Popvatkain?
Alltid i mellanåt står Nikonisten framför stora val. Efter en vecka, som aldrig tänkte ta slut, fundera Nikonisten att det inte blir nå fotase eller nå annat evenemang. Lite byke å en lååång natt.
Å andra sidan e Nikonisten glömsk. Men i afton bara lite fotase! E ju ändå Popvatkain på gång.
Ikkuna-festivaali e en evenemang, sen några år tillbaka. Stadens matställen bjuder på olika 3 rätters menuer till fastslaget pris - ett trevligt evenemang så där efter villaavslutningen. Dessutom gäller levande musik och det gillar ju Nikonisten.
Så det blev ett kort äventyr till Inre hamnen, men inte längre.
Kändes bra, normalt brukar det inte vara mycket folk vid 8 tiden, men nu var det nästan fullt. DJ Teppo körde bakgrundsdårhusmusik genom datorn.
Vasas genuina aftonsol återspeglades i glada miner och muntra senryckningar, när Popvatkain äntrade scenen. De körde ett trevligt set med en sommarcoctail på repertoaren.
Lite Bon Jovi fick publiken att vakna upp.
Nikonisten har alltid gillat Joonas trumstil, ren, klar och äkta. Inget fel på gitarrsolona heller ...
Tolkningen av Svensktoppenledins Sensuella Isabella var gårrbra - "Släck alla ljus, tänd på min kropp"
Att leva med showen, skippa pauserna mellan låtarna, ha hellre kontakt med publiken än med notstället är enligt Nikonisten en bra början till en bra show.
Lite spexande med publiken, man ser inga sura miner. Tyckte Popvatkain bjöd på en trevlig och underhållande första set. Nikonisten tackade för sällskapet och navigerade mot Brånx. Lite tjockare jacka kunde man ha haft.
Väl hemkommen i god tid undrade Nikonisten om det skulle finnas råvaror till en trevlig ostbricka i kylskåpet. Skulle sitta bra under tiden datorn laddar fotona. Men icke! Blir inte mycket ostbricka av en öppnad Pirkka Mozzarella-Emmenthal rivenostpåse. Nikonisten har visst blivit farligt glömsk. Inte ens gravad sik?
I morgon, lördag fortsätter festivalen i Vasa, med mat, dryck och musikupplevelser. Ta del av den, det är ju publiken som gör evenemanget.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Att tanka tankar på Tankar
Alltid i mellanåt måste både kameran och telefjongen laddas - så ock hjärnan. Ofta känns det som om laddningstiden har blivit längre med åren.
En av de käraste laddningsstationerna är Tankar, fyrön utanför Kokkola. Tror Nikonistens första resa till Tankar var på 60-talet (hoppsan!) med ett fartyg som hette 'Seiskari'. Det var nog med Gamlakarleby Frivilliga Brandkår, vill jag minnas.
På Tankar finns det mesta; hav, natur, vind, fåglar, bär - dessutom ett café och sist men inte minst en kyrka, eller ett kapell om någon vill så.
Ganska snart efter det m/s Jenny har passerat Mustakari Segelpviljong kan man börja skymta Tankar. Nikonisten var så ivrig så Tankar skymtade redan i bilen.
Väl i land känner Nikonsten sej hemma.
Bekanta vyer - äkta tavara
Brukar alltid börja med att besöka kyrkan.
Den måste ha världens vackraste altartavla, som lever med årstiderna och vädret. I bänkarna finns inristat församlingsmedlemmarnas tecken. Det var ju enkelt att se vem som 'fuskade'. Vägen till Gamlakarleby kyrka var ju lång och det fanns ju årstider som man bara inte kunde ta sej till kyrkan. Så en egen kyrka var bästa lösningen.
Denna gång hade Nikonisten tur, för ett litet sällskap hade fixat med besök i fyren, den är ju normalt stängd. Men Nikonisten pratade sig med i gänget genom att berätta att han gör reportage för internationell media, kanske artikeln publiceras någon gång i National Geography (?). Utsikten var det inget att klaga på.
Lotsstationens byggnader och tornet.
Lite över 100 trappor, alltså bara lite mera än på Sundsgatan, men Tankartrapporna var betydligt trängre. Bäst att lämna 200-500 mm objektivet och ryggsäcken nere. Till prismat fick man inte fara, eftersom fyren är verksam och inte pensionerad.
Det finns ett gemytligt café vid stranden, laxsoppa finns att köpas dagligen.
Byggnaderna är bara så mysiga.
Utsikten från lotstornets bröllopssvit är inte heller fyskam.
Bröllopssviten är i ganska flitig användning - det firas många bröllop på Tankar sommartid.
I mellanåt njuter man av att tiden verkar stå stilla.
Klockan 15:30 är det dags för avgång med m/s Jenny (som byggdes i Nederländerna 1978 till flodbåt!) Färden tar ca 1 1/2 timme till Kokkola havsparken.
Det är just på återvägen som Nikonistens tankar flyr verkligheten och bara njuter av tillvaron. Sällan man får uppleva ett så mäktigt äventyr för futtiga tjugolappen.
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Laserveneziad i Kokkola
Alltid i mellanåt känns det skönt att återgå till rötterna, för en stund. Nikonisten kommer i håg de krejsiga roddtävlingarna i det grunda sundet. Det var stadsdirektör Esko Lankila som födde idén på 70-talet?
Klart att Veneziaden firas ute vid villorna, ute i skärgården. Facklor, marschaller, färggranna papperslyktor pryder stränderna och terasserna. Detta över allt längs den österbottniska kusten.
Vet ingen annan stad än Kokkola, där det firas Veneziad också riktigt urbant, mitt på torget - och i två dagar!
I år var det för lite vatten i sundet (Gamlakarleby älv), så roddtävlingen avgjordes på torra land - på torgscenen. Man fick låna 'roddbåtarna' från ett gym. Tre lag tävlade, staden, stadsorkestern och Mellersta Österbottens kammarorkester. Stadsteatern vann tävlingen.
På torget såldes allt från kebab till kaffebröd. Inne i den anrika fiskhallen kunde man smaka på det lokala ölet från Kahakka Brewery på Indolaområdet. "Sundstrandens rostiga" tappades alltsom oftast.
Den som har upplevt sundet måste bara smaka - Kokkolahumorn fanns med...
Först på lördagsscenen var Jorma Lover & The Others men svängiga rockabillylåtar.
Sen var det dags för lite yngre förmågor.
Sist på lördagen uppträdde Mikael Gabriel, då var hea torget fyllt.
Vid midnatt blev det inget fyrverkeri som tidigare år. Det blev lasershow med en massa rök och musik. Totalt 8 laserkanoner sköt färgsprakande strålar. Kunde ha varit lite mera rök så skulle laserstrålarna ha synts längre.
Men en fin show var det 
och hundarna och katterna behövde inte vara rädda. Dessutom miljövänligt.
Du hittar mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Fyrfaldigt äventyr till Sälgrund
Alltid i mellanåt tipsar FB vänner om olika evenemang. Denna gång var det Johanna Peltoniemi som tipsade om nationella fyrdagen och att det ordnas nonstop transport till Sälgrund i Kaskö. Har besökt holmen 2016, men måste bara nappa på tillfället. Min gode vän och fotokompis Johan 'Skalman' Geisor gjorde mej sällskap.
Det är bara ett par gånger i året, som transporter ordnas till Sälgrund. Förra gången var starten vid gästhamnen, men nu från fiskhamnen. Mycket kortare båtfärd så mera människor hinner besöka Sälgrund under dagen.
Min brassankompis Batman (heter på riktigt Hugo) mötte mej på bryggan, så jag beredde mej en ordentlig brassanstund med den söndertuggade fotbollen. Men det blev ingen fotismatch. Batman hade jus blivit stungen av en geting och hade fått kortison. Men det hindrade inte honom att komma och be mej skrapa bakom örat. Nästa gång Batman!
Skalman skjuter skarpt på skarvarna!
Det var ganska skvättigt före vid stranden
Lite höst kunde man också ana
Fyren var öppen för allmänheten. Biljetten kostade 6 evrå, men kan kom inte ända upp av säkerthetsskäl. Genom de smutsiga fönstrena var det ingen vits att fota.
I kafeterian såldes kaffe, smårgåsar, våfflor, laxsoppa mm. I byggnaden finns det bäddar för 30 personer och i den andra byggnaden för ytterligare 14. Det är Kaskinen Sea-Charter som driver stället och sköter båttransporterna. Från knuten går en trevlig liten naturstig till stranden och de fina klipporna.
Så var det dags att båta hemåt. Men innan hemfärden besökte vi ännu Storholmen vid Pärusforsen. Där var det ganska lugnt och stilla. Vitsipporna blommade inte längre.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Skolfred och trafikdag på torget
Alltid i mellanåt händer det myki på samma dag i närnejden. Denna lördag tog sej Nikonisten till Vasa torg där det ordnades Skolfred och Trafikdag.
Polisinrättningen i Österbotten, Vasa Torgparkering och Visit Vasa ordnade gemensamt ett evenemang för att stöda det nationella Skolfredsprogrammet.
Vädret gynnade så det blev myki folk på torget - i synnerhet då Duudsonits Jarppi och HP uppträdde.
Vid polismontern fick man skriva på en lapp hurudan en bra kompis är
Lapparna fästes sedan på en tavla
Alltid lika roligt att se när torget är fyllt med människor
Jarppi och HP skjutsades till platsen med Svartamajan, som var vit och absolut inte en Transit
Bra för hård mage, men inget som man skall testa hemma
Samtidigt ordnades också Vaasa StreetFood längs gågatan. Det bjöds på myki läckerheter.
Nikonisten var nog mätt när han åt sista portionen vid Kaffehuset August.
Handmålning av bil har blivit till en tradition. Gör det inte hemma, inte på pappas bil och inte med sprayfärg eller Miranol.
Brand- och polisbilarna är alltid lika intressanta
Jarppi och HP startade showen genom att sprätta gymppagummiband rakt i käften på varandra och rekommenderade det som effektivt sätt att vakna upp
En del i publiken var skeptiska en del förskräckta
Det gick mycket lugnare till på StreetFood -området.
Finns några ytterligare bilder i WEBFOTOALBUMET!
På markna
Allttiili i millanåt väljer Nikonisten omvägar. På vägen hem till Brånx från Sunnanvik kurva Nikonisten via Juthbacka i Nyykabi.
Väädens största skrotmarkna i Norden.
Tänkt först använd fjolårsbildan, sama folttsi o sama tavara, men äkta e allttiili äkta.
Gårrkålkkåt me Kokkolaboan. Men ti pa ju vara tär som he handlas å tär som he händer naa.
Björkas Janne såld fotoböökre. Gårrpraktiskt - du behöver varken kamera eller dator, bara ti bläder å lägg i bokhyllå. Nyast bootsi heiter 'Teisa'. Janne hadd säkert glöömd ti kåpel på autofokus. Men grann bildrä.
AutoHiFi! Kanstsi man sko kona lyyss på UGT me dihär?
Följand Kokkolahandlare var Rina Design, finns tär på Perkasveiji. All sårss stjinntavara å feedipruuta!
Matsaldo vaalt ganska mager. Ein HotDog, två korv å nästan en halvkilometer lakris - perästä kuulu, som finnen säger.
Moffakänslona tänkt vinn yvi plånbootsi.
Verklian träffpunkt. Nästan lika mytsi som på Norrbaggen, men he var ju meir pedagogisk.
Varning för asfaltti-ihottuma!
Ganska häftian automat - sko pass bra på arbeite.
Nästa Kokkolahandlaran var Fredikssons Anders med gemål. Di såld jusom olika sårttas kronjuveler. En del kedjona, som var 24 karat på ettmeddan vaalt ti 28 karat närmare solnedgång - men prise va sama! Reilu kauppa!
Grannåna såld Stjinnhandska, Biskops från Vitsar. Di e så bra så om man värmer händren i döm nu rej så halls händren varm heila vintre!
Hon er noo bara så grann!
Finns några bild i WEBBFOTOALBUM!
Var är vandringens mål?
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på varför vandringsevenemang är så populära utomlands men inte i Finland. 400 deltagare i Vaasan Marssi från 20 länder är ju ok, men organisationen skulle med samma resurser klara av 1000 deltagare.
I Nederländerna begränsar man antalet deltagare - till 45.000!!!
Att vandra kanske inte känns så utmanande för tävlingsorienterade finnar, inte alls så extremt att vandra? Det är ju inte frågan om en tävling mot tid. Men tar du en tur på fredag på 21 km, sedan lördag och söndag 42 km var så känns det nog.
Sverre Slotte (80 fyllda gjorde det), kände sig lite trött på söndagen, men efter bastun och vila var det reinarama dynamit igen.
En annan orsak kan vara att vandringen sker ofta i små grupper och det sociala är väl inte heller finnarnas starkaste sida.
Å andra sidan är vandringsevenemangen nog en utmaning - en inre sådan. Världens bästa sätt att skaka av sig vardagens händelser. En del föredrar att vandra i grupp och andra vill helt enkelt bara vandra för sej själv.
Söndagens rutt gick via Edvinsstigen och Molnträsket. Vid kyrkotid anlände en del vandrare till Korsholms kyrka.
På väg mot nästa mål. Dessa vandrare hade kommit från Ryssland för att vandra.
Ända från Vladivostok!!! He langt heimifrån he!
Falanders bakgård är en populär pausplats - där vankas alltid plättar och jordbubbssylt.
Enni gillar!
Verkligen mysig pausplats. De som ville fick besöka muséet.
Plötsligt dök en kvartett upp och framförde en trevlig och rolig set med sånger
Lite målfotografering hör till!
Stämningen på topp!
Var är då dessa vandrares mål? Om man lyssnar på deras spontana svar, så är det nästa vandring och ett nytt mål.
Så egentligen är själva vandringen det verkliga målet!
Back to the 1700 talet
Alltid i mellanåt blir det flere fotokeikkor samma dag, man då också flera upplevelser.
Mellan vandringarna hann Nikonisten kolla Storkyromarknaden. Den är bara så lyckad, montrarna är likadana, inga stora led-skärmar, inga reklamutrop från hundra högtalare, ingen registrering med tusentalet reklamlektrispost inkommande vecka.
Dessutom inte nå lokala Kallavesimuikkor eller dammsugepåsar, i stället såldes fågelkvitter som inte fungerar med batteri, utan med vanligt kranvatten och lite gotrt humör.
Vid matutskänkingsställena hittar man vanligtvis bekanta. Det må då vara korvkön eller köttsoppemontern.
Miljön är ju bästas möjliga och de flesta utställare var tidsenligt klädda. En verkligt härlig stämning. MAtchar bra med medeltidsdagarna i Åbo.
Nu och då inte särskilt mycket som har ändrats.
Tycktes vara mera av både besökare och utställare. Gårrbra att Storkyro har hittat sin grej.
Skönt att bara vara med bästa vännerna och inte bry sej om varken sote eller hur mycket vatten som rinner under en afton i Kyro älv.
Matkö i en helt egen betydelse.
Storkyro kyrkan är ju nog en sevärdhet i sej själv. KOmmer i håg alla fina konserter. Borde nog ta mej till julgudstjänsten något år - innan julen julen förbjuds.
Speleman junior var verkligt skicklig på sin Lasse Pihjalamaa Moderno - visst gav du en slant?
Traditionsenligt fick bilisterna Zetortransport från parkeringen och tillbaka.
Måste nog konstatera, att Storkyro har lyckats till 100% med detta evenemang. Inga modernheter här inte. Lakridsen var också gammaldags och god. Nå ja en modernighet fanns ju - Lion's grillkorv. Nikonisten köpte alla som var minst welldone.
Nikonisten är inte riktigt säker på om det fanns mera besökare än getingar, men troligtvis klär han sej inte i neongrönt till nästa års mässa.
Mässan pågår ännu på söndag, så du hinner ännu!
Vaasan Marssi i blåsväder!
Alltid i mellanåt känns det blåsigt. Denna lördag var det moder natur som skötte om att myggorna hamnade till Saarijärvi eller så.
Har inte kollat på nätet, men det blåste så hårt, att Nikonisten var rädd att fotona skulle blåsa i väg från minneskorten.
Men rundan gjordes med hedern i behåll och kanske en aning mindre mjäll.
Starten gick för denna grupp från centrum med buss till Vinssitie. Maratonarna hade ju startat redan halv sju och befannn sej säkert vid tidpunkten i Stundars.
Högt uppe på berget, eller rättare sagt där havsytan befann sej ca 1350 a.d. möttes kortare ruttens vandrare och maratonarna - delvis. Den hårda blåsten kylde effektivt.
En av maratonvandrarna uppe på Markvägens knöl.
Navigationspalaver på knölen? Nej det var nog diskussion på gång om de kommande plättarna vid Gröna ön.
Paus vid Öjbergsdorffska alpincentret i Sundom.
Vandrarna närmar sig plättpausstället. Det var helt ypperligt vandringsväder.
Kära återseenden är en del av vandringsevenemangen. Nikonisten känner nog igen över hälften av deltagarna. Speciellt i år var det mycket nya ansikten.
Kön till plättarna växte tidvis, men ingen blev utan.
Nu är det bara resten kvar till Strampen, ca 7,3 km. En del kilometrar kan kännas längre än de andra.
Söndagen är ju avslutningsdag, det blir lite Molnträsk, Korsholms kyrka, Falanders, Sunnanvik samt målgång vid Strampen. En och annan medalj kommer också att delas ut.
Rambo - The Wanderer Dog
Alltid i mellanåt får Nikonisten chans att uppleva eller få ta del av helt fantastiska saker. En av dem handlar om Rambo, den vandrande hunden.
Nikonisten har haft glädjen att träffa Rambo ett antal gånger under de 10 år han haft fotouppdrag för Vaasan Marssi.
Vaddådå - en hund och Vaasan Marssi? Jeps, akkurat!
Husse Ivar E Hovland, från Sandefjord i Norge, med sin trogne vandrarkompis Rambo, för ett par år serdan.
Ett helt fantastiskt vandrarpar.
Ivar har själv vandrat inom IML i flere länder, Rambo har följt med i Norden av praktiska själ.
Rambo gick precis bredvid husse och han var allas kompis. Inte för att han brydde sej så mycket om andra.
Var nöjd med tillvaron. Aldrig ett skall eller ett gnäll. Viftande på svansen hälsade han artigt på andra vandrare.
Vid plättstället invid Gröna ön fick Rambo traditionellt en helt egen plättportion.
Vanligtvis åt Rambo sin portion snabbare än husse.
Rambos vandringspass, det är inte många hundar som fått så många stämplar.
Det är inte frågan om nå småpotatis. Rambo och Ivar har tillsammans vandrat 35.000 kilometer - det du!
Nikonisten blev smått både besviken och orolig när han såg Ivar i sin kännspaka vandringsuniform, men ingen Rambo syntes till?
Ivar berättade att Rambo nu gör sina vandringar ovanför molnen, där plättar dukas fram vid varje moln. Rambo blev nästan 13 år gammal. Rambo gjorde nog att stort intryck på Nikonisten, eftersom det gjorde så ont att höra nyheten.
Vandra i frid Rambo!