Bortom Bodvattnet.

Skrivet av Johan Hagström 28.10.2015 | 1 Kommentarer

Alltid i mellanåt tööger Nikonisten ut sina vandringsledvanor och traskar en bäta länger. Nå inte såå farligt längre, men lite i alla fall.

Man kan krydda till den sedvanliga Bodvattnet runt vandringen genom att, efter man passerat beatlesbiffarna viker av mot Långgrundet. Det är inte så mycket längre att vandra, ungefär ett par korvar och en extra kopp kaffe mera. Men det är verkligen värt beslutet.

Lika mäktiga vyer oberoende av årstiden, denna gång betydligt mindre myggor.

Bäst att förhandsnavigera, dit mot klockan 14 (finsk tid) tror jag att jag är på väg. Skulle nog gärna någon gång vandra hela leden, till Panike, men i dag hade jag för korta stövlar. Oftast är det nog på plats med beställd båttaxi.

Om man inte går Bodvattnet runt medsols kan man ändå hitta beatlesbiffarna nära vandringsledkorsningen. Denna gång fick biffarna bli odokumenterade.
Det fanns varningsskyltar, som upplyste att vandringsleden inte är i bästa skick, förbjuds säkert snart av någon eu- eller ntm eller rgb. Men Nikonisten är ju i ungefär samma skick så båda parterna är jämnspelta. Visselunda var en del spångar ganska trasiga ungefär som Nikonistens vänstra menisk, men bara man lite håller ögonen nere så är det inte nå problem. Trollska stigar för det mesta och olika vyer hela tiden.

Sen blev det lägerstängsel. Det blev oklart för Nikonisten om stänglset var till för att hålla varulvarna borta eller innanför. För en som inte åt flaggstångsfrön som barn kändes en del trappsteg ganska långa. Klarade ändå av spagattrapporna med äran i behåll.

 Julröda blomster lyste på de mosstäckta stenarna. Det fanns ju oändligt många naturliga stenrösen. Tror inte att Jätten Finn har hunnit med alla, istiden hjälpte säkert till. 

Fanns färgprakt att beundra både uppe å nere. Löven täckte otäckt nog rötterna och allt blev halt i kubik.

 Saltkarsvy från nästan-framme-vid-långgrundet.

Väl framme mötte Nikonisten av en sprattlande färsk gäddfilé. Det fanns ytterligare ett halvdussin gäddor i kö. Sidu Larsmofrassen ha blivi så kranttå, så bara färsk havsgädda, från äkta saltvatten duger (även djupfryst). Frassen är säkert så kranttå så den äter inte ens lyckans ost. Frasshusbonden kör alltså ända från Larsmo hit för att hämta gourmetgäddfiléer. Måst vara ganska speciellan frass.

Nå, eftersom Nikonisten inte fick smaka på frassgäddan blev det att börja misnka på matförrådet. Ju mera man äter av resprovianten dess mindrea att bära på hemvägen filosofierade Nikonisten och öppnade korvpaketet (n). Under grillningen kunde man ju trösta magsäcken med nå smirgare och lite frukt o sån't.

Trevliga personer träffar man alltid på ute på vandringarna. Gårrtur - kan ju hända att man har slut på senapen eller något annat fatalt. Så kan man ju alltid t.ex. diskutera hur en del Larsmobor sköter om sin frass eller annat dagsaktuellt. Vindskyddet / grilltaket var helt super, där fanns två murade grillpaikkor helt enligt varifrån det inte blåser. Ved fanns det gott om, sågen å yxan var helt ok.

Det finns en lång och fin pontonbrygga out there. Nikonisten antar, att båttransporten lägger till just vid denna brygga.

Så var det bara resten kvar, hemvandringen. Helst vandrar man ju cirkelvandringar, men det var helt ok att traska tillbaka i samma spår, det var ju ändå en helt ny upplevelse. Funderade redan på att kolla denna vandringsled vintertid. Skål!