Nynningen äntligen i Finland och Vasa
Alltid i mellanåt möts gammalt och nytt! Gammalt, att Nynningen är ett svenskt proggband som turnerade flitigt på 70 och 80 talet. Nytt är att de spelar i Finland för första gången. I torsdags var den första spelningen på Kulturgaraget i Kokkola, sen följde Ritz i Vasa och sista spelningen i Finland blir i Helsingfors.
Gruppen startades 1970 av Bertil Goldberg och Tomas Forssell som en akustisk duo.
Nynningen turnerade under åren 1970-1980. Gruppen gav bland annat ut albumet "FÖR FULL HALS", med tonsättningar av den ryske poetens Vladimir Majakovskijs dikter, en skiva som räknas som ett av sjuttiotalets viktigaste utgivningar.
Gillade starkt killarnas spelande. Progestämningen hade absolut inte nötts bort. Alla medlemmar var mycket skickliga musiker. Om den energi de utstrålade från scenen skulle omvandlas till el, skulle denna spelning ha fixat hela fastighetens elförbrukning.
Några foton
Tomas Forssell spelar gitarr och sjunger i bandet. Han har varit med från starten.
Nynningen spelade på Ritz. De tyckte Ritz var väldigt häftigt att spela på. De kände naturligtvis till Tasavallan Presidentti, Wigwam, Piirpauke och andra proggband i Finland.
Mårten Magnefors bakom pukorna. Där har vi en som inte bara trummar, han spelar på trummorna mycket skickligt, dessutom så att trummorna aldrig 'störde' utan de fyllde upp.
Bengan Blomgren, med sina berömda solon. I Kokkola finns det en gitarr som är döpt efter honom och i Sveriga har ett tjejband döpt sin bandbuss till Bengan.
Tomas är lokomotivet, skicklig både på sång och gitarr. Rösten är som gjord för progg.
Thomas Jäderlund spelar altsaxofon och sjunger. Han kan sin sax han.
Nicke Ström med sin härligt nötta elbas. För fotografen mycket svårfångad.
Det var ett nöje att lyssna på spelningen, det skulle dock ha funnits lediga platser för mera publik.
Tomas Forssell: sång och gitarrer; Nikke Ström: bas; Bengan Blomgren: gitarr;
Thomas Jäderlund: saxofoner och sång; Mårten Magnefors: trummor.
ARRANGÖR
Ramasound
Mera bilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Arttu Wiskari - fullsatt konsert på Ritz
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på flere konserter efter varandra, oftast är de helt olika.
Arttu Wiskaris Suomen muotoinen kiertue landade i torsdags i hans födelsestad (nästan). "Nästan födelsestad" beror på att hans båda systrar föddes i Vasa, men familjen bodde i Esbo när Arttu föddes. Själv säger han att blev bråttom att flytta och ler brett.
Det blev ju nog att ta fram "Sold Out" skylten, men å andra sidan hade många i publiken årsgamla biljetter. Konserten, eller rättare sagt turnén, har blivit flyttad pga pandemin. Men nu var det dags för Vasa och Ritz.
Det blev till en mångsidig bekantskap, med början som lägereldsduo till rena rama discoexplosionen!
"Mökkitie" (2010) blev Arttu Wiskaris genombrott.
Tillbaka till konserten.
Konserten startade som lägereldsduo, Ritz scenen var enkelt men mysigt uppbyggd, med en videoskärm i bakgrunden. Arttus mellansnack satt väldigt bra. Många bekanta låtar fick publiken med genast från början.
Efter hand växte duon till sig, med kom flera musiker och mera instrument. När bandet var komplett, kunde man bara konstatera, att allt satt bra i hop. Mycket proffsiga musiker.
Trots att del ett skulle vara lite lugnare, så fattades inte tempo. Vid ett tillfälle stampade gitarristen takten så kraftigt att Arttu kände att han måste 'ingripa' (på skoj). Han var rädd att scenen inte skulle hålla. Dylika roligheter dök ständigt upp mellan låtarna.
Efter den första halvleken, ändrade också musikstilen från lite lugnare till en verkligt explosiv show. Under pausen tömdes 'nedre' scenen och instrumenten flyttade några steg upp. Sedan brakade det liksom loss och tempot höjdes. Tyckte att det ryckte med musikerna ännu mera, samspelet var super.
Arttu berättade om sin karriärsresa på gott och ont. En gång beslöt han seg (som Junnu Wainio) att skriva tango. Det blev sent på natten med lite förfriskningar i blodet. Men det funkade. En annan gång skulle latinorytmerna testas och ännu en rumba, även dessa funkade.
Han är öppen för nya utmaningar, men ha lovade, att han dansar i bara en låt!
Publiken steg upp under flera låtar och sjöng med, en del dansade om de rymdes.
Redan Suomen muotoisen pilven alla tände publiken. Men det bjöds också på:
Tässäkö tää oli?, Tuntematon potilas, Sirpa, Kahvimaito, Mökkitie, Meidän biisi, Kun me diskossa suudeltiin och många fler.
Mökkitie -låten fick avsluta konserten.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Mycket stämningsfull minneskonsert
Alltid i mellanåt besöker Nikonisten Jazz konserter och -evenemang. Vasas egen masterjazzmusiker Clark Jakobsson avled för ett år sedan. Vasa Jazz Club ordnade en mycket stämningsfull minneskonsert på Ritz onsdagen den 21 augusti.
Publiken i den välfyllda Ritz -salen var alla myndiga åldersmässigt. Härligt att notare så många besökare. Om alla som har spelat med Clark skulle ha medverkat, skulle det inte ha varit en konsert, utan en tredagars festival, konstaterades det från scenen.
Upplägget kunde inte ha varit bättre, det blev en intim konsert med skickliga musiker och välvalt program. Clarks son Mikael medverkade på piano. Mellan låtarna fick vi höra musikerna berätta om Clark, både som musiker och vän. Mycket intressant att höra vad allt de hade att berätta om olika situationer före, efter ochunder spelningarna. Publiken fick också uppleva videoinslag med Clark och hans tenorsaxofon.
Clark Jakobsson hade en mycket stark uppfattning om hur jazz skall låta. Han var influerad av storheter som Dexter Gordon, John Coltrane, Charlie 'Bird' Parker mm. Därför måste "Confirmation" absolut finnas på setlistan.
Finalen var välplanerad. Det blev inte något 'alla-upp-på-scenen-alla-lampor-på-pyroteknik', utan en av de finaste jag varit med om. Mikael Jakobsson (piano) ackompanjerade kvällens konferencier, Rolf Nordman, i Benny Golsons I Remember Clifford. Det var knäpptyst i salen. Det enda man kunde höra var kanske Nikonistens hjärtklappningar.
Konserten öppnades av Korsholm Big Band, där Clark också spelat.
Mariam Sandhu en av kvällens solister
Ralf Nyqvist, Per-Håkan "Pelle" Jansson, Mariam Sandhu samt Leif Östergård
Zacharias Holmqvist, Mikael Jakobsson, Stefan Brokvist
Mathias Sandberg
Peter Nordvall, Jaakko Salminen
Rolf Nordman i den fina och känsliga "I Remember Clifford"
Du hittar mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Bra start på fiskmarknaden
Alltid i mellanåt ordnas fiskmarknader i Vasa. Tidigare var det Fiskets Dag i Fiskarstranden och nu i veckoslutet ordnar Lions Vaasa Meri den traditionella Strömmings- och Sikmarknaden i Inre hamnen. Det var liksom full rulle genast.
Här några fotografiska observationer från fredagen.
Siklöjor från Savolax - då flyttas ansvaret till ätaren.
Eftersom vädret var strålande fanns det många besökare. En lämplig vind höll myggen borta.
Lions Vaasa Meri arrangerade den traditionella marknaden
Lite krimskrams måste det ju finnas på alla marknader
Siksoppan skröt kunderna på. Nikonisten valde att äta den på lördagen. Orsaken kommer senare.
Mycket folk i solskensvädret. Har nog tyckt det har varit lite väl svalt på morgnarna, senaste tiden (läs_ leta fram isskrapan!)
Här är orsaken till valet. Nystekta strömmingsbiffar - mums
Handeln gick som smort
Man kan väl inte säga att det var fiskens dag, närmare nog fiskälskarens dag.
På lördagen fortsätter marknaden, dessutom blir det segling och terassen har öppet.
Återkommer efter siksoppan!
Lisa Nilsson - fullt hus på Ritz
Alltid i mellanåt, men inte för ofta kan man läsa utanför Ritz - SOLD OUT! Då är det frågan om både succé och väntade artister. Måndagen den 29 augusti entrade Lisa Nilsson Ritz´ scen tillsammans med Mattias Torell och gav konserten "I Nöd och Lust".
Vet faktiskt inte hur länge fansen måste vänta på denna konsert. Biljetterna såldes snabbt.
På Ritz hemsida kan man läsa:
"I Nöd och Lust bjuder på hits från Lisa Nilssons över 30 år långa karriär och hennes och Mattias Torells personliga favoriter ur den svenska och brasilianska visskatten. Duon, som har arbetat ihop sedan 1990, delar en passion för soul, brasilianska rytmer och jazz, och det hörs i konserterna.
Berättandet och spelglädjen står alltid i centrum när de framträder tillsammans. De har en enorm repertoar att ösa ur när låtlistan ska väljas, och ingen kväll är den andra lik."
Ritzpubliken stornjöt, det kunde man känna. Härligt att få högklassiga artister till Vasa. Arrangör: Live Nation Finland.
Bildbomb från konserten:
Kolla recensionen i onsdagens Vasablad.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Veneziadfestival i Kokkola
Alltid i mellanåt firas Veneziad eller om man vill så Veneziansk afton. Detta har man gjort i Kokkolatrakten sedan slutet av 1800 -talet. På vissa ställen talar men hellre om villaavslutning eller som i Borgåtrakten Forneldarnas Natt. Hur som helt så är evenemanget importerat från Venedig i Italien.
I Kokkola har det varit blandade arrangörer. Ofta är det staden som ställer till kalaset med fyrverkeri och allt på salutorget. I flera år har staden arrangerat roddtävling i sundet. En del år har det varit så lite vatten i sundet, att deltagarna uppmanas ta med eget vatten. Ett par år har det nu varit paus pga pandemin. I år och de följande tre åren ordnas det festival i evenemangsparken. Arrangörer är Sokos Hotel Vaakuna, Karleby stad, Visit Kokkola, KPK Mediat och KPK Lipputoimisto.
Arrangemangen funkade helt bra. Det fanns dessutom ett pmråde för under 18 åringar, så de hade möjlighet att kolla sina artister.
Nikonisten lyssnade och fotade bara de tre första artiserna på fredagskvällen och kunde inte deltaga alls i lördagens festival pga ein fotokeikka i Vasa.
Hade läst att et band som heter MPKO skulle spela löåtar av Aki Sirkesalo, men hade inte hört om bandet tidigare, så jag kom till festivalområdet när de redan börjat spela. Men tusan också, lyssnade en stund på solisten och kunde konstatera, att bara Antti Sjöberg har en sådan röst. Som tur var hann jag ta några foton innan artistbytet. Mycket fint jobbat.
En av orsakerna att Nikonisten överhuvudtaget kom till Kokkola var att Wentus Blues Band skulle köra ett set. Basisten och frontfiguren Robban Hagnäs värnde ite upp publiken.
Sen var det blues för hela slanten - och publiken njöt
Aftonsolen sken och värmde i början av festivalen. När solen gått ner kända man nog av att det är höst
Wentus Blues Band på scenen
Vesterinen yhtyeineen är mycket populärt. Han tar publiken på sitt eget sympatiska sätt och NIkonisten gillar deras musik
Vesterinen yhtyeineen på scenen
Du kan hitta mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Taikavuori - Det magiska berget på Kuntsi
Alltid i mellanåt regnar det. Regnet började i morse kl 10 exakt då det skulle bli stavgångspromenad. Efter 10 km ösregnsvandring med helt fel skoval, känns fötterna som potatismos. Men haha - hade regnkläder, så blev inte dyblöt.
Men då en regnig söndag? Dags för att ta sej till Kuntsi, muséet för modern konst. Utställningen Taikavuori - Det magiska berget finns att ses ända till 11 september. Utställningen är nog värd ett besök.
På Kuntsis hemsida kan man läsa:
"I Kuntsi museum för modern konst får vi ta del av Markku Hakuris (f.1946) och Jan Kenneth Weckmans (f.1946) samutställning Bergtagen. De har ställt ut tillsammans två gånger tidigare och nu visas deras verk i en avslutande trilogi. Grundtanken med utställningen är två konstnärers dialoger och utbyte av tankar om litteratur, bildkonst och globala förändringar."
Här kommer några foton från utställningen:
Weckman: Låg fullmånesmälta
Hakuri: Älven kröker sig
Hakuri: Resan i väskan
Hakuri: Det magiska berget
Hakuri: Frost
Hakuri: Den döde mannens berättelser
Som sagt mycket sevärd utställning! Kan besökas ända till 11 september.
Valhalla OCR - göulå anstallt
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på konstiga äventyr. Dottern Jonna deltog i Valhalla OCR, hinderlöpning, och det behövdes kombinerad barnvakt och fotograf. Barnvakten tog mera tid än budgeterat, så det blev lite mindre foton. Men som tur var, fanns Alex's kompisar på plats.
Känns som heltokigt med ett sådant extremlopp, dessutom i ca 27 graders värman. Som tur var, blåste det tillräckligt.
Klockan 10:00 gick första starten med dessa tuffa pojkar, med fanns finländska mästare och andra väl kvalifierade.
Det blev lite duell mellan Lövdal och Träskelin. Men vinnarna i hinderbane FM blev Jennifer Antell och Victor Lövdal.
Över väggen och vidare
De där kryphindren måste vara jävliga
Upp och vidare
Jarno Pellinen kränger sig fram i det vidriga hindret
Så skall man dra efter sig betongklossar, undrar hur mycket de väger?
Jonna Hagström vid gyttjehindret. Hindret var 'lättare' i år sa hon
Jonna kom i mål som trea i sin klass
After OCR fotografering
Alla sätt är bra.
Men helt göulåt är det ju nog!
Några foton finns i WEBBFOTOALBUMET!
På markna i Nyykaabi
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på marknad, inte så ofta till salu... Efter ett par års paus öppnade Juthbacka portarna på fredag klockan 9. Över 400 försäljare på plats. Säkert 95% samma som för 3 år sedan. Varorna var i stort sett de samma.
Men stämningen var lika hög som temperaturen. HAr för mej att tidigare år har de öppnat på fredag typ kl 16, men i år öppnades markanden kl 9.
Arrangören, Jakobstadsnejdens veteranbilssällskap, lovade att det man inte hittar här behöver man inte. Men jag skulle behöva en ångmaskin, men en sådan hittade jag inte efter över 4 kilometer traskande.
Redan klockan lite över 10 var det mycket folk i farten
EN mycket ekologisk tvättmaskin, fungerar utan ström
Köp en Tuk Tuk, Riksa, Rickshaw, Tesla varianten, för bara 3.500 västrubel
Grillkorv är ju ett måste
Fina burkar
Ska du öppna butik eller nattklubb - skyltarna finns färdigt
Ja - Hemmets Veckotidning har man ju läst som yngre
Riktig vintage grammofon, har inte Bluetooth
Kippor å greijor
Jan Björk (Birtz Art) tråkade sina fina fotoböcker. 30 eur styck å för 90 eur får du två!
Alltstsomallt en trevlig upplevelse, på lördag blir det nog rusning. Kanske redan på fredag efter kl 4.
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!
I högan nord - Vasa marschen 2022
Alltid i mellanåt laddar Nikonisten alla Nikoner och beger sej ut på äventyr. I flera års tid har Nikonisten fotodokumenterat evenemanget Vaasan marssi - Vasa marsch. Tyvärr känner inte vasaborna till att det ordnas ett sådant evenemang och ännu mindre deltar de i jippot. Detta är lite synd.
"Vaasan Kävelyklubi ry arrangerar vandringsevenemanget Vaasan Marssi årligen i augusti. Marschen är det enda finländska evenemanget i IML-sammanhang, alltså under det internationella paraplyet. I Vasa har detta arrangerats redan 26 gånger i sträck.
Evenemanget erbjuder valfria sträckor och poängterar att evenemaget är ingen tävling med tidtagning. Svårighetsgraden kan ökas med val av en längre sträcka eller med att vandra under flera dagar. Njut av vandringen samt av att beundra landskapet samtidigt som du gör bekantskap med nya människor från hela världen. Nos iungat ambulare! Vandringen förenar oss! Så står det på vaasanmarssi.fi hemsidan.
Klart att pandemin bromsat en tid, innan det kunde upp till 400 personer beundra Vasas natur i bästa sällskap. I år deltog över 300 vandrare.
Längs lederna finns det pausplatser och varje dag blir det plättparty vid någon rastplats.
Nikonisten funderar varför inte lokala företagen bjuder in hela personalen för en fredag, eller fredag till söndag. Ypperligt tillfälle att göra något tillsammans, utan tidtabellsstress. Varje dag finns flere rutter att välja mellan: 10 km, 20 km, 25 km och 42 km, maratonsträckan. Årligen ordnas också vandring i världsarvet. Det ordnades busstransport, så det är bara att haka på.
Hurtiga vandrare har startat från Vasa torg
Söndagens målgång vid Sandviksvillan, dessa killar har vandrat 42 km och tankar kanske en fisksoppa med öl, som det brukas.
Man kan bra vandra ensam, eller så hakar man på någon mindre grupp och bekantar sej med likasinnade. Huvudsaken är att man njuter. Att stressa är förbjudet.
Här steks plättar på löpande band vid Alkula. De flesta vandrarna äter plättar med jordgubbssylt. Samtidigt kollas att man har tillräckligt med vätska och i värsta fall plåstrar man lite.
Nikonisten har fotodokumenterat så många år, att det går inte att sluta. Har träffat både gamla bekanta och fått nya bekanta, det är själen i evenemanget - från alla världens hörn.
Notera den japanska flaggan. Vet nog att de japanska trädgårdarna är magnifika, men det hindrar inte att våra beundras. Fotat vid Dammbrunnen.
Vandringen förenar kan man konstatera i denna bild
Söndagen var nästan lite väl varm. Det rådda ganska pläkä vid Sunnanviksbroarna
Efter några kilometers vandring, kan man gott unna sej lite godis. Hur kan det komma sej att Nikonisten hittade plättställena två gånger?
En norrman gick flera varv på Strömsö och samlade bildbevis till sina bekanta. Strömsö (som ses på norska kanaler) existerar verkligen!
Kolla mera foton och info på VASAMARSCHEN!