BotniaVasan på 131,2 km!
Nedräkningen klar startskottet riktades detta år österut - with love. Sportarens liv e inte så enkelt. Väckning kl 6, så man hinner fixa håret och äta gröten och packa väskan med allt som man inte behövde. Dags för BotniaVasan 2023! Efter all inflationsväder visade tempen på några minusgrader. Trots alla spåpersoner sken solen precis hela dagen. Nordanvinden var skitkall, men solen värmde. Förstår bra det där med att klä sej i lager. Tror jag skulle ha klarat mej fast jag skulle ha tagit bort lager 4 och 5, måste testa 2024. Över 400 anmälda till detta evenemang. BotniaVasan är inte bara en tävling, det är ett sätt att umgås och ha trevligt. Kollade några rastplatser och det var myckt folk som hejade på skidåkarna.
Kommer inte i håg hur många gångar Nikonisten har deltagit, men fingrarna räcker inte till. Vid Komossa skola med restaurangrättigheter och första tidskollen är man alltid punktliga. År 2022 kom ettan in exakt 1:24 efter starten, men då var det skitföre. Ettan kom i år 1:14 efter starten. Grillmästaren hade räknat ut att Nikonisten dyker säkert upp 1:04 efter starten och hade då redan färdigt bokat två well-done grillkorvar. Den första är till för att man skall bränna gommen, den andra är då mera för magsäcken.
Det är ett ofantligt värdefullt jobb alla funktionärer gör för skidåkarna och föreningarna. Dessutom är de alla så glada och trevliga. Har stått med dem i solsken, regn, storm, snöstorm ...
Kaveria ei jätetä kuin vaan pikkasen och det bara just vid mållinjen.
Känn den vårligt sportiga känslan och i synnerhet solens värme!
I spåret kunde man hitta både yngre och äldre tonåringar.
Alltid i mellanåt bättrar Nikonisten sina sportiga resultat. BotniaVasan 2023 fixades på lite över 131 km! Nikonisten är verkligen på spåret! Nästa mål är att få på strumporna på morgonen utan att stöna! He vaal noo braa!
Så det inte blir nå reklamationer så är det värt att nämnas att deltagarna skidade 52 km eller 25 km (red.anm.), Nikonisten bilade 131.
Mera foton hittar du på botniavasan.fi bildarkiv eller i Nikonistens WEBFOTOALBUM!
Bra start på fiskmarknaden
Alltid i mellanåt ordnas fiskmarknader i Vasa. Tidigare var det Fiskets Dag i Fiskarstranden och nu i veckoslutet ordnar Lions Vaasa Meri den traditionella Strömmings- och Sikmarknaden i Inre hamnen. Det var liksom full rulle genast.
Här några fotografiska observationer från fredagen.
Siklöjor från Savolax - då flyttas ansvaret till ätaren.
Eftersom vädret var strålande fanns det många besökare. En lämplig vind höll myggen borta.
Lions Vaasa Meri arrangerade den traditionella marknaden
Lite krimskrams måste det ju finnas på alla marknader
Siksoppan skröt kunderna på. Nikonisten valde att äta den på lördagen. Orsaken kommer senare.
Mycket folk i solskensvädret. Har nog tyckt det har varit lite väl svalt på morgnarna, senaste tiden (läs_ leta fram isskrapan!)
Här är orsaken till valet. Nystekta strömmingsbiffar - mums
Handeln gick som smort
Man kan väl inte säga att det var fiskens dag, närmare nog fiskälskarens dag.
På lördagen fortsätter marknaden, dessutom blir det segling och terassen har öppet.
Återkommer efter siksoppan!
På tykykryssning med m/s Corina
Alltid i mellanåt kan Nikonistens tykydag töögas till tvådagarsevenemang. Efter Gubbgrundsäventyret i går, blev det först gårrgoo laxsoppa i Salteriet och sen en skärgårdskryssning med m/s Corina från Berny's. Man fick en karta med 16 pukter utmärkta och på andra sidan fanns det förklaringar. På åtminstone tre språk. Kaptenen uppgav alltid numret och så kunde var och en kolla vad det var frågan om.
m/s Corina i hemmahamnen, väntar på kryssningsdeltagare. Vädret var perfekt, kunde kanske ha varit lite varmare.
Helt klart var turisterna begeistrade över Finlands längsta bro. Strömmen under bron är FInlands största mätt i vattenmängd. Ofta ser man ett pärleband av ivriga strömmingsfiskare på bron, men inte i dag.
Korsstenen (Ristikivi) är ett flyttblock. Man har ritat ett kors till minne av en familj från Vallgrund, som drunknade på platsen på 1800-talet. Ett annat kors ristades in när en far och son drunknade på 1980-talet.
Vi ångar vidare och den välbekanta Strömsöbastun dyker upp. Tyvärr kunde man inte se huvudbyggnaden pga träden.
Nästa bekanta ställe är ju Gubbgrund, där finns ju Saaristoravintola Ukkokari. I båten skymtar krögaren Juuso Ahola, han tycks meta fisk till morgondagens fisksoppa?
Näcken spelar på flöjt. Man fick se många olika villatyper under kryssningen. Allt från moderna lyxvillor till klassiska skäristugor.
Under kryssningen mötte vi ett annat kryssningsskepp, nämligen Aurora Botnia.
Efter 2 1/2 timmar skymtar den välbekanta bron igen. Intressant kryssning. Trots att Nikonisten har bott i Vasa sedan tidigt 80-tal, var detta första Corinakryssningen. Tiden på 2 1/2 timmar kan kännas lång i synnerhet för barnen, kunde kanske avkortas lite?
Men en trevlig upplevelse var det nog
Nikonistens sommartykydag på Gubbgrund
Alltid i mellanåt tar Nikonisten hela personalen med på tykydag. Senast var det istider. Nu bar det av med lektrissparkbrä till Gubbgrund i Gerby. Eller sparkbrädan fick nog krama några alar under vistelsen, eftersom Gubbgrund är en holme. Det tog lite över 15 minuter att lektrissparka från Brånx till färjan
Färjan i sej själv är en trevlig upplevelse. Tror att många pojkar gillar den. I dag köpte jag sock inte något från TaxFreen, eftersom de inta hade laktritspipor
Stigen till stugan är lite trollsk och spännande
Framme, efter säkert över 50 meter skogsvandring, känner man havsluften filtrera bort alla gråbopollen i luftrören. Här kan man grilla själv om man inte litar på kocken, eller annars bara vill själv.
Juuso Ahola, en av ägarna, väntar ivrigt på att få bro till fastlandet. Inte för att han vill bli av med färjan, utan mera av logistiska orsaker. Varje dag skall han köra ner till båten vatten och annan dryckenskap. Sen båtar han till Gubbgrundsbryggan för att lasta av och med modern mjölkkärra forsla allt till restaurangen. I och med brobygget skulle han fixa vattenledning och kloak. Bron borde finnas med i stadsbudgeten 2024. Tills det får han kärra på. Bra för konditionen tycker Juuso, men tar mycket tid. Den tiden kunde användas vettigare.
Lunchmenyn innehöll balnd annat grillmat, men eftersom Nikonisten inte äter sådant, blev det laxsoppa med rågbröd å en kalja.
Soppan var så god att det blev nog att snålas efter encore. I gott sällskap smakar också maten godare.
Från Gubbgrundet är det fin utsikt och många båtar att spana på
Eftersom Nikonisten var snål på soppan var han också bland de första kunderna på plats när de öppnade. Efter en halvtimme var det redan lite rusning på gång. Träffade också gamla bekanta osm inte sett på över 40 år.
Det ordnas också konserter med kända artister i tältet bredvid stugan. Tyckte mej se Edu Kettunens affisch på väggen. VAr en gång här och lyssnade på Samae Koskinen.
Mera tykydagar åt Nikonisten!
På torgloppisen - igen
Alltid i mellanåt tar sej Nikonisten till torget, ofta på söndagar. Då får vem som hels komma till torget och antingen fynda eller sälja fynd. Det kostar inget att ha en torgplats och dessutom är parkering gratis. Oftast köper jag inget men varje gång träffar man bekanta.
Nu börjar det kännas att kommersen har kommit i gång
Denna söndag var det inte fööör varmt, under 25 grader
Det bjuds ut fynd av olika sorter och pris
Jordgubbsförsäljningen hade också kommit i gång
En del tycker att sommaren börjar med lösglass, andra föredrar ärter
Det gäller ändå att skydda seg för solens strålar
Fanns också billiga enrummare till salu
I mysiga caféet kunde man släcka törsten efter eller under torgvandringen
Anssi Marttinen han kolla Vasabladet mellan skiv- och deckarförsäljningen
Vasas egen gitarrvirtuos Björn 'Nalle' Schauman träffade många bekanta under sin runda.
Verkligen fint att evenemanget ordnas, borde någ själv tömma några skåp ...
Riddare och rustningar
Alltid i mellanåt gör Nikonisten comeback till någon utställning eller något evenemang. Som fortsättning på utslänningen ' Symboler för makt och välstånd' ordnades på muséets innergård ett intressant evenamang.
Riddare och stridshästar från Rohanin tallit på Kimitoön kommer visade upp sig och förevisade vilken utrustning som behövdes för torneringarna. Därefter visade medlemmar från Vaasan miekkailijat historiska svärdstekniker.
Riddare och stridshästar voisade upp sej för Vasapubliken på tisdagskvällen. Ser inte så bekväm ut den där rustningen. Kan vara som VW Bullorna i tiden, varma på sommaren och kalla på vintern.
Det var mycket folk vid muséet. Blev riktigt kö till kassan och själva utställningen, men mycket folk också på bakgården. Blev ett riktigt familjeevenemang.
Dåtida riddare fick sin vätskeportion i öl. Det gavs ca 7 liter öl per dag. Men så svettades man nog ganska mycket. Öl innehåller ju som bekant mycket näring och energi. lite som bröd i vätskeformat.
Hästarna var otroligt lugna och alla barn fick klappa dem-
Landskapsmuséumforskaren Kaj Höglund stod bakom idén att locka alla dessa riddare och svärdmanskap till soliga Vasa.
En för alla, alla för en, men Nikonisten hittade inte Ivanhoe trots ivrigt letande. Du vet korsfararen riddar Ivanhoe (Wilfred of Ivanhoe) med det kännspaka röda tempelkorset på sin mantel. Vill minnas att Roger Moore var i huvudrollen i TV serien för nästan 100 år sedan.
Väldigt trevligt att Österbottens muséum visar också annat än konst.
Solen draghjälp åt torgloppisen
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten till torgloppisen. Helst då det är soligt väder. Blir inte handlat så mycket, men man träffar nog bekanta. Vi har haft en ganska kall junibörjan, så det har nog dragit ner intresset på loopisen. Nu var det soligt, men en ganska blåsig söndagsmorgon.
Nu vet inte Nikonisten så mycket om businessplanering, men denna dag, då det var gratis parkering i hela staden, så borde väl ha lockat lite mera folk.
Nikonisten noterade, att det fanns några turister i farten. Ett par damer drog i flera butiksdörrar, men måste bara konstatera, att allt var stängt. Inte ens inne i köpcentrena var butikerna öppna. Förstår nog att det handlar om kostnader, men åtminståne sommartid borde väl det finnas några ställen dit turisterna kan spendera sin reskassa. Vill nog minnas, att Umeå nog är mycket mera aktiv på denna front.
Inte heller så lätt att hitta matställe i Vasa på söndagar.
Men tillbaka till torget där man nog kunde ana lite kommers.
Vasa torg är ganska stort, så det skulle behövas mycket mera säljare för att få till stånd trängsel. Detta helt ok om man tänker på pandemin
Kippor och prydnadssaker
Ett par omgångar av finskatalande Kalle Anka hade hittat till torget
Bra utbud vid denna stand
Anssi Marttinen säljer troget skivor, både vinyl och CD. Dessutom finns det deckare till billigt pris.
Leksaker brukar vara omtyckta på loppisarna, men i dag var den inte så många barn i farten
Tyvärr ingen rusning på gågatan.
Knivvasst äventyr bland vikingar och samurajer
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på muséum. Ofta som publik, men det är bara frågan om tid när Nikonisten själv blir utställningsföremål. Skinnlappen kring stortån berättar fakta: "Jenuin Kokkolabo på 2000 talet - vass men inte särskilt farlig"
Symboler för makt och välstånd -utställningen på Österbottens Muséum var nog en mycket positiv upplevelse - ja mera än så. Har nog kollat många utställningar, de flesta har varit mest konstinriktade den senaste tiden. Så beskedet om en helt annorlunda utställning kom helt välkommet. Det att antikhandlaren och experten Peter Mustonen själv guidade oss genom utställningen var ett stort plus, naturligtvis.
Peter Mustonen guidade den intimt effektiva publikskaran från vikingatids vapen till samurajernas pellejöns rustningar. Han berättade om föremlens ursprung, men gick gärna in på detaljer och historien bakom föremålen. Det gjorde han med beröm.
Utställningens bärande tema är vapen och harnesk som symboler för makt och välstånd. Utställningen presenterar vapnens och harneskens mångformighet och utvecklingshistoria från vikingatiden på 700-talet till barocktiden på 1600-talet, och utställningen består av mer än hundra föremål.
Fotoplock:
Man begravde ofta vapen och smycken med den avlidne. Så här kunde en vikingatidens grav se ut
Klädmodet är ingen ny uppfinning ens inom harniskerna. De utformades ofta apande efter kungligheternas klädsel. Dock med en fördröjelse på typ 10 år. Men å andra sidan fanns det varken facebook eller instagram. Men det kunde hända att en riddare med splitterny harnesk kunde håna en kollega, att 'du ligger ju 50 år efter i modet!'. Torde nog vara mera skrock än sanning, på den tiden var ju snittlivslängden inte så lång. Killen i denna harnesk kunde ha varit 170-180 cm lång, men det finns rustningar som har burits av riddare som var över 250 cm lång. De måste ha vägt en massa.
Svärdet var en symbol för ridderskapet och på Europas slagfält förblev det kavalleriets viktigaste sidovapen ända fram till 1800-talets första hälft. I och med eldvapen, nya krigsstrategier och större arméer gick den traditionella riddaren med sina svärd och sköldar småningom ur tiden.
Det var viktigt att så mycket som möjligt av rustningen var signerade, allt tillverkades av ett helt eget skrå, med mästare och lärlingar etc. Det var ju frågan om hantverk och uppskattat yrke
En sådan ringbrynja kunde i sej självt väga nästan 30 kg. Alltså ingen badstrandsklädsel precis och absolut inte att rekommendera som simdräkt. Men alla dessa hjälmar, utrustningar, svärd och lanser var balanserade med en otrolig precision.
Peters favoritföremål, en Armet hjälm, från 1470 - 1490. Denna hjälm var nog före sin tid. När man lyfter upp 'visiret' kan man öppna framdelen av hjälmen (för på/avklädning) som ett bogvisir. Den tidens high-tech! Hjälmarna var ofta beklädda på insidan av mjukt tyg för att dämpa svärdslagen. Men resonansen kunde vara otrolig, det bara skrällde i hela knoppen efter ett svärdslag. För att dämpa dessa använde man sej av bivax.
Rustningsmode. De flesta delarna var fästa vid varandra förutom ben/knädelen såm fästades med läderremmar kring benen
Bödelsvärd i mitten av bilden. Svärden användes ofta i våra trakter, bödelyxan var mera 'populär' annorstädes
Typisk harnesk från barockens tid. Svartmålad, också för att hindra att rosta. Kolla handskarna.
Peter förevisar en stridshammare. Den var tillverkad enkom för att tränga igenom både rustningar och ringbrynjor.
Efter rundan ställde publiken många frågor, verkar vara ett intressant ämne. Värde och pris baserar sig inte enbart på ålder, utan på många andra saker som kvlitet, sällsynthet och historia, tex vem har använt/ägt föremålet...
Man kunde sen kolla hur det känns att bära en ringbrynja. Kan beskriva att det är säker det mest smärtfulla sättet att avlägsna brösthår. På med ringbrynjan och 87 steg i trappor eller 50 jämfotahopp.
Skampålen däremot, skulle Nikonisten önska välkommen tillbaka, det skulle nog finnas tillräckligt jobb.
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET , men rekommenderar ett live besök! (t ex den dagen då man borde tvätta fönster eller städa garaget!)
Österbottens muséums hemsida:
I samarbete med Vasa stads muséer har Peter Mustonen producerat och skrivit manuset till utställningen Symboler för makt och välstånd. Utställningen har tidigare visats i Pärnu samt i Kuressaare biskopsborg i Estland.
Fiskets dag vid Fiskets hus
Alltid i mellanåt ordnas Fiskets dag i Vasa (kan ju inte heta Fiskens dag!) vid Fiskstranden. Första gången ordnades evenemanget år 1972, men då ordnades den troligtvis vid FIskarstranden. De vise må i evigheter träta om viket namn som är rätt.
Lite halvmulet och några droppar regn, inte mera än som om man talade i motvind.
Det såldes också annat än fisk, bland annat bär och nypääråna. Dock varken meterlakrits eller dammsugepåsar.
Dragspelsmusik hör väl både till marknader och fiskeriet.
Äkta kalakukko kunde man också investera i. Dessa då från Kuopio.
Heikki Kallio njöt av en portion laxsoppa, som såldes av Lions Vaasa Meri. Efter lunchen ställde han sej bakom säljdisken, så som många år tidigare.
Det var liksm ständig kö till soppan, men det gick undan med fart, så man behövde inte köa längre. Soppan kostade 8 västrubel. Kunde ha varit fast 9 inklusive en bit rågbröd?
Man kunde äta på stället eller ta med hem, Lions hade plastburkar för sopptransporten.
Den finskspråkiga skulle kanske kalla detta 'ulkåruåkinta', hittade inget lämpligt ord på modersmålet
Böcklingarna sålde bra på Fiskets dag, men många andra fiskar fick också byta hemadress. Tyvärr var det inte så många försäljare i år. En del fiskare sade att det beroddde på att de inte hade någon fisk att sälja pga olika orsaker. Det är väl en godtagbar förklaring.
Trots vädret och få försäljare, verkade nog folk att trivas och det är ju huvudsaken. På vägen hem kunde man ännu inhandla Kråkskogsbagarens syltmunkar till efterrätt.
Äkta karnevalväder i Brändö
Alltid i mellanåt nalkas sommar å sol och Brändö karneval. I år var det bästa möjliga väder och det märkte man. Dessutom har det varit ganska 'gliist' mellan evenemangen de senaste två åren. Men nu blir det karneval i två dagar.
Nu finns den igen, den berömda Brändö t-skjortan! Någon berättade att har sänt den till vänner och bekanta kring världen. Du hinner ännu inhandla din egen i morgon torsdag.
Eftersom Nikonisten har irrat omkring på karnevalen i flera år, börjar man känna igen ansikten. Samtidigt inser man hur viktig karnevalen är som ett evenemang där man träffar bekanta.
Brandbilen är alltid lika populär. Brandmännen hann inte ens dra på hela utrustningen innan intresserade stod i kö för att få sätta sej bakom ratten. I mellanåt blev det verkligen intressant - när de kopplade på blåljusen!!!
Arto Koski ordförande för stadsdelsföreningen gör sej färdig att hissa Brändös egen flagga och sen att öppna karnevalen. Karamaatä!
Naturligtvis är det viktigt att dricka när det är varmt, men inte behöver det betyda att man skall glömma att äta! Nikonisten ficka sina 'well done' korvar som skattefri ersättning för kvällens fotodokumentation. Lite senap lämnade i pappret, om skattmasen vill ha sin andel?
Heimo Hokkanen, Brändös borgmästare (som lite Kekkonenaktigt har jobbat övertid några år) hälsade alla välkomna och berättade lite om Brändös historia och bakgrund. Nikonisten tycker Hokkanen har skött sej bra och kan väl vara borgmästare lika länge som Nikonisten agerar fotograf.
På torget samlades Brändöbor i passligt små grupper för att kolla läget.
Barnens trickbana är också alltid populär, likasom ponnyridningen, som tyvärr inte fanns med på programmet i år.
Efter borgmästaren sjöng Palosaaren Pisarat Brändös egna nationalsång
Havsvinden är en vanlig mötesplats, ger lite havskänsla
Palosaaren Pisarat framförde en intressant föreställning: Vem av djuren är vackrast i skogen?
Vad blir kvar när korven är uppäten och saften uppdrucken - jo Vaasan Harmonikkakerho äntrade scenen. Nikonisten insåg, att nu är det dags att traska hem för att frammkalla fotona.
På torsdagsprogrammet finns bland annat en gratis guidad vandring från torget till Venny Kontturis minnesmärke, besök i Palosaaren Työväen museo där det bjuds på guidning samt kaffe med dopp. Start från torget kl 13:30. Sen blir det lite Zumba och församlingens aktiviteter på Brändö kyrkas gård. Mellan 16 och 19 tuffar Lilliputti gratis sightseeing kring Brändö. Kvällen avslutas med musik av Black Islanders (kl 18).
Du kan hitta någon bekant i WEBFOTOALBUMET!