"Lyödään ne hepnaadilla!" - Alvar Aalto i bild
Alltid i mellanåt lyckas Nikonisten hitta intressanta utställningar. Alvar Aalto -muséets (Jyväskylä) sommarutställning "Lyödään ne hepnaadilla!" Alvar Aalto valokuvissa hör till en av de bättre utställningarna.
Du behöver inte vara intresserad av vasar, stolar eller träleksaker för att gilla utställningen. Alvar Aalto anlitade alltid bara de skickligaste fotograferna, så om du är intresserad av fotografier av hög kvalitét, hittar du nog några pärlor.
Stommen till utställningen utgörs av de fotografier Alvar Aalto själv valde ut till hans utställning i Palazzo Strozzi i Florens 1965.
Här kommer då några bilder från utställningen.
Även stormän kan vara ensamma. Foto: Kalevi A. Mäkinen.
Modell för inredning av liten bostad
Naturligtvis präglades också ritsalen av Alvar Aalto
Bekant design
Det finns mera bilder från utställningen i WEBFOTOALBUMET!
Mera uppgifter om utställningen
Summer in the City
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på att göra något som är helt annorlunda. Något lite oplanerat och lite kreisit.
Vad göra på midsommaren, Nikonisten är absolut en usel skärimänniska? Något annorlunda?
Jep, började med att tänka på en stad som annars inte ligger så nära hjärtat och dit jag aldrig skulle flytta ... hmmm ... Lahtis ... Tammerfors ... TAMMERFORS! Boka hotell och kolla vad man kan hitta på en sådan helg då det mesta är stängt.
Vatten var ju en kriterie, Nikonisten är ju fisk i horoskopet. Så det blev ett trevligt äventyr till Tampere.
Vädret var väldans omväxlande med lite åska i luften och gårrvarmt i mellan varven. Nikonisten traskade till Laukontori för att kolla vad det finns för utbud.
En fin bro ledde från Laukontori till Ratinaområdet, där fanns det restaurangfartyg färdiga att ta emot midsommargäster i massor.
Vid Laukontori fanns också den realtivt nya Laukontorin Sauna eller 'Kuuma'. I olika plan fanns det restaurang, bar, bastuavdelning och plaskpöl. Johannimiddagen intogs vid huvudrestaurangen, en somrig laxportion som var väldigt god. Uppe på barterassen serveradessalt, sött och drickbart.
Vy från bron mot Laukontori. Där var det nog kommers på gång och liten kö till Tapolan Mustamakkara, som ju skall avnjutas med lingonsylt.
Fina vyer bjöd Tammerforsaftonen på.
Nikonisten valde att ta en kryssning med Hopealinjats Silver Sky. Där bjöds det på midsommarbrunch. Kryssningen varade ett par timmar, och gjörde ett stopp på hemvägen till Viikinsaari, där det var åtminstone Lavadans på gång. Tycks vara ett populärt utflyktsställe. Vissa vattenbussar går mellan Laukontori och Viikinsaari, det tar ca 20 minuter. Bilden ovan från Jalkasaari lite utanför Hotell Rosendahl i Pyynikki.
Nikonisten njöt av sommarkvällen på Näsijärvi.
Fördäck, en plats för romantiska midsommaraftonmöten.
På väg hem till hotellet i sommarnatten. Nikonisten rekommenderar nog ett sommarbesök i Tammerfors, missa inte Vapriikkis fina utställningar eller domkyrkan med de vackra Hugo Simbergs målningar.
För den nyfikne finns det några bilder i WEBFOTOALBUMET!
Haymarket på Bockis'
Alltid i mellanåt försöker Nikonisten sälja sej på torg å marknader. Inte lyckades det på Haymarket heller. Men annars verkade det vara livlig kommers där på Bockska torget.
Vädret gynnade Haymarket häppeningen.
Det bjöds på gräshoppor i olika former, men SÅÅ hungrig var varken Nikonisten eller riksdagsledamot Anders Norrback i dag. Om det hade funnits grillkorv, skulle Nikonisten nog gjort en investering.
Riksdagsledamot Anders Norrback däremot sålde får och lamm i olika former. Nikonisten passade på att fråga om dessa lokalproducerat förespråkande tjänstemän och företagare har dykt upp i dag svarar Norrback diplomatiskt, att det inte har varit värst mycket trängsel. Alltså behöver inte investera i en kölappsmaskin. Det är ju också en kostnadsinbesparing. (Vi kunde ju påpeka att 160 bjöds in, men det skriver vi inte).
Gemytlig stämning var det nog på torget. Efter regnat var vädret närmast subtropiskt, en lokaltproducerad glass kunde också ha smakat...
Här såldes vilda växter och örter i olika former. Nikonisten känner sej tillräckligt vild utan örter, men visst är det gott med dem med i matlagningen. Vissa har också helande effekter. Finns mot både fotsvett och olycklig kärlek...
I vimlet på Bock's Old Square
Äkta nygammal Limonad. Man kan dricka många av dem och ändå vara fullt närvarande.
Ja, detta har ju en högerhänt aldrig funderat på? Men en gång tog Nikonisten på jobbet en sax som inte var gul, utan röd. Testa en sådan om du hittar en...
Världens gladaste och vänligaste fiskare, Tom Blom, sålde slut på hela lagret. En kund frågade om fisken är färsk, varpå Tom svarade glatt att den simmade ännu i gårnatt. Gårrfärsk! Tror att om Tom Blom, Raymond Vesander och Nikonisten skulle stå på samma monter skulle vi tillsamans pladdra i hjäl vem som helst på en kvart?
Den finska midsommaren kommer - är du redo?
Några till bilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
FestiVilla - Finlands soligaste festival!
Alltid i mellanåt söker sej Nikonisten till musiken å festivaler. Nu var det dags för FestiVilla vid Sandviksvillan i Vasa. Där finns också den anrika toddystenen.
Ganska myggfritt - solen lät sig dock ta en semesterdag, tyvärr. Men publiken var seg.
Anrika Teleks - har de månne sänt teleks i tiderna?
Ben Bergman, gitarrist med Fredrik Furu som solist.
Festivalvädret ställde vissa krav på klädseln
Daniel Hjerppe levererar alltid, han faktiskt spelar med trummorna, inte bara trummar
Sommaren e kort ....
Fredrik Furu - FestiVilla
Fredrik Furu
Stövel söker stövel ...
Ben Bergman - Fredrik Furu
The Real - FestivalFeelingpic
Teleks!
FestiVillaFeelings!
Ännu hinner du med på lördagens konserter!
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Muséet du kanske har missat?
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten sevärda saker. I mellanåt på flit å i mellanåt genom att köra vilse. Denna gång var det kuuklemaps som noterade det ypperliga MC muséet i Lahtis, Suomen Moottoripyörämuseo. Den leds av mångsysslaren Riku Routo, som har sålt sin själ åt motorcyklar redan som 4 åring!
Muséet finns i Lahtis, kuukle hjälper gärna! Vackert beläget, dessutom ordnar Riku där MC träffar och konserter. Uriah Heep hade en spelning där i fjol. På kommande Alcatraz den 4 juli! Restaurangen bjuder på häftiga burgare och en inredning som gjorts med spcialtillstånd.
Självaste Giacomo Agostini är fadder åt muséet och har kunnat bidraga till ett stöd till verksamheten på en kvarts miljon evrå.
Kolla fotot:
Under turen, notera att det gula muséikortet funka här, fick man se både klassiker och rariteter, lets go:
Harlay Davidsson och stjärnbanéret hade naturligtvis fått ganska mycket utrymme
Riku Routo bredvid utställningens verkliga raritet. En HD Ricu'O 1200 från 1935. Alltså HD gav tillstånd att ett tjugotal HD fick tillverkas i Japan, alltså en japansk HD !!! MC:n har en fantastisk historia, som måste höras live.
Vad vore en MC utställning utan klassiska Indian MC?
Matti Nykänens 'Paappa' har en egen plats i utställningen.
Från legend till legend. Muséet utvidgar som bäst med 264 m2. Denna del av utställningen kommer att heta 'The Spirit of Jarno'. De som tillräckligt gamla eller tillsäckligt galna i MC, vet vad det betyder.
Ävenså lite klassiker, Hondas CB 750 serie. Nikonisten körde faktiskt en dylik CB 750 C (den röda) i tiderna, inhandlad av Duell -bröderna Steffa å Tom.
Det finns också tillhörande rekvisita att beundra - hade du denna vinyl?
Service på gång.
Naturligtvis någon äkta britt finns att beundra.
Muséet har varit i gång i åtta år och utställningen byts ut årligen. Nikonisten rekommenderar ett besök och två burgare - eller tvärtom!
Ernesto Guevara, son till Che Guevara, har också besäkt muséet, han brinner för gamla motorcyklar, ordnar också häppenings. Du kan kolla på juugtuub.
America Chopper - gänget har också besökt muséet!
Du kan hitta mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Brändökarnevalen i sommarvärme - äntligen!
Alltid i mellanåt, oftast i regn, slask, storm eller snöyra, firas Brändökarnevalen på Brändö (Brånx) torg. Men i år var det verkligen en fest i varmaste sommarväder. Det märkte man på publiken. Mycket mera folk än tidigare, myckat gladare miner och bäst av allt - många nya ansikten. Det noterar Nikonisten som fotodokumenterade stadsdelsevenemanget.
Palosaaren asukasyhdistys, Vaasan Setlementti och Palosaaren Urheiluseura (PUS) stod för arrangemanget.
Bilderna får berätta mera:
Traditionsenligt öppnades karnevalen av borgmästare Heimo Hokkanen. Han läste högtidligt upp självständighetsförklaringen.
Världens tre monopoler: Brändö - London - Paris!
Dragsnäsbäcks FBK lärde eldsläckning, det var åter mycket populärt, på bilden verkligen uppåt väggarna!
Ponnyridningen är också alltid lika populär - kön var åtminstone fem glassportioner lång.
En verklig folkfest efter den kalla våren
Ingen sommarkarneval utan glass!
Teatern den Sjungande Groden underhöll modernt interaktivt
Mitt i prick!
Palosaaren Pisarat sjöng Brändö nationalsång
Korsholm Big Band underhöll svängigt torgpubliken
Glasskön var lång som 7 fatiår!
Lilliputti tuffade non-stop kring de fina Brändöområdena
Det var trängsel som på storstäders järnvägsstationer
Teatern den Sjungande Grodan underhöll på finska och svenska och böt språk så man inte märkte före versen var nästan slut
Man måste ju se till att kroppen får rätt föda.
Härligt att se, att Havsvinden fick vara i mittpunkten. Den invigdes ju av självaste Danny Kaye den 10 juni 1979 så det var ju 40 års jubiléum samtidigt (Merituuli - Havsvinden, Eero Hiironen, 1938 - )
Efter Botnia Boys underhöll ännu Lasse Luomalas Own Style Band.
Det är härligt att uppleva att invånarna och de olika föreningarna sammanstrålar till en egen sommarfest.
Några till foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Kaffepaus
Alltid i mellanåt blir Nikonisten kaffesugen.
Var har Nikonisten kaffepausat (på bilden) flere gånger på väg på äventyr?
Den som först sänder in rätt svar till nikonisten@johanhagstrom.fi föår en herrlian signeera'an Nattens Dagblad bok på snigelposten (hoppas innan hösten).
Var?
Fotat vid stranden
Nå Kaj visste ju, att fotat vid stranden av Torisevan kahvimaja i Virdois. Boken kommer bara Kusti Polkee.
Ungdomsorkestern kastade loss
Alltid i mellanåt fylls Nikonisten med energi. Det hände också när Jeppo Ungdomsorkester (44 år) kastade loss ordentligt på Ritz, vårt kulturvardagsrum.
Fredrik Sundell, som har varit med ända från starten ledde orkestern. Det bjödds på bl.a. Shallow, Gimme Some Lovin' och Aretha Franklins Think! Den tolkade Österbottens egen souldrottning Charlotta Kerbs helt fantastiskt.
Rolf Nordman recenserar hela konserten i Vasabladet (måndag på webben och tisdag i printen), läs den.
Charlotta Kerbs i 'Skyfall', från Bondfilmen - gissa hur det lät.
Chris Kläfford, idolvinnaren, var kvällens andra solist.
Charlotta Kerbs i Aretha Franklins 'Think'
Hippi Hovi, kvällens konferencier, intervjuar Chris Kläfford.
Det finnas några till foton i WEBFOTOALBUMET!
Vikarskat vandringsled - åter ...
Alltid i mellanåt måste Nikonisten bara komma ut i den friska luften. Ofta blir det någon bekant vandringsled. En av de härligaste är no Vikarskat -leden, som startar vid Björköby fiskhamn. Den är ganska kort, 2,5 km till målet och nästan lika många km tillbaka.
Men den är värd varje steg. Denna gång noterade man nog genast vindfallet efter stormarna i höstas och efter julen.
Lugna speglingar att njuta av.
Också trevliga detaljer för den har tid att stanna upp!
Ryssugnarna
Minnesmärket
Garanti för ren luft!
I stugan finns det övernattningsmöjligheter.
Träffade också på en huggorm, den första i år.
Man måste också komma i håg att tanka kroppen.
Det mesta smakar bättre i naturen än hemma i köket. Allt har en ända, men korven, den har två!
Plötsligt dök en tjock havsdimma upp. Man kunde t.o.m. känna fuktigheten, bara att hälla upp en till kopp kaffe.
Vi är nog lyckligt skattade, när vi har möjlighet att njuta av naturen, väldigt nära oss. Forststyrelsen gör ett värdefullt jobb!
Några extra foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Fyrtornet och Släpvagnen
Alltid i mellanåt råkar Nikonisten ut för konstiga och trevliga äventyr.
In för ett besök i Kajana, kontaktade jag min gode vän, yrkesfotograf, Pekka Agarth. Han är trevlig, har kiva humor och mycket proffsig, dessutom har han lite rötter i Kokkola, närmare bestämt har han bott i Jukanlinna. Vi träffades första gången under Gusti Nordlunds minneskonsert och andra gången då Pekka hade utställningen 'Neristan' i Kajanas bibliotek. He vaalt langan intro, flååt!
Vi tog en kort promenad och luftade kamerona lite grann. Mycket avundsjuk är man ju på hans Nikon Z6.
Så där passlit nästan mitt i stan bjuder älven på oaser och fina vyer
Kraftverket (det finns tre) är ännu helt funktionsdugligt.
Vackra speglingar här brukar ofta svanar simma.
Den Femte Audiringen. Borde den jag kör med (2009) uppdateras, den har bara fyra ringar, precis som sin anfader Auto-Union DKW.
Vi hälsade på Eino Leino, men han var för upptagen med sin padda, men också på Elias Lönnrot.
Men vem känner Fyrtornet och Släpvagnat op riktigt?
När det var dags att njuta av stekta siklöjor (muikkor) me päärågröjte, kom en längre man in på mat.
Det visade sig vara världens näst längsta människa, Brahim Takioullah.
Mannen (dockan) längst till vänster är Daniel Cajanus från Paltamo. Han var verkligen långväxt och reste från Kajana för att uppträda på cirkus o dylikt världen runt. Nu pruduceras en opera om hans liv.
Av de 1700 biljetterna är över 90% redan sålda, trots att operan skall framföras utomhus!
Mannen i mitten är Nikonisten, som inte ätit flaggstångsfrön som liten.
Till höger Brahim Takioullah, (37) 2,46 m och 150 kg. Skonumret är 58, foten är 38 cm! Nikonisten kunde använda skon som kanot. Brahim var normallång i skolan, men sen pga av en tumör började han växa kraftigt. Som 25 åring blev han opererad och man kunde hejda tillväxten. Han reser kring världen och deltar i olika sammanhang, han har också medverkat i flere filmer. Han har trivts med sitt jobb i en nöjespark i Paris.
(Foto: Pekka Agarth)
Trevligt att få träffa Brahim 'Live'.