Vädervärdigt.
Alltid i mellanåt blir jag extramarrå över vädrets makter. Gårrkonstigt att det skall växla hela tiden. Växlandet godkänner jag nog i Rundebergs text: "de växla i din våg", men helst inte annars. Växlar på Märklinbanan e också helt ok, bankväxlarna försvann väl med bankkrisen. Underligt att ingen bank hade en växelsång som ljudslogan?
Nu avväxlar bara dropparna varandra på det otvättade (ännu) fönstret.
Men vi rår ju inte på vädret - bara att vänta på vädergudarnas nåd.
En par juttun om väder o vind från kulturtidskriften NaDa:
Vädertecken: Om snön ligger på taket andra söndagen efter vårdagjämningen så ligger den på marken också
Om man klockan 12 mellaneuropeisk tid ställer sig med ansiktet söderut och har vinden i ryggen så blåser det bakifrån
- Va brun du e, ha du vari på Kanarieöarna?
- Nää he e noo hembränt
100 shades of GM.
Alltid i mellanåt styrs min kosa till hemtrakterna, denna gång för att fota väädens bra'ast manskörs 100 års jubiléumskonsert. Det var väl ungefär för 100 år sedan jag sjöng med som ung första tenor.
Men först skulle det festas lite på mamma Dorisas kladdkakå o sjutton aader sorttas gotta.
Väl framkommen till Snellmans fina och akustiskt mäktiga sal, började trevliga minnen komma fram från körsångtiden. Inte minst för att jag kände mej som mitt i en family meeting eller släktmöte.
GM har också rest på turnéer. Då de kom till Amerika, lade Frihetsgudinnan facklå millan beina så hon sko kona applådeer, skrevs det i en förnäm tidning efteråt.
Det finns mera juttuna o stories om GM än det finns insjöar med muikkåna i Finland. I nästan 80 år har de gett ut världens mestäkta kulturella tidskrift, Nattens Dagblad.
Men nu ska vi sjunga:
Under Kalle Sundmans ledning sjöngs körens lystringssång Bottniska hav. Samtidigt försvann allt gatådamme i en radie på 5 kvarteer runt vatåtorne.
GM:s ordförande blev också intervjuvad av tidningen Österbottningen inför ett tidigare jubileum. Reportern frågade hur många som sjunger i kören? Ungefär hälften, var svaret. Humorn är åtminstone en fjärdedel av det som håller kören vid liv.
Detta kan vara just den delen av kören som sjunger.
Teori lär man sej också i GM. På frågan vad betyder diminuendo, svarades att he er som engelskans striptease - långsamt avtagande.
16delsnoterna ska kåma som fåårskååne på pärttaake!
En gång funderades det om man kan ta bilen hem efter att ha övat snapsvisor?
Att andas rätt är viktigt, på en övning hördes: "Ni drar in lufte som en gambälan föuspump"!
Tillbaka till konserten:
Aira Kentala efterträdde jämlikt John Storbacka som körens dirigent.
Karl 'Kalle' G Sundman leder den anrika kören i dagsläget.
När jag blev intagen fanns det en enkel regel. De som kan sjunga högt blir förste tenorer, de som kan sjunga lågt blir andra basar. De som överhuvudtaget kan sjunga blir andre tenorer o resten då förste basar.
Själv hade jag svårt med inträdesprovet, kunde inte gissa rätt på vad Dana hade ritat. He er ju ein hååråan peparkakå, rättade han efteråt!
Hans Ahlskog, The Andra Bas, sjunger det mäktiga solot i Tolv rövare. Skulle få även Alfred Hitchcock att rysa!
Leo Pelo, världsmästare i NaDa försäljning, sålde slut på jubileumsupplagan, nummersjuttionioochenhalva, på nolltid.
Här tråkar han förhandsbeställningar på jubileumstidningen för 200 års jubiléet.
Ur Björn o Benny -produktionen framfördes "I mitt hjärtas land", solist Simon Granlund. Mikael Svarvar på piano och Eevalotta Matikainen på kontrabas.
Allting har en ända men lyckligtvis har korven två. Avslutningsvis hälsade ordförande Lars Junell alla hjärtligen välkomna till körens traditionella Vappen konsert. Nu är vappen på vippen!
En hel del bildrä ha vaali åppladda till (klicka) jubeliumsalbumet.
Åter Åbo
Alltid i mellanåt, när Nikonisten kör mot Håsaforss, viker han av lite västerut och hamnar i vackra Åbo. Åbo är ju därför lite speciell för Åbo har också varit Finlands huvudstad. Dessutom innan Vasa var huvudstad.
Denna gång fanns det så mycket inomhus på agendan, så det blidde ingen kliknik till botaniska. Men Åbo är ju vackrast då det skymmer.
Åbo upplyser vackert blåvitt på Minna Canths dag. Landets första kvinnliga flaggdag.
I år inföll det samtidigt som JAS Teknikka hade Nikon dag i butiken. Slurps. Plånboken sade träff och sjönk.
Annorlunda nuori.
Alltid i mellanåt gör jag mej ännu bekvämare än vad doktorn ordinerade. Till exempel i går natt sussade jag sött och drömde något vackert, när många fotobitna förevigade det alldeles mäktiga norrskenet, som naturen bjöd på.
Ena foto mäktigare än det andra. Helt gårrfint.
Värst av allt är ju att jag inte ens förstod att skämmas - int he minsta. Det enda jag ångrar från natten är, att jag inte kommer på vad drömmen handlade om.
Nå i stället för en norrskensbild får jag då bjuda på något annat fängslande:
Strandhotellet, Vasa - Wasa Beach Resort Hotel.
Morgen, morgen nur nicht heute ...
Alltid i mellanåt måste jag bara avbryta morgonfixningen av frisyren, grabba tag i den enögde japanske vännen och ta mig ut på piskbalkongen. Nu är precis exakt rätta tiden att fota de gyllene morgonsolstrålarna. Det hinner man göra innan morgonkaffet. Men man måste ju bara vakna tidigare och tidigare varje morgon, men det är nog inget att marra över.
För de är ju så sköna, dessa gryningsförgyllda äkta vitaminstrålar.
Tänkte först döpa bilden till "House of the Rising Sun", men det gjorde jag ju inte.
Släpp båtarna fria!
Alltid i mellanåt kommer jag, som förutvarande första tenor i Gamlakarleby Manskör o Wasa Sångargille, att tänka på vårsångernas vårsång Längtan till landet (vintern rasat...). Inte så ofta i november.
Men då jag tog denna bild tänkte jag mera på en modifiering: Längtan till Havet. Verkar nog som om båten skulle dra ut till havs, bara någon skulle lossa förtöjningarna. Tror bestämt att många skeppare och båtägare känner på samma sätt.
På tal om till havs och till sjöss, kom jag att tänka på en urgammal juttu. Kokkolasjömannen skriver heim från någon hamn i Långtbortistan "He er noo ritti bra jer. Ja mår bra. Ja ha å viri nykter. Ståndåm ritti i dagatale..."
Vårmässa - Brånx
Alltid i mellanåt söker sig den hungriga Nikonisten till olika evenamang. På dylika häppeningar kan man ju inskaffa sig en grillkorv eller två. Det är ju viktigt med de där korvhydraterna.
När normalt folk njuter av solens gratisstrålar kan det hända att Nikonisten söker sig till mörkare jaktmarker.
Denna gång till Vårmässan i Palosaaren järjestötalå på Frihetsvägen, du vet nära butiken och YLE. Undrar hurudana vårar de ställer ut?
Planering och rätt mängd koffein behöver man för ett lyckat mässbesök. Notera de härligtputinska sittanordningarna.
Snabbt inser Nikonisten att han är totalt på fel ställe, men kollar artigt säljprodukterna.
Hand made och rustikt
Vilken mysig påskhäxa, börjar känna mej mera hemma nu ...
Det såldes också handklovar och andra to... smycken. Här var det stiligt i två färger.
Hmm, nu vet jag inte om detta var en express-dejt-maskin eller en mobil biktstol. Men jag vågade inte. Dessutom säger en urgammalt Kokkolanskt ordspråk att man måste ju först synda för att kunna göra bättring.
Eftersom jag inte fick köpa korv, som jag hade budgeterat så köpte jag en bok av Tiina, inte en med spökhistorier utan "Ekot från istiden".
Men som alla kan se så har kommersen ökat och landet går mot ljusare tider och vi med den.
Eftersom dataprojektorn hade tagit ut en pekkasdag, blidde det inga bilder till presentationen om skärgården och dess fåglar, tyvärr. Men hör och bli förvånad: ljudanläggningen funkade perfekt!
Det är så uppskattat att det ordnas många olika evenemang här i närheten.
Så var det dags att återvända till baselementen, eld, is och vatten:
Vackert så det knakar. Vid denna stund hade den värsta korvhungern lite gett med sig. Men en annan hunger dök upp och med kraft:
jag vill ha L Ö S G L A S S !
Djurisk fotografi
Alltid i mellanåt går Nikonisten ut bland folk som vanligt folk med 17 kg kamerautrustning, varav 1 kg flytande. Denna nådens dag med solsken i blick i Ähtäri Zoo, Etseri, lite bakom Tuuri. Björnarna släpptes ut på vårliga äventyr. Massor av publik på plats, och grillkorv. Elina Viitanen, Ähtäri Zoo, vet berätta att just björnarna alltid har varit och kommer att förbli parkens kungar och favoriter. Björnligan består av Mörri o Mimmi (23/24 år) samt deras busungar 176-671 Nuka och 176-761 Jaki. Härrrrliga typer. Kolla smilet på denna bild:
This is The Real Bamse Smile! (Mimmi)
Björnglina Nuka o Jaki.
Sedan 2003 har Ähtäri Zoo varit medlem i EAZA (European Association of Zoos and Aquaria) och jobbar hårt för att rädda utrotningshotade djurarter. Läs mera om hur EAZA jobbar på deras hemsida). Från tidigare bor ju ett gäng snöleoparder i Etseri. Nu har parken nya invånare, två sköna damer, Katja och Gloria. De kommer från Himalaya -trakten (2-5 km höjd) och arten heter Takin / Oxgems (budorcas taxicolor). Det finns endast en liten mängd av dem, och dessa är nog de enda du kan se här i närheten.
Elina Viitanen mutar Katja och Gloria att posera med morötter. (så här får bara djurparkens personal göra!)
Snöleopard <3
Vargen på promenad (kanske Zeke) och resten av en för ivrig fotograf :)
Testa hur långt du vs djur kan hoppa. (Du med 17 kg i ryggsäcken)
Kom i håg att kroppen behöver mycket korvhydrater när man är ute på äventyr.
The King.
Järvarna Tuija o Pinja brassar i snön.
Tuija hälsar!
Du som inte har varit på en tid på besök här skulle nog bli förvånad hur stället har ändrats. Den nya receptionsbyggnaden, den nya äventyrsbanan, jag blev skakis bara att se banorna och mycket mer därtill. I närheten har just arrangerats sparkstöttings VM och i juni blir det dags för motorsågsskulpturer.
Jag vågar nästan slå vad att du inte har träffat Tuija!
Dagens fuling: Jag hade en bekant som alltid måste köpa två biljetter då hen gick på zoo. En biljett för att komm in och en för att komma ut tillbaka.
Happoradio at Ritz 13.3.2015
Alltid i mellanåt dyker gamla bekantskaper från helt annorlunda tiillställningar upp på Ritzzzzz's scen. Senast jag fotade Happoradio, var på rockfestivalen i Vasa för några år sedan.
Hur funkar sådant i en gammal biograf? Inte bästa möjliga plats, men erfarna artister kan nog anpassa sig om de vill. Scensynen växlade från iskallt o mörkt till helt explosiva effekter - som fyrverkeri på villaveneziadens avslutningspang.
Det som alla saknade var nog att publiken skulle ha får stå upp och leva med, gunga i takt, hoppa o studsa i allvärldensfärgade gummistövlar i en lervälling blandat med utspilld dricka och surblöta cigarrettstumpar.
Men konserten var härligt fin och stämningern kändes i biografväggarna. Ljudet fungerade. En mycket lyckad konsert alltså.
Happoradio grundades i början på 2000 talet, medlemmar: Aki Tykki, Markku DeFrost, AH Haapasalo, Jatu Motti.
Aki Tykki, frontfigur i Happoradio. Grundade bandet tillsammans med AH Haapasalo. De gör tillsammans låtarna.
AH Haapasalo, Aki Tykki
.
Blue Moment
Alltid i mellanåt har man lyckan att få se och uppleva naturens blå timme. Men jag har aldrig varit med om att den skulle vara en hel timme, moment är kanske mera rätt. Eller då finska sininen hetki. Hetki sininen har ju då att göra med helt andra njutningar, men dessa kan naturligtvis kombineras.
Jag gjorde faktiskt en gång en vetenskaplig undersökning. Det tog exakt lika länga att tugga i sej en Fazers Sininen, som den sininen hetki varade.
Det finns många förklaringar för hur och varför allt ser blått ut. Det har inte att göra med varken feeling blue eller blue suede shoes så vitt och blått jag vet.
En förklaring är att himlens färgtemperatur är högre än dagsljusets färgtemperatur, självklart alltså, fikapaus. Det har alltså att göra med ljus som har låg våglängd. Det köper jag bumsfilibabba.
Vågor finns ju som bekant både i håret ocks till havs, alltså havsnära vågor. Förr användes uttrycket den blå timmen till sjöss/havs och då menade den tidpunkt då det var lite för ljust att se andra fartygs lanternor, men samtidigt för mörkt för att kunn se deras skrov.
Men här i Brånx skrotar vi det, för här på bilden ser vi tydligt skrovet och lanternan skulle ha synts om den skulle ha varit tänd. Blåheten syns ju tydligt. Vi bryr oss inte att fundera på varför allt är blått - vi blott beundra.
(fotat med min urgamla trotjänare D50 med sina modiga 6 mpxl)
Det var alltså Blue, som inte skall förväxlas med Blues.
(foto Christer Rönnholm).