Korståg till Albert´s
Alltid i mellanåt händer det att Nikonisten goes art - då kan det vara farligt. Visserligen var Nikonisten här ett varv på en kvällspromenad i fjol, men var inte inne o kikade, för dörren var låst och Albert var inte hemma.
Nå hemma var han inte nu heller, men adju tanten var vänligt och sålde biljetter.
Porten till arten.
Villan är inte så väldigt stor och inte så hemskt prålig heller.
Inne, med betald biljett, fick man uppleva konst på konst. Villaateljén hade som det brukar sig takfönster fr ljusets skull. Det var verkligen intressant att snoka omkring och inbesupa målningarnas budskap och finesser.
En Amirikabo beställde en replik av likfärden, men ville ha den med gladare motiv. Det blen en dopfärd. Men Nikonisten tycker att människorna har samma min på båda målningarna - nå styrgubben har fått ta fram sin pipa. Har väl mycket att lra ännu om konst.
Inhackat i berget utanför stugan.
En viktig detalj. Oerhört. Målningen var beställd som altartavla till Johanneskyrkan i Hövåstan. Me de tyckte inte den var tillräckligt fin och förnäm så de beställde en ny av en annan målmästare. Tack ska ni ha! Nu finns denna härliga altartavla i Trefaldighertskyrkan i Vasa. Och den är gårrmäktig. Tror inte Albert har målat så många altartavlor. Själv gillade han inte riktigt de där änglarna och överstora stjärnorna på himlen, men Nikonisten gillar 'Herdarnas tillbedjan' gårrmyki.
Verkar som om det går att göra stora verk med små paletter, det är inte storleken som gör det.
En väldigt fin utsikt från stranden, inte konstigt att Albert fick soin inspiration här.
Herrlit.
Fina målningar i rätta miljö. Missa inte denna stuga då du ändå övernattar närmare än du tror.
Korståget till Borgå
Alltid i mellanåt susar Nikonisten snabbare än snabbt förflyttande sej från väst till halvvägs till öst. Denna gång landande i Borgå. Den som man minns från Brunbergs, N****kyssar, Runeberg, oljekritorna med domkyrkbilden och mera därtill.
Je det finns myki att skåda i Borgå. Nikonisten gjorde en snabbrunda innan kvällsvarden på Johans.
Lite som bara bildbomb.
The Kyrkan, domkyrkan. Hur många har väl inte målat den i olika tekniker, inte minst med oljefärgkritorna i Chydenius folkskola.
Men fin är den ju nog - tåls nog att avbilda med alla medel.
Traskandet började över en bro. Mången olika farkost fanns att skåda.
Sen naturligtvis njutningarnas strand med allehanda serveringar.
Hemlighetsfyllda reglade dörrar.
Väl uppe på berget hittades ingen Jeppe, men nog en restaurang men underliga öppethållningstider. Der var väl soliga torsdagar mellan 14 och 14:30 jämna veckor och udda årtal. Eller något sådant. Men utsikten var grann.
Man får inte missa Runebergs grav och inte heller missa att Fredrika också är begravd här.
Lite trevliga trappor.
Väl nere på bro nummer-jag-kommer-int-i-håg fick man bevittna det stora fiskefänget.
Brovy i aftonsol.
Sen var det bara att kullerstentraska kors och tvärs så länge klackarna håller och konditionen räcker. Att skåda fanns hur myki som helst.
Förr eller senare blir man hungrig och då är det bara att ...
Om int det här är retro så ...
Övernattningsstälet var inte så fyskam.
Nere vid villan firades dsäsbo. De lyckliga hade fixat en kiva bröllopsbil. Till och med Nikonisten tyckte den var fin för att vara en mersu.
Men om man vill ha det stiligt så ...
Det fanns ingen hovmästare, men nog en trevlig Butler. I aftonsolen, innan åskskurarna, kunde man njuta av skön salongsjazz på treassen.
Så nästa gång du ska hotella i hövåstan, fundera på det här alternativet - inget att ångra.
Korsfararen.
Alltid i mellanåt, men oftast under semesterperioden drar Nikonisten i väg på korsfärd. Betyder att han svejpar landet runt, kors och tvärs. Precis som om han inte gjorde det i det vintrigare jobbet. Korsfärderna innehåller ofta stopp vid korskyrkor.
På väg neråt landet för att träffa korsfarare och tempelriddare blev det några pauser. Denna gång blev det lite smörbulla på Onnenkoski. På andra sidan rixåttan finns också kvarnkaféet, men dit hann inte Nikonisten som först till kvarn.
En bit efter Björneborg, vars kyrka inte besöktes denna gång, dyker en lillan skylt opp som visar Untamala. Dit far man oftast inte alls. Men Nikonisten hade vittring och belönades med en lillan avväg som gav en massa fina upplevelser o foton. Smidigast var det att stanna vid kyrkan, dessutom fanns där kafé med bulla o pajer.
Kyrkan var intressant - minst sagt.
Grann kyrka i sin enkelhet. Absolut värt ett besök, dessutom är hela omvägen sevärd.
Sen kördes det vidare till en hässäkkäkorsning, där man kunde fastna i rondellen. Tror bestämt att en bilist har kört där flera dagar utan att hitta ut. Tack vare centrifugalkraften hamnade Nikonisten till Nousiainens Neste på dubbeltankning. Då blev det ju naturligt att virsa in genom byn till Nousis kyrka. (första fotot Lena Sahlberg)
Grannan paikka.
Stilig hjältegrav. Nikonisten har lärt sig att hjältegravarna speglar ortens välmående och ordningsfullhet.
Som ni ser är det i slutändan nog S.t Henrik som vinner över Lalli. Är kanske Henrik vårt enda helgon?
Henrik har aldrig legat i sin egen sarkofag. Kvarlämnorna vilar sig i Åbo domkyrka.
Här finns det inte nå onödiga krusidullor. Fint.
Detta gillades speciellt myki av Nikonisten. Stilrent och symboliskt. Ta en sväng till kyrkan nästa gång du är på väg längs rixåttan, kolla Untamala och Nousiainen om du inte gjort det tidigare. Nästa evenemang blir medeltida marknad...
Helgvandring på Orisberg
Alltid i mellanåt söker sej Nikonisten inåt i landet. Ofta behöver man inte köra så värst långt för att hitta intressanta platser att fota o forska.
I slutändan av Johannehelgen kördes då till Orisberg. Läs mera om historien bakom järnbruket, jordbruket och mannen som grundade en egen 'kyrka' för byborna och arbetarna. Info finns hos Mr Google och direkt på Orisberg.fi och andra ställen.
Härligt rofyllt och vackert ställe, passar utmärkt som utflykt med kaffe, dopp och kanske en glass.
MAn kan gott starta vandringen med kaffe och dopp.
Kyrkan eller kapellet är ett verk av Engel, det märker man ju ganska snabbt. Made by an Angel.
Kloickstapeln är ett verkligt landmärke, fint beläget ute på en udde. Där lär Aino och Jean ha förlovat sig under aftonringningen. Det låter ju inte så illa.
Klockstapeln.
En Nikonist, en klockstapel och en herrgård. (foto Lena Sahlberg)
Naturen kring de tre kilometer ånga sjön är fiskrik och fridfull. Dett apar har fiskat här i så många år att de orkar inte räkna dem alla. Denna gång var det mete på agendan, mest för friska luften och lugnet.
Innre i kafeterian kan du skåda en Jean Sibeliustrampad orgel.
Kyrkans fattiggubbe var genialoskt planerad, undangämd och anti-vandalvänligt. Hit stoppar man sekinerna...
och här tar man bort dem. Lika enkelt som att tömma eturessu på en 20 pennis pajazzo.
Men ja inne i kyrkan tappar man nog snabbat andan. Liten, gemytlig, festiv och andlig.
Framme i koret kan man hitta vackra detaljer hela dagen lång.
Utsikten från läktaren är en av Nikonistfavoriterna.
Takkronan och kupolen kronar kyrkan.
Gamla anor.
Kyrkfönsterutsikt.
Kan detta vara broderat med silvertråd?
Om man, som Nikonisten, fotar takkronan från golvet upp mot kupolen bildas ett spännande mönster. Sikta mot stjärnorna.
Även i närområdet finns fina fotoobjekt. Ta dej en tur till Orisberg, nära Dei.
Mera foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Mera hyss i Etseri ...
Alltid i mellanåt blir inte Nikonisten mättad. Finns det dessutom rum på minneskortena, så kan det bära i väg på följande äventyr utan urladdning. Äventyret fortsatte i samma område, mellan solsken, regn och hagel. Just som vår sommar skall vara.
En kort runda i djurparken gav några trevliga minnebilder.
Första krabaten vi mötte var Järven Tuija. Eller så är det Tuijas kompis.
SmåBamnbina utforskade den nya världen med hoppar och skuttar.
Snöleoparden hade lite leidon. Kanske för att det inte fanns så myki snö.
Nikonisten är inte riktigt säker på vem det här är. Absolut för stor för att vara en pudel. Har ett svagt minne av av den hade något att göra med skjortor eller paitår eller kanske lågkonjunktur.
Så här på sommaren finns det myki småttingar att kolla in. Denna skall bli en ettögablinkare på MTV3 då hen blir stor.
Ingen småtting precis, men såg smått irriterad ut.
Men här kommer en småttingkulting.
Lokatten ser ju vänlig och kramgo ut.
Men skenet kan bedra.
Under tidigare besök har Nikonisten lyckats fota både öron och svanstopp på Mickel. Men nu hade vi båda nättre tur.
Kattbjörnen (Ailurus fulgens) är alltid lika snabb som klurig. Men då gällde det ju bara att fota klurigheten.
Kattbjörnen skall få närodlad bambu till buffén.
Nu har de också öppnat lantgården. Där finns mindre skygga djur. De riktigt ber om uppmärksamhet. Härligt att de kom på denna idé. Här är det jut besökarna som gör programmet och inte bara fungerar publik. Blir absolut säkert superpopulärt.
Kossorna blev bjudna på fräscht färskgräs.
Trevliga och annorlunda svinaktiga varelser. Dessa ullsvin var väldigt sällskapliga. De tyckte speciellt mycket om att gnaga på Nikonistens vandringsskor.
Ota kiinni mistä saat, skulle det heta på finska.
Två ponnyn verkade nog stortrivas och må bra i sin ganska stora hage. Också dessa kom fram för att bli klappad av publiken.
Nikonisten tycker nog att ni kunde, mellan alla andra aktiviteter, tra en sväng till Etseri. Finns nog att göra för två dagar minst. Den nya flowparken verkade också mycket popoulär. Både downstairs och upstairs, där de äldre hänge och klängde, som Kusin Vitamin i tiderna.
Cathedral
Alltid i mellanåt har Nikonisten vett mog, att bromsa in och ta en fototur. Denna gång nästan mitt i skogen intill en stamväg. Nära vatten dessutom.
Men så här på helgaftonen passar det väl bra att presentera en liten helgedom, långt borta från allting.
Redan ingången från parleringen såg intressant ut. Nikonisten observerade genast tre kors på kyrktaket.
En vänlig skylt visste berätta att huvidingången inte är denna gång denna dörr.
Mera sällan skådade färger och vilken mysig klocktorn.
Hela härligheten.
Huvudingången.
Välplogat och spadat, dock lite vårsmutsig snö. Härlig port!
Vägvy.
Faktarutan. Samma på svenska.
Måste passa på någon gång då den är öppen att besöka den invärtes. Intressant. Kommentera gärna om du har varit inne i den eller om den annars är bekant.