En fiol och en julkonsert
Alltid i mellanåt får Nikonisten uppleva nya saker. För första gången blev det en fin och annorlunda julkonsert med Oneviolin på Ritz i sin hemstad.
"Bakom ONEVIOLIN-aliaset är Pekka Niemi, som studerade på Londons prestigefyllda Royal College of Music. Han har de senaste åren blivit en internationell hit i sociala medier, där hans videor har samlat dussintals miljoner visningar. I dem gör hans covers på välkända låtar både härifrån och från runtom världen genom att göra alla ljud, från trummorna till melodin, med enbart fiol. En enda låt kan alltså bestå av upp till hundratals olika violinspår." (Ritz hemsida)
När Nikonisten kollade biljetterna på eftermiddagen, fanns det en plats ledig nere och tre på läktaren. Oneviolin har nog spelat sig till Vasabornas hjärtan. Lyckligtvis ger han en konsert den 10 december, denna också på Ritz.
Oneviolin har spelat fiol sedan barn och han berättade om hur han spelade i bostadsbolagets trappor dagen före julafton. Varje gång spelade han 'Sylvias julvisa', 'Sparven om julmorgonen' och andra bekanta julsånger.
På videoinstallationen kunde man följa med hur han tog fram alla ljud, allting på en och samma fiol
Oneviolin öppnade konserten stämningsfullt med 'Stilla Natt' och fortsatte sedan med de mest kända julsångerna. Både klassiska och modernare och poppigare
Mellansnacken handlade mycket om själva spelandet, men dit rymdes också annat. Nikonisten väntade med spänning på att få höra sin favoritlåt, men Oneviolin skulle spela sista låten och den var inte den.
Som tur var blev det två extranummer, varav den första var favoriten "Walking in the Air", låten från den tecknade serien om snögubben och den lilla pojkjen, som brukar visas på TV förr i världen på julafton. Han framförde den med bravur.
Konserten avslutades med inte precis en julsång, men en låt, som passade in just till tidpunkten. Oneviolin tolkade Sibelius' 'Finlandia' på ett annorlunda sätt, den var ganska mäktig. Avslutningsvis fotograferades Oneviolin framför sin Vasapublik. Nikonisten rekommenderar.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Stundars julmarknad och Julfiilis
Alltid i mellanåt, hinner Nikonisten på tvenne marknader samma dag. Klart det blidde en tur till Stundars julmarknad, startade ca en timme efter öppningen för att undvika rusning. Men ack så fel det blidde! Bilkön till parkeringen tänjde sej nästan ända till Meteorians Jupiter. Hmm, skall man vända om eller vara seg. Segheten vann, men det tog sin tid. Aldrig tidiagare varit med om en sådan rusning och har ändå besökt marknaden ett antal gånger. Nå väl till bättre ändan av kön fick jag en paradplats.
Sällan, om nånsin, har jag erfarit så mycket människor på julmarknaden. Men mycket folk skall det ju vara. Vädret var bästa möjliga, några minusgrader och lätt snöfall. Dock snubblade Nikonisten ett varv och det var inte något lätt fall!
Några bilder med kommentarer:
Redan vid ingången till området kunde man ana, att det var mycket folk - och aningen slog rätt
Kön till syltgrisarna sträckte sej ända till Malax, så denna gång hoppade Nikonisten hälsosamt över grisarna.
Syskonen Berg uppträdde med julsånger. Man borde definitivt ha något att slå i glasen, om man skall sjunga utomhus vintertid. Men stämningen var på topp.
Det var full rulle i lekparken. Tyvärr hade Nikonistens 'egen' lekkompis tagit till flykten till Åbo och var inte med denna gång.
Bytte sedan adressen till Kasern 13, för att för första gången kolla Julfiilis -evenemanget.
Här var det ingen kö till parkeringen, inträdet kostade 2 EUR. Lite kö var det tilll att ata selfies med alpakkorna.
Alpakkorna var inte alltid så villiga att ställa upp. Men populära är de alla gånger.
Inne i kasernen väntade en ivrug publik på att föreställningen 'Rödluvan' skulle börja. Dockteatern Lilla Åsnan stod för förevisningen. Klart det var mindre folk på detta evenemang, eftersom arrangörerna hållar på från 2 till 10.12
Mera bilder från marknaderna hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Skivmässa i Vasa
Alltid i mellanåt kan man hitta Nikonisten på en skivmässa, trots att han inte äger en grammofon längre. Årets skivmässa ordnades lördagen 11.11 kl 11 - 16 på Alere i Brånx. Det är mångsysslaren Anssi Marttinen som står för evenemanget. Han är ju känd från Radio Vasa, Halloween Blues, Poplafka mm.
Detta år fanns över 20 säljare på plats, bl.a. från Åbo, Vasa, Jeppis, Kokkola, Helsingfors, Seinäjoki, Esbo, Hangö och Jurva. Flere bekanta ansikten. Under den första timmen var besökarantalet redan över 100. Alere är mycket lämplig plats för en dylik mässa.
Kimmo Köykkä ordnade i tiderna 18 skivmässor i Vasa. Först i Restaurang Olympic och senare just i Alere. Själv har han bara en gång själv sålt skivor. Men varje mässa har han nog köpt några vinyler, det kan Nikonisten bevisa. Kommer i håg att Kimmo gillar inhemsk punk.
Förutom vinyler såldes också 'tilläggsutrustning' till intresserade.
Den här vinyler lär ska vara lite speciell. Så speciell att själva skivan förvarades vid kassan vid ingången. Själv hade jag aldrig den skivan, men nog nästan komplett samling av James Brown, inklusive dubbelskivan 'Hell'.
Nej, CD-skivan är inte död trots alla försök. Tvärtom har den gjort en ordentlig comeback. Men mest bläddrade nog köparna bland vinylerna.
I bland kunde det bli lite trängsel, men det är samlarna van med.
Jan Richardsson (till höger) har Nikonisten bongat på varje skivmässa. Han äger en av världens främsta Rolling Stones samling. Han hittar knappast något till hans samling på denna mässa. Men oftast köper han något album.
Skivmässan är också en viktig träffpunkt, där sammasinnade träffas och umgås. Det gäller lika mycket köpare, samlare och säljare.
Den förbannade hälsporren gjorde sej genast påmind, så Nikonisten ansåg det vara bästa att halta i väg hemåt. Som tur var det bara ett par kvarter. Undrar om man kunde sälja hälsporren till någon - billigt?
Du kan hitta bekanta på bilderna i WEBFOTOALBUMET!
Intimt och stämningsfullt med Louise Hoffsten
Alltid i mellanåt får man uppleva nya sidor av bekanta artister. Louise Hoffsten gjorde en fin och stämningsfull spelning på Ritz. Förra gången (var visst i februari 2015) var det en sprakande konsert tillsammans med Wentus Blues Band. De gjorde också en spelning i Jeppis.
Denna gång blev det en duospelning med gitarristen Rickard Krantz.
Louise Hoffsten har under sin trettioåriga solokarriär som förutom bluesen även omfamnat genrer som rock, visa, folkmusik och jazz successivt spelat sig in i publikens hjärta. I februari släppte hon albumet "Crossing the Border".
År 2013 gick Hoffsten direkt till final i Melodifestivalen med låten “Only the Dead Fish Follow the Stream” en låt som sedan låg sammanlagt tjugotre veckor på Svensktoppen.
Louise testade också om någon i publiken har besökt Memphis och sen blev det fina tolkningar.
Hon sa att hon inte är så bra på finska, utan kan bara några ord som Wentuspojkarna har lärt henne. Jag vet inte om jag vill veta alla dessa ord och uttryck? Hur som helst, tycker Louise att finska ordet "kiitos" är mycket vackert.
Spelningen var mycket lyckad och publiken njöt. Det blev liksom en ett äventyr genom hennes långa karriär.
Några bilder från spelningen:
De spelar också i Kokkola på Kulturgaraget (SOLD OUT!) och i Helsingfors
Mera bilder kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Flyger å far bland drakar och magistrar
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på olika utställningar. Hade en jobbkeikka till Jyväskylä i veckan och passade på att besöka en fotoutställning. På hemvägen blev det en avkrok till Tikkakoski (Pilfors?). Där har redan länge funnits en unik utställning med finska flygvapnets olika flygplan.
Inte bara det utan där finns också simulatorer och videon för intresserade. En stor del av landets historia alltså. Rekommenderar ett besök, reservera tillräckligt tid. Utställningen är ännu mera intressant sommartid då de planen som är på gården inte är snötäckta, bl.a. Saab 35CS Draken (DK-270), MiG-21bis (MG-138) (”Ylli”), MiG-21UM (MK-126), Mi-8 (HS-1) och Folland Gnat Mk.1 (GN-104).
På grund av inte-vinteranpassade-skor nöjde sej Nikonisten med utställningen inomhus. Förutom plan fanns där också målningar och miniatyrer, samt simulatorer.
Här kommer några smakprov:
Bristol Blenheim mk IV
Saab 35FS Draken (DK-223)
MiG-21F13 (MG-92)
Fouga CM 170 Magister (FM-45) skulle inte göra en fuga när ...
Saab 91D Safir (SF-2), hittade inte något Volvo-flygplan?
Klassiska Douglas DC-3 / C-47 (DO-4) "Dakota". I Finland finns ännu ett exemplar som flyger och far. Denna "Lady" förvaras vintertid i hangar på Vasa flygplats. Understödsföreningens medlemmar får flyga omkring med den pärlan. Själv hör jag varje gång när den flyger i Vasa höstar och vårar. Motorljudet från en DC-3 stjärnmotor kan man bara inte ta miste på.
Tyvärr finns inte muséets hemsidor på svenska, men kolla i alla fall WEBSIDAN!
Rena fyrverkeriet på Ritz!
Alltid i mellanåt kan en konsert kännas som praktfyrverkeri på Veneziaden. Halloween Blues huvudkonsert på Ritz bjöd på smällare, grytor, stjärnskott så det sprakade.
Först uppe på scen Janne - OobiDoobi - Smeds öppade med att instruera var toaletterna finns, om man blir nödig. Är man inte nödig så fixas detta vid bardisken. Avslutningskonserten var K18 - så serveringen fungerade hela kvällen och man fick ta med drickat till konsertsalen.
Av kvällens artister var Helge Tallqvist band, med Jonne Kulluvaara på gitarr, Mikko Järvinen på trummor och Jaska Prepula på bas. Med sej hade dom unga solisten Unna Kortehisto. Det bjöds på svängande roots.
För Nikonisten var Unna en ny bekantskap. Verkligen härlig röst och lyste upp hela scenen. Hon tog sin publik under de första 10 sekunderna.
Sen kliver the Frostbites upp på scenen Jonne Kulluvaara, Mikko Peltola, Jaska Prepula och med sej har de legendariska Kat Baloun. Kat föddes och uppväxte i USA, men har sedan 1994 bott i Berlin. Här bjöds det på mörk groovy blueasstämma och fina solon på munharpa. Kat har besökt Finland och Vasa i flera etapper. Hon säger att hon älskar Finlands vinter (?).
Kat bjöd på scenkarisma och fina låtar. Avslutningsvis fick publiken njuta av en fin version av "Some kind of Wonderful", som ju är en gammal Grand Funk -klassiker.
Groove, soul, funk, blues - juu nejm itt! Marjo Leinonen & Bublicans bjöd på en sprakande konsert. Många låtar från deras nya album Holy Roller. Hon är känd från bandet Balls från 1990 -talet. I bandet spelade Ville Niemelä på sousafon (ganska ovanligt instrument på bluesscener, men nära släkt med bastuba), Risto Kumpulainen (keyboards), Sami Vettenranta på trummor och Tuomo Dahlblom på gitarr.
En verkligt fartfylld avslutning på kvällen. Publiken levde med i alla låtar och dansade på sidogångarna, många sjöng med i refrängerna. Alla dansare respekterade publiken genom att inte dansa framför scenen. Tack Anssi och gänget för årets Halloween Blues!
Några extra bilder kan du hanma att kolla i WEBFOTOALBUMET!
Lena & The Slide Brothers på Sky
Alltid i mellanåt ordnas så många konserter samtidigt i Vasa, att Nikonisten bara inte hinner med. Fredagen till ära blev det ett besök till Sky Bar & Terrace, för att njuta av härlig blues och rootsmusik. Vädret var ypperligt för Halloween Blues.
Lena & The Slide Brothers har sedan 2009 förenat amerikansk blues- och roots.
Under giget fick publiken njuta av både deras egen produktion och versioner av blues och rootspärlor. Gitarristerna var mycket samspelta och gitarrsolon avlöste varandra efter hand. Den dolda trummisen var också mycket skicklig. Det fanns inte många tomma stolar på Sky Bar & Terass. Synd att inte belysningen var på Nikonistens sida.
De uppträdde också 2014 på Halloween Blues, då i restaurang Central.
Ykä Putkinen mitt i ett fint gitarrsolo
Lena Lindroos och Matti Kettunen i farten
Lena Lindroos – sång och bas
Matti Kettunen – gitarr, sång
Ykä Putkinen - gitarr, sång
Juha Litmanen - trummor
Det finns några foton i WEBFOTOALBUMET!
Härlig blues i Skyn
Alltid i mellanåt byts Nikonistens musikgenre ganska snabbt. Onsdag var det finländska Proggpärlor, fredag var det högklassig opera på stadshuset och på lördag en sväng till centrum förde Nikonisten till Sky.
I serien Roots nights (Halloween Blues) gav Big Creek Slim en lite annorlunda spelning. På det sättet annorlunda att spelningen började redan klockan 18 och andra set spelades först efter någon fotbollsmatch (på TV). Kändes nog lite obekvämt för Nikonisten som ju inte är någon sportfantast.
Big Creek Slim heter egentligen Marc Koldkjaer Rune och är hemma från Danmark. Han har valts till Danmarks bästa bluesartist flere gånger. Han har erövrat den europeiska blueskartan snabbt och gör spelningar på klubbar och festivaler både som soloartist och med band.
Jaska Prepula föddes med blues i ådrorna. Han har spelat bas i flere band utrikes och på hemmafronten, ofta med Tomi Leino Trio (Tomi Leino, Jaska Prepula och Mikko Peltola, en suverän bluestrummis). Den trion har spelat i Vasa på Halloween Blues evenemanget.
Nikonisten kände inte till Big Creek Slim, sen tidigare, så det var spännande att lyssna på spelningen. Det var nog roots med djupa rötter. När han började sjunga flög tanken till New Orleans och Mississippi. Min vän vid samma bord sade att det lät som Louisiana Red för 50 år sedan.
Eftersom det var en duospelning, fick Prepula ersätta trummisen via kontrabasen. Det gjorde han bra.
Det var en fin spelning med äkta blues. Synd att den avbröts efter första set för en fotbollsmatch mellan Grönland och Alaska? Efter matchen fortsatte spelningen.
Big Creek Slim, med fina solon på gitarren
Big Creek Slim och Jaska Prepula
Jaska Prepula skötte både basen och rytmen
Foton från spelningen (med mycket dåligt ljus) hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Nikonisten på opera (Proserpin med Vasa Baroque)
Alltid i mellanåt går Nikonisten som vanligt folk på opera. Konstigt att en del medmänniskor har egendomliga uppfattningar om opera. Det är verkligen inget konstigt med opera. Vasa Baroque har i 10 års tid tagit operan till Vasa. Man behöver alltså inte resa någonstans för att gå på opera. Nikonisten har varit på ett antal operor i Vasa stadshus. Har aldrig varit missnöjd.
Vasa Baroque firar tioårsjubileum och ger publiken en Finlandspremiär, Proserpin av Joseph Martin Kraus. De lokala tidningarna (samt HBL) har noterat detta och skrivit ingående om operan.
Det var svenska kungen Gustav III som beställde "Proserpin" av Kraus. Mycket sällsynt att opera framförs på svenska. Sopranen Kajsa Dahlbäck, Vasa Baroques grundare, tycker det är speciellt festligt att få sjunga på svenska.
1700 -tals svenskan fungerade inte i Nikonistens hjärnkontor, inte alls. Skulle ha förstått lika mycket om det skulle ha varit italienska. I programbladet fanns det nog förklaringar till scenerna. Men det störde inte alls. Musiken och sången känner inte till språkmurar. Det fanns också möjlighet att läsa textningen på mobilen via en app. Det fanns bra belysning på scenen, tack Frontline.
En herrlian detalj, på scenen fanns en stor 'mötestavla' och körmedlemmarna målade där en story vartefter operan framskred. Lite som 'Kylli -täti piirtää'. (man måste vara gårrgammal för att förstå detta). Det gillade jag. Recensionerna överlåter Nikonisten till proffesionella, men bidrar med några bilder.
Inte heller i dag behövde jag ångra att jag gick på opera. Mycket proffsigt och allt löpte med fart.
Kören bestod av medlemmar från Vasa Baroque Ensamble och sångare från Novia och Centria yrkeshögskolorna
Karolina Andersson och Eldrid Gorset, som mor och dotter
Kajsa Dahlbäck
Som man kan tolka, så blev det ett gott slut på äventyret! Nikonisten skall inte avslöja, att det var butlern...
Lördag 14.10 på Vasa Stadshus kl 19 ges ännu en föreställning - passa på!
Proserpin:
Av Joseph Martin Kraus.
Dirigent: Aapo Häkkinen.
Iscensättning: Erik Söderblom.
Solister: Eldrid Gorset, Karolina Andersson, Tuomas Katajala, Kajsa Dahlbäck, Robin Turunen och Jaakko Kortekangas
Ensemble: Sångare från Novia- och Centria-yrkeshögskolorna, Vasa Baroque Ensemble och Vasa stadsorkester.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Finländska proggrockens pärlor på Ritz
Alltid i mellanåt får Nikonisten känna sej ung. Då Vesa Aaltonen Prog Band spelade på Ritz var medelåldern i publiken ganska hög, men desto hjärtligare. Proggrockens älskare tog sej till Ritz. Överraskande mycket damproggare i publiken. Det var trevligt.
Vesa Aaltonen hör säkert till landets bästa trummisar, han trummar inte - han spelar på trummorna. Vesa är en av grundarna i Tasavallan Presidentti som nog är finska proggens grundpelare. Förutom Pressas låtar (Tolonen) spelade de också låtar av Made In Sweden och Pekka Pohjola.
Helt fantastiska musiker hade Vesa samlat i hop. Jukka Tolonen hoppade in som basist i många av hans låtar. En låts text var skriven av Jim Pembroke (Wigwam). Proggsångerna sköttes av Jukka Gustavson (Wigwam) och de lugnare (Made in Sweden) tolkades fantastiskt av Ella Tepponen. Det enda Nikonisten saknade var Eero Raittinens röst, han kunde inte medverka av hälsoskäl. Jukka Tolonen valde basen i stället för gitarren denna spelning.
Encoren blev Frank Zappas "Peaches En Regalia". Helt enkelt en toppenkonsert.
Jari Heino
Vesa Aaltonen
Jukka Tolonen
Vesa Aaltonen Prog Band
Ilmari Rönka
Jukka Gustavson
Jere Haakana och Juha Kuoppala
Ella Tepponen
Några extra foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!