Saltgruvan i Wieliczka
Alltid i mellanåt kan det hända att "Nikonisten goes underground".
Gruvan har under århundradena besökts av bland annat Nicolaus Copernicus, Johann Wolfgang von Goethe, Ignacy Paderewski, Robert Baden-Powell, Karol Wojtyła (senare Johannes Paulus II) och nu då också Nikonisten.
För att ta sig ner till första nivån, som ligger 64 meter under jorden, måste man ta en brant trätrappa som består av 378 trappsteg. Egentligen inte så farligt som det låter. Nikonisten har 84 trappor från marken till sjätte våningen och de är alla åppåt!
Nere möts man svag belysning och en massa träbalkar. Sen blir det lite smala gångar, kanske inte för den som har obehag. Men Nikonisten tyckte det hörde till.
Nikonisten var imponerad, men väntade så ivrigt på att få se de mäktiga saltskulpturerna - de som han aldrig fick se. De befinner sig mycket längre ner i gruvan och nu hade de inte sådana guidningar. Notera att en sådan guidning skulle gå på 6 timmar i stället för två, som våran :( Det lär skall vara möjligt att få fototillstånd, men det var nu för sent.
Visst fanns det mycket annant mäktigt och intressant att se, men saltstodernalämnade nog en grimas i ansiktet. Guiden var ganska snålt engagerad. Körde en ganska monoton berättelse. Han kunde åtminstone ha stängt av mikrofonen då han bara flåsade eller då han pladdrade med sina kolleger.
Mäktiga konstruktioner fick man i alla fall beundra.
Gruvans historia räcker ända tillbaks till början av 1000-talet. De äldsta dokumenten är från 1044 och är ett privileg från Kasimir I, där han benämnde dagens Wieliczka med “magnum sal alias Wieliczka“.
Saltet har alltid fungerat som ekonomisk bas för Polen. I forntiden på polsk mark gällde salt som betalningsmedel och ersatte till och med metallmynt. Det behövdes ju för att bl.a. konservera fisk, kött etc.. Salthalten i luften noterade BronchitNikonisten genast, det kändes lätt att andas - inte alls unkelt.
Unikt med saltgruvan är alla underjordiska floder, träbroar, kammare, salar, kapell, altare m.m. På ca 130 meters djup finns det till och med ett miniatyrsamhälle restaurang, post, bio, museum, souvenirshops och så vidare. 1978 blev Saltgruvan i Wieliczka ett av de första tolv världsarven på UNESCO:s nyinstiftade världsarvslista.
Saltgruvan har årligen över en miljon besökare från alla länder.
Åter en gång hade Nikonisten bokat geuidningen med lunch, som var lika usel som den i förra turen. Vattenflaskan var dock välkommen.
Tillbaka till ytan? Jo det gick mede byggnadshissar, man stod packad som surströmming, men hissarna var snabba. Saltgruvan rekommenderas nog av Nikonisten, med en nypa salt!
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Fenomenala Pedavoces 45 år!
Alltid i mellanåt blir Nikonisten mållös, men inte så ofta.
Pedavoces bjöd på en fantastisk jubiléumskonsert i Vasa stadshus 4 maj. Salen var nästan fylld av en entusiastisk publik. Det blir recensioner i tidningarna, så Nikonisten börjar inte med det. Men nog ett fotokollage!
Maria Timoshenko har lett Pedavoces kören i tio år.
Hon är fylld av energi, noggrann och krävande. Men så är ju också resultatet strålande.
En del av den stora jubiléumskören, som också leddes av tidigare dirigenterna Per-Håkan Jansson, Sören Hakola och Johan Sundqvist. Johnny Nordström accompanjerade några låtar på piano.
Både dam och herrkören inom Pedavoces uppträdde, här herrarna under Johan Pohjanheimos ledning
Pedavoces damkör
Pedavoces grundare och dirigent under 20 år, Per-Håkan 'Pelle' Jansson leder jubiléumskören
Konserten avslutades med Sibelius Finlandia under Marias ledning. Som sagt, Nikonisten är mållös!
Det bjuds inte på någon musik, men nog ett fotokollage, som du hittar i WEBFOTOALBUMET!
Dödslägerresan - och ett par tips
Alltid i mellanåt gör Nikonisten resor till ställen, som länge funnits på reselistan. Nu blev det aktuellt med vackra Krakow , men också de hemska lägrena. Börjar med lägrena och återkommer sen till annat sevärt.
Det att 1,5 miljoner människor fick sätta till livet och pina under hemska förhållanden, vet ju alla. Men rekommenderar nog en tripp till lägren. Egentligen tycker jag att det borde ingå i undervisningen, som det gör i Tyskland.
Anlitade KrakowShuttle för turen och guiden var gårrbra. Estimerade hämtningstiden var kl 8 men bekräftades senare till 6:20. Tur att hotellet (Europejski) hade frukost från 6:30 så köket kunde ge med en frukostpåse. Guidningarna börjar normalt kl 8, jag tyckte det var bra att vara bland de första. Påsken var varm, men i Krakow var det minusgrader på nätterna, så det var bra att ha varm jacka. En annan vink, jag valde en tur med lunch. Det var en papperspåse med en flaska vatten och en liten smörgås + pastasallad. Så skippa den och ta något i cafeterian vid Birkenau.
Till själva lägret får du ta med bara en väska lka stor som en A4 och typ 5 cm tjock, men resten kunde man ju lämna i bilen. Ganska sträng säkerhetskontroll innan turen började, som på flygfält. Du skall absolut boka på förhand. Alternativt köar du 3 timmar eller kommer inte alls in på hela dagen.
Men till hemskheterna och ett fotokollage - bara för att påminna oss alla - och perspektivet!
Tar cirka en timme i vackra landskap från Krakow till lägren.
Säkert den mest fotade skylten.
Under de första åren fotograferades alla fångar.
Allt var ju bara lögn, berättade vår guide Michael. Ta med er allt och skriv namn på.
Denna syn väckte ju nog mest känslor.
Den klassiska bilden, dödens hållplats - Birkenau!
Ungefär 1,2 miljoner besökare årligen.
Om du villa kolla mera foton, så finns de i WEBFOTOALBUMET!
Explosiv Ba Rock på Ritz
Alltid i mellanåt blir Nikonisten mycket överraskad. När Wasa Sångargille gav sin Ba Rock på Ritz var förväntningarna nog stora. Men konserten gav jusom dubbelt mera.
Men så var det bara proffsare, som låg bakom projektet. Upplägget, koreografin (Isa Lindgren-Backman), solisterna, allt bara funkade. Men det var otroligt varmt i Ritz salen, ännu värre på läktaren.
Här följer en fotobomb, trots att det var ett ganska utmanande fotoprojekt.
Stefan Wikman och Wasa Sångargille
Kajsa Dahlbäck, barockvirtuos
Filip Rosengren
Publiken njöt så det knakade i golvet! Få se vad som kommer näst?!?
Mera foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Fredrik Furu hittade vad han sökte
Alltid i mellanåt väcker konserter minnen. Nikonisten har fotat Fredriks konserter sedan 2010 eller kanske tidigare. Nu var det dags för skivrelease på Ritz. Några foton från konserten hittar du här.
Fredrik Furu på Popkalaset 2010
The Band bestod av proffsiga musiker: Tuukka Aitoaho på trummor, Ben Bergman på gitarr, Marcus Söderström på elbas samt Mikael Svarvar bakom tangentborden.
Stämningen var i topp, Fredrik tar sin publik med hjärtat och han gör det på riktigt - äkta.
Ben Bergman och Fredrikk Furu har gjort över 500 spelningar tillsammans. Samspelet länns tydligt.
Publiken njöt och alltid i mellanåt stod de upp och klappade takten.
Samspelta artister minsann!
Fredrik berättade på ett trevligt sätt mellan låtarna om bakgrunden och hur de uppkom. Mycket handlade naturligtvis om kärlek. Ofta om olycklig sådan. Publiken bestod av troligtvis allt mellan 9 och 90.
De unga damerna, i främre raden, hade klart för sej att, man inte fick vifta i takt med tändare på Ritz. Men det löstes med att tända ficklamppan på mobilen. Känner du stämningen?!
Fredrik Furu har alltid gått sin egen väg, men han har aldrig tackat nej till samarbete med andra artister.
Österbotten har åter en gang levererat en fin artist. En som vaal bara bäter å bäter!
Konserten avslutades med det som egentligen började eller startade hans solokarriär. Feki var på väg hem från en sommarterass i Vasa och beslöt att han skall skriva en låt . Hoolywoodhjärtan. Tär va he tå!
Om du vill skåda meir fotona, finns di i WEBFOTOALBUMET!
Dansbandsräävan!
Altti i millanåt kelar Nikonisten livskassette bakåt. Oftast via musik. Denna gång gårrgammal musik.
Efter att ha generalrepeterat i Schaumansalen, entrar Dansbandsrävarna den anrika scenen på Ritz i Vasa. Detta under ledning av konferencieren, Kokkolaboe, Herman Hagnäs.
Det fanns verkligen mycket krut i gubbarna och de syntes trivas minst lika bra som publiken. Några foton:
Kurt Nyman och Rolf Wikman och Tommys'
Matts Möller sjöng bland annat Blue Hawaiji
Tom Käldström, kapellmästaren, rockade loss
Rune Sjöblom
I finalen fick publiken sjunga med i både 'I natt jag drömde' och 'Sån't e Livet' (sontaa liiveissä på finska)
Dansbandsrävarna ger ut en skiva passlit till morsdag i vår...
Så all ni tii i Hövåstan! Laga er ti Jungsborg på sondasskvällde å njuut!
Tu hittar na bildrä i WEBFOTOALBUMET!
ÅK Ensamble rockade loss på Ritz
Alltid i mellanåt känns det lite spännande då en kammarkör startar rockmaskinen. Nikonisten har nog varit med om det förr och med olika slutpoäng.
ÅK Ensemble (tidigare Åbolands Kammarkör) gav tillsammans med The 110th Street Band på den Ritzska scenen.
Konserten Can't Stop the Feeling var slutsåld. Nikonisten gillar det där med 'slutsålt'!
Plockat från Ritzsidan:
Konserten bjöd på hits från 1970-talet till i dag. På scenen stod ca 30 sångare och solister samt ett sexmannaband. ÅK Ensemble och 110th Street Band rockade loss med allt från Queen och Tina Turner till Nightwish och Justin Timberlake. Dessutom gamla godingar såsom Totos Africa och September av Earth, Wind & Fire samt nyare låtar av Ed Sheeran och Jason Derulo.
Nikonisten upplevde att andra halvlek kändes bättre och mera bekant.
Många godisar bjöds det på. Bohemian Rhapsody är väl ett 'must' då däremot Fogertys Proud Mary var en gårrtrevlig överraskning. Det skall ju absolut regna män på dylika konserter, trots det är emot jämställiheter o dyl.
Här kommer några foton från konserten:
Mitt i allt dök Simon Strömsund (ljus&drama) upp på scenen och stal showen för en stund - gårrhäftigt
Tomas 'Skitta' Lindroos
Några xtrafoton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Love Blues på Doo-Bop
Allti i millanåt kollar Nikonisten utbudet på Doo-Bop Club. Där brukar uppträda fina jazz, soul och även bluesartister. Nikonisten uppskattar att inte alla konserter börjar kl 22:30. Då sover ju Nikonisten sin skönhetssömn (det skulle behövas typ Törnrosa100årsömn).
Men denna konsert kördes i gång tidigt, typ efter buu-klubben, kl 20, så dit!
En annan orsak var ju, att det var Charlotta Kerbs med sitt band som uppträdde. Den tredje orsaken föddes under konsertens gång.
En kärleksfull famn med rytmer från groove, soul, funk, reggae och förståss blues, eftersom konserten bar namnet Love Blues. Konserten bjöd på en härlig blandning av klassiker, båda nyare men också gårrgambäl.
Med denna uppsättning musiker kan det bara bli bra. Det rycker i senorna ännu.
Inte alls svårt att älska blues efter den kvällen!
Johnny Nordström, Emil Nordström, Oscar Karlsson, Charlotta Kerbs, Stefan Lindblom, Tuukka Aitoaho
Charlotta Kerbs
Stefan 'Kilju' Lindblom
Oscar Karlsson
Charlotta Kerbs
Na meir bildrä kan du hitt i WEBFOTOALBUMET!
Skön öronmedicin på Ritz
Alltid i mellanåt dukas det fram något helt nytt på Vasascenerna. Nikonisten hade aldrig tidigare hört Samae Koskisen korvalääke tidigare. Det hade inte många andra heller. Bandet turnerade som helt nytt.
Samae Koskinen har snabbt blivit en av Finlands stora låtskrivare och artister! De senaste singlarna “Aurinko, ystävä ja kaljaa” och “Hillitön elämä” har spelats flitigt på radio. Koskinen släppte ett nytt album i mars och turnérar nu med bandet Samae Koskisen Korvalääke.
En av turnéns första konserter gavs på Ritz på fredagskvällen. Den alltför fåtaliga publiken njöt av konserten. Låtarna rullade in i varandra på ett skönt sätt. Inte alls för långa pauser eller stories mellan låtarna.
Samae Koskinens musik fick Nikonisten på gott humör, texterna är ganska hmm intressanta.
Samae (Sami) Koskinen
Samae Koskisen Korvalääke
Ett par foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Flyg och far! Fly In 2019
Alltid i mellanåt, eller nästan varje år, testar Nikonisten vingarna på Nummijärvi Fly In. Det är flygklubben Air Pilot r.y. som har ordnat familje- och flygevenemanget sedan 2002. Undantag för ett år då isen inte var tillräckligt stark.
Vädret spelar en stor roll. Nikonisten har fotat där i blåst, snöstorm, solgit vårväder. I år var vinden så svinkall att inte ens alla Kokkolaadjektiver i rad kunde beskriva. Det märktes nog i besökarantalet en aning.
I år var det extra festligt då Finlands Flygförbund firar jämna 100 år i luften.
Men besökarna brukar vara ganska trogna
Det var halt på isen trots sandningen, stor risk att man flyger på baken.
Trots den hårda vinden fick man följa med verkligt skickliga flyguppvisningar.
Welcome to Finland students from Spain, Italy, Germany and China - enjoy the Finnish winter. Nummijärvi Fly In goes international!
En del utbyteselever testade för första gången i livet vinterbad.
Lentävä Porsas' bastucessna är alltid välbesökt.
Dags för mellanmål!
Alla på sitt sätt!
Gissa om det var populärt att köra snöskoter.
Det såg ganska häftigt ut när gyrokoptern lyfte.
Det var ganska tät ruljans vid landningabanan, olika farkoster lyfte och de flesta också landade.
Johanna Peltoniemi är Air Pilots verkliga eldsjäl och puuhanainen. Hon har varit aktiv i flera år och har själv också flygcertifikat. Här står hon framför klubbens nyförvärv, en ultralätt Ikaros. Johanna är också elinkeinoasiamies i Kaskö och är med i många evenemang. Senast träffade jag henne på strömmingsmarknaden i Kaskö.
Det är just eldsjälar landet behöver. Ett trevligt evenemang, det lär nog skall bli ett besök i nästa år också.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET! (more pics!)