Att tanka själen med tankar
Alltid i mellanåt måste Nikonisten påminna sej själv om, att det finns bilder också efter jävla pandemin. Instängt, unkelt och spindelvävkänsligt mellan öronen! Ordnas det int nå häppenings får man fixa en själv.
Tankar, fyrön ca 17 kmutanför Kokkola har alltid varit kärt för mej. Redan som antipyroman (medlem av Gamlakarleby frivilliga brandkår som riktigt ung) fick jag resa med Seiskari till Tankar. Och så blev en lillan del av hjärtat kvar på Tankar. (damsektionen kallades f.ö. för Slanglösa Brandkåren, red anm).
Fyrön steg ur havet ca på 1200 talet. De första invånarna var säljägare, där finns ett litet museum ang säljakten. Ön kallades först för Klippan och senare för Tankokari. Själva fyren byggdes 1889 och blev elektrifierad 1961.
Har besökt Tankar nästan årligen, oftast på hösten i samband med Veneziaden, men i år lite tidigare. Någon gång skall jag sova över å njuta av morgonrodnaden med mina enögda vänner.
I Håsafors hade de värmebölja, på Tankar var det 13 grader (alla på plus!) och nordlig vind. Långkalsonger!!!
Till Tankar får man kyyti av ms/Jenny (byggd 1978 och döptes tidigare till Insula Linnea), en av de större skärgårdsbåtarna. Jenny kan ta upp till 177 passagerare. Färden tar ca 1 1/2 timme. Med många kilometrar på nacken, beslöt Nikonisten att denna gång sitta i lä och inte på övre däcket, som vanligt. Färden kostar bara 10 evrå! Sen blir det en tia till om man vill tillbaka!
För Nikonisten är inte själva fyrtornet det absolut viktigaste. Kyrkan (byggd 1754) är mysigt, inte underligt att det ordnas många dsäsbon varje sommar där.
En av världens grannaste altartavlor finns här på Tankar - Moder Natur!
Tidens tand påminner om tidens gång.
På något sätt känner Nikonisten på sej att pandemin har simmat ända till Tankar ...
Nikonisten är ju också usel botanist och ännu värre ornitolog. Gissar att denna blomma är antingen komljuva eller hjärtanskär. I alla fall är det varken kattfot eller krusmynta!
Älskar både byggnaderna på Tankar och naturen. Den är så verklig och valfläskfri. Havtorns- och enrisbuskarna fogar sej till naturens lagar. Det är meningen så.
Naturstigen är väl utmärkt och en del ställen trevligt utmanande. Klipporna är härliga - borde fotas i höststormar.
Foto: Pentti Pohjonen (c)
Lärde mej som liten en vaggsång.
"Grannas skithus ha vinka omkull - vår he staar å luutar. Bäter ti ha ein rokåan ein, än ti vara ritti uutan".
Måtte denna frö gro i dina tankar!
Mera foton från utfärden finns i WEBFOTOALBUMET!
Hövålöös anstallt!
Alltid i mellanåt planerar Nikonisten en hemlördag, med tillhörande hemstädning. Men dottern Jonna ville ha lite foton från nå't sportjippo i Vörå. Nå't Toughest OCR... Nå har ju fotat i Vörå olika sporter, som skidning, cykling, MTB ... allt utom TBC.
Men sen då jag förstod vad det handlade om tänkte jag köra hem tillbaka! Nå dottern har alltid varit våghalsad, hon hoppade babybenji innan hon lärde sej att gå. Som nysskonfirmerad hoppade hon på riktigt, i smyg.
Nå, det var bara att ta fram kameran och följa med. Men förnuftet lämnade jag i handskfacket, som alla andra.
Att hålla i en järnstång och flytta den ett steg uppåt utan att röra i marken, måste vara nå ny sorts fysik.
I mellanåt kunde man tro att det var ett vanligt sportevenemang
Uppåt väggarna, som Hela Stans Ville sa i barnboken. Att efter 8 km löpning och över 40 huvudlösa hinder ännu orka springa upp för en vägg kan man väl nog kalla en prestation.
Starten skedde i olika heat, det skulle nog annars ha varit ännu tuffare och farligare, med alla på en gång.
I plurret! I slutet, efter alla prövningar, skulle deltagarna ännu klättra upp typ 4 meter och sen hoppa ner i plurret. Vattnet såg ut lite som lånat från Metviken, men utan klumpar.
Det delades inte ut några stilpoäng, synd för en ung kille gjorde en volt innan plurret!
Lagandan var nog avgörande för många, utan den skulle många hopp ha uteblivit.
Efter hinder o svanhopp gällde det ännu att flytta på hinder, såg inte så lätt ut
Fotot påminner om en viss målning, i mellanåt kan 20 cm vara gårrlång!
Dottern Jonna nådde målet i sin envishet. Lite stolt måste ju Nikonisten ändå känna sej...
Olika stilar var tillåtet, manfick dessutom hjälpa kaverin i nöden
Gyttjebadet blev liksom rapågare efter hand då mera rapa drogs ner
Kom att tänka på Krakel Spektakel, men han hängde ju i en gardin. Det behövs förutom styrka och envishet också skicklighet att ta sej fram via kättingpinnar.
Men lite av en folkfest kändes det nog som. Dessutom såldes hälsosamma grillkorvar, så Nikonisten behövde inte svälta.
Allt möjligt, som sagt, men en intressant erfarenhet och vädret var bästa möjliga.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Fyrtornet och Släpvagnen
Alltid i mellanåt råkar Nikonisten ut för konstiga och trevliga äventyr.
In för ett besök i Kajana, kontaktade jag min gode vän, yrkesfotograf, Pekka Agarth. Han är trevlig, har kiva humor och mycket proffsig, dessutom har han lite rötter i Kokkola, närmare bestämt har han bott i Jukanlinna. Vi träffades första gången under Gusti Nordlunds minneskonsert och andra gången då Pekka hade utställningen 'Neristan' i Kajanas bibliotek. He vaalt langan intro, flååt!
Vi tog en kort promenad och luftade kamerona lite grann. Mycket avundsjuk är man ju på hans Nikon Z6.
Så där passlit nästan mitt i stan bjuder älven på oaser och fina vyer
Kraftverket (det finns tre) är ännu helt funktionsdugligt.
Vackra speglingar här brukar ofta svanar simma.
Den Femte Audiringen. Borde den jag kör med (2009) uppdateras, den har bara fyra ringar, precis som sin anfader Auto-Union DKW.
Vi hälsade på Eino Leino, men han var för upptagen med sin padda, men också på Elias Lönnrot.
Men vem känner Fyrtornet och Släpvagnat op riktigt?
När det var dags att njuta av stekta siklöjor (muikkor) me päärågröjte, kom en längre man in på mat.
Det visade sig vara världens näst längsta människa, Brahim Takioullah.
Mannen (dockan) längst till vänster är Daniel Cajanus från Paltamo. Han var verkligen långväxt och reste från Kajana för att uppträda på cirkus o dylikt världen runt. Nu pruduceras en opera om hans liv.
Av de 1700 biljetterna är över 90% redan sålda, trots att operan skall framföras utomhus!
Mannen i mitten är Nikonisten, som inte ätit flaggstångsfrön som liten.
Till höger Brahim Takioullah, (37) 2,46 m och 150 kg. Skonumret är 58, foten är 38 cm! Nikonisten kunde använda skon som kanot. Brahim var normallång i skolan, men sen pga av en tumör började han växa kraftigt. Som 25 åring blev han opererad och man kunde hejda tillväxten. Han reser kring världen och deltar i olika sammanhang, han har också medverkat i flere filmer. Han har trivts med sitt jobb i en nöjespark i Paris.
(Foto: Pekka Agarth)
Trevligt att få träffa Brahim 'Live'.
Krakow - en Pärla
Alltid i mellanåt njuter Nikonisten urbant, Bara drösar på sta'n o kollar vad som kommer emot. Stannar upp där det finns korv, typ krakov, eller annat gott att äta. Sitta på en bänk och bara kolla då människorna traskar förbi. En del tar det lugnt och andra tyckes vara stressade av antingen tidtabeller eller jobbsaker. Nikonistens största problem var att besluta om det skall bli en glassportion till efterrätt.
Efter de hemska lägren och intressanta saltgruvan samt Schindlers muséum, ett par dagar på stan.
Kraków (Krakau) är en stad i Lillpolens vojvodskap i regionen Galizien i södra Polen, ca 300 km söder om huvudstaden Warszawa. Kraków är befolkningsmässigt Polens näst största stad med cirka 760 000 invånare, och hela storstadsområdet har nästan 1,5 miljoner invånare. Dess gamla stad är sedan 1978 ett världsarv. Kraków var Polens huvudstad från medeltiden till 1596, då Sigismund (på polska känd som Zygmunt III Waza) flyttade huvudstaden till Warszawa.(wikipedia)
Vi tar en kort runda:
Vi tänkte hälsa på Påven, men har var ju på jobbet, så det blev ingen diskussion eller ens bikt.
Du kan säkert räkna upp namnen på alla apostlar? Om du inte minns dem, kan du kolla i din konfirmationsbibel. Över 90% av polackerna är katolska. Kyrkor finns oändligt många - och de är fina och utsmyckade.
Floden Wisła är över 1.000 km lång och det ordnas härliga båtturer på den, precis som i alla andra flodstäder.
Krak är i slavisk mytologi staden Krakóws grundare. Krak befriade en grupp människor från en drake genom att lura på den ett fårskin indränkt i salpeter. Efter att draken hade exploderat började han grunda staden.(wiki)
Men vår lokala guide, Matylda Pacholarz, berättade nog en mycket mera intressant och trovärdigare story. Draken anföll och åt upp båtarna som närmade sig Krakow, med segel å allt. Konungen lovade sin dotter åt den som tar livet av draken. En bondeson byggde en båt och fyllde den med örter och kemikalier. När draken sen anföll och åt upp skeppet, blev den så törstig att den drack så mycket att den sprack till slut. Ja och sen halva kungadömet förståss...
I dag är draken modern. Man ringer ett nummer med mobilen och draken börjar spruta eld från käften :)
På väg till de judiska kvarteren, kunde man notera att vissa balkonger var i behov av lite renovering.
Skulpturen som finns på Rynek Glowny, är gjord av den polska konstnären Igor Mitoraj (1944 - 2014).
Det sägs att man tappar huvudet när man blir kär och statyn skall symbolisera detta.
Hövålöös anstallt, sejr ja!
Jan Matejko, polsk konstnär (1838 - 1893. Här själv inramad.
Matylda berättade också om Mariakyrkans två torn. Det var två bröder som byggde dem och de tävlade om vem som byggde det högsta tornet. Den ena brodern noterade att det finns risk att han förlorar tävlingen och vadet, så han tog helt enkelt livet av sin bror och fortsatte bygga på sitt eget.
Som sagt var kyrkorna väldigt vackra och utsmyckade. På fotot en mäktig orgel.
Dessa droskor fick Nikonistens blod att koka, efter det som Matylda berättade. Hästarna gjorde riktigt slavjobb och blev omskötta bara utvärtes. De fick stå i och dra i lååånga pass under heta sommardagar, ofta fick de varken pausa eller äta. Hon berättade ett de faktisk ganska ofta stupade under passet. Verkligen hemskt. Fy f-n!
Wawel i Krakow är egentligen en benämning på en grupp byggnader på en kulle. Där finns kungliga slottet och en domkyrka, där forna regenter och andra historiskt viktiga personer finns begravda
Peedkiosk.
Vår resegrupp, The KrakowBusters, ville ju gärna lämna bevis på att vi har bevistat Krakow (på väg hem från discot) :)
Det här var ju en ypperlig kombination, tror inte om det finns likadana i Vasa?
Under torget finns ett underjordiskt muséum, som är värt ett besök.
Krakow är värt ett besök, definitivt. Maten och dryckerna är både goda och billiga. Förutom de platser som KrakowBusters besökte, finns det hur myckeet som helst att se. Kulturlivet, konserter, utställningar, muséer you name it. Ta en resa till Krakow, direktflyg från Helsinski.
Några foton kan du kolla i WEBFOTOALBUMET!
Gårrgoo muikkåna på Sampo
Alltid i mellanåt minns Nikonisten att fråga de lokala var man ska äta. På resan till Kuopiå visste jag redan på förhand både vad och var det blir kvällsbit.
Nikonisten har nod blivit lärd att fisken heter siklöja, den är ju en sikfisk, men att tala om muikkåna känns å smakar bäter. När Nikonisten bodde några år i Nyslott blev han för evigt såld åt denna ädla fisk - i många former tillredd. Till en härlig Rantakala behövdes bara en stor svart gryta, muikkår och ett paket smör. Som sajder nyssgräddat rågbröd - himlagott!
Det hör till att muikkåna skall avnjutas i gott sällskap, på rätt ställe och i gott sällskap. Nå Nikoniostens sällskap var en ganska åldrig Nikon D4.
Muikkuravintola Sampo öppnade dörrarna 18 maj 1931. Ägdes av Osuuliike Työkansa. Beläget på Kauppakatu nära hamnen. År 1994 fick de priset Suomen paras muikkuravintola. Du bara måste besöka stället.
Inte mycket har ändrats - nå det fanns ju inte så mycket utbud på CD skivor på 30 -talet, men ...
Det finns också annat än muikkåna på menyn, men skulle vara både synd å skam att inte äta muikkåna på Sampo.
Klassiskt.
För den som inte ville slösa slantarna i Rock-Ola, finns det ett gammalt piano att spela på.
Reinarama njutningen ren att skåda de nystekta delikatesserna - och de steks i smör!!! Voessa - as they say!
Nikonisten åt i lugn takt för att få njuta tillräckligt länge, men underbart e kort, sjöng ju Powel Ramel.
Inte mycket lär ska ha ändrats - dock fick jag veta att den servitrisen som jobbade där för typ 40 år sen kommar alla i håg. Hon kunde vara ganska tvär.
Lite Halloween året runt
Sen den herrliga savolaxdialekten. Det sägs ju att när savolaxaren talar flyttas ansvaret till den som lyysnar. Stämmer säkert, men trevliga är de trots det. Dessutom blev de mäkta imponerade när de hörde att det blir en liten bloggjuttu i rantahurrirnas land och hälsar alla välkomna till Sampo. Nikonisten rekommenderar.
Om man vill beställa en taxi säger man bara: Kehtootko kuhtua mittarin?
Slottet i norr.
Alltid i mellanåt vinner nyfikenheten över lättjan. Under en tripp norrut (gårrkallt) viker Nikonisten in för att kolla snöslottet i Kemi - har missat det alla dessa år.
Nå måste ju erkänna att kortisar och jeans inte är bästa klädvalet, men hade ju dunjacka, pipo o handskar, dessutom hade jag packat ner varma skor. Så de viktigaste kroppsdelarna var väl bevarade.
De övriga besökarna hade just kommit från endera polerna, av klädseln att döma. Men å andra sidan frös de inte.
Så Nikonisten körde med taktiken: "rör på de så hindar int kölde mee"
Det var version 23 av slottet i år. Temat för i år är skogens djur. Låt oss skåda.
Snöresetaurangen var ganska imponerande, i synnerhet borden. Ölet hålls effektivt kallt.
Skogens djur var temat - Nikonisten kom att tänka på en låt av The Beatles...
Riktig isrutschbana. Åker man där en eftermiddag gör det gott för hemorrojdbesvären.
I snökapellet kunde man fira andakt eller annars bara varva ner. Passar bra för bröllop med svalare relation.
Alla hotellrum (ca -5 grader) hade egna teman.
Rekommenderar varmt(?) ett besök.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Aalnackå
Alltid i mellanåt påminns Nikonisten om hans urusla färdigheter i matematik.
Så nu finns det alltså av den gårrbegränsade upplagan av Nikonisten -kalendern en par extra exemplar. Di här postas till de två första som sänder adressinfo till nikonisten@johanhagstrom.fi
För ovanlighetens skull blir det en par sanna och osanna lögner från Kokkolahållet här på bloggen, skall inte bli en vana:
Tallmoss-Hanna, från Nedervetil, på mässa i Vasa. Hon säljer bl.a. handgjorda strumpeband.
En Vasafru: "Men så bedårande vackra band. Har ni egenhändigt tillverkat dessa? Vilket oerhört petigt arbete, eller hur?"
Tallmoss-Hanna: "Int kan ja naa finsk..!"
Hälsosystern besöker Öja byskola och kollar hälsotillståndet.
"Oj så smutsiga händer du har", säger hon till åttaåriga Atle.
"Tå sko tu sii föötre miin", svarade Atle.
Ha ein bra'an vikå!
Tjärdalen på Högåsen, en äventyr
Alltid i mellanåt går Nikonisten, som en vanlig sydbottning i Övermarkskogarna. Ganska sällan. Egentligen va de här första gången.
Övermark – Yttermark Lions Club ville återuppliva en gammal fin tradition och tillsammans med kålkkåmånga talkoarbetare blev projektet Tjärdalen på Högåsen en succé. Träfartygen skulle ju skyddas mot röta och tjäran var bästa möjliga skydd. Närpestjäran var mycket känd i Stockholm, senare blev det de nordligare orterna kring Kokkola, som stod för större mängder av tjäran, därav vapnet.
Vid Högåsen var det full rulle med marknad och program, på fotot tjärtomtar till bastun.
Tjäran från tjärdalen.
Biskop Björn Wiktröm, höll en fältgudstjänst på söndagmorgonen.
Nikonisten bongade dock en biskop till under besöket. En tjär vän och klasskamrat från förra årtusendet, Gun-Maria Biskop. Finns väl int nå paikka där man int hittar nå Kokkolaboan! (Foto: Erika Biskop)
Dalkararna har vaktat tjärdalen 24 timmar i dygnet, de får ju inte börja brinna med öppen låga.
En riktig hela familjens dag
Vid pärthyveln granskade en ivrig timmerman kvaliteten enligt ISÅ 2017
Ö-spel -gruppen stod för musikaliska inslag vid hembygds- och emigrantfesten
Festtalet hölls av Ralf Lind
Joakim 'Jocke' Strand höll ett hälsningstal på festen
Det var också på söndagen marknadsstämning
Äkta godis - rekommenderade av tandläkarförbundet
Lång kö till jägarföreningarnas och Marthornas älgsoppa
Joakim Strand, Anders Norrback och Sven Jerkku, tror de diskuterade huruvida fårskinnen kan vara en räddning under de nuförtiden så kalla somrarna
Bara att kavla upp ärmarna och börja jobba, så löser man de flesta utmaningarna
Alltsomallt en lyckad och lärorik dag igen för Nikonisten. Språket e inte heller så svårt, man tar bort hälften å gissar resten, sen siir man van ut.
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Kryssning på Moldau
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på att boka en kryssning. Men har för kort stubin och var på kaffe på Norrbaggen då tålamodsportionerna delades ut. Men en lillan kryssning - jepp en sådan blev det. En på Vltava.
Men innan turistshuttlen kom fanns det bra med tid att kolla Námêsti Republiky (prakkåt ti hitt allt flugåskååne på tangentborde). De kan nog det här med påsk och torg ...
Who? - me? - are you talking to me? Påminner om någon som jag inte nämner här.
Måste ju testa Tempelriddarnas restaurang, Arn var inte där.
Så där 37,5 meter lång. Lämpar sig inte för Kvarkentrafik, varken för vågorna eller isen. Men skönt gled hon fram på Moldau.
Mysigt också på insidan, men Nikonisten trivdes nog bäst på soldäck.
Karlsbron är nog vacker från alla håll och vinklar, tror jag hörde att den är den äldsta bron av 18, men att det har funnits en föregångare.
Mamm for på kaffe å papp på en kalja. Livet är orättvist! Javisst och tycker inte det är rätt att knyta fast hundar för paus och absolut inte mitt i staden mitt i trafiken och bland alla människor. Tyvärr kan det hända att detta inte var första gången ... Usch!
Trots att kryssningen var trevlig och avslappnande, kändes det ändå bra att komma tillbaka till påsktorget.
De kan nog detta med torg, basarer, påsktorg, jultorg ... vi är kanske bättre på påskbrasor och häxor?
Han spelade sax och trombon så att man kunde höra Glen Miller applodera från molnkanten. Int nå luntlappar här inte.
Hoppas inte bockbrännarna hiffar dessa figurer ...
Påsktorgfiilis med en massa gula hyacinter, eller är de narsister?
Jättesåpbubblor fick barnen att skrika, skratta och jubla - så där som förr i världen...
I morgon en vandring genom de judiska kvarteren, där finns många storyn ... en hörde jag redan.
Staden och höjden
Alltid i mellanåt kännas det bra att bara traska på utan dess mera tidtabeller att hålla. Blev lite sovmorgon och sen till Petrinhöjden. En taxikusk sa att det inte är så stor sak att gå upp, men Nikonisten tog trots allt linbanan. Kostade 24 kronor.
Trevligt med omväxlande taxikuskar, en skulle ha 700 för att köra mej till hotellet och nästa jag frågade körde för hundringen (3,75 västrubel). Som jämförelsetal kostar ett stop öl ca 40 kronor. I Finland kostar väl bara samtalet till taxi 3,75?
Nära linbanan finns konstverket 'Kommunismens offer' av Olbram Zoubek. 205.486 dömdes, 248 avrättades, 4.500 dog i fängelser, 327 dödades vid gränserna.
Vy från linbanan
Petrintornet
Petrin är ett stort grönområde som består av fyra olika parker och ett stort antal gångvägar. På toppen finns bland annat Petrintornet, Petřínská rozhledna, ett utsiktstorn som är en mindre – och inte alldeles exakt utformad – kopia av Eiffeltornet i Paris. Tornet är 63,5 meter högt och 299 trappsteg leder upp till toppen där du har magnifik utsikt över hela staden och dess omgivningar.
Ein relisjöösan frass! Religiös? - satt vid klostret. Frass - nära ölserveringen. Flera frågor?
Härlig vy från ett av många kaféer.
Grönt öl! Enligt gamla seder var det gröna onsdagen i dag, kallas för något annat hos oss. Men grönt öl? Kyparen visste berätta att ölet är hälsosamt, hjälper mot allt mellan fotsvett och olyckligt kärlek. Bara att beställa en till...
Någon flaggade för knugen, det stod något om Wallenberg på en skylt.
Härliga Moldau med sina broar. I morgon kunde en flodkryssning sitta bra om det inte regnar.
POlatser och vyer för känslor och funderingar.
Härliga pittoreska kaféer ...
Och mäktiga katedraler och kyrkor.
Samt en och annan artist på Karlsbron... Han frågade vänligt om det skall bli porträtt eller karikatyr? Nikonisten svarade att ingen skillnad, slutresultatet blir ändå detsamma! Konstnären hade roligt då han avbildade, det hade också alla som gick förbi. När han var färdig frågade han om jag var från Finland?!? Visst fick han med det viktigaste av Nikonisten?