nikonisten black

Vaasan Marssi i blåsväder!

Skrivet av Johan Hagström 11.08.2018

Alltid i mellanåt känns det blåsigt. Denna lördag var det moder natur som skötte om att myggorna hamnade till Saarijärvi eller så.

Har inte kollat på nätet, men det blåste så hårt, att Nikonisten var rädd att fotona skulle blåsa i väg från minneskorten.

Men rundan gjordes med hedern i behåll och kanske en aning mindre mjäll.

JH2 7950

Starten gick för denna grupp från centrum med buss till Vinssitie. Maratonarna hade ju startat redan halv sju och befannn sej säkert vid tidpunkten i Stundars.

JH2 7963

Högt uppe på berget, eller rättare sagt där havsytan befann sej ca 1350 a.d. möttes kortare ruttens vandrare och maratonarna - delvis. Den hårda blåsten kylde effektivt.

JH2 7954

En av maratonvandrarna uppe på Markvägens knöl.

JH2 7976

Navigationspalaver på knölen? Nej det var nog diskussion på gång om de kommande plättarna vid Gröna ön.

JH2 7985

Paus vid Öjbergsdorffska alpincentret i Sundom.

JH2 8000

Vandrarna närmar sig plättpausstället. Det var helt ypperligt vandringsväder.

 

JH2 7992

Kära återseenden är en del av vandringsevenemangen. Nikonisten känner nog igen över hälften av deltagarna. Speciellt i år var det mycket nya ansikten.

JH1 8326

Kön till plättarna växte tidvis, men ingen blev utan.

JH2 8008

Nu är det bara resten kvar till Strampen, ca 7,3 km. En del kilometrar kan kännas längre än de andra.

Söndagen är ju avslutningsdag, det blir lite Molnträsk, Korsholms kyrka, Falanders, Sunnanvik samt målgång vid Strampen. En och annan medalj kommer också att delas ut.


Rambo - The Wanderer Dog

Skrivet av Johan Hagström 11.08.2018

Alltid i mellanåt får Nikonisten chans att uppleva eller få ta del av helt fantastiska saker. En av dem handlar om Rambo, den vandrande hunden.

Nikonisten har haft glädjen att träffa Rambo ett antal gånger under de 10 år han haft fotouppdrag för Vaasan Marssi.

Vaddådå - en hund och Vaasan Marssi? Jeps, akkurat!

MJH 2

Husse Ivar E Hovland, från Sandefjord i Norge, med sin trogne vandrarkompis Rambo, för ett par år serdan.
Ett helt fantastiskt vandrarpar.

Ivar  har själv vandrat inom IML i flere länder, Rambo har följt med i Norden av praktiska själ.
Rambo gick precis bredvid husse och han var allas kompis. Inte för att han brydde sej så mycket om andra.
Var nöjd med tillvaron. Aldrig ett skall eller ett gnäll. Viftande på svansen hälsade han artigt på andra vandrare. 

JH4 5573

Vid plättstället invid Gröna ön fick Rambo traditionellt en helt egen plättportion. 

MJH 8875

Vanligtvis åt Rambo sin portion snabbare än husse.

JH5 9966

Rambos vandringspass, det är inte många hundar som fått så många stämplar.
Det är inte frågan om nå småpotatis. Rambo och Ivar har tillsammans vandrat 35.000 kilometer - det du!

 

JH5 9962

Nikonisten blev smått både besviken och orolig när han såg Ivar i sin kännspaka vandringsuniform, men ingen Rambo syntes till?

Ivar berättade att Rambo nu gör sina vandringar ovanför molnen, där plättar dukas fram vid varje moln. Rambo blev nästan 13 år gammal. Rambo gjorde nog att stort intryck på Nikonisten, eftersom det gjorde så ont att höra nyheten.

Vandra i frid Rambo!


Härligt att vandra i gott sällskap i grannan miljö

Skrivet av Johan Hagström 10.08.2018

Kategorier:
Taggar:

Alltid i mellanåt trasslar Nikonisten in sej i häppenings som hänger kvar. Börjar snart bli 10 år sen Nikonisten sparade första fotona från Vaasan Marssi. 

I dagens läge deltar ca 400 vandrare från 23 nationer, från Vasa torg via Brånx till Vasas fina naturupplevelser. Dagens tur kulminerade i plättar med sylt vid Strömsö. Det som Nikonisten gillar med denna motionsform är att det finns ingen tidtagning, det finns visserligen sträckor att vandras men ingen tävling. Många nationaliteter samlas kring dessa vandringar worldwide. I Finland är Vaasan Marssi enda evenemanget som är godkänt i dessa internationella sammanhang.

JH1 8185

Här lite uppvärmning inför dagens vandringar. De som valde att uppleva Panike rutten startade redan tidigare. Den måste Nikonisten absolut deltaga i något år. 

 

JH2 7846

Reino Peltoharju har musicerat för vandrarna i flera års tid. Hans repertoar tycks vara oändligt lång och dyker någon upp från Böhmen - ja då byts det snabbt till rätt musik. Otroligt.

JH2 7865

Yrjö Saraste (i mitten) valde att med ålderns rätt 10 kilometersrutten i dag. Han är veteran i många avseenden, både i krig och i fred. Han har deltagit i mängder med vandringar och deltagit i Vasa flere gånger. 

JH1 8212

Första vattenhålet fanns i Brändö. Varje år kommer tyskar hit och varje år lika vänliga, stolta och exakta

JH1 8218Stormossen gänget har deltagit i Vaasan Marssi redan i flera års tid och de återkommer alltid

JH2 7919

Följande vattenhål  var Koivula i Storviken, förutom vatten och kryddgurkor smakade också de fina röda vinbären.

JH2 7926

Strömsö  bjöd på ännu mera upplevelser än TV programmet, nämligen nygräddade plättar med sylt.JH1 8238Strömsö!

 

JH1 8242

Nästsista anhalten vid Dallas - lite amerikanskt över stämningen?

JH1 8254

Paikalla tauko skulle översergeant Kodis ha sagt 1978 i Hiukkavaara, Uleåborg. Pyörään nouse, hattu - päähän - laita, lusikka - käteen - ota, saappaat- jalkaan - vedä => låter ganska StarWarsaktigt. Men dessa killar delade inte ut nå kommandon - de bara trivdes.

JH1 8273

Ingen vandring i livet kan vara så lätt att man inte kan njuta av en liten belöning.

Nikonisten funderar städåt på varför bara Stormossens personal deltar i en så fin lokal häppening. Det här passar ju alla kroppsformer, det är ingen tävling, viktigast är samvaron. Men i dagens läge är det väl bara extremsport och tusendedelssekunder som gäller - och absolut inte plättar med sylt! Det är ju egentligen ganska synd. Man måste ju i mellanåt njuta också - helst ofta!


Konstens Natt o startskottet för Vaasan Marssi

Skrivet av Johan Hagström 10.08.2018

Alltid i mellanåt händer det så mytsi, att Nikoniosten bara inte hinner med.

Trevligt att Umeåvädergudarna höll i stormen och blixtarna och lät Vasa fira Konstens Natt i perfekt väder.

Det var helt klart att man inte hinner med allt, så antingen väljer man ut favoriter eller så låter man bara hitta sej på olika ställen.

Men ett häftigt fint evenemang ...

JH1 7931

 

Nikonisten startade äventyret med att kolla kohjorna i Villa Sandviken skogen. Nils-Johan Lindbäck är en av byggmästarna som skapade 'miljonärsvillan'

JH2 7707

Vågade inte testa Kuplafun bollarna, skyllde på kamerona

JH2 7712

Samma sak på alla evenemang. Där det bildas kö delas antingen ut gratisämbare eller så är det frågan om ponnyridning

JH2 7777

Uppvisning - huujeeda mejJH2 7719

 

Pekka Lehtinen med sin Ludwig virvel - startskottet för Vaasan Marssi -evenemanget.

 

JH1 7981

 

Vaasan Kävelyklubi ry arrangerar vandringsevenemanget Vaasan Marssi årligen i augusti. Marschen är det enda finländska evenemanget i internationella IML-sammanhang. Vi erbjuder valfria sträckor och poängterar att evenemaget är ingen tävling med tidtagning. Vandrare från över 20 länder beundrar Vasa och Vasas natur årligen.

 

 

 

 

JH2 7744

Joakim Strand, fullmäktigeordförande i Vasa, hälsade alla vandrare välkomna, tackade också Vaasan Käveluklubi för arrangemangen och för att evenemanget tar hit så många deltagare. Energiklustret kan man inte betona tillräckligt, energi behövs nog omman skall klara av både Panikeleden och npgra kortare sträckor.

JH2 7748

 

Veteranen Yrjö Saraste (95) är en bekant person. Han har deltaig i Vaasan Marssi många gånger tidigare.

JH2 7791

Väntan på samba -karnevalen.
Nikonisten skulle nog föreslå en lite finskare variant i nästa år - typ Finlands längsta letkajenkka startandes från Tropiclandia - helst med tuulipuku o Suomi -träningsdräkt. Hankkija lippis skulle vara ett plus

 

JH1 8086

 

Riia Rantala o Pia Simons sambar loss

JH2 7796

 

JH1 8153
 Vid avslutningskonserten 
(för Nikonistens del) bjöds det på modernt knyck-ryck-rapp-spark-musik. Men publiken gillade så torget skakade.

Herrlit att det ordnas evenemang i Vasa och viktigt att det kommer tillräckligt med publik.


Slipovers på Pation

Skrivet av Johan Hagström 03.08.2018 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Alltid i mellanåt tar sej Nikonisten till annorlunda konserter. Denna gång till Fondis Patio. Slipovers gjorde en spelning där. 

Nå det kändes ju nog annorlunda efter Julius Röntgens Adagio, med Cecilia Zilliacus på violin och Mattias Wager på orgel. Men Nikonisten gillar ju också jazz, blues, å råketiråll.

Nikonisten hade väntat sej en riktig coverlåtöppning och blev lite besviken när Abbas Does You Mother Know kröp fram från PA högtalarna. 

OLY10002

Slipovers gjorde trots öppningen en bra keikka. Flyttet mellan låtarna för nog extra beröm, detr gjordes smidigt och uten pauser. Gamla godingen Funky Town (Lips Ink) fick vara med på setlist och det kändes bra.

OLY10005

Dessutom måste man ju berömma och notera att alla bandmedlemmarna också sjöng, vilket inte är så vanligt numera.

Som gammal bandtrummis måste man ju notera en klassisk Premier trumset med en spetsig Yamaha virvel.

OLY10007

En bra'an keikka, men Nikonisten kan ändå inte annat än sakna gamla goda street jazz och street blues på gågatan. Där spelades utan hårda stenväggar ggr 4 och publiken kom och gick och trivdes. Det var nog bättre stämning då, men kanske sämre kommers.

OLY10009

Tyvärr vann lättjan över förnuftet och Nikonisten fotade med pocketOlympusen så bildkvaliteten är inte optimal. Kiitos ja anteeks!

 


Mäktig final på Musikfestspelen Korsholm

Skrivet av Johan Hagström 02.08.2018 | 1 kommentar(er)

Alltid i mellanåt känns det lite vemodigt på Musikfestspelen Korsholms sista dag. Å andra sidan borde det kännas som en lättnades suck. 9 dagar intensivfotodokumentering i tropisk värme, you know.

Men man fick ju umgås med båda nya och gamla bekantskaper och vara med om att svetsa (eller svettas) i hop ett ganska kompakt lapptäcke. Redan det var en upplevelse, för att inte tala om nästa 30 fina konserter.

Dagens lunchkonsert med Fauré kvartetten bjöd på lunch för själen. Visste nog att de var berömda, men när jag hörde dem live förstod jag varför.

JH2 2Erika Geldsetzer, Sascha Frömbling, Dirk Mommertz och Konstantin Heidrich i Mendelssohns pianokvartett f-moll opus 2. De framförde också verk av Lepo Sumera och Robert Schumann. Mästerligt.

JH2 3

Kristiiina Poska ledde Vasa stadsorkester genom avslutningskonserten. Estlands 100 års jubiléum till ära öppnades konserten med Erkki-Svan Tüürs verk.

JH2 4

Cecilia Zilliacus, festspelens nya konstnärliga ledare, spelade själv i 10 konserter. Henns uppförande av Julius Röntgens Adagio i Trefaldighetskyrkan kommer jag aldrig att glömma. Den var så fin att Nikonisten inte nändes ens ta ett foto i kyrkan. Hon fogade sig smidigt in i olika grupper med olika musik som om det vore vardag för henne. Solodelen i Johannes Brahms violinkonsert D-dur Op 77 spelade hon med mästerlig inlevelse och utan noter i Korsholms kyrka.


JH2 5 

Det var en verkligt fin avslutningskonsert, som avslutades med Felix Mendelssons symfoni 3 A-moll. Årets festival bestod av aningen kortare konserter med blandat innehåll, lite som en härlig buffé. Något som Nikonisten uppskattade.

År 2019 kör festivalen i gång igen i Korsholms kyrka den 24 juli. Be there!

 

 


Lauri Porra på Ritz

Skrivet av Johan Hagström 31.07.2018

Alltid i mellanåt, eller kanske bättre säga varje år, bjuder Musikfestspelen Korsholm på åtminsone en annorlunda konsert. I år var det Lauri Porra Flyover Ensemble som bjöd på en fin upplevelse på Ritz. 

Porra är ju känd också från Stratovarius. Han har också spelat cello innan han blev intresserad av elbasen.

Konserten bjöd på fusion och proge samt mäktiga soloprestationer.

JH1 7439

Mikko Kosonen och Lauri Porra

JH1 7443

Lauri Porra bjöd också på svävande lugna toner i sitt soloframförande, samma som han spelade på Salteriet 

JH1 7493

Mycket samspelta, låtarna flöt in i varandra utan pauser

JH2 7580

Mikko Kosonen

JH2 7607

Mikko Kosonen, Ville Pynssi och Lauri Porra

JH2 7625Musiker:
Lauri Porra, bas
Mikko Kosonen, gitarr
Aki Rissanen, keyboard
Juho Viljanen, dragbasun, slagverk

Nikonisten tyckte Musikfestspelen Korsholm hade gjort ännu ett ypperligt artistval.

Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!


Från Adalminas pärla till Bach på elbas och cello

Skrivet av Johan Hagström 31.07.2018

Alltid i mellanåt blir det stora variationer i Nikoninstens konsertbesök.

Dagens första bilder togs på Masterclass konserten i Stadshuset kammarmusiksal.

JH2 7277Emma Strömbäck blev undervisad av Kati Raitinen. Här Emma på konserten, på pianot Anton Ylikallio.

JH2 7287Sedan blev det lite Topelius, Adalminas pärla på familjeevenemanget på Fanny. Den lästes av Stina Ekblad (Kalle Halmén på finska) och för musiken stod Adalminakvartetten.

JH2 6Kvällskonserten hölls i Korsholms kyrka. Där framfördes bland annat "14 sätt att beskriva regn", Stina Ekblad läste dikter av Harry Martinsson.

JH2 7324Chiaroscurokvartetten uppträdde också

JH1 7377

Under ledning av Mattias Wager blev det tillsammans med de övriga musikerna en härlig improvisationsexplosion. Musikerna var utspridda i kyrkan och bland publiken.

JH1 7388Dagens konsertmaraton avslutades i Stadshusets trapphus. Lauri Porra och Kati Raitinen spelade Bach tillsammans. Kati på cello och Lauri på elbas. Slutresultatet blev en höjdare, något man absolut inte har upplevt tidigare. Publiken stormnjöt. Lauri Porra Flyover Ensamble på Ritz tisdag kl 20. Där blir det proge!

Årets dukning av konserter har varit gårrbra. Kortare konserter med varierande utbud passar Nikonisten utmärkt.

 

 


Hav, vind samt blixtar och dunder

Skrivet av Johan Hagström 29.07.2018

Alltid i mellanåt känns det extra gårrbra att komma ut i skärgården. Kvävande hett har det varit i flere dagar. Nikonisten har suttit o fotat på bastuvarma orgelläktare. Svedjehamnen bjöd på lite fläktande vindar.

Men innan det började dagen med en intressant musikalisk brunch på Villa Sandviken. 'Är musik och bildning annat än tonbildning?' Medverkande var musikmag Wivan Nygård-Fagerudd (mezzosopran), prof Gustav Djupsjöbacka (piano) och lektor Bo Kronqvist, som moderator. Diskuterades allt möjligt kring inlärning, språkbad, bildning. Kyddades mellan varven med visor och sånger, bl.a. Karin Månsdotters vaggvisa för kung Erik XVI (Wegelius/Topelius).

Nikonisten återkallade i minnet livets gång. Människan dör egentligen två gånger. Den första gången då hon inte vill lära sig något nytt. Den andra gången är då mera för de anhöriga.

GostaDjupsjobacka WivanNygardFagerudd BoKronqvist 7237

Sedan bar det  av på äventyr till Svedjehamnen.

Men nog var där varmt på vinden också.

CeciliaZilliacus JohannaPersson KatiRaitinen LauriPorra 7276

Helt unikt, uruppförande av 'The Gauntlet' av Lauri Porra, på elbas. Verket är döpt efter ett Commodore 64 spel, som Lauri gillade, nostalgiskt. Cecilia Zilliacus, Johanna Persson, Kati Raitanen och Lauri Porra på bilden. På tisdag kl 20 bjuder Porra på sin show på Ritz.

JH1 7291

Fina toner i världens vindaste och virsåaste kyrka i Replot. Någon påstod att den är vind på grund av nordanvinden. Då måste den ha blåst på Replot från alla väderstreck.

Cecilia Zilliacus, Kati Raitanen och Johanna Persson gav en fin konsert i nästan fylld kyrka. Åskvädret kompade.

JH1 7305

Chiasorcuro kvartetten i St Nikolaos kyrka. Här började konserten med Bach ur Die Kunst der Fuge.

Konserten komppades av ett sjudundrande åskväder och otroligt många blixtar. I mellanåt blixten och smällen samtidigt och så väste det och fräste och det blev livligt i elskåpet.

Karin Dornbusch spelade Karg-Elerts sonat för klarinett. Pontus Grans medverkade på kontrabas i finalen.

JH1 7311En minnesvärd dag  med många fina framträdanden. Mera på kommande i dagarna tre. Måndagens favorit är väl nog '14 sätt att beskriva regn' i Korsholms kyrka kl 18.

Nikonsten funderade på hemvägen på att skaffa flytväst till bilen. Donnerwettern hade effektivt fått gatubrunnarna att översvämma. 

 


Krig, fred och aftoneldar

Skrivet av Johan Hagström 29.07.2018

Alltid i mellanåt blir det konserter på rad - i flera dagar. 

Lördagen bjöd på många fina upplevelser. Svenska Vokalharmonin uppträdde flere gånger under dagen under Fredrik Malmbergs ledning. Maria Forsström stod för fina solonummer.

Korsholms kulturhus var fylld till sista kökspall.

JH1 7158På fotot Anders Kjellbeg Nilsson, Cecilia Zilliacus, (i bakgrunden Bengt Forsberg), Johanna Persson och Kati Raitinen.

MJH5254Lite mera krigiskt på dramaturen vid slagfältet.

JH1 7178Vid Lotta Svärds sten. Lotta Svärd hjälper en sårad soldat.

JH2 7106Efter det krigiska kom freden med en fin konsert i Oravais kyrka. På fotot Anders Kjellberg Nilsson, Heini Kärkkäinen och Kati Raitinen.

JH1 7211

Storkyro gamla kyrka är mycket vacker och ger en alldeles speciell atomsfär

JH2 7124På fotot Kati Raitinen och Vokalharmonin.

Söndagen börjar  vid Villa Sandviken och avslutas i St Nikolaos kyrka kl 22. Därimellan bjuds det på äventyr och konserter i Salteriet och Replot kyrka.

Väldigt fin dukning i år tycker Nikonisten. Hoppas du också hittar till någon konsert, det finns ännu biljetter.