The Return of the Nikonist XXIV.
Alltid i mellanåt tycker mina bekanta att det är lugnt och skönt då jag trasar omkring på mina irrfärder. Men he e slutt nu - Aj äm Päkk! Men alla tröstar sig med att jag sitter i min ljusrum ganska koncentrerat måååånga timmar.
Men ingen noterade att jag hade ju solskenet med mig, lämnade höstregnen i Pudasjärvi!
Dags att tanka farvatten i der Alte och starta hemfärden - Shellistä!
Tänkte nog först tanka flygbensin, illaksi kotiin, as they say.
Men innan man lämnar Enare, har man ju naturligtvis besökt Siida, både ute och inne. Sen är det bra att få lite omlopp i ååådråna och då passar det bra med en liten kort naturstig i kålkkåvackert landskap. Här brusar Jäniskoski under en nybyggd hängbro. Om du ser bra kan du notera barnvagnen på andra sidan. Barnvänlig stig. Går man den två gånger bränner man väl en kabanoss's energier.
Väl planerat o snyggt o prydligt.
Efter gräl o gnäll me tackor o bockar råkade Nikonisten ut för en envis galenpanna till ren. Vi fick länge och väl tvista om vem som har förkörsrätt. Det blev oavgjort - renen brööölade till och Nikonisten ropade: se huutaa ken pelkää och trampade på gasen.
Jaahass då. Ständig brandfara här då.
Nära Tomtebo vid polcirkeln växte genmanipulerade blomster. Undrar hurudana humlorna ser ut som pollinerar dessa?
Hmmm antingen har båtägaren blivit mer o mer bekant med sin dam, eller så är det frågan om tre olika damer?
Bevisligen sommarväder - skönt med en glasspaus bland de gulgranna. Vet nu int vad de heter, men jag kallade dem Tussilagom. De såg nöjda ut.
Samtidigt svalkade jag gasfoten.
Jag skulle ju via butiken, men den var ju stängd, så får kolla lite närmare hem.
Här är ju beviset på att jag hade solskenet i bagaget. Tvivlar du så packar jag den med mig i slutet av veckan. Då skall Nikonisten troligtvis och hoppeligen invadera Enskärs fyr.
Potkuriparkkis Martta hade nybakade munkar (för några dagar sen) och starkt kaffe. Nu är det bara resten kvar hem till Brånx.
Efter en burgare med myki bacon, för att smörja lederna, är Nikonisten klar att börja planera nästa äventyr. Men först lite jobb att fixa.
Avslutningsvis, annan vishet finns väl inte, kan man konstatera, att resan var både lyckad och lämpligt plånbokstömmande. Lite väl tajt tidtabell, men hann ju se gårrmyki.
Av alla höjdpunktare, kändes det nog mest roligt vid Oscar II's kapell. Gränsvaktaren som öppnade dörren till kyrkan frågade om jag har bott i Norge, eftersom jag kan så bra norska. (jag satte i mellanåt lite melodi i dialekten, och he tycksa fungeer ritti bra).
Snipp - snopp - snut! Och så var denna resa slut.
Utsjoki - Kevo: ohutta yläpilveee
Alltid i mellanåt blir Nikonisten led på vädret. Orsaken kan vara vad som helst. Men när man vaknar upp i Vesisaari, Vadsø och går en runda i hamnen blir man på strålande humör.
När man sen ser detta, försvinner några moln från himlen. Så fiffigt o gårr roolit.
Dagen är kommen för hemfärd, men då det gäller Nikonisten kan det bli en irrfärd. Måsta bara plåta båtarne i hamnen.
Herrlian ortsnamn - tycker magen brukar säga så då tillräckligt med ärtsoppa har skvalat ner.
Så är Nikonisten åter på äkta inhemsk mark. Detta är då gränsövergången vid Nuorgam. Lyckligtvis fanns det en enklare väg för der Alte. Kunde ha fastnat i magmusklerna.
För er som inte är intrasslade kan vi berätta att detta inte bara är Finlands nordligaste punkt, utan också EU områdets nordligaste punkt. : 70°04′50″N, 027°52′30″E. Punkt. Från Nuorgam är det ca 2.655,5 km till Bryssel.
Trots att det bor under tvåhundra i Nuorgam, går inte Rajamarket för småpotatis (de hade inte heller nypotatis). Vill minnas att föregångaren hette Eräpalvi. Var min nordligaste Commodore återförsäljare i tiderna. Tror kontakten hette Lallukka.
Tana älv lär vara Finlands säkraste få-en-stor-lax ställe och Tenon kioski menar att absolut bästa ställe ligger utanför deras terass. Laxfiske.nu: Tana är en gigantisk storälv och den älv i Europa där det fångas mest lax. Nikonisten nöjde sej med kaffe o sockermunk.
Vid Kungsstenen uppenbarade sig molnbildning som liknade Risbacka-frassromppå. Upptrappandet gick minst lika snabbt som nertrappandet.
Så här nu då framme vid Ohcejohka, som nordsamerna kallar stället. Norrmännen är mera Kokkola-aktiga och kallar stället Utsjok (jmfr Kalajok).
Där stod Nikonisten plötsligt öga mot öga med Morran. Huuuu.
Dass Lösningen var ganska unik och den fungerade nog bra, eftersom det inte var någon kö till toaletterna.
Nästan mäktigt och klart, kallt vatten.
Men plötsligt sprack molnen och Solen kokkade fram och Nikonisten fick sin veckodos av solens energi - jippiiii.
"Utsjoki - Kevo: ohutta yläpilveä, iltapäivällä pilviverho rakoilee ... och Nikonisten hymyilee.
Så önskar Nikonisten alla trogna läsare (alla tre) en glad och trevlig Johanne!
Och nu för att finna en brasa att bränna ner - och vad tror du att det hände sen?
Fjordar o kungligheter
Alltid i mellanåt blir man glatt överraskad. I dag ett antal gånger dessutom. En orsak var att man kunde lämna bort ett helt klädlager. Nästan för varmt...
Blev en ganska lång o händelserik dag. Första pittstoppet var Neidens kyrka.
En mycket speciell kyrka, undrar om Astrid har haft sitt finger i spelet. Intresanta figurer vid ingången mötte allra först.
Stuprören var trevligt utformade. Passa på att kolla då du kör förbi.
Bevisligen lite blåhimmel - vackert så det gör nästan ont.
När jag närmade Varangerbotn, Nesseby, märkte jag att något var på gång, politi överallt och lååånga limusiner. Men det fanns ju en förklaring, Kong Harald og Dronning Sonja på besøk! Tyvärr hade jag inte tid att träffa dem i dag.
Efter att jag tagit fart från Vardø och kom till Vadsø, var kungaparet där. Kryllade av långröriga fotografer. Kungaskeppet Norge på bild.
Men håsa int. Först ett varv till Vardø.
För den som inte är vigd, kan jag berätta att man kör i en tunnel, ca 88 m under havet. Norge har myki av dem. Den här e inte ens 3 km lång.
Tog mej genast ut till yttersta udden, där en fyr fanns. Inte myki annat i vägen sen. Tidvattnet härjade på, så man fick se lite vågor.
Finns en intressant fästning att besöka och sen förståss monumentet över häxbränningarna. Men i dag brändes ingen, så jag for vidare.
Den här målningen vinner månadens väggmålningspris. På andra sidan väggen finns ett fiskfryseri ...
Måsan va ganska myki större å myki riisågare.
Under hela vägen fanns det intressanta ställen att besöka, gäller bara att man ids stanna.
Här är toppenkierrätystä. Ta en gammal båt och gör den till ett båtskjul - huippu!
En del kan bara inte komma överens om färgen, undrar hur det ser ut inomhus. Ping alla designbloggare :)
Renar o andra fårskallar om varandra på landsvägen. Den här tackan var lika envis som pöllå. Tänkte inte väja alls. Då jag artigt tutade svarade hon med att skita en grabbnava full me fåårskååne.
Vad sägs om en sandstrand, där du är ensam, ljusvit sand, ingen stör, inga bromsar eller myggor, ingen väsnas ...
Hittade äntligen Arken. Den fanns betydligt nordligare än vad forskare o arkeologer anat.
Det här är något unikt. En hållplats för zeppeliner, du vet de där luftskeppen. Skall inte blandas i hop med Led Zeppelin, förutom att tyvärr tog väl ofta pilot, styrman o passagerarna stairwais to heaven då de reste med dem. Huisit nog att stiga på och av med en massa bagage.
Konstiga djur kunde man möta på naturstigarna, blommorna vågade jag inte ens gissa namnen på.
Men kolla det här nu! Mitt i stan fanns ett fint monument.
Vadsö skyltas också på finska Vesisalmi.
Läs texten! Förståss jag var ju inte invandrare, eftersom jag kom med bil. Men kunde nog ändå ha blivit bjuden till 'Norge' fartyget på kvällsbit, men icke. Jag fick nöja mej med Varangerfisksoppa o en valbiff.
På kommungården kunde man rent av träna renridning. Så blidde det over and out för denna etapp. Nu är det då bara resten kvar. Semesterveckan lider mot sitt slut och tilläggsbudgeten är påbörjad.
I morgon börjar resan hem - och vad tror du att det hände sen?
Älskade Skugga - övergiv mig icke ...
Alltid i mellanåt kan Nikonisten känna sig lite 'snoså'. Som när jag och der Alte nötte på 886:an på väg norrut. Då såg jag den! Nää - inte solen precis, men en skugga! Det kan bara betyda att solen skiner någonstans ovanför biltaket.
Dålig tajmning, för jag hade en S-bil bakom mej och de tycktes inte gilla att jag saktade in sökande efter en av de där berömda norska vägfickorna. Innan jag hade stannat och stigit ut ur bilen med kamerahusen kring halsen och tagit fram shortsen o solbrillorna hann skuggan försvinna och himlen grågrinade åt den tappra trion. Underbart e kort, sjöng Povel Ramel å i bland e he gliist millan roolit, sa pappa.
Men solen var framme många minuter.
Nå jag passade på att ha lite midsommarsnöbollskrig med mej själv i stället - hade ju ändå stigit ur bilen.
Gränsvaktsbilens väktare var på sin vakt. Det var strikta regler som gäller här. Man får inte ha längre objektiv än 200 mm och inte rikta kameran mot ryska sidan. Älven fungerar ju som gräns. Kändes lite pirrigt. Av naturliga orsaker kan jag alltså inte publicera vissa bilder här. Punkt. Over and out.
Målet var alltså Kong Oscar II s kapell. Hade hört att man kunde kvittera ut en nyckel från gränsstationen, men där mötte mig först uslighet och elände. Den vänlige norske gränsbevakaren berättade att man måste nuförtiden ha tillstånd att få nyckeln, eftersom så många saker blev stulna från kyrkan (jävla ballvanttan!).
När han såg min min och kände hur kameronas värde sjönk blixtsnabbt och hörde hur alla världens Nikonisten -läsare kommer att bli besvikna, kom han med en lösning.
De kör ut och öppnar kyrkodörren åt mej. Efter att du fotat färdigt låser vi dörren och kör tillbaka till grensestasjon.
Knacka på och det skall öppnas ... plötsligt kändes det som om solen skulle ha visat sig för en sekund, med ett hangökex smile, bilen var renare och kamera-akkuna fulladdade. Så i väg mot kyrkan.
Och vilken präktig syn - mitt i ingenting med dörren riktad mot Barents hav - tecknet åt fiskarna. Läs på wiki eller sök på google.
Glädjen var stor. Kanske Nikonisten vid tillfälle berättar med bilder mera om kapellet, någon regnig kväll.
Men färden fortsatte ända till vägens slut, där Barents mötte med mäktiga vågor mot klipporna. Men i en liten (stor) vik, fanns en herrlian sandstrand - the real sandstrand the beach.
Men inte en enda jäääävla glassförsäljare här heller.
Hemvägen var minst lika grann som ditvägen. Och åttaåttasexan i lika skick som vår rixåtta.
Vek in till gränsmuséet. Fin utställning, sevärd. Berättar mycket om fasansfullheterna under kriget. Desssutom hade de utställning om gruvorna. Den lokala fotoklubben hade sin egen årsutställning. Som sig bör, på muséum, fick man också skåda urgamla saker.
Hemma tillbaka. På Kirkenes torget händer det lika mycket som på Vasatorget, ungefär.
I förra storyn fanns samma bild, men mera vatten. Antingen har någon dragit ur proppen, eller så har laman slagit till också i rika Norge.
I morgon norrut mot nya intressanta mål, bland annat häxbränning och zeppelindelar och en glass så len - och vad tror du att det hände sen?
Fuktigt solsken
Alltid i mellanåt undrar Nikonisten hur mycket det finns regn i behållaren. Och hur det alltid regnar vid fel tidpunkt. Solunda tycktes det nog att dagens beställda solsken var ganska fuktigt.
Men Nikonisten torvlar vidare sökande sol, ljus o värme.
Passade på att besöka fritidshusmässan i Sevettijärvi. Verkar vara inne med lite enklare sommarvillor nu.
Envisheten vinner ofta över förnuftet och ett av färdens viktigaste mål var på fotoavstånd. Det absolut ljusaste Ljuset hittills på denna resa.
St. Georgs kapell i Neiden, nejdens finaste. (Wiki: Sankt Georgs kapell er eit ortodoks kyrkjehus i Neiden i Sør-Varanger. Kapellet ligg på Skolteplassen, ein gammal sommarbuplass til skoltesamane, nedom Skoltefossen i Neidenelva. I fylgje tradisjonen skal det vere bygd i 1565 av den russiske munken og misjonæren Trifon, og innvigd 24. juni det året.[1] Kapellet er ein viktig heilagdom for skoltesamane, og er freda som samisk kulturminne.)
Historien om kapellet har alltid intresserat Nikonisten, det här är samtidigt mäktigt, vackert, anspråkslöst och ödmjukt heligt.
Har länge väntat på att få fota kapellet - ännu mera känna på väggarna samtidigt som älven forsar brusande nedanför.
Men vidare på äventyret, plaskande traskande över ängen tillbaka till bilen.
Ruskan verkar komma ovanligt tidigt i år - nå underlit med hela klimatet o väderleken - helt vädervärdigt.
Undrar om Saarijärvis Paavo skulle vara avundsjuk på dessa vyer.
Men Paavo, han var ju en redlig man - anspråkslös och städåt troende.
Det var ingen trängsel på beachen, så jag oroade mej i onödan för om mina sandaler skulle matcha solstolarna. Inte ens en glassförsäljare på hela stranden. Inte ens en liten en... Utan glass i flera timmar nu.
Lite skvättå fööre nog i Kirkenes.
Hittade en staty av en rysk soldat mitt-i-stan. (Henkka Fågelberg gav en vink)
Inte så ovanligt, men en rysk soldat i natolandia hade jag nog inte väntat mej.
Sen blevo jag hungrig.
Dags för aftonvard, som inleddes med soppa på spik o Kongekrabbe.
Sen fisk på risgrynsgröt (hatar de där gröngula u-formade illasmakande sakerna - usch). Den arktiska rödingen var härligt god, tillräckligt lite kryddat och lämpligt salt.
Den har ju verkligen simmat i saltvatten. Och vad tror du att det hände sen?
Skoskav å renskav
Alltid i mellanåt känns det som om den som letar han söker länge. Ingen sommar hittade Nikonisten ännu, men int ger vi åpp ännu.
Nåja, svängen till Herr Haglöf blev helt lyckad - för deras dagskassa. Tror den blev också lyckad för dottern som gav instruktioner från sin Iphone till farzan. Eftersom Jonna inte var med använde jag list, fantasi och en trevlig försäljare som provdocka. Mest lider väl fotohandlaren i Vasa. Det långa efterlängtade objektivet krympte snabbt till en telekonverter. Jag är för van för att reagera.
Det var så roligt att få vara utrikes, så jag körde av och an över gränsen några gånger. Ända tills det började samlas folk på tullkontorets gård. Undrar om det berodde på att der Alte är nypolerad eller om det berodde på att jag visade olika grimaser varje gång jag körde förbi kameran? Hade inte tid att fråga, jag har ju en sommar att finna.
Inte en skymt av sommaren, grönt nog, men 5 grader på plussidan o alls ingen sol. Ingen beachparty alltså. Underliga hus de bygger, siir ut som gåsatrattan.
Lyssnade på ylesaame. Intressant. Trevligt, talprogram om aktuella saker med musik emellan, kanske någon hälsning från 'vi på andra sidan gatan'. Men jag förstod ju inte en skvätt. Int täss. Punkt. Men ville inte byta kanal, kunde ha hamnat på någon-nippor-i-nacken-framkallande "jag trodde änglarna med gulbdruna ögon fanns bara i himmelen". Så vi saamade vidare.
Ha - nu vet jag var de tillverkar de finska levertranskapslarna! Löns att ha ypi öögåna. Sen nåt rittiroolit.
Di har gårrgrann råskpönttåna. Kolla här sophantering och sortering med ikoner - inte någon torrfontad text.
Hans Sopor och hans Frus Sopor.
Alls ingen sommar - inte ens nära på. The long and windin' road.
Eller tycker du att det här verkar somrigt?
Det enda gulaktiga jag såg på hela dagen var en del av regnbågen, om man inte räknar med frukostäggulan förståss, och det gula som finns på trafikmärkena.
Så till slut fick Nikonisten ge upp för dagen. Lite skav i magen behövs. I morgon nalkas Nikonisten lite större vatten, så det finns risk för att maten blir från havsriket. Undrar vilka färger de har på beachens solstolar där?
Så blir det dags för ett samtal hem - och vad tror du att det hände sen?
Norrom söder
Alltid i mellanåt är det bäst att vara som kärringen mot strömmen. Inte vet jag om det hjälper alls, men om inget annat hjälper så spelar det väl ingen rock'n'roll.
Läste en gång visa ord, skrivna av, jag tror det var, Nino Runeberg. Om ditt mål är i Öster skall du segla mot Väster för att komma dit. Vettigt va. Så då inte sommaren var undangömd söderut så drar jag till norrs, eller heter det norruts?
Nikonisten flyger o far alltså. Håll i mej!
Hotellet var färdigt 'grönmärkt' så nu kan jag inte ens få grannarna gröna av avund, luftkonditioneringen ok. För en kortan stund syntes o kändes den gulavarmbollens strålar värma och lysa i ödslighetens mörker. Men inte så länge. Ungefär precis lika länge som det skulle ta att köra bilen genom snabbtvätten på Rådhusgatans Neste. Så kommer regnet. I halvlitersdroppar.
Nära hotellet fanns ein paikka me gårrgo hamburgare. Teurastaja / Slaktaren hette burgaren. Tog man den större portionen, rymdes inte bilden på en 8 Gb minnepinne. Rekommenderas varmt åt smalamandor.
På aftonrundan syntes några kufiska typer, som kommunicerade via apparater som lyste i olika färger och förde konstiga enkryptade signaler. I mellanåt stirrade de mot vattnret och söp in eller sände ut typ energi eller nå sån't. Jag var usel på kemi/fysik också.
I morgon en träff med en Haglöf. Trevligt - men brukar nöta på plånboken. Sedan vidare sökande efter värme o ljus o vad som månne hänt dem.
Men nu tillbaka till hotellet för att vila sina trötta ben. Och vad tror du att det hände sen?