Ungdomsorkestern kastade loss
Alltid i mellanåt fylls Nikonisten med energi. Det hände också när Jeppo Ungdomsorkester (44 år) kastade loss ordentligt på Ritz, vårt kulturvardagsrum.
Fredrik Sundell, som har varit med ända från starten ledde orkestern. Det bjödds på bl.a. Shallow, Gimme Some Lovin' och Aretha Franklins Think! Den tolkade Österbottens egen souldrottning Charlotta Kerbs helt fantastiskt.
Rolf Nordman recenserar hela konserten i Vasabladet (måndag på webben och tisdag i printen), läs den.
Charlotta Kerbs i 'Skyfall', från Bondfilmen - gissa hur det lät.
Chris Kläfford, idolvinnaren, var kvällens andra solist.
Charlotta Kerbs i Aretha Franklins 'Think'
Hippi Hovi, kvällens konferencier, intervjuar Chris Kläfford.
Det finnas några till foton i WEBFOTOALBUMET!
Vikarskat vandringsled - åter ...
Alltid i mellanåt måste Nikonisten bara komma ut i den friska luften. Ofta blir det någon bekant vandringsled. En av de härligaste är no Vikarskat -leden, som startar vid Björköby fiskhamn. Den är ganska kort, 2,5 km till målet och nästan lika många km tillbaka.
Men den är värd varje steg. Denna gång noterade man nog genast vindfallet efter stormarna i höstas och efter julen.
Lugna speglingar att njuta av.
Också trevliga detaljer för den har tid att stanna upp!
Ryssugnarna
Minnesmärket
Garanti för ren luft!
I stugan finns det övernattningsmöjligheter.
Träffade också på en huggorm, den första i år.
Man måste också komma i håg att tanka kroppen.
Det mesta smakar bättre i naturen än hemma i köket. Allt har en ända, men korven, den har två!
Plötsligt dök en tjock havsdimma upp. Man kunde t.o.m. känna fuktigheten, bara att hälla upp en till kopp kaffe.
Vi är nog lyckligt skattade, när vi har möjlighet att njuta av naturen, väldigt nära oss. Forststyrelsen gör ett värdefullt jobb!
Några extra foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Fyrtornet och Släpvagnen
Alltid i mellanåt råkar Nikonisten ut för konstiga och trevliga äventyr.
In för ett besök i Kajana, kontaktade jag min gode vän, yrkesfotograf, Pekka Agarth. Han är trevlig, har kiva humor och mycket proffsig, dessutom har han lite rötter i Kokkola, närmare bestämt har han bott i Jukanlinna. Vi träffades första gången under Gusti Nordlunds minneskonsert och andra gången då Pekka hade utställningen 'Neristan' i Kajanas bibliotek. He vaalt langan intro, flååt!
Vi tog en kort promenad och luftade kamerona lite grann. Mycket avundsjuk är man ju på hans Nikon Z6.
Så där passlit nästan mitt i stan bjuder älven på oaser och fina vyer
Kraftverket (det finns tre) är ännu helt funktionsdugligt.
Vackra speglingar här brukar ofta svanar simma.
Den Femte Audiringen. Borde den jag kör med (2009) uppdateras, den har bara fyra ringar, precis som sin anfader Auto-Union DKW.
Vi hälsade på Eino Leino, men han var för upptagen med sin padda, men också på Elias Lönnrot.
Men vem känner Fyrtornet och Släpvagnat op riktigt?
När det var dags att njuta av stekta siklöjor (muikkor) me päärågröjte, kom en längre man in på mat.
Det visade sig vara världens näst längsta människa, Brahim Takioullah.
Mannen (dockan) längst till vänster är Daniel Cajanus från Paltamo. Han var verkligen långväxt och reste från Kajana för att uppträda på cirkus o dylikt världen runt. Nu pruduceras en opera om hans liv.
Av de 1700 biljetterna är över 90% redan sålda, trots att operan skall framföras utomhus!
Mannen i mitten är Nikonisten, som inte ätit flaggstångsfrön som liten.
Till höger Brahim Takioullah, (37) 2,46 m och 150 kg. Skonumret är 58, foten är 38 cm! Nikonisten kunde använda skon som kanot. Brahim var normallång i skolan, men sen pga av en tumör började han växa kraftigt. Som 25 åring blev han opererad och man kunde hejda tillväxten. Han reser kring världen och deltar i olika sammanhang, han har också medverkat i flere filmer. Han har trivts med sitt jobb i en nöjespark i Paris.
(Foto: Pekka Agarth)
Trevligt att få träffa Brahim 'Live'.
Krakow - en Pärla
Alltid i mellanåt njuter Nikonisten urbant, Bara drösar på sta'n o kollar vad som kommer emot. Stannar upp där det finns korv, typ krakov, eller annat gott att äta. Sitta på en bänk och bara kolla då människorna traskar förbi. En del tar det lugnt och andra tyckes vara stressade av antingen tidtabeller eller jobbsaker. Nikonistens största problem var att besluta om det skall bli en glassportion till efterrätt.
Efter de hemska lägren och intressanta saltgruvan samt Schindlers muséum, ett par dagar på stan.
Kraków (Krakau) är en stad i Lillpolens vojvodskap i regionen Galizien i södra Polen, ca 300 km söder om huvudstaden Warszawa. Kraków är befolkningsmässigt Polens näst största stad med cirka 760 000 invånare, och hela storstadsområdet har nästan 1,5 miljoner invånare. Dess gamla stad är sedan 1978 ett världsarv. Kraków var Polens huvudstad från medeltiden till 1596, då Sigismund (på polska känd som Zygmunt III Waza) flyttade huvudstaden till Warszawa.(wikipedia)
Vi tar en kort runda:
Vi tänkte hälsa på Påven, men har var ju på jobbet, så det blev ingen diskussion eller ens bikt.
Du kan säkert räkna upp namnen på alla apostlar? Om du inte minns dem, kan du kolla i din konfirmationsbibel. Över 90% av polackerna är katolska. Kyrkor finns oändligt många - och de är fina och utsmyckade.
Floden Wisła är över 1.000 km lång och det ordnas härliga båtturer på den, precis som i alla andra flodstäder.
Krak är i slavisk mytologi staden Krakóws grundare. Krak befriade en grupp människor från en drake genom att lura på den ett fårskin indränkt i salpeter. Efter att draken hade exploderat började han grunda staden.(wiki)
Men vår lokala guide, Matylda Pacholarz, berättade nog en mycket mera intressant och trovärdigare story. Draken anföll och åt upp båtarna som närmade sig Krakow, med segel å allt. Konungen lovade sin dotter åt den som tar livet av draken. En bondeson byggde en båt och fyllde den med örter och kemikalier. När draken sen anföll och åt upp skeppet, blev den så törstig att den drack så mycket att den sprack till slut. Ja och sen halva kungadömet förståss...
I dag är draken modern. Man ringer ett nummer med mobilen och draken börjar spruta eld från käften :)
På väg till de judiska kvarteren, kunde man notera att vissa balkonger var i behov av lite renovering.
Skulpturen som finns på Rynek Glowny, är gjord av den polska konstnären Igor Mitoraj (1944 - 2014).
Det sägs att man tappar huvudet när man blir kär och statyn skall symbolisera detta.
Hövålöös anstallt, sejr ja!
Jan Matejko, polsk konstnär (1838 - 1893. Här själv inramad.
Matylda berättade också om Mariakyrkans två torn. Det var två bröder som byggde dem och de tävlade om vem som byggde det högsta tornet. Den ena brodern noterade att det finns risk att han förlorar tävlingen och vadet, så han tog helt enkelt livet av sin bror och fortsatte bygga på sitt eget.
Som sagt var kyrkorna väldigt vackra och utsmyckade. På fotot en mäktig orgel.
Dessa droskor fick Nikonistens blod att koka, efter det som Matylda berättade. Hästarna gjorde riktigt slavjobb och blev omskötta bara utvärtes. De fick stå i och dra i lååånga pass under heta sommardagar, ofta fick de varken pausa eller äta. Hon berättade ett de faktisk ganska ofta stupade under passet. Verkligen hemskt. Fy f-n!
Wawel i Krakow är egentligen en benämning på en grupp byggnader på en kulle. Där finns kungliga slottet och en domkyrka, där forna regenter och andra historiskt viktiga personer finns begravda
Peedkiosk.
Vår resegrupp, The KrakowBusters, ville ju gärna lämna bevis på att vi har bevistat Krakow (på väg hem från discot) :)
Det här var ju en ypperlig kombination, tror inte om det finns likadana i Vasa?
Under torget finns ett underjordiskt muséum, som är värt ett besök.
Krakow är värt ett besök, definitivt. Maten och dryckerna är både goda och billiga. Förutom de platser som KrakowBusters besökte, finns det hur myckeet som helst att se. Kulturlivet, konserter, utställningar, muséer you name it. Ta en resa till Krakow, direktflyg från Helsinski.
Några foton kan du kolla i WEBFOTOALBUMET!
Vasa Körfestival - kyrkokonserten
Alltid i mellanåt blir det dubbelt upp för Nikonisten. Med de trogna enögna japanerna fastspända i hängslena traskade Nikonisten mot Trefaldighetskyrkdörren i vårsolens värmande strålar. Kanske en eller annan sena tinade upp efter vintern.
Vasa Körfestival ordade en fin - och gratis - kyrkokonsert på fredagskvällen. Det var dubbel och dubbelt som uppträdde.
Först uppe var barbershopkvartetten Double Date från USA. De körde ett trevligt program och de gjorde det helt proffsigt. Både publiken och Nikonisten gillade skarpt. I kvartetten sjunger: Blair Brown, Michaela Slamka, Ravi Raghuran och Nathan Johnston. Dessutom par också utanför scenen.
Nikonisten gillar barbershopmusik, annars har ju Nikonisten inte så mycket att göra med barberare, man kan bara bli på bra humör när man lyssnar.
Efter var det dags för en verklig utmaning, Mozarts Sparvmässa (Spatzenmesse). Den hade Nikonisten inte hört tidigare.
Monica Heikius, som dirigerade, hade 'hittat' verket skrivet för damkör
Förutom damkören QuinnTon sjöng också solisterna Ulrika Berg (sopran 1), Tii Tanner (mezzosopran), Mari Renvall (alt 1) och Marja Jaatinen (alt 2).
Finalen 'Agnus Dei' tyckte Nikonisten att var otroligt vacker. En minnesvärd konsert.
Det är så härligt, att det i Vasa arrangeras så många fina konserter och festivaler under sommaren. Alla måste bara hitta sin egen. Längre mot hösten väntar ju ännu Musikfestspelen Korsholm.
Det finns några foton i WEBFOTOALBUMET! från fredagskvällens konsert.
Vasa Körfestival 2019
Alltid i mellanåt fotar Nikonisten Vasa Körfestivalens konserter. Det är nu för 27.nde gången festivalen arrangeras, Nikonisten kommer inte i håg hur många år det har blivit sprunget där med kamerona kring halsen.
Årets öppningskonsert, traditionsenligt i Vasa stadshus festsal, var en trevlig blandning, ett hopkok, av olika genres.
Först på scen var Kuula-institutets barnkör, Estradi, som leddes av Margaretha Nordqvist. Anton Ylikallio ackompanjerade på piano. Kati Pörtfors var solist i "Wind of Change" (Meine/Scorpions)
Double Date (USA) sjöng barbershop - låtar. Namnet kommer från det att kvartetten består av två par, också utanför scenen. Alla fyra studerade tillsammans och så småningom föddes kvartetten.
Vaasa Opperakuoro leddes av fantastiska Albert Sahlström. Anni Ylikallio på violin och Anton Ylikallio på piano. Albert är väldigt skicklig
och mångsidig - vi kommer att få höra mycket om honom ännu.
Mari Renvall, mezzosopran, solist.
Philomela brukar alltid uppträda med sprakande, färggranna toner och tempon.
Philomela leddes av Marjukka Riihimäki och Anna-Mari Kähäri ackompanjerade, hon hade också skrivit musiken.
En fin konsert, nu blir det mera i dagarna tre.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Dracula och vampyrer i Vapriikki!!!
Alltid i mellanåt ger sej Nikonisten ut på skräckfyllda äventyr. Denna gång till Vapriikki, för att träffa Dracula, Vlad Dracula, vargar, vampyrer och onda härskare, samt fasansfulla straffmetoder - huuujeeeda!
Trots allt har vi ändå alltid fascinerats av skräckfilmer eller åtminstone har vi berättat skrämmande spökhistorier för varandra. Som liten kommer jag i håg att Hitchcocks kortfilmer visades som TV serie. Det du! Där satt man på vardasgrumsgolvet och tittade. Det skulle nog inte tillåtas i dag, tror jag.
Men till Dracula. Han föddes egentligen i en roman av Bram Stoker från 1897. Men det har gjorts många filmer om honom. Efter bettet smittades ju den bitna och förvandlades till vampyr.
Några foton från den utmärkta utställningen - håll i dej!
Redan vid ingången möter du självaste Dracula.
Och dylika mysiga filurer.
Det har gjorts många filmer om och med Dracula och ännu flera om olika vampyrer. Nikonistens absoluta favorit är
Roman Polanski's: Vampyrernas natt, (Originaltitel: The Fearless Vampire Killers, or Pardon Me, But Your Teeth Are in My Neck)
I de många filmerna såg inte Dracula ut på samma sätt, han 'formade' sej efter rollinnehavaren och inte tvärtom, som vi är vana vid.
Det gjordes också Vampire Survival Kits, men det finns inga bevis på att de har använts (eller så funkade de inte). Men de är i alla fall populära samlingsobjekt.
Utställningen visar också olika vädervärdigt fasansfulla straffmetoder. Att bli hängd eller halshuggen var paradiset jämfört mot de otroligt hemska metoderna. En av dem var när människor spetsades på spjut. Man smorde spjutet och förde in den via analen utan att skada viktiga organ cirka 50 cm. Därefter lyfte man upp spjutet lodrätt. Fångens kroppstyngd gjorde sedan jobbet. Det kunde ta flera dagar.
En av många Dracula - utställningen hade flera monitorer, där det visades nonstop olika Dracula filmer från tiderna. EN av de första torde vara 'Mysteriet Dracula', en amerikansk skräckfilm från 1931 i regi av Tod Browning med Bela Lugosi i huvudrollen som greve Dracula.
Det finns flere skräckinjagande foton i WEBFOTOALBUMET!
Oskar Schindler muséet i Krakow
Alltid i mellanåt kan man boka två äventyr med samma voucher, denna gång skedde det lite i misstag.
När jag köpte vouchern till saltgruvan, valde jag 'premium' alternativet. Mest för att då ingick lunch (papperspåse med macka o en flaska vatten). Men senare framkom det att premium betydde också inträde till Schindlers muséum. Det var omöjligt att få tag på biljetter dit! Så genast när vi kom till Krakow från saltgruvan blev det Schindlers.
Chauffören lämnade av oss vid muséet och sa att han hämtar upp oss efter ett par timmar. Så där då bara förbi en oändlig kö rakt in i muséet.
Oskar Schindler (1908 - 1974), en tysk industriman, som antas ha räddat livet på över 1.000 judar, som arbetade i hans fabrik. I fabriken tillverkades emaljprodukter och ammunition.
Filmen, Schindler's List redogör för hans liv som opportunist, från början endast motiverad av ekonomiska skäl, men senare med stor hängivenhet för att rädda livet på de judiska arbetarna.
Schindler växte upp i Zwittau i dåvarande Österrike-Ungern, och hade flera yrken innan han 1936 gick med i Abwehr, Nazitysklands underrättelsetjänst. Han gick med i Nazistpartiet 1939. I Abwehr arbetade han bland annat med att samla information om järnvägar, militära installationer och truppförflyttningar samt att rekrytera spioner i Tjeckoslovakien. Schindler samlade information åt Nazityskland och arbetade bland annat i Polen inför Tysklands invasion 1939. Han tog år 1939 över en emaljfabrik i Kraków, Polen, som när den gick som bäst hade 1 750 arbetare av vilka 1 000 var judar. Kontakterna inom Abwehr hjälpte Schindler att skydda sina judiska arbetare från deportation och avrättningar i nazisternas koncentrationsläger.
För sina insatser under kriget förklarades Schindler 1963 som 'Rättfärdig bland folken' av den israeliska regeringen. Han avled den 9 oktober 1974 i Hildesheim i dåvarande Västtyskland, och begravdes på den Katolska kyrkogården i Jerusalem, som enda medlem av nazistpartiet som hedrats på detta sätt. (källa: Wikipedia)
Var och en må betygsätta själv Schindlers livsverk, men hur som helst räddade han livet på många judar.
Inte svårt att inse vad muséet handlar om.
Barnvagn vid stationen.
Skylt på spårvagn, som för övrigt bar namnet 'Salvator' !!!
Den här mössan behöver ingen presentation!
Golvmode.
Saker från förhörsrum och fångceller.
Kan bara inte förstå flinet.
Schindlers.
Muséet var bra fixat och man gick genom det i flere våningar enkelriktat. Det var mycket folk, så det blev lite håsase. Själv tyckte jag, att det inte är så vettigt att boka två turer samma dag. Det är så billigt att bo i Krakow, så bättre att man tar sej en extra dag. Slatgruvans vandrande tog ut sitt både fysiskt och prykiskt, det är begränsat hur mycket information man orkar ta emot.
Dessutom är jag säker på att, om man hade haft en guide i muséet, skulle man nog ha fått ut mera av besöket.
Rekommenderas, men är absolut värt ett besök, även för den som inte är så historikst intresserade.
Saltgruvan i Wieliczka
Alltid i mellanåt kan det hända att "Nikonisten goes underground".
Gruvan har under århundradena besökts av bland annat Nicolaus Copernicus, Johann Wolfgang von Goethe, Ignacy Paderewski, Robert Baden-Powell, Karol Wojtyła (senare Johannes Paulus II) och nu då också Nikonisten.
För att ta sig ner till första nivån, som ligger 64 meter under jorden, måste man ta en brant trätrappa som består av 378 trappsteg. Egentligen inte så farligt som det låter. Nikonisten har 84 trappor från marken till sjätte våningen och de är alla åppåt!
Nere möts man svag belysning och en massa träbalkar. Sen blir det lite smala gångar, kanske inte för den som har obehag. Men Nikonisten tyckte det hörde till.
Nikonisten var imponerad, men väntade så ivrigt på att få se de mäktiga saltskulpturerna - de som han aldrig fick se. De befinner sig mycket längre ner i gruvan och nu hade de inte sådana guidningar. Notera att en sådan guidning skulle gå på 6 timmar i stället för två, som våran :( Det lär skall vara möjligt att få fototillstånd, men det var nu för sent.
Visst fanns det mycket annant mäktigt och intressant att se, men saltstodernalämnade nog en grimas i ansiktet. Guiden var ganska snålt engagerad. Körde en ganska monoton berättelse. Han kunde åtminstone ha stängt av mikrofonen då han bara flåsade eller då han pladdrade med sina kolleger.
Mäktiga konstruktioner fick man i alla fall beundra.
Gruvans historia räcker ända tillbaks till början av 1000-talet. De äldsta dokumenten är från 1044 och är ett privileg från Kasimir I, där han benämnde dagens Wieliczka med “magnum sal alias Wieliczka“.
Saltet har alltid fungerat som ekonomisk bas för Polen. I forntiden på polsk mark gällde salt som betalningsmedel och ersatte till och med metallmynt. Det behövdes ju för att bl.a. konservera fisk, kött etc.. Salthalten i luften noterade BronchitNikonisten genast, det kändes lätt att andas - inte alls unkelt.
Unikt med saltgruvan är alla underjordiska floder, träbroar, kammare, salar, kapell, altare m.m. På ca 130 meters djup finns det till och med ett miniatyrsamhälle restaurang, post, bio, museum, souvenirshops och så vidare. 1978 blev Saltgruvan i Wieliczka ett av de första tolv världsarven på UNESCO:s nyinstiftade världsarvslista.
Saltgruvan har årligen över en miljon besökare från alla länder.
Åter en gång hade Nikonisten bokat geuidningen med lunch, som var lika usel som den i förra turen. Vattenflaskan var dock välkommen.
Tillbaka till ytan? Jo det gick mede byggnadshissar, man stod packad som surströmming, men hissarna var snabba. Saltgruvan rekommenderas nog av Nikonisten, med en nypa salt!
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Fenomenala Pedavoces 45 år!
Alltid i mellanåt blir Nikonisten mållös, men inte så ofta.
Pedavoces bjöd på en fantastisk jubiléumskonsert i Vasa stadshus 4 maj. Salen var nästan fylld av en entusiastisk publik. Det blir recensioner i tidningarna, så Nikonisten börjar inte med det. Men nog ett fotokollage!
Maria Timoshenko har lett Pedavoces kören i tio år.
Hon är fylld av energi, noggrann och krävande. Men så är ju också resultatet strålande.
En del av den stora jubiléumskören, som också leddes av tidigare dirigenterna Per-Håkan Jansson, Sören Hakola och Johan Sundqvist. Johnny Nordström accompanjerade några låtar på piano.
Både dam och herrkören inom Pedavoces uppträdde, här herrarna under Johan Pohjanheimos ledning
Pedavoces damkör
Pedavoces grundare och dirigent under 20 år, Per-Håkan 'Pelle' Jansson leder jubiléumskören
Konserten avslutades med Sibelius Finlandia under Marias ledning. Som sagt, Nikonisten är mållös!
Det bjuds inte på någon musik, men nog ett fotokollage, som du hittar i WEBFOTOALBUMET!