GårrEnergisk Erja på Ritz scenen
Alltid i mellanåt laddar Nikonisten sina ackuna på någon bra konsert. Erja Lyytinen och hennes Blue Christmas show laddade ackuna på några minuter.
Erja Lyytinen är en verkligt skicklig gitarrist. Hon förenar modern och äldre blues och progressiva nyanser på ett intressant sätt. Hon rankades European Blues Awards “Bästa Gitarrist 2017” samt som tvåa i tidningen Total Guitars läsarval. Så där worldwide blir det en 14 plats!
Konserten öppnade hon med en fin tolkning av 'Stilla Natt' hennes favoritjulsång.
Förutom det utmärkta bandet hade hon med två gästartister. På fotot Finlands Bluesminister Esa Kuloniemi. Erja har länge beundrat honom.
Den andra gästartisten var sångaren och basisten Aija Puurtinen, som liksom Esa har spelat i bl.a. Honey B and the T-Bones.
Esa och Erja i gitarrduell. Esa spelar med gitarren bakom huvudet.
Erja har nog mycket mera energi än Olkiluoto 3. Hennes uppträdande var mycket äkta och man såg hur hon själv njöt. Dessutom spiikade hon på svenska, vilket nog är skickligt av en Kuopiotjej!
Dessutom hade hon tänkt utt allt på förhand, det skulle bli en fartfylld show. I fall om någon skulle tappa sina kalsonger under kvällen så kunde man köpa nya i baren - vilken service! Har nog hört uttrycket 'sukat pyörii jalassa' men att tappa bort kalsongerna under en konsert ...
I Finalen var alla tre uppe på scenen. Innan det hade Erja och Aija framfört Tapio Rautavaaras "Hummani Hei" först a'capella för att sen lägga in högväxeln för en medryckande tolkning.
Trevligt att hon gästade på Ritz.
Några foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Adventsstämning med Pedavoces
Alltid i mellanåt smyger sig julstämningen även över Nikonisten. Det brukar årligen börja med Studentkören Pedavoces adventskonsert. Och visst blev det så också i år. Men med det undantaget, att det blev besök på både fredagens och lördagens konsert.
Alltid lika stämningsfyllt. Man kunde nog notera att även här har pandemin spelat en roll i moll. Kyrkan brukar vara fylld under dessa adventskonserter.
Kören ackompanjerades av Karolin Wargh på orgel och piano, Erica Nygård (flöjt), Vladimir Reshetko (cello) och Pontus Grans (kontrabas).
I finalen (Härlig är jorden) fick publiken medverka i två verser. Alla bar ansiktsmask i publiken.
Gloria sjöngs från läktaren
Erica Nygård, Vladimir Reshetko och Pontus Grans
Kören leddes av Dan Lönnqvist
Nikonisten fick så mycket julstämning, att i morgon (advent) blir det nog att tända ljusstaken!
Några till foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Årets rockigaste julshow på Ritz
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på kombinerad jul- och rockkonsert. The Old Time Rockers gjorde på fredagskvällen en julshow på Ritz.
Rocking Around The Christmas Tree vol. 5 var på tapeten. Gästande artister var Patrick Linman och en massa dansande (och twistande) jultomtar. Denna konsert skulle ju ha körts i fjol, men pga du vet vad blev den inställd.
Patrick Linman var gästartist på konserten
Johan och Roffe rockade loss riktigt ordentligt
Monica, en av de tre solisterna
Fartfyllt på scenen
KG Wigren presenterade bandet
The Old Time Rockers ger lördagen den 27 november ännu två konserter på Ritz, klockan 15 och klockan 19. Därför nämner jag inte vilka låtar de spelar.
Några extra foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Wasa Sinfonietta överraskade - igen - med "Metsä"
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på söndagskonserter. Denna gång var det Wasa Sinfonietta som överraskade. Den här orkestern har alltid varit väldigt kreativ med sina temaval och själva framföranden.
Orkestern har ju redan fyllt 90 år, men pga pandemin blev det jubiléumskonsert först i år. Denna konserts överraskningsmoment var att det var beckmörkt i salen under helan konserten. Nikonisten funderade ett tag på att skippa allt å fara hem. Men allt har ju något gott med sej. Eftersom det var helt omöjligt att fota under konserten, fick Nikonisten chansen att verkligen njuta av musiken.
Varför var det lika mörkt som i Jeppo? Jo för att hela konserten ackompanjerades av en unik naturfilm från de finska skogarna i olika väderförhållanden. Filmen gjordes av själva Veikko Ruohotie och var nog verkligen proffsigt uppbyggd.
Musiken skrevs av kompositören Lasse Heikkilä. Hans breda repertuar omfattar främst andlig musik och några av hans mest kända verk är "Suomalainen Messu" och musikalen "Simon Kyreneläinen".
Konserten var en njutbar balans mellan naturfilmen och orkestern.
Ari Sillanpää, som spelar klarinett i orkester, agerade konferencier och berätta om konserten
Tarja Huntus, nyvald ordförande för orkestern
Wasa Sinfonietta, med lite förstärkning från Vasa stadsorkester
Tarja Huntus
Festtalet hölls av stadsdirektör Tomas Häyry
Veikko Ruohotie, Lasse Heikkilä och Ville Mankkinen
En absolut fin konsert på alla vis.
Mera foton (inte så många) hittar du i WEBFOTOALBUMET
Äntligen Jäätelökesä!
Alltid i mellanåt går någon dröm i uppfyllelse. En gjorde det på tordagskvällen. Min stora idol sedan många år, Maarit Hurmerinta, uppträdde i Vasa stadsbiblioteks Drama -sal.
Vareviga stol var i bruk när konserten körde i gång. De första var på plats kl 17:30 (konserten började kl 19:00!) Nikonisten må erkänna att han var på plats redan kl 18 ... ville absolut inte missa konserten. För första gången Maarit LIVE!
Maarit Hurmerinta gav en konsert, späckad med fina tolkningar väckade varma minnen. Hennes röst lät som Maarits röst skall låta. Normalt brukar Sami Hurmerinta komppa på duokonserterna, men har varit sjuk och ersattes med Antti Ikola. Vi önskar Sami god bättring. Maarit berättade att de har gjort mycket samarbete med Antti i över 15 år. Antti själv föreslog 50 år, men det köpte inte Maarit.
Antti Ikola och Maarit Hurmerinta
Maarit -fansen fick nog komma till en härlig buffét. Hon visste nog vad publiken ville höra och hon lockade publiken med att sjunga. Mellanspeaken var känslofyllda och hjärtliga.
Klart vi fick höra de flesta bästisarna; Tulitikku, Lainaa vain, Jos tahdot tietää, Hymypoika. Finalen bjöd ju på ett par höjdare, Jäätelökesä och Tuskan tanssi! Det var svängig jazzig stämning på låtarna,vilket ju är Maarits varumärke.
Konserten arrangerades av Vasa kultur- och bibliotekstjänster med Max Bäckman vid rodret. Tack vare stödet från Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland, kunde konserten ordnas och dessutom med fritt inträde.
Du hittar några foton och ett par videosnuttar i WEBFOTOALBUMET!
David Lyttle på Doo-Bop Club
Alltid i mellanåt krockar konserterna i lilla Vasa. I lördags ärades Doo-Bob av en berömd jazztrummis, David Lyttle - ja och vilken Trummis!
David Lyttle (Irland) har trummat i över 25 länder. Han har turnerat med bl.a. Kurt Rosenwinkel, Jonathan Kreisberg, Dave Liebman, Seamus Blake, Joe Lovano, Jesse Van Ruller, Terell Stafford, Pino Palladino, Kenny Werner and Liane Carrol.
Han uppträdde tillsammans med Kokkolamusikerna Martin Söderbacka och Eevalotta Matikainen och detta var inte första gången.
Eevalotta Matikainen
Trion framförde olika jazzlåtar, som kunde beskrivas som melodisk jazz med moderna kryddor. Resulterar i att musikerna in
spireras till både rytmiska och harmoniska äventyr.
David är också låtskrivare och äger ett eget skivbola Lyte Records.
En njutning att lyssna till trion
.
Steve 'n' Seagulls blue-grassade loss på Ritz
Steve ‘n’ Seagulls är ett finskt country band, som gör blue-grass versioner av kända hårdrock- och metallåtar. Deras instrumentala arsenal är minst sagt imponerande med banjo, mandolin, trummor, kontrabas, dragspel, gitarr, flöjt och annat spännande! Bandet blev känd sommaren 2014 med sina musikvideor på YouTube, speciellt med deras cover av AC/DC:s låt “Thunderstruck”, som i skrivande stund har över 105 miljoner views på YouTube. Numera ingår både klassiska covers och eget material i bandets repertoar. (Ritz) Nikonisten har för sej att det är mera sällan man hör slagverk i blue-grass biisina, men å andra sidan var ju texterna också lite aalejs.
Nikonisten upplevde bandet första gången för ca 4 år sedan, då också på Ritz. Härligt att det börjar lossna på kulturfronten. Publiken tog emot bandet med massor av applåder. För första gången tillät Ritz servering inne i salen. Alltså man fick hämta sitt dricka och ta med (i plaststop) till bänken. Skulle nog inte funka på en konsert med klassisk musik, men med Steve 'n' Seagulls var det helt okay. Eftersom alla visste om detta på förhand verkade ingen störas av att en del av publiken travada av och an till baren. Säkert ett mycket välkomnat tillskott till föreningens kassa. Publiken passade på och tankade ganska ofta.
Hiltunen (Viljam Hänninen) öser på, i bakgrunden Jamppa
Jamppa (Janne Tuovinen) hanterade sin kontrabas verkligen på ett annorlunda sätt än man är van vid. Skicklig musiker.
Jamppa (Janne Tuovinen)
Hoppas fotot förmedlar någonhundradedel av det fartfyllda scenuppträdandet
Första gången Nikonisten ser någon spela kontrabas på det hät sättet - men varför inte?
Remmel (Tomi Tajakka)
Allsomallt var det en lyckad show. Alla njöt - lika mycket bandet och publiken som Ritz -gänget, som stod för arrangemanget.
Bandet:
· Jamppa (Janne Tuovinen) – kontrabas, sång, fiol
· Hiltunen (Viljam Hänninen) – dragspel, mandolin, keyboard, kantele, flöjt
· Herman (Matias Haavisto) – banjo, gitarr, såg, sång
· Remmel (Tomi Tajakka) - akustisk gitarr, mandolin, balalaikka, sång
· Skubu (Juha Salonen) – trummor, slagverk, sång
Några foton och videosnuttar hittar du i WEBFOTOALBUMET.
Med Haydns toner på en öde ö!
Alltid i mellanåt fylls Nikonistkroppen med trumpetstötar, jubel och glädje. Närmast de känslor föddes under barockoperan L'isola disibitata av Haydn (den öde ön). Den framfördes av Helsingfors barockorkester under ledning av Aapo Häkkinen under barockfestivalen i Vasa stadshus.
Det är ju allt för länge sedan man fick njuta av sådant - och nu med verkligt hög klass. Operan var båda färggrann och fartfylld. Det fanns nog inte nå tomma pauser. Rollinnehavarnas tolkningar var helt enkelt superba och kompletterade varandra väl.
I rollerna Giuseppina Bridelli (på fotot), Kajsa Dahlbäck, Hugo Hymas och Kristian Lindroos.
För en, som inte hade så mycket erfarenhet av en man tidigare, var det spännande att kolla in skeppet (Kajsa Dahlbäck)
Kapten och matros landstiger just på den öde ön, full av överraskningar. (Hugo Hymas och Kristian Lindroos)
Spännande och fartfyllda scener. Fiskafänge (med smygpublik) på gång.
Fartfylld final med typiskt Bondslut (utan att förstöra spänningen för någon genom att avslöja för myki)
Helsingfors barockorkester (dir Aapo Häkkinen) var härligt närvarande under operan och inte undangömd. Kändes som om stadshusets festsal skulle ha varit enkom planerad för dem,
Det fanns textning som sej bör, eftersom operan framfördes på utländska. De behövdes inte alls. Utan att Nikonisten skulle vara språkbigååva, var det lättast (och mest skönt) att följa med hela handlingen genom att fälja med solisternas miner och kroppsspråk.
Nikonisten överlåter recensionerna åt proffs, men måste få skriva av mej. Det lär nämligen finnas några biljetter kvar!
https://www.netticket.fi/vaasa-baroque-vasa-baroque
En för Nikonisten en helt fin ny och bekantskap. Dessutom utmärkt intro för Ritzkonserten på lördag (Steven'n'Seagulls!)
Hösttorg i Brånx
Alltid i mellanåt kan inte NIkonisten vara på flera ställen vid samma tidpunkt. Det blir att priorisera. Dottern kom på besök med sonen Alex. Han är en verklig Brandman Sam fan, så klart det blev ett besök till torget i Brånx.
Brändö höstevenemang brukar ha ganska fiskig betoning, I år inföll dock torgdagen på samma dag som fiskmarknaden vid inre hamnen. Så blidde det ingen fiskhandel i år, men trogna säljare ställde upp i det härliga höstvädret.
Brändö stadsdelsförening - Palosaaren asukasyhdistys ställer envist upp minst tre gånger i året och ordnar lokalfest på det fina torget.
Brändös egen borgmästare Heimo Hokkanen ställer troget upp till alla evenemang. Heimo är en tvättäkta Brändöbo.
Några säljare ställde upp och sålde både bakverk och loppisprylar - det hör till att man prutar på allt :)
Vad vore en häppening utan grillkorv?
Loppis på gång
Dragsnäsbäcks frivilliga brandkår ställer upp varje gång. Vilken härlig upplevelse för barnen att få kolla en riktig brandbil. Det fanns ganska många 'brandman Sam' som ville sätta sig vid ratten. En riktig Brandman Sam satte på ded blåa varningslamporna - och känn den förtjusning hos barnen ...
Lyckofontänen 'Havsvinden' är alltid välbesökt. Du kan få din önskan uppfylld genom att slänga en slant i vattnet.
Sedlar är bättre att ge direkt till föreningen, de mår inte bra av vattnet.
Naturen bjöd på otroligt fina höstliga färger. Nu bara att ta sikte på jultorget. Tiden dyker upp på FB sidorna.
Wentus Blues Band 35!
Alltid i mellanåt firar någon i bikantskapskretsen födelsedag (eller år). Nu var det dags att fira 35 års kalas med Kokkolabördiga Wentus Blues Band. Festen hölls naturligtvis i Robbans Garage (Kulturgaraget) på Katarinegatan. Precis där som Robbans pappa Ole Hagnäs hade sin bilverkstad i tiderna. Där har väl alla varit någon gång och fått hjälp?
Själva firandet var en häftig konsert med ca 50 i publiken. Skulle säkert ha varit 150 om inte restriktionerna skulle ha stoppat. Trevligt att träffa bekanta som man inte har sett på gårrläng!
Wentus Blues Band bjöd på en massa klassiker, men också nya låtar från nya albumet.
Den entusiastiska publiken nöjde sej inte med att bara klappa i takt med snaren utan det blev lite dans till de medryckande tonerna.
Robbans Garage på Katarinegatan i Kokkola.
Niko Riippa, Pekka Gröhn, Daniel Hjerppe, Juho Kinaret och Robban Hagnäs
Robban Hagnäs med sin Fenderbas
Pekka Gröhn, mycket skicklig keyboardare, han brukar spela med bl.a. J Karjalainen.
Juho Kinaret, vokalisten med fart och show.
Daniel Hjerppe - The Drummer.
Wentus Blues Band - förnamnet lär ska betyda vind, klar, frisk luft...
Niko Riippa och Pekka Gröhn.
Meir bildrä å nå halvskakå videåna hittar du här WEBFOTOALBUMET!