Tim Lothar & Peter Nande på Bluesafton
Alltid i mellanåt byter Nikonisten från en genre till en hel annan. Efter Vesterinens fina konsert på Ritz, blev det att bänka sej på Mällis för att avnjuta lite blues.
Tim Lothar & Peter Nande har uppträtt på Halloween Blues, så för Vasapubliken var de kända.
Efter många massiva uppträdandena kändes denna enkla jam väldigt välkommmen. Jag menar inte med enkla att det skulle ha varit ett nybörjarjam - tvärtom, gamla rävar på rootsnivå spelade av fullaste hjärta.
Det syntes inte så många nysskonfirmerade i publiken.
Tim Lothar & Peter Nande bjuder på fin blues. De tog till vara allt vad bluesen bjuder på.
Konsertintron presenterade den gamla goda mungigan, den passar utmärkt till duons framträdande
Tim Lothar odlade fina bluestoner, med sång och komp. Han trampade takten med bastrummeresväska och hihat
Man kände deras erfarenhet, dock eventuellt lite roadingtrötthet. Men de gav allt som fanns kvar!
En fin idé att i samband med fredagens sena konsert ge oss slakafolk en chans att uppleva blusen på en eftermiddagskonsert.
Nikonisten tyckte, att Lothar å Nande hade ett fint budskap till oss alla - stanna upp - njut NU!
Det finns mera foton å en par videosnuttar i WEBFOTOALBUMET!
Vesterinen tog sin publik på Ritz - fin konsert
Alltid i mellanåt lär sej Nikonisten att erfara utanför boxen. Är ju ganska kranttå på musikfronten och endast några inhemska artister får plats i lilla hjärtat. Men nu tycks he vara så, att boxen utvidgas lite hela tiden. Visst var Vesterinen bikant från radiosändningar, men måste nog säga att live konserten var nog mäktig.
Men så ville ju Tero Vesterinen bjuda på sitt eget sound också utanför skivstudion, så han tog med hela bandet. Det bjöds på 10 huippumusiker på scenen (+ ljud, scernteknik, monitorer etc...) !
Publiken fick sjunga med. Ja publiken... Åter en gång var det en stor del helt nya ansikten i publiken. Naturligtvis var det slutsålt, så nära som på fyra stolar. Vesterinen har nog starkt stöd här i Pampas - och han glömde inte att berömma Ritz som konsertplats.
Nikonisten blev så till sej så det blev till och med några korta videosnuttar. Den manliga artisten, som både inledde och avslutade konserten var nästan magisk akrobatik.
En överraskande öppning bjöds det på.
Tero Vesterinen tog sin publik med charm och sympati. Hans sångtexter är verkligen värda att lyssna på.
"Bandet jobbade på Faaraoiden Aika albumet med pop-producenten Jonas Olsson med målet att kombinera gruppens rockiga sound med modern pop. Rekordmånga av bandets medlemmar har deltagit i låtskrivandet, vilket har berikats bandets samspel ytterligare. Vesterinen Yhtyeineen har i och med det nya albumet växt och har numera 10 bandmedlemmar. Samma stora uppsättning spelar även live! Faaraoiden aika -turnén kommer såväl till konsertsalar som till traditionella rock-klubbar och bandet har en speciell förmåga att skapa stämning och gemenskap för alla olika typer av publik."
Det var trevligt med lite extra koreagrafi på scenen
Tero hade med sig hela bandet - och det kändes nog i salen
Lite VesterinenBrand är ju nog Leo Kylätaskus komp och solon på trumpet och kornett och passar utmärkt till Teros sånger.
Tero Vesterinen
Gitarristerna Petri Kivimäki och Mikko Enqvist var myckat samspelta
Det kändes på riktigt att Vesterinen trivdes på Ritz med Vasapubliken
Vesterinen Yhtyeineen:
Tero Vesterinen - Sång
Teemu Jokinen - Trummor
Markus Piha - Bas
Petri Kivimäki - Gitarr
Mikko Enqvist - Gitarr
Iikka Kotaja - Keyboard
Janne Riionheimo - Keyboard
Leo Kylätasku - Blåsinstrument
Heini Ikonen - Bakgrundssång
Jepa Lambert - Bakgrundssång
Tekniker:
Ilkka Riihikallio - Salsljud
Petri Andersen - Scenteknik och monitorer
Nikonisten bjuder på några foton och videosnuttar i WEBFOTOALBUMET!
(kolla åtminstone finalvideon!)
Pictures 2020 - ungdomsorkestern i Vasa stadshus
Alltid i mellanåt far Nikonisten på spännande och annorlunda konserter. Pictures 2020 var namnet på konserten och det var en samlad ungdomsorkester som bjöd på fina toner. De blivande musikerna var handplockade från Kuula-opisto, Wava-opisto, Musikinstitutet Legato, Kauniaisten musiikkiopisto, Keski-Pohjanmaan konservatorio, Musik- och kulturskolan Sandels.
Speciellt med denna konsert var att den var en blandning av inspirationer från bildkonst till musik och från musik till bildkonst. Den röda tråden var nog Modest Musorgskijs berömda verk "Tavlor på en utställning" (Viktor Hartmann). Han inspirerades av tavlorna och verket föddes. En del av tavlorna finns inte längre så några unga konstnärsbörjan tog sig an uppgiften att måla med inspiratioin från musiken. Så det var ju nog ganska spännande. Verket tar lyssnaren genom utställningen målning för målning.
En mycket fin konsert bjöds det på. Det är Anton Ylikallio som stått för produktionen. Dessutom berättade konstnärerna i pausen om sina verk.
Några foton från konserten och utställningen:
Konstnärerna berättade själva om sina målningar, på fotot Sirpa Seppelin.
Publiken fick göra en rundvandring under pausen och bekanta sig med målningarna
Det var en både vältränad och stor ungdomsorkester i Vasa stadshus
Nya bekantskaper föds på konserterna
Hannu Norjanen ledde ungdomsorkestern. Nikonisten gillade gårrmyki konserten.
Det finns några foton i WEBFOTOALBUMET!
Många besökare på skivmässan
Alltid i mellanåt besöker Nikonisten skivmässan i Vasa. För 17 år sedan ordnade Vasabon Kimmo Köykkä skivmässan för första gången. Då hölls mässan i Olympiakvarteret. Nu ordnas mässan i Alere på Brändö, mittemot 'teku'.
Det var ganska knappt om parkeringsplatser, bilar fyllde Wolffskavägen. Det var också ganska trångt inomhus. Redan vid 10 tiden började ivriga köpare fylla korridorerna. Skivor såldes på löpande band, men också en massa musikrelaterade prylar fanns till salu.
Kommersen var livlig också vid caféet. Där bänkade sej också skivköparna för att diskutera och visa upp sina fynd.
Mässan höll öppet mellan kl 10 och kl 15.
Många besökare på årets skivmässa
Kimmo Köykkä arrangerade första skivmässan för 17 år sedan. Varje år 'fyndar' han själv på mässan
Janne Smeds säljer skivor på löpande band
Jan Richardsson har Nikonisten hittat på alla skivmässor. Janne har för övrigt en helt komplett samling av Rolling Stones skivor. Det är inte många i världen som har det.
Härligt att det ordnas skivmässan. Det har aldrig varit nå problem att hitta säljare, Tvärtom skulle det finnas mera säljare, men utrymmet begränsar.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Aftonprommis i Åbo
Alltid i mellanåt styrs Nikonistens jobbresor till Egentliga Finland, ofta då Åbo. Det är något underligt med Åbo. Trots att de inte riktigt behärskar Grondsprååtsi eller Kokkolahumorn, känns det trevligt att besöka vår andra hufvudstad. Visst finns det ganska myki Österbottningar i Åbo med omnejd, annars skulle området inte vara så attraktivt.
Nikonisten tog en ca en timmes kvällsvandring och luftade ena av Nikonerna på promenaden. Det blir mera bilder än text - lyckligtvis.
Nikonisten har några bekanta som har 'investerat' i Pinella. Nu är jag inte så säker på avkastningen, men eftersom samma bekanta har investerat flere gånger måste det vara bra avkastning. Måste testa vid lämpligt tillfälle.
Eftersom Nikonisten sedan 80 -talet inkvarterat sej på Julia, så är det ju nära till hands att beundra domkyrkan. Visst är den ståtlig. Har aldrig varit uppe i tornet, men finns på min -to-do-lista.
Aura å ger förutom en härlig stämning även färgen åt ölet med samma namn.
Restaurangskeppen hör givetvis till stadsbilden. Sommartider brukar det vara ganska fullsatt på däck.
Lite julstämning finns kvar trots att januari börjar lida mot sitt slut.
Stämningsfullt. Nikonisten börjar känna sig 'lang i maga' så det är dags att rikta in kompassen mot hotellet. Hungern tar makten över kompassen och Nikonistens steg styrs mot restaurang Fontti. Behöver inte kolla matlistan - det skall bli en härlig Jallupata och en Aura som kyytipoika. Båda rekommenderas.
Det är faktiskt så, att om Nikonisten någon dag flyttar från Vasa, så är Åbo alternativet nummer ett. Men Kokkolabördigheten går inte bort ens i tvätten.
Nostalgiska skolplanscher
Alltid i mellanåt minns Nikonisten skoltiden. Inte så mycket läxorna och andra tråkigheter, utan lärare, klasskompisar, själva skolan etc.
Nikonisten har så många årsringar, att ha upplevt folkskolan. Började skolvandringen i mitten av 60-talet i splitternya Chydenius folkskola på Anders Chydeniusgatan i Kokkola.
Den byggnaden har rivits och alla bustricks är preskriberade.
En del av oss kommer i håg doften av sprikopieringsmaskinen, den kan inte beskrivas i text. Det fanns varken internet eller wikipedia. Lärarna illustrerade undervisningen med olika tryckta planscher. Pedagogiskt sett mycket effektivt då man inte visste om nå bättre.
Österbottens muséum:
"Vinterutställningen i Österbottens museum presenterar närmare hundra gamla skolplanscher. Planscherna har använts som hjälpmedel i undervisningen vid Dövskolan i Borgå, och de hör till Dövas museums samling, som förvaras vid Arbetarmuseet Werstas i Tammerfors som också har producerat utställningen.
Skolplanscherna utgjorde i början av 1900-talet en stor del av folkskolornas undervisningsmaterial. En stor färggrann plansch var ett effektivt verktyg, eftersom det bara fanns få bilder i den tidens läroböcker. Större effekt fick man genom att man gjorde avtäckandet av planschen till ett spännande ögonblick på lektionen och att man upprepade saker vid samma plansch i flera omgångar.
Tillverkningen av planscher inleddes på 1800-talet i Tyskland och Frankrike. Man började trycka skolplanscher I Finland i början av 1900-talet. Motiven på planscherna täckte folkskolans undervisningsbehov från religion till idrott. Innehållet planerades av respekterade samtida forskare och undervisningssakkunniga tillsammans med konstnärer. Bara en del av konstnärerna signerade dock sitt arbete, och därför känner man inte till vem som var illustratör då det gäller största delen av planscherna."
Nedan några av planscherna:
Klassrummet kunde se ut så här. Observera planscherna uppe i bilden.
Måste vara från Söderfjärden
Columbus kommer till Amerika, för att köpa skinnhandskar av Kokkolabor.
New York, det var faktiskt spännande att se en bild på staden man bara hade hört om
Påminner om herbariumtiden, då alla elever måste samla in växter under sommarlovet. Det var den tidens kiky. Själv kommer jag bara i håg Prunus Padus och Brassica Campestris.
Alla minns väl Homarus Vulgaris?
Grodan Boll i knipa.
Nikonisten gillade utställningen. Inte bara för gamla minnen, men också för att utställningen var välplanerad och planscherna var utmärkta. Bara genom att kolla planscherna med religiöst motiv, kunde man lätt associera med respektive bibelberättelse. Så något har ändå fastnat.
Rekommenderar ett besök. Utställninen pågår till 29 mars 2020.
Mera planscher hittar du på UTSTÄLLNINGEN!
Nu är det vinter --- gårr bra, gårr bra!
Alltid i mellanåt lämnar Nikonisten de dunkla konsertsalarna och beger sej ut på stan, som vem som helst. Denna gång dock mest längs strandlinjen. Devil fick bli hemma men en trogen enögd japan fick följa med.
Det är faktiskt inte många städer som har en så lång å fin strandlinje som vi. Handelstorg finns det ju i de flesta städer. En del mera uppgrävda än de andra.
Blir mest en bildbomb denna gång.
Klassiskt Nikonisten -balkongfoto
Brändö sund
Märke för var havsnivån var för några år sedan
I väntan på mera sol å sommar
Inrehamnen fotat från Sandö
Fiskets hus en av de bästa innovationerna på länge i Vasa. Jämför t.ex. med korsningen Storalånggatan - Sandögatan för att inte nämna den absolut mest idiotiska cykelvägs lösningen på Kyrkoesplanaden (värst hittills)
Vasas Skyline är sevärd också dagtid. Nikonisten gillar Farospaviljongen och Fiskets hus, passar mer än väl in i strandlinjen.
Efter fotoäventyret blev det ännu en timmes styvgång, denna gång med BungyPump -stavarna, känns som om ryggen börjar lite röra på sej.
Nu är Nikonisten redo att ta emot våren!
Herrlit me Pauli Hanhiniemi på Ritz
Alltid i mellanåt smyger Nikonisten till konserter, fast Nikonisten inte är så bikant med artisten. Hittills har det varit värt besväret - nästan alltid. Fredagskvällens konsert satte mera fart på Nikonistens ämnesomsättning. Gårrbra Pauli Hanhiniemi.
Nikonisten avslutade sin sportlovsdag med Pauli Hanhiniemis konsert på Ritz. Tyvärr blev det inte nå skidande för Nikonisten denna gång, om man inte räknar med skidandet mellan kylskåpet och datorn. Men stavgång blev det nog, fast man kunde kalla det styvgång. Så man skall ALDRIG fundera på om man skall ta dubbskorna eller inte. De som såg mej på stigen Wärtsilä (Metviken) trodde nog jag hade skitit på mej. Ryggraden å axlarna känns som ohyvla tvågångerfyra. Men ändå fanns det något som lockade Nikonisten till Ritz.
Nikonisten är verkligen inte så bra på popmusik på det andra inhemska, men det finns nog ganska många undantag.
Pauli Hanhiniemi (hem från Alavo) är kanske mest känd från Kolmas Nainen, som han grundade 1982. Gruppen var mycket populär på 90-talet De hade ett uppehåll, men gjorde senare ett nytt genombrott. Albumet "Sydänääniä" kom ut 2009 och toppade genast listorna. Han har varit aktiv också med melodier och texter. Han skrev text och musik till musikalen "Ulvova mylläri" (Arto Paasilinna).
Ville Rauhala, den andra delen av duon M.A.D. Melkein Akustinen Duo. Ville var helt super både på sin kontrabas och med sin sång. Ville hade blivit opererad, så han entrade scenen på kryckor.
Eftersom Ville kunde varken rouda eller köra bil, handplockade Pauli med en ersättare, Riku Kettunen. Han tog med sin mandolin och var verkligen ledigt skicklig. Dessutom passade han bra med i stämsången.
Pauli Hanhiniemi tog publiken med trevliga mellansnack. Han undrade också hur det var så många åhörare. Han har läsrt sej sedan länge att 'Vaasalaiset on saaressa'...
Man kunde nog ha trott att denna trio har gjort många spelningar tillsammans, allt satt så bra.
Ville Rauhala
Ritz Vaasa Festival Nights är ett välkommet projekt. Nikonisten, som ju är ganska ofta på Ritz, konstaterade att bland publiken fanns massor som inte setts på Ritz konserter tidigare. Det är ju glädjande. Musiken och artisterna har sprängt den tråkiga språkmuren.
VAASA FESTIVAL NIGHTS program på Ritz 2020
lö 29.2.2020 TELEKS
lö 28.3.2020 Waltteri Torikka
fre 17.4.2020 Herra Ylppö ja EX
lö 25.4.2020 ILTA + Sara Siipola
lö 16.5.2020 Ressu Redford
lö 6.6.2020 Ida Paul & Kalle Lindroth
lö 29.8.2020 Maija Vilkkumaa
fre 25.9.2020 Antti Ketonen
lö 31.10.2020 Erin
Det finns mera foton att skådas (+några skakiga viedosnuttar) i WEBFOTOALBUMET!
Wasa Sångargille BaRockade loss på Ritz
Alltid i mellanåt rycker det extra mycket till i Nikonistens senor. Wasa Sångargilles mäktiga projekt 'BaRock' fyllde Ritz till sista platsen på torsdagen.
Det är väl inte så svårt att förstå att Rockens ursprung finns i Barocken. Men att hela paketet uppförs av en manskör, är nog något ganska unikt. Det blev mycket att fundera på för dessa arrangemang. Men slutresultatet var helt enkelt ett fyrverkeri av rytmer, klanger, stämmor och publiken njöt så mycket, att de skulle ha betalt en biljett till vid utgången efter konserten.
Gästande solister var mångsidiga Kajsa Dahlbäck (Queen of the BaRock), Hannu Lepola (som tolkade bland annat Easy Livin', Still Loving You och Somebody to Love.
Klart en Nikoniståring blev helt knäsvag, orgeln startar i A Whiter Shade of Pale. Janne Hyötys gitarrsolon behöver ingen presentation. Slutbabblat - här kommer några foton:
Kajsa Dahlbäck med Wasa Sångargille
Stefan Wikman och Kajsa Dahlbäck
Hannu Lepola i Easy Livin'
Hannu Lepola
Mikael Svarvar
Janne Hyöty. Till vänster om honom Marcus Söderström
BaRock ges också i Schaumansalen i Jeppis fredagen den 10 januari och på lördagen den 11 på Savoy-Teatern i Håsafors. Några enstaka biljetter lär ännu finnas officiellt att köpas. Nikonisten vet inte priset på svarta börsen...
Fotona i WEBFOTOALBUMET är gratis att skåda (ett par korta videosnuttar också)
Wasa Sångargille - Julkonserten
Alltid i mellanåt bänkar sej Nikonisten i vackra Trefaldighetskyrkan i Vasa. Du vet den, med den unika Edelfelts altartavla, som i tiderna inte dög åt Hesaborna. Vi tackar.
Men denna fredagskväll var Nikonisten där för att njuta av Wasa Sångargilles Julkonsert. Åtminstone för tolfte gången.
Årets konsert kändes och smakade lite annorlunda. Kan inte riktigt beskriva, men 'soundet' var djupt och mjukt - mycket vackert.
WSG hade i år en världsberömd solist, koloratursopranen Anu Komsi (Kokkolabo). Nikonisten vågar inte ens kommentera, Anu Komsi måste upplevas 'live'.
Bekant gäst från tidigare år var Christian Ahlskog, på både orgel och flygel.
På något konstigt sätt upplevde jag flere bekanta julsånger på ett helt nytt sätt, i synnerhet 'Härlig är jorden' och 'Stilla Natt'. De är båda lagrade på Nikonisten nötta hårdskiva. Men som sagt, denna konsert måste man uppleva och avnjuta 'live'.
Har du tur kan du hitta några foton i WEBFOTOALBUMET!