Suvi Teräsniska och fullsatt Ritzsalong
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på jungfruresa. Har aldrig hört Suvi Teräsniska live och ganska lite lyssnat på hennes låtar annars också. Nå å andra sidan har Suvi uppträtt bara ett par gånger i Vasa, så he gaar jämnt ut!
Men hennes halvakustiska konsert var nog en positiv överaskning, för Suvi och musikerna på scenen gav nog mycket mera än biljettpriset.
Nu var salen fullbokad, så när som på några få stolar. Det känns ju alltid härligt! Nikonisten kände ganska många i publiken (av någon konstig anledning) och där fanns mycket svensk/tvåspråkiga. Betyder ju att Suvi har lyckats plocka ner en massa tegelstenar från språkmuren. Kändes också bra.
Fina sånger om mycket i den vanliga vardagen, lycka att lyssna till sonens hjärtslag via ultraljud...
Suvi lyckades väldigt bra med att bygga speaken mellan låtarna. Publiken uppskattade.
Mycket proffsiga musiker hade hon med sig
Suvi berättade, att det finns i hennes kalender, en bokning av julkonsert i Vasa! Bara datumet fattas.
Nikonisten följde naturligtvis speciellt komgruppens trummis, förutomskicklig trummis skötte han backvocalsen med heder.
Några foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Härlig konsert på stadshuset - Mankkiset, hemma från Vasa
Alltid i mellanåt bjuds det på möjlighet att njuta av fin musik. Wasa Sinfonietta gav en fin konsert på lördagen i Vasa Stadshus. På ett sätt var det ganksa historiskt. Konserten "Mankkiset - hemma från Vasa" dominerades av Mankkinens musikaliska familj. Ville Mankkinen dirigerade den vältränade Wasa Sinfonietta och barnen agerade solister - alltså Solister med stort S!
Det bjöds på Max Bruch, Ludwig van Beethoven samt Edward Elgar. Tyvärr var det ganska glest i publiken. Hade nog väntat mig en nästan fullsatt sal. Lite samma fenomen på Vasa satdsorkesters konsert för en tid sedan. Undrar vad det kan bero på.
Wasa Sinfonietta - dirigent Ville Mankkinen
Matti Mankkinen (15!) - solist i Max Bruch's violinkonsert nr 1 i g-moll opus 26
Ville och Matti Mankkinen
Aino Mankkinen - solist: Ludwig van Beethoven, pianokonsert nr 1 i c-dur opus 15, vilken talang
Alli Mankkinen - solist Edward Elgar cellokonsert e-moll opus 85
Det var nog en väldigt stolt farsa, som dirigerade konserten. Alla barnen kommer vi nog att få höra mycket av ännu. Själv hade jag hört endast Aino spela. Matti och Alli var nog helt suverena. Stor grattis till hela familjen och Wasa Sinfonietta, som varje år hittar på helt nya idéer till sina konserter.
Soul What? - bomull för själen
Alltid i mellanåt bokar Nikonsten keikkor ganska tätt. Å ena sidan smälta upplevelsen med Miljoonasade och Vasa och Seinäjoki stadsorketrars konsert på Ritz och å andra sidan plåstra själen med Soul What? på Doo Bop Club genast efter. Men ångrar inte en sekund. Det var ju två på många sätt olika konserter, och båda smakade lika smaskens. Soul What? har Nikonisten nog följt med under ett antal år.
Soul What? grundades av basisten, managern och visionära ledaren Eevalotta Matikainen 2008. I denna kvintett framhävs varje musikers egen personlighet starkt i sättet de framför sin musik tillsammans. Mycket instrumentalt, men också med sång ofta sjungna av Mikael Svarvar. Nikonisten vet inte riktigt hur förklara deras musik, så stoppar in en länk till en låt i slutet av bloggen. Men det är en blandning av jazz med lite krydda av själ och en mycket hög mysfaktor. Du skulle höra dem i Svarvars "Fredagsmys"!
Alltid i mellanåt behöver kroppen bomull och själen plåster och i mellanåt tvärtom!
Under spelningen (var mycket publik på Doo Bop!), berättade Eevis (Eevalotta Matikainen) om härligt det är att vara tillbaka på scen med riktig publik, som dessutom ger hjärtliga applåder. Hon lovade, att alla de noter (som hör till kvällens repertoar) skall bandet släppa loss. Herrli spelase!
Ja - och det blev ju dessutom en encore! 
Soul What? feat Joonatan Rautio (sax), Eevalotta Matikainen (bas), Toni Porthén (trummor), Martin Söderbacka (gitarr)
Toni Porthén, Joonatan Rautio, Martin Söderbacka
Eevalotta Matikainen (basist, manager och visionär ledare)
Toni Porthen, The Drummer!
Mikael Svarvar, (sång, piano, Rhodes, Wurlizer ...)
Joonatan och Eevalotta
Martin Söderbacka.
Om du inte känner till bandet, så lyssna på detta på juugtuub (i synnerhet trumsolot!!!)
What Lies Ahead
Några foton hittar du med tur i WEBFOTOALBUMET!
Miljoonasade - Stjärnornas symfoni
Alltid i mellanåt får Nikonisten uppleva trevliga överraskningar. Fredagskvällens konsert, "Stjärnornas symfoni', var en verkligen trevlig överraskning. Klart, att när proffs entrar scenen blir det alltid bra, men allt som händer innan det avgör ganska mycket.
Miljoonasade uppträdde symfoniskt och akustiskt med Vasa och Seinäjoki stadsorkestrar på Ritz. De gav ut sin första hit, 'Lapsuuden sankarile', i augusti 1986. Alla kommer vi väl i håg refrängen med barnkören: "Lennä, Juri Gagarin, lennä...". Den sjunger i mångas öron. Övriga hitar är Marraskuu, 506 ikkuna och Olkinainen.
Bandet grundades av solisten Heikki Salo och de övriga medlemmarna är i dag: Matti Nurro (gitarr), Ari Laaksonen (bas), Jarmo Hovi (trummor) och Tomi Aholainen (keyboards).
Konserten bjöd på sånger från fyra decennier och innehöll alltså förutom de klassiska låtarna också nyproduktion.
Heikki Salo och Jukka Myllys (dir)
Miljoonasade
Jukka Myllys
En mycket fin och nästan till sista platsen utsåld konsert på Ritz.
Några foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Sköna låtar med Cool Quintet på Tørst Company
Alltid i mellanåt gör Nikonisten som vanligt folk å jazzdiggare och tar sej till jazzkonserter. Denna onsdag till ära blev det jazziga låtar med Cool Quintet på Tørst Company. Arr Vaasa Jazz Club.
Med något undantag spelade kvintetten låtar som spelats mycket på Amerikas västkust, ett undantag var en klassiker från New Yorks jazzklubbar. Om de då är östkust eller västkust får de visa träta om.
Det skulle nog ha rymts mera folk i lokalen. Kanske man borde testa på jazziga RAP -låtar för att få ungdomarna att komma på spelningarna. Nå förutom vi pensionärer fanns det nog tre, fyra 'ungdomar'.
Killarna spelade proffsigt och tillräckligt mjukt. Om Nikonisten hade varit en mixer (inte en köx-sådan) så skulle han ha ökat lite på gitarrvolymen under kompdelarna, för den var verkligen bra.
Cool Quartet
Robin Käldström på sax och Rickard Slotte på trumpet och flygelhorn
Trummisen Victor Nyblom imponerade Nikonisten speciellt
Robin Käldström på sax
Emil Nordström är alltid ett säkert kort på gitarr. Basisten Carl-Johan Hultgrens bassolo gillade Nikonisten också.
Nästa Nikonisten -keikka blir nog inkommande fredag på Doo Bop Club, med Soul What?
Någon enstaka bild kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Kebu öppnade energiskt säsongen på Ritz
Alltid i mellanåt stiger pulsen av att bara få uppleva. Sebastian 'Kebu' Teir öppnade Ritzsäsongen mycket energiskt. Man kände det i märgen. Tror att Old Lady Audi 2009 ackun fick en extra laddning, hon var ju parkerad utanför. Det fick i alla fall Nikonisten.
Kändes verkligen super, att få packa ner Nikonerna i ryggsäcken och få fote lite på konsert. Stämningen i caféet var fin. Alla har väntat och väntat. Nikonisten träffade sin långvarige fd jobbkompis 'Batman' och DÅ var det klart att man var på rätt ställe!
Att hantera en synth, kan man lära sej, men att jobba med ett dussin samtidigt är nog verkligen proffsigt. Nikonisten har i mellanåt problem att hålla reda på två händer med trumpinnar OCH två fötter på pedaler samtidigt.
Kebu körde konserten KEBU - URBAN DREAMS TOUR suveränt. Dock sade han att syntharna inte gillar att turnera i marskalla Finland, de kan krångla till en hel konsert. Dock hörde inte jag av nå krångel eller störningar. Men Kebu ville ut på turné och han gjorde helt rätt. Nikonisten kände nog igen lite Jean-Michel Jarre. Länge sedan man lyssnat...
Kebus videor på JuugTuub har över 80 miljoner visningar. Han är hemma från Sideby och bosatt i Esbo.
Att hantera ett dussin synthar samtidigt kräver nog redan mycket, att ännu själv göra all musik är ju lite till
Kebu kör hela konserten i realtid. Alltså han har inte'bandat' in något på förhand - det ni!
I mellanåt blir det lite jobb med armarna i kors, så att säga
Kebu gör förutom musiken också alla videon själv.
Om man ville, kunde man hitta många budskap. När han spelade låten 'Hope' från sitt nyaste album, svävade tankarna till dagens världsligheter.
En mycket fin konsert - härligt att vi är i gång igen!
Några foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
GårrEnergisk Erja på Ritz scenen
Alltid i mellanåt laddar Nikonisten sina ackuna på någon bra konsert. Erja Lyytinen och hennes Blue Christmas show laddade ackuna på några minuter.
Erja Lyytinen är en verkligt skicklig gitarrist. Hon förenar modern och äldre blues och progressiva nyanser på ett intressant sätt. Hon rankades European Blues Awards “Bästa Gitarrist 2017” samt som tvåa i tidningen Total Guitars läsarval. Så där worldwide blir det en 14 plats!
Konserten öppnade hon med en fin tolkning av 'Stilla Natt' hennes favoritjulsång.
Förutom det utmärkta bandet hade hon med två gästartister. På fotot Finlands Bluesminister Esa Kuloniemi. Erja har länge beundrat honom.
Den andra gästartisten var sångaren och basisten Aija Puurtinen, som liksom Esa har spelat i bl.a. Honey B and the T-Bones.
Esa och Erja i gitarrduell. Esa spelar med gitarren bakom huvudet.
Erja har nog mycket mera energi än Olkiluoto 3. Hennes uppträdande var mycket äkta och man såg hur hon själv njöt. Dessutom spiikade hon på svenska, vilket nog är skickligt av en Kuopiotjej!
Dessutom hade hon tänkt utt allt på förhand, det skulle bli en fartfylld show. I fall om någon skulle tappa sina kalsonger under kvällen så kunde man köpa nya i baren - vilken service! Har nog hört uttrycket 'sukat pyörii jalassa' men att tappa bort kalsongerna under en konsert ...
I Finalen var alla tre uppe på scenen. Innan det hade Erja och Aija framfört Tapio Rautavaaras "Hummani Hei" först a'capella för att sen lägga in högväxeln för en medryckande tolkning.
Trevligt att hon gästade på Ritz.
Några foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Adventsstämning med Pedavoces
Alltid i mellanåt smyger sig julstämningen även över Nikonisten. Det brukar årligen börja med Studentkören Pedavoces adventskonsert. Och visst blev det så också i år. Men med det undantaget, att det blev besök på både fredagens och lördagens konsert.
Alltid lika stämningsfyllt. Man kunde nog notera att även här har pandemin spelat en roll i moll. Kyrkan brukar vara fylld under dessa adventskonserter.
Kören ackompanjerades av Karolin Wargh på orgel och piano, Erica Nygård (flöjt), Vladimir Reshetko (cello) och Pontus Grans (kontrabas).
I finalen (Härlig är jorden) fick publiken medverka i två verser. Alla bar ansiktsmask i publiken.
Gloria sjöngs från läktaren
Erica Nygård, Vladimir Reshetko och Pontus Grans
Kören leddes av Dan Lönnqvist
Nikonisten fick så mycket julstämning, att i morgon (advent) blir det nog att tända ljusstaken!
Några till foton kan du hitta i WEBFOTOALBUMET!
Årets rockigaste julshow på Ritz
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på kombinerad jul- och rockkonsert. The Old Time Rockers gjorde på fredagskvällen en julshow på Ritz.
Rocking Around The Christmas Tree vol. 5 var på tapeten. Gästande artister var Patrick Linman och en massa dansande (och twistande) jultomtar. Denna konsert skulle ju ha körts i fjol, men pga du vet vad blev den inställd.
Patrick Linman var gästartist på konserten
Johan och Roffe rockade loss riktigt ordentligt
Monica, en av de tre solisterna
Fartfyllt på scenen
KG Wigren presenterade bandet
The Old Time Rockers ger lördagen den 27 november ännu två konserter på Ritz, klockan 15 och klockan 19. Därför nämner jag inte vilka låtar de spelar.
Några extra foton hittar du i WEBFOTOALBUMET!
Wasa Sinfonietta överraskade - igen - med "Metsä"
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten på söndagskonserter. Denna gång var det Wasa Sinfonietta som överraskade. Den här orkestern har alltid varit väldigt kreativ med sina temaval och själva framföranden.
Orkestern har ju redan fyllt 90 år, men pga pandemin blev det jubiléumskonsert först i år. Denna konserts överraskningsmoment var att det var beckmörkt i salen under helan konserten. Nikonisten funderade ett tag på att skippa allt å fara hem. Men allt har ju något gott med sej. Eftersom det var helt omöjligt att fota under konserten, fick Nikonisten chansen att verkligen njuta av musiken.
Varför var det lika mörkt som i Jeppo? Jo för att hela konserten ackompanjerades av en unik naturfilm från de finska skogarna i olika väderförhållanden. Filmen gjordes av själva Veikko Ruohotie och var nog verkligen proffsigt uppbyggd.
Musiken skrevs av kompositören Lasse Heikkilä. Hans breda repertuar omfattar främst andlig musik och några av hans mest kända verk är "Suomalainen Messu" och musikalen "Simon Kyreneläinen".
Konserten var en njutbar balans mellan naturfilmen och orkestern.
Ari Sillanpää, som spelar klarinett i orkester, agerade konferencier och berätta om konserten
Tarja Huntus, nyvald ordförande för orkestern
Wasa Sinfonietta, med lite förstärkning från Vasa stadsorkester
Tarja Huntus
Festtalet hölls av stadsdirektör Tomas Häyry
Veikko Ruohotie, Lasse Heikkilä och Ville Mankkinen
En absolut fin konsert på alla vis.
Mera foton (inte så många) hittar du i WEBFOTOALBUMET