Nikonisten besöker 'Kuntsis Stiftelse 50 år' utställningen
Alltid i mellanåt kommer TAKATALVI! Man blir varje år lika överraskad och lika besviken. För en vecka sedan var det härligt vårsoligt på vandringslederna - nu är det svinkallt och nordanvinden, som blåser från alla håll går igenom kläderna och man fryser så att skr-ppåna skramlar.
Men perfekt väder för att besöka någon av Vasas fina muséer. Nikonisten valde Kuntsis muséum för modern konst. Där visas 'Kuntsis Stiftelse 50 år'. Nikonisten rekommenderar varmt ett besök. Utställningen pågår till slutet av maj.
Allra först avläser Nikonisten QR koden med telefonen. Klart man har 'Museokortti' och med den inträde till alla muséer! Det du!
Sen blir Nikonisten både glad och förvånad, ett bekant skivomslag!
Rolling Stones' Sticky Fingers - Andy Warhol (1928 - 1987). Den väckte beundran och många minnen ...
Risto Vilhunens blandteknikverk satte fart på fantasin.
Plötsligt minns Nikonisten de tråkiga kaligrafitimmarna - i dag är det närmast frågan om hemlig skrift, som bara vi äldre kan läsa.
Nikonisten kan inte förmedla konstverkens innehåll via Nikonerna. Man måste bara besöka utställningen 'live'. Alla bar ansiktsmask, avstånden hölls mera än rekommenderat. Så ta dej tid och njut av utställningen.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Nikonistens irrfärder i Kimoskogarna
Alltid i mellanåt påminns Nikonisten, att det var dumt att vara på röjkpaus när kompasserna delades ut åt folket. Hjälpte inte ens med att sluta röka. Antar att det inte skulle vara varken omöjligt eller överraskande att gå vilse på Brändövägen.
Denna söndag testades den obefintliga kompassen i de djupa urskogarna i Kimo. Starten togs hurtigt vid Kimo bruk. Nikonisten valde 3 km rutten. Det fanns också en på 1,5 km och en på 8 km. Mestadels gick vandrigsleden på forna skidspår, från bl.a. Botnia Vasan.
Alltid lika herrlit me brusande vatten. Här gick startskottet.
Eftersom vandringsleden gick på forna skidspår, var det ställvis både snöigt och isigt
Men den varierande terrängen fixade torra etapper. Hittade snabbt första rastplatsen.
Efter en stund blev det stopp, eftersom Nikonisten inte hade simringen med i bagaget. Men det fanns en om/genväg genom huggen skog och sen räddade en skogsväg resten
Vid rastplats nummer två blev det lite proviant, havrekex å kaffe i herrit solsken.
På denna rastplats träffade jag Atos, Portos och Aramis. Dessa tre myggmusketörer ledsagade mej sen resten av vandringen.
Pissmyrorna påminde Nikonisten att det snart börjar vara dags för vårstädning.
Nu uppstod lite navigeringsproblem. Följde noga med alla skyltningar, för har en tendens att gå vilse. Efter en stund slog mej tanken att var månne jag riktigt är för tillfället. Det gick skogsvägar och forna skidspår kors och tvärs. Slutligen såg jag en röd motionslåda (vid en T-korsning) med en karta. Kartan visade artigt hur leden gick och med gröna punkter var rastplatserna var belägna. Men saknade den röda pricken med 'här är du'. Så den kartan var bara onödig information. Trackern visade igen var jag var, men förståss inte var vandringsleden går.
Tur det fanns Korv-Görans frysta kebab i ryggsäcken (och naturligtvis mikrovågsugnen) så Nikonisten tänkte i alla fall inte svälta i hjäl i Kimoskogarna.
Lite på måfå och känsla valde jag vänster trodå och traskade vidare. Efter en stund kom jag till stället där stigen var översvämmad??? Så bara att gå i motsatt håll.
Kom sedan tillbaka nära starten där det fanns en vandringsskylt, den såg bekant ut. Tog vägen med björntassen, gissade att det skulle vara den där 1,5 km leden.
Efter en stund hörde jag bruset från brukets fördämning, betydlig mera anspråkslös än Hoover dam. Nu var jag så nära civilisationen som man bara kan komma i Kimo.
En bekant syn - jag hade hittat tillbaka från irrfärden. Blev att öppna en vichy, som hade guppat i ryggsäcken hela vandringen. Efter att en tredjedel av plastflaskans innehåll hade fräschat upp Nikonisten, var det skönt med törstsläckare.
Väl hemma i Brändö skulle jag med stort intresse kolla hur många kilometers det blev totalt. Konstaterade med fasa att jag glömde stoppa trackern vid bruket, så den tickade troget ännu på Sundsgatan, s-it!
Men summa summarum - vandringsleden får bra poäng, trots att någonstans saknades nog skyltningar, skulle väl räcka med liten sprutmålad fläck på några träd.
Några till bilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Herrgårdsleden - herrrlian vandringsled
Alltid i mellanåt tar Nikonisten sej i kragen å tar sej ut i naturen. Denna härliga vårlördagseftermiddag blev det ett äventyr till Tottesund.
Från herrgården börjar en trevlig vandringsled på ca 3,5 km (1 km längre för Nikonisten eftersom han missade en trodåkorsning!). Leden går genom skogen, men man är ganska nära vattnet hela tiden. Närmast då man kommer till Bytesdholmarna, leden går ända tills vattnet möter udden. Där finns en grillkåta och en grillplats med mäktig utsikt. Har du inte testat ännu, så gör det!
Vandringsleden börjar vid herrgården, där finns också en karta.
Början nästan som Autobahn
På vissa ställen var det rapå fööre. Så välj inte dansskorna eller de vita länkarna.
Stairways to Heaven
Ute på udden finns en fin grillkåta och en grillplats utanför - fin utsikt
Vid grillplatsen på udden
Det fanns flere grillplatser längs leden. Notera, att på vissa ställen var leden ganska isig, så bäst man är lite försiktig.
Närsemester
Alltid i mellanåt håller Nikonisten på att 'vaal göulå' då det inte finns varken konserter eller evenemang - total radio silence. Blir liksom avtrubbad. Kan bara avundas Uffes aktivitet...
I brist på både sällskap och aktiviteter har livet knallat på mest i närknutarna. Distansjobbet har hyvlat bort sociala kontakter. Utevistelserna har skett oftast utan kamera - usch!
Men intresseklubben noterar en par saker trots allt.
Äntligen har rivningen av byggnaderna på Smulterö kommit i gång. Säkert efter åtminstone 30 år (vinner över silorna). Men så blev det en paus i rivandet. Så en hemsk tanke kröp upp för ryggraden! Skall det här bli kvar???
E ju både hemskt och dessutom livsfarligt. 
Men älskade Brändö sunds vyer bevisar att vi rör oss på rekreationsområde - må då politikerna säga vad de vill
Nikonisten tog sej en sväng med kameran inom närturistområdet, Metviken. Prakkåt att fota med solbrillor å munskydd!
Eftersom Nikonisten skolkade ofta från geografitimmarna, kunde hen inte rekognisera arten. Så det blev Han - Hon - Hen!
Vid Metviksbron fick man gratis följa med en fin (övnings)konsert. Som emeritus manskörssångare var det enkelt att fantisera sej till dirigentens jobb att hålla koll på koristerna.
Den som flyger bort e säkert en första bas (di e sånde). Den som håller på att landa e en typisk första tenor som kommer lite sent efter att ha tagit en punsh i baren. De andra e mest bara med. Man kan bara beundra koristernas uppmärksamhet!
Nu är det bara att invänta vår och vaccin!
I spåre' - elder breivi
Alltid i mellanåt (fast gårrsällan i coronatider) får Nikoisten uppdrag. Traditionella BotniaVasan kunde inte arangeras i år pga pandemin, men det fanns en härlig Plan B att ta till.
Arrangörerna körde upp, på talko, BotniaVasan spåret (typ 52 km!) och välkomnade alla till Öppet Spår. Och det blev en succé. Enbart glada miner i spåret. Skidåkarna berömde!
Dessutom var vädergudarna på bra humör. Lördagen måste ha varit vinterns absolut härligaste dag.
OCR -teamet Drivkraft pausade vid Komossa. Det var endast 25 km kvar till Norrvalla
Många andra passade också på att pausa vid Komossa i härligt vintersolsken. Tyvärr inga grillkorvar i år...
Kalapää var ockå ett populärt pausställe
Viktigt att tanka vätska och energi
Här har vi nog en blivande Iivo Niskanen eller Eero Mäntyranta!
Som vaddtussar mot den klarblåa himmelen
Thomas och Marie-Louise Carp närmar sej med fart Kalapää pauspaikka
Dessutom bongade Nikonisten en klasskamrat från år sten och gnista
Ett verkligen lyckat evenemang på alla sätt. Nästa år kanske öppet spår efter tävlingsdagen? Men absolut med grillkorv.
Flera foton hittar du i BotniaVasans WEBFOTOALBUM!
(du nämner väl fotografen om du publicerar någon bild)
Nikonistens gårrmiddag
Alltid i mellanåt fundeerar Nikonisten mera än vanligt. I mellanåt på julen, men på senare tider mindre på julstädandet och julmaten än på julens budskap. En av de viktigaste budskapen julen påbjuder är samvaro. Så fundeerar Nikonisten.
Vet int med säkerhet hur många vänner Nikonisten har, som på pga pandemin eller annat firar en ensam jul.
Själv får jag fira med barn å barnbarn med mat å julklappar
Minnena går alltid till tider då jag fick fara med mamma Doris till julottan till sockenkyrkan. Den tiden var hela kyrkan upplyst med levande ljus. Det var en speciell stämning, som inte går att beskriva.
Men julen är ju en tid då man ska träffa familj å vänner. Men i år vaal he aalejs - allt på distans. Viktigt att notera!!!
Som Heikki Kaukoranta sade - det kommer flera julhögtider! Vi skall lita på honom!
Så i stället för att ha en större samling, bjuder Nikonisten å Korv Görans i Vasa första anmälde till nikonisten@johanhagstrom.fi eller johan.hagstrom@netikka.fi till en pratstund inklusive Korv Görans festmåltid inkl skumppa i en herrrlian Brånxmiljö. (risk för att hamna på foto finns)
Nicke å gänget fixar det fint. OBS! bara en paikka i år!!! Missa Inte!!!
Alla ni andra önskar Nicke o Nikonisten en herrlian juletid.
Sköt om er!
Lugn Luciadag
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på Lucia. Blev aldrig vald till Lucia. Trots mitt gyllenblondiga hårsvall. Nå kanske i nästa liv. Eller kanske som Lucifer på Halloween?
Luciadagen var planerat att firas med besök till julfiilis på kasernområdet. Men här råder ingen demokrati! Alex hade bestämt sej för lekparken och Smulterön. Så blidde det ju då också!
Först blev det lite piratism, sen blev det ju moffa-gå-å-gömma-sej-inte-kytta! Nå inte så många ställen att gömma sej på i lekparken, så ett träd fick duga. Efter några kurragömmavarv blev det dags att inventera båtarna. sundet och Smulterön.
På Brändö bro tycktes det vara mera viktigt att inte stiga på skarven, utan de skulle hoppa över, än at kolla bilar, cyklar etc...
Det har ju alltid varit något magiskt med att plocka strandstenar och kasta dem i havet. Troligtvis kommer följande generationer att göra det trots övervinnande skärmtid.
En verkligt grå Luciadag i år. Men om man verkligen bjuder till, hittar man ljusglimtar och granna färger.
Fartygsinventariet var fixat på några minuter. "Alla båtar borta!" förklarar Alex åt moffa, å viftar med händerna. Vi mötte ingen Lucia på hela vandringen, men det störde inte Alex det minsta. Han har nog, som sin moffa, blivit vaccinerad med en grammofonnål, juttuja riitti ja jäi vielä yli, skulle finnen ha sagt.
Efter alla naturupplevelser, blev det dags för moffas köttsoppa på Sundsgatan. Så enkelt å simpelt. Som kyytipoika mörkt knäckebröd med en skiva ost på - nam! Int så sånde rikssvensk ljus pilipali, som smakar nå mellan tucs å chips. Den sista tallriken är ju alltid för mycket - kändes som om det skulle vara värre att gömma sej bakom ett träd än på förmiddagen. Alex slarvade i sej flera skedar av soppan. Men sen blev det dags att läsaboken. Som tur denna gång utan morötter. Hade en konstig känsla av att ajg skulle ha läst den boken tidigare?
Månskensbonden med Daniel Wentus
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten någon konsert eller liten spelning mitt i Corona jävlase! En mörk å dyster torsdagskväll blev en kivåan stund med Månskensbonden. Ja - har man inte längtat efter lite live -spelningan så he räcker till?
Nikonisten 'hitta' Månskensbonden då han var frontfigur för 'Timshel', måste ha varit på Ritz. Noterade hans speciella. djupa texter å i många fall melankoliska melodier. Di satt bara bra! Markus Bergfors tog en vändå ti Stockholm, men åter tillbaka i Vasa.
En sak som Nikonisten gillar, är att framförandena e så lediga, han plöjer nog både kropp och själ i sina framträdanden.
Markus är är tredje generations Månskensbonde, men harvar ackord istället för åkrar, säger han själv.
Med sej i andra halvlek hade han Daniel Wentus på piano å keyboards. Daniel är ju skicklig pianist. Har hört honom tillsammans med Viljanen å Björkas i 'Vasas Flora å Fauna' spelningar. Han passar gårrbra!
Daniel Wentus komppade och sjöng med Månskensbonden på Ernst Salonger i serien egÄntligen Fredag! Bra ti spela - men så e han ju å från Kuk Kula.
Blir intressant att följa med vad dessa egÄntligen Fredag! kommer att bjuda på i framtiden.
Finns några foton å en par videosnuttar som vanligt i WEBFOTOALBUMET!
Aalejs jultorg i Vasa
Alltid i mellanåt nalkas juletider. Det ser man enkelt på kontoutraget. Vasa jultorg hade i år en helt annan skepnad än tidigare julöppningar. Klart he me dehär pandmin hängande efter oss alla.
Men arrangörerna jobbade kreativt och fick framkallat en annorlunda julöppning. Många säljare var på plats och en stor karusell.
Inget ordentligt torg utan meterlakrits - magen gillar, men inte klimatet
Jasså, Ålandssmaker till salu, men hittade inga pannkakor, så vandringen fortsatte sökande efter grillkorv
I år satsade Visitivasa på en stor karusell mitt på torget. 5 för de stora å 10 för de små... Menar nu inte biljetten, utan antal varv i karusellen.
Både traditionella och mera moderna tomtar fanns till salu.
En dylik köpte Jonna i fjol. Den var fin. Men barrade av sej redan under midsommarhelgen
En sak som vi saknade var de röda YA kåppina. De gav en härlig stämning åt hela jultorget.
Den annars superpladdraren Alex satte sej tveksamt i karusellen med mamma Jonna. Han har nog aldrig varit så tyst så många minuter i sträck. Fundeerar om han andades över huvudtaget. Nå en viftning till moffa gick att fixa, fast det var ganska trögt.
En perfekt dag att sälja varma skinnhandskar och kommersen tycktes nog vara livlig. Tror det såldes mera handskar än plånböcker.
Allehanda pynt fanns till salu och en hel del Stundarsmunkar.
Efter jultorget blev det en runda i köpcentret Revell. Här skulle det spelas serenader med splitternya Fendern. Medan vi diskuterade julen med Jonna, hann Alex naturligtvis hitta nödstoppsknappen för rulltrapporna. Gissa om han tryckte på den!!! Rulltrapporna går inte att starta om igen utan att vakten kommer med en nyckel. Under tiden moffa kollade var närmaste vakt kunde vara, hade Alex hunnit in i Finlayson butiken och funderade på hur man startar en skumsläckare (som fanns på golvet i affären). Vi hade gudomlig tur. Han hittade inte utlösaren på skumsläckaren innan vi hann dit! Också tur att det inte stod en massa mommona i rulltrapporna, som stannades.
Nu började alla vara både trötta och hungriga. Så vi körde till moffas på Brändö och avnjöt härliga ribs från Solf Gästgivargård.
Sen var det nog dags för samtliga i gänget att lugna ner sej å ta en tupplur.
Moffa ska sitta barnvakt ett par timmar på söndagskvällen. Undrar om det finns tillräckligt med böcker och morötter och blodtryck.
Proffsig blues på Doo Bop Club med Philip Järvenpää
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten artister, som inte är bekanta sen tidigare. Fredagsaftonen inleddes med en tokoan band.
Philip Järvenpää Blues Experience körde proffsig blues på Doo Bop Club i Vasa. Redan öppningslåten bådade en fin upplevelse. Sen följde mera eller mindre bekanta blueslåtar. Nikonisten rös till ordentligt när de framförde 'James Browns I's a Man's Man's Man's World' karadagen till ära.
Det var ganska myki publik på Doo Bop - en del maskerade och en del kom naturel. Men borden var ordnade så att det blev passligt corona avstånd. Handdeci fanns också utplacerade. Det gick smidigt att uppdatera en mellanöl till en starköl (he he he)!
Philip Järvenpää Blues Experience gav en fin blueskeikka på Doo Bop Club i Vasa
Gitarristen Joe 'The Kangaroo' var helt suverän med sina gitarrsolon, ett nöje att lyssna
Egon 'The Wizard' agerade inhopparbasist då CJ Swamp lömna hejm. Egon bjöd på några mustiga bassosolon och publiken njöt.
Philip Järvenpää är nog en verkligt mångsidig artist, som kan köra genre som genre. Obekant för Nikonisten om man nu inte räknar med Maggis (Margaretha Sundkvist) skryytase på FB.
Trummisen Slick Vic imponerade också på Nikonisten. Dessutom skötte han vid sidan om backvocals. Inte allt för ofta som trummisen sjunger.
Alltsomallt en fin keikka, med mångsidig bluesmeny. Nikonisten var nöjd.
Du hittar några foton och en par videosnuttar i WEBFOTOALBUMET!