Giftermål, skilsmässohot, livsresor och död
Alltid i mellanåt hakar Nikonisten på konsertkroken ordentligt. Tisdagen innehöll verkligen intressanta teman och konserter. Hmm ja ett framträdande var nog mera en show, kanske.
Först gällde Stundarskonserten på vinden, där det brukar sjungas julsånger under snöhalvåret. Cecilia Zillacus, Håvard Gimse och den magnifika Vertavo kvartetten från Norge framförde konserten "Relationer". Den var fylld av kärlek, skilsmässotankar och vardaglig misstänksamhet. Nästan alla stolar var upptagna.
Vertavo kvartetten med Håvard Gimse på pianot. Lite historia och tankar om verket bjöds det på innan spelningen.
Cecilia Zilliacus med Håvard Gimse framförde César Francks
Violinsonat i A-dur M.8 med känslor. Det ,naturligtvis, om man tänker på innehållet.
Dagens andra konsert var ganska spännande den också, men på ett annat sätt. "EI HUONO" showen, med självaste Jorma Uotinen, Trio Avec samt Helena Lindgren.
Showen handlade om Jormas färgrika och sprakande liv bland teatrar, operor, musikeler, baletter, klädmode i tiotals länder och hundratals städer.
Skrev jag redan fartfyllt?
Jorma har sedan tonåren varit intresserad av kläder. Hans mamma var sömmerska, ensamförsörjare. Hon hade fullt upp med att sy alla Jormas önskekläder.
Jorma och Helena Lindgren bodde tillsammans i över 18 år. I dagens läge är de ännu väldigt nära vänner och uppträder tillsammans.
Musiken bestod av kända shanson -tolkningar, bland annat ur Edith Piafs repertoar. Jorma älskar Paris.
Showen kändes äkta på något sätt - något speciellt sätt.
Dagens konsertrunda avslutades med en stämningsfull konsert i stadshusets trappuppgång. Norska Vertavo -kvartetten framförde Franz Schuberts (1797-1828): Stråkkvartett nr. 14 i d-moll "Döden och flickan". Det var passligt trångt i trapporna.
Som du ser är utbudet på konserterna mycket varierande. Onsdag är det konsert i Baptistkyrkan och avslutningskonserten i Trefaldighetskyrkan. Kyrkooperan framförs på torsdag i Storkyro kyrka.
Skickligtsvängit på stadshuset
Alltid i mellanåt är Nikonisten på konsertuppdrag. Musikfestspelen Korsholm har pågått redan nästan en vecka och Nikonisten har fjäskat mellan olika konsertplatser med sina två enögde japaner bundna kring kroppstackarn.
Det har bjudits på gårrfina och mycket varierande konserter. Öppningskonserten var oerhört fin. Har inte hunnit skriva om dem alla.
Men i dag var det dags för två speciella konserter i stadshuset. Den första var en Järnefelt -konsert, med inslag av Armas Järnefelts konsert i samma hus anno 1892. Cecilia Zilliacus (violin), Erica Back (mezzosopran) och Håvard Gimse (piano). Konserten väckte den romantiska själen i Nikonisten. Innan konserten höll Lasse Zilliacus ett anförande om Armas Järnefelt.
Den andra konserten på samma scen 1 1/2 timme senare vill jag gå närmare in på av personliga skäl.
"Music for a while" gav en helportion med upplevelser, Nikonisten uppskattade naturligtvis rytmerna och i synnerhet att konserten var så aalejs.
Liksom tre söner på scenbilden; Anderssén, Steinway -sonen samt Trygve Brøske. Han var helt suverän på tangenterna.
Programmet var både gammalt och omväxlande, men kärleken lurade lite överallt. Vissa riktiga klassiker hade fått lite nya detaljer, en del hade fått mera. Allt flöt verkligen bra.
Mezzosopranen Tora Augestad, uppträdde redan tidigare i Oravais kyrka. Då gällde det mera barock. Nu fick hon använda hela breda registret. Tora sjunger också cabaré och hennes scenuppträdande ger mycket åt publiken. Det fanns nog temperament så det räckte.
Musikerna var härligt proffsiga. På trumpet Matias Eick, på tuba Martin Taxt samt han som verkligen spelade på trummorna, Pål Hausken. Nikonisten spärrade med ögonen dreglade säkert, så skickligt hanterade Pål sina instrument. Det kan nog gå några dagar innan Nikonisten sätter sig bakom trummorna på Sundsgatan.
Nikonisten tyckte att många låtar var trevligt uppjazzade. Konserten avslutades med John Dowlands
Come again. En härlig upplevelse hela konserten.
Mera foton hittar du i Musikfestspelen Korsholms WEBFOTOALBUM!
A. Ahlströms bruk i Noormarkku
Alltid i mellanåt vilsar sej Nikonisten från huvudvägen och upplever något helt fantastiskt. På väg till Björneborg en vänstersväng vid vägbygget och hamnade så i Noormarkku, där Nikonisten inte har satt gaspedalen tidigare.
År 1753 fick Noormarkku tillstånd att starta en såg vid Makkarakoski. Den köptes år 1870 av affärsmannen Antti Ahlström, som genast började utvidga verksamheten. Sågen förstördes i en eldsvåda 1875, men byggdes upp redan följande år.
Nu fungerar hela området med maskiner och allt som muséum. Noormarkun klubi bedriver dagligen restaurangverksamhet. Nikonisten sökte med ljus och lykta efter ett lite café där man kunde dricka en kopp kaffe och äta en ohälsosam bakelse, men hittade tyvärr inte.
I huvudkontoret jobbar fortfarande en administration för Ahlström (Valter Jung och Emil Fabritius, färdig 1916).
Havulinna är en annan känd byggnad på området, lite närmare kyrkan. Där bodde bergsrådet Walter Ahlström och hans fru Lilli. Det är också Maires födelsehem. Nuförtiden fungerar den som skolnings- och konferensutrymme.
Villa Mairea är en tredje känd byggnad. Den ritades av självaste Alvar Aalto. Den kunde Nikonisetn inte fota, för den är i privatbruk. Dock ordnas rundvandringar hela tiden men alla var fullbokde in i augusti! På rundvandringarna är fotografering inte tillåtet. Man måste ha specialtillstånd (för forskning och historia) för fotografering. Därför länkar Nikonisten här direkt till VILLA MAIREAS hemsidor.
Noormarkku kyrka räknas också till de kända byggnaderna på området. Den är ritad av Armas Lindgren och blev färdig 1933. Den finansierades av Ahlström.
Området är mycket vackert och välskött. Där finns också bostäder, men i de viktigaste byggnaderna bor Ahlström släktet.
Alltså verkligen värt ett besök i vackert väder. Säkert finns det informatioin om när muséet är öppen att man kan komma in i byggnaderna, men Nikonisten mötte bara stängda dörrar. (källor: wiki, A Ahlström Oy hemsidor, muséiverket)
Det finns mera foton från området i WEBFOTOALBUMET!
Villmansand?
Alltid i mellanåt drar Nikonisten färden mot östra delen av landet. Lite Villmanstrand och lite Nyslott med en härlig Rigoletto på Olofsborg. Den finska garantisommaren med 12 grader (alla på plus!) och nordostlig vind gjorde att allt kändes trevligt, utom att vara utomhus.
För sextonde gången byggdes det fenomenala sandslottet i Villmanstrand, på udden just efter garnisionen. Temat för i år var stadens 370 års jubiléum. Kan lova att det är lika häftigt som is/snöslottet i Kemi. Dessutom lite varmare förhållanden.
Nikonisten tyckte att slottet var lite lägre i år än i fjol, men minst lika fascinerande. Temat var som sagt stadens 370 års jubiléum.
Man kunde hitta bekanta också från finska artister inom musiken.
Åter hade också ett kapell skapats. Notera skadorna! Det är inte frågan om skotthål, men veckan innan Nikonistens besök haglade de det ordentligt i Villmanstrand. Hage mättes up till 3 cm i diameter! Så detta år blir det att korrigera lite skador. Vanligt regn stör inte. Sanden behandlas med limblandning så den blir hård.
Sanden packas först i formar av faner. Därefter bearbetas de uppifrån neråt. I sanden blandas inte annat än vatten, men det är bara en speciell sort sand som duger. Ytan behandlas med inhemskt universal/trälim för att bli tillräckligt hård.
Verkligen fina verk. Artisterna utnämns årligen, en del är återkommande men de flesta byts ut varje år. De kommer från Finland, Bulgarien, Polen, Ungern, Ryssland och Nederländerna.
Några till foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Bodvattnet runt
Alltid i mellanåt gör Nikonisten ex tempore utfärder. Till exempel då dottern ringer och vill på utflykt med farzan. Det blev den bekanta Bodvattnet runt denna gång. Tröttnar liksom inte på den. Vill man ha lite mera, traskar man till Långgrundet, med det gjorde vi inte i dag.
Balkongtemperaturen skall man inte ta som utgångsläge, när det blåser 9 m/s nordostlig vind. Bäst att ta på en vindtät jacka. Det blev först laxsoppa på Salteriet, för det skulle inte grillas nå hälsosamma korvar denna gång.
Denna gång valde vi att gå den traditionella vägen, medsols. Det finns varje gång något nytt att beundra påp denna vadringsled.
En del av Bodvattnet.
Vår reseledare Dina var mycket effektiv och guidade oss också utanför naturstigen.
Dina gillar stora käppar.
Hela gänget skulle upp i tornet, för hund och dotterson var det premiär.
Den traditionella bilden togs på vägen upp.
Jonna och rottweilern Dina beundrade utsikten, Alex kollade mest Salteriet, där han fick sin laxsoppa med skärgårdsbröd.
Bodvattnet runt rekommenderas varmt, stigen (början) kan man vandra med barnvagn. Sista delen är ganska stenig, funkar inte med vagn. Om man vill ta en kortare rutt går man genast till Saltkaret. Nära till har det byggts en ny grillplats, dit man kommer med båda barnvagn och rullstol.
Några till foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
VM firades i inre hamnen i solsken
Alltid i mellanåt fotobevakar Nikonisten sportevenemang. Ganska sällan men ändå. En massa folk ställde upp då det firades VM pokal i inre hamnen. Vasa bjöd på bästa tänkbara väder, efter en kylig period.
Pokalen fick en mycket ståtlig mottagning, Sports juniorer bildade klubbgång.
Det var jubel bland publiken
Riksdagsledamot Jocke Strand framförde stadens hälsning
Två lyckliga Sportjuniorer fick testa världsmästaremedaljerna
Så blev det också auktion på mästarecapsen, med autografer
Kön till autograferna var gårrlång.
Bäde väder och humör på topp.
Tre världsmästare på scenen
Det var ju mäktigt att så mycket folk ställde upp
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET! (c) Johan Hagström (c) Visit Vaasa
Langradin i Vörå 2019
Alltid i millanåt tar sej Nikonisten en tur bortom trafikljusen. Aldrig förr varit på Langradin så var väl på tiden. Känner inte till Vörå så myki, men har ju åratal fotat både Botniacyklingen och Botnia Vasan skidloppet. Alltid blivit väl mottagen, tycks bo passli folttsi i Vörå.
Langradin upptar Vöråvägen strax efter kl 11. Härligt att se att det fanns mycket folk både i paraden som längs Vöråvägen. Efter paraden samlades folk till torget och till olika evenemang.
Vörå Spelmansklubb gav en fin konsert i biosalongen. Biljetterna var så billiga att man inte kunde pruta på priset överhuvudtaget.
I Langradin vandrade olika föreningar och fick samtidigt en möjlighet att marknadsföra sin verksamhet. Nikonisten var egentligen ganska imponerad över att Langradin var så lång och att det var så mycket folk i rörelse.
Mycket folk längs vägen, väntande på Langradin
Verkar som om Langradin inte är bara en parad, utan en årlig träffpunkt
I vimlet hittade Nikonisten rixdaxman Mikko Ollikainen
Från paradfordonen kastades det godis åt publiken, säkert någon tandläkare som sponsorerat
Färgglada tjejer
Årets företagarpris överräckte Marcus Beijar till Keskis torv/Kaffikåppin.
Vörå Spelmansklubb på turné
Den somrigaste kantorn Nikonisten har sett - ever!
Dennis Rönngård musicerade på torget
Rainer Bystedt hittade grillkorven före Nikonisten, måste nog skärpa mej.
Föreningspriset gick i år till Rasmusgården, Pippi och Mamma Mu mottog priset.
Langradin har säkert en lång historia bakom sej och det verkar som om evenemanget har hittat de flesta som bor i närheten.
Du hittar mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Hippi-Hovi 6-0 !
Alltid i mellanåt får Nikonisten chansen att fira riktigt ordentligt. Den goda vännen Hippi Hovi fyllde jämna år och firade på Strampen i Vasa. Men det var ingen vanlig fest. Hippi hade bjudit in ett sextiotal musicerande vänner och de flesta dök upp.
Det blev alltså en musikkavalkad, som inte Nikonisten har varit med om förr. Musikerna böts ut på löpande band, men Hippi höll hårt i sin bas, och spelade utan paus i flere timmar.
Vilket härligt sätt att fira. Vi, Hippis vänner, som inte kan musicera njöt som publik. Vasa bjöd på det bästa tänkbara vädret festen till ära. Nikonisten fick äran att agera hovfotograf och i webfotoalbumet hittar du förutom bilder också korta videosnuttar (det är något som Nikonisten inte behärskar alls).
Några minnebilder från den fina festen!
Ile Niemi, Allan, Fafa, juuneimit har spelat med Hippi gårrläng. I flere uppsättningar och i många band. Allan & The Austronauts, Zotch, Roots. Ile är en förebild, se vad musiken håller människan i gång, frisk och kry. En energisk sjuttiotvåa!
Som du ser var publiken med på noterna, det blev svängigt värre framför bandet.
Viktor Hurmio & Fetknopparna kan väl ingen ha missat. Här blev det goda råd, det är Put-put båt som gäller.
Publiken njöt där mitt i bilden Hippis gitarriserande bror Tappi!
Företagarstyrelsen passade på att uppvakta sin VD.
Nikonisten fick aldrig reda på om de diskiuterade vilken låt de skall spela eller från vilken tonart?
Amors Pilar uppvaktade utan pilbågar. Härlig stämmasång får man aldrig nog av. Fracken, dock, är nu ingen trevlig sommarklädsel, men ack så festlig.
Hippi agerade dirigent för Amors Pilar.
Av sin tvättäkta Kokkolabasist (och mångsysslare) fick Hippi en äkta Kokkola TeePaitå, med Wentus Blues Bands tryck. Hoppas Robban Hagnäs gav två stycken. En att ha på sej och en att ha på vardagsrumsväggen bakom glas.
Det var nog bästa kalaset Nikonisten har varit på, alla trivdes och njöt av fantastisk musik.
Det finns några bild i WEBFOTOALBUMET - också några videosnuttar, som Nikonisten inte tar nå ansvar för!
ELive Jazz Happening - toner och rytmer för själen
Alltid i mellanåt tar sej Nikonisten ut på äventyr. Inte så sällan till hemsoporna, Kulturens Eviga Vagga, Kokkola! Men rätt så sällan besöker Nikonisten Snellmansalen, trots att för lääänge sedan har tillbringat måååånga timmar på skol(k)bänken på samma adress.
Men nu var det dags för en mysig konsert i jazzens tecken. ELive Jazz Happening ordnades i fjol vid våffelcaféet nära kyrkan, men eftersom området hade fått brandskada blev det lite tenkkapoo var man skulle ordna årets häppening. Lite annorlunda att ordna i Snellmanssalen, men med textiler, ljuseffekter och en härligt planerad ståbaravdelning, funkade helheten mycket bra.
ELIve konserterna håller bra kvalitét och har ett trevligt program. Menyn är bra planerad och man kan notera härliga improvisioner här och där.
I år gästades evenemanget av Osmo Ikonen. Mikael Svarvar Band (Mikael Svarvar, Stefan "Kilju" Lindholm, Tuukka Aitoaho och MArtin Söderbacka) uppförde mysiga låtar.
Självklart (skulle svensken ha sagt) noterade Nikonisten de verkligen proffsiga trummisarna, Tuukka Aitoaho och Jaska Lukkarinen.
Passa på nästa år om du missade i år, inte för ofta det bjuds på dylika konserter.
Konserten inleddes med Söderbacka-Matikainen Duo. Sköna låtar.
Joonatan Rautio har agerat (eller gästat) duon och Soul What? redan i många år, samarbetet känner man att fungerar
Mikael Svarvar Band (Mikael Svarvar, Stefan "Kilju" Lindblom, Tuukka Aitoaho och Martin Söderbacka)
Osmo Ikonen var gästande solist. Han framförde både egna och lånade låtar. Aki Sirkesalos "Naispaholainen" och Springsteens "Dancing in the Dark" fick publiken att jubla. Kolla NAISPAHOLAINEN HÄR!
Klart som sundets vatten att när Kokkolas Vanha Kalle / Alf Mylläri (Mr Music) äntrade scenen blev det liv och rörelse i publiken, Alf gav bara rytm å tempo och så bläddrade han ut härliga swingar medan publiken stod för kompet. KOLLA SNUTTEN HÄR!
Några Xtra bilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Kolla åxå ELIVEJAZZHAPPENING
"Lyödään ne hepnaadilla!" - Alvar Aalto i bild
Alltid i mellanåt lyckas Nikonisten hitta intressanta utställningar. Alvar Aalto -muséets (Jyväskylä) sommarutställning "Lyödään ne hepnaadilla!" Alvar Aalto valokuvissa hör till en av de bättre utställningarna.
Du behöver inte vara intresserad av vasar, stolar eller träleksaker för att gilla utställningen. Alvar Aalto anlitade alltid bara de skickligaste fotograferna, så om du är intresserad av fotografier av hög kvalitét, hittar du nog några pärlor.
Stommen till utställningen utgörs av de fotografier Alvar Aalto själv valde ut till hans utställning i Palazzo Strozzi i Florens 1965.
Här kommer då några bilder från utställningen.
Även stormän kan vara ensamma. Foto: Kalevi A. Mäkinen.
Modell för inredning av liten bostad
Naturligtvis präglades också ritsalen av Alvar Aalto
Bekant design
Det finns mera bilder från utställningen i WEBFOTOALBUMET!
Mera uppgifter om utställningen