Hinderlopp i Vasasolsken

Skrivet av Johan Hagström 13.06.2020 | 0 Kommentarer

Alltid i mellanåt, men inte så ofta, fotar Nikonisten sportevenemang. I synnerhet då dottern Jonna ber snällt. Wasa Fast Lane OCR arrangerades för första gången. Alla andra större OCR evenemang har blivit inhiberade pga pandemin.

Andreas Närvä fixade tillsammans med Therese Hatt på två veckor allt som behövs för ett hinderlopp. Andreas är också grundare av Team OCR Drivkraft. Starten och målgången var på Sandö. Efter de första hindren var det dags att springa till Academill och naturligtvis 11 våningar upp å ner tillbaka. Efter det en runda kring motionsbanan på Vasklot för att sedan springa tillbaka till Sandön för att möte de tuffaste hindren. Helt galet, tycker Nikonisten, men deltagarna såg ut att njuta?

Det startades i 5 heat så att det skulle vara tillräckligt glest mellan deltagarna

Starten gick för ett heat, som hade många medlemmar från Team OCR Drivkraft, i detta lopp deltog inte Andreas Närvä, för han agerade funktionär. 

Ser inte lätt ut det här och vill absolut inte ens testa

Jarno Pellinen vid en av de sista hindren

Här är den absolut mest aktiva hejarklacken: Heja mamma, heja mamma, heja mamma!!!

Jonna Hagström har just klarat av vattenhindret. Gick ut på att simma från bryggan till flotten och sen till stranden. Jonna gillar mera att simma utan skor.

Det såg ganska jobbigt ut att krypa under dessa hinder, en och annan trasslade in sej ganska ordentligt

Vasavädret var ju perfekt, åtminstone för oss i publiken. Gissar nog att Wasa Fast Lane OCR ordnas i nästa år på nytt oberoende om de stora tävlingarna genomförs. Nikonisten kan bara konstatera: göulå anstallt!

Några till foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!

Tillägg: (red. anm)

Nå om nu Nikonisten va å fota OCR å tyckte he va göulåt, så fick Nikonistmoffa sin egen OCR senare på dagen. Jonnas son Alex kom å hälsade på å efter att vi ätit (jag betydligt mera än Alex) och läst boken Djurungar 17 gånger och tryckt lika många gånger på nos, päls å vrålat som lejon blev det dags för lekparken.

Skorna å lippis på och jag tryckte på hissknappen. Samtidigt noterade jag att jag hade glömt ta solbrillåna från tamburbiirånge. När jag hade hämtat dem såg jag att hissdörren stängdes!!! Trycke febrilt på hissknappen... men för sent.

Så snabbt som blixten tog jag de 84 trappstegen dividerat med 4. När jag kom till ettan såg jag att hissdörren stängdes!
Alex tog en tur till sjätte våningen - bara 84 trappor, men uppför denna gång.

Efter en massa knapptryckningar hittade vi varandra till slut i en våning. Hissdörren öppnades och en glad Alex ropade 'moffa!' och skrattade så det skorrade.

Väl ute orkade moffa inte ens blåsa ut de färdigtblommade maskrosorna utan måste måste lära Alex att man kan skaka av dem lika effektivt.

Datum för nästa moffaOCR är inte fastslaget.