Härligt att vandra i gott sällskap i grannan miljö

Skrivet av Johan Hagström 10.08.2018 | 0 Kommentarer

Alltid i mellanåt trasslar Nikonisten in sej i häppenings som hänger kvar. Börjar snart bli 10 år sen Nikonisten sparade första fotona från Vaasan Marssi. 

I dagens läge deltar ca 400 vandrare från 23 nationer, från Vasa torg via Brånx till Vasas fina naturupplevelser. Dagens tur kulminerade i plättar med sylt vid Strömsö. Det som Nikonisten gillar med denna motionsform är att det finns ingen tidtagning, det finns visserligen sträckor att vandras men ingen tävling. Många nationaliteter samlas kring dessa vandringar worldwide. I Finland är Vaasan Marssi enda evenemanget som är godkänt i dessa internationella sammanhang.

Här lite uppvärmning inför dagens vandringar. De som valde att uppleva Panike rutten startade redan tidigare. Den måste Nikonisten absolut deltaga i något år. 

Reino Peltoharju har musicerat för vandrarna i flera års tid. Hans repertoar tycks vara oändligt lång och dyker någon upp från Böhmen - ja då byts det snabbt till rätt musik. Otroligt.

Yrjö Saraste (i mitten) valde att med ålderns rätt 10 kilometersrutten i dag. Han är veteran i många avseenden, både i krig och i fred. Han har deltagit i mängder med vandringar och deltagit i Vasa flere gånger. 

Första vattenhålet fanns i Brändö. Varje år kommer tyskar hit och varje år lika vänliga, stolta och exakta

Stormossen gänget har deltagit i Vaasan Marssi redan i flera års tid och de återkommer alltid

Följande vattenhål  var Koivula i Storviken, förutom vatten och kryddgurkor smakade också de fina röda vinbären.

Strömsö  bjöd på ännu mera upplevelser än TV programmet, nämligen nygräddade plättar med sylt.Strömsö!

Nästsista anhalten vid Dallas - lite amerikanskt över stämningen?

Paikalla tauko skulle översergeant Kodis ha sagt 1978 i Hiukkavaara, Uleåborg. Pyörään nouse, hattu - päähän - laita, lusikka - käteen - ota, saappaat- jalkaan - vedä => låter ganska StarWarsaktigt. Men dessa killar delade inte ut nå kommandon - de bara trivdes.

Ingen vandring i livet kan vara så lätt att man inte kan njuta av en liten belöning.

Nikonisten funderar städåt på varför bara Stormossens personal deltar i en så fin lokal häppening. Det här passar ju alla kroppsformer, det är ingen tävling, viktigast är samvaron. Men i dagens läge är det väl bara extremsport och tusendedelssekunder som gäller - och absolut inte plättar med sylt! Det är ju egentligen ganska synd. Man måste ju i mellanåt njuta också - helst ofta!