Vasa Körfestival 2019
Alltid i mellanåt fotar Nikonisten Vasa Körfestivalens konserter. Det är nu för 27.nde gången festivalen arrangeras, Nikonisten kommer inte i håg hur många år det har blivit sprunget där med kamerona kring halsen.
Årets öppningskonsert, traditionsenligt i Vasa stadshus festsal, var en trevlig blandning, ett hopkok, av olika genres.
Först på scen var Kuula-institutets barnkör, Estradi, som leddes av Margaretha Nordqvist. Anton Ylikallio ackompanjerade på piano. Kati Pörtfors var solist i "Wind of Change" (Meine/Scorpions)
Double Date (USA) sjöng barbershop - låtar. Namnet kommer från det att kvartetten består av två par, också utanför scenen. Alla fyra studerade tillsammans och så småningom föddes kvartetten.
Vaasa Opperakuoro leddes av fantastiska Albert Sahlström. Anni Ylikallio på violin och Anton Ylikallio på piano. Albert är väldigt skicklig
och mångsidig - vi kommer att få höra mycket om honom ännu.
Mari Renvall, mezzosopran, solist.
Philomela brukar alltid uppträda med sprakande, färggranna toner och tempon.
Philomela leddes av Marjukka Riihimäki och Anna-Mari Kähäri ackompanjerade, hon hade också skrivit musiken.
En fin konsert, nu blir det mera i dagarna tre.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Dracula och vampyrer i Vapriikki!!!
Alltid i mellanåt ger sej Nikonisten ut på skräckfyllda äventyr. Denna gång till Vapriikki, för att träffa Dracula, Vlad Dracula, vargar, vampyrer och onda härskare, samt fasansfulla straffmetoder - huuujeeeda!
Trots allt har vi ändå alltid fascinerats av skräckfilmer eller åtminstone har vi berättat skrämmande spökhistorier för varandra. Som liten kommer jag i håg att Hitchcocks kortfilmer visades som TV serie. Det du! Där satt man på vardasgrumsgolvet och tittade. Det skulle nog inte tillåtas i dag, tror jag.
Men till Dracula. Han föddes egentligen i en roman av Bram Stoker från 1897. Men det har gjorts många filmer om honom. Efter bettet smittades ju den bitna och förvandlades till vampyr.
Några foton från den utmärkta utställningen - håll i dej!
Redan vid ingången möter du självaste Dracula.
Och dylika mysiga filurer.
Det har gjorts många filmer om och med Dracula och ännu flera om olika vampyrer. Nikonistens absoluta favorit är
Roman Polanski's: Vampyrernas natt, (Originaltitel: The Fearless Vampire Killers, or Pardon Me, But Your Teeth Are in My Neck)
I de många filmerna såg inte Dracula ut på samma sätt, han 'formade' sej efter rollinnehavaren och inte tvärtom, som vi är vana vid.
Det gjordes också Vampire Survival Kits, men det finns inga bevis på att de har använts (eller så funkade de inte). Men de är i alla fall populära samlingsobjekt.
Utställningen visar också olika vädervärdigt fasansfulla straffmetoder. Att bli hängd eller halshuggen var paradiset jämfört mot de otroligt hemska metoderna. En av dem var när människor spetsades på spjut. Man smorde spjutet och förde in den via analen utan att skada viktiga organ cirka 50 cm. Därefter lyfte man upp spjutet lodrätt. Fångens kroppstyngd gjorde sedan jobbet. Det kunde ta flera dagar.
En av många Dracula - utställningen hade flera monitorer, där det visades nonstop olika Dracula filmer från tiderna. EN av de första torde vara 'Mysteriet Dracula', en amerikansk skräckfilm från 1931 i regi av Tod Browning med Bela Lugosi i huvudrollen som greve Dracula.
Det finns flere skräckinjagande foton i WEBFOTOALBUMET!
Oskar Schindler muséet i Krakow
Alltid i mellanåt kan man boka två äventyr med samma voucher, denna gång skedde det lite i misstag.
När jag köpte vouchern till saltgruvan, valde jag 'premium' alternativet. Mest för att då ingick lunch (papperspåse med macka o en flaska vatten). Men senare framkom det att premium betydde också inträde till Schindlers muséum. Det var omöjligt att få tag på biljetter dit! Så genast när vi kom till Krakow från saltgruvan blev det Schindlers.
Chauffören lämnade av oss vid muséet och sa att han hämtar upp oss efter ett par timmar. Så där då bara förbi en oändlig kö rakt in i muséet.
Oskar Schindler (1908 - 1974), en tysk industriman, som antas ha räddat livet på över 1.000 judar, som arbetade i hans fabrik. I fabriken tillverkades emaljprodukter och ammunition.
Filmen, Schindler's List redogör för hans liv som opportunist, från början endast motiverad av ekonomiska skäl, men senare med stor hängivenhet för att rädda livet på de judiska arbetarna.
Schindler växte upp i Zwittau i dåvarande Österrike-Ungern, och hade flera yrken innan han 1936 gick med i Abwehr, Nazitysklands underrättelsetjänst. Han gick med i Nazistpartiet 1939. I Abwehr arbetade han bland annat med att samla information om järnvägar, militära installationer och truppförflyttningar samt att rekrytera spioner i Tjeckoslovakien. Schindler samlade information åt Nazityskland och arbetade bland annat i Polen inför Tysklands invasion 1939. Han tog år 1939 över en emaljfabrik i Kraków, Polen, som när den gick som bäst hade 1 750 arbetare av vilka 1 000 var judar. Kontakterna inom Abwehr hjälpte Schindler att skydda sina judiska arbetare från deportation och avrättningar i nazisternas koncentrationsläger.
För sina insatser under kriget förklarades Schindler 1963 som 'Rättfärdig bland folken' av den israeliska regeringen. Han avled den 9 oktober 1974 i Hildesheim i dåvarande Västtyskland, och begravdes på den Katolska kyrkogården i Jerusalem, som enda medlem av nazistpartiet som hedrats på detta sätt. (källa: Wikipedia)
Var och en må betygsätta själv Schindlers livsverk, men hur som helst räddade han livet på många judar.
Inte svårt att inse vad muséet handlar om.
Barnvagn vid stationen.
Skylt på spårvagn, som för övrigt bar namnet 'Salvator' !!!
Den här mössan behöver ingen presentation!
Golvmode.
Saker från förhörsrum och fångceller.
Kan bara inte förstå flinet.
Schindlers.
Muséet var bra fixat och man gick genom det i flere våningar enkelriktat. Det var mycket folk, så det blev lite håsase. Själv tyckte jag, att det inte är så vettigt att boka två turer samma dag. Det är så billigt att bo i Krakow, så bättre att man tar sej en extra dag. Slatgruvans vandrande tog ut sitt både fysiskt och prykiskt, det är begränsat hur mycket information man orkar ta emot.
Dessutom är jag säker på att, om man hade haft en guide i muséet, skulle man nog ha fått ut mera av besöket.
Rekommenderas, men är absolut värt ett besök, även för den som inte är så historikst intresserade.
Saltgruvan i Wieliczka
Alltid i mellanåt kan det hända att "Nikonisten goes underground".
Gruvan har under århundradena besökts av bland annat Nicolaus Copernicus, Johann Wolfgang von Goethe, Ignacy Paderewski, Robert Baden-Powell, Karol Wojtyła (senare Johannes Paulus II) och nu då också Nikonisten.
För att ta sig ner till första nivån, som ligger 64 meter under jorden, måste man ta en brant trätrappa som består av 378 trappsteg. Egentligen inte så farligt som det låter. Nikonisten har 84 trappor från marken till sjätte våningen och de är alla åppåt!
Nere möts man svag belysning och en massa träbalkar. Sen blir det lite smala gångar, kanske inte för den som har obehag. Men Nikonisten tyckte det hörde till.
Nikonisten var imponerad, men väntade så ivrigt på att få se de mäktiga saltskulpturerna - de som han aldrig fick se. De befinner sig mycket längre ner i gruvan och nu hade de inte sådana guidningar. Notera att en sådan guidning skulle gå på 6 timmar i stället för två, som våran :( Det lär skall vara möjligt att få fototillstånd, men det var nu för sent.
Visst fanns det mycket annant mäktigt och intressant att se, men saltstodernalämnade nog en grimas i ansiktet. Guiden var ganska snålt engagerad. Körde en ganska monoton berättelse. Han kunde åtminstone ha stängt av mikrofonen då han bara flåsade eller då han pladdrade med sina kolleger.
Mäktiga konstruktioner fick man i alla fall beundra.
Gruvans historia räcker ända tillbaks till början av 1000-talet. De äldsta dokumenten är från 1044 och är ett privileg från Kasimir I, där han benämnde dagens Wieliczka med “magnum sal alias Wieliczka“.
Saltet har alltid fungerat som ekonomisk bas för Polen. I forntiden på polsk mark gällde salt som betalningsmedel och ersatte till och med metallmynt. Det behövdes ju för att bl.a. konservera fisk, kött etc.. Salthalten i luften noterade BronchitNikonisten genast, det kändes lätt att andas - inte alls unkelt.
Unikt med saltgruvan är alla underjordiska floder, träbroar, kammare, salar, kapell, altare m.m. På ca 130 meters djup finns det till och med ett miniatyrsamhälle restaurang, post, bio, museum, souvenirshops och så vidare. 1978 blev Saltgruvan i Wieliczka ett av de första tolv världsarven på UNESCO:s nyinstiftade världsarvslista.
Saltgruvan har årligen över en miljon besökare från alla länder.
Åter en gång hade Nikonisten bokat geuidningen med lunch, som var lika usel som den i förra turen. Vattenflaskan var dock välkommen.
Tillbaka till ytan? Jo det gick mede byggnadshissar, man stod packad som surströmming, men hissarna var snabba. Saltgruvan rekommenderas nog av Nikonisten, med en nypa salt!
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Fenomenala Pedavoces 45 år!
Alltid i mellanåt blir Nikonisten mållös, men inte så ofta.
Pedavoces bjöd på en fantastisk jubiléumskonsert i Vasa stadshus 4 maj. Salen var nästan fylld av en entusiastisk publik. Det blir recensioner i tidningarna, så Nikonisten börjar inte med det. Men nog ett fotokollage!
Maria Timoshenko har lett Pedavoces kören i tio år.
Hon är fylld av energi, noggrann och krävande. Men så är ju också resultatet strålande.
En del av den stora jubiléumskören, som också leddes av tidigare dirigenterna Per-Håkan Jansson, Sören Hakola och Johan Sundqvist. Johnny Nordström accompanjerade några låtar på piano.
Både dam och herrkören inom Pedavoces uppträdde, här herrarna under Johan Pohjanheimos ledning
Pedavoces damkör
Pedavoces grundare och dirigent under 20 år, Per-Håkan 'Pelle' Jansson leder jubiléumskören
Konserten avslutades med Sibelius Finlandia under Marias ledning. Som sagt, Nikonisten är mållös!
Det bjuds inte på någon musik, men nog ett fotokollage, som du hittar i WEBFOTOALBUMET!
Dödslägerresan - och ett par tips
Alltid i mellanåt gör Nikonisten resor till ställen, som länge funnits på reselistan. Nu blev det aktuellt med vackra Krakow , men också de hemska lägrena. Börjar med lägrena och återkommer sen till annat sevärt.
Det att 1,5 miljoner människor fick sätta till livet och pina under hemska förhållanden, vet ju alla. Men rekommenderar nog en tripp till lägren. Egentligen tycker jag att det borde ingå i undervisningen, som det gör i Tyskland.
Anlitade KrakowShuttle för turen och guiden var gårrbra. Estimerade hämtningstiden var kl 8 men bekräftades senare till 6:20. Tur att hotellet (Europejski) hade frukost från 6:30 så köket kunde ge med en frukostpåse. Guidningarna börjar normalt kl 8, jag tyckte det var bra att vara bland de första. Påsken var varm, men i Krakow var det minusgrader på nätterna, så det var bra att ha varm jacka. En annan vink, jag valde en tur med lunch. Det var en papperspåse med en flaska vatten och en liten smörgås + pastasallad. Så skippa den och ta något i cafeterian vid Birkenau.
Till själva lägret får du ta med bara en väska lka stor som en A4 och typ 5 cm tjock, men resten kunde man ju lämna i bilen. Ganska sträng säkerhetskontroll innan turen började, som på flygfält. Du skall absolut boka på förhand. Alternativt köar du 3 timmar eller kommer inte alls in på hela dagen.
Men till hemskheterna och ett fotokollage - bara för att påminna oss alla - och perspektivet!
Tar cirka en timme i vackra landskap från Krakow till lägren.
Säkert den mest fotade skylten.
Under de första åren fotograferades alla fångar.
Allt var ju bara lögn, berättade vår guide Michael. Ta med er allt och skriv namn på.
Denna syn väckte ju nog mest känslor.
Den klassiska bilden, dödens hållplats - Birkenau!
Ungefär 1,2 miljoner besökare årligen.
Om du villa kolla mera foton, så finns de i WEBFOTOALBUMET!
Explosiv Ba Rock på Ritz
Alltid i mellanåt blir Nikonisten mycket överraskad. När Wasa Sångargille gav sin Ba Rock på Ritz var förväntningarna nog stora. Men konserten gav jusom dubbelt mera.
Men så var det bara proffsare, som låg bakom projektet. Upplägget, koreografin (Isa Lindgren-Backman), solisterna, allt bara funkade. Men det var otroligt varmt i Ritz salen, ännu värre på läktaren.
Här följer en fotobomb, trots att det var ett ganska utmanande fotoprojekt.
Stefan Wikman och Wasa Sångargille
Kajsa Dahlbäck, barockvirtuos
Filip Rosengren
Publiken njöt så det knakade i golvet! Få se vad som kommer näst?!?
Mera foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Fredrik Furu hittade vad han sökte
Alltid i mellanåt väcker konserter minnen. Nikonisten har fotat Fredriks konserter sedan 2010 eller kanske tidigare. Nu var det dags för skivrelease på Ritz. Några foton från konserten hittar du här.
Fredrik Furu på Popkalaset 2010
The Band bestod av proffsiga musiker: Tuukka Aitoaho på trummor, Ben Bergman på gitarr, Marcus Söderström på elbas samt Mikael Svarvar bakom tangentborden.
Stämningen var i topp, Fredrik tar sin publik med hjärtat och han gör det på riktigt - äkta.
Ben Bergman och Fredrikk Furu har gjort över 500 spelningar tillsammans. Samspelet länns tydligt.
Publiken njöt och alltid i mellanåt stod de upp och klappade takten.
Samspelta artister minsann!
Fredrik berättade på ett trevligt sätt mellan låtarna om bakgrunden och hur de uppkom. Mycket handlade naturligtvis om kärlek. Ofta om olycklig sådan. Publiken bestod av troligtvis allt mellan 9 och 90.
De unga damerna, i främre raden, hade klart för sej att, man inte fick vifta i takt med tändare på Ritz. Men det löstes med att tända ficklamppan på mobilen. Känner du stämningen?!
Fredrik Furu har alltid gått sin egen väg, men han har aldrig tackat nej till samarbete med andra artister.
Österbotten har åter en gang levererat en fin artist. En som vaal bara bäter å bäter!
Konserten avslutades med det som egentligen började eller startade hans solokarriär. Feki var på väg hem från en sommarterass i Vasa och beslöt att han skall skriva en låt . Hoolywoodhjärtan. Tär va he tå!
Om du vill skåda meir fotona, finns di i WEBFOTOALBUMET!
Dansbandsräävan!
Altti i millanåt kelar Nikonisten livskassette bakåt. Oftast via musik. Denna gång gårrgammal musik.
Efter att ha generalrepeterat i Schaumansalen, entrar Dansbandsrävarna den anrika scenen på Ritz i Vasa. Detta under ledning av konferencieren, Kokkolaboe, Herman Hagnäs.
Det fanns verkligen mycket krut i gubbarna och de syntes trivas minst lika bra som publiken. Några foton:
Kurt Nyman och Rolf Wikman och Tommys'
Matts Möller sjöng bland annat Blue Hawaiji
Tom Käldström, kapellmästaren, rockade loss
Rune Sjöblom
I finalen fick publiken sjunga med i både 'I natt jag drömde' och 'Sån't e Livet' (sontaa liiveissä på finska)
Dansbandsrävarna ger ut en skiva passlit till morsdag i vår...
Så all ni tii i Hövåstan! Laga er ti Jungsborg på sondasskvällde å njuut!
Tu hittar na bildrä i WEBFOTOALBUMET!
ÅK Ensamble rockade loss på Ritz
Alltid i mellanåt känns det lite spännande då en kammarkör startar rockmaskinen. Nikonisten har nog varit med om det förr och med olika slutpoäng.
ÅK Ensemble (tidigare Åbolands Kammarkör) gav tillsammans med The 110th Street Band på den Ritzska scenen.
Konserten Can't Stop the Feeling var slutsåld. Nikonisten gillar det där med 'slutsålt'!
Plockat från Ritzsidan:
Konserten bjöd på hits från 1970-talet till i dag. På scenen stod ca 30 sångare och solister samt ett sexmannaband. ÅK Ensemble och 110th Street Band rockade loss med allt från Queen och Tina Turner till Nightwish och Justin Timberlake. Dessutom gamla godingar såsom Totos Africa och September av Earth, Wind & Fire samt nyare låtar av Ed Sheeran och Jason Derulo.
Nikonisten upplevde att andra halvlek kändes bättre och mera bekant.
Många godisar bjöds det på. Bohemian Rhapsody är väl ett 'must' då däremot Fogertys Proud Mary var en gårrtrevlig överraskning. Det skall ju absolut regna män på dylika konserter, trots det är emot jämställiheter o dyl.
Här kommer några foton från konserten:
Mitt i allt dök Simon Strömsund (ljus&drama) upp på scenen och stal showen för en stund - gårrhäftigt
Tomas 'Skitta' Lindroos
Några xtrafoton hittar du i WEBFOTOALBUMET!