På äventyr i naturen (i söder)
Alltid i mellanåt söker sej Nikonisten till Moder Natur. Denna härligt höstliga lördag i bästa sällskapet med sonen Jonas. Såsom flyttfåglarna sökte vi oss söderut, med både tandborste, pass och coronapass. Första anhalten var härliga Lauhanvuori nationalpark i Storå. Eftere att ha konstaterat och flåstrappat upp i utsiktstornet, var det bara att konstatera att sikten var about 20 meter. Men vid klart väder ser man ända till Kstad. MEN från Nikonistens balkong ser man ända till månen!!!
Imssi Vimssi hade varit flitig nätarbetare, men ack morgondaggen avslöjade hans internät.
Men så gick det också för många av hans kolleger.
Mot Spitaalijärvi.
Grannfärgad giftsvamp? Som tur är e Nikonisten inte intresserad av svampplockning, En gång hade arbetsgivaren ordnat friluftsdag i Klobbskat. Man fick välja mellan kajakpaddel eller svampskog (med guide). Det blev svampskogen. Guiden konstaterade efteråt, att av alla gripper han har guidat under åren har ingen hittat så många (olika) giftsvampar, som jag! Tror bog jag skulle känna igen en svampinjon om jag skulle se en i skogen.
Men det fanns färggranna svampplockare i Lauhanvuoriskogen.
Sic Transit ...
Svårt att fånga färgprakten på bild, men ett smakprov
Spitaalijärvi samlar upp regnvatten och rester av is och snö. Den är klar, men bara 1,5 - 2 meter djup. Sjön omfattar 7 ha och ytan är 175 m över havet - i våra trakter!!! Folk trodde att man kunde hela sej från spätelskan om man tvättade sej i sjön.
Ingen utfärd utan kaffe å grillkorv. Jonas väckte liv i gammal glöd, så vi sparade veden till nästa utfärd.
Det finns en helt ny rutt nu, som heter terassikierros. Den går runt hela Lauhanvuori och är ca 8,5 km lång - DIT!
Absolut ett måste att kolla Kivijata, mäktigt. Fotat från mitten av området! Ca 4,7 km från Spitaalijärvi.
Helt otrolig, och det måste finnas en massa järn i dessa stenar. Undrar vem som har orkat bär hit alla stenar?
Sen en sväng till Storholmen i Pärus, där det fattades både forsande vatten och vacker skog. Månne de grymma stormarna har fällt träden? Djupa spår av skogsmaskin. Kommer säkert att ta över 20 år innan terrängen har repat sej. Väldigt synd.
Vi hann också beundra Bötombergutsikten, dimman var inte så tjock längre.
Dagens äventyr avslutades med en klassisk Plankbiff Alabama på Crazy Cat i Kstad.
Man bihööver int resa så långt bort, mycket att skåda i närnaturen.
Covidansk Veneziad i Kokkola
Alltid i mellanåt reser Nikonisten till födelsestaden Gamlakarleby. Minst en gång i året. Ofta just för att fira veneziad. Nå i år satte ju Covidrestriktionerna stopp för alla artister, vänta nog att få se och höra Wentus Blues Band, men icke. Däremot fanns det säkert tusen personer samtidigt i lokala prisma, men där smittas ju ingen! Usch vad jag är led denna pandemi.
Men gällde att ta vara på det som bjöds som dagsprogram.
Många kom till torget för att följa med barnprogrammet.
Man kunde också bekanta sej med 'Raili' en sån där 20 kg kännykkä ...
Lalle Broberg var konferenciär, som vanligt, på sundsrodden.
Två tävlande lag Kronoby och Kokkola, denna gång vann Kronoby överlägset rodden.
Kronoby kommundirektör Malin Brännkärr agerade styrman.
Ykspihjalan työväen soittokunta bjöd på svängiga melodier.
Sen skulle det ju väljas en ny Miss Kokkola!
Klockan 14 var det dags att starta Hagströmshörnets klocka, som har stått stilla i 12 år. Klockan är 80 år gammal, men man hittade en urmakare som reparerade den. Den klockan har alltid visat hur mycket försenad man är. Äkta Kokkola landmärke.
En liten publik hade samlats vid Hagströmshörnet
Karleby kammarkör underhöll med sång!
Styrelseordförande Ari Tuutti höll festtalet.
Stadsdirektör Stina Mattila 'startade' klockan efter 12 års uppehåll.
Sen blev det dags elsparkbräda sej till Kronofogdegården i Hakalax. Där uppträdde Eevalotta Matikainen och Martin Söderbacka med härligt jazziga toner.
Eevalotta Matikainen och Martin Söderbacka
Som gästartist Mika Mylläri.
Mika Mylläri
Sen ännu ett varv till fartfyllda driftingen.
Så det fanns nog program för hela dagen trots pandemin. Men saknade som sagt artisterna på torgscenen. Men 2022 skall väl pandemin och restriktionerna vara ett minne blott. I annat fall finns det nog inga artister kvar att vänta på.
Mera Kokkolabilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Mäktig öppningskonsert i Korsholms kyrka
Alltid i mellanåt blir det verkligt festliga uppdrag för Nikonisten. Årets 'annorlunda' upplaga av Musikfestspelen Korsholm körde i gång med mäktig öppningskonsert i Korsholms kyrka.
Atmosfären i kyrkan var redan innan inledningen speciell. Man kunde känna hur publiken och artisterna har längtas att få mötas live, efter alla teams och striimningar.
Dock fanns det endast begränsat antal publikplatser och alla begränsningar gällde under konserten.
Som bilden visar följde man noggrannt alla anvisningar och de flesta använde munskydd
Konserten leddes (inte dirigerades) av Malin Broman. Hon faktiskt ledde hela konserten genom att själv spela hela tiden.
Malin Broman
Mellersta Österbottens kammarorkesters konstnärliga ledare, violinisten Malin Broman och Mats Larsson Gothe. Mellersta Österbottens kammarorkester kunde nog placeras som nummer ett i hela landet - verkligen finslipat.
Under den 15 minuter långa pausen fick publiken inta lite vätska, men också umgås och träffa bekanta
Konsertens solister, Malin Broman och kontrabasisten Rick Stotijn. Rick var helt magnifik!
På programmet:
Sally Beamish (1956–):
Stråkkvartett nr 2, Opus California (1999)
Astor Piazzolla (1921–1992):
De fyra årstiderna i Buenos Aires / Estaciones Porteñas de Buenos Aires (1965–1969)
Mats Larsson Gothe (1965–):
Lied von der Erde (2011)
Benjamin Britten (1913–1976):
Variationer över ett tema av Frank Bridge Op. 10 (1937)
Kolla in kommande konserter på:
HEMSIDAN
Summertime Blues med Allan -gänget
Alltid i mellanåt känns det som om sommaren är som bäst mitt i semestern och i synnerhet då Allan & The Astronauts gjort keikkan på Fondis Street Blues. Egentligen hör man inte så mycket blues på Street Blues (undantag då Cotton Blues Band uppträder.
Men dessa rutinerade rävar kunde göra en keikka så, att alla spelar på olika planeter och ändå blir slutresultatet super.
Det blev en samling av klassiska låtar från 60 och 70 -talet kanske någon snuddade vid 80 talet.
Bowie fanns på biisilistan och naturligtvis Lennon / McCartney, tror inte de har gjort en enda spelning utan några Beatles klassiker. I låten Back in the USSR imiterade Ile en Boeing, eller kanske en Antonov/Putolev.
Absolut sommarens härligaste upplevelse på blues/rock -fronten.
Ilkka Allan Niemi, Hippi Hovi, Ari-Pekka Toivari (med sin fina Ludwig trumset) och Tom Nyman
Här är det full rulle.
Tom Nyman sjöng solo i flera låtar, When a Man Loves a Woman fick publiken att tystna och gunga i takt
Ari-Pekka Toivari
Hippi Hovi agerade också konferencier
Trots att det inte var så varnt som vi var vana vid och blåsten tog hand om Nikonistens mjäll var det många i publiken. Kändes härligt när Fondis rullade ner markiserna och tände värmarna. Ännu lite kritik angående serveringen, kunde det inte vara en idé att ha kranar med öl, lonkero, cider. Kön till bardisken var konstant ända till ytterdörren.
Här rockades det ordentligt
Ili hanterar många olika instrument, har dock inte hört honom spela zittra - ännu
Allan & Hippi!
Vid Nikonistens bord (kom i god tid kl 14) satte sej förutom min vän Heikki Kallio också ett par från Vanda, som turistade genom landet. De skulle kolla läget i Vasaaftonen. Men de kom aldrig längre än till gågatan och blev helt tagna av konserten.
Förutom Jukka är det inte kanske så många som har en äkta Allan and the Astronauts t-skjorta.
Allan and the Astronauts, Hippi Hovi, Ilkka Allan Uolevi Niemi, Ari-Pekka Toivari och Tom Nyman.
Keep on Rockin' boys!
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Härlig stämning på parkkonserten Operapärlor
Alltid i mellanåt råkar Nikonisten vara på rätt ställe vid rätt klockslag. Vasa stadsorkester ordnade en herrlian parkkonsert på lördagen klockan 15.
Speciellt med denna konsert var att orkestern spelade inne i stadshuset, men konserten striimades på jätteskärm utanför stadshuset. Publiken fick sitta utomhus i kyrkparken intill lotsstatyn och njuta av både musik och piknikkorg. Vilken härligt somrig kombination!
Uppskattar att det var över 300 personer i publiken, kanske rentav 350. Solen sken, som det bör i Vasa.
Vasa stadsorkester , dirigent Tomas Djupsjöbacka.
Mycket publik i kyrkparken, hela familhjer samlades på filtar och njöt av piknikkorgarna
Kevin Greenlaw, baryton, en av konstertens solister
Marjukka Tepponen, sopran, konsertens andra solist
Konsertmästare Maano Männi kommer att leda orkestern inkommande lördag klockan 15. Då bjuds det på lite svängig och jazzande musik. DEt blir mycket intressant.
Tomas Djupdjöbacka och orkestern kan bara vara nöjda med konserten. Publiken stornjöt.
En fin idé, hoppas vi får uppleva flere likadana konserter. Kanske vi en vacker dag får hela orkestern ut framför stadshuset.
Jazzig torsdagsafton
Alltid i mellanåt tar Nikonisten sej ut till stadens aktiva centrum. Denna kväll uppträdde Reija Lang med Ralf Nyqvist trio på Fondis Street Jazz.
Dagen var säkert den varmaste i sommar, men Street Jazzen körde i lämplig skugga.
Reija körde ett fint gig, dessutom helt tvåspråkigt. Hon har uppträtt på Street Jazz i flera års tid. Mycket proffsigt och engagerat gig.
Ralf Nyqvist trion stöder sej på, förutom Rafas kapellmästerskap och hans hantering av keyboard, erfarna jazzrävar, Pelle Jansson på kontrabas och Leif Östergård på trummor.
Några foton:
Ralf Nyqvist, Leif Östergård och Pelle Jansson värmer upp stämningen.
Pelle Jansson på kontrabasen
Reija Lang på Street Jazz scenen
Raija Lang
Det var mycket publik på jazzen denna gång. Fanns publik också längs gågatan. Härligt att Fondis fixar dessa kvällar. Men publiken kritiserade ganska kraftigt servicen. Låååånga köer, det måste fixas.
Rafa Nyqvist, Leif Östergård, Reija Lang och Pelle Jansson.
Några till foton hittas i WEBFOTOALBUMET!
På markna' i Kstad
Alltid i mellanåt ordnas sommarmarknad i Kristinestad, men inte i fjol pga pandemin. I år 'bredde' arrangörerna ut marknaden till fyra dagar, så det inte skulle vara så mycket trängsel. Vanligtvis är det fullsatt på marknadslördagen.
Snart kan NIkonisten utantill alla säljares platser och produkter.
Trevligt var det nog, men gårrvarmt, måste inhadla en sommarhatt för att försöka rädda livet på de två sista hjärncellerna.
Vy från huvudstråken
Alla möjliga frassar å woodooartiklar till salu?
Nu var det dags för mellanmål. En liten flaska 'käll'vatten fick man köpa för futtiga 2,80 evrå.
Automatvapen (leksaks) bland dinosaurier och fredsduvor.
Hittade inte lämplig storlek varken på ostarna eller skorna.
Godis fanns det gott om. Undrar om tandläkarförbundet sponsorerar?
Loppisar i lååånga rader. En del produkter kände Nikonisten igen från tidigare marknader.
Å naturligtvis vackra Ulrika Eleonora
På hemvägen bled det efterrättspaus vid Kaskö gästhamn.
Sommarsvängig jazz vis Kronofogdehuset
Alltid i mellanåt styyr Nikonisten till födelseorten, Gamlakarleby. Nu var det äntligen dags att besöka släktingar på Risbacka i Såka, där jag var dräng i undomens sommar. Välkommen var jag och fick mat, dryck å många minnesrika diskussioner.
Efteråt, tänkte försena mej, var det dags att i sommarvärmen lysna på härligt jazziga toner. Martin Söderbacka, Eevalotta Matikainen och gästartisten Jonas Rintala underhöll i över en timmes tid den somriga publiken.
Mera är på kommande, kolla på Söderbacka-Matikainen Duo, eller eLive jazz.
Somrig publik på Krononfogdegårdens konsert i Kokkola
Eevalotta Matikainen, MArtin Söderbacka och Jonas Rintala
Kronofogdegården i Kokkola, restaurangen drivs av Gastro Kettu Oy.
Jonas Rintala
Eevalotta Matikainen och Martin Söderbacka
Några foton till hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Bland björnar och busungar
Alltid i mellanåt får Nikonistmoffan konstiga idéer, som att t.ex den varmaste dagen packa dotter och dotterson i bilen och köra till Etseri.
Men roligt hade vi nog hela tiden och så fanns det ju både glass och Trip.
Pandan Lumi tog det ganska easyt, kolla sovställningen. Pyry tuggade i sej bambu på löpande band. Synd det var så varmt att de inte orkade spralla på utomhus.
Verkar vara en mycket skön sovställning.
VI hälsade också på Hälge.
Hälges o Gullans Lill-Hälge, säkert inte så många veckor gammal Så blev det korvgrillning. Man fick inte göra upp eld pga skogsbrandvarningen, men djurparken hade fixt en gasgrill till pausplatsen - många plus för det.
Inga karuseller men många sorters gungor!
Härligt att Uttern var på lekhumör, kunde sitta hur länge som helst och följa med
Mamma Jonna tog sej igenom landets värsta flow - bana. Jag fick svindel av att bara se på
Under tiden hon apade sej kollade vi pojkar farmdjuren. Lammen var ju intressanta. Lärde mej igen en gång att Alex hinner jättelångt på 10 sekunder. Som tur var hittade han ingen 'hälytysnappi' á la brandman Sam att trycka på.
Efter en fullpackad dag började vi köra mot Vasa. Jag frågade vad som hade varit bäst på hela dagen. Alex svarade blixtsnabbt: kossorna - Muuuuu!
Ny färjförbindelse lockar till relax
Alltid i mellanåt landar Nikonisten (som de sko säga i Sverige) på helt nya ställen. Trots att Nikonisten bott länge i Vasa, har det aldrig blivit nå besök till Gubbgrund (Ukkokari).
En orsak är, att det finns lite vatten mellan fastlandet och grundet (ca 16 m på längden) en annan orsak är att Nikonisten simmar lika bra som en hovtång.
Men nu har innehavarna och drivkraferna av nybyggda skärgårdsrestaurangen (Marko Latvala och Jukka ’Juuso’ Ahola) byggt en lokalfärja mellan ön och riket. Tyvärr ännu utan Tax Free.
Tidigare fanns på ön en sommarstuga och bastu.
Restaurangen är öppen året runt. Lämpligt ställe för både firma- och privatfester. På sommaren kan man komma dit med båt eller lokalfärjan och vintertid med skidor, snöskoter eller bil.
Love Boat 'Eukko' tar besökarna från 'riket' till 'holmen' Gubbgrund. Eukko -namnet blev framröstat. Kanske med en liten koppling till när man lägger ut nät. Ukko soutaa men Eukko håller i taktpinnen. I vissa fall ännu hemmavid?
Passlit inför Nikonistens besök giggade Samae Koskinen på terassen. Honom fotade Nikonisten i mars 2019 på Ritz, då som helt okänd artist. Nu spelas hans låtar hela tiden på radion. Samae kör med ganska enkla låtar med jordnära texter. Men så gör också många andra artister. Man Samae har faktiskt en närkontakt med publiken. Inte alls allsång på Skansen - utan snarare, hej vi e nästan grannar feeling
Samaes musik är mysigt rullande med jordnära texter. Han sjunger om mormor, sol, dopamin, vänner och öl med glimten i ögat. Precis lämpligt på en solig och varm julikväll.
Företagarandan på Gubbgrundet är kännbar och nära dej. Ägarna (med familj) är närvarande. Juuso uppmärksammade de flesta kunderna personligen.
I ett skede satte han sej ner bland publiken.
Nikonisten anar och gissar, att den Marko Latvala som står bakom disken, kunde vara trummis i Elonkerjuu?
Det känns så härligt att musiken/kulturen/människorna kan mötas igen - herrlit!
Samae Koskinen avslutar en fin gig på Ukkokari Saaristolaisravintola för första gången ever!
Denna utfärd till Gubbgrundet var superlyckat. Regnet skickades i god tid vidare och naturen bjöd på härligt väder (tyckte inte de bromsarna jag klistrade fast i fönstren)
Gubbgrundet i Gerby hamnar nog på 'do it again' listan.