka är en av få där Gud Fader är avbildad i koret. Fadern, Sonen och den Heliga Anden är utsmyckade i koret
Det finns några foton i WEBFOTOALBUMET!
Festivalonsdag med fina konserter
Musikfestspelen Korsholm börjar närma avslutningskonserten. Det har varit en fin festival med skickliga och trevliga musiker. Nikonisten har fått bekanta sej med intressanta instrument både på slagverkssidan och stråksidan, harpan var speciallt intressant. Även om harpisten Stephen Fitzpatrick sade att det är ett så krångligt instrument att den aldrig borde ha uppfunnits. Nå skämt åsido, viss var han en mästare att hantera harpan.
Nikonistens dag bestod av en härlig konsert i baptistkyrkan (en förhandsglimt på kyrko-operan) samt en stämningsfull avslutningskonsert i Trefaldighetskyrkan.
Musethica -stråkkvintetten består av Avri Levitan, viola; Camille Joubert, violin; Kornelia Figielska, violin; Mikhail Balan, viola och
Sirja Nironen, cello.
Akustiken i baptistkyrkan överraskar varje år. Man kan på läktaren höra varenda viskning, varenda knäpp och varenda vassa konsonant. Härligt fylldes baptiskyrkan med bäde toner och publik. Torsdag ger gruppen en konsert i Umeå.
Håvard Gimse uppträdde, förutom på avslutningskonserten, också på många andra konserter. Han är minsann en fabulös pianist, från grannlandet. Nikonisten är mycket glad över att det var så många musiker från grannländerna.
Erica Back med Vertavokvartetten förstärkt med cellisten Kati Raitinen.
Ylvali Zilliacus, Stephen Fitzpatrick och flöjtisten Anders Jonhäll.
Ett till uruppförande av Lotta Wennäkoskis produktion, Tocca, för violin och harpa. Lotta var årets gästkompositör. Vi fick njuta av mångsidiga verk med intressanta inslag och instrumentkombinationer.
Årets musikfestival var på sätt och vis den bästa hittills, titeln får den väl bära ända till nästa sommar. Musikerna ville framhålla, att festivalen tar guldet i frågan om organisering, transporter, logi och mat. Men så är det ju världens bästa gäng som jobbar i bakgrunden.
Mera foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Giftermål, skilsmässohot, livsresor och död
Alltid i mellanåt hakar Nikonisten på konsertkroken ordentligt. Tisdagen innehöll verkligen intressanta teman och konserter. Hmm ja ett framträdande var nog mera en show, kanske.
Först gällde Stundarskonserten på vinden, där det brukar sjungas julsånger under snöhalvåret. Cecilia Zillacus, Håvard Gimse och den magnifika Vertavo kvartetten från Norge framförde konserten "Relationer". Den var fylld av kärlek, skilsmässotankar och vardaglig misstänksamhet. Nästan alla stolar var upptagna.
Vertavo kvartetten med Håvard Gimse på pianot. Lite historia och tankar om verket bjöds det på innan spelningen.
Cecilia Zilliacus med Håvard Gimse framförde César Francks
Violinsonat i A-dur M.8 med känslor. Det ,naturligtvis, om man tänker på innehållet.
Dagens andra konsert var ganska spännande den också, men på ett annat sätt. "EI HUONO" showen, med självaste Jorma Uotinen, Trio Avec samt Helena Lindgren.
Showen handlade om Jormas färgrika och sprakande liv bland teatrar, operor, musikeler, baletter, klädmode i tiotals länder och hundratals städer.
Skrev jag redan fartfyllt?
Jorma har sedan tonåren varit intresserad av kläder. Hans mamma var sömmerska, ensamförsörjare. Hon hade fullt upp med att sy alla Jormas önskekläder.
Jorma och Helena Lindgren bodde tillsammans i över 18 år. I dagens läge är de ännu väldigt nära vänner och uppträder tillsammans.
Musiken bestod av kända shanson -tolkningar, bland annat ur Edith Piafs repertoar. Jorma älskar Paris.
Showen kändes äkta på något sätt - något speciellt sätt.
Dagens konsertrunda avslutades med en stämningsfull konsert i stadshusets trappuppgång. Norska Vertavo -kvartetten framförde Franz Schuberts (1797-1828): Stråkkvartett nr. 14 i d-moll "Döden och flickan". Det var passligt trångt i trapporna.
Som du ser är utbudet på konserterna mycket varierande. Onsdag är det konsert i Baptistkyrkan och avslutningskonserten i Trefaldighetskyrkan. Kyrkooperan framförs på torsdag i Storkyro kyrka.
Skickligtsvängit på stadshuset
Alltid i mellanåt är Nikonisten på konsertuppdrag. Musikfestspelen Korsholm har pågått redan nästan en vecka och Nikonisten har fjäskat mellan olika konsertplatser med sina två enögde japaner bundna kring kroppstackarn.
Det har bjudits på gårrfina och mycket varierande konserter. Öppningskonserten var oerhört fin. Har inte hunnit skriva om dem alla.
Men i dag var det dags för två speciella konserter i stadshuset. Den första var en Järnefelt -konsert, med inslag av Armas Järnefelts konsert i samma hus anno 1892. Cecilia Zilliacus (violin), Erica Back (mezzosopran) och Håvard Gimse (piano). Konserten väckte den romantiska själen i Nikonisten. Innan konserten höll Lasse Zilliacus ett anförande om Armas Järnefelt.
Den andra konserten på samma scen 1 1/2 timme senare vill jag gå närmare in på av personliga skäl.
"Music for a while" gav en helportion med upplevelser, Nikonisten uppskattade naturligtvis rytmerna och i synnerhet att konserten var så aalejs.
Liksom tre söner på scenbilden; Anderssén, Steinway -sonen samt Trygve Brøske. Han var helt suverän på tangenterna.
Programmet var både gammalt och omväxlande, men kärleken lurade lite överallt. Vissa riktiga klassiker hade fått lite nya detaljer, en del hade fått mera. Allt flöt verkligen bra.
Mezzosopranen Tora Augestad, uppträdde redan tidigare i Oravais kyrka. Då gällde det mera barock. Nu fick hon använda hela breda registret. Tora sjunger också cabaré och hennes scenuppträdande ger mycket åt publiken. Det fanns nog temperament så det räckte.
Musikerna var härligt proffsiga. På trumpet Matias Eick, på tuba Martin Taxt samt han som verkligen spelade på trummorna, Pål Hausken. Nikonisten spärrade med ögonen dreglade säkert, så skickligt hanterade Pål sina instrument. Det kan nog gå några dagar innan Nikonisten sätter sig bakom trummorna på Sundsgatan.
Nikonisten tyckte att många låtar var trevligt uppjazzade. Konserten avslutades med John Dowlands
Come again. En härlig upplevelse hela konserten.
Mera foton hittar du i Musikfestspelen Korsholms WEBFOTOALBUM!
A. Ahlströms bruk i Noormarkku
Alltid i mellanåt vilsar sej Nikonisten från huvudvägen och upplever något helt fantastiskt. På väg till Björneborg en vänstersväng vid vägbygget och hamnade så i Noormarkku, där Nikonisten inte har satt gaspedalen tidigare.
År 1753 fick Noormarkku tillstånd att starta en såg vid Makkarakoski. Den köptes år 1870 av affärsmannen Antti Ahlström, som genast började utvidga verksamheten. Sågen förstördes i en eldsvåda 1875, men byggdes upp redan följande år.
Nu fungerar hela området med maskiner och allt som muséum. Noormarkun klubi bedriver dagligen restaurangverksamhet. Nikonisten sökte med ljus och lykta efter ett lite café där man kunde dricka en kopp kaffe och äta en ohälsosam bakelse, men hittade tyvärr inte.
I huvudkontoret jobbar fortfarande en administration för Ahlström (Valter Jung och Emil Fabritius, färdig 1916).
Havulinna är en annan känd byggnad på området, lite närmare kyrkan. Där bodde bergsrådet Walter Ahlström och hans fru Lilli. Det är också Maires födelsehem. Nuförtiden fungerar den som skolnings- och konferensutrymme.
Villa Mairea är en tredje känd byggnad. Den ritades av självaste Alvar Aalto. Den kunde Nikonisetn inte fota, för den är i privatbruk. Dock ordnas rundvandringar hela tiden men alla var fullbokde in i augusti! På rundvandringarna är fotografering inte tillåtet. Man måste ha specialtillstånd (för forskning och historia) för fotografering. Därför länkar Nikonisten här direkt till VILLA MAIREAS hemsidor.
Noormarkku kyrka räknas också till de kända byggnaderna på området. Den är ritad av Armas Lindgren och blev färdig 1933. Den finansierades av Ahlström.
Området är mycket vackert och välskött. Där finns också bostäder, men i de viktigaste byggnaderna bor Ahlström släktet.
Alltså verkligen värt ett besök i vackert väder. Säkert finns det informatioin om när muséet är öppen att man kan komma in i byggnaderna, men Nikonisten mötte bara stängda dörrar. (källor: wiki, A Ahlström Oy hemsidor, muséiverket)
Det finns mera foton från området i WEBFOTOALBUMET!
Villmansand?
Alltid i mellanåt drar Nikonisten färden mot östra delen av landet. Lite Villmanstrand och lite Nyslott med en härlig Rigoletto på Olofsborg. Den finska garantisommaren med 12 grader (alla på plus!) och nordostlig vind gjorde att allt kändes trevligt, utom att vara utomhus.
För sextonde gången byggdes det fenomenala sandslottet i Villmanstrand, på udden just efter garnisionen. Temat för i år var stadens 370 års jubiléum. Kan lova att det är lika häftigt som is/snöslottet i Kemi. Dessutom lite varmare förhållanden.
Nikonisten tyckte att slottet var lite lägre i år än i fjol, men minst lika fascinerande. Temat var som sagt stadens 370 års jubiléum.
Man kunde hitta bekanta också från finska artister inom musiken.
Åter hade också ett kapell skapats. Notera skadorna! Det är inte frågan om skotthål, men veckan innan Nikonistens besök haglade de det ordentligt i Villmanstrand. Hage mättes up till 3 cm i diameter! Så detta år blir det att korrigera lite skador. Vanligt regn stör inte. Sanden behandlas med limblandning så den blir hård.
Sanden packas först i formar av faner. Därefter bearbetas de uppifrån neråt. I sanden blandas inte annat än vatten, men det är bara en speciell sort sand som duger. Ytan behandlas med inhemskt universal/trälim för att bli tillräckligt hård.
Verkligen fina verk. Artisterna utnämns årligen, en del är återkommande men de flesta byts ut varje år. De kommer från Finland, Bulgarien, Polen, Ungern, Ryssland och Nederländerna.
Några till foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Bodvattnet runt
Alltid i mellanåt gör Nikonisten ex tempore utfärder. Till exempel då dottern ringer och vill på utflykt med farzan. Det blev den bekanta Bodvattnet runt denna gång. Tröttnar liksom inte på den. Vill man ha lite mera, traskar man till Långgrundet, med det gjorde vi inte i dag.
Balkongtemperaturen skall man inte ta som utgångsläge, när det blåser 9 m/s nordostlig vind. Bäst att ta på en vindtät jacka. Det blev först laxsoppa på Salteriet, för det skulle inte grillas nå hälsosamma korvar denna gång.
Denna gång valde vi att gå den traditionella vägen, medsols. Det finns varje gång något nytt att beundra påp denna vadringsled.
En del av Bodvattnet.
Vår reseledare Dina var mycket effektiv och guidade oss också utanför naturstigen.
Dina gillar stora käppar.
Hela gänget skulle upp i tornet, för hund och dotterson var det premiär.
Den traditionella bilden togs på vägen upp.
Jonna och rottweilern Dina beundrade utsikten, Alex kollade mest Salteriet, där han fick sin laxsoppa med skärgårdsbröd.
Bodvattnet runt rekommenderas varmt, stigen (början) kan man vandra med barnvagn. Sista delen är ganska stenig, funkar inte med vagn. Om man vill ta en kortare rutt går man genast till Saltkaret. Nära till har det byggts en ny grillplats, dit man kommer med båda barnvagn och rullstol.
Några till foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
VM firades i inre hamnen i solsken
Alltid i mellanåt fotobevakar Nikonisten sportevenemang. Ganska sällan men ändå. En massa folk ställde upp då det firades VM pokal i inre hamnen. Vasa bjöd på bästa tänkbara väder, efter en kylig period.
Pokalen fick en mycket ståtlig mottagning, Sports juniorer bildade klubbgång.
Det var jubel bland publiken
Riksdagsledamot Jocke Strand framförde stadens hälsning
Två lyckliga Sportjuniorer fick testa världsmästaremedaljerna
Så blev det också auktion på mästarecapsen, med autografer
Kön till autograferna var gårrlång.
Bäde väder och humör på topp.
Tre världsmästare på scenen
Det var ju mäktigt att så mycket folk ställde upp
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET! (c) Johan Hagström (c) Visit Vaasa