Korståget till Finlands minsta stenkyrka i Såka.
Alltid i mellanåt snokar Nikonisten i hemsoporna. Denna gång i byn där Nikonisten både har höbärgat och varit till grannen för att hämta rumppdreiji. Det blir sen en annan story.
År 2010 beslöt Leena Harjunpää att bygga en egen kyrka åt sin make till hans 50 års dag. Så gör ju alla makar. Kyrkan är ju nog privat, men alla är ändå välkomna till 'de öppna famnarnas kyrka'. Kyrkan är alltid öppen.
Kokkola stad har sponsorerat en liten parkering för besökarna.
Kyrkan har medfört två traditioner. Till advent samlas byborna (rekordet är 44 av 77) i kyrkan för gemensam högtid. Den andra traditionen är kvällsringningen.
Modellen till både kyrkan och klockstapeln har tagits från Pyttis.
När du besöker kyrkan, skriv in ditt namn och glöm inte att betala kyrkoskatten. Där finns en bössa väntande på slantar och sedlar för att underhålla kyrkan.
Nikonisten och stenkyrkan. Foto Lena Sahlberg.
Antikhandlaren Raol Pohjonen har gjort väggmålningarna.
På gården hittar du också Noa, arken och över 200 djur.
Ta en tur till kulturarvet och besök Såka stenkyrka. Passa på att besöka de andra enastående kyrkorna i området, Karleby sockenkyrka samt kapellet på Tankar.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET! (på samma ställe hittar du mera korstågsfoton)
Korståget till Petäjävesi
Alltid i mellanåt backar Nikonisten långt tillbaka i historien. Så blir det automatiskt då man träder över tröskeln till världsarvskyrkan i Petäjävesi. Den är belägen på en vacker, naturskön plats. Smidigt att göra ett besök när du kör hem till Vasa från Jyväskylä.
Kyrkan är byggd under åren 1763 - 1765. Kyrkan är ännu i bruk och där hålls gudstjänster enligt schema.
Övning inför gudstjänsten. Kören var inte originalkör.
Sen var det bara resten kvar av detta korståg.
Korståget till Keuru.
Alltid i mellanåt tööööjer Nikonisten på hemvägen med olika omvägar. Denna omväg innefattade faktiskt en övernattning och några asfaltkilometrar. En tur till Keuru och besöket i den gamla kyrkan lönade sej nog. Dessutom råkade det så bra, att just när Nikonisten började kånka Nikonerna till bilen öppnades kyrkdörrarna för besökare. Nikonisten behövde inte ens bulta på och det öppnades ändå.
Sakristian byggdes till senare, den fanns förr under ena läktaren. Byggdes 1756 - 1759, men det hade du ju redan kollat med herr Google. Antti Hakola ledde kyrkbygget.
Otroligt fina och många målningar i denna kyrka, många av dem målade av Johan Tilén. Akseli Gallen-Kallela har fått inspiratioin i denna kyrka och målade där sin målning med det originerlla namnet 'Tyttö Keuruun vanhassa kirkossa'.
Här var det nog verklig domedagsstämning. Nikonisten kommer i håg lite liknande motiv, menstörre, i Paltaniemis kuvakirkko. Verkar nog bli en tripp dit också här bara jag hinner.
Skampålen skulle nog komma till användning i dag också. Den som jobbar för återinflrandet får min röst i kommunalvalet.
Ljusstaken var häftig med alla sina detaljer.
Besök och kom i håg att betala kyrkoskatten!
Korståget till Jämsäkyrkan
Alltin i mellanåt överraskar Nikonisten och stannar på oväntade platser. Denna gång vid kyrkan i Jämsä. Nikonisten hade planerat besök i Serlachius muséerna, men innan detta en besök i kyrkan som han inte visste fanns tidigare.
Efter det att Engels träkyrka hade firat 100 årsjubileum, förstördes den i en brand och den nua kyrkan uppfördes 1925. Den är planerad av Kauno S. Kallio. Klockstapeln klarade sid undan branden. En ljus kyrka i mjuka färger. Den rymmer ca 800 personer.
Den trevliga och vänliga guiden visade också muséet på andra våningen med bl a en gårrgammal bibel. Nytryck (1942) av den från 1642.
Korståg till Taulumäki, änglarnas kyrka
Alltid i mellanåt kan Nikonisten hitta bekanta drag i kyrkorna. Taulumäki kyrka var en sådan. Den är planerad av en kvinna, Elsi Borg. Hon har också planerat kyrkan i Östermark, där Tove Janssons präktiga altartavla finns. Raka linjer och färgsättning enligt den urgamla färgskalan.
Bakom en dörr fanns kyrkans lilla dopkapell, intimt och trevligt.
Om man skulle spela efter dessa pipor, skulle nog psalmerna låta enformiga. De riktiga orgelpiporna finns bakom.
Fasaden har fina detaljer, bland annat denna + en liten balkong.
Korståg i Kuopio
Alltid i mellanåt kryper Nikonisten till korset, denna gång i Kuopio. Domkyrkan är nog ståtlig där den står uppe på kyrkbacken. Ganska stor är den också. Stilig och ståtlig.
Barnen hade eget altare.
Fin utsikt från dörren till Kallavesi (på Fantomenspråket Keela-Wee).
Några kvarter därifrån fanns den fina Heliga Nikolaoskatedralen. Den planerades byggmästaren A. Isakson, togs i bruk 3.1.1904.
Ikonostasen kommer från S:t Petersburg.
Sen var det bara att börja jaga kalakukkona och munfajtas med savolaxborna. Herrlit folk.
Korståg i Nyslott
Alltid i mellanåt fortsatte korståget trots regnet. Menar det regn som började då resan började och envist följde med på färden.
I Nuslott brukar det hända en massa på torget, men nu var torget ganska tomt. Båda skagen av lörtsy fanns nog till salu men man fick sitta under tak i Kalakoju ätande stekta siklöjor. Lippakiosken måste klara sig utan att ha sålt glass åt Nikonisten, för det kändes inte aktuellt eller passande.
Båtresan inhiberades också - inget trevligt cruisingväder, alltså.
Förutom stora kyrkan finns det i Nyslott också en mindre kyrka, som tidigare var ortodoxt. Den är populär, men tyvärr släpptes Nikonisten inte in i kyrkan. Dörren förblev reglad.
Ute på kyrkgården fanns en relisjöösan fågelholk.
Domkyrkan var däremot nog lika öppen som vacker.
Kanske något för en var att tänka på ...
Sen började hungern eller snålheten ta över och det var dags för kaffe med dopp på Kahvila Raide i gamla järnvägsstationen.
Mums. Och sen då vidare mot ... ???
Korståget via Warkaus
Alltid i mellanåt kommer Nikonisten i håg, när man frågade Severi Suhonen efter namn. hemort och yrke. Han svarade: Nimi Severi Suhonen, kotipaikka Varkaus, ammatti sama.
När Nikonisten klev in i Varkauskyrkan blev han nog lite överraskad. I den kyrkan fanns det nog himmel och space. Den var verkligen värt ett besök.
Nära kyrkan finns också svenska skolan i Varkaus.
Korståget pausar i Olofsborg.
Alltid i mellanåt påminner Nikonisten sig själv att han är i verkligheten dubbad till förste riddare av Olofsborg av den andre medlemmen i Nyslotts Svenska klubben, Olli Österlund. Men det var länge sedan, numera besöker Nikonisten slottet/borgen som en vanlig man.
Wiki berättar:
Man började bygga Olofsborg år 1475. Borgens danskfödde grundare Erik Axelsson Tott bestämde att en mäktig fästning skulle byggas som skydd för det strategiskt viktiga Savolaxområdet. Borgen skulle avvärja ryssarnas anfall österifrån och därmed försäkra att herraväldet över Savolax förblev hos svenska kronan. Olofsborgs historia är en blandning av vapenslammer, kanonbuller och vardagssysslor inom borgens stadiga murars skydd.
Maktskiftena har satt sin prägel på Olofsborg vilket syns i borgens mångskiftande arkitektur. Idag kan borgens festsalar hyras och användas till flera slags evenemang.
Hursomhelst finns det oändligt många stories om och inom Olofsborg. Bland annat den om jungfrun som släppte in sin älskare (fienden) och samtidigt en massa fientlige typer i slottet. Hon lär ska ha blivit begravd levande i muren och från hennes tårar började sen en vacker rönn växa. Finns till och med en sång om detta. Men en liten vandring:
Det sägs att dessa är världens första vattenklosetter. Och det behöndes knappast nå kodinputkimies.
Det lilla kapellet är väldigt intimt och andligt. Där finns också landets minsta piporgel. Kolla detta alla ni som skall gifta er nästa sommar. Men glöm klackskorna.
Olofsborg beöks varje år av ca 80.000 personer. Sen drar ju operafesten ännu ca 60.000. Så Nyslott växer nog explosivt sommartider.
När Nikonisten bodde i Nyslott, noterades festligeheterna med att allt blev minst dubbelt så dyrt. Det gällde att hitta de lokala ställena, för lönen var ju densamma hela tiden.
Här blickar Tott över sin Olofsborg.
Korståget till Kerimäki.
Alltid i mellanåt tar Nikonisten omvägar på flit. Denna gång på väg till världens största träkyrka i Kerimäki en sväng via Imatra och Imatrankoski. Nå det var ju inte säsong för forsbrus, men det var effektivt att bränna några glassbollskalorier i de många trapporna. Och visst är Imatran Valtionhotelli ståtligt så det knakar.
Imatran Valtionhotelli har många berättelser i sina väggar.
Trots fattande forsbrus med skvätt var det imponerande att kolla vyerna.
Myki trappor och bra med skyddsräcken.
Ser nästan ut som i ett datorspel det här, eller varnas det för Morran?
Det var lika många trappor upp som ner, åtminstone.
Hotellet är nog sevärt, borde nog bunkra in där för en natt eller två.
Färden kosade vidare genom vackra Punkaharju mot Kerimäki.
Där står då världens största träkyrka. Voi arma dagar hur myki målfärg det går åt att måla den.
Kyrkan är nästan 50 meter lång.
Höjden är 27 meter.
Det finns plats för 5000 personer i kyrkan. Kyrkan byggdes stor för att minst hälften av församlingsmedlemmarna skall rymmas samtidigt i kyrkan. Alltså inget planeringsfel eller nå sådant.
Det finns flera av dessa kaminer. Det berättas att när de skulle värma upp kyrkan om vintern glödde rören röda. Hmmm vilken brandrisk. Senare utvidgades sakristian till en kyrka som kunde användas vintertid.
Tidigare fanns det ett kafé i stapeln, men det tycktes vara stängt nu för tillfället. Lite synd. Från tornet, som höjer sig till 42 meter, var det superb utsikt och man såg kyrkan från ett härligt perspektiv.
.... i Höjden ...
Så nästa gång du är uter och söndagskör, vik in till Kerimäki och kolla kyrkan.