På markna'
Alltid i mellanåt ordnas vårmarknad i Kristinestad. I år meddelades det att 110 försäljare ställer ut sina produkter. Men antingen har Nikonisten vuxit eller så har marknaden krympt. Det kändes som om marknaden var mycket mindre än tidigare år. Eller berodde allt detta på att jag tidigare år har besökt marknaden på lördag, men i år på söndag. Det hade inte inte regnat på natten, så marknaden har inte kunnat krympa av tvätten.
Men det bjöds på sol och varken snålblåst eller krankar. Kunde dricka kaffet på Jungmans terass. Det var en helt ny upplevelse.
Som tur var så fanns det några welldone korvar som ropade på mej redan i början av vistelsen.
Hmm ganska mycket kinakrimskrams på marknaden.
Kändes lite som om kinakrimskramset har ökat från år till år. Barnen gillar säkert, men jag skulle hellre ha sett mera hantverk i stället. Honung och olika kryddor fanns också till salu.
På loppis kunde man hitta verkliga fynd. Verkligen miljövänlig bil, dessutom av mycket klassisk modell.
Det gick ganska snabbt att kolla marknaden, så passade på att vandra omkring i Kristinestad. Vädret var ju bästa möjliga och staden är ju trevlig. I bakgrunden syns Ulrika Eleonora, en mycket sevärd kyrka. Några bekanta träffade jag inte, men det var ju förståss kyrkotid.
BotniaVasan på 131,2 km!
Nedräkningen klar startskottet riktades detta år österut - with love. Sportarens liv e inte så enkelt. Väckning kl 6, så man hinner fixa håret och äta gröten och packa väskan med allt som man inte behövde. Dags för BotniaVasan 2023! Efter all inflationsväder visade tempen på några minusgrader. Trots alla spåpersoner sken solen precis hela dagen. Nordanvinden var skitkall, men solen värmde. Förstår bra det där med att klä sej i lager. Tror jag skulle ha klarat mej fast jag skulle ha tagit bort lager 4 och 5, måste testa 2024. Över 400 anmälda till detta evenemang. BotniaVasan är inte bara en tävling, det är ett sätt att umgås och ha trevligt. Kollade några rastplatser och det var myckt folk som hejade på skidåkarna.
Kommer inte i håg hur många gångar Nikonisten har deltagit, men fingrarna räcker inte till. Vid Komossa skola med restaurangrättigheter och första tidskollen är man alltid punktliga. År 2022 kom ettan in exakt 1:24 efter starten, men då var det skitföre. Ettan kom i år 1:14 efter starten. Grillmästaren hade räknat ut att Nikonisten dyker säkert upp 1:04 efter starten och hade då redan färdigt bokat två well-done grillkorvar. Den första är till för att man skall bränna gommen, den andra är då mera för magsäcken.
Det är ett ofantligt värdefullt jobb alla funktionärer gör för skidåkarna och föreningarna. Dessutom är de alla så glada och trevliga. Har stått med dem i solsken, regn, storm, snöstorm ...
Kaveria ei jätetä kuin vaan pikkasen och det bara just vid mållinjen.
Känn den vårligt sportiga känslan och i synnerhet solens värme!
I spåret kunde man hitta både yngre och äldre tonåringar.
Alltid i mellanåt bättrar Nikonisten sina sportiga resultat. BotniaVasan 2023 fixades på lite över 131 km! Nikonisten är verkligen på spåret! Nästa mål är att få på strumporna på morgonen utan att stöna! He vaal noo braa!
Så det inte blir nå reklamationer så är det värt att nämnas att deltagarna skidade 52 km eller 25 km (red.anm.), Nikonisten bilade 131.
Mera foton hittar du på botniavasan.fi bildarkiv eller i Nikonistens WEBFOTOALBUM!
Stämningsfull julkonsert med WSG
Alltid i mellanåt låter sej Nikonisten överraskas - med glädje. Kanhända en av de vackraste AveMarior fick Nikonisten njuta av på Wasa sångargilles traditionella julkonsert i Trefaldighetskyrkan. Den tolkades otroligt fint av Pia-Karin Helsing.
Pia-Karin Helsing var gästande solist på konserten. Hon sjöng både solo och med kören samt ackompanjerad av Anton Ylikallio. Dessutom gav hon konserten gyllene vingar genom att spela cello, det är inte ofta man har solister som både sjunger och spelar. Adams julsång O Helga Natt fick absolut en helt ny dimension med sopranstämma, du måste bara höra den.
Jimi Järvinen, Vasas egna orgelvirtuos, både ackompanjerade och spelade solo i Fantasi över franska julsånger. Jimi är konstnärlig ledare för Lappo internationella orgelfestival.
Publiken fick njuta av traditionella julsånger, men också nya och i nya arrangemang. Innan konserten diskuterade Nikonisten med Jimi om det är ett måste att ha med de gamla traditionella julsångerna på en julkonsert. Vi kom snabbt, utan omröstning, fram till att de bara hör till och måste vara med. Det är ju i första hand dem publiken vill höra.
Stefan Wikman, dirigent. Konserten lämnar ingen kall. Självklart man fick njuta av klassiker, som Härlig är jorden, Stilla natt, Betlehems stjärna. Inledningen traditionsenligt med Alta Trinita Beata, en processionssång från 1400-talet, arrangerad av Göte Widlund.
Årets julkonsert levde verkligen upp till WSG devisen "Nyskapande på traditionens grund". Lördagen den 17.12 kl 18 ger kören en repris på den fina konserten. Det finns ännu biljetter kvar.
Du hittar mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Fullt öös på Ritz!
Alltid i mellanåt blir det fart på Nikonisten. Fredagens konsert bjöd på fullt ööös från början till slut. Stefan Sundström med sitt band Den Sista Jäntan körde hårt på Ritz. Gänget är för tillfället på Finlandsturné. Torsdag gällde Uleåborg och onsdag på Kulturgaraget i Kokkola. De var imponerade av garaget.
Var inte bekant med Stefan tidigare, men njöt av den fartfyllda konserten. Namnet Den Sista Jäntan kommer från Povel Ramels låt? Konserten var intensiv och kort, kanske insprirerad av Povel Ramels Underbart e Kort? Hursomhelst serverades inga Evert Taube visor denna afton, och de skulle nog inte ha kännt sej värst komfortabla.
Publiken njöt och gav stående ovationer.
Några bilder från konserten
Välplanerad och rutinerad show på Ritz
Stefan:
"Jag har skaffat mej ett rockband som får Rolling Stones att påminna om Jätte-Arja Saijonmaa. Vi heter Sista Jäntan efter Povel Ramels gamla slagdänga om den ensamma flickan i Värmlandsskogarna som endast hade Pål i Backen och Måns med läppen som sällskap. Och så han vars namn vi inte vet…."
Stefan bjöd på intressanta gester under spelningen
Tyvärr hördes det alltför lite av keybordisten, hon var superbra (de gånger man hörde henne) men oftast överröstades hon av de andra i bandet
Receptet till musiken kunde se ut så här, enligt min vän Ari Lähteenpää:
"Tag 70-tals Rolling Stones eller Faces och boka till solist en rockversion av Cornelis Vreeswijk, som har lånat koregrafin av Joe Cocker"
Några foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Mera än gitarrer på GTM i Umeå
Alltid i mellanåt besöker Nikonisten samma muséum/utställning mera än en gång. Guitars - The Muséum hör till varje Umeåbesök, om bara tid hittas.
Bröderna Åhdén, hemma från Vännäsby, har skapat och underhåller ett av världens förnämsta gitarrmuséum i Folkets Hus byggnaden mitt i Umeå. Internationella TripAdvisor har rankat muséet 8 år som Umeås sevärdhet nummer ETT! Under besöket träffar du garanterat bröderna Åhdén, vilket ju ger mervärde åt besöket.
I det mysiga muséet hittar du massor av intressanta och sällsynta gitarrer, men också en hel del annat intressant. Vad sägs om en 6-strängad Hagström banjo? Den beställdes i tiderna av en musiker, som inte kunde spela banjo, men ville ha banjoljudet! Stäms alltså som en vanlig gitarr.
Det handlar naturligtvis massor om just gitarrer, men också många andra instrument. Så om du är mixare eller trummis hittar du nog att utforska. Det handlar om MUSIK.
Nedan några bilder från besöket i oktober 2022.
Definitivt ett måste när du besöker Umeå!
Mera foton från oktoberbesöket hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Bilder från tidigare besök hittar du i slutet av bloggen från 2016.
Nynningen äntligen i Finland och Vasa
Alltid i mellanåt möts gammalt och nytt! Gammalt, att Nynningen är ett svenskt proggband som turnerade flitigt på 70 och 80 talet. Nytt är att de spelar i Finland för första gången. I torsdags var den första spelningen på Kulturgaraget i Kokkola, sen följde Ritz i Vasa och sista spelningen i Finland blir i Helsingfors.
Gruppen startades 1970 av Bertil Goldberg och Tomas Forssell som en akustisk duo.
Nynningen turnerade under åren 1970-1980. Gruppen gav bland annat ut albumet "FÖR FULL HALS", med tonsättningar av den ryske poetens Vladimir Majakovskijs dikter, en skiva som räknas som ett av sjuttiotalets viktigaste utgivningar.
Gillade starkt killarnas spelande. Progestämningen hade absolut inte nötts bort. Alla medlemmar var mycket skickliga musiker. Om den energi de utstrålade från scenen skulle omvandlas till el, skulle denna spelning ha fixat hela fastighetens elförbrukning.
Några foton
Tomas Forssell spelar gitarr och sjunger i bandet. Han har varit med från starten.
Nynningen spelade på Ritz. De tyckte Ritz var väldigt häftigt att spela på. De kände naturligtvis till Tasavallan Presidentti, Wigwam, Piirpauke och andra proggband i Finland.
Mårten Magnefors bakom pukorna. Där har vi en som inte bara trummar, han spelar på trummorna mycket skickligt, dessutom så att trummorna aldrig 'störde' utan de fyllde upp.
Bengan Blomgren, med sina berömda solon. I Kokkola finns det en gitarr som är döpt efter honom och i Sveriga har ett tjejband döpt sin bandbuss till Bengan.
Tomas är lokomotivet, skicklig både på sång och gitarr. Rösten är som gjord för progg.
Thomas Jäderlund spelar altsaxofon och sjunger. Han kan sin sax han.
Nicke Ström med sin härligt nötta elbas. För fotografen mycket svårfångad.
Det var ett nöje att lyssna på spelningen, det skulle dock ha funnits lediga platser för mera publik.
Tomas Forssell: sång och gitarrer; Nikke Ström: bas; Bengan Blomgren: gitarr;
Thomas Jäderlund: saxofoner och sång; Mårten Magnefors: trummor.
ARRANGÖR
Ramasound
Mera bilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Arttu Wiskari - fullsatt konsert på Ritz
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på flere konserter efter varandra, oftast är de helt olika.
Arttu Wiskaris Suomen muotoinen kiertue landade i torsdags i hans födelsestad (nästan). "Nästan födelsestad" beror på att hans båda systrar föddes i Vasa, men familjen bodde i Esbo när Arttu föddes. Själv säger han att blev bråttom att flytta och ler brett.
Det blev ju nog att ta fram "Sold Out" skylten, men å andra sidan hade många i publiken årsgamla biljetter. Konserten, eller rättare sagt turnén, har blivit flyttad pga pandemin. Men nu var det dags för Vasa och Ritz.
Det blev till en mångsidig bekantskap, med början som lägereldsduo till rena rama discoexplosionen!
"Mökkitie" (2010) blev Arttu Wiskaris genombrott.
Tillbaka till konserten.
Konserten startade som lägereldsduo, Ritz scenen var enkelt men mysigt uppbyggd, med en videoskärm i bakgrunden. Arttus mellansnack satt väldigt bra. Många bekanta låtar fick publiken med genast från början.
Efter hand växte duon till sig, med kom flera musiker och mera instrument. När bandet var komplett, kunde man bara konstatera, att allt satt bra i hop. Mycket proffsiga musiker.
Trots att del ett skulle vara lite lugnare, så fattades inte tempo. Vid ett tillfälle stampade gitarristen takten så kraftigt att Arttu kände att han måste 'ingripa' (på skoj). Han var rädd att scenen inte skulle hålla. Dylika roligheter dök ständigt upp mellan låtarna.
Efter den första halvleken, ändrade också musikstilen från lite lugnare till en verkligt explosiv show. Under pausen tömdes 'nedre' scenen och instrumenten flyttade några steg upp. Sedan brakade det liksom loss och tempot höjdes. Tyckte att det ryckte med musikerna ännu mera, samspelet var super.
Arttu berättade om sin karriärsresa på gott och ont. En gång beslöt han seg (som Junnu Wainio) att skriva tango. Det blev sent på natten med lite förfriskningar i blodet. Men det funkade. En annan gång skulle latinorytmerna testas och ännu en rumba, även dessa funkade.
Han är öppen för nya utmaningar, men ha lovade, att han dansar i bara en låt!
Publiken steg upp under flera låtar och sjöng med, en del dansade om de rymdes.
Redan Suomen muotoisen pilven alla tände publiken. Men det bjöds också på:
Tässäkö tää oli?, Tuntematon potilas, Sirpa, Kahvimaito, Mökkitie, Meidän biisi, Kun me diskossa suudeltiin och många fler.
Mökkitie -låten fick avsluta konserten.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Mycket stämningsfull minneskonsert
Alltid i mellanåt besöker Nikonisten Jazz konserter och -evenemang. Vasas egen masterjazzmusiker Clark Jakobsson avled för ett år sedan. Vasa Jazz Club ordnade en mycket stämningsfull minneskonsert på Ritz onsdagen den 21 augusti.
Publiken i den välfyllda Ritz -salen var alla myndiga åldersmässigt. Härligt att notare så många besökare. Om alla som har spelat med Clark skulle ha medverkat, skulle det inte ha varit en konsert, utan en tredagars festival, konstaterades det från scenen.
Upplägget kunde inte ha varit bättre, det blev en intim konsert med skickliga musiker och välvalt program. Clarks son Mikael medverkade på piano. Mellan låtarna fick vi höra musikerna berätta om Clark, både som musiker och vän. Mycket intressant att höra vad allt de hade att berätta om olika situationer före, efter ochunder spelningarna. Publiken fick också uppleva videoinslag med Clark och hans tenorsaxofon.
Clark Jakobsson hade en mycket stark uppfattning om hur jazz skall låta. Han var influerad av storheter som Dexter Gordon, John Coltrane, Charlie 'Bird' Parker mm. Därför måste "Confirmation" absolut finnas på setlistan.
Finalen var välplanerad. Det blev inte något 'alla-upp-på-scenen-alla-lampor-på-pyroteknik', utan en av de finaste jag varit med om. Mikael Jakobsson (piano) ackompanjerade kvällens konferencier, Rolf Nordman, i Benny Golsons I Remember Clifford. Det var knäpptyst i salen. Det enda man kunde höra var kanske Nikonistens hjärtklappningar.
Konserten öppnades av Korsholm Big Band, där Clark också spelat.
Mariam Sandhu en av kvällens solister
Ralf Nyqvist, Per-Håkan "Pelle" Jansson, Mariam Sandhu samt Leif Östergård
Zacharias Holmqvist, Mikael Jakobsson, Stefan Brokvist
Mathias Sandberg
Peter Nordvall, Jaakko Salminen
Rolf Nordman i den fina och känsliga "I Remember Clifford"
Du hittar mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Bra start på fiskmarknaden
Alltid i mellanåt ordnas fiskmarknader i Vasa. Tidigare var det Fiskets Dag i Fiskarstranden och nu i veckoslutet ordnar Lions Vaasa Meri den traditionella Strömmings- och Sikmarknaden i Inre hamnen. Det var liksom full rulle genast.
Här några fotografiska observationer från fredagen.
Siklöjor från Savolax - då flyttas ansvaret till ätaren.
Eftersom vädret var strålande fanns det många besökare. En lämplig vind höll myggen borta.
Lions Vaasa Meri arrangerade den traditionella marknaden
Lite krimskrams måste det ju finnas på alla marknader
Siksoppan skröt kunderna på. Nikonisten valde att äta den på lördagen. Orsaken kommer senare.
Mycket folk i solskensvädret. Har nog tyckt det har varit lite väl svalt på morgnarna, senaste tiden (läs_ leta fram isskrapan!)
Här är orsaken till valet. Nystekta strömmingsbiffar - mums
Handeln gick som smort
Man kan väl inte säga att det var fiskens dag, närmare nog fiskälskarens dag.
På lördagen fortsätter marknaden, dessutom blir det segling och terassen har öppet.
Återkommer efter siksoppan!
Lisa Nilsson - fullt hus på Ritz
Alltid i mellanåt, men inte för ofta kan man läsa utanför Ritz - SOLD OUT! Då är det frågan om både succé och väntade artister. Måndagen den 29 augusti entrade Lisa Nilsson Ritz´ scen tillsammans med Mattias Torell och gav konserten "I Nöd och Lust".
Vet faktiskt inte hur länge fansen måste vänta på denna konsert. Biljetterna såldes snabbt.
På Ritz hemsida kan man läsa:
"I Nöd och Lust bjuder på hits från Lisa Nilssons över 30 år långa karriär och hennes och Mattias Torells personliga favoriter ur den svenska och brasilianska visskatten. Duon, som har arbetat ihop sedan 1990, delar en passion för soul, brasilianska rytmer och jazz, och det hörs i konserterna.
Berättandet och spelglädjen står alltid i centrum när de framträder tillsammans. De har en enorm repertoar att ösa ur när låtlistan ska väljas, och ingen kväll är den andra lik."
Ritzpubliken stornjöt, det kunde man känna. Härligt att få högklassiga artister till Vasa. Arrangör: Live Nation Finland.
Bildbomb från konserten:
Kolla recensionen i onsdagens Vasablad.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!