Automobilar o bensinvirvlan.

Skrivet av Johan Hagström 20.08.2015 | 0 Kommentarer

Alltid i mellanåt flyr Nikonistens tankar tillbaka till gyllene tiderna, då farzan hade en Impala me rittian veeåttå. He va jusom svartsträkan heila kvartteere på Storgatå i Kokkola. Sen bar man upp kollekt och tanka för nästa varv.

Men Nikonisten är ännu strongt av den åsikten, att alla motorer under 5 liter är startmotorer. Så en dag skall jag nog ... 

Vasa veteranbilssällskap underehåller Vasa bil och motormuséum sedan 1981, med klubben är mycket aktiv också on-the-road. Varje sommaronsdag samlas bilarna på torget. Efter att nyfikna och avundsjuka har kollat alla grinarna, bär det i väg på utflykt till lämpligt ställe. Klubben finns både på webben och på FB.

Nikonisten har turen att känna myki å räätta foltssi, så han blev erbjuden att joina en utflykt. Och sådant tackar han ju inte nej till.

Åkdonet var super. Janne Hinds chaffade med sin härliga Bobby Ewing (de som är tillräckliigt gamla vet vad jag menar) Mercedes 350 SL. Klart det var en V8 som såg till att det fanns drag o virvel.
Lite speciell modell, med 4-växlad manuell låda. Vrrrmm.

Bilarna är ju superfixade och man fick beundra både stora ... 

... och mindre modeller. Den på bilden är ganska 'modern', själv höll sig 

Nikonisten till Corgi -serien.

Volvoritaren hade nog kollat engelska Aston Martin ganska noggrannt. Man kan nog känna sig lite helig då man kör en sådan.

Arken var målet denna onsdagsafton, skulle jag ha vetat att det tar en timme att få en smirgare skulle jag kanske ha tagit matsäck med. Nå ögonmaten var det viktigaste denna afton.

 Sammanlagt 40 veteranbilar deltog denna afton. Veckan innan hade det varit över 60 bilar, men då fanns med gäster norrifrån, men statistik är ju statistik.

Bilen närmast bilden är en Opel Commodore, ganska lyxig bil. Nikonistens öron tyckte sig höra en rak 6-cylinders GM...

Många bekanta på bilden, Fiaten, klassiska Peugeot ... men framför allt 80 -lätkän. För den som tror att det är någon hedersutnämning, kan jag berätta att icke så är. Nästan motsatsen. Om det känns obekant, fråga någon som har ett par skrynklor, så får du veta mera.

Ojnejnejnejnejjjjj - ein äkta Buick Riviera, själv hade jag en sådan Corgi, guldfärgad med ekobelysning. De här pastillfärgerna hänför sig nog mera till Floridas strandgator än till Paris.

Vildfrassen har nog ganska många frasskrafter under huven.

Blev också lite extra förtjust i Desoton, som dessutom hade knappväxlar - ugh. 

Här var det ordentligt med plåt, kom nog att tänka mera på Chicago än Florida.

En samling rariteter - inte så ofta man ser dessa på samma parkering.

Stilpoängen utdelade.

Så var det bara restan kvar av evenemanget, hemfärden. Mycket mindre mjäll att borsta denna afton, konstaterade en nöjd Nikonist.