Creamiskt och inhemskt på Ritz
Alltid i mellanåt tycker Nikonisten, att han kunde kinesa i Back Stage rummet på Ritz. Ganska många konserter och intensivt på Ritz just nu.
Fredagens konsert var annorlunda än Boppers i går. Lyckligtvis. För man kan inte jämföra annat än gåshudens intensitet.
Första halvleken var lite lugnare och mera akustiskt, trots sladdarna. Där framfördes ganska många av Pave Maijanens favoriter, Jano, Ikävä, Lähtisitkö etc. Publiken njöt i det nästa fyllda Ritz. Halvleken avslutades med Kummelis TissiRock.
Heikki Silvennoinen
Efter pausen och lite vädring av lokalen, blev det mera fart på gubbarna. Det brakade loss med både Dave Lindholm och välsmakande godisbitar ur Creams repertoar. Visst hade vi en egen Clapton på scenen (också en Baker). Whiteroom fick publiken att jubla.
Pave Maijanen
Efter Jani Auvinens helt fantastiska trumsolon (menar faktiskt trumsolon, för de var lika många som fina), bjöds det ännu på bland annat Pave Maijanens hit Pidä huolta (1981?)
Jani Auvinen och Janne Rajala
Pave Maijanen
Denna konsert kommer att fylla många konsertsalar ännu!
Måste ju absolut få in en Kokkolakoppling. De som är lika gamla som Nikonisten, kommer i håg Kristian (Bengt Huhta). Han som vann Finlands första Syksyn Sävel med låten "Näin on". Gitarristen i bandet Mielikummitus var ju Pave Maijanen!
Sköt om er och hitta några foton i WEBFOTOALBUMET!
Silvennoinen & Maijanen Bands uppsättning:
Heikki Silvennoinen: gitarr och sång
Pave Maijanen: gitarr och sång
Jani Auvinen: trummor, en fantastisk trummis!
Janne Rajala: bas
Bop'n'Roll med Boppers
Alltid i mellanåt måste Nikonisten få lite fart i både senor å blod. Tog sej till Vasas evenemangsvardagsrum, Ritz.
Det var dags för Rock'n'Roll och Doo-Wop med 40 åriga The Boppers.
Boppers i farten på Ritz. Tänker inte dessmera recensera, de upträder i Shcaumanssalen fredag 9.11. så far å lyyss!
Trummisen Kenneth Björnlund
På Rickenbas Surjo Benigh
Känn hur det svänger, Ingmar Wallén, Matte Lagerwall och Kenneth Björnlund
Garanteerar att di spelar "Jeannie's Coming Back" ...
Stilprov - klassiskt och äkta
Alltsomallt en gårrlycka'an konsert! (DP Agency bjöd in Boppers)
Några foton hittar den som söker i WEBFOTOALBUMET!
Gårrgoo muikkåna på Sampo
Alltid i mellanåt minns Nikonisten att fråga de lokala var man ska äta. På resan till Kuopiå visste jag redan på förhand både vad och var det blir kvällsbit.
Nikonisten har nod blivit lärd att fisken heter siklöja, den är ju en sikfisk, men att tala om muikkåna känns å smakar bäter. När Nikonisten bodde några år i Nyslott blev han för evigt såld åt denna ädla fisk - i många former tillredd. Till en härlig Rantakala behövdes bara en stor svart gryta, muikkår och ett paket smör. Som sajder nyssgräddat rågbröd - himlagott!
Det hör till att muikkåna skall avnjutas i gott sällskap, på rätt ställe och i gott sällskap. Nå Nikoniostens sällskap var en ganska åldrig Nikon D4.
Muikkuravintola Sampo öppnade dörrarna 18 maj 1931. Ägdes av Osuuliike Työkansa. Beläget på Kauppakatu nära hamnen. År 1994 fick de priset Suomen paras muikkuravintola. Du bara måste besöka stället.
Inte mycket har ändrats - nå det fanns ju inte så mycket utbud på CD skivor på 30 -talet, men ...
Det finns också annat än muikkåna på menyn, men skulle vara både synd å skam att inte äta muikkåna på Sampo.
Klassiskt.
För den som inte ville slösa slantarna i Rock-Ola, finns det ett gammalt piano att spela på.
Reinarama njutningen ren att skåda de nystekta delikatesserna - och de steks i smör!!! Voessa - as they say!
Nikonisten åt i lugn takt för att få njuta tillräckligt länge, men underbart e kort, sjöng ju Powel Ramel.
Inte mycket lär ska ha ändrats - dock fick jag veta att den servitrisen som jobbade där för typ 40 år sen kommar alla i håg. Hon kunde vara ganska tvär.
Lite Halloween året runt
Sen den herrliga savolaxdialekten. Det sägs ju att när savolaxaren talar flyttas ansvaret till den som lyysnar. Stämmer säkert, men trevliga är de trots det. Dessutom blev de mäkta imponerade när de hörde att det blir en liten bloggjuttu i rantahurrirnas land och hälsar alla välkomna till Sampo. Nikonisten rekommenderar.
Om man vill beställa en taxi säger man bara: Kehtootko kuhtua mittarin?
Glamour Show&Dinner
Alltid i mellanåt kollar Nikonisten Show&Dinner häppenings. Senast var det väl i Las Vegas på 80-talet, två typer trollade bort en tiger!
Denna afton trollades inte någon tiger bort, men det var en mäktig show på Strampen.
Nonen Vocals gav en lite modifierad 'Glamour', som Show&Dinner.
Det var häftigt och kören var taggad och tränad. Lika så var bandet, som bestod av Stefan Jansson, Janne Hyöty, Johnny Nordström, Egon Veevo och Patrick Lax - kan bara bli bra!
Redan öppningen lovade gott, 'Bring Me Little Water, Sylvie'. Nästan finalen 'Somebody to Love' och finalen 'I Will Survive/Survivor' gav stående ovationer.
Men Nikonisten hamnade nog tyvärr i kläm med ljuset. Sån där rosa-pink-gredelin skenet åt upp fotoglädjen, dessutom var ljuset mycket ojämnt. Men showen gjordes ju för publiken och inte för fotografen. Men Nikonisten kan ändå alltid inte riktigt förstå varför man skall bre på me så mycket konstiga färger.
Några foton från denna fina show:
Flow Dance Company
The Band
En härlig konsert med en mycket proffsig kör!
Det finns några till foton i WEBFOTOALBUMET!
Härlig vandringsled
Alltid i mellanåt byter Nikonisten från konsertsalar till naturstigar. Det är bra för kropp och själ. Men skillnaden är inte så stor, om man vill så. Naturupplevelserna kan nog likans med Bachs fugor och många delar från Mozarts Trollflöjten. Var och en väljer själv vad han eller hon vill njuta av.
Nikonisten vill rikta en stor eloge till Forststyrelsen som underhåller dessa naturstigar, grillplatser och pausstugor. De skattepengarna går verkligen till rätt ställe.
Hade besök för något år sedan av en vän från Dortmund i Tyskland. Hon kunde inte förstå hur fint det var på vandringslederna och att man bara fick ta ved från lidret då man ville grilla korv. Kanske vi är för bortskämda eller så är det för liten procent av oss som förstår att njuta av dessa vandringsleder.
Vi har ju inte så höga fjälltoppar här nära, men härliga leder nära havet.
Nikonisten har traskat Bodvattnet runt och Långgrundet i alla väder. Har också besökt Björköby fiskehamn flere gånger, men nu var det premiär för vandringsleden.
Vandringsleden börjar lite före man kommer till parkeringen.
Varierande natur, men vandringsleden var i bra skick. Så här på hösten får man akta sej för hala stenar och rötter, i synnerhet när det finns blad på dem.
Denna gång hade Nikonisten sällskap av dottern Jonna och hennes rottistik Dina. Dina gillade särskilt mycket de härligt doftande fiskskinn hon hittade och absolut inte ville byta varken mot käppar eller godis. Grillkorven var dock bra valuta.
Dina gillar stora käppar och hittade snabbt en i rätt storlek.
Den ville hon inte ge bort - bättre då att bita av den, tyckte Dina.
Härligt höstlig spegling vid grillplatsen.
Pausstugan och lidret och Jonna.
Bakom pauststugan fanns det en hemlighetsfull stenboning, undrar vad det ha varit.
Lyx inne i pausstugan. Där finns också övernattningsmöjligheter och kökskärl. Helt otroligt mysigt.
Utsikt från grillplatsen vid stranden. Vilka härliga medtraskare man får möta på stigarna och i synnerhet vid grillplatserna. Nikonisten tycker att det är en viktig del av vandringen att träffa liksinnade. "Vi har vandrat i Värmland och Trampat i Skåne" sade alltid min pappa. En del förstår vad han menade.
Härliga vyer.
Gissa om Nikonisten njöt - här glömdes både såte å kiky effektivt. Bara det fina i livet fyllde tankarna.
Några bilder finns i WEBFOTOALBUMET!
Lätt att älska Bach!
Alltid i mellanåt besöker Nikonisten flere konserter i rad. Vasa Baroque var en helt nyt upplevelse för Nikonisten. En mycket positiv sådan.
Fredagen den 12 oktober gavs konserten "We love Bach" i Trefaldighetskyrkan. Tala om en intim och intensiv konsert!
Kajsa Dahlbäck ledde konserten. Solister var Kreeta-Maria Kentala, Tuuli Lindeberg, Erica Back, Katariina Heikkilä, Leif Aruhn-Solén, Aarne Pelkonen. Kören Vasa Baroque Ensamble medverkade.
Kreeta-Maria Kentala inledde med Hintrik Peltoniemis sorgemarch.
Sedan fick publiken njuta av "Magnificat" och efter pausen "Herz und Mund und Tat und Leben".
Den här konserten glömmer inte Nikonisten.
Kajsa Dahlbäck
Erica Back
Kören hade fått förstärkning av yngre artister i "Jesus bleibet meine Freude" i finalen.
Friluftsdag i Lauhanvuori
Alltid i mellanåt känner Nikonisten på sej att det är dags att vädra. Vädra hjärnan, själen o kamerona. Som tur är finns det oändligt många möjligheter.
Denna gång barkade det till skogs till Lauhanvuori nationalpark. Den besöker Nikonisten flere gånger i året.
Bara en gång har Nikonisten vandrat hela vägen från toppen, via Spitaalijärvi, Kivijata, Aumakivi och till Lauhansarvi för att avnjuta älgmaletköttbiffar på garanterat lokala råvaror. Det blir ca 12 km.
Nu blev det bara en tur till utsiktstornet, Spitaalijärvi och till djävulsåkern Kivijata.
Vi börjar från början. Utsiktstornet är beläget på högsta platsen i nejden. Bra trappor och till och med en med höjdskräck klarar av tornet. Glöm inte att skriva i gästboken.
Vädergudarna var ju nog på Nikonistens sida, mitten av oktober och 19,5 grader - alla på plus sidan! Normalt ser man lätt till Kristinestad, men nu var det inte tillräckligt klart.
Från högt uppe på berget är det ca 2 km till Spitaalijärvi. Ytan är 175 m över havet. Hör till Lappfjärds vattendrag.
Forstyrelsen har fixat till grillplatsen. Det finns många grillplatser längs lederna. Man kan ta sej till grillplatsen med t.ex barnvagn från toppen (ca 2 km) eller från parkeringen (400m). Hit ska moffa och Alex nästa sommar!
Spitaalijärvi är 1,5 - 2 m djupt, vattnet är mycket klart.
Här finns frid för kropp och själ.
Kroppen behöver ju dessutom lite energi.
Kivijata är nog den mäktigaste djävulsåkern Nikonisten har sett.
StenåldersNikonisten kollar stenarna och deras röda färg.
Lauhanvuori ligger nog högt på Nikonistens rekommendationslista. Det tar ca 1 timme 45 minuter från Vasa. På vägen kan man ju besöka Storholmen i Pärus och Bötombergen om man hinner.
Några extra foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Änglarnas harmoni
Alltid i mellanåt njuter Nikonisten av fina konserter i hemknutarna.
Vasa Baroque bjöd på Änglarnas harmoni. Det var alltså musik som komponerats i nunnekloster på 1600 -talet. Brändö kyrka var en utmärkt konsertplats. Tänka sig att när nunnorna gav konsert på 1600 -talet, byggdes en vägg mellan kören och publiken. Man fick inte se de sjungande nunnorna. Som tur var nådde inte väggen ända upp till taket.
Kajsa Dahlbäck (sopran), Marianna Henriksson (orgel), Eero Palviainen (luta) och Andrew Lawrence-King (harpa).
Kajsa Dahlbäck, i bakgrunden Eero Palviainen
Eero Palviainen, Marianna Henriksson, Kajsa Dahlbäck, Andrew Lawrence-King
Eero Palviainen med sin barockluta.
Höstsöndagens aftonsol lyste lämpligt upp kyrkan.
Barockmusiken tycker Nikonisten om på ett speciellt sätt. Väldigt rytmisk musik, absolut säkert grunden till rock'n'roll. Dock var denna konsert mera, som den hette, Änglarnas harmoni.
Några extrafoton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Solig Strömmingsmarknad i Kaskö
Alltid i mellanåt kan det vara både soligt och myggfritt, nu dessutom varglöst och björnfattigt. Vadå? Jo Nikonisten besökte Kaskö Strömmingsmarknad på lördagen.
Nikonisten gillar den här marknaden, den är intim och trevlig. Härlig idé av de lokala företagarna att sälja strömming ämbarvis. Folket är ju så galna i ämbare...
På tal om galenskap ... Tom Blom å Raymond Wesander gjorde inte bara mat, de hade såna juttuna för sej så man undrade om de smakat åp den där Närpes Lemonaden. Skämt åsido. Trevliga vänner.
Johanna Peltoniemi, alltid lika glad och energisk bjöds på Toms mellanmål. Johanna är ju Kaskös elinkeinoasianainen och mångsysslare.
Bakom alla evenemang finns det ju människor som kan det där med att fixa.
Herrlit då det finns trevligare saker än dammsugspåsar på marknader.
Kaskö Företagare rf öste upp strömmingar för fulla eller halvfulla ämbare.
Höstens färgprakt besökte också marknaden.
I mellanåt nästan trängsel i gångarna, lämlpgt för Nikonisten att det var rusning just nära grillkorven.
Inhemska vampyravskräckare
Kaskös officiella posetivare Rodolfo (Harri Karvonen).
Tyvärr hade han inte Paranoid på repertoaren i dag, men kanske nästa år...
Publiken följde med intresse med när Tom å Raymond fixade matfirrar.
Höstskörd
Man kunde åka muséitåg från Östermyra köping till Kaskö. En del av vagnarna var från 50 talet. Lokomotivet en verklig klassiker, Dr12 "Huru" 2216 från 1960. De slår Pendolinon i alla väder och tidtabeller.
Nikonisten rekommenderar verkligen denna marknad. Du hionner besöka ännu på söndag.
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Blåsten vädrar tankarna
Alltid i mellanåt kan Nikonisten i samband med jobbresa skarva i med miniloma. Efter NääsRatikkaWille ett par svängar till fina Borgå och efter ändrade planer till Håsafors.
Tänkte först alarmera alla släktingar, vänner, klasskamrater, fd grannar och övriga fiender för överraskande kaffebesök och myki äventyr.
Men så slapp de enklare undan. Blev ingen Joe Bonamassa eller andra massor, utan Nikonisten färjade över till Sveaborg, trots det höstligt blåsiga vädret. Så pass mycket blåste det att mjällen inte hade en chans. Inte heller myggen. Endast de mest härdade älgflugorna skulle ha klarat båtresan.
Visst är Sveaborg härligt på sommaren, har även besökt vintertid, men inte tidigare så här vid höststormarnas högtid.
Så här från Pampas kommande blev klädseln valt enligt vädret och inte enligt trender och högtider. Tror att vissa asiater var de enda som var bättre utrustade, men vantar, mössor och dunjackor samt en massa varmt i termosarna.
Kanske just beroende på vädret, blåsten och regnet plus den dammiga hjärnan som trippen passade bra in.
Blev mycket sittande och funderande på olikfärgade bänkar. Inte så mycket fokus på sevärdheter eller muséiföremål.
Toppen på karriären?
Café Piper bjöd på het laxsoppa med rågröd
Dörren.
Kungsporten
(Lovar att inte blanda mej i rikspolitiken, men som det nära träffar känns det obegripligt att vissa instanser funderar på hur man skall kunna steka en broilerbit med mindre stekyta för att minska fettet då åldringar körs som slaktdjur mellan halvruttna 'vårdhem')
Tillbaka till bänkarna och tankarna. Det värsta är ju inte vädret utan allt det man inte kan göra något åt.
Nikonisten fick i alla fall en chans att vädra både norra och södra hjärncellen under vistelsen.
Kanske en funderingsminiloma skulle sitta bra lite oftare?
Mera foton finns här WEBFOTOALBUMET!