Vårtröttheten.
Alltid i mellanåt bjuder Nikonisten sina enögda japaner med på jobbresa. Denna gång bara den ena. Men bra så.
Jobbresans mål var tidigare köpingen Seinäjoki. Att starta lite tidigare känders inte alls arbeitsamt, eftersom himlen bjöd på ljusshow redan i Brånx.
Nu, när vårtröttheten börjar pina oss och dessutom coronaisoleringen tär på humöret, är enda botemedlet att tanka ljus. Fritt fram för alla att välja metod - men tanka ljus.
Redan o Laihela, vid Hulminpuisto, fick Nikonisten uppleva herrli morgonrodnad, nästan så man rodnade lite själv. Dessutom, trots fotostället, var det helt gratis. Vilken känsla!
Lite längre fram, där mellan karoliinicaféet och gamla Johanpuu, måste Nikonisten häfta in lite och köra över bron och tillbaka. Må det då vara över ån efter vatten! Men he va så grannt! Otroliga färger, som ganska snabbt skiftade.
Nästan som man kunde fantiseer att man såg Näcken.
Morgonrodnaden böt färg och sakta men säkert började solstrålarna synas kraftigare.
Det var lite trolsk stämning
God morgon Världen - tanka Ljus!
Abendmusik - Vasa Baroque
Alltid i mellanåt blir Nikonisten på rukå mysså. I synnerhet då alla fotouppdrag avbokas på löpande band. Känns i mellanåt, som avbokningarna är flera än bokningarna. Men någon dag skall väl eländet vara förbi och kulturen och evenemangen gör comeback.
Skapelsen -oratoriet skulle Nikonisten gärna ha upplevt och fotodokumenterat, men icke! Däremot gav eldskälen bakom Vasa Baroque, Kajsa Dahlbäck, inte upp. Fredagen den 9 oktober streamades en stämningsfull konsert 'Abendmusik' från Trefaldighetskyrkan.
Konserten inleddes med Befiehl dem Engel av Buxtehude.
Kreeta-Maria Kentala och Terje Männi
Tatu Ahola, cello
Tenoren Ian Honeyman uppträdde också på konserten i Stadshuset i söndags, i bakgrunden Tatu Ahola
Man kunde nog genast notera att alla pandemirekommendationer följdes med råga. Publiken var fåtalig men kyrkrummet fylldes med fin musik.
Aapo Häkkinen spelade på orgel och cembalo
Kajsa Dahlbäck, sopran
Monica Groop, mezzosopran
Cornelius Uhle , bas
Hur som helst - Nikonisten blev på mycket bättre humör under och efter konserten. Konserten avslutades med Jesus bleibet meine Freude (Bach) och inget skulle ha varit bättre.
Nikonisten tog några foton och dem hittar du i WEBFOTOALBUMET!
På markna.
Alltid i mellanåt tar Nikonisten till häst å kärra ock beger sig till recidensstadens marknad för att inhandla förnödenheter.
Nå he fanns ju int nån vossikka nära så Nikonisten tog en nutida till hjälp. 'Hästen' va myki magrare än 'kusken', men va grön å grann. Bara en app å klick på sök, så hittar du närmast lektrissparkbräädå. Nikonisten hitta en nära sej. Sen hjälme på hövå (måst skydd båda hjärncellan, höger å vänster) och lite 'accept' på mobilen å skramlandes i väg från Brånx mot stortorge. Lite vinglåt i början, men då farten va åpp i 25 km/h sluta löständren ti skrammel, våga int andas före Brändöbroe.
Väl fram vi torge beslöt Nikonisten, att om di int har nå annat ti bjud på än dammsugarpåsåna å muikkåna så vaal he korvgörans gourmet.
He fanns grillkorve, men di flesta va blejk som Nikonistens smalabeina vi missåmare.
På Kokkolatorge kosta grillkorvan i tiderna "ein mark styck å för trii mark får du två"!
Vädre va bästa tänkbara. Säljarna va utplacera, av nån anledning, kring kanterna så mitt på torget sko man ha kona spela fotboll.
De yngre fick göra akrobattrix i hoppanstalten. Pappan ropade till dottern att hon sko göra en volt. "Tuu itte tekemään..." svaret fick anstaltskötaren att fnissa till och pappan gav inte mera råd åt dottern.
Lingon, tranbär äppel och svampar hade bra åtgång.
Som Kokkolahandelsmannen sa: "ja föstaar int ho naan iiss vara fati, tå man kan handel"
Nikonistens kaveri Kimmo var och torghandlade. Här handlas värmesulor. Troligtvis till gummistövlarna för kommande höstfotosessioner, gissar jag.
Säkert en av de bästa svampställena för nybörjare.
Va skulle Finland vara utan pipona?
Herrli steika muikkåna.
Äkta inhemska! Håller garanterat alla vampyrer (gäller inte svärmödrar) borta från hemmet!
Inte långt kvar till påsk, så det gäller att handla hybridkvasten i god tid!
Äppel päppel - grann färgåna.
Måste vara rena rama paradiset för alla dammtussar! Fanns ingen dammsugepåssäljare på marknaden i år. Det var också gliist mellan majvipporna! Finns he nå'n ännu vid liv, som minns de där marknadsbollarna i färggrannt silverpapper fästade med en gummiband och de där färggranna vindfirråna?
Fina Firren!
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på fiskmarknad. I år avbokade kåvid den fina marknaden i Kaskö, tyvärr. Skulle gärna ha munhuggits med Raymond Wesander och Tom Blom. Men i Vasa ordnade Lions Vaasa Meri den traditionella sik och strömmingmarknaden vid inre hamnen.
Vadå ordnade massevenemang!!!??? Nikonisten förstår bra allt om kåvid o restriktioner, men det hjälper inte att vi gräver ner oss bakom Stormossen. Evenemang kan ordnas - på rätt sätt. Utesådana ännu smidigare. Vi behöver träffas LIVE!!!
Det finns ju 'bondförnuft'. Den beskattas ju inte ännu?
Kommer i håg i barndomen för 100 år sedan. Om mamma fick reda på att någon i Savela barnträdgård hade mässlingen eller påssjukan, så resulterade det i en besök - me kaffe å dopp. Blev jusåm smittad automatiskt (å alla andra kaverina med).
Nu gäller det att agera tvärtemot, som k-ngen mot strömmet! Bihöövs int nå raketteologi!
Tillbaka till inre hamnen. Efter jobbet var det inte så mycket kunder kvar, men Nikonisten beslöt att ta en titt, eftersom en del vädervetare lovade till lördagen regn, slask, snöyra, ekonomin rasar, hård vind å ynkliga 12 grader... (vann laa ja kåljare?)
Det var ingen rusning precis så sent på dagen. Men 'bäter na liiti handel än int täss' sa en handlare norrifrån. Det såldes fisk i olika former.
Härligt att se att kommersen var i gång. Nikonisten kan inte låta bli att berätta en sann historia från Kokkola. En finfru tittade å kände på Öja-Åkes fiskar. "Hur gamla är de här fiskarna" frågade den fina hesadamen. Åke svarade: "dömte stöörr e noo älder!"
Den andra fiskstoryn täcks inte Nikonisten publicera här - men he va ännu herrliare!
Fisk i olika former hälsosamt! Nu har ju EU beviljat tillstånd att vi fortsättningsvis kan äta rökt sik eller abborre, utan att hamna i häktet.
Dessutom är det ju helt tillåtet att röka i hjäl lungorna?
Undrar vad de beslutade om gravad sik?
Om nu inte direkt en fiskrätt, men höstens bär fixar väl efterrätten själv?
Äter man myki surströmming kan man kompensera hälsotallriken med saltlakrits?
Åjjnejnej - som moffa måste man ju absolut känna till om di e Teletubbies, Pokemon eller Gogos (ok har du inte nå bättre att komma med är du out! Prakkåt!
Pippi, Emil, Tjorven å Mumin kan moffa klara av - ännu. Men nu e he värre me att känn igen , vågar inte ens tänka på Fred Flinta eller familjen Jetson. - Mumin gav lite respons vid testet, fnuusmumiken fick tydligen en poäng, när spaghettin erövrade matbordet.
Att ha fått bo i siklöjans lovade land i tiderna har det lämnat kvar en evig längtan efter både rantakalakeittå och smörstekta siklöjor. Inget illa menat, men skulle nog helt klart föredra lokalströmming. Lyfter på sommarhatten för de tappra långväga säljarna.
Heikki Kallio (th) har varit på marknaden så länge Nikonisten minns - och alltid lika glad och framåtsträvande. Han och hans 'kolleger' i klubben lovar att alla intäkter går till välgörande ändamål!
Kommersen kunde ha varit livligare, men alla hoppas på lönsamt lördagsväder.
Nikonisten är gårrglad över att det börjar hända saker igen. Hemskt att dvala i en provrör och vänta på att allt crashar eller vaal bäter.
Om man itär eller tänker njuta av lokalt odlad gravad sik, med färsk dill, på en mörk lokalt bakad skärgårdslimpa kan man öka njutningen i skenet av septembersolens sista strålar. Å sen kan man fixa lottoraden!
Veneziaden i Kokkola 2020
Alltid i mellanåt söker sej Nikonisten ti röötre siin. I Kokkola har man firat Veneziad i nästan 100 år. Förr var det mest frågan om umgänge och färggranna lyktor och facklor längs stränderna, inte så myki raketer å smällare. Sen smög sej Veneziadfirandet in till staden och torget ...
Nikonisten kommer bra i håg många Veneziader från villan på Bågastholmen i Öja. Det var båtfärd från Mjosund som gällde. Mest minns jag facklorna som placerades grannt längs med stranden. Minns också hur pappa tillverkade dem. Samlade Pauligs Huomio kaffeburkar, som spikades på en käpp, lite sand på botten och sen trassel. Allting fick en ordentlig dos av brännolja/lampolja eller vad det nu var. En del brann ännu på morgonen. Alla kan gissa hur man såg ut följande dag då de samlades in i förvar till nästa år. Sotigt värre.
Men till årets firande, som var på många sätt aalejs pga pandemin. Inget program på torget. Men som så många år tidigare blev det ändå en sundsrodd. Stadens lag utmanade gymnasielaget och KP edu. Det gällde att snabbt runda Eskoholmarna och fixa ett lyckat byte och tillbaka igen. 
Lalle Broberg agerade konferencier och sände i väg första lagen. Till vänster 'Vanha Kalle' Alf Mylläri.
Gymnasielaget tog genast ledning, då de andra lagen trasslade in sej med årårna.
Stadslaget byter både kapten och styrman
Segern gick i år till Gymnasielaget, staden fick silvermedalj, ofta brukar de vinna. Mycket publik längs sundet. I år fanns det så mycket vatten i sundet att man inte behövde ta med eget vatten för rodden.
Efter rodden blev det att avnjuta en våffla på våffelcaféet och samtidigt njuta av härliga jazztoner.
Mika Mylläri gästade serien 'musik mitt i vardagen'. Det bjöds på fina tolkningar av Chet Baker.
Mika Mylläri, Eevalotta Matikainen och Martin Söderbacka, garanterat njutbart
I finalen trädde Alf Mylläri upp och scattade med publiken, det uppskattades.
Marshaller fanns utplacerade längs sundet från torget till idrottsgården.
Sen bjöds det på vatten - ljus - musik. Mycket folk hade samlats på och kring puurokari. Mäktig show, som inte kommer till rätta här, eftersom Nikonisten fotade föreställningen kl 20. Det bjuds på show också kl 21 och 22 flera dgar i sträck. Fantastiskt fint å mykä bäter än raketer å sprakanstickåna. Kolla också videosnuttarna i fotoalbumet!!!
Härlig show och välplanerad.
Men klart att he sko smällas lite på torget. Också i år hamnade en person i plurret i sundet, men tack vare snabb insats av räddningsverket slutade allting gott.
Du hittar foton och några videosnuttar i WEBFOTOALBUMET! .
Nikonisten tog också några stadsfoton under vistelsen och kollade både K H Renlunds muséets 400 års utställning samt fotoutställningen på Kallentori. Så om vill, kan du kolla dem i KOKKOLA 400 GAMLAKARLEBY albumet.
Moffa sitta soffan läsa boken...
Alltid i mellanåt får moffaNikonisten celebert besök. Dottern Jonna kom med sonen Alex ( över 2 år 3 månader) på besök till Brånx.
(alla foton tagna av Jonna Hagström)
Blev så mycket på programmet att moffas köttfärs-makaronigryta gick betydligt mera åt åt dottern/mamma än åt huvudpersonen. Såg inte så smakligt ut när Alex blandade grytan i mjölkglaset! Lite lyckades vi lura i honom i alla fall.
Sen blev det "moffa sitta soffan läsa boken", vet inte för hur mångte gången, men när vi hunnit till Katie katten, med mjuk päls böts boken snabbt ut till en annan. Den lästes ungefär två sidor innan det var dags att byta bok.
Väl ute i Brånx blev det både lekpark och båtskådning, ja å sen var ju alla trappor gårrintressanta.
Den där aktivt selektiva barnhörseln borde också vi vuxna lära oss. Man lyssnar bara till sånt som e intressant, allt annat far förbi
I dag var det trappornas dag. Upp å ner hela tiden.
Sen lite båtbesiktning.
Balansgången var nog mera menat åt yngre, moffa fick vara tryggt stöd i alla fall.
Alex's kläder matchade bra med de gula dörrarna. På bilden ser man en liten pojke på väg till stora världen med bestämda steg, utan skygglappar.
Svängigt brassande på Hejm
Alltid i mellanåt är Nikonisten på brassanhumör (ordet har flera betyselser i Nikonistens vokabulär). Denna onsdagskväll bjöds det på rytmiska poplåtar o svängiga klassiker. För musiken stod Vaski5 & Pataknif Ensamble. Musikerna är medlemmar i Vasa stadsorkester. Hej va de svängde.
Musiken var ett hopkok med bl a Sinatras "My Way", Vicky Rostis "Sata Salamaa", Sammy Babitsins "Da daa-da" och några till. De spelade på Hejms terass, så alla som gick eller lunkade förbi fick ta del av musiken. Vilken härlig idé!
Vaski5 & Pataknif på Hejms terass bjöd på svängiga låtar.
Mari Pakarinen och Tapio Paavilainen skötte trumpetsektionen
Vesa Ania (valthorn) och i bakgrunden trombonisten Tuomas Länne, som i dag hoppade in som tubaspelare
Kapellmästaren Harri Ala-Aho (valthorn)
Herrlit att publiken utanför terassen passade på att börja dansa till de svängiga låtarna.
För över ett halvsekel sen spelade LillNikonisten med i Kronqvistas Harrys blåsorkester. Kusinen Mårten spelade (efter noter) på trumpet å LillNikonisten spelade B-kornett (på gehör). Vi hade till och med några uppträdande med publik (mest då släktingar och grannar) bland annat på Fackelheim i Såka centrum!
En kväll då vi övade flitigt råkade min storebror och enda syster gå förbi övningslokalen och tänkte kolla lite genom fönstret. Di tänkt piss på sä! Och har inte slutat skratta ännu. Och jag som gjorde mitt allra bästa för att låta bra å se proffsig ut, kanske för att imponera på några flickor. 
Jag har nog sparat den proffsiga looken, men har bytt kornetten till ett trumset, passar bättre på många sätt.
Du hittar mera foton och ett par videosnuttar i WEBFOTOALBUMET!
Fredrik Furu - 10 års turné i Vasa
Alltid i mellanåt e Nikonistens dag ganska fullbokad, men det är väldigt länger sen sist. Efter lite vandringsled i Björköby, blev de en varv till Strampen.
Fredrik Furu ställde till med 10 års jubiléumsturné, som denna torsdag landade på Strampen i Vasa, lämpligt till båda Konstens Natt och Vaasa Festival.
Med sig hade han Mikael Svarvar på keyboards och sen blev det också duett med Rebecca Varhama.
Nikonisten har faktiskt fotat Feeki under alla de här 10 åren ett antal gånger, så klart att det skulle fixas några foton på Strampen.
Fredrik Furu på Strampen
Fredrik Furu och Mikael Svarvar
Fredrik Furu
Rebecca Varhama
Fredrik Furu
Finns några bilder till i WEBFOTOALBUMET!
Sur på strömming
Alltid i mellanåt blir Nikonisten lite sur. I dag blev Nikonisten kålkkåsur. Mitt i Musikfestspelen Korsholm noterade Nikonisten att det kunde vara lunchdags - så in på webben å kolla vad som finns på lunchlistorna.
Genast hittades en favorit, knapriga strömmingar med potatismos 'rapeita P silakoita, kermaviilikastiketta ja muusia' sinne! Detta på en välbekant lunchrestuarang, som Nikonisten inte besökt på några år. Dessutom lite ägarbyten i mellan.
Tyckte det var värt att satsa på en lättare frukost, så manfår alla strömmingsbiffar att rymmas.
Men ack hur besviken en liten Nikonist blev. Strömmingarna var i samma storlek som mindre abborrar. Smaken var som om det serverats mörtar som legat en vecka på strandklipporna innan tillredningen. Knaprigheten 'rapeita' kunde nästan jämföras med en fisksoppa.
Nu tänker många att vad han e kräsen. Men om jag beställer knapriga strömmingar ska de vara det också!
Bara för att bevisa hur rätt jag har, så tog jag i servetten med en bit 'strömming' hem. Nu som då brukar grannfrassen (väger säkert 8 kg) hälsa på då jag parkerar bilen. Så jag tänkte vara extra snäll och bjuda på strömmingsbiten. Frassen kom nog fram och luktade, sen försvann han. Efter det har ingen sett av honom överhuvudtaget...
Sommar - REA - ALE - SALE!
Alltid i mellanåt dyker det upp små pauser i fotandet mittpådan. Annars fotas det ganska intensivt på musikfestspelen just nu. Coronan ändrade på mycket för Musikfestspelen Korsholm, med med kreativitet ros festivalen i hamn med ära.
Men som sagt pauserna. Efter lunchen tänkte Nikonisten fördriva tiden genom att traska omkring på stan. Av någon oförklarlig anledning hittade Nikonisten sej själv inne hos Fotocenter. Bara för att växla några ord med innehavaren Johan Geisor.
Diskussionen slutade med att ha vaalt handla två Nikoner, modell spegellös. Eftersom de var på rea sparade man ju mera pengar på att köpa två än att köpa bara en (handelsmatematik!). Så nu är då Nikonisten totalt medellös. Nå Johan tog de två trogna deefyrorna i byte. De var som nya! Tillsamans har de fotat knappa 350.000 bilder (varav 350 lyckade). Han lovade dessutom att se till att de kommer till bra hem, gärna tillsammans. De har ju tjänat i både ösregn och -32 grader och varit nästan som delar av Nikonistens kropp.
På vägen tillbaka till stasshuuse, kom Nikonisten att tänka på att det var rea också i klädbutikerna.
I skobutiken råkade finnas just ett par tygskor, som passade Nikonistens föötre. Enda paret kvar och billigt!
Sen vaalt he problem. Nikonisten hittade en kiva sommarskjorta, modell blåvitblommig. Storlek M, som i normal. Ritti karan provar ju aldrig nå i butiken. Men på väg till kontotömningspunkten, slog det plötlsigt en tanke att om man trots allt skulle prova, butiken var nästan tom så inga köer. Sagt och gjort. Efter en stund hörde NIkonisten sej själv vråla till och förbanna EU!
Nu ha de ändrat på storleksstandarderna igen. Nikonisten kollade spegeln och såg en Suomimakkara, klädd i knackorvsskinn!
Man blir förb.... för mindre. Nikonisten beslöt att så fort coronan förlorat spelet blir det en utskällningsresa till Bryssel - mesama!
Tur för butiken att det hittades en lite vidare storlek.
Sen blev det en butik till där det bjöds på rea upp till 70%! Hittade just en sån kavaj som hade funderat på - gårrbillit!
Den pasade dessutom utmärkt (nästan, kanske lite trång men den tänjer ut sej med tiden.) Matematik har aldrig varit Nikonistens starka sida. Med hjälp av kalkylatorn i telefonen, kunde NIkonisten bara konstatera att rabatten var nog hyfsad, men tusan då utgångspriset var så högt så nersatta priset nådde till takpanelen. I förra butiken skulle man ha fått två normalprissatta för samma mängd evrån.
En butik till och sen tillbaka till fotouppdragen. Men samma elände här - int en enda storlek va som förr!
Tillbaka till fotouppdragen. Nikonisten tröstade sej med att tänka att det är ett år till nästa besök på rea och att det nu inte är så hemskt långt till lönedagen, den sista augusti.