Gårrgoo muikkåna på Sampo
Alltid i mellanåt minns Nikonisten att fråga de lokala var man ska äta. På resan till Kuopiå visste jag redan på förhand både vad och var det blir kvällsbit.
Nikonisten har nod blivit lärd att fisken heter siklöja, den är ju en sikfisk, men att tala om muikkåna känns å smakar bäter. När Nikonisten bodde några år i Nyslott blev han för evigt såld åt denna ädla fisk - i många former tillredd. Till en härlig Rantakala behövdes bara en stor svart gryta, muikkår och ett paket smör. Som sajder nyssgräddat rågbröd - himlagott!
Det hör till att muikkåna skall avnjutas i gott sällskap, på rätt ställe och i gott sällskap. Nå Nikoniostens sällskap var en ganska åldrig Nikon D4.
Muikkuravintola Sampo öppnade dörrarna 18 maj 1931. Ägdes av Osuuliike Työkansa. Beläget på Kauppakatu nära hamnen. År 1994 fick de priset Suomen paras muikkuravintola. Du bara måste besöka stället.
Inte mycket har ändrats - nå det fanns ju inte så mycket utbud på CD skivor på 30 -talet, men ...
Det finns också annat än muikkåna på menyn, men skulle vara både synd å skam att inte äta muikkåna på Sampo.
Klassiskt.
För den som inte ville slösa slantarna i Rock-Ola, finns det ett gammalt piano att spela på.
Reinarama njutningen ren att skåda de nystekta delikatesserna - och de steks i smör!!! Voessa - as they say!
Nikonisten åt i lugn takt för att få njuta tillräckligt länge, men underbart e kort, sjöng ju Powel Ramel.
Inte mycket lär ska ha ändrats - dock fick jag veta att den servitrisen som jobbade där för typ 40 år sen kommar alla i håg. Hon kunde vara ganska tvär.
Lite Halloween året runt
Sen den herrliga savolaxdialekten. Det sägs ju att när savolaxaren talar flyttas ansvaret till den som lyysnar. Stämmer säkert, men trevliga är de trots det. Dessutom blev de mäkta imponerade när de hörde att det blir en liten bloggjuttu i rantahurrirnas land och hälsar alla välkomna till Sampo. Nikonisten rekommenderar.
Om man vill beställa en taxi säger man bara: Kehtootko kuhtua mittarin?
Slottet i norr.
Alltid i mellanåt vinner nyfikenheten över lättjan. Under en tripp norrut (gårrkallt) viker Nikonisten in för att kolla snöslottet i Kemi - har missat det alla dessa år.
Nå måste ju erkänna att kortisar och jeans inte är bästa klädvalet, men hade ju dunjacka, pipo o handskar, dessutom hade jag packat ner varma skor. Så de viktigaste kroppsdelarna var väl bevarade.
De övriga besökarna hade just kommit från endera polerna, av klädseln att döma. Men å andra sidan frös de inte.
Så Nikonisten körde med taktiken: "rör på de så hindar int kölde mee"
Det var version 23 av slottet i år. Temat för i år är skogens djur. Låt oss skåda.
Snöresetaurangen var ganska imponerande, i synnerhet borden. Ölet hålls effektivt kallt.
Skogens djur var temat - Nikonisten kom att tänka på en låt av The Beatles...
Riktig isrutschbana. Åker man där en eftermiddag gör det gott för hemorrojdbesvären.
I snökapellet kunde man fira andakt eller annars bara varva ner. Passar bra för bröllop med svalare relation.
Alla hotellrum (ca -5 grader) hade egna teman.
Rekommenderar varmt(?) ett besök.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Aalnackå
Alltid i mellanåt påminns Nikonisten om hans urusla färdigheter i matematik.
Så nu finns det alltså av den gårrbegränsade upplagan av Nikonisten -kalendern en par extra exemplar. Di här postas till de två första som sänder adressinfo till nikonisten@johanhagstrom.fi
För ovanlighetens skull blir det en par sanna och osanna lögner från Kokkolahållet här på bloggen, skall inte bli en vana:
Tallmoss-Hanna, från Nedervetil, på mässa i Vasa. Hon säljer bl.a. handgjorda strumpeband.
En Vasafru: "Men så bedårande vackra band. Har ni egenhändigt tillverkat dessa? Vilket oerhört petigt arbete, eller hur?"
Tallmoss-Hanna: "Int kan ja naa finsk..!"
Hälsosystern besöker Öja byskola och kollar hälsotillståndet.
"Oj så smutsiga händer du har", säger hon till åttaåriga Atle.
"Tå sko tu sii föötre miin", svarade Atle.
Ha ein bra'an vikå!
Tjärdalen på Högåsen, en äventyr
Alltid i mellanåt går Nikonisten, som en vanlig sydbottning i Övermarkskogarna. Ganska sällan. Egentligen va de här första gången.
Övermark – Yttermark Lions Club ville återuppliva en gammal fin tradition och tillsammans med kålkkåmånga talkoarbetare blev projektet Tjärdalen på Högåsen en succé. Träfartygen skulle ju skyddas mot röta och tjäran var bästa möjliga skydd. Närpestjäran var mycket känd i Stockholm, senare blev det de nordligare orterna kring Kokkola, som stod för större mängder av tjäran, därav vapnet.
Vid Högåsen var det full rulle med marknad och program, på fotot tjärtomtar till bastun.
Tjäran från tjärdalen.
Biskop Björn Wiktröm, höll en fältgudstjänst på söndagmorgonen.
Nikonisten bongade dock en biskop till under besöket. En tjär vän och klasskamrat från förra årtusendet, Gun-Maria Biskop. Finns väl int nå paikka där man int hittar nå Kokkolaboan! (Foto: Erika Biskop)
Dalkararna har vaktat tjärdalen 24 timmar i dygnet, de får ju inte börja brinna med öppen låga.
En riktig hela familjens dag
Vid pärthyveln granskade en ivrig timmerman kvaliteten enligt ISÅ 2017
Ö-spel -gruppen stod för musikaliska inslag vid hembygds- och emigrantfesten
Festtalet hölls av Ralf Lind
Joakim 'Jocke' Strand höll ett hälsningstal på festen
Det var också på söndagen marknadsstämning
Äkta godis - rekommenderade av tandläkarförbundet
Lång kö till jägarföreningarnas och Marthornas älgsoppa
Joakim Strand, Anders Norrback och Sven Jerkku, tror de diskuterade huruvida fårskinnen kan vara en räddning under de nuförtiden så kalla somrarna
Bara att kavla upp ärmarna och börja jobba, så löser man de flesta utmaningarna
Alltsomallt en lyckad och lärorik dag igen för Nikonisten. Språket e inte heller så svårt, man tar bort hälften å gissar resten, sen siir man van ut.
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Kryssning på Moldau
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på att boka en kryssning. Men har för kort stubin och var på kaffe på Norrbaggen då tålamodsportionerna delades ut. Men en lillan kryssning - jepp en sådan blev det. En på Vltava.
Men innan turistshuttlen kom fanns det bra med tid att kolla Námêsti Republiky (prakkåt ti hitt allt flugåskååne på tangentborde). De kan nog det här med påsk och torg ...
Who? - me? - are you talking to me? Påminner om någon som jag inte nämner här.
Måste ju testa Tempelriddarnas restaurang, Arn var inte där.
Så där 37,5 meter lång. Lämpar sig inte för Kvarkentrafik, varken för vågorna eller isen. Men skönt gled hon fram på Moldau.
Mysigt också på insidan, men Nikonisten trivdes nog bäst på soldäck.
Karlsbron är nog vacker från alla håll och vinklar, tror jag hörde att den är den äldsta bron av 18, men att det har funnits en föregångare.
Mamm for på kaffe å papp på en kalja. Livet är orättvist! Javisst och tycker inte det är rätt att knyta fast hundar för paus och absolut inte mitt i staden mitt i trafiken och bland alla människor. Tyvärr kan det hända att detta inte var första gången ... Usch!
Trots att kryssningen var trevlig och avslappnande, kändes det ändå bra att komma tillbaka till påsktorget.
De kan nog detta med torg, basarer, påsktorg, jultorg ... vi är kanske bättre på påskbrasor och häxor?
Han spelade sax och trombon så att man kunde höra Glen Miller applodera från molnkanten. Int nå luntlappar här inte.
Hoppas inte bockbrännarna hiffar dessa figurer ...
Påsktorgfiilis med en massa gula hyacinter, eller är de narsister?
Jättesåpbubblor fick barnen att skrika, skratta och jubla - så där som förr i världen...
I morgon en vandring genom de judiska kvarteren, där finns många storyn ... en hörde jag redan.
Staden och höjden
Alltid i mellanåt kännas det bra att bara traska på utan dess mera tidtabeller att hålla. Blev lite sovmorgon och sen till Petrinhöjden. En taxikusk sa att det inte är så stor sak att gå upp, men Nikonisten tog trots allt linbanan. Kostade 24 kronor.
Trevligt med omväxlande taxikuskar, en skulle ha 700 för att köra mej till hotellet och nästa jag frågade körde för hundringen (3,75 västrubel). Som jämförelsetal kostar ett stop öl ca 40 kronor. I Finland kostar väl bara samtalet till taxi 3,75?
Nära linbanan finns konstverket 'Kommunismens offer' av Olbram Zoubek. 205.486 dömdes, 248 avrättades, 4.500 dog i fängelser, 327 dödades vid gränserna.
Vy från linbanan
Petrintornet
Petrin är ett stort grönområde som består av fyra olika parker och ett stort antal gångvägar. På toppen finns bland annat Petrintornet, Petřínská rozhledna, ett utsiktstorn som är en mindre – och inte alldeles exakt utformad – kopia av Eiffeltornet i Paris. Tornet är 63,5 meter högt och 299 trappsteg leder upp till toppen där du har magnifik utsikt över hela staden och dess omgivningar.
Ein relisjöösan frass! Religiös? - satt vid klostret. Frass - nära ölserveringen. Flera frågor?
Härlig vy från ett av många kaféer.
Grönt öl! Enligt gamla seder var det gröna onsdagen i dag, kallas för något annat hos oss. Men grönt öl? Kyparen visste berätta att ölet är hälsosamt, hjälper mot allt mellan fotsvett och olyckligt kärlek. Bara att beställa en till...
Någon flaggade för knugen, det stod något om Wallenberg på en skylt.
Härliga Moldau med sina broar. I morgon kunde en flodkryssning sitta bra om det inte regnar.
POlatser och vyer för känslor och funderingar.
Härliga pittoreska kaféer ...
Och mäktiga katedraler och kyrkor.
Samt en och annan artist på Karlsbron... Han frågade vänligt om det skall bli porträtt eller karikatyr? Nikonisten svarade att ingen skillnad, slutresultatet blir ändå detsamma! Konstnären hade roligt då han avbildade, det hade också alla som gick förbi. När han var färdig frågade han om jag var från Finland?!? Visst fick han med det viktigaste av Nikonisten?
Kutna Hora - Sedlec - benigt värre
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten i äventyr som han måste bena ut. Ca 73,2 km från Prag stannar tåget vid Kutna Hora station och äventyret börjar.
En kort version om bakgrunden. Abboten från klostret Sedlic Heidenreich tog sej till Jerusalem och tog med sej hem en handfull jord från platsen där Jesus är begravd. Strödde ut jorden på ett område som blev en gravgård. Sen 'sålde' han gravplatser åt folk. 'Bli begravd bredvid Jesus' skulle det ha stått i en säljbroschyr från våra dagar.
Både pest och naturlig död fyllde gravplatsen, men efterfrågan var enorm. Så det togs belsut att gräva upp gravar. Benen förvarades i kyrkan.
En dag anställdes en person att reda upp i kyrkan och få ordning på benen. Det jobbade han med i 10 år. Han gjorde dem till konstverk.
Efter detta jobb fanns det inte mycket kvar av den mentala hälsan, han blev aldrig passlig mera. Men jag lovar att kyrkan är värd ett besök.
Ja -det är faktiskt äkta original ... 
Också läng gången finns det dödskallar. Notera att folk slänger mynt, skulle nog görbättre i kollekthåven.
Oberoende av allt, så tycker Nikonisten att det är konstverk - men är ju lite aaleis.
Men missa inte de andra kyrkorna i Kutna Hora, verkligt ståtliga, och de är verkligt stora.
Altarskåp med många fina detaljer.
Vi från kyrkogården över Kutna Hora.
Stenfontänen i Kutna Hora.
Återkommer ännu med ett par bilder från 'huvud'målet
Ingen präst ville ännu heller lyssna på Nikonistens synder, trots att jag satt i biktburen. Endast en vakt kom fram och tyckte jag kunde flytta på mej ...
Take care!
Nikonisten och de odödliga
Alltid i mellanåt blir Nikonisten förvånad och besviken samtidigt. Prakkåt!
Efter lördagens superväder i Brånx, väntade Nikonisten ivrigt på helgdagsmorgonen. Steg upp i god tid, åt frukost och samlade sen i hop en massa utrustning. Både i klädväg men också ispikar, flytväst, liten simring, ett par visselpipor och bogserbandet från bilen och en rulle silvertejp.
Det blev inte många minigrippåsar kvar i kökslådan heller för den delen. Kameraförsäkringen kollades dubbelt och sen ut på äventyr. Det skulle fotas de odödlige pilkfiskarna, de som flyter ända tills de sjunker.
De har något utomjordiskt skydd.
Fiskarna som nappar nära iskanten är godare, för de har fått mera syre i blodomloppet till musklerna. De lär ska dessutom vara lättare att bena.
Pilkfiskarna är förutom skyddade och modiga, dessutom envisa och tål vilket väder som helst. Man ser ju dem på smörpappersisar ända in i maj och sittande på första skorpan genast efter frostnatten så där lite efter midsommarn och i 30 minusgrader eller i värsta snöstormen.
Om man inte är tillräckligt modig och skicklig är det nog bäst att hämta fisken från fiskarstranden på lördagarna. Då säljer fiskare Tom, färdigtfångade. Men då har man ju ingen ursäkt för att inte deltaga i lördagsstädningen hemma.
Hur det nu än är så blev Nikonisten besviken, inte ett ända napp på minneskortet. Ingen pilkfiskare syntes på hela Universitetsisen. Alla kan ju int ha drunknat. Besviken och ganska svettig traskade Nikonisten hem tillbaka och började avbunkra.
Vetmaskinen visste via FB sedan informera, att tävlingen har inhiberats. Funderade redan på att klaga till JO eller ETYK, men läste vidare.
Orsaken till att tävlingen inhiberats var att temperaturen hade överskridigt köldgränsen rejält. Nikonisten kollade alla mätare + twitter + fb + kollade med grannen, meteorologiska institutet, NASA, KGB och ett par dejtsajter. Naturligtvis! Alla avlästa, estimerade, kalibrerade, datoriserade, mätare visade på minusgrader mellan 11 och 15! Köldgräns?
Köldgränsen var -5 C. Det kunde ju inte ha blivit fastslaget av pilkfiskarna! Never! Kanske det berodde på ynkliga domare eller dåligt klädd publik. Hmm Närpes Skolmusikkår och drillflickorna marscherar ju på Vappen och på Vappen kan det väl vara - 5 C. Söjsleis.
Avslutningsvis: hört på föräldraträff
på Chydenius folkskola:
- Er man är väldigt tyst av sej.
- Jåå, men ni sko höör tå han itär
Från tropiken till sibiriska fält
Alltid i mellanåt känns det nog som man kunde fly och flytta. Ena dagen ösregnar det, nästa dag blåser det, så man inte vill hållas på benen, följande beskjuts man med isiga taggar från alla håll från Sibirien.
När ska det bli någon ordning på årstiderna? Eftersom Nikonisten är lika envis som Hin Hårige, blev det trots allt en 7 kilometrare efter jobbet. Blåsten o halkan var envist kvar, men nu fick man pluspoäng i form av snöstorm.
Inga blinkande voffsingar i dag, det var ju rena rama hundvädret. En svart figur joggade förbi mej i beckmörkret, men vet ännu inte på vilken sida och vart figuren försvann...
Nå efter tillräckligt många tider och lite halkningsträning hittade Nikonisten ändå hem. Skönt - eller?
Attans dörrlås med sina koder, går ju inte att knappa in med handskar på! Men vaddå röd lampa! Koden på nytt - rött ljus! Efter att jag laddat ur med ett kvarts kilo svordomar som icke äro publicerbara andades jag djupt.
Ta det iisigt. En knapp i taget * * * * => Rött Ljus! Just när Nikonisten blängde på den där anordningen som man borstar skorna med, kom en granne och Nikonisten var räddad för stunden. Jäääävla %¤#%¤&#%% dörrlås!
Väl i hemmets varma tambur tändes en OppfinnarJockeGlödLampa. En lärdom, som kommer till nytta. Försök nu då du betalar lunchen i morgon att inte använda ytterdörrens kod utan betalkortskoden. He funka ju inte andra vägen heller.
Men tillbaka till den gamla goda tiden i fjol, då man kunde njuta av härligt vinterväder ... mmm
Så vill vi ha det. Men man får ju inte alltid som man vill. Kom att tänka på min pappas användbara ord:
"He er int naa stsillna, vann man har he uuslit!"
Manifestation VCS - Mielenilmaisu VKS
Alltid i mellanåt, men allt för sällan, fylls Vasa torg med medborgare från hela gamla Vasa län. Nå visst drog president Niinistö också ganska mycket folk, samma gäller ju Mannerheim. Men normalt är det Konstens Natt och Vappenfirare som försöker fylla det alltför stora torget.
Men Nikonisten tänkte nu int babbla så mycket om torget, mera om det som finns på torget. Lördagen fyllde torget till brädderna av folk som inte går med på att vården försämras på Vasa Centralsjukhus. Nikonisten tänker inte gå närmare in p allt vad det skulle innebära, men ger sitt fulla stöd med helöppen bländare och fast en månads exponeringstid om det bara hjälper att vi får behålla vårt sjukhus. Och visst får vi det.
Förnuftet segrar nog denna gång. Det är ju val på kommande. Våra invalda jobbar så det ryker om dem i denna fråga.
Men Nikonisten släper en bildbomb från torget.
Historiskt mycket folk på torget.
Södra Vallgrunds jaktförening gav sitt mycket synliga stöd.
Stadsdirektör Tomas Häyry var nöjd med evenemanget och i synnerhet att se folk ställa upp för vår gemensamma sak.
Anna-Maja Henriksson var en av riksdagsledamötena som talade.
Många små grupper blir riktigt stort.
Torget fullbokat.
Grundlagsutskottets ordförande riksdagsledamot Annika Lapintie försökte ge hopp utan att lova någonting. Detta ännu på båda språken. Bredvid förändringsledare Göran Honga.
Busslaster från norr och söder färdades till Vasa för att delta i manifestationen.
Härligt med lite humor, även om det är galgsådan.
Mera foton finns i WEBFOTOALBUMET!