Stämningsfull julkonsert med WSG
Alltid i mellanåt låter sej Nikonisten överraskas - med glädje. Kanhända en av de vackraste AveMarior fick Nikonisten njuta av på Wasa sångargilles traditionella julkonsert i Trefaldighetskyrkan. Den tolkades otroligt fint av Pia-Karin Helsing.
Pia-Karin Helsing var gästande solist på konserten. Hon sjöng både solo och med kören samt ackompanjerad av Anton Ylikallio. Dessutom gav hon konserten gyllene vingar genom att spela cello, det är inte ofta man har solister som både sjunger och spelar. Adams julsång O Helga Natt fick absolut en helt ny dimension med sopranstämma, du måste bara höra den.
Jimi Järvinen, Vasas egna orgelvirtuos, både ackompanjerade och spelade solo i Fantasi över franska julsånger. Jimi är konstnärlig ledare för Lappo internationella orgelfestival.
Publiken fick njuta av traditionella julsånger, men också nya och i nya arrangemang. Innan konserten diskuterade Nikonisten med Jimi om det är ett måste att ha med de gamla traditionella julsångerna på en julkonsert. Vi kom snabbt, utan omröstning, fram till att de bara hör till och måste vara med. Det är ju i första hand dem publiken vill höra.
Stefan Wikman, dirigent. Konserten lämnar ingen kall. Självklart man fick njuta av klassiker, som Härlig är jorden, Stilla natt, Betlehems stjärna. Inledningen traditionsenligt med Alta Trinita Beata, en processionssång från 1400-talet, arrangerad av Göte Widlund.
Årets julkonsert levde verkligen upp till WSG devisen "Nyskapande på traditionens grund". Lördagen den 17.12 kl 18 ger kören en repris på den fina konserten. Det finns ännu biljetter kvar.
Du hittar mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Fullt öös på Ritz!
Alltid i mellanåt blir det fart på Nikonisten. Fredagens konsert bjöd på fullt ööös från början till slut. Stefan Sundström med sitt band Den Sista Jäntan körde hårt på Ritz. Gänget är för tillfället på Finlandsturné. Torsdag gällde Uleåborg och onsdag på Kulturgaraget i Kokkola. De var imponerade av garaget.
Var inte bekant med Stefan tidigare, men njöt av den fartfyllda konserten. Namnet Den Sista Jäntan kommer från Povel Ramels låt? Konserten var intensiv och kort, kanske insprirerad av Povel Ramels Underbart e Kort? Hursomhelst serverades inga Evert Taube visor denna afton, och de skulle nog inte ha kännt sej värst komfortabla.
Publiken njöt och gav stående ovationer.
Några bilder från konserten
Välplanerad och rutinerad show på Ritz
Stefan:
"Jag har skaffat mej ett rockband som får Rolling Stones att påminna om Jätte-Arja Saijonmaa. Vi heter Sista Jäntan efter Povel Ramels gamla slagdänga om den ensamma flickan i Värmlandsskogarna som endast hade Pål i Backen och Måns med läppen som sällskap. Och så han vars namn vi inte vet…."
Stefan bjöd på intressanta gester under spelningen
Tyvärr hördes det alltför lite av keybordisten, hon var superbra (de gånger man hörde henne) men oftast överröstades hon av de andra i bandet
Receptet till musiken kunde se ut så här, enligt min vän Ari Lähteenpää:
"Tag 70-tals Rolling Stones eller Faces och boka till solist en rockversion av Cornelis Vreeswijk, som har lånat koregrafin av Joe Cocker"
Några foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Nynningen äntligen i Finland och Vasa
Alltid i mellanåt möts gammalt och nytt! Gammalt, att Nynningen är ett svenskt proggband som turnerade flitigt på 70 och 80 talet. Nytt är att de spelar i Finland för första gången. I torsdags var den första spelningen på Kulturgaraget i Kokkola, sen följde Ritz i Vasa och sista spelningen i Finland blir i Helsingfors.
Gruppen startades 1970 av Bertil Goldberg och Tomas Forssell som en akustisk duo.
Nynningen turnerade under åren 1970-1980. Gruppen gav bland annat ut albumet "FÖR FULL HALS", med tonsättningar av den ryske poetens Vladimir Majakovskijs dikter, en skiva som räknas som ett av sjuttiotalets viktigaste utgivningar.
Gillade starkt killarnas spelande. Progestämningen hade absolut inte nötts bort. Alla medlemmar var mycket skickliga musiker. Om den energi de utstrålade från scenen skulle omvandlas till el, skulle denna spelning ha fixat hela fastighetens elförbrukning.
Några foton
Tomas Forssell spelar gitarr och sjunger i bandet. Han har varit med från starten.
Nynningen spelade på Ritz. De tyckte Ritz var väldigt häftigt att spela på. De kände naturligtvis till Tasavallan Presidentti, Wigwam, Piirpauke och andra proggband i Finland.
Mårten Magnefors bakom pukorna. Där har vi en som inte bara trummar, han spelar på trummorna mycket skickligt, dessutom så att trummorna aldrig 'störde' utan de fyllde upp.
Bengan Blomgren, med sina berömda solon. I Kokkola finns det en gitarr som är döpt efter honom och i Sveriga har ett tjejband döpt sin bandbuss till Bengan.
Tomas är lokomotivet, skicklig både på sång och gitarr. Rösten är som gjord för progg.
Thomas Jäderlund spelar altsaxofon och sjunger. Han kan sin sax han.
Nicke Ström med sin härligt nötta elbas. För fotografen mycket svårfångad.
Det var ett nöje att lyssna på spelningen, det skulle dock ha funnits lediga platser för mera publik.
Tomas Forssell: sång och gitarrer; Nikke Ström: bas; Bengan Blomgren: gitarr;
Thomas Jäderlund: saxofoner och sång; Mårten Magnefors: trummor.
ARRANGÖR
Ramasound
Mera bilder hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Arttu Wiskari - fullsatt konsert på Ritz
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på flere konserter efter varandra, oftast är de helt olika.
Arttu Wiskaris Suomen muotoinen kiertue landade i torsdags i hans födelsestad (nästan). "Nästan födelsestad" beror på att hans båda systrar föddes i Vasa, men familjen bodde i Esbo när Arttu föddes. Själv säger han att blev bråttom att flytta och ler brett.
Det blev ju nog att ta fram "Sold Out" skylten, men å andra sidan hade många i publiken årsgamla biljetter. Konserten, eller rättare sagt turnén, har blivit flyttad pga pandemin. Men nu var det dags för Vasa och Ritz.
Det blev till en mångsidig bekantskap, med början som lägereldsduo till rena rama discoexplosionen!
"Mökkitie" (2010) blev Arttu Wiskaris genombrott.
Tillbaka till konserten.
Konserten startade som lägereldsduo, Ritz scenen var enkelt men mysigt uppbyggd, med en videoskärm i bakgrunden. Arttus mellansnack satt väldigt bra. Många bekanta låtar fick publiken med genast från början.
Efter hand växte duon till sig, med kom flera musiker och mera instrument. När bandet var komplett, kunde man bara konstatera, att allt satt bra i hop. Mycket proffsiga musiker.
Trots att del ett skulle vara lite lugnare, så fattades inte tempo. Vid ett tillfälle stampade gitarristen takten så kraftigt att Arttu kände att han måste 'ingripa' (på skoj). Han var rädd att scenen inte skulle hålla. Dylika roligheter dök ständigt upp mellan låtarna.
Efter den första halvleken, ändrade också musikstilen från lite lugnare till en verkligt explosiv show. Under pausen tömdes 'nedre' scenen och instrumenten flyttade några steg upp. Sedan brakade det liksom loss och tempot höjdes. Tyckte att det ryckte med musikerna ännu mera, samspelet var super.
Arttu berättade om sin karriärsresa på gott och ont. En gång beslöt han seg (som Junnu Wainio) att skriva tango. Det blev sent på natten med lite förfriskningar i blodet. Men det funkade. En annan gång skulle latinorytmerna testas och ännu en rumba, även dessa funkade.
Han är öppen för nya utmaningar, men ha lovade, att han dansar i bara en låt!
Publiken steg upp under flera låtar och sjöng med, en del dansade om de rymdes.
Redan Suomen muotoisen pilven alla tände publiken. Men det bjöds också på:
Tässäkö tää oli?, Tuntematon potilas, Sirpa, Kahvimaito, Mökkitie, Meidän biisi, Kun me diskossa suudeltiin och många fler.
Mökkitie -låten fick avsluta konserten.
Mera foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Mycket stämningsfull minneskonsert
Alltid i mellanåt besöker Nikonisten Jazz konserter och -evenemang. Vasas egen masterjazzmusiker Clark Jakobsson avled för ett år sedan. Vasa Jazz Club ordnade en mycket stämningsfull minneskonsert på Ritz onsdagen den 21 augusti.
Publiken i den välfyllda Ritz -salen var alla myndiga åldersmässigt. Härligt att notare så många besökare. Om alla som har spelat med Clark skulle ha medverkat, skulle det inte ha varit en konsert, utan en tredagars festival, konstaterades det från scenen.
Upplägget kunde inte ha varit bättre, det blev en intim konsert med skickliga musiker och välvalt program. Clarks son Mikael medverkade på piano. Mellan låtarna fick vi höra musikerna berätta om Clark, både som musiker och vän. Mycket intressant att höra vad allt de hade att berätta om olika situationer före, efter ochunder spelningarna. Publiken fick också uppleva videoinslag med Clark och hans tenorsaxofon.
Clark Jakobsson hade en mycket stark uppfattning om hur jazz skall låta. Han var influerad av storheter som Dexter Gordon, John Coltrane, Charlie 'Bird' Parker mm. Därför måste "Confirmation" absolut finnas på setlistan.
Finalen var välplanerad. Det blev inte något 'alla-upp-på-scenen-alla-lampor-på-pyroteknik', utan en av de finaste jag varit med om. Mikael Jakobsson (piano) ackompanjerade kvällens konferencier, Rolf Nordman, i Benny Golsons I Remember Clifford. Det var knäpptyst i salen. Det enda man kunde höra var kanske Nikonistens hjärtklappningar.
Konserten öppnades av Korsholm Big Band, där Clark också spelat.
Mariam Sandhu en av kvällens solister
Ralf Nyqvist, Per-Håkan "Pelle" Jansson, Mariam Sandhu samt Leif Östergård
Zacharias Holmqvist, Mikael Jakobsson, Stefan Brokvist
Mathias Sandberg
Peter Nordvall, Jaakko Salminen
Rolf Nordman i den fina och känsliga "I Remember Clifford"
Du hittar mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Lisa Nilsson - fullt hus på Ritz
Alltid i mellanåt, men inte för ofta kan man läsa utanför Ritz - SOLD OUT! Då är det frågan om både succé och väntade artister. Måndagen den 29 augusti entrade Lisa Nilsson Ritz´ scen tillsammans med Mattias Torell och gav konserten "I Nöd och Lust".
Vet faktiskt inte hur länge fansen måste vänta på denna konsert. Biljetterna såldes snabbt.
På Ritz hemsida kan man läsa:
"I Nöd och Lust bjuder på hits från Lisa Nilssons över 30 år långa karriär och hennes och Mattias Torells personliga favoriter ur den svenska och brasilianska visskatten. Duon, som har arbetat ihop sedan 1990, delar en passion för soul, brasilianska rytmer och jazz, och det hörs i konserterna.
Berättandet och spelglädjen står alltid i centrum när de framträder tillsammans. De har en enorm repertoar att ösa ur när låtlistan ska väljas, och ingen kväll är den andra lik."
Ritzpubliken stornjöt, det kunde man känna. Härligt att få högklassiga artister till Vasa. Arrangör: Live Nation Finland.
Bildbomb från konserten:
Kolla recensionen i onsdagens Vasablad.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Manuel Dunkel kvartetten på Ritz
Alltid i mellanåt smyger hösten bakom knutarna. Det betyder också konsertere och evenemang på ställen som varit på sommarpaus. Hörde själv om denna konsert via Radio Vaasa, annars hade jag nog missat totalt.
Manuel Dunkel, inte tidigare bekantskap, uppträdde på Ritz.
Lånar från Ritz -sidan:
"Den prisbelönte saxofonisten och kompositören Manuel Dunkel och hans kvartett anländer till Vasa onsdagen den 10 augusti 2022 klockan 19.00. Den virtuosa line-upen är särskilt känd för sitt melodiska uttryck och distinkta sound. I hjärtat av bandet är Dunkels kraftfulla och nyanserade saxofonljud, som naturligt böjer sig från en intensiv postbop-stil till de mest känsliga balladstämningar."
Trevligt många i publiken, eftersom en halvtimme innan starten var det inte så många på plats. Men Vasas Jazzpublik kom troget, just innan konserten. Arrangör: Vaasa Jazz Club.
Ritz passar nog bra till dylika konserter, Manuel nämnde nog detta.
Manuel Dunkels kvartett på Ritz' scenen
Manuel Dunkel tenor och sopran saxofon
Alexi Tuomela
Antti Lötjönen
Jaska Lukkarinen, mycket skicklig jazztrummis, honom har NIkonisten fotat tidigare.
En fin och mycket intim 1 1/2 timme tillsammans med njutbar jazz. Publiken stornjöt och kvartetten fick mottaga hjärtliha applåder.
Några foton kan du hitta i WEBALBUMET!
Wasa Groove Unit öppnade gatujazzen vid Fondis
Alltid i mellanåt jazzar det till sej för Nikonisten. Wasa Groove Unit öppnade sedvanligt Fondis Street Jazz och lika sedvanligt var nordanvinden hedersgäst. Efter första setet kunde Nikonisten röra på fingrarna så pass mycket att glöggen kunde transporteras till de vackert lila/blåfrusna läpparna. Början av resan med skooten gick bra men på Brånx Bridge beslöt nordanvinden att den där jäveln fryser vi i hjäl. Men tji - Fjällrävens dunjacka räddade Nikonisten från att bli djupfryst - och detta alltså i juni. Glest mellan myggorna var det nog.
Nikonisten gillade konserten, det är en tid sedan jag hört bandet. Nu tyckte jag att balansen satt jävligt bra och kunde nog notera att kapellmästaren Pertti Ahonen hade finslipat bandet. I vissa latinolåtar skulle jag nog gärna ha hört mera av trummisen och kanske lite mera handslagverk. Solisten Pia skramlade nog perfekt i vissa låtar, men mera sting och skrammel!
Men nog skrivet som inledning, här kommer lite bilder:
Pia Ahonen Erickson, solist. Hennes röst passade utmärkt till de arrangerade jazzlåtarna. Nikonisten tyckte hon var lite malplacerad långt borta, kunde ha sjungit vänster om kapellmästaren. Men det inverkade inte på stämningen.
Wasa Groove Unit in action. Vältrimmat BigBand. Vi fick höra på fina arrangemang. På biisilistan fannas både Lionel Richies 'Hello', några Paul Ankas klassiker samt Van Halen och Nirvana. OCH naturligtvis Henry Mancinis 'Pink Panther', den verkliga klassikern.
Trummisen var verkligen skicklig, skulle gärna ha hört mera av trummorna och kanske något extra, i synnerhet i latinolåtarna, du vet som på sambakarnevalen.
Trumpetsektionen jobbade mycket bra, synkoperna kom från ryggmärgen.
Pertti Ahonen, kapellmästaren, hade tränat bandet i toppform
Man skall aldrig spela trumpen men nog trumpet
Mycket härligt att bandet spelade i parkmiljö, med mycket grönt
Gitarrsolona spelades skickligt och gitarristen hade nog riktiga jazz-strängar att töja på
Nu föll Nikonisten av kälken! Vet att Pertti är skicklig på klarinett, men detta instrument var inte bekant. En "elektromagnetiskpampasklaritenarisk melodika"? Ordet skulle sitta bra i VBL korsord.
Publiken bestod mest av sådana som gått skriftskolan före 1973. Men det vara bara ädelt jazzgillande folk.
Trots att nordanvinden var isigt kall var det fullsatt i Fondis, inne och ute. Det fanns folk i gränden och på gågatan. Nikonisten tycker att detta en guldkant som Fondis och Vasa kan bjuda på för vasabor och turister. Konserter på gågatan, ett stenkast från torget, stadshuset och kyrkan. Dessutom gratis - man kan inte ens pruta!
Wasa Groove Unit fixade en fin spelning
När de burleska damerna dansade (måste ha varit jääävla kallt) passade Nikonisten på att hämta ett glas rött, ingen kö alls i synnerhet då de påbörjade sina ritardandon (musikterm, betyder långsamt avtagande). På bilden Natrix DeNova, från duon Vixens of Luster.
Några foton kan den nyfikna hitta i WEBFOTOALBUMET!
Wasa Sångargille - vilken konsert!
Alltid i mellanåt blir Nikonisten stum. Wasa Sångargille levererade en präktig konsert, som i alla avseenden var unik. Då man tänker på manskörer kopplar man ofta till fosterländska melodiska forten, där basarna får mjällen att rymma.
Har dock aldrig varit med om när en manskör framför visor och sånger med lätta toner och finfina nyanser. Men å andra sidan är jag ju ännu ganska ung, så ...
Kunde du tänka dej att en manskör skulle framföra Markus 'Månskensbonden' Bergfors' Nattfilen eller KAJs Vems pojk e do?
Skall överlåta profssen att recencera, tyckte jag skymtade Pelle Jansson i bänkraden. Nikonisten får försöka förmdela stämningen med några bilder.
Förutom gästande artiserna hade kören handplockat solister från eget led. På bilden Rolf Nordman och Niklas Björkman i Kari Kuusamos 'Jorden är en by' (arr Robert Sund)
Som det brukar så var nästan alla stolarna upptagna. Nu börjar det verkligen kännas som om vi återgår till tiden före pandemin
Kören var finslipad. Som fd körsångare i tre manskörer, skulle jag nog ha valt att stiga åt sidan för denna konsert, nyanserna!
Magnus Lervik agerade solist i Månskensbondens 'Nattfilen' (arr Mikael Svarvar)
Stefan Wikman har varit körens dirigent sedan början av 80 -talet. Han vet hur man trimmar 'pojkarna'
Rickard Eklund, gästande solist i hans egen låt 'Finland' (arr Mikael Svarvar)
Karl-Magnus Stenström är en återkommande solist ur de egna leden, här i Olle Ljungströms 'Jag och min far' (arr Mikael Svarvar)
Wasa Sångargille öppnande nog med manskörstradition, Uno Morings 'Österbotten'. Publiken också höra Alexander Slottes 'Slumrande toner' (arr Robert Sund). Solisterna var Dan Häggbloom och Lars Ola Liavåg.
Josefin Sirén i sin låt 'Säg va do vil', 'I vårens skära dag' samt i 'Klöver Åtton'
Petter Näse framförde egna låtar samt ackompanjerade i många.
Alltsomallt en härligt annorlunda vårkonsert - undrar vad 'pojkarna' hittar på näst? Bra med temakonserter.
Mera bilder kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Musikalisk resa med Bianca Morales
Alltid i mellanåt får man uppleva något helt nytt. Upplevde för första gången Bianca Morales live och detta i min födelsestad Gamlakarleby.
'Nära inpå' konsertserien bjuder hela maj månad på fina jazziga konserter. Söderbacka-Matikainen Duo hyrde in sig i köpcentret Chydenia och ordnar där ELive Jazz Lounge konserter torsdagar till lördagar. Loungen öppnar kl 15 och konserterna börjar kl 18. Det var ju kreativt i dessa tider. Finns toma lokaler i Chydenia så det blev säkert en bra affär för alla parter.
Serveringen med salt, sött och drinkar (alkoholfria) sköts av Kruununvoudintalo by Gastro Kettu, somhar sin verksamhet i Kronofogdehuset i Hakalax.
Roligt med lite humor i biljettprissättningen
Bianca Morales har ju uppträtt sedan liten flicka och det är swing som gäller. Hon tog med publiken på en musikalisk resa allt från att gå genom stade (Stockholm) till Paris och naturligtvis Rom. Menyn var bra upplagd. I mellanåt var det mera balladmssigt men så fick man åka fartfyllt med en knallgul Vespa bland de italienska kullarna.
Mångsidihet. Bianca sjöng på flera språk, visslade, scattade och till och med överraskade med Kazoo-spelande. Det fanns inte många lediga stolar i Loungen. Men det skulle ju vara intimt.
Duon har satsat också på hög mysfaktor, med lampor och ljus. Ville man inte sitta i en vanlig stol, kunde man njuta av konserten slöandes i en säckstol. En högklassig konsert på alla vis. Eevalotta tog tillfället i akt och gjorde en intervju med Bianca innan andra delen av konserten. Mera info på https://www.elivejazz.fi/
Några plock ur setlistan: I love Paris, Love for Sale, Vespa-ajelu, Oh, Lady be Good och avslutades med fina Moon River. Många fina Cole Porter -låtar rymdes med.
Konserten understöds av Svenska Kulturfonden. Arrangör: Söderbacka-Matikainen Duo
Bianca Morales – sång
Martin Söderbacka – gitarr
Eevalotta Matikainen – kontrabas
Några foton finns också i WEBFOTOALBUMET!