Dödslägerresan - och ett par tips
Alltid i mellanåt gör Nikonisten resor till ställen, som länge funnits på reselistan. Nu blev det aktuellt med vackra Krakow , men också de hemska lägrena. Börjar med lägrena och återkommer sen till annat sevärt.
Det att 1,5 miljoner människor fick sätta till livet och pina under hemska förhållanden, vet ju alla. Men rekommenderar nog en tripp till lägren. Egentligen tycker jag att det borde ingå i undervisningen, som det gör i Tyskland.
Anlitade KrakowShuttle för turen och guiden var gårrbra. Estimerade hämtningstiden var kl 8 men bekräftades senare till 6:20. Tur att hotellet (Europejski) hade frukost från 6:30 så köket kunde ge med en frukostpåse. Guidningarna börjar normalt kl 8, jag tyckte det var bra att vara bland de första. Påsken var varm, men i Krakow var det minusgrader på nätterna, så det var bra att ha varm jacka. En annan vink, jag valde en tur med lunch. Det var en papperspåse med en flaska vatten och en liten smörgås + pastasallad. Så skippa den och ta något i cafeterian vid Birkenau.
Till själva lägret får du ta med bara en väska lka stor som en A4 och typ 5 cm tjock, men resten kunde man ju lämna i bilen. Ganska sträng säkerhetskontroll innan turen började, som på flygfält. Du skall absolut boka på förhand. Alternativt köar du 3 timmar eller kommer inte alls in på hela dagen.
Men till hemskheterna och ett fotokollage - bara för att påminna oss alla - och perspektivet!
Tar cirka en timme i vackra landskap från Krakow till lägren.
Säkert den mest fotade skylten.
Under de första åren fotograferades alla fångar.
Allt var ju bara lögn, berättade vår guide Michael. Ta med er allt och skriv namn på.
Denna syn väckte ju nog mest känslor.
Den klassiska bilden, dödens hållplats - Birkenau!
Ungefär 1,2 miljoner besökare årligen.
Om du villa kolla mera foton, så finns de i WEBFOTOALBUMET!
Explosiv Ba Rock på Ritz
Alltid i mellanåt blir Nikonisten mycket överraskad. När Wasa Sångargille gav sin Ba Rock på Ritz var förväntningarna nog stora. Men konserten gav jusom dubbelt mera.
Men så var det bara proffsare, som låg bakom projektet. Upplägget, koreografin (Isa Lindgren-Backman), solisterna, allt bara funkade. Men det var otroligt varmt i Ritz salen, ännu värre på läktaren.
Här följer en fotobomb, trots att det var ett ganska utmanande fotoprojekt.
Stefan Wikman och Wasa Sångargille
Kajsa Dahlbäck, barockvirtuos
Filip Rosengren
Publiken njöt så det knakade i golvet! Få se vad som kommer näst?!?
Mera foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Fredrik Furu hittade vad han sökte
Alltid i mellanåt väcker konserter minnen. Nikonisten har fotat Fredriks konserter sedan 2010 eller kanske tidigare. Nu var det dags för skivrelease på Ritz. Några foton från konserten hittar du här.
Fredrik Furu på Popkalaset 2010
The Band bestod av proffsiga musiker: Tuukka Aitoaho på trummor, Ben Bergman på gitarr, Marcus Söderström på elbas samt Mikael Svarvar bakom tangentborden.
Stämningen var i topp, Fredrik tar sin publik med hjärtat och han gör det på riktigt - äkta.
Ben Bergman och Fredrikk Furu har gjort över 500 spelningar tillsammans. Samspelet länns tydligt.
Publiken njöt och alltid i mellanåt stod de upp och klappade takten.
Samspelta artister minsann!
Fredrik berättade på ett trevligt sätt mellan låtarna om bakgrunden och hur de uppkom. Mycket handlade naturligtvis om kärlek. Ofta om olycklig sådan. Publiken bestod av troligtvis allt mellan 9 och 90.
De unga damerna, i främre raden, hade klart för sej att, man inte fick vifta i takt med tändare på Ritz. Men det löstes med att tända ficklamppan på mobilen. Känner du stämningen?!
Fredrik Furu har alltid gått sin egen väg, men han har aldrig tackat nej till samarbete med andra artister.
Österbotten har åter en gang levererat en fin artist. En som vaal bara bäter å bäter!
Konserten avslutades med det som egentligen började eller startade hans solokarriär. Feki var på väg hem från en sommarterass i Vasa och beslöt att han skall skriva en låt . Hoolywoodhjärtan. Tär va he tå!
Om du vill skåda meir fotona, finns di i WEBFOTOALBUMET!
Dansbandsräävan!
Altti i millanåt kelar Nikonisten livskassette bakåt. Oftast via musik. Denna gång gårrgammal musik.
Efter att ha generalrepeterat i Schaumansalen, entrar Dansbandsrävarna den anrika scenen på Ritz i Vasa. Detta under ledning av konferencieren, Kokkolaboe, Herman Hagnäs.
Det fanns verkligen mycket krut i gubbarna och de syntes trivas minst lika bra som publiken. Några foton:
Kurt Nyman och Rolf Wikman och Tommys'
Matts Möller sjöng bland annat Blue Hawaiji
Tom Käldström, kapellmästaren, rockade loss
Rune Sjöblom
I finalen fick publiken sjunga med i både 'I natt jag drömde' och 'Sån't e Livet' (sontaa liiveissä på finska)
Dansbandsrävarna ger ut en skiva passlit till morsdag i vår...
Så all ni tii i Hövåstan! Laga er ti Jungsborg på sondasskvällde å njuut!
Tu hittar na bildrä i WEBFOTOALBUMET!
ÅK Ensamble rockade loss på Ritz
Alltid i mellanåt känns det lite spännande då en kammarkör startar rockmaskinen. Nikonisten har nog varit med om det förr och med olika slutpoäng.
ÅK Ensemble (tidigare Åbolands Kammarkör) gav tillsammans med The 110th Street Band på den Ritzska scenen.
Konserten Can't Stop the Feeling var slutsåld. Nikonisten gillar det där med 'slutsålt'!
Plockat från Ritzsidan:
Konserten bjöd på hits från 1970-talet till i dag. På scenen stod ca 30 sångare och solister samt ett sexmannaband. ÅK Ensemble och 110th Street Band rockade loss med allt från Queen och Tina Turner till Nightwish och Justin Timberlake. Dessutom gamla godingar såsom Totos Africa och September av Earth, Wind & Fire samt nyare låtar av Ed Sheeran och Jason Derulo.
Nikonisten upplevde att andra halvlek kändes bättre och mera bekant.
Många godisar bjöds det på. Bohemian Rhapsody är väl ett 'must' då däremot Fogertys Proud Mary var en gårrtrevlig överraskning. Det skall ju absolut regna män på dylika konserter, trots det är emot jämställiheter o dyl.
Här kommer några foton från konserten:
Mitt i allt dök Simon Strömsund (ljus&drama) upp på scenen och stal showen för en stund - gårrhäftigt
Tomas 'Skitta' Lindroos
Några xtrafoton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Love Blues på Doo-Bop
Allti i millanåt kollar Nikonisten utbudet på Doo-Bop Club. Där brukar uppträda fina jazz, soul och även bluesartister. Nikonisten uppskattar att inte alla konserter börjar kl 22:30. Då sover ju Nikonisten sin skönhetssömn (det skulle behövas typ Törnrosa100årsömn).
Men denna konsert kördes i gång tidigt, typ efter buu-klubben, kl 20, så dit!
En annan orsak var ju, att det var Charlotta Kerbs med sitt band som uppträdde. Den tredje orsaken föddes under konsertens gång.
En kärleksfull famn med rytmer från groove, soul, funk, reggae och förståss blues, eftersom konserten bar namnet Love Blues. Konserten bjöd på en härlig blandning av klassiker, båda nyare men också gårrgambäl.
Med denna uppsättning musiker kan det bara bli bra. Det rycker i senorna ännu.
Inte alls svårt att älska blues efter den kvällen!
Johnny Nordström, Emil Nordström, Oscar Karlsson, Charlotta Kerbs, Stefan Lindblom, Tuukka Aitoaho
Charlotta Kerbs
Stefan 'Kilju' Lindblom
Oscar Karlsson
Charlotta Kerbs
Na meir bildrä kan du hitt i WEBFOTOALBUMET!
Skön öronmedicin på Ritz
Alltid i mellanåt dukas det fram något helt nytt på Vasascenerna. Nikonisten hade aldrig tidigare hört Samae Koskisen korvalääke tidigare. Det hade inte många andra heller. Bandet turnerade som helt nytt.
Samae Koskinen har snabbt blivit en av Finlands stora låtskrivare och artister! De senaste singlarna “Aurinko, ystävä ja kaljaa” och “Hillitön elämä” har spelats flitigt på radio. Koskinen släppte ett nytt album i mars och turnérar nu med bandet Samae Koskisen Korvalääke.
En av turnéns första konserter gavs på Ritz på fredagskvällen. Den alltför fåtaliga publiken njöt av konserten. Låtarna rullade in i varandra på ett skönt sätt. Inte alls för långa pauser eller stories mellan låtarna.
Samae Koskinens musik fick Nikonisten på gott humör, texterna är ganska hmm intressanta.
Samae (Sami) Koskinen
Samae Koskisen Korvalääke
Ett par foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Flyg och far! Fly In 2019
Alltid i mellanåt, eller nästan varje år, testar Nikonisten vingarna på Nummijärvi Fly In. Det är flygklubben Air Pilot r.y. som har ordnat familje- och flygevenemanget sedan 2002. Undantag för ett år då isen inte var tillräckligt stark.
Vädret spelar en stor roll. Nikonisten har fotat där i blåst, snöstorm, solgit vårväder. I år var vinden så svinkall att inte ens alla Kokkolaadjektiver i rad kunde beskriva. Det märktes nog i besökarantalet en aning.
I år var det extra festligt då Finlands Flygförbund firar jämna 100 år i luften.
Men besökarna brukar vara ganska trogna
Det var halt på isen trots sandningen, stor risk att man flyger på baken.
Trots den hårda vinden fick man följa med verkligt skickliga flyguppvisningar.
Welcome to Finland students from Spain, Italy, Germany and China - enjoy the Finnish winter. Nummijärvi Fly In goes international!
En del utbyteselever testade för första gången i livet vinterbad.
Lentävä Porsas' bastucessna är alltid välbesökt.
Dags för mellanmål!
Alla på sitt sätt!
Gissa om det var populärt att köra snöskoter.
Det såg ganska häftigt ut när gyrokoptern lyfte.
Det var ganska tät ruljans vid landningabanan, olika farkoster lyfte och de flesta också landade.
Johanna Peltoniemi är Air Pilots verkliga eldsjäl och puuhanainen. Hon har varit aktiv i flera år och har själv också flygcertifikat. Här står hon framför klubbens nyförvärv, en ultralätt Ikaros. Johanna är också elinkeinoasiamies i Kaskö och är med i många evenemang. Senast träffade jag henne på strömmingsmarknaden i Kaskö.
Det är just eldsjälar landet behöver. Ett trevligt evenemang, det lär nog skall bli ett besök i nästa år också.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET! (more pics!)
Kirka - Hetki Lyö
Alltid i mellanåt blir det en runda till Ritz, Kulturskafferiet. Denna gång blev det att uppleva en verkligt fin musikal med Suomen Musiikkiteatteri. Nikonisten har besökt och fotodokumenterat ganska många av deras musikaler. De tycks bli bara bättre och bättre.
Nu var det frågan om en stor produktion på nästan tre timmar.
Här lite eurovisionstämning
Vi fick följa med Kirka Kirill Babitzins musikaliska berg och dalbana ända från 1960 -talet till 2000 -talet. Musikalen var härligt uppbyggd och rollprestationerna mäktiga. Inbakad situationshumor och många speciella rollpersoner fick publiken att jubla. Och naturligtvis musiken - Kirka hör ju nog till landets största artister.
På scenen mötte vi också andra musiker, som Sammy, Muska, Danny, Katri Helena, Kassu Halonen, Hector, Pave Maijanen, Remu Aaltonen och Pepe Willberg.
Kirka med Danny - Kirka hoppar på D-Tuotantotåget
Nimeni on Kansa - Tapani tulette tuntemaan. Fin rollprestation.
I mellanåt gick det lite utför...
Danny och Katri Helena.
Det bjöds på både lycka och sorg - i stora portioner.
Början på Surun pyyhit silmistäni pois
Mestarit Areenalla i full fart, inte svårt att känna igen artisterna.
Publiken fick njuta av fina låtar, blan annat Hetki Lyö, Leijat, Hengaillaan, Surun pyyhit silmistäni, Kahden hullun matka, Daada Daada, Yli synkän virran, Puhelinlangat laulaa, Lumi teki enkelin eteiseen, Pidä huolta, Krokotiilirock, Mä elämältä kaiken sain och Kirjoita postikorttiin.
I finalen steg publiken upp, dansade och sjöng med - man kunde känna hur de njöt.
Suomen Musiikkiteatteri kör musikalen runt om i landet ända till slutet av maj, så passa på!
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
I rollerna:
Kirka Babitzin: Ilari Hämäläinen
Sammy Babitzin: Matthau Mikojan
Muska: Piritta Lumous /Ninni Martikainen
Kirkas far: Petri Lairikko
Kirkas mor: Piritta Lumous /Ninni Martikainen
Kirsti Mikkola, Paula Nummela: Elisa Lairikko/ Saija-Reetta Kotirinta
Kassu Halonen, Danny: Petri Lairikko
Remu Aaltonen: Juha Kinnunen
Katri Helena: Elisa Lairikko / Saija-Reetta Kotirinta
Anna Babitzin: Isabella Lairikko
Vid spåret - BotniaVasan
Alltid i mellanåt känner sej Nikonisten riktigt sportig. Tror det var tionde eller elfte gången BotniaVasan för mej. Dessutom i alla lvädervärdiga väder. Myki snö, minus 31 grader, plusgrader, blåst, storm, snöpyrå, ösregn, nästan utan snö och sen helt vaanli vädre.
I år steg vattnet på isen bl.a. i Komossa (där det brukar vankas kaffe, bulla o grillkorv), så rutten ändrades på lördag. Femtiotvåkilometristarne fick skida två gånger tjugofem, via Kalapää (där det i år inte fanns grillkorv!). Men till samma pris. Dessutom fick de två kilometrar kassarabatt.
Starten är ju alltid lika spännande med flere hundra skidlöpare i spåren.
Bra arrangerat allt tyktes skidlöpa
Tydliga skyltningar så ingen kunde missa dem
Lyckan är en paffmugg med blåbärssaft vid Kalapää träsk
Servicen vid Kalapää fungerade perfekt, varje gång
Heja heja heja ... 
Anni Kainulainen vann damklassen medan Heikki Korpela vann herrklassen. Tyvärr lockade vädret inte så mycket folk, det brukar ju vara som familjefest vissa gånger. Dessutom mindre med hejarklackar längs spåret då många 'stationer' lämnade bort.
Men bra arrangerat och trevlig stämning - och Nikonisten fick sin grillkorv vid Norrvalla.
Några foton kan du hitta i BotniaVasas WEBFOTOALBUM!