Aalejs jultorg i Vasa
Alltid i mellanåt nalkas juletider. Det ser man enkelt på kontoutraget. Vasa jultorg hade i år en helt annan skepnad än tidigare julöppningar. Klart he me dehär pandmin hängande efter oss alla.
Men arrangörerna jobbade kreativt och fick framkallat en annorlunda julöppning. Många säljare var på plats och en stor karusell.
Inget ordentligt torg utan meterlakrits - magen gillar, men inte klimatet
Jasså, Ålandssmaker till salu, men hittade inga pannkakor, så vandringen fortsatte sökande efter grillkorv
I år satsade Visitivasa på en stor karusell mitt på torget. 5 för de stora å 10 för de små... Menar nu inte biljetten, utan antal varv i karusellen.
Både traditionella och mera moderna tomtar fanns till salu.
En dylik köpte Jonna i fjol. Den var fin. Men barrade av sej redan under midsommarhelgen
En sak som vi saknade var de röda YA kåppina. De gav en härlig stämning åt hela jultorget.
Den annars superpladdraren Alex satte sej tveksamt i karusellen med mamma Jonna. Han har nog aldrig varit så tyst så många minuter i sträck. Fundeerar om han andades över huvudtaget. Nå en viftning till moffa gick att fixa, fast det var ganska trögt.
En perfekt dag att sälja varma skinnhandskar och kommersen tycktes nog vara livlig. Tror det såldes mera handskar än plånböcker.
Allehanda pynt fanns till salu och en hel del Stundarsmunkar.
Efter jultorget blev det en runda i köpcentret Revell. Här skulle det spelas serenader med splitternya Fendern. Medan vi diskuterade julen med Jonna, hann Alex naturligtvis hitta nödstoppsknappen för rulltrapporna. Gissa om han tryckte på den!!! Rulltrapporna går inte att starta om igen utan att vakten kommer med en nyckel. Under tiden moffa kollade var närmaste vakt kunde vara, hade Alex hunnit in i Finlayson butiken och funderade på hur man startar en skumsläckare (som fanns på golvet i affären). Vi hade gudomlig tur. Han hittade inte utlösaren på skumsläckaren innan vi hann dit! Också tur att det inte stod en massa mommona i rulltrapporna, som stannades.
Nu började alla vara både trötta och hungriga. Så vi körde till moffas på Brändö och avnjöt härliga ribs från Solf Gästgivargård.
Sen var det nog dags för samtliga i gänget att lugna ner sej å ta en tupplur.
Moffa ska sitta barnvakt ett par timmar på söndagskvällen. Undrar om det finns tillräckligt med böcker och morötter och blodtryck.
Lyckad ELive Jazz Happening
Alltid i mellanåt bilar Nikonisten till födelsestaden Kokkola för att uppleva härlig musik. Klart det var frågan om ELive Jazz Happeniing 2020. Fick sin början vid våffelcaféet nära stadskyrkan.
Nu är det ju andra tider och andra regler som gäller men eldsjälarna bakom evenemanget Eevalotta Matikainen och Martin Söderbacka tyckte att något måste göras.
Evenemanget startade på fredag i Snellmansalen med Jukka Perko, Joonas Haavisto, Ville Pynssi, Mikko Pellinen förstärkta med Mellersta Österbottens Kammarorkester. Tyvärr hann inte Nikonisten till den konserten.
Men lördag och söndag var det Nikonistens tur. Lördagnes konserter gick av stapeln likaså i en pandemiregelrätt Snellmansal. Man kunde ha dansat tango mellan stolarna. Alla fick vid incheckningen ansiktsmask.
Eftersom begränsningar gäller, fixade ELivestream, att man kunde njuta av konserterna på hemmasoffan - och det gjorde många. Konserterna kommer att finnas kvar i en vecka, så om du missade på elivestream.fi.
Lördagen inleddes med Joonatan Rautio Trio, bestående av Joonatan Rautio, tenorsax, Ville Herrala, bas och Joonas Riippa på trummor.
Joonatan Rautio har ju tidigare också uppträtt men Söderbacka-Matikainen Duo. Finns också på skiva.
Ville Herrala fick kontrabasa i två olika trior på lördag.
Tuomo Prättälä Trio: Tuomo Prättälä, piano, Ville Herrala, bas, Jaska Lukkarinen på trummor.
Trion bjöd på en omväxlande meny med bl.a. en fin tolkning av Cole Porters 'I've Got You Under My Skin'. Verkligt mångsidig är ju nog Tuomo.
Söndagskonserten ordnades på Espresso House i Chydenia köpcentret. Ypperlig plats. Det blev liksom dags för avslutningskonserten och den bjöd Charlotta Curves & Söderbacka-Matikainen Duo på, med en härlig dukning av jazz, gospel och blues.
Martin Söderbacka hälsade alla varmt välkomna till avslutningen.
Charlotta Curves visade sina talanger och mångsidighet.
Nu är det ju bara så, att vi har en massa entusiastiska och duktiga musiker också lokalt. Eevalotta och Martin har jobbat mycket med sin serie Musik mitt i vardagen - också för att sänka tröskeln för publiken. Lite som om folk skulle vara lite 'jazzrädda' - kanske lite som Povel Ramel sjöng i tiderna. Tyvärr bromsar ju pandemin konserter och uppträdanden, men den kan ju inte stanna upp hela världen, det blir nya tider och nya idéer.
En verkligt Dynamic Trio!
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
På markna.
Alltid i mellanåt tar Nikonisten till häst å kärra ock beger sig till recidensstadens marknad för att inhandla förnödenheter.
Nå he fanns ju int nån vossikka nära så Nikonisten tog en nutida till hjälp. 'Hästen' va myki magrare än 'kusken', men va grön å grann. Bara en app å klick på sök, så hittar du närmast lektrissparkbräädå. Nikonisten hitta en nära sej. Sen hjälme på hövå (måst skydd båda hjärncellan, höger å vänster) och lite 'accept' på mobilen å skramlandes i väg från Brånx mot stortorge. Lite vinglåt i början, men då farten va åpp i 25 km/h sluta löständren ti skrammel, våga int andas före Brändöbroe.
Väl fram vi torge beslöt Nikonisten, att om di int har nå annat ti bjud på än dammsugarpåsåna å muikkåna så vaal he korvgörans gourmet.
He fanns grillkorve, men di flesta va blejk som Nikonistens smalabeina vi missåmare.
På Kokkolatorge kosta grillkorvan i tiderna "ein mark styck å för trii mark får du två"!
Vädre va bästa tänkbara. Säljarna va utplacera, av nån anledning, kring kanterna så mitt på torget sko man ha kona spela fotboll.
De yngre fick göra akrobattrix i hoppanstalten. Pappan ropade till dottern att hon sko göra en volt. "Tuu itte tekemään..." svaret fick anstaltskötaren att fnissa till och pappan gav inte mera råd åt dottern.
Lingon, tranbär äppel och svampar hade bra åtgång.
Som Kokkolahandelsmannen sa: "ja föstaar int ho naan iiss vara fati, tå man kan handel"
Nikonistens kaveri Kimmo var och torghandlade. Här handlas värmesulor. Troligtvis till gummistövlarna för kommande höstfotosessioner, gissar jag.
Säkert en av de bästa svampställena för nybörjare.
Va skulle Finland vara utan pipona?
Herrli steika muikkåna.
Äkta inhemska! Håller garanterat alla vampyrer (gäller inte svärmödrar) borta från hemmet!
Inte långt kvar till påsk, så det gäller att handla hybridkvasten i god tid!
Äppel päppel - grann färgåna.
Måste vara rena rama paradiset för alla dammtussar! Fanns ingen dammsugepåssäljare på marknaden i år. Det var också gliist mellan majvipporna! Finns he nå'n ännu vid liv, som minns de där marknadsbollarna i färggrannt silverpapper fästade med en gummiband och de där färggranna vindfirråna?
Fina Firren!
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på fiskmarknad. I år avbokade kåvid den fina marknaden i Kaskö, tyvärr. Skulle gärna ha munhuggits med Raymond Wesander och Tom Blom. Men i Vasa ordnade Lions Vaasa Meri den traditionella sik och strömmingmarknaden vid inre hamnen.
Vadå ordnade massevenemang!!!??? Nikonisten förstår bra allt om kåvid o restriktioner, men det hjälper inte att vi gräver ner oss bakom Stormossen. Evenemang kan ordnas - på rätt sätt. Utesådana ännu smidigare. Vi behöver träffas LIVE!!!
Det finns ju 'bondförnuft'. Den beskattas ju inte ännu?
Kommer i håg i barndomen för 100 år sedan. Om mamma fick reda på att någon i Savela barnträdgård hade mässlingen eller påssjukan, så resulterade det i en besök - me kaffe å dopp. Blev jusåm smittad automatiskt (å alla andra kaverina med).
Nu gäller det att agera tvärtemot, som k-ngen mot strömmet! Bihöövs int nå raketteologi!
Tillbaka till inre hamnen. Efter jobbet var det inte så mycket kunder kvar, men Nikonisten beslöt att ta en titt, eftersom en del vädervetare lovade till lördagen regn, slask, snöyra, ekonomin rasar, hård vind å ynkliga 12 grader... (vann laa ja kåljare?)
Det var ingen rusning precis så sent på dagen. Men 'bäter na liiti handel än int täss' sa en handlare norrifrån. Det såldes fisk i olika former.
Härligt att se att kommersen var i gång. Nikonisten kan inte låta bli att berätta en sann historia från Kokkola. En finfru tittade å kände på Öja-Åkes fiskar. "Hur gamla är de här fiskarna" frågade den fina hesadamen. Åke svarade: "dömte stöörr e noo älder!"
Den andra fiskstoryn täcks inte Nikonisten publicera här - men he va ännu herrliare!
Fisk i olika former hälsosamt! Nu har ju EU beviljat tillstånd att vi fortsättningsvis kan äta rökt sik eller abborre, utan att hamna i häktet.
Dessutom är det ju helt tillåtet att röka i hjäl lungorna?
Undrar vad de beslutade om gravad sik?
Om nu inte direkt en fiskrätt, men höstens bär fixar väl efterrätten själv?
Äter man myki surströmming kan man kompensera hälsotallriken med saltlakrits?
Åjjnejnej - som moffa måste man ju absolut känna till om di e Teletubbies, Pokemon eller Gogos (ok har du inte nå bättre att komma med är du out! Prakkåt!
Pippi, Emil, Tjorven å Mumin kan moffa klara av - ännu. Men nu e he värre me att känn igen , vågar inte ens tänka på Fred Flinta eller familjen Jetson. - Mumin gav lite respons vid testet, fnuusmumiken fick tydligen en poäng, när spaghettin erövrade matbordet.
Att ha fått bo i siklöjans lovade land i tiderna har det lämnat kvar en evig längtan efter både rantakalakeittå och smörstekta siklöjor. Inget illa menat, men skulle nog helt klart föredra lokalströmming. Lyfter på sommarhatten för de tappra långväga säljarna.
Heikki Kallio (th) har varit på marknaden så länge Nikonisten minns - och alltid lika glad och framåtsträvande. Han och hans 'kolleger' i klubben lovar att alla intäkter går till välgörande ändamål!
Kommersen kunde ha varit livligare, men alla hoppas på lönsamt lördagsväder.
Nikonisten är gårrglad över att det börjar hända saker igen. Hemskt att dvala i en provrör och vänta på att allt crashar eller vaal bäter.
Om man itär eller tänker njuta av lokalt odlad gravad sik, med färsk dill, på en mörk lokalt bakad skärgårdslimpa kan man öka njutningen i skenet av septembersolens sista strålar. Å sen kan man fixa lottoraden!
Veneziaden i Kokkola 2020
Alltid i mellanåt söker sej Nikonisten ti röötre siin. I Kokkola har man firat Veneziad i nästan 100 år. Förr var det mest frågan om umgänge och färggranna lyktor och facklor längs stränderna, inte så myki raketer å smällare. Sen smög sej Veneziadfirandet in till staden och torget ...
Nikonisten kommer bra i håg många Veneziader från villan på Bågastholmen i Öja. Det var båtfärd från Mjosund som gällde. Mest minns jag facklorna som placerades grannt längs med stranden. Minns också hur pappa tillverkade dem. Samlade Pauligs Huomio kaffeburkar, som spikades på en käpp, lite sand på botten och sen trassel. Allting fick en ordentlig dos av brännolja/lampolja eller vad det nu var. En del brann ännu på morgonen. Alla kan gissa hur man såg ut följande dag då de samlades in i förvar till nästa år. Sotigt värre.
Men till årets firande, som var på många sätt aalejs pga pandemin. Inget program på torget. Men som så många år tidigare blev det ändå en sundsrodd. Stadens lag utmanade gymnasielaget och KP edu. Det gällde att snabbt runda Eskoholmarna och fixa ett lyckat byte och tillbaka igen. 
Lalle Broberg agerade konferencier och sände i väg första lagen. Till vänster 'Vanha Kalle' Alf Mylläri.
Gymnasielaget tog genast ledning, då de andra lagen trasslade in sej med årårna.
Stadslaget byter både kapten och styrman
Segern gick i år till Gymnasielaget, staden fick silvermedalj, ofta brukar de vinna. Mycket publik längs sundet. I år fanns det så mycket vatten i sundet att man inte behövde ta med eget vatten för rodden.
Efter rodden blev det att avnjuta en våffla på våffelcaféet och samtidigt njuta av härliga jazztoner.
Mika Mylläri gästade serien 'musik mitt i vardagen'. Det bjöds på fina tolkningar av Chet Baker.
Mika Mylläri, Eevalotta Matikainen och Martin Söderbacka, garanterat njutbart
I finalen trädde Alf Mylläri upp och scattade med publiken, det uppskattades.
Marshaller fanns utplacerade längs sundet från torget till idrottsgården.
Sen bjöds det på vatten - ljus - musik. Mycket folk hade samlats på och kring puurokari. Mäktig show, som inte kommer till rätta här, eftersom Nikonisten fotade föreställningen kl 20. Det bjuds på show också kl 21 och 22 flera dgar i sträck. Fantastiskt fint å mykä bäter än raketer å sprakanstickåna. Kolla också videosnuttarna i fotoalbumet!!!
Härlig show och välplanerad.
Men klart att he sko smällas lite på torget. Också i år hamnade en person i plurret i sundet, men tack vare snabb insats av räddningsverket slutade allting gott.
Du hittar foton och några videosnuttar i WEBFOTOALBUMET! .
Nikonisten tog också några stadsfoton under vistelsen och kollade både K H Renlunds muséets 400 års utställning samt fotoutställningen på Kallentori. Så om vill, kan du kolla dem i KOKKOLA 400 GAMLAKARLEBY albumet.
Ti striim, lyyss å skåda
Alltid i mellanåt frågar Facebook vad Nikonisten gör eller tänker. I sanningens namn måste Nikonisten medge att det inte är så klart i denna ända av internet heller.
Mytsi vaalt aalejs med coronan å i synnerhet artisternas och Nikonisternas bokningskalendrar tömdes. Men kreativa artister började streama konserter. Mycket jobb för att hålla kontakten till publiken. Egentligen är streaming inte något nytt, men pandemin höjde den nog till en ny dimension.
Musikfestpelen Korsholm kan inte ta in en stor publik till konserterna, men många fina konserter kan man uppleva via internet. Dessutom för assit! Klart att det är Mellersta Österbottens Kammarorkester, som står för öppningskonserten. Till vissa konserter har publik tillträde. Emilia Hoving leder Vasa stadsorkester på avslutningskonserten. Kolla alla konserter HÄR!
Många artister streamar sina konserter, bland andra Söderbacka - Matikainen Duo, från Kokkola. Det är just för dej som gillar jazziga låtar på gitarr och kontrabas. Duon har också bjudit in gästartister, bland andra Joonatan Rautio och Charlotta Kerbs. Deras konsertprogram hittar du HÄR!
Nikonisten upplevde ett par konserter med duon. Det kan man göra från sin balkong i en bekväm stol i härligt sommarväder. Går att piffa upp med ett glas kallt, porlande och feedibitaala. Rekommenderar att man använder t.ex. blodtand/blåtand hörlurar.
Du kan också, utan att streama, fylla eventuella kulturella luckor genom att beställa boken "Äventyret i Karleby" från Luckan för halvassit. En fin bok utgiven till 'hövåstans' 400 års jubiléum. Den läste Nikonisten två gånger, åtminstone. Köpte 3 ex bara för att kolla att både text å bild e sama.
Pandemin har ändrat många saker och många av dem kommer att finnas kvar 'after covid19', som just streaming av konserter.
Men att bänka sej i en konsertsal inför en lajvkonsert tar nog ändå alltid första pris.
Hinderlopp i Vasasolsken
Alltid i mellanåt, men inte så ofta, fotar Nikonisten sportevenemang. I synnerhet då dottern Jonna ber snällt. Wasa Fast Lane OCR arrangerades för första gången. Alla andra större OCR evenemang har blivit inhiberade pga pandemin.
Andreas Närvä fixade tillsammans med Therese Hatt på två veckor allt som behövs för ett hinderlopp. Andreas är också grundare av Team OCR Drivkraft. Starten och målgången var på Sandö. Efter de första hindren var det dags att springa till Academill och naturligtvis 11 våningar upp å ner tillbaka. Efter det en runda kring motionsbanan på Vasklot för att sedan springa tillbaka till Sandön för att möte de tuffaste hindren. Helt galet, tycker Nikonisten, men deltagarna såg ut att njuta?
Det startades i 5 heat så att det skulle vara tillräckligt glest mellan deltagarna
Starten gick för ett heat, som hade många medlemmar från Team OCR Drivkraft, i detta lopp deltog inte Andreas Närvä, för han agerade funktionär.
Ser inte lätt ut det här och vill absolut inte ens testa
Jarno Pellinen vid en av de sista hindren
Här är den absolut mest aktiva hejarklacken: Heja mamma, heja mamma, heja mamma!!!
Jonna Hagström har just klarat av vattenhindret. Gick ut på att simma från bryggan till flotten och sen till stranden. Jonna gillar mera att simma utan skor.
Det såg ganska jobbigt ut att krypa under dessa hinder, en och annan trasslade in sej ganska ordentligt
Vasavädret var ju perfekt, åtminstone för oss i publiken. Gissar nog att Wasa Fast Lane OCR ordnas i nästa år på nytt oberoende om de stora tävlingarna genomförs. Nikonisten kan bara konstatera: göulå anstallt!
Några till foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Tillägg: (red. anm)
Nå om nu Nikonisten va å fota OCR å tyckte he va göulåt, så fick Nikonistmoffa sin egen OCR senare på dagen. Jonnas son Alex kom å hälsade på å efter att vi ätit (jag betydligt mera än Alex) och läst boken Djurungar 17 gånger och tryckt lika många gånger på nos, päls å vrålat som lejon blev det dags för lekparken.
Skorna å lippis på och jag tryckte på hissknappen. Samtidigt noterade jag att jag hade glömt ta solbrillåna från tamburbiirånge. När jag hade hämtat dem såg jag att hissdörren stängdes!!! Trycke febrilt på hissknappen... men för sent.
Så snabbt som blixten tog jag de 84 trappstegen dividerat med 4. När jag kom till ettan såg jag att hissdörren stängdes!
Alex tog en tur till sjätte våningen - bara 84 trappor, men uppför denna gång.
Efter en massa knapptryckningar hittade vi varandra till slut i en våning. Hissdörren öppnades och en glad Alex ropade 'moffa!' och skrattade så det skorrade.
Väl ute orkade moffa inte ens blåsa ut de färdigtblommade maskrosorna utan måste måste lära Alex att man kan skaka av dem lika effektivt.
Datum för nästa moffaOCR är inte fastslaget.
Många besökare på skivmässan
Alltid i mellanåt besöker Nikonisten skivmässan i Vasa. För 17 år sedan ordnade Vasabon Kimmo Köykkä skivmässan för första gången. Då hölls mässan i Olympiakvarteret. Nu ordnas mässan i Alere på Brändö, mittemot 'teku'.
Det var ganska knappt om parkeringsplatser, bilar fyllde Wolffskavägen. Det var också ganska trångt inomhus. Redan vid 10 tiden började ivriga köpare fylla korridorerna. Skivor såldes på löpande band, men också en massa musikrelaterade prylar fanns till salu.
Kommersen var livlig också vid caféet. Där bänkade sej också skivköparna för att diskutera och visa upp sina fynd.
Mässan höll öppet mellan kl 10 och kl 15.
Många besökare på årets skivmässa
Kimmo Köykkä arrangerade första skivmässan för 17 år sedan. Varje år 'fyndar' han själv på mässan
Janne Smeds säljer skivor på löpande band
Jan Richardsson har Nikonisten hittat på alla skivmässor. Janne har för övrigt en helt komplett samling av Rolling Stones skivor. Det är inte många i världen som har det.
Härligt att det ordnas skivmässan. Det har aldrig varit nå problem att hitta säljare, Tvärtom skulle det finnas mera säljare, men utrymmet begränsar.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Bland tomtar och troll på Stundars julmarknad
Alltid i mellanåt, alltså nästan varje år, söker sej Nikonisten till Stundars julmarknad. Bland alla fina julkonserter hittar julmarknaden en perfekt plats. Julpyntar ju själv bara med trenne saker.
I år var vädret helt perfekt, lite nysnö och sisådär noll grader. Inget rapa att halka i! I år fick Nikonisten äntligen en well done grillkorv.
Helsingbykören underhöll med julsånger.
Här kommer ett fotokollage från julmarknaden.
Fredrik Furu på Dillmakaronifesten
Alltid i mellanåt fixas tillräckligt krejsiga och lyckade evenemang i Vasa. Det, om något, bevisar väl Vasabornas gediga vilja att få något till stånd. Egentligen var Nikonisten på väg att knäppa några foton av kaverin Fredrik Furu. Har ju fotat Feki genom alla dessa 10 år.
På torget i Vasa fanns mycket annat att fotodokumentera.
"I Vasainitiativet krävdes att alla Vasagator i hela världen ändras så att de motsvarar det äkta Vasa. Tack vare er samlade Vasainitiativet över 2000 underskrifter på en vecka! ???? Kanske världen nu blir en mera Vasalik plats och det vill vi fira med den unika Dillmakaronifesten!"
Hippi Hovi diskuterar med hjärnorna och hjärtorna bakom Vasainitiativet på salutorget i Vasa.
Dillmakaronerna syntes smaka väl i alla åldrar
Joakim Strand, stadsfullmäktigeordförande och riksdagskledamot, höll festtalet
Fredrik Furu och Ben Bergman underhöll efter Jockes tal. På torgscenen uppträdde också legendariska Vasaduon Setä Tamu ja Kuningas Pähkinä samt de unga Vasamusikerna Sebastian Da Costa och Zaida Viveka.
Feki berättade att många låtar och många låtar föddes i Vasa. Många gator, många caféer födde texter och musik. Dit vill han tillbaka - att skriva texter och sen tonsätta. Blir säkert gårrbra!
Sälkastning - kanske i nästa olympiad?
Helena och Mats Sabel såg till att det fanns tillräckligt med både glögg, russin och mandel, kön var ganska lång.
Ann-Mari och Juha Häkkinen njöt av Dillmakaroner, Vasas nationalrätt. Både tyckte att det var häftigt att evenemanget ordnades och gillade också att solen medverkade.
Några till foton finns i WEBFOTOALBUMET!