Gårrdiet...
Alltid i mellanåt besöker Nikonisten läkaren, både tandsådan och även andra. Det går alltid bättre hos tandläkaren. Han bara kollar och i vissa fall drar ut någon onödig tand. Vips och du har en faktura i din hand och tanden värker mycket mindre - bot och bättring!
Men en annan läkare kan vara värre. Under en årsservice konstaterade doktorn att jag är för kort. Försökte förklara att min äldsta och längsta bror alltid åt flaggstångsfröen ur havregrynsgröten. Men han bara log.
Rör på dej mera och ät mera mager fågel! Visst - ja ok!!! Enda fågeli jag kunde fånga var de feta duvorna på Vasatorget.
Så trots allt blev det att söka sej till broilerhyllan. inte för att jag någonsin har sett en flygande broiler. Den första kanske blir när Trump blir avsatt! Vet inte ens om en sådan broiler är dietvänlig?
Sen blev det diet - bort med sockret å laktritspiporna å alla gladhydrater med. Inte varken ris eller potatis...
Dieten fungerade redan efter någon timme. Dessvärre ropade magen efter en Korv-Görans -portion och vågens batteri blev utbytt.
Så det här med dieter fungerar liksom individuellt, inte lika för alla!!! Och jag tror det meningen så. En del kör en häftig diet, andra skriver om dieter, en del läser dessa artiklar, någon förargar sig över GT (inte Gin & Tonic!) och resten kollar om det finns nå mellanöl i kylskåpet.
Undrar om det blev kvar nå mandlar å russin???
Gösta, hammare och spik
Alltid i mellanåt kollar Nikonisten musikteater. Flere gånger har dessa överraskat positivt. Många har uppförts av Suomen Musiikkiteatteri, bland annat Ganes, Hetki Lyö, Queen mm. I fjol bjöd de på Raparperitaivas och i dag på Vasara ja nauloja. Naturligtvis är Ritz rätta scenen.
Gösta Sundqvist producerade så mycket musik att det väl räcker till en uppföljare. Huvudrollen tolkades mycket bra av AJ Keskinen. Precis som det sades i repliken, efter 200 år kommer alla att minnas Göstas musik som den riktiga folkmusiken. För han om någon skrev musik som exakt handlade om folk - i vardagen.
Leevi and the Leavings är lika mycket älskade som hatade. Nikonisten gillar musiken.
Några foton från showen:
AJ Keskinen som Gösta Sundqvist i Leevi and The Leavings
Bandet: Kasperi Kinnunen, Vesa Saarikoski, Simo Pirttimaa och AJ Keskinen
Finurliga och humoristiska miniscener, Johanna Helminen och Simo Pirttimaa
I finalen brakade det loss, när publiken fick sjunga med i Vasara ja nauloja samt Pohjois Karjalaan. Tyckte gänget lyckades bra med att förmedla Göstas person och musik.
Det finns några foton och ett par korta (som tue är) videosnuttar i WEBFOTOALBUMET!
Yuletide på Ritz
Alltid i mellanåt blir det lite speciella konserter. I synnerhet då Wentus Blues Band öste på kålkkåt på Ritz. De spelade förutom jullåtar från deras album Yuletide också från t.ex. albumet Too Much Mustard.
Wentus Blues Band hade plockat upp två gästartister. Den som satt på redan från Kokkola, Anders 'Big Antti' Sjöberg och Charlotta Kerbs, som liftade vid Rixåttan na liiti söderuut. Antti var solist då WBB började karriären.
Konserten blev till en soppa med blues, rock'n'roll å na liiti gospel.
Charlotta Kerbs och Robban Hagnäs på Ritz scenen
Wentus Blues Band
Daniel Hjerpe bakom trummorna
Juho Kiniaret
Niko Riippa
Anders Sjöberg
Pekka Gröhn, fenomenal på keyboards
Heila sätå! Det märktes att det händer mycket nu på julkonsertfronten, det fanns till och med några lediga stolar på Ritz. Nikonisten gillade speciellt mycket, att bandet bjöd in två fina gästartister
Du hittar några foton i WEBFOTOALBUMET!
RittiRockigt kring granen på Ritz
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på lite svängigare julkonserter, Årets 'Rockin' around the Christmas Tree' var fylld av rockiga låtar och svängiga klassiker, eller vad sägs om Sha-Na-Na klassikern 'Rama lama ding dong'. Gårr rama!
Den mest kända gästartisten i år var Mats ”Matte” Lagerwall, känd från den berömda svenska gruppen The Boppers. Därför några Boppers klassiker på repertoaren.
Den som kommer att bli den mest kända gästartisten var Albert Sahlström, virtuos på både fiol och piano. Hans insats i finalen 'Walking in the Air' ljuder ännu i mitt öra.
En fantastisk konsert med repris i afton kl 19! Så ännu hinner du...
Albert Sahlström.
Tuuli Sivusaari. På sommarens promofotografering kallade jag henne hela tiden för Suvi, utan att begripa varför. Men hon är ju lite som 'Suvi -illan vieno Tuuli!"
Boppers frontpersonen Matte Lagerwall har besökt Kulturskafferiet Ritz för något år sedan. Han, som vi, gillade lokalen!
K-G Wigren och Matte Lagerwall rockar loss på Ritz -scenen
Ovanligt högtidlig final med Albert Sahlström på fiol i "Walking in the Air", som vi alla minnes från julhelgens TV.
Matte Lagerwall med Amors Pilar
Mauri och 'pojkarna' bjuder på härliga toner.
Några foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Bland tomtar och troll på Stundars julmarknad
Alltid i mellanåt, alltså nästan varje år, söker sej Nikonisten till Stundars julmarknad. Bland alla fina julkonserter hittar julmarknaden en perfekt plats. Julpyntar ju själv bara med trenne saker.
I år var vädret helt perfekt, lite nysnö och sisådär noll grader. Inget rapa att halka i! I år fick Nikonisten äntligen en well done grillkorv.
Helsingbykören underhöll med julsånger.
Här kommer ett fotokollage från julmarknaden.
Fredrik Furu på Dillmakaronifesten
Alltid i mellanåt fixas tillräckligt krejsiga och lyckade evenemang i Vasa. Det, om något, bevisar väl Vasabornas gediga vilja att få något till stånd. Egentligen var Nikonisten på väg att knäppa några foton av kaverin Fredrik Furu. Har ju fotat Feki genom alla dessa 10 år.
På torget i Vasa fanns mycket annat att fotodokumentera.
"I Vasainitiativet krävdes att alla Vasagator i hela världen ändras så att de motsvarar det äkta Vasa. Tack vare er samlade Vasainitiativet över 2000 underskrifter på en vecka! ???? Kanske världen nu blir en mera Vasalik plats och det vill vi fira med den unika Dillmakaronifesten!"
Hippi Hovi diskuterar med hjärnorna och hjärtorna bakom Vasainitiativet på salutorget i Vasa.
Dillmakaronerna syntes smaka väl i alla åldrar
Joakim Strand, stadsfullmäktigeordförande och riksdagskledamot, höll festtalet
Fredrik Furu och Ben Bergman underhöll efter Jockes tal. På torgscenen uppträdde också legendariska Vasaduon Setä Tamu ja Kuningas Pähkinä samt de unga Vasamusikerna Sebastian Da Costa och Zaida Viveka.
Feki berättade att många låtar och många låtar föddes i Vasa. Många gator, många caféer födde texter och musik. Dit vill han tillbaka - att skriva texter och sen tonsätta. Blir säkert gårrbra!
Sälkastning - kanske i nästa olympiad?
Helena och Mats Sabel såg till att det fanns tillräckligt med både glögg, russin och mandel, kön var ganska lång.
Ann-Mari och Juha Häkkinen njöt av Dillmakaroner, Vasas nationalrätt. Både tyckte att det var häftigt att evenemanget ordnades och gillade också att solen medverkade.
Några till foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Fartfylld Blue(s) Christmas med Erja Lyytinen
Alltid i mellanåt känner sej Nikonisten ännu mera omväxland och flexibel än vanligt. Efter en känslofylld Adeste fideles med Pedavoces i Brändö kyrka blev nästa konsert lite som en kontrast - men ändå inte?
Erja Lyytinen, nyss rankad som nummer 14 bland världens skickligaste bluesgitarrister, gav en ryckig julkonsert på Ritz på fredagskvällen. Naturligtvis var Ritz fullsatt. På setlistan fanns också bekanta julsånger, som Erja tolkade helt mäktigt.
Men sen blev det igen bluesigt, rockigt och till och med härligt funkyt.
Förutom det skickliga bandet hade Erja fina gästartister, Marjo Leinonen och Micke Björklöf. Micke är ju frontfigur sedan många år i Micke Björklöf & Blue Strip - han har också skördat fina priser runtom i världen. Marjo Leinonen är bekant för många från Balls bandet. Hon sjunger med sin blueshesa röst och klär sej i äkta anda och rör sej på scen i samma anda. Hon har också spelat huvudrollen i musikteatern Janis - en rocklegend.
Marjo Leinonen och Erja Lyytinen i farten
Micky Björklöf var den andra samspelta gästartisten
Erja Lyytinen
Man riktigt kände hur artisterna var taggade.
Under ett härligt och speciellt gitarrsolo stag Erja ner från scenen och spelade på Ritz gångar, gissa om mobilerna blixtrade i mörkret...
Det var en lyckad keikka. Nikonisten undrar bara var ungdomarna var. Är det bara vi 'kärringar och gubbar' som gillar blues?
More photos in: WEBFOTOALBUMET
Adeste fideles - adventskonserten med känsla
Alltid i mellanåt tycker Nikonisten att julen kommer för snabbt. Har ju inte städat undan sedan förra julen. Ute är det ruskigt och mörkt.
Vädrets makter var i år på Studentkören Pedavoces sida. Snön ackompanjerade mycket lämpligt adventskonserten "Adeste fideles" på onsdagskvällen i Brändö kyrka. Den första julstämningen.
Kyrkans bottenvåning var så gott som fylld med publik. Så skall det vara!
Andrea Eklund, körens nya dirigent, ledde kören med både precision och känsla, tyckte Nikonisten. Kören var som vanligt vältränad och vältrimmad. Dessutom har kören fått ganska många nya medlemmar.
Nikonisten antar att det blir en recension i Vasabladet, så överlämnar detta till proffs.
Pedavoces ger samma konsert fredagen den 29 november kl 19 i Brändö kyrka. Nikonisten rekommenderar!
Du kan hitta mera foton i WEBFOTOALBUMET och där finns också några korta videosnuttar. På den fronten har Nikonisten en låååång väg att gå - dessutom uppförsbacke hela vägen...
Jakten på den försvunna konserten
Alltid i mellanåt laddar Nikonisten alla akkun, både kameronas och de egna.
Wasa Sinfonietta har Nikonisten alltid gillat. Bland annat för deras finurliga teman på konserterna. Inte för länge sedan vi fick njuta av alla teman ur James Bond -filmerna på Ritz! "License to Play"
Aftonens konsert var mycket speciell. Vi fick lyssna till ett speciellt verk av Yrjö Gunaropulos (1904-1968). Ett verk som har varit bortglömt och försvunnet i många år.
Olli-Pekka Tuomisalo agerade solist i Yrjö Gunaropulos saxofonkonsert i C-moll (1935). Nikonisten har aldrig tidigare varit på konsert där saxofonen innehade huvudrollen. Det var en fin upplevelse. Olli-Pekka var helt suverän.
Nikonisten gillade, förutom musiken, gårrmytsi, att det finns så mycket unga entusiastiska musiker i Wasa Sinfonietta. Nya förmågor som får växa upp och in i denna orkesters anda. Vem vet om Wasa Sinfonietta någon gång framför barnsånger i orkesterformat. Kan nog tänka mej att Heikki Kaukorantas och Jalo Haapasalos kontrabaser skulle vara ganska spännande i Griegs "I bergakungens sal"
Det lär i alla fall bli ett nytt spännande äventyr på Wasa Sinfoniettas vårkonsert - tyckte jag mig höra...
Konserten öppnades med en fartfylld polska av Timo Alakotila. Dirigent Ville Mankkinen.
Efter polskan blev det andra takter ovh toner i Yrjö Gunaropulos' saxofonkonsert i C- moll
Solisten Olli-Pekka Tuomisalo var helt fantastisk.
Efter pausen fotade inte Nikonisten alls, utan satte sej ner uppe på läktaren och njöt av Ludwig van Beethovens symfoni nr 5 i C-moll.
Dirigent Ville Mankkinen och dottern Alli Mankkinen. Nikonisten lovar att ni kommer att höra mera av dem - redan i vår!
En fin konsert på stadshuset. Verkligen synd att alla stolar inte var fyllda. Inträdet var billigt jämfört vad konserten gav,
Det finns inte videon i WEBFOTOALBUMET , men nog några minnebilder!
Nosferatu - vampyrskräck på Ritz
Alltid i mellanåt smakar det med lite skräckfilm i Halloween tider. Men inte vilken som helst. Kanske denna är en av alla vampyrfilmers moder? I alla fall en verklig klassiker. För en tid sedan spelade Vasa stadsaorkester under James Lowes ledning musiken till två Chaplin -filmer. Det blev succé. Nu var det dags att spela musiken till denna klassiska vampyrfilm, Nosferatu.
Musiken skrevs av Hans Erdmann och B.Heller och regisserades av F. W. Murnau. Filmen är från 1922. Egentligen är den ihopkopplad av spillror och delar av förstörda dokument. Lite som att göra film och musik av två ark papper som har körts genom en dokumentförstörare.
Nikonisten var imponerad av musiken, både romantisk och skräckinjagande - verkligen härligt!
Innan konserten diskuterade James Lowe och Marko Hautala både film och musik. Det var en verkligt spännande inledning. Det att Orlok scenerna var blå-svarta berodde på att man inte kunde filma honom dagtid, han tålde ju inte dagsljus. På natten var det för mörkt att filma. Så det blev i arla morgonstund innan soluppgången, därav färgen och av samma orsak blev skuggårna lååånga. Så regissören utnyttjade situationen ypperligt. Dessutom framkom det att regissören Murnau senare flyttade till Hollywood och regisserade där några filmer. Han lär ska ha omkommit i en bilolycka 1931.
Själva storyn handlade om ett förälskat par, alltså en kärlekshistoria, men utan happy end. Men kvinnans list (Ellen) lockade vampyren att dröja för länge och gryningens ljus förintade Orlok. Dock dog Ellen i sin älskade Hutters armar. Snyft.
Skuggorna användes som effekter, det fanns inte så mycket effekter att ta till på 1920 -talet.
Vasa stadsorkester gjorde en fantastisk konsert. Alls ingen vanlig konsert. Det kändes ända upp på läktaren hur James Lowe njöt.
Publiken njöt av konserten och Ritz var en verkligt ypperlig plats för denna. Tack för den!
Några extra foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!