Bland björnar och busungar
Alltid i mellanåt får Nikonistmoffan konstiga idéer, som att t.ex den varmaste dagen packa dotter och dotterson i bilen och köra till Etseri.
Men roligt hade vi nog hela tiden och så fanns det ju både glass och Trip.
Pandan Lumi tog det ganska easyt, kolla sovställningen. Pyry tuggade i sej bambu på löpande band. Synd det var så varmt att de inte orkade spralla på utomhus.
Verkar vara en mycket skön sovställning.
VI hälsade också på Hälge.
Hälges o Gullans Lill-Hälge, säkert inte så många veckor gammal Så blev det korvgrillning. Man fick inte göra upp eld pga skogsbrandvarningen, men djurparken hade fixt en gasgrill till pausplatsen - många plus för det.
Inga karuseller men många sorters gungor!
Härligt att Uttern var på lekhumör, kunde sitta hur länge som helst och följa med
Mamma Jonna tog sej igenom landets värsta flow - bana. Jag fick svindel av att bara se på
Under tiden hon apade sej kollade vi pojkar farmdjuren. Lammen var ju intressanta. Lärde mej igen en gång att Alex hinner jättelångt på 10 sekunder. Som tur var hittade han ingen 'hälytysnappi' á la brandman Sam att trycka på.
Efter en fullpackad dag började vi köra mot Vasa. Jag frågade vad som hade varit bäst på hela dagen. Alex svarade blixtsnabbt: kossorna - Muuuuu!
Ny färjförbindelse lockar till relax
Alltid i mellanåt landar Nikonisten (som de sko säga i Sverige) på helt nya ställen. Trots att Nikonisten bott länge i Vasa, har det aldrig blivit nå besök till Gubbgrund (Ukkokari).
En orsak är, att det finns lite vatten mellan fastlandet och grundet (ca 16 m på längden) en annan orsak är att Nikonisten simmar lika bra som en hovtång.
Men nu har innehavarna och drivkraferna av nybyggda skärgårdsrestaurangen (Marko Latvala och Jukka ’Juuso’ Ahola) byggt en lokalfärja mellan ön och riket. Tyvärr ännu utan Tax Free.
Tidigare fanns på ön en sommarstuga och bastu.
Restaurangen är öppen året runt. Lämpligt ställe för både firma- och privatfester. På sommaren kan man komma dit med båt eller lokalfärjan och vintertid med skidor, snöskoter eller bil.
Love Boat 'Eukko' tar besökarna från 'riket' till 'holmen' Gubbgrund. Eukko -namnet blev framröstat. Kanske med en liten koppling till när man lägger ut nät. Ukko soutaa men Eukko håller i taktpinnen. I vissa fall ännu hemmavid?
Passlit inför Nikonistens besök giggade Samae Koskinen på terassen. Honom fotade Nikonisten i mars 2019 på Ritz, då som helt okänd artist. Nu spelas hans låtar hela tiden på radion. Samae kör med ganska enkla låtar med jordnära texter. Men så gör också många andra artister. Man Samae har faktiskt en närkontakt med publiken. Inte alls allsång på Skansen - utan snarare, hej vi e nästan grannar feeling
Samaes musik är mysigt rullande med jordnära texter. Han sjunger om mormor, sol, dopamin, vänner och öl med glimten i ögat. Precis lämpligt på en solig och varm julikväll.
Företagarandan på Gubbgrundet är kännbar och nära dej. Ägarna (med familj) är närvarande. Juuso uppmärksammade de flesta kunderna personligen.
I ett skede satte han sej ner bland publiken.
Nikonisten anar och gissar, att den Marko Latvala som står bakom disken, kunde vara trummis i Elonkerjuu?
Det känns så härligt att musiken/kulturen/människorna kan mötas igen - herrlit!
Samae Koskinen avslutar en fin gig på Ukkokari Saaristolaisravintola för första gången ever!
Denna utfärd till Gubbgrundet var superlyckat. Regnet skickades i god tid vidare och naturen bjöd på härligt väder (tyckte inte de bromsarna jag klistrade fast i fönstren)
Gubbgrundet i Gerby hamnar nog på 'do it again' listan.
Stråkar i Sommarkvällen
Alltid i mellanåt avnjuter Nikonisten sköna toner i aftonmusikens tecken. Denna gång blev det en fin konsert i Oravais kyrka.
Under en konsertpaus (Remells Orkester "Framtidshopps orkester") beslöt fyra musicerande unga damer att bilda en stråkensemble. Cellisten Mikko var med på en övning och hakade på.
Så samlades repertoaren till en entimmes aftonkonsert i Oravais kyrka med Sibelius, Bach, Vivaldi och någon överraskning.
Publiken njöt från 'Skön är den jord' ända till finalen, 'The Prayer' (Sager & Foster). Inte så stor publik, men den var 'tät'. Märta Storsjö höll en aftonandakt och Martin Klemets ackompanjerade på orgel.
Man kunde nästan påstå att det var gårrvarmt i kyrkan.
Reidunn Manderbacka (1:a violin) är konsertmästare i Remells orkester
Kvintetten: Reidunn Manderbacka, Ingela Duvnäs, Jaana Kuoppamaa, Märta Storsjö och Mikko Leppikangas.
Till en del var ju kvällens konsert ett resultat av kreativitet pga pandemin, lite som ett corona-projekt. Nikonisten tycker, att det är ett bevis på att vi går mot bättre tider. Gäller bara att kämpa på.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Fartfyllt på Street Bluesen
Alltid i mellanåt, såder vartannat år efter nutida tideräkning och begränsningar, besöker Nikonisten Street Bluesen på Vasas gågata.
När jag skriver på Vasas gågata menar jag det verkligen. När det var dags för fasadrenovering, flyttade evenemanget (med jazzen) till Pation, innergården. Passade inte alls, tyckte Nikonisten och hoppade över många evenemang. Sen kom pandemin.
Men nu i det tropiska klimatet (regn å +30) blev det en kort runda. Kvellens artist var The Nipples.
The Nipples, eller som lokomotivet Markku Keho kallar bandet 'nuoriso-orkesteri', har varit verksam i många år.
På scenen hittade man: Markku Keho, Nappi Aaltonen, Peter 'Lido' Salonen, Stefan Brokvist och Stefan 'Kilju' Lindblom
På menyn fanns en massa bekanta låtar och publiken trivdes.
Vasa har en fantastiskt fin sommargågata och just den här typen av evenemang passar dit utmärkt. Utanför Fondis bjuds det på blues på tisdagar och jazz på torsdagar.
På fotot Markku Keho, Stefan Brokvist och 'Nappi' Aaltonen, alla erfarna scenrävar.
Stefan 'Kilju' Lindblom hör man ofta på bas, men han är också skicklig gitarrist
Publiken var mera än nöjda. Man kunde känna hur de har längtat efter dessa terasskonserter. The Nipples bjöd på en helkväll med klassiska toppenlåtar. Så här skall det ju vara. (kanske int så sveittåt)
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Att tanka själen med tankar
Alltid i mellanåt måste Nikonisten påminna sej själv om, att det finns bilder också efter jävla pandemin. Instängt, unkelt och spindelvävkänsligt mellan öronen! Ordnas det int nå häppenings får man fixa en själv.
Tankar, fyrön ca 17 kmutanför Kokkola har alltid varit kärt för mej. Redan som antipyroman (medlem av Gamlakarleby frivilliga brandkår som riktigt ung) fick jag resa med Seiskari till Tankar. Och så blev en lillan del av hjärtat kvar på Tankar. (damsektionen kallades f.ö. för Slanglösa Brandkåren, red anm).
Fyrön steg ur havet ca på 1200 talet. De första invånarna var säljägare, där finns ett litet museum ang säljakten. Ön kallades först för Klippan och senare för Tankokari. Själva fyren byggdes 1889 och blev elektrifierad 1961.
Har besökt Tankar nästan årligen, oftast på hösten i samband med Veneziaden, men i år lite tidigare. Någon gång skall jag sova över å njuta av morgonrodnaden med mina enögda vänner.
I Håsafors hade de värmebölja, på Tankar var det 13 grader (alla på plus!) och nordlig vind. Långkalsonger!!!
Till Tankar får man kyyti av ms/Jenny (byggd 1978 och döptes tidigare till Insula Linnea), en av de större skärgårdsbåtarna. Jenny kan ta upp till 177 passagerare. Färden tar ca 1 1/2 timme. Med många kilometrar på nacken, beslöt Nikonisten att denna gång sitta i lä och inte på övre däcket, som vanligt. Färden kostar bara 10 evrå! Sen blir det en tia till om man vill tillbaka!
För Nikonisten är inte själva fyrtornet det absolut viktigaste. Kyrkan (byggd 1754) är mysigt, inte underligt att det ordnas många dsäsbon varje sommar där.
En av världens grannaste altartavlor finns här på Tankar - Moder Natur!
Tidens tand påminner om tidens gång.
På något sätt känner Nikonisten på sej att pandemin har simmat ända till Tankar ...
Nikonisten är ju också usel botanist och ännu värre ornitolog. Gissar att denna blomma är antingen komljuva eller hjärtanskär. I alla fall är det varken kattfot eller krusmynta!
Älskar både byggnaderna på Tankar och naturen. Den är så verklig och valfläskfri. Havtorns- och enrisbuskarna fogar sej till naturens lagar. Det är meningen så.
Naturstigen är väl utmärkt och en del ställen trevligt utmanande. Klipporna är härliga - borde fotas i höststormar.
Foto: Pentti Pohjonen (c)
Lärde mej som liten en vaggsång.
"Grannas skithus ha vinka omkull - vår he staar å luutar. Bäter ti ha ein rokåan ein, än ti vara ritti uutan".
Måtte denna frö gro i dina tankar!
Mera foton från utfärden finns i WEBFOTOALBUMET!
Grattis kulturambassadören!
Alltid i mellanåt får Nikonisten äran att gratulera någn i sin vänkrets. Nu var det dags att gratulera kulturambassadören Henrik 'Henkka' Fågelbärj till Vasa stads pris 'Årets kulturgärning'. Övriga pristagare är Matts Andersén (känd för allt jobb han gjort för Meteorian samt Vähäkyrö-Seura för arbetet för kultur och lokalhistoria. Grattis till alla tre!
Nikonisten kommer i håg Henkka från 80-talet då han otaliga gånger kollade boarding passet på Vasa flygstation. Efter det har vi träffat varandra i många sammanhang. Han har gett otaligt många resetips, i synnerhet inför Nikonistens Norgeresor, allt från Lofoten, Nordkapp och Kirkenes inklusive Grense Jakobsälv med sin speciella kyrka. Han vet allt som är värt att veta, brukar Nikonisten tänka - en vandrande google/encyklopedia.
Han är aktiv i många föreningar, och en bekant person och skicklig guide inom föreningen Vaasa-Mustasaari oppaat / Vasa-Korsholm Guider. Guiderna uppvaktade Henrik med fin tårta på Alkula gård. Nikonisten passade på att ta några foton.
Henrik Fågelbärj dopar sej inför den stora olympiaden i tre grenar, som hans guidekollegor hade ordnat.
Stilprov på pilkastning. Bredvid Henrik står föreningens ordförande Eeva Reinikainen.
Jubilaren blev mycket gald över den synnerligen personliga tårtan.
Fotot taget av Nikonisten då Henrik guidade en grupp i Replot kyrka.
Prisbelönte kulturambassadören Henrik Fågelbärj.
Bland björn å varg vid Vitmossen
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten outforskade naturstigar. Många i Vörå. Denna söndag blev det en tur till Vitmossen i Tuckor. Redan efter några hundra meter möttes man av forntida boningar, varg och björn.
Bra skyltat och utmärkt utmärkt led.
Genast efter parkeringen kommer man till pausstället, där finns också boningar som representerar äldre bronsåldern - ingen internet?
Man kunde välja mellan två rutter, en på 5 km och en på 3 km.
Forntids boning eller det som finns kvar av den, högt uppe på en kulle
Vandringsleden var omväxlande, fina och stabila broar hade byggts över de mörka vårbäckarne
En till fornlämning, som kan ha haft många roller, bland annat som gravplats med kremeringar
I bland är det bäst att vara kreativ. Denna årstid för ofta med sej naturliga vattenhinder. Men bara att ta en liten omväg. Hellre det än att chansa på att plumsa över stövelskaftena
En trevlig vandringsled. Skönt att sen ta en kaffepaus. Solen värmde skönt. (foto: Peter Sjöblom)
Vappen i Vasa 2021
Alltid i mellanåt dyker Vappendagen upp i kalendern. Nikonisten tog en kort tur ut till Vasa centrum för att kolla hur det ser ut med CoronaVappen.
Topelius fick sin vita mössa trots pandemin, tack vare studeranden i Vasa.
Studenternas dag!
LIte Vappenfiilis fanns det ändå på torget
Ett härligt mysigt café har öppnat på torget! Nikonisten gillar nya idéer! Verkar väldigt mysigt och kunderna verkade trivas bra. Fin idé!
Nej! Det delades inte ut ämbare på torget. Folk köade till hattara och lakritsremmar i glada färger
En parad med CV2 'Rättisitikka' fick man njuta av
Paraden körde omkring i centrum, för att sedan köra till allaktivitetsplanen på iskall glass! Sen bar det av till Bilmuséet
Fina klassiska vrålåk får man ofta beubdra på Vappen. Här en äkta Mustang på Wolffskavägen.
Några till foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Vappenkonsert med stadsorkestern
Alltid i mellanåt får Nikonisten fotouppdrag. Årets Vappen fick Nikonisten fira med Vasa stadsorkester! Orkestern bjöd på en mycket vapplig konsert, som strimades live ut i binärrymden.
Konsertens solister var orkesterns egna damer helt enligt årets tema.
Öppningen, Bizets Carmen Overture, gav en aning om vad som komma skall. Finalen lämnade ingen oberörd, Lehtinens Pink champagne! Nikonistens senor ryckte till nu som då.
Det blir, hoppeligen, riktiga recensioner i våra lokala blaskor, så Nikonisten bjuder bara på några foton:
En av solistdaemerna Matilda Haavisto
Gästande dirigenten Maria Itkonen
Erica Nygård (flöjt) och Claudia Reyes Segovia (klarinett)
Anna-Leena Merikivi på fiol
Alla orkestermedlemmar höll tillräckligt avstånd och alla utom blåsarna bar ansiktsmask
Det samlades publik utanför stadshuset. Arrangörerna hade installerat högtalare på stadshusets balkong. En del i publiken lyssnade troget på hela konserten. Men vädret var ju helt ok!
Konsertpublik utanför stadshuset
Cellisten Elena Hämäläinen, en av konsertens solister
Lite Vappenfiilis bland orkestermedlemmarna. Nu är Vappen på vippen!
Lyssna och beundra hela konserten på:
DENNA LINK!
Nikonisten och Finlands kungs krona
Alltid i mellanåt hittar man extraspännande fynd på muséer. Snöstormsöndagen till ära gjorde NIkonisten en runda till Tikanojas konsthem. Där visas nu Olli och Bucklan.
"Konstnärsparet Olga Gummerus-Ehrström (1876–1938) och Eric O. W. Ehrström (1881–1934) är okända storheter inom finländsk konsthistoria. Deras mest aktiva arbetsperiod var på 1890-1930-talen. Tikanojas konsthems utställning som berättar om paret Ehrströms liv och konst presenterar båda konstnärernas arbeten på ett mångsidigt sätt. Den har gjorts i samarbete med museet Serlachius i Mänttä, där utställningen visades åren 2019-2020. Materialet som presenteras har sammanställts av en samling som innehåller över 4300 skisser och verk av paret Ehrström. De testamenterade på 1930-talet samlingen till Gösta Serlachius konststiftelse.
Olga Gummerus-Ehrström och Eric O. W. Ehrström var kända under smeknamnen Olli och Bucklan. Olga hade kallats för Olli sedan hon var barn och hon fick till och med officiell post med det här namnet. Eric fick smeknamnet Bucklan på grund av sin runda mage. Namnet kom förmodligen från svenskans ”att buckla koppar” och det syftade på koppargrytornas traditionella runda form." texten från Tikanojas konsthems hemsida.
Fina konstverk, men Nikonisten blev intresserad av den kungakrona, som aldrig burits av en kung.
"Konungariket Finland var ett försök att göra Finland till monarki efter inbördeskriget 1918. Fredrik Karl av Hessen valdes till kung den 9 oktober 1918, men han tillträdde aldrig utan meddelade i december samma år att han avstår från kronan. I stället blev Finland republik i juli 1919, såsom det var planerat vid självständighetsförklaringen i december 1917. " (källa Wikipedia)
Kronan designades av Eric O. W. Ehrström hösten 1918. Den hann man dock inte tillverka innan regeringsformen ändrades. Guldsmedsmästaren Tuomas Hyrsky tillverkade den utifrån Bucklans skisser år 2018. Kronan fick alltså aldrig en kung under sej. Undrar hur Finland skulle ha sett ut i dag om Fredrik Karl av Hessen skulle ha tackat ja?
Lärare och konststuderanden på Ateneums trappa.
Pojke med ett kors i handen - Olga Gummerus-Ehrström
Typ Corona toalettpapper, inte av sorten som finländarna hamstrade i fjol
Omslagspapper till Fazers godis!
Bäst du tar dej till TIkanojas konsthem och ser hela utställningen 'live'!
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!