Vaasa Run och Kvarkenfest i regniga Vasa
Alltid i mellanåt ordnas häftiga evenemang i Vasa. Nu hade Vaasa Run och Kvarkenfest samordnat ett storslaget jippo på Elisa stadion. Enligt arrangörerna såldes över 4000 biljetter till det facila priset 5 eur. Men säkert inverkade regnet på en del besökare, som kanske valde att stanna hemma.
Innan portarna öppnades fanns det program för barnen, bland annat Kids Run, hinderbana för käpphästryttare, brandbil och polis MC.
Brandbil är alltid ett säkert kort på barnevenemang
Folhälsans klätterställning måste man absolut testa
Starten för 10 km loppet
En ivrig 'mattinykänen' hade nog den mest speciella munderingen
KAJ är ju helt oslagbar i popularitet i Österbotten
Kön till autograferna ringlade sej äna till mixerbordet. Först i kö stod (redan under sista låten) stod Julia Kuoppala (10 år)
Elonkerjuu på scenen, fartfyllt
BESS var en ny bekantskap för Nikonisten, hon körde en rivande show
Rosemarie Eklund och Tina Junell sprang på dagen 5 km loppet, for hem och duschade och kom tillbaka till Kvarkenfest
Lisa Miskovsky hade blivit krasslig på väg till Vasa från Umeå, men hon fixade spelningen med beröm
Malin Jonson och Fredrig Furu (som var hjärnan bakom Kvarkenfest) sjunger duett
Här var det fart, svenska Tove Styrke körde ett långt och fartfyllt set
Närpes representerades av ingen annan än Johan Becker
Jennie Storbacka
Antti Railio och Johan Becker
Festen avslutades med One Desire och Wasa Sinfonietta och en massa pyroteknik. Ett verkligt lyckat evenemang, blir nog säkert av i nästa år på nytt.
Några foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Wasa Groove Unit öppnade gatujazzen vid Fondis
Alltid i mellanåt jazzar det till sej för Nikonisten. Wasa Groove Unit öppnade sedvanligt Fondis Street Jazz och lika sedvanligt var nordanvinden hedersgäst. Efter första setet kunde Nikonisten röra på fingrarna så pass mycket att glöggen kunde transporteras till de vackert lila/blåfrusna läpparna. Början av resan med skooten gick bra men på Brånx Bridge beslöt nordanvinden att den där jäveln fryser vi i hjäl. Men tji - Fjällrävens dunjacka räddade Nikonisten från att bli djupfryst - och detta alltså i juni. Glest mellan myggorna var det nog.
Nikonisten gillade konserten, det är en tid sedan jag hört bandet. Nu tyckte jag att balansen satt jävligt bra och kunde nog notera att kapellmästaren Pertti Ahonen hade finslipat bandet. I vissa latinolåtar skulle jag nog gärna ha hört mera av trummisen och kanske lite mera handslagverk. Solisten Pia skramlade nog perfekt i vissa låtar, men mera sting och skrammel!
Men nog skrivet som inledning, här kommer lite bilder:
Pia Ahonen Erickson, solist. Hennes röst passade utmärkt till de arrangerade jazzlåtarna. Nikonisten tyckte hon var lite malplacerad långt borta, kunde ha sjungit vänster om kapellmästaren. Men det inverkade inte på stämningen.
Wasa Groove Unit in action. Vältrimmat BigBand. Vi fick höra på fina arrangemang. På biisilistan fannas både Lionel Richies 'Hello', några Paul Ankas klassiker samt Van Halen och Nirvana. OCH naturligtvis Henry Mancinis 'Pink Panther', den verkliga klassikern.
Trummisen var verkligen skicklig, skulle gärna ha hört mera av trummorna och kanske något extra, i synnerhet i latinolåtarna, du vet som på sambakarnevalen.
Trumpetsektionen jobbade mycket bra, synkoperna kom från ryggmärgen.
Pertti Ahonen, kapellmästaren, hade tränat bandet i toppform
Man skall aldrig spela trumpen men nog trumpet
Mycket härligt att bandet spelade i parkmiljö, med mycket grönt
Gitarrsolona spelades skickligt och gitarristen hade nog riktiga jazz-strängar att töja på
Nu föll Nikonisten av kälken! Vet att Pertti är skicklig på klarinett, men detta instrument var inte bekant. En "elektromagnetiskpampasklaritenarisk melodika"? Ordet skulle sitta bra i VBL korsord.
Publiken bestod mest av sådana som gått skriftskolan före 1973. Men det vara bara ädelt jazzgillande folk.
Trots att nordanvinden var isigt kall var det fullsatt i Fondis, inne och ute. Det fanns folk i gränden och på gågatan. Nikonisten tycker att detta en guldkant som Fondis och Vasa kan bjuda på för vasabor och turister. Konserter på gågatan, ett stenkast från torget, stadshuset och kyrkan. Dessutom gratis - man kan inte ens pruta!
Wasa Groove Unit fixade en fin spelning
När de burleska damerna dansade (måste ha varit jääävla kallt) passade Nikonisten på att hämta ett glas rött, ingen kö alls i synnerhet då de påbörjade sina ritardandon (musikterm, betyder långsamt avtagande). På bilden Natrix DeNova, från duon Vixens of Luster.
Några foton kan den nyfikna hitta i WEBFOTOALBUMET!
Solen draghjälp åt torgloppisen
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten till torgloppisen. Helst då det är soligt väder. Blir inte handlat så mycket, men man träffar nog bekanta. Vi har haft en ganska kall junibörjan, så det har nog dragit ner intresset på loopisen. Nu var det soligt, men en ganska blåsig söndagsmorgon.
Nu vet inte Nikonisten så mycket om businessplanering, men denna dag, då det var gratis parkering i hela staden, så borde väl ha lockat lite mera folk.
Nikonisten noterade, att det fanns några turister i farten. Ett par damer drog i flera butiksdörrar, men måste bara konstatera, att allt var stängt. Inte ens inne i köpcentrena var butikerna öppna. Förstår nog att det handlar om kostnader, men åtminståne sommartid borde väl det finnas några ställen dit turisterna kan spendera sin reskassa. Vill nog minnas, att Umeå nog är mycket mera aktiv på denna front.
Inte heller så lätt att hitta matställe i Vasa på söndagar.
Men tillbaka till torget där man nog kunde ana lite kommers.
Vasa torg är ganska stort, så det skulle behövas mycket mera säljare för att få till stånd trängsel. Detta helt ok om man tänker på pandemin
Kippor och prydnadssaker
Ett par omgångar av finskatalande Kalle Anka hade hittat till torget
Bra utbud vid denna stand
Anssi Marttinen säljer troget skivor, både vinyl och CD. Dessutom finns det deckare till billigt pris.
Leksaker brukar vara omtyckta på loppisarna, men i dag var den inte så många barn i farten
Tyvärr ingen rusning på gågatan.
Knivvasst äventyr bland vikingar och samurajer
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på muséum. Ofta som publik, men det är bara frågan om tid när Nikonisten själv blir utställningsföremål. Skinnlappen kring stortån berättar fakta: "Jenuin Kokkolabo på 2000 talet - vass men inte särskilt farlig"
Symboler för makt och välstånd -utställningen på Österbottens Muséum var nog en mycket positiv upplevelse - ja mera än så. Har nog kollat många utställningar, de flesta har varit mest konstinriktade den senaste tiden. Så beskedet om en helt annorlunda utställning kom helt välkommet. Det att antikhandlaren och experten Peter Mustonen själv guidade oss genom utställningen var ett stort plus, naturligtvis.
Peter Mustonen guidade den intimt effektiva publikskaran från vikingatids vapen till samurajernas pellejöns rustningar. Han berättade om föremlens ursprung, men gick gärna in på detaljer och historien bakom föremålen. Det gjorde han med beröm.
Utställningens bärande tema är vapen och harnesk som symboler för makt och välstånd. Utställningen presenterar vapnens och harneskens mångformighet och utvecklingshistoria från vikingatiden på 700-talet till barocktiden på 1600-talet, och utställningen består av mer än hundra föremål.
Fotoplock:
Man begravde ofta vapen och smycken med den avlidne. Så här kunde en vikingatidens grav se ut
Klädmodet är ingen ny uppfinning ens inom harniskerna. De utformades ofta apande efter kungligheternas klädsel. Dock med en fördröjelse på typ 10 år. Men å andra sidan fanns det varken facebook eller instagram. Men det kunde hända att en riddare med splitterny harnesk kunde håna en kollega, att 'du ligger ju 50 år efter i modet!'. Torde nog vara mera skrock än sanning, på den tiden var ju snittlivslängden inte så lång. Killen i denna harnesk kunde ha varit 170-180 cm lång, men det finns rustningar som har burits av riddare som var över 250 cm lång. De måste ha vägt en massa.
Svärdet var en symbol för ridderskapet och på Europas slagfält förblev det kavalleriets viktigaste sidovapen ända fram till 1800-talets första hälft. I och med eldvapen, nya krigsstrategier och större arméer gick den traditionella riddaren med sina svärd och sköldar småningom ur tiden.
Det var viktigt att så mycket som möjligt av rustningen var signerade, allt tillverkades av ett helt eget skrå, med mästare och lärlingar etc. Det var ju frågan om hantverk och uppskattat yrke
En sådan ringbrynja kunde i sej självt väga nästan 30 kg. Alltså ingen badstrandsklädsel precis och absolut inte att rekommendera som simdräkt. Men alla dessa hjälmar, utrustningar, svärd och lanser var balanserade med en otrolig precision.
Peters favoritföremål, en Armet hjälm, från 1470 - 1490. Denna hjälm var nog före sin tid. När man lyfter upp 'visiret' kan man öppna framdelen av hjälmen (för på/avklädning) som ett bogvisir. Den tidens high-tech! Hjälmarna var ofta beklädda på insidan av mjukt tyg för att dämpa svärdslagen. Men resonansen kunde vara otrolig, det bara skrällde i hela knoppen efter ett svärdslag. För att dämpa dessa använde man sej av bivax.
Rustningsmode. De flesta delarna var fästa vid varandra förutom ben/knädelen såm fästades med läderremmar kring benen
Bödelsvärd i mitten av bilden. Svärden användes ofta i våra trakter, bödelyxan var mera 'populär' annorstädes
Typisk harnesk från barockens tid. Svartmålad, också för att hindra att rosta. Kolla handskarna.
Peter förevisar en stridshammare. Den var tillverkad enkom för att tränga igenom både rustningar och ringbrynjor.
Efter rundan ställde publiken många frågor, verkar vara ett intressant ämne. Värde och pris baserar sig inte enbart på ålder, utan på många andra saker som kvlitet, sällsynthet och historia, tex vem har använt/ägt föremålet...
Man kunde sen kolla hur det känns att bära en ringbrynja. Kan beskriva att det är säker det mest smärtfulla sättet att avlägsna brösthår. På med ringbrynjan och 87 steg i trappor eller 50 jämfotahopp.
Skampålen däremot, skulle Nikonisten önska välkommen tillbaka, det skulle nog finnas tillräckligt jobb.
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET , men rekommenderar ett live besök! (t ex den dagen då man borde tvätta fönster eller städa garaget!)
Österbottens muséums hemsida:
I samarbete med Vasa stads muséer har Peter Mustonen producerat och skrivit manuset till utställningen Symboler för makt och välstånd. Utställningen har tidigare visats i Pärnu samt i Kuressaare biskopsborg i Estland.
Fiskets dag vid Fiskets hus
Alltid i mellanåt ordnas Fiskets dag i Vasa (kan ju inte heta Fiskens dag!) vid Fiskstranden. Första gången ordnades evenemanget år 1972, men då ordnades den troligtvis vid FIskarstranden. De vise må i evigheter träta om viket namn som är rätt.
Lite halvmulet och några droppar regn, inte mera än som om man talade i motvind.
Det såldes också annat än fisk, bland annat bär och nypääråna. Dock varken meterlakrits eller dammsugepåsar.
Dragspelsmusik hör väl både till marknader och fiskeriet.
Äkta kalakukko kunde man också investera i. Dessa då från Kuopio.
Heikki Kallio njöt av en portion laxsoppa, som såldes av Lions Vaasa Meri. Efter lunchen ställde han sej bakom säljdisken, så som många år tidigare.
Det var liksm ständig kö till soppan, men det gick undan med fart, så man behövde inte köa längre. Soppan kostade 8 västrubel. Kunde ha varit fast 9 inklusive en bit rågbröd?
Man kunde äta på stället eller ta med hem, Lions hade plastburkar för sopptransporten.
Den finskspråkiga skulle kanske kalla detta 'ulkåruåkinta', hittade inget lämpligt ord på modersmålet
Böcklingarna sålde bra på Fiskets dag, men många andra fiskar fick också byta hemadress. Tyvärr var det inte så många försäljare i år. En del fiskare sade att det beroddde på att de inte hade någon fisk att sälja pga olika orsaker. Det är väl en godtagbar förklaring.
Trots vädret och få försäljare, verkade nog folk att trivas och det är ju huvudsaken. På vägen hem kunde man ännu inhandla Kråkskogsbagarens syltmunkar till efterrätt.
Äkta karnevalväder i Brändö
Alltid i mellanåt nalkas sommar å sol och Brändö karneval. I år var det bästa möjliga väder och det märkte man. Dessutom har det varit ganska 'gliist' mellan evenemangen de senaste två åren. Men nu blir det karneval i två dagar.
Nu finns den igen, den berömda Brändö t-skjortan! Någon berättade att har sänt den till vänner och bekanta kring världen. Du hinner ännu inhandla din egen i morgon torsdag.
Eftersom Nikonisten har irrat omkring på karnevalen i flera år, börjar man känna igen ansikten. Samtidigt inser man hur viktig karnevalen är som ett evenemang där man träffar bekanta.
Brandbilen är alltid lika populär. Brandmännen hann inte ens dra på hela utrustningen innan intresserade stod i kö för att få sätta sej bakom ratten. I mellanåt blev det verkligen intressant - när de kopplade på blåljusen!!!
Arto Koski ordförande för stadsdelsföreningen gör sej färdig att hissa Brändös egen flagga och sen att öppna karnevalen. Karamaatä!
Naturligtvis är det viktigt att dricka när det är varmt, men inte behöver det betyda att man skall glömma att äta! Nikonisten ficka sina 'well done' korvar som skattefri ersättning för kvällens fotodokumentation. Lite senap lämnade i pappret, om skattmasen vill ha sin andel?
Heimo Hokkanen, Brändös borgmästare (som lite Kekkonenaktigt har jobbat övertid några år) hälsade alla välkomna och berättade lite om Brändös historia och bakgrund. Nikonisten tycker Hokkanen har skött sej bra och kan väl vara borgmästare lika länge som Nikonisten agerar fotograf.
På torget samlades Brändöbor i passligt små grupper för att kolla läget.
Barnens trickbana är också alltid populär, likasom ponnyridningen, som tyvärr inte fanns med på programmet i år.
Efter borgmästaren sjöng Palosaaren Pisarat Brändös egna nationalsång
Havsvinden är en vanlig mötesplats, ger lite havskänsla
Palosaaren Pisarat framförde en intressant föreställning: Vem av djuren är vackrast i skogen?
Vad blir kvar när korven är uppäten och saften uppdrucken - jo Vaasan Harmonikkakerho äntrade scenen. Nikonisten insåg, att nu är det dags att traska hem för att frammkalla fotona.
På torsdagsprogrammet finns bland annat en gratis guidad vandring från torget till Venny Kontturis minnesmärke, besök i Palosaaren Työväen museo där det bjuds på guidning samt kaffe med dopp. Start från torget kl 13:30. Sen blir det lite Zumba och församlingens aktiviteter på Brändö kyrkas gård. Mellan 16 och 19 tuffar Lilliputti gratis sightseeing kring Brändö. Kvällen avslutas med musik av Black Islanders (kl 18).
Du kan hitta någon bekant i WEBFOTOALBUMET!
Wasa Sångargille - vilken konsert!
Alltid i mellanåt blir Nikonisten stum. Wasa Sångargille levererade en präktig konsert, som i alla avseenden var unik. Då man tänker på manskörer kopplar man ofta till fosterländska melodiska forten, där basarna får mjällen att rymma.
Har dock aldrig varit med om när en manskör framför visor och sånger med lätta toner och finfina nyanser. Men å andra sidan är jag ju ännu ganska ung, så ...
Kunde du tänka dej att en manskör skulle framföra Markus 'Månskensbonden' Bergfors' Nattfilen eller KAJs Vems pojk e do?
Skall överlåta profssen att recencera, tyckte jag skymtade Pelle Jansson i bänkraden. Nikonisten får försöka förmdela stämningen med några bilder.
Förutom gästande artiserna hade kören handplockat solister från eget led. På bilden Rolf Nordman och Niklas Björkman i Kari Kuusamos 'Jorden är en by' (arr Robert Sund)
Som det brukar så var nästan alla stolarna upptagna. Nu börjar det verkligen kännas som om vi återgår till tiden före pandemin
Kören var finslipad. Som fd körsångare i tre manskörer, skulle jag nog ha valt att stiga åt sidan för denna konsert, nyanserna!
Magnus Lervik agerade solist i Månskensbondens 'Nattfilen' (arr Mikael Svarvar)
Stefan Wikman har varit körens dirigent sedan början av 80 -talet. Han vet hur man trimmar 'pojkarna'
Rickard Eklund, gästande solist i hans egen låt 'Finland' (arr Mikael Svarvar)
Karl-Magnus Stenström är en återkommande solist ur de egna leden, här i Olle Ljungströms 'Jag och min far' (arr Mikael Svarvar)
Wasa Sångargille öppnande nog med manskörstradition, Uno Morings 'Österbotten'. Publiken också höra Alexander Slottes 'Slumrande toner' (arr Robert Sund). Solisterna var Dan Häggbloom och Lars Ola Liavåg.
Josefin Sirén i sin låt 'Säg va do vil', 'I vårens skära dag' samt i 'Klöver Åtton'
Petter Näse framförde egna låtar samt ackompanjerade i många.
Alltsomallt en härligt annorlunda vårkonsert - undrar vad 'pojkarna' hittar på näst? Bra med temakonserter.
Mera bilder kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Invigningen av Märaryggbron
Alltid i mellanåt gäller det att dra på vandringsskorna och bekanta sej med naturen nära oss. Dags att köra till Svedjehamnen och kolla invigningen av Märaryggbron. Ett ställe där man säkert för både fiskarna och besökarna kan följa med fiskarnas vandring upp till Bodvatten, för att leka. Gäddorna brukar dyka upp genast isarna farit, sen abborrarna och till sist mörtarna. Det är liksom ett frukostlunchbord för fiskätande fåglar. Nu är våren så lång redan, att det bara fanns enstaka mörtar och någon abborre, som inte riktigt visste vart de var på väg. Eller så hade de lekt färdigt. Detta är nog något värt att uppleva. Nu är alltså fiskeplattformen/bron invigd.
Viktigt att nämna, att det är hinderfritt ända upp till plattformen, så barnvagnar och rullstolar funkar här - Det Ni!
Naturarvsguiden Vesa Heinonen guidade gruppen till Saltkaret och berättade intressanta saker. Väderleksprognosen lovade blåsigt och regn, men solen sken hela tiden och blåsten närmade sig först när vi gick tillbaka till Svedjehamnen. Ja - jag vet- finns nog kläder för alla väder, men visst är det trevligare om det inte slaskar och stormar då man skall på utfärd.
Vesa berättade, att nästan alla blandar i hop växterna vass och säv. Till vänster om Vesa kommundirektören Rurik Ahlberg, trevligt att han ställde upp.
Här fanns för 40 år sedan en barnens simstrand! Vesa berättar om landhöjningen och De Geer moränerna.
Det bjöds på kaffe, saft och vatten. Det hade Björkö UF skött om. På bilden till vänster ordförande för Björkö delarlag Ralf Nybond och bredvid honom parkchef Harri Karjalainen från Forststyrelsens Vandakontor
Som bilden berättar kan man ta sig upp till plattformen med både barnvagn och rullstol!
Ralf Nybond klipper av bandet efter att parkchef Harri Karjalainen hållit festtalet. Tv Projektchef Jonna Hagström och Tuija Warén från Forststyrelsens Vasakontor
Med vad skulle bron heta? Det ordnades en namnförslagstävling och det kom många intressanta och roliga förslag. Ett bra förslag var Aborrarenan! Men man kom ganska fort fram till att bron skall naturligtvis heta Märaryggbron.
Jens Håkans som varit huduventrepenör och byggt bron spikar fast den fina namnskylten.
Gruppen uppe i Saltkaret med Vesa Heinonen
En pigg huggorm simmade bland fiskarna, hade säkert lunchat på fiskrom, som ju innehåller en massa fett och protein. Man kan ju inte säga att den snyltgästade, eftersom det snarare var vi.
En härlig dag i trevligt sällskap. Vi skall nog vara stolta över vår natur och våra naturstigar.
Mera om naturstigen HITTAR DU HÄR!
och mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Musikalisk resa med Bianca Morales
Alltid i mellanåt får man uppleva något helt nytt. Upplevde för första gången Bianca Morales live och detta i min födelsestad Gamlakarleby.
'Nära inpå' konsertserien bjuder hela maj månad på fina jazziga konserter. Söderbacka-Matikainen Duo hyrde in sig i köpcentret Chydenia och ordnar där ELive Jazz Lounge konserter torsdagar till lördagar. Loungen öppnar kl 15 och konserterna börjar kl 18. Det var ju kreativt i dessa tider. Finns toma lokaler i Chydenia så det blev säkert en bra affär för alla parter.
Serveringen med salt, sött och drinkar (alkoholfria) sköts av Kruununvoudintalo by Gastro Kettu, somhar sin verksamhet i Kronofogdehuset i Hakalax.
Roligt med lite humor i biljettprissättningen
Bianca Morales har ju uppträtt sedan liten flicka och det är swing som gäller. Hon tog med publiken på en musikalisk resa allt från att gå genom stade (Stockholm) till Paris och naturligtvis Rom. Menyn var bra upplagd. I mellanåt var det mera balladmssigt men så fick man åka fartfyllt med en knallgul Vespa bland de italienska kullarna.
Mångsidihet. Bianca sjöng på flera språk, visslade, scattade och till och med överraskade med Kazoo-spelande. Det fanns inte många lediga stolar i Loungen. Men det skulle ju vara intimt.
Duon har satsat också på hög mysfaktor, med lampor och ljus. Ville man inte sitta i en vanlig stol, kunde man njuta av konserten slöandes i en säckstol. En högklassig konsert på alla vis. Eevalotta tog tillfället i akt och gjorde en intervju med Bianca innan andra delen av konserten. Mera info på https://www.elivejazz.fi/
Några plock ur setlistan: I love Paris, Love for Sale, Vespa-ajelu, Oh, Lady be Good och avslutades med fina Moon River. Många fina Cole Porter -låtar rymdes med.
Konserten understöds av Svenska Kulturfonden. Arrangör: Söderbacka-Matikainen Duo
Bianca Morales – sång
Martin Söderbacka – gitarr
Eevalotta Matikainen – kontrabas
Några foton finns också i WEBFOTOALBUMET!
Vappen i Vasa
Alltid i mellanåt skiner solen på första maj - kommer absolut i håg att det har hänt förr. Å andra sidan var noolanvinde så amper, att Nikonistens mjäll fick nog, packade sina väskor och flyttade söderut. Men minns nog många regniga, slaskiga och snöiga Vappen, så klagomålen får sändas till Såka Tröskbolag, Fackelheim, Kokkola.
Alltid mycket ordentligt folk på plats när Wasa Sångargille sjunger in våren.
Vintern rasat eller egentligen Längtan till landet har väl varit WSG:s öppningslåt i flera årtionden. Dirigent Stefan Wikman
Månne självaste Elton John var på besök? Måste kolla Ritz evenamangskalender, så jag inte missar konserten
Det var nog ovanligt mycket folk på torget, man fick äntligen komma ut och folk nappade genast. Hur kunde jag glömma köpa grillkorv???
Man kunde känna sig ganska trygg på VasaVappen.
Vet inte vem som njuter mest av dessa V8 bilar - skatteverket eller Nikonisten. Ljudet av V8 är ju som en evig symfoni med lite forte i mellanåt å sen da capo. Efter några varv till macken.
Jesusmarschen drog nog mera deltagare än jag någonsin sett
Fina fordon på rad
Söjslejs - glada människor på soliga terasser, såg ingen dricka glögg!
Sunrise Cruisers ordnade inte sin traditionella jenkkarparad, men bilarna syntes hela dagen i stadsbilden
Sommar och sol glasskioskarna har öppnat!
Motorcyklisterna ordnade sin parad från Vasklot. Här fotade på Vasklotbron
Hundpassageraren hade nog MC brillor, men ingen hjälm.
Läs mera om Vappenfirandet på vasabladet.fi