Känner mej riktigt fisk!
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten sej på matmässor och matmarknader. Vasas Sik- och strömmingsmarknad firar 30 år i Inrehamnen. Nikonisten har ngt svagt minne att det något år arrangerades fiskmarknad vid fiskarstranden, men minnet är nu inte något att skriva i CV:n. Det är Lions Club Vaasa Meri, som arrangerar evenamanget och säljer strömming och siksoppa vid långbordet. Om Nikonisten förstod rätt delas intäkterna sen ut till behövande familjer till jul.
Även om det sades riktigt på radio, att det är viktigt att det säljs fisk, grönsaker, närodlat hittade Nikonisten ändå Kalakukkona från Kuopio och muikkor från Puruvesi. Undrar vem som närodlar lakrits i julglada färger, kanske i Sundom? Nå Nikonisten var glad att det inte såldes dammsugspåsar.
Hantverk, stickade sockor, virkade pannlappar och dylikt välkomnar Nikonisten nog av hjärtat på dessa marknader.
Nikonisten vet att många kommer att kommentera, att det där är inte grillkorv, men tar ändå risken att publicera läckerbiten.
Fisklakrits till salu! Nikonisten har också smakat på lokaproducerad fiskchoklad, från Taiga.
Lite solsken skulle säkert ha öppnat terasserna och folk skulle ha trivts längre. En liten, men effektiv vindpust tillsammans med några droppar regn fick besökarna att värma händerna i rockfickan.
Korsholm Big Band öppnade lämpigt med en Herp Alperts klassiker. Big Band musik får ju alla att bli gladare, eller hur?
Här bjuds det på verkligen närodlat och färskt.
Matpaus!
Nikonistens andra maträtt var naturligtvis strömmingsbiffar. Härligt nystekta. Men i egna receptet ingår alltid dill???
Det var mindre säljare än tidigare år. Det berodde knappast på vädret, kanske mera på att samma veckoslut arrangerades ganska många marknader.
Nikonisten önskar lycka till med marknaden 2020 och kollar samtidigt om det finns kvar nå rökt sik i kylskåpet ...
Vasamarschen i full gång
Alltid i mellanåt är Nikonisten med på natur/evenemang/sportevenemang oftast mest då det bjuds på musikaliska njutninger.
Nu är dock Nikonisten för tionde året i rad involverad i Vasamarschen 2019. Arrangör är Vaasan kävelyklubi som har som mål att sprida ut glädjen och nyttan av att vandra i bästa sällskap och i bästa natur.
Evenemanget ordnar föreningen för 23 gången och Nikonisten har fotodokumenterat häppeningen i 10 år.
Det är verkligen inte frågan om en elitsport inte heller ett obetydligt sammanträffande. I år deltog vandrare från över 20 länder. Vaasan marssi hör till de få organisationer som IML (världsomfattande) har godkänt och dessutom enda i Finland. Knappa 300 deltog i årets evenemang, där var och en kunde välja blan de fina rutterna i Vasas omnejd. Nämnas kan att i Holland måste man begränsa deltagarantalet till 45.000 och hade ett starkt kval.
Man kunde ju tycka, att Vasa med sin natur, energi, dragningskraft, kunde locka minst 1.300 deltagare. Varför är inte våra lokala arbetsgivare och företag intresserade att medverka? Ett ypperligt tillfälle till en personaldag, där alla kan deltaga på någon av sträckorna mellan 10 km och maraton, Samtidigt bekanta sej med härliga medvandrare. Priset är skamlöst billigt. Några foton från lördagens vandring:
Starten från morgonen i härligt solsken - ser du nå bittra miner?
Riktning mot Öjberget
Rutterna är väl utmärkta
21 kilometers gänget på väg upp till Öjberget
Maratongänget, som har startat tidigare och redan rundat Stundars möter det andra gänget uppe på Markvägen, kolla vilken stämning!
Gänget närmar sej Öjbergskontrollen
Sundom pausstället bjöd på dricka och saltgurka, man skall komma i håg att vattenintaget minskar på saltet och mineralerna, så lite banan, saltgurka och uppdatering av vätskeförrådet ... och möten mellan liksinnade ...
Vid Gröna Ön var det dags för sista kontrollen och därmed stekta plättar med sylt, kaffe, annat drickbart och en härlig vy.
Vilken annan sport kan erbjuda detta?
Yrjö Saraste har vandrat länge, han traskade i dag 10 km länken. Observera att han är född 1923, så han har varit med t.o.m. i världskriget. Trots alla fina evenemang i världen, är han ändå en trogen deltagare i Vasamarschen och mottages alltid med erfordrat värdighet.
Evenemanget ordnas som sagt med helt frivilliga krafter. Till och med flaggorna är handsydda! Man efterlyser sponsorer för att trygga fortsättningen. Kunde vi inte tala om en Vaasa Energywalk?
Några extra foton kan du hitta här WEBFOTOALBUM!
Haymarket på Bockis'
Alltid i mellanåt försöker Nikonisten sälja sej på torg å marknader. Inte lyckades det på Haymarket heller. Men annars verkade det vara livlig kommers där på Bockska torget.
Vädret gynnade Haymarket häppeningen.
Det bjöds på gräshoppor i olika former, men SÅÅ hungrig var varken Nikonisten eller riksdagsledamot Anders Norrback i dag. Om det hade funnits grillkorv, skulle Nikonisten nog gjort en investering.
Riksdagsledamot Anders Norrback däremot sålde får och lamm i olika former. Nikonisten passade på att fråga om dessa lokalproducerat förespråkande tjänstemän och företagare har dykt upp i dag svarar Norrback diplomatiskt, att det inte har varit värst mycket trängsel. Alltså behöver inte investera i en kölappsmaskin. Det är ju också en kostnadsinbesparing. (Vi kunde ju påpeka att 160 bjöds in, men det skriver vi inte).
Gemytlig stämning var det nog på torget. Efter regnat var vädret närmast subtropiskt, en lokaltproducerad glass kunde också ha smakat...
Här såldes vilda växter och örter i olika former. Nikonisten känner sej tillräckligt vild utan örter, men visst är det gott med dem med i matlagningen. Vissa har också helande effekter. Finns mot både fotsvett och olycklig kärlek...
I vimlet på Bock's Old Square
Äkta nygammal Limonad. Man kan dricka många av dem och ändå vara fullt närvarande.
Ja, detta har ju en högerhänt aldrig funderat på? Men en gång tog Nikonisten på jobbet en sax som inte var gul, utan röd. Testa en sådan om du hittar en...
Världens gladaste och vänligaste fiskare, Tom Blom, sålde slut på hela lagret. En kund frågade om fisken är färsk, varpå Tom svarade glatt att den simmade ännu i gårnatt. Gårrfärsk! Tror att om Tom Blom, Raymond Vesander och Nikonisten skulle stå på samma monter skulle vi tillsamans pladdra i hjäl vem som helst på en kvart?
Den finska midsommaren kommer - är du redo?
Några till bilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Muséet du kanske har missat?
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten sevärda saker. I mellanåt på flit å i mellanåt genom att köra vilse. Denna gång var det kuuklemaps som noterade det ypperliga MC muséet i Lahtis, Suomen Moottoripyörämuseo. Den leds av mångsysslaren Riku Routo, som har sålt sin själ åt motorcyklar redan som 4 åring!
Muséet finns i Lahtis, kuukle hjälper gärna! Vackert beläget, dessutom ordnar Riku där MC träffar och konserter. Uriah Heep hade en spelning där i fjol. På kommande Alcatraz den 4 juli! Restaurangen bjuder på häftiga burgare och en inredning som gjorts med spcialtillstånd.
Självaste Giacomo Agostini är fadder åt muséet och har kunnat bidraga till ett stöd till verksamheten på en kvarts miljon evrå.
Kolla fotot:
Under turen, notera att det gula muséikortet funka här, fick man se både klassiker och rariteter, lets go:
Harlay Davidsson och stjärnbanéret hade naturligtvis fått ganska mycket utrymme
Riku Routo bredvid utställningens verkliga raritet. En HD Ricu'O 1200 från 1935. Alltså HD gav tillstånd att ett tjugotal HD fick tillverkas i Japan, alltså en japansk HD !!! MC:n har en fantastisk historia, som måste höras live.
Vad vore en MC utställning utan klassiska Indian MC?
Matti Nykänens 'Paappa' har en egen plats i utställningen.
Från legend till legend. Muséet utvidgar som bäst med 264 m2. Denna del av utställningen kommer att heta 'The Spirit of Jarno'. De som tillräckligt gamla eller tillsäckligt galna i MC, vet vad det betyder.
Ävenså lite klassiker, Hondas CB 750 serie. Nikonisten körde faktiskt en dylik CB 750 C (den röda) i tiderna, inhandlad av Duell -bröderna Steffa å Tom.
Det finns också tillhörande rekvisita att beundra - hade du denna vinyl?
Service på gång.
Naturligtvis någon äkta britt finns att beundra.
Muséet har varit i gång i åtta år och utställningen byts ut årligen. Nikonisten rekommenderar ett besök och två burgare - eller tvärtom!
Ernesto Guevara, son till Che Guevara, har också besäkt muséet, han brinner för gamla motorcyklar, ordnar också häppenings. Du kan kolla på juugtuub.
America Chopper - gänget har också besökt muséet!
Du kan hitta mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Brändökarnevalen i sommarvärme - äntligen!
Alltid i mellanåt, oftast i regn, slask, storm eller snöyra, firas Brändökarnevalen på Brändö (Brånx) torg. Men i år var det verkligen en fest i varmaste sommarväder. Det märkte man på publiken. Mycket mera folk än tidigare, myckat gladare miner och bäst av allt - många nya ansikten. Det noterar Nikonisten som fotodokumenterade stadsdelsevenemanget.
Palosaaren asukasyhdistys, Vaasan Setlementti och Palosaaren Urheiluseura (PUS) stod för arrangemanget.
Bilderna får berätta mera:
Traditionsenligt öppnades karnevalen av borgmästare Heimo Hokkanen. Han läste högtidligt upp självständighetsförklaringen.
Världens tre monopoler: Brändö - London - Paris!
Dragsnäsbäcks FBK lärde eldsläckning, det var åter mycket populärt, på bilden verkligen uppåt väggarna!
Ponnyridningen är också alltid lika populär - kön var åtminstone fem glassportioner lång.
En verklig folkfest efter den kalla våren
Ingen sommarkarneval utan glass!
Teatern den Sjungande Groden underhöll modernt interaktivt
Mitt i prick!
Palosaaren Pisarat sjöng Brändö nationalsång
Korsholm Big Band underhöll svängigt torgpubliken
Glasskön var lång som 7 fatiår!
Lilliputti tuffade non-stop kring de fina Brändöområdena
Det var trängsel som på storstäders järnvägsstationer
Teatern den Sjungande Grodan underhöll på finska och svenska och böt språk så man inte märkte före versen var nästan slut
Man måste ju se till att kroppen får rätt föda.
Härligt att se, att Havsvinden fick vara i mittpunkten. Den invigdes ju av självaste Danny Kaye den 10 juni 1979 så det var ju 40 års jubiléum samtidigt (Merituuli - Havsvinden, Eero Hiironen, 1938 - )
Efter Botnia Boys underhöll ännu Lasse Luomalas Own Style Band.
Det är härligt att uppleva att invånarna och de olika föreningarna sammanstrålar till en egen sommarfest.
Några till foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Flyg och far! Fly In 2019
Alltid i mellanåt, eller nästan varje år, testar Nikonisten vingarna på Nummijärvi Fly In. Det är flygklubben Air Pilot r.y. som har ordnat familje- och flygevenemanget sedan 2002. Undantag för ett år då isen inte var tillräckligt stark.
Vädret spelar en stor roll. Nikonisten har fotat där i blåst, snöstorm, solgit vårväder. I år var vinden så svinkall att inte ens alla Kokkolaadjektiver i rad kunde beskriva. Det märktes nog i besökarantalet en aning.
I år var det extra festligt då Finlands Flygförbund firar jämna 100 år i luften.
Men besökarna brukar vara ganska trogna
Det var halt på isen trots sandningen, stor risk att man flyger på baken.
Trots den hårda vinden fick man följa med verkligt skickliga flyguppvisningar.
Welcome to Finland students from Spain, Italy, Germany and China - enjoy the Finnish winter. Nummijärvi Fly In goes international!
En del utbyteselever testade för första gången i livet vinterbad.
Lentävä Porsas' bastucessna är alltid välbesökt.
Dags för mellanmål!
Alla på sitt sätt!
Gissa om det var populärt att köra snöskoter.
Det såg ganska häftigt ut när gyrokoptern lyfte.
Det var ganska tät ruljans vid landningabanan, olika farkoster lyfte och de flesta också landade.
Johanna Peltoniemi är Air Pilots verkliga eldsjäl och puuhanainen. Hon har varit aktiv i flera år och har själv också flygcertifikat. Här står hon framför klubbens nyförvärv, en ultralätt Ikaros. Johanna är också elinkeinoasiamies i Kaskö och är med i många evenemang. Senast träffade jag henne på strömmingsmarknaden i Kaskö.
Det är just eldsjälar landet behöver. Ett trevligt evenemang, det lär nog skall bli ett besök i nästa år också.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET! (more pics!)
Vid spåret - BotniaVasan
Alltid i mellanåt känner sej Nikonisten riktigt sportig. Tror det var tionde eller elfte gången BotniaVasan för mej. Dessutom i alla lvädervärdiga väder. Myki snö, minus 31 grader, plusgrader, blåst, storm, snöpyrå, ösregn, nästan utan snö och sen helt vaanli vädre.
I år steg vattnet på isen bl.a. i Komossa (där det brukar vankas kaffe, bulla o grillkorv), så rutten ändrades på lördag. Femtiotvåkilometristarne fick skida två gånger tjugofem, via Kalapää (där det i år inte fanns grillkorv!). Men till samma pris. Dessutom fick de två kilometrar kassarabatt.
Starten är ju alltid lika spännande med flere hundra skidlöpare i spåren.
Bra arrangerat allt tyktes skidlöpa
Tydliga skyltningar så ingen kunde missa dem
Lyckan är en paffmugg med blåbärssaft vid Kalapää träsk
Servicen vid Kalapää fungerade perfekt, varje gång
Heja heja heja ... 
Anni Kainulainen vann damklassen medan Heikki Korpela vann herrklassen. Tyvärr lockade vädret inte så mycket folk, det brukar ju vara som familjefest vissa gånger. Dessutom mindre med hejarklackar längs spåret då många 'stationer' lämnade bort.
Men bra arrangerat och trevlig stämning - och Nikonisten fick sin grillkorv vid Norrvalla.
Några foton kan du hitta i BotniaVasas WEBFOTOALBUM!
Skivmässan - en skattkammare
Alltid i mellanåt ångrar Nikonisten, att han sålde både vinylskivorna och skivspelaren i tiderna. Bland annat en nästan komplett samling av James Browns skivor, däribland dubbel LP:n Hell. Snyft. Känslan dyker upp varje gång det blir ett besök på den årliga skivmässan.
Skivmässan ordnades i år för 16 gången. Tidigare har den ordnats i Olympiahuset, men nu på Brändö i Campus Aleres fina utrymmen. Härligt att rektor Tauno Kekäle var med på trådarna - så skall det låta! Trots det större utrymmet var det trängsel på mässan.
Inträdesavgiften på 3 evrå går oavkortat till ungdomsidrotten, som alla tidigare år. Arrangören Kimmo Köykkä berättar att han har stor hjälp av ungdomarna med att bära bord och hjälpa till med arrangemangen. Så vill han ha det.
Pengar och skivskatter bytte flitigt ägare. Knappa 30 försäljare på plats med ett hundratal meter skivor, mera skulle inte ha rymts, trots det stora utrymmet.
Kimmo Köykkä (t.v.) besluter varje år att nu var det sista gången. Men ... Kimmo samlar också själv, men är mycket selektiv i sina köp, inte heller är han färdig att betala hundratals euro för en skiva. Men det finns sådana som är redo att betala för sina skatter. Nikonisten vågade inte fråga Jan Richardsson (t.h.) vad hans kompletta Rolling Stones samling är värd. Nikonisten vill minnas att Janne är en av tre som äger en sådan samling över huvudtaget.
Skivmässan är en verklig skattkammare för många samlare. Alere visade sig vara en mycket lyckad plats för skivmässan. Det fanns så stort intresse bland säljarna, att alla inte ens rymdes med. Bland annat såldes i år inte alls skivspelare. Nikonisten undrar nog om inte Kimmo ordnar mässan år 2020?
Peter Ehrström är en bekant syn på skivmässorna. Han både säljer och köper vinyler. På frågan hur det ligger till med den kommersiella balansen, svarar Peter att det är ganska jämnt för tillfället - med ett leende.
Några till foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Lill-Jumbo på spåren
Alltid i mellanåt känner sej Nikonisten att han är på spåre!
Det fick han vara i lördags. Det blev en nostalgisk tur från Vasa till Laihela och tillbaka med Lill-Jumbon, ångloket.
Haapamäki museoveturiyhdistys har också tidigare hälsat vasaborna välkomna på tur med bl.a. klassiska lättähattu. I dag var det Lill-Jumbo som fick spela huvudrollen - ja och naturligtvis självaste julbocken som följde med på resan.
Det var visst 2008 som Nikonisten tjuvåkte till Vasklot...
Lill-Jumbo väger 78 ton, och som bränsle duger bara fina inhemska björkklabbar. 
Start och ändstation
Lill-Jumbo bär numret 1136
Det var många som ville ha en selfie med Lill-Jumbo
Nödbromsen med noggranna anvisningar
Vid Laihela stationen var det dags att flytta lokomotivet, det var många intresserade ögonpar som fäljde med.
Lill-Jumbos mekanik...
Alltsomallt en lyckad tillställning, resenärerna var nöjda och glada och själva julbocken delade ut godis åt alla
Soligt på Julöppningen
Alltid i mellanåt, oftast nära jul, brukar Nikonisten fotodokumentera julöppningen på Vasa torg. Har inte räknat hur många gånger, men aldrig har det varit så soligt å grannt. Har nog stått där i regn, snö, rusk, storm, blåst...
VisitVasa hade plockat i hop ett digert 6 timmars program som var verkligen Julöppnig.
Vädret lockade både köpare och säljare. På fotot Nina Nabb.
Stadsfullmäktigeordföranden Joakim Strand höll hälsningstalet som vanligt på tre språk.
Konferencieren Heikki Kallio (vikarierade den förkylde Jukka Nieminen) intervjuade Julbocken. Renarna hade Julbocken parkerat i torgparkeringen, eftersom det var gratis julöppningen till ära.
Pertti Ahonen ledde det unga bigbandet Pauhuu från Kuula institutet
Stjärngossetraditionen lever och mår bra, gossarna från Onkilahden koulu har i många år uppträtt på julöppningen
Vasas lokala svar på Manhattan Transfer, Johan & Juristerna bjöd på verkligen häftiga a cappella -låtar.
Eleverna från TaiKon hade fixat ett både fartfyllt och roligt dansnummer.
Det bjöds på mera dansnummer, detta skulle NIkonisten inte våga sig på.
Ingen häppening utan ponnyridning, kör var jämnlång hela dagen - många glada ryttare!
Huvudartisten Pepe Willberg delade ut autografer och hamnade med på otaliga selfies. Här med Helinä Joensuu och Päivikki Saukko.
Pepe Willberg framförde julsånger från skolsångboken, alltså verkliga klassiker. Psalmen "Giv mig ej glans ej guld ej prakt" sjöng han på svenska. I finalen sjöng han Adams "O Helga Natt". Nikonisten gårrgillade, Pepes röst har bara blivit bättre med åren. Han ackompanjerades av piano, violin och cello. Mäktigt!
Evenemanget avslutades som vanligt med ett stort fyrverkeri, som drog torget fullt. Ett trevligt evenemang som lockar många vasabor till torget i alla väder.
Mera foton finns, var annars än i WEBFOTOALBUMET!