Soligt på Julöppningen
Alltid i mellanåt, oftast nära jul, brukar Nikonisten fotodokumentera julöppningen på Vasa torg. Har inte räknat hur många gånger, men aldrig har det varit så soligt å grannt. Har nog stått där i regn, snö, rusk, storm, blåst...
VisitVasa hade plockat i hop ett digert 6 timmars program som var verkligen Julöppnig.
Vädret lockade både köpare och säljare. På fotot Nina Nabb.
Stadsfullmäktigeordföranden Joakim Strand höll hälsningstalet som vanligt på tre språk.
Konferencieren Heikki Kallio (vikarierade den förkylde Jukka Nieminen) intervjuade Julbocken. Renarna hade Julbocken parkerat i torgparkeringen, eftersom det var gratis julöppningen till ära.
Pertti Ahonen ledde det unga bigbandet Pauhuu från Kuula institutet
Stjärngossetraditionen lever och mår bra, gossarna från Onkilahden koulu har i många år uppträtt på julöppningen
Vasas lokala svar på Manhattan Transfer, Johan & Juristerna bjöd på verkligen häftiga a cappella -låtar.
Eleverna från TaiKon hade fixat ett både fartfyllt och roligt dansnummer.
Det bjöds på mera dansnummer, detta skulle NIkonisten inte våga sig på.
Ingen häppening utan ponnyridning, kör var jämnlång hela dagen - många glada ryttare!
Huvudartisten Pepe Willberg delade ut autografer och hamnade med på otaliga selfies. Här med Helinä Joensuu och Päivikki Saukko.
Pepe Willberg framförde julsånger från skolsångboken, alltså verkliga klassiker. Psalmen "Giv mig ej glans ej guld ej prakt" sjöng han på svenska. I finalen sjöng han Adams "O Helga Natt". Nikonisten gårrgillade, Pepes röst har bara blivit bättre med åren. Han ackompanjerades av piano, violin och cello. Mäktigt!
Evenemanget avslutades som vanligt med ett stort fyrverkeri, som drog torget fullt. Ett trevligt evenemang som lockar många vasabor till torget i alla väder.
Mera foton finns, var annars än i WEBFOTOALBUMET!
På Ritz med pudeln Rin-Tin-Tin
Alltid i mellanåt lyckas Nikonisten gå på tre lyckade konserter efter varandra. Suomen Musiikkiteatteri framförde "Raparperitaivas" musikteatern på Ritz på farsdagsaftonen.
Det handlade dock bara inte om Gösta Sundqvist och hans Leevi & The Leavings. Med fanns också inslag av samtida artister som Kirka, Sammy och Juice Leskinen.
En fin föreställning i ett till sista platsen fyllt Ritz. Publiken njöt och apploderade händerna ljusröda - stundom stående. Härligt att se att vissa i publiken hade klätt sej just precis passande till stämningen - herrlit.
Kapellmästare Jussi Ojalas Juice -tolkningar var gårrbra - framförde bl.a. Marilyn, Rakkauden ammattilainen och Ilomantsi.
Fartfyllt på scenen.
Både Jörn Donner och Lenita Airisto fick vara med på ett hörn. Här moittar Lenita de där klassiska tennisstrumporna...
Försök gissa vad denna sång handlar om...
Vasas flora och fauna har gett ut låten på svenska och den är gårrbra. Du kan lyssna på den via denna link.
Verkligen njutbar varierande föreställning, tyvärr bara en gång på Ritz, men turnerar säkert landet runt, så passa på.
Born to be Wild passade utmärkt in i pjäsen.
Den som söker han letar efter mera foton i WEBFOTOALBUMET.
Framfördes bl.a. Mitä kuuluu Marja-Leena, Muotitietoinen, Poika nimeltä Päivi, Teuvo, Pohjois-Karjalaan, Raparperitaivas, Onnelliset, Syksyn sävel, Paperitähdet, Rakkauden ammattilainen, Leijat, Hetki lyö, Varrella virran, Born to be wild…
Medverkande:
A-J Keskinen, Christian Lairikko, Elisa Lairikko /Johanna Helminen, Ilari Hämäläinen, Juha Kinnunen, Jussi Ojanen, Petri Lairikko, Ritz, Simo Stenman, Tero Tanhuanpää
Creamiskt och inhemskt på Ritz
Alltid i mellanåt tycker Nikonisten, att han kunde kinesa i Back Stage rummet på Ritz. Ganska många konserter och intensivt på Ritz just nu.
Fredagens konsert var annorlunda än Boppers i går. Lyckligtvis. För man kan inte jämföra annat än gåshudens intensitet.
Första halvleken var lite lugnare och mera akustiskt, trots sladdarna. Där framfördes ganska många av Pave Maijanens favoriter, Jano, Ikävä, Lähtisitkö etc. Publiken njöt i det nästa fyllda Ritz. Halvleken avslutades med Kummelis TissiRock.
Heikki Silvennoinen
Efter pausen och lite vädring av lokalen, blev det mera fart på gubbarna. Det brakade loss med både Dave Lindholm och välsmakande godisbitar ur Creams repertoar. Visst hade vi en egen Clapton på scenen (också en Baker). Whiteroom fick publiken att jubla.
Pave Maijanen
Efter Jani Auvinens helt fantastiska trumsolon (menar faktiskt trumsolon, för de var lika många som fina), bjöds det ännu på bland annat Pave Maijanens hit Pidä huolta (1981?)
Jani Auvinen och Janne Rajala
Pave Maijanen
Denna konsert kommer att fylla många konsertsalar ännu!
Måste ju absolut få in en Kokkolakoppling. De som är lika gamla som Nikonisten, kommer i håg Kristian (Bengt Huhta). Han som vann Finlands första Syksyn Sävel med låten "Näin on". Gitarristen i bandet Mielikummitus var ju Pave Maijanen!
Sköt om er och hitta några foton i WEBFOTOALBUMET!
Silvennoinen & Maijanen Bands uppsättning:
Heikki Silvennoinen: gitarr och sång
Pave Maijanen: gitarr och sång
Jani Auvinen: trummor, en fantastisk trummis!
Janne Rajala: bas
Bop'n'Roll med Boppers
Alltid i mellanåt måste Nikonisten få lite fart i både senor å blod. Tog sej till Vasas evenemangsvardagsrum, Ritz.
Det var dags för Rock'n'Roll och Doo-Wop med 40 åriga The Boppers.
Boppers i farten på Ritz. Tänker inte dessmera recensera, de upträder i Shcaumanssalen fredag 9.11. så far å lyyss!
Trummisen Kenneth Björnlund
På Rickenbas Surjo Benigh
Känn hur det svänger, Ingmar Wallén, Matte Lagerwall och Kenneth Björnlund
Garanteerar att di spelar "Jeannie's Coming Back" ...
Stilprov - klassiskt och äkta
Alltsomallt en gårrlycka'an konsert! (DP Agency bjöd in Boppers)
Några foton hittar den som söker i WEBFOTOALBUMET!
Gårrgoo muikkåna på Sampo
Alltid i mellanåt minns Nikonisten att fråga de lokala var man ska äta. På resan till Kuopiå visste jag redan på förhand både vad och var det blir kvällsbit.
Nikonisten har nod blivit lärd att fisken heter siklöja, den är ju en sikfisk, men att tala om muikkåna känns å smakar bäter. När Nikonisten bodde några år i Nyslott blev han för evigt såld åt denna ädla fisk - i många former tillredd. Till en härlig Rantakala behövdes bara en stor svart gryta, muikkår och ett paket smör. Som sajder nyssgräddat rågbröd - himlagott!
Det hör till att muikkåna skall avnjutas i gott sällskap, på rätt ställe och i gott sällskap. Nå Nikoniostens sällskap var en ganska åldrig Nikon D4.
Muikkuravintola Sampo öppnade dörrarna 18 maj 1931. Ägdes av Osuuliike Työkansa. Beläget på Kauppakatu nära hamnen. År 1994 fick de priset Suomen paras muikkuravintola. Du bara måste besöka stället.
Inte mycket har ändrats - nå det fanns ju inte så mycket utbud på CD skivor på 30 -talet, men ...
Det finns också annat än muikkåna på menyn, men skulle vara både synd å skam att inte äta muikkåna på Sampo.
Klassiskt.
För den som inte ville slösa slantarna i Rock-Ola, finns det ett gammalt piano att spela på.
Reinarama njutningen ren att skåda de nystekta delikatesserna - och de steks i smör!!! Voessa - as they say!
Nikonisten åt i lugn takt för att få njuta tillräckligt länge, men underbart e kort, sjöng ju Powel Ramel.
Inte mycket lär ska ha ändrats - dock fick jag veta att den servitrisen som jobbade där för typ 40 år sen kommar alla i håg. Hon kunde vara ganska tvär.
Lite Halloween året runt
Sen den herrliga savolaxdialekten. Det sägs ju att när savolaxaren talar flyttas ansvaret till den som lyysnar. Stämmer säkert, men trevliga är de trots det. Dessutom blev de mäkta imponerade när de hörde att det blir en liten bloggjuttu i rantahurrirnas land och hälsar alla välkomna till Sampo. Nikonisten rekommenderar.
Om man vill beställa en taxi säger man bara: Kehtootko kuhtua mittarin?
Glamour Show&Dinner
Alltid i mellanåt kollar Nikonisten Show&Dinner häppenings. Senast var det väl i Las Vegas på 80-talet, två typer trollade bort en tiger!
Denna afton trollades inte någon tiger bort, men det var en mäktig show på Strampen.
Nonen Vocals gav en lite modifierad 'Glamour', som Show&Dinner.
Det var häftigt och kören var taggad och tränad. Lika så var bandet, som bestod av Stefan Jansson, Janne Hyöty, Johnny Nordström, Egon Veevo och Patrick Lax - kan bara bli bra!
Redan öppningen lovade gott, 'Bring Me Little Water, Sylvie'. Nästan finalen 'Somebody to Love' och finalen 'I Will Survive/Survivor' gav stående ovationer.
Men Nikonisten hamnade nog tyvärr i kläm med ljuset. Sån där rosa-pink-gredelin skenet åt upp fotoglädjen, dessutom var ljuset mycket ojämnt. Men showen gjordes ju för publiken och inte för fotografen. Men Nikonisten kan ändå alltid inte riktigt förstå varför man skall bre på me så mycket konstiga färger.
Några foton från denna fina show:
Flow Dance Company
The Band
En härlig konsert med en mycket proffsig kör!
Det finns några till foton i WEBFOTOALBUMET!
Härlig vandringsled
Alltid i mellanåt byter Nikonisten från konsertsalar till naturstigar. Det är bra för kropp och själ. Men skillnaden är inte så stor, om man vill så. Naturupplevelserna kan nog likans med Bachs fugor och många delar från Mozarts Trollflöjten. Var och en väljer själv vad han eller hon vill njuta av.
Nikonisten vill rikta en stor eloge till Forststyrelsen som underhåller dessa naturstigar, grillplatser och pausstugor. De skattepengarna går verkligen till rätt ställe.
Hade besök för något år sedan av en vän från Dortmund i Tyskland. Hon kunde inte förstå hur fint det var på vandringslederna och att man bara fick ta ved från lidret då man ville grilla korv. Kanske vi är för bortskämda eller så är det för liten procent av oss som förstår att njuta av dessa vandringsleder.
Vi har ju inte så höga fjälltoppar här nära, men härliga leder nära havet.
Nikonisten har traskat Bodvattnet runt och Långgrundet i alla väder. Har också besökt Björköby fiskehamn flere gånger, men nu var det premiär för vandringsleden.
Vandringsleden börjar lite före man kommer till parkeringen.
Varierande natur, men vandringsleden var i bra skick. Så här på hösten får man akta sej för hala stenar och rötter, i synnerhet när det finns blad på dem.
Denna gång hade Nikonisten sällskap av dottern Jonna och hennes rottistik Dina. Dina gillade särskilt mycket de härligt doftande fiskskinn hon hittade och absolut inte ville byta varken mot käppar eller godis. Grillkorven var dock bra valuta.
Dina gillar stora käppar och hittade snabbt en i rätt storlek.
Den ville hon inte ge bort - bättre då att bita av den, tyckte Dina.
Härligt höstlig spegling vid grillplatsen.
Pausstugan och lidret och Jonna.
Bakom pauststugan fanns det en hemlighetsfull stenboning, undrar vad det ha varit.
Lyx inne i pausstugan. Där finns också övernattningsmöjligheter och kökskärl. Helt otroligt mysigt.
Utsikt från grillplatsen vid stranden. Vilka härliga medtraskare man får möta på stigarna och i synnerhet vid grillplatserna. Nikonisten tycker att det är en viktig del av vandringen att träffa liksinnade. "Vi har vandrat i Värmland och Trampat i Skåne" sade alltid min pappa. En del förstår vad han menade.
Härliga vyer.
Gissa om Nikonisten njöt - här glömdes både såte å kiky effektivt. Bara det fina i livet fyllde tankarna.
Några bilder finns i WEBFOTOALBUMET!
Lätt att älska Bach!
Alltid i mellanåt besöker Nikonisten flere konserter i rad. Vasa Baroque var en helt nyt upplevelse för Nikonisten. En mycket positiv sådan.
Fredagen den 12 oktober gavs konserten "We love Bach" i Trefaldighetskyrkan. Tala om en intim och intensiv konsert!
Kajsa Dahlbäck ledde konserten. Solister var Kreeta-Maria Kentala, Tuuli Lindeberg, Erica Back, Katariina Heikkilä, Leif Aruhn-Solén, Aarne Pelkonen. Kören Vasa Baroque Ensamble medverkade.
Kreeta-Maria Kentala inledde med Hintrik Peltoniemis sorgemarch.
Sedan fick publiken njuta av "Magnificat" och efter pausen "Herz und Mund und Tat und Leben".
Den här konserten glömmer inte Nikonisten.
Kajsa Dahlbäck
Erica Back
Kören hade fått förstärkning av yngre artister i "Jesus bleibet meine Freude" i finalen.
Friluftsdag i Lauhanvuori
Alltid i mellanåt känner Nikonisten på sej att det är dags att vädra. Vädra hjärnan, själen o kamerona. Som tur är finns det oändligt många möjligheter.
Denna gång barkade det till skogs till Lauhanvuori nationalpark. Den besöker Nikonisten flere gånger i året.
Bara en gång har Nikonisten vandrat hela vägen från toppen, via Spitaalijärvi, Kivijata, Aumakivi och till Lauhansarvi för att avnjuta älgmaletköttbiffar på garanterat lokala råvaror. Det blir ca 12 km.
Nu blev det bara en tur till utsiktstornet, Spitaalijärvi och till djävulsåkern Kivijata.
Vi börjar från början. Utsiktstornet är beläget på högsta platsen i nejden. Bra trappor och till och med en med höjdskräck klarar av tornet. Glöm inte att skriva i gästboken.
Vädergudarna var ju nog på Nikonistens sida, mitten av oktober och 19,5 grader - alla på plus sidan! Normalt ser man lätt till Kristinestad, men nu var det inte tillräckligt klart.
Från högt uppe på berget är det ca 2 km till Spitaalijärvi. Ytan är 175 m över havet. Hör till Lappfjärds vattendrag.
Forstyrelsen har fixat till grillplatsen. Det finns många grillplatser längs lederna. Man kan ta sej till grillplatsen med t.ex barnvagn från toppen (ca 2 km) eller från parkeringen (400m). Hit ska moffa och Alex nästa sommar!
Spitaalijärvi är 1,5 - 2 m djupt, vattnet är mycket klart.
Här finns frid för kropp och själ.
Kroppen behöver ju dessutom lite energi.
Kivijata är nog den mäktigaste djävulsåkern Nikonisten har sett.
StenåldersNikonisten kollar stenarna och deras röda färg.
Lauhanvuori ligger nog högt på Nikonistens rekommendationslista. Det tar ca 1 timme 45 minuter från Vasa. På vägen kan man ju besöka Storholmen i Pärus och Bötombergen om man hinner.
Några extra foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Änglarnas harmoni
Alltid i mellanåt njuter Nikonisten av fina konserter i hemknutarna.
Vasa Baroque bjöd på Änglarnas harmoni. Det var alltså musik som komponerats i nunnekloster på 1600 -talet. Brändö kyrka var en utmärkt konsertplats. Tänka sig att när nunnorna gav konsert på 1600 -talet, byggdes en vägg mellan kören och publiken. Man fick inte se de sjungande nunnorna. Som tur var nådde inte väggen ända upp till taket.
Kajsa Dahlbäck (sopran), Marianna Henriksson (orgel), Eero Palviainen (luta) och Andrew Lawrence-King (harpa).
Kajsa Dahlbäck, i bakgrunden Eero Palviainen
Eero Palviainen, Marianna Henriksson, Kajsa Dahlbäck, Andrew Lawrence-King
Eero Palviainen med sin barockluta.
Höstsöndagens aftonsol lyste lämpligt upp kyrkan.
Barockmusiken tycker Nikonisten om på ett speciellt sätt. Väldigt rytmisk musik, absolut säkert grunden till rock'n'roll. Dock var denna konsert mera, som den hette, Änglarnas harmoni.
Några extrafoton hittar du i WEBFOTOALBUMET!