nikonisten black

Öst om Helvetet!

Skrivet av Johan Hagström 05.06.2016

Alltid i mellanåt styr Nikonisten kosan mot fruktansvärda mål - denna gång blev det Öst om Helvetet. Jag skriver Ruovesi fast den kanhända heter Ruåvesi på svenska.

Helvetinjärvi nationalpark är grundat 1982 då solen hade gått ner. Dess areal är ungefär 50 kvadratkilometer och där finns sammanlagt utstakade leder över 40 kilometer. Det är forststyrelsen som ansvarar för området.

Nikonisten har i bland stött på uttrycket "dra till Helvetet" - så därför denna vandring och detta äventyr.

JH2 3962

Startskottet kan bra skjutas vid restaurang Helvetinportti, Helvetinkoluntie 775 i BakomTakana.

JH2 3983

Den gamla stigen är väldigt grann, men man får inte traska den längre. Den är pensionerad. Den nya är i bra skick och tillräckligt bred för en VW bubbla 1962. 

JH2 4007

Ett av målet, utsiktspaikkan, är nog lika djup som fin.

JH2 4012

Ett av de klassiska vyerna, måste alltid fotas.

JH1 7119

Ett av fotointresserades standardställen, måste ha fotats tusentals gånger men såg inte alls nött ut.

JH2 4033

Efter utsikten kan man navigera sej neråt till Helvetinjärvi, där finns lämpligt en pausstuga. MAn kan också vandra ner via kanjonen om man har försäkringen i skick. Många gick nog ner för den.

 

 

 

 

JH2 4039

Men javisst. Helvetinjärvi är nog en fin sjö och vacker natur.

JH2 4043

Pausstugan är på en fin paikka och var prydligt och bra omskött. Ved fanns i lidret, man fick såga och hugga så mycket man ville.

JH1 7146

Grillkorv och kaffe ute i naturen - mums.

 

 

 

 

JH1 7155

Man får inte lämna Helvetinjärvi utan att fota denna pinne. Gör man det kommer man att drabbas av en hemsk förbannelse - en vacker dag kommer kamerans minneskort plötsligt intagas av onda andar och tömmer sig på alla bilder. Hujeda!

JH2 4074

Sen är det bara att traska upp tillbaka, antingen via kanjonen eller de minst 200 trapporna.
JH2 4016

Väl uppe på berget tar man ju sej en sista fokusering av vyn, den granna.

 

JH1 7209

De som klarar äventyret och lyckas ta sej tillbaka hälsas prydligt av en skylt.

JH2 4103

All mat på restaurang Helvetinportti är ganksa närproducerat. 


JH2 4104

Efter att ha tryckt i sej en rejäl vildsvinsburgare och knapprat på strutskött kan det vara dags för ... innan hemfärden.

Alltsomallt en fin upplevelse. Nästa gång blir det mera vandring också på andra sidan. Men innan det blir det dags för några björntjänster.

Mera foton hittar du ju i WEBFOTOALBUMET!


Måsen i grottan.

Skrivet av Johan Hagström 21.05.2016

Alltid i mellanåt söker Nikonisten objekt utanför lådan. I samband med besöket i högkvarteret blev det ett besök i grannlokaliteterna. I den grotta som egentligen skulle bli högkvarter, men i stället fick hysa ett av krigsfinlands viktigaste centraler, signalcentralen Måsen. Den är insprängd i Naisvuori -berget bredvid högkvarterskolan.

Det kostar hela 7 euro för biljetten till båda muséerna. Man kan få på avbetalning.

Den egentliga signalcentralen bestod av tre kontor, ett fjärrskrivarrum. en telefoncentral och ett ställningsrum.

Telefoncentralen befann sig i bakre delen av grottan. Där stod växelborden genom vilka högkvarterets telefontrafik sköttes.

Personalstyrkan var som mest 130 personer, de flesta var Lottor.

Absolut värt ett besök om inte annat, så för att kolla de häftiga telefonerna och fjärrskrivarna.

JH2 2715

The Entré.

JH2 2717

JH2 2720

JH2 2722

Det är alltså frågan om samma typ av kryptering som används i dag för att skydda dina filer och meddelande och hårdskiveinnehåll. Men bara lite på ett annorlunda sätt. Häftigt tangentbord. Observera att det fanns skandinaviska tecken, men då via 'alt' , 'ctrl' eller 'shft'.

JH2 2724

Kolla så häftiga tyngdtaljor som håller reda på att ledningarna inte tållas. Sko vara användbart ännu i dag få iiföönens hörlurar?

JH2 2729

Högmekanik på gång. Kan inte räkna dem alla - releerna.

JH2 2731

Ring så spelar vi!

JH2 2732

JH2 2737

Sentraali Santra Lotta.

JH2 2740Vilken fin och fantastisk bruksanvisning. Släng er i grottväggen både IKEA och Microsoft.
Mechanical Cipher MAchine Hagelin funkar både med och utan ström. Både med och utan bredbandskoppling och oberoende av användarens humör. Här fixas krypterade/schiffrade meddelanden.

Ta en sväng via S:t Michel då du far till Operafesten i Nyslott.

 


I Högkvarteret.

Skrivet av Johan Hagström 20.05.2016

Alltid i mellanåt krigar Nikonisten till sej. Historiskt. Denna upptäcktsfärd framkallades i S:t Michel i Siklöjornas lovade land.

"I en fördragning för Försvarsrådet 17.7.1939 beslöts det att krigets högkvarter skulle stationernas i S:t Michel. På hösten 1939 började insprängningen av ett grottverk inne i berget Naisvuori. Det var meningen att grottan skulle hysa högkvarterets kontor. Men tiden blev för knapp, så högkvartetet inhystes i en närbelägen folkskola." (broschyr, muséet)

Några iakttagelser från vandringarna.

JH2 2683

Folkskolan.

JH2 2684

Redan början känns spännande och intressant.

JH2 2686

Mannerheim.

JH2 2692

Domkyrkan, detalj ur miniatyrmodell av staden.

JH2 2694

Militärpass o annat militärt.

JH2 2700

En rittia kåljar med vår kokard.

JH2 2704

Vapnet och tillståndet.

JH2 2707

Kartrummet.

JH2 2710

Ingen varningstext?

JH2 2711Förr i världens excel och word.

Ett sevärt muséum för alla som är intresserad av fosterlandet.

Men om högkvarteret inte hystes i Naisvuorigrottan - vad tjänade den då till? Fortsättning följer.

 

Stay tuned.

 


Nikonisten på krigsstigen ...

Skrivet av Johan Hagström 24.10.2015 | 1 kommentar(er)

Alltid i mellanåt packar Nikonisten ryggsäcken med proviant, vapen och stridshumor och drar långt bort. Vapnen bestod mest av elddon, puukko, grillgaffelteleskoppinnar och provianten av vatten, Grannasäppeljuice, grillkorv, åländska äpplen, en påse ahlgrenska bilar, pingvinens saltpastiller och nå annat smått och gott.

Denna gång navigerande lååångt in i helt obekanta djupa skogar kännande av förbiswischande kanonkulor och doftande svartkrut samt trampande i fårskit.

JH4 8426

Krigsstigens start beslöt Nikonisten! Dags att navigera till den knappt 5 kilometer långa vandringsleden, som nästan kändes som drygt 12 kilometer. Så dubbelt mera för samma pris - inga illa! 

JH5 2704

Första rastplatsen var upptagen och grymt aggressivt bevakad av en vakthund och en snäll dam från nuvarande Sveariket. Hon visade vänligt vart Nikonisten skulle vandra medan vakthunden voffade i ett lämpligt tempo.

JH5 2705

Eftersom det var en dryg helkilometer till nästa rastplats, rånade Nikonisten snabbt och girigt lite nödproviant. Försöken att muta vakthunden var skrattretande.

JH4 8374

Väl uppe på första berget bankade Nikonisten på, men eftersom ingen öppnade och bjöd på aftonkaffe med tilltugg, fick han snällt börja tära på den egna provianten. Notera de vackra stenarnas både färg och formation - herrlit.

 

 

JH4 8366

Vägen till nästa rastplats såg ut att vara ganska utmanande och höjdskillnaden var helt kännbar. Måste lite bromsa tempot, eftersom det kan vara tunnare luft uppe på Djävulsberget.

JH4 8377

Djävulsberget, 62 meter över nuvarande hav. Därav törsten och godishungern.

Bomarsunds fästning förstördes ju totalt 1854. Den hann aldrig bli ens färdigbyggd. Men planerna och ritningarna var mäktiga. Nikonisten vet inte om det jobbades för långsamt, eller om en del var på alterneringsledighet eller om det var någon föregångare till vissa 'organisationers' byråkratiska fyrkantiga kugghjul som stoppade byggandet. Varken EU eller NTM centralen fanns ju inte då ännu, vet inte hur det var med de andra instanserna.

JH4 8381

 Berget lär ska ha hetat Vårdberget förr och där har funnits en optisk twittertelegraf.

JH4 8378

Utsikten från Djävulsberget var makalöst grann.

JH4 8395

 Tur att Nikonisten vandrade medsols, annars skulle de här trapporna varit tyngre att traska.

JH4 8382

 Höstliga färger fanns att skåda i all oändlighet.

JH4 8407

 Vid Puttegästhamnen fick ögonen mättas med skön vy och magen fick några korvar.

JH4 8412

 Ha - Nikonisten hittade fabriken där canonerna tillverkas...

JH4 8414

 Väldigt tacksamma får vi vara att ruinerna är kvar, man kan lätt fantisera sig till hur det har gått till under krigstiderna.

JH4 8416

Skön är den jord ... 

JH4 8419

 Kanonhål och vina vyer.

JH4 8429

 Väl sedan tillbaka längs den grusiga vägen till startrutan, för att ännu beundra byggnadsverken. 

JH4 8432

Vy mot Bomarsunds muséum. Lite längre fram hittade NIkonisten något som kallades kulturstigen. Det beslöts enhälligt att den skall vadras vid första bästa tillfälle.

JH5 2738

Märken efter canonkulor i murarna, fantiserade Nikonisten.
JH4 8438Så var det bara att ta kål på resten av matsäcken och ta sig bilandes hem till härbärget innan de sistsa solstrålarna gömmer sig bakom skog och berg.

Nikonisten rekommenderar varmt vandringsleden, fuskare kan ta sej till vissa ställen bilandes och skämmas lite.


Stresslessssss ....

Skrivet av Johan Hagström 10.08.2015

Kategorier:

Alltid i mellanåt känner Nikonisten på sej att det är dags för lite avstressning. Liksom he bara händer heila tiidä. Inget ont med det, njuter oerhört av action å fartfyllda evenemang. Men i bland kan det kännas som om 'ondrantråå e ååv'

Alla som har mekat med en symaskin vet vad jag menar. Man bara syr o syr men he vaal int ti na sööm.

Då kan man ta med sina bästa enögda japanska vänner och varför inte tvåögda inhemska vänner också och traska i väg ut i naturen. Här i Vasanejden behöver man ju inte resa långt.

Sätt dej ner, häll upp en kaffe från termosen, bry dej inte om omvärldens stress, hat, disk, olyckor och skatter. De finns nog kvar då du kommer hem. Jag lovar!

Kolla naturens konstverk och njut en stund. Du behöver inte håsa på, räcker ofta att från samma ställe bara vända på huvudet och ett nytt kostverk har skapats framför dej. Bara du vill se och uppleva. Akkuna laddas snabbt och effektivt. 

'The Flight', 'Stressless' och 'Rock' © M. Nature, 2015.

JH4 4926

JH5 9126 Edit

JH5 9161 Edit 2Amen.


Vandraren

Skrivet av Johan Hagström 09.08.2015

Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på olika sporter och evenemang. Oftast mera på evenemang. Men om man är tillräckligt stor i käfta, kan man hamna på en trevlig vandrande fotoutflykt i dagarna tre eller mera.

Vaasan marssi är den enda promenaden i Finland som är godkänd medlem i IML sammanhang - där har ni att googla över.

Det är inte en tävling och man kan välja själv hur trött man vill bli eller hur många blåsor man vill ha i fötterna. Ingen tidtagning heller, om man är långsam och vördig vandrare kan man ha mera nytta av en kalender än en klocka.

He om he, evenemanget är mycket populärt och lockar till vasa 400 - 500 vandrare årligen för att umgås, vandra, beundra våra vackra landskapsvyer och men tur får träffa en trevlig och angenäm vasabo. 

Det som man lite grann skäms över är att det är mera utlänningar på vandringen än inhemska, det kunde vi nog åtgärda nästsa år. Samla i hop ett gäng (före eller efter vandringen) och ta en vandring tillsammans. Räcker med att anmäla sig på webben: klicka här för info  På samma sida hittar du en massa foton från evenemanget.

Norrmän brukar ofta vara väl representerade - och det gör ju inget, för de är ju verkligt glada och trevliga.

Nos iungat ambulare! Vandringen förenar oss! - säger man och det stämmer precis.

 

JH4 5047

Yrjö Saraste, snart 92, vandrar flitigt varje år och har många bekanta. Det brukar stå på hans t-skjorta:
Finland - Veteran World War II. Inte illa alls

JH4 5217

Alla laddar upp sej till start som man bäst tycker.

JH4 5277

Till och med fotografen möter en massa bekanta på vandringen.

JH4 5466

En del stressar ännu mindre än andra under den avkopplande vandringen Arttu och Aliina har varit på gårrmånga vandringar. 

JH4 5572

Man kan välja mellan olika sträckor dagligen, längsta är som maraton och kortaste är 10 km. Tankningsstationer med allehanda gott finns på vägen.

JH4 5404

Vandringen förenar oss!
JH4 5573

Rambo (hunden alltså) har varit många gånger till Vasa på vandring. Rambo har ett eget vandringspass och är ganska populärt fotoobjekt. Tycker om plättar.

JH4 5597

Vandringarna vidgar vyerna på mångahanda sätt.

JH4 5657

Verkligen stressfri vandring.

JH4 5791

Arttu och Aliina och en massa plättar på återseende.

JH4 5795

Reinos repertuar är fantastiskt bred, ser han en flagga kan han byta till passande melodi, i flykten.

JH5 9679

Kön till plättstationen vittnar om plättarnas hälsosamhet. Alla som sitter med plättarna framför sig ser glada ut och det är ju hälsosamt - det mest hälsosamma Nikonisten vet.
JH5 9662

Kring plättarna samlas olika nationaliteter och olika språk ljuder över pausstället

JH4 5614

Det är viktigt att dricka när man vandrar
JH5 9721

Vandraren garanterade att det är bara vatten i flaskan, men han såg extra glad ut

 

JH5 9704

After Plätt Stund i solens sken

JH4 5643

Nos iungat ambulare! Vandringen förenar oss! Definitivt!

 


Gårrpeedase.

Skrivet av Johan Hagström 26.07.2015

Alltid i mellanåt känner sej Nikonisten extra nöjd och belåten. Som just nu. Har just avverkat Botniacyklingen. Igen en gång. Tror första gången var 2009? Lite tungt kan det ju kännas i bland, men då det är förbi och avklarat sprider sig en en herrrlian tsänslå i kroppe. 

Om det råkar vara lika fint väder som i fjol eller i år kan det vara ganska tungt i bland att kånka på all kamerautrustning, men som tur är får man ju köra bil mellan tankningsställena - och där vankas alltid kaffe, energibulla, saltgurkor och härliga äkta talkomänniskor. Så lite måste man väl tåla för allt detta.

JH4 4233

Härlig natur får man på köpet. Vy från Öjskatavägen. 

JH4 4341

Teamwork.

JH4 4351

Skicklighet krävs av både den som tar och den som ger. Snabbhet är en fördel för fotografen.

JH4 4734

Vågar inte gissa på arten, men vi kan väl hålla med om att de är gula, vita och ganska gemytliga.

JH5 8781

Hejarklackarna fick mycket beröm, flere cyklare nämnde att de aldrig varit med om något liknande, folk komer ut till vägkanten med frukostbord, spelverk, sitter på traktorlavor, hejar o ropar och uppmuntrar. En orsak till att de kommer tillbaka nästa år, sade ett gäng från Den Svarta Korvens Land.

JH5 8920

Tankningsställena var populära, de som inte tävlade tankade också lite socialt - huvudsaken att man mår bra och har roligt.JH4 4762

Cyklartjejerna ställde gärna upp på kompisfoto. Där karafolk hellre visade upp sina splittansnya velocitrampverk, visade tjejerne mera upp glada leenden och kompisanda.

JH5 8953

Utrustningen behöver inte vara så vädervärdig för att man skall trivas.
(för att ingen skall missuppfatta må skribenten nämna att detta par inte deltog i tävlingen, cykelhjälm är ju obligatorisk).

JH5 8949

Tuurala tankstationen är trevlig, fåren kommenterade ivrig, ofta och högljutt tävlingen - men ganska ensidiga och likadana kommentarer var det hela tiden.

JH4 4770

Evenemanget har blivit till en familjefest där alla trivs och nya upptäckter görs.

JH5 8979Här bjuds det på musik några kilometer före Norrvalla.

Ett evenemang att rekommendera oberoende om du peedar eller inte. Men inte så allvarligt, flere trampade genom 67 kilometersloppet på helt vanliga cyklar i ett trevligt sällskap i härligt solsken - och med öm rumpa i flere dagar på köpet.

 Mera foton från evenemangen finns på KLICKA HÄR!


Tankar i mina tankar.

Skrivet av Johan Hagström 24.07.2015 | 3 kommentar(er)

Alltid i mellanåt  går Nikonistens tankar till Tankar i hemtrakten. Kommer i håg spännande äventyr till fyrön med Seiskari med Gamlakarleby Frivilliga Brandkår (damsektionen hette Gamlakarleby Slanglösa Brandkår, enligt kulturtidskriften Nattens Dagblad). Efter allt för många års paus har Nikonisten den senaste tiden besökt Tankar årligen, får bara aldrig fyllt behovet.

JH4 3065 Edit

Redan då man ser fyren från ms Jennys soldäck blir man varm om hjärtat, värmen kompenserar lätt den lite kyliga nordanvinden, som håller effektivt bort bromsar o myggor. Man stiger in i en annan värld känns det som. Varje gång.

JH4 3091

Till och med maskrosorna ser lite annorlunda ut på Tankar, lite utblommade men härligt brunbrända i havssolens sken.

JH4 3098

Nikonistens absolut favorit är den sköna kyrkan. Jag envisas med kyrka fast det nog väl är ett kapell enligt alla regler och förordningar. Den långa vägen till sockenkyrkan (20 km) gjorde att man grundade en egen kyrka på ön. Där höll man gudstjänsterna. Tusentals historier kan man läsa om knivmärkningarna i kyrkbänkarna och om man bara ger sig lite tid kan man fantisera i hop lika många till. 

JH4 3105

Inbjudan.

JH5 8052

Stämningen och stillheten lugnar ner vilken stresshjärna som helst. Att sätta sig ner i bänken och känna med fingerspetsarna längs psalmboksrännan. Titta på inristade bomärken. Stäng ögonen och i synnerhet mobilen. Njut.

JH5 8049

I Nikonistens ögon den vackraste altartavlan.

JH4 3094

Om jag nu skriver att blåklockorna ringde aftonringningen, skulle någon bli sur, för att de inte är blåklockor, att det inte ser ut att vara afton och att de inte överhuvudtaget ringer. Så jag låter bli. Men fantasin får flöda fritt.

JH4 3131

Tankar utrustades redan tidigt med ett sjömärke. Ett stenkummel restes för att vägleda sjöfarare och för att öka dess synbarhet försåg man det med järnstänger som kröntes med tunnor. Ön var tidigare känd som Klippan, men fick tack vare sjömärket namnet Tankokari (Stångskär), från vilket namnet Tankar senare härleddes. (Tankar historia)

JH5 8060

Vy från naturstigen. Man går ganska nära de privata stugorna, men det tycks vara ok och överenskommet. JAg antar att dessa stugor aldrig kommer till salu - de ärvs väl nog av nya generationer.

JH5 8064

Sammanlagt har man påträffat ca 180 växtarter på Tankar. Av dessa är bl.a. bottenvikens ögontröst, backnejlikan, månlåsbräken, besksöta och ärtstarr sällsynta. På grund av kommande gråstarr såg Nikonisten ingen av dessa, men det är ju ingen tröst.

JH5 8088

Fyrtornen är alltid på något sätt majestetiska, lite synd att vissa moderna, onödiga, helt XXXX instanser har förbjudit besök i de flesta fyrarna  i 1.237,5 sidor trycksvärta pga av det inte finns 'nödutgång'. Men jag håller snällt med, det skulle se lite underligt ut med en itellagul rutchbana med säkerhetsramper och xenonbelysning från fyrtoppen. Bättre så här.

JH5 5

Vill minnas mej höra ein berättelse, att de som kom från fastlandet skulle ha en sten med sig och slänga den i högen. Jag vet inte varför. Men då vi var hit för 100 år sedan nändes jag inte lämna hit min barndomskompis Sten Brandt. Vi hadd så myki gårrroolit tisammans. 

JH5 8135

Övernattningsmöjligheter finns i Tankar Inn (lotsstugen) eller i fyrvaktarstugan eller fyrmästarstugen. Fly Inn finns också för flygande turister.

JH5 8146På dit och återresan kan ser man Gamlakarleby Segelförenings segelpaviljong Mustakari. Upprustad och gårrfin. Tidigare var restaurangen privat (nuförtiden abc) och hade absolutgod mat. Senast jag åt där var tyvärr muikkåna så torra, att jag tror de hade fötts på simstranden och aldrig fick simma i saltvattnet. Men sånt händer ju i bland. Utsikten och miiljön skulle ha fått mej att äta upp tallriken vid behov.

Boka in gänget till Tankar på äventyr, antingen för en dagskeikka (Jenny avgår kl 12:00 och tilbaka kl 17:00) eller fixa en oförglömlig övernattning på tusenstjärniga Tankar. Tanka samtidigt in lite av Kokkolakulturen och Neristan.


Höjdskräck o Göulå folttsi

Skrivet av Johan Hagström 05.07.2015

Alltid i mellanåt känner sig Nikonisten glad över att bo i Pampaslandia med slätter och ohöjder. Gillar inte ens att byta glödlampa på köksstegen. Men så finns ju Jonna o Hagge, varav Jonna e min dotter o Hagge lillbrorsan. Dit for den friden. För de här skulle Nikonisten kalla för galenpannor, om han vore rikssvensk.

Då jag visade åt dem hur folk hoppar mellan Svolvergeitan, blev de bitna. Dit! Men Så myki vett hittades, att de beslöt att börja med lite lägre ribba. De har ju aldrig klättrat. 

Efter googlemaskineriet beslöt DE att VI skall klättra Via Ferrata på Skuleberget i Höga Kusten, juu nou over deer. Allt ska man nu bland sej i, tänkt jag då jag pakkade 17 kg kamerautrusning i bilen. JAG beslöt att DE ska klättra och jag kollar hur de klarar sej via optiska hjälpmedel säkert från marknivå. Dit försvann Lugna Helgen, ajöss.

JH4 2

 

Ännu vid ankomsten till grannlandet, verkade klättrarna glada och visade upp att de stöder varandra.

JH4 2887

Skuleberget från 'rätta' vinkeln. Myki större än RoskaRuka/Rapatunturi. Eftersom allt var nytt för alla, beslöt vi att fråga oss fram. Och den servicen vi fick vill vi verkligen rekommendera. Allt från rutt, led utrustning redde vi ut. Vad lönar sig, hur ska man börja, hur gör man för att det skall vara utmanande och testande, men ändå ska det ju vara roligt i slutändan. Tror nog vi kunde ha frågat om allt mellan fotsvett o olycklig kärlek av dem.

I Sverige är de som vanligt lite bättre på allting, också landhöjning.

JH5 7833

 Allting testat o genomgånget. Beslutet blev att först känna på vita leden och sen eventuellt något annat eller avsluta karriären. Minerna berättar om en lätt knackkorv (helppo nakki) men vad väntar egentligen?

JH5 7907

Men inte såg det så lätt ut, klättrara med sina färggranna t-skjortor sån på håll ut (låååångt håll) som minnesklisterlappar på en vägg. Köp mjölk! Jonna visar på fotot att det kunde vara ganska utmanande. Huuuuuuuu!

Andra klättringen sponsorerades redan med nya, gula och orange t-shirts, för de blåa t-shirtsen var genomsvettiga efter första klättringen. Och för att Nikonisten ska se oss bättre.

 

JH5 7867

Under Jonnas o Hagges klättring beslöt Nikonisten att vandra upp för berget, kamerautrustningen lämpar sig lika lite för klättring som Nikonisthuvudet. Och skuleberget är ju bara 250 m e t e r så no problem. Förutom att det var ju uppförsbacke! - och hela vägen. Hur tänkte jag egentligen. De lata tog ju linabanan, men Nikonisten är är envis som en björkvedaklabb. 

DSC 0323

 Jonna på vita linjen koncenterar sig på grepp. Nikonisten föredrar Linus på Linjen, bättre för hälsan. (foto: Hagge Hagström)


JH4 2934

Envisheten belönades i Toppstugan med våfflor. I detta skede hade Nikonisten inte ännu tänkt på att det återstår en (brant) nervandring... Och nu var det ju tyngre, eftersom det fanns många mega med foton på minneskorten som skall forslas ner. (foto Hagge Hagström)

JH5 7935

Väl på fast mark och med mindre darrande knäskålar fick Nikonisten se hur Bertel gillade nötter från proteinstängerna. Bertel var mera en bofink än en dårfink och flög aldrig högre än nödvändigt.

DSC 0328

 En lycklig Jonna på Skulebergets topp. Det hon tyckte var värst var att hon måste hänga kvar i denna position onöding länge, för att fotografen skulle få fotat ögonblicket. (foto: Hagge Hagström)

JH5 7971

Lyckliga göular, efter två klätterleder o lite våfflor. Du planeras det redan flere tripper till Skuleberget och jag tyckte mej höra att det finns massor av klättermöjligheter i bl.a. södra Tyskland där en av dessa ska tillbringa ett år för studier...

På något underligt vis har Nikonisten på känn att han kommer att bli inblandad ... 

JH5 7925Bertel, han tar det lugnt. Han väntar bara på mera nötter. Så ska det låta.

Mera äventyr kommer väl snart - 

 

Same Nikonisten-time! Same Nikonisten-channel!


Heimååt.

Skrivet av Johan Hagström 02.07.2015

Alltid i mellanåt inser Nikonisten att det är dags att rikta nosen heimååt. Så gäller det bara att navigera rätt. Som tur finns det hjälpmedel.

JH4 2749

Hmmm ... Ett väderstreck är ju färdigt borta ur planerna, ingen skylt pekar ju ditåt. Bra med uteslutningsmetoden.

 

JH5 7790

Sedan bara att ta upp kampen mot plåtpoliserna. Denna gång tänkta jag trötta i hjäl dem

och inte alls köra överhastighet - alternativt då över ljusets hastighet.

 

JH4 2770Men vad såg mitt trötta öga - en riktian tröskå. Jag bara måste få kolla den närmare - ptruuuu å sväng. Men hur det nu kunde råka sig, så hade den på pensionsdagarna fått ett nytt jobb. Den var ju nu en kiosk som sålde jättegoda softisar. Bara måste smaka, det blev då resans sista glass (om man nu inte räknar med den på torget just före hemkomsten).

Nu hemma - och vänta bara - nya hyss planeras under natten, så Stay on channel:

Same Nikonisten-time! Same Nikonisten-channel!