Att tanka tankar på Tankar
Alltid i mellanåt måste både kameran och telefjongen laddas - så ock hjärnan. Ofta känns det som om laddningstiden har blivit längre med åren.
En av de käraste laddningsstationerna är Tankar, fyrön utanför Kokkola. Tror Nikonistens första resa till Tankar var på 60-talet (hoppsan!) med ett fartyg som hette 'Seiskari'. Det var nog med Gamlakarleby Frivilliga Brandkår, vill jag minnas.
På Tankar finns det mesta; hav, natur, vind, fåglar, bär - dessutom ett café och sist men inte minst en kyrka, eller ett kapell om någon vill så.
Ganska snart efter det m/s Jenny har passerat Mustakari Segelpviljong kan man börja skymta Tankar. Nikonisten var så ivrig så Tankar skymtade redan i bilen.
Väl i land känner Nikonsten sej hemma.
Bekanta vyer - äkta tavara
Brukar alltid börja med att besöka kyrkan.
Den måste ha världens vackraste altartavla, som lever med årstiderna och vädret. I bänkarna finns inristat församlingsmedlemmarnas tecken. Det var ju enkelt att se vem som 'fuskade'. Vägen till Gamlakarleby kyrka var ju lång och det fanns ju årstider som man bara inte kunde ta sej till kyrkan. Så en egen kyrka var bästa lösningen.
Denna gång hade Nikonisten tur, för ett litet sällskap hade fixat med besök i fyren, den är ju normalt stängd. Men Nikonisten pratade sig med i gänget genom att berätta att han gör reportage för internationell media, kanske artikeln publiceras någon gång i National Geography (?). Utsikten var det inget att klaga på.
Lotsstationens byggnader och tornet.
Lite över 100 trappor, alltså bara lite mera än på Sundsgatan, men Tankartrapporna var betydligt trängre. Bäst att lämna 200-500 mm objektivet och ryggsäcken nere. Till prismat fick man inte fara, eftersom fyren är verksam och inte pensionerad.
Det finns ett gemytligt café vid stranden, laxsoppa finns att köpas dagligen.
Byggnaderna är bara så mysiga.
Utsikten från lotstornets bröllopssvit är inte heller fyskam.
Bröllopssviten är i ganska flitig användning - det firas många bröllop på Tankar sommartid.
I mellanåt njuter man av att tiden verkar stå stilla.
Klockan 15:30 är det dags för avgång med m/s Jenny (som byggdes i Nederländerna 1978 till flodbåt!) Färden tar ca 1 1/2 timme till Kokkola havsparken.
Det är just på återvägen som Nikonistens tankar flyr verkligheten och bara njuter av tillvaron. Sällan man får uppleva ett så mäktigt äventyr för futtiga tjugolappen.
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Pauspaikka
Alltid i mellanåt kånkar Nikonisten Nikonerna med på jobbresor. Eller egentligen alltid. Alla gånger blir det inte nå foton, men ofta hittas nog nå objekt.
Ankommen lite för tidigt till ett besök i Nykarleby, tänkte NIkonisten kolla om Brostugan fanns kvar. Det gjorde den. Fotoblicken fastnade dock på St Birgittas kyrka i morgonljuset. Det sa bara klick!
Wikipedia vet berätta om kyrkan! Men Nikonisten vet att Bo 'Bosse' Kronqvist kunde berätta mycket mera om den.
Nikonisten beslöt att någon gång besöka kyrkan och kolla hur den ser ut. Har varit där någon gång 1969 eller 1970 då mellanbrorsan Stefan konfirmerades där - tror jag.
Paus på p-plats nära Jeppis.
Följande paus på färden blev lite närmare Jakobstad, den byggnaden hittade Nikonisten inte på Wikipedia.
Vandring i de judiska kvarteren
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten sej i överraskande omgivning. Denna gång en tretimmars traskning i de judiska kvarteren i Prag. Alldeles häftigt mycket kunskap delades ut. Bland annat att det verkligen inte var Hitler som uppfann den gula Davidsstjärnan som judarna bar som tecken. I en del länder var stjärnan dessutom blåvit, som Israels flagga. Inte visste Nikonisten heller att kippan, kalotten, bärs för att det skall finnas något mellan människan och Gud. Tyckte mej ända varit ganska vaken på kyrkohistorietimmarna ...
Men som sagt en lärorik vandring med proffsig guide Helena. Nikonisten har aldrig tidigare ens varit inne i en synagoga...
Lämpligt att börja vandringen vid Kafkastatyn och sen vidare till Kafka kaféet.
Nikonistens första synagoga evö.
Luckorna lär nog ska vara stängda i verksamma synagogor, men detta var ju ett muséum.
Denna synagoga var intressant. Det är verkligen inte skvättapeter som inredning. På väggarna finns det skrivet namnen på alla judar som dog under världskriget - alla!
Även koncentrationslägren fanns på väggen.
Prags första turistattraktion, den judiska gravgården. Mångfalt mera är begravda här än stenar; 100.000 begravda i 12.000 gravplatser.
Krypterat?
Den spanska synagogan. Verkligan praktfull.
Kanske lite passande tidpunkt att hänvisa till Ahasverus.
Kutna Hora - Sedlec - benigt värre
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten i äventyr som han måste bena ut. Ca 73,2 km från Prag stannar tåget vid Kutna Hora station och äventyret börjar.
En kort version om bakgrunden. Abboten från klostret Sedlic Heidenreich tog sej till Jerusalem och tog med sej hem en handfull jord från platsen där Jesus är begravd. Strödde ut jorden på ett område som blev en gravgård. Sen 'sålde' han gravplatser åt folk. 'Bli begravd bredvid Jesus' skulle det ha stått i en säljbroschyr från våra dagar.
Både pest och naturlig död fyllde gravplatsen, men efterfrågan var enorm. Så det togs belsut att gräva upp gravar. Benen förvarades i kyrkan.
En dag anställdes en person att reda upp i kyrkan och få ordning på benen. Det jobbade han med i 10 år. Han gjorde dem till konstverk.
Efter detta jobb fanns det inte mycket kvar av den mentala hälsan, han blev aldrig passlig mera. Men jag lovar att kyrkan är värd ett besök.
Ja -det är faktiskt äkta original ... 
Också läng gången finns det dödskallar. Notera att folk slänger mynt, skulle nog görbättre i kollekthåven.
Oberoende av allt, så tycker Nikonisten att det är konstverk - men är ju lite aaleis.
Men missa inte de andra kyrkorna i Kutna Hora, verkligt ståtliga, och de är verkligt stora.
Altarskåp med många fina detaljer.
Vi från kyrkogården över Kutna Hora.
Stenfontänen i Kutna Hora.
Återkommer ännu med ett par bilder från 'huvud'målet
Ingen präst ville ännu heller lyssna på Nikonistens synder, trots att jag satt i biktburen. Endast en vakt kom fram och tyckte jag kunde flytta på mej ...
Take care!
Ring ut Trettondaan ...
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på varför almanackan sparar på röda dagar mellan Trettondan å påsk. Måste ha något att göra med såte eller ngt. Nå Maria har sin bebådelsedag där i mellan och så finns där ju Nikonistdagen.
Trettondagen till ära laddar jag upp en bild som kunde symbolisera de tre vise männen. Men bara symbolisera. Det är sällan man hittar tre vise män på samma ställe nuförtiden, tror Nikonisten.
Trettondagen fick Nikonisten besöka 'hövåstan' och träffa mamma Doris. Det är bara så, att det hör till att köra via Kyrkbacken, för att kolla The Kyrkan. Denna gång präktig i 'morgonljus'.
Som tur hade långhelgen med sej uteväder. Dessutom märker man helt tydligt att dagarna har blivit längre. När ska de månne hitta på en 'njuta-av-grannväder' -skatt?
Tallinn i mörkret
Alltid i mellanåt är det spännande med kontraster. I Tallinn fanns det hur mycket som helst. Här kommer några aftonbilder för jämförelse.
Vokalensemblen Röster gav höstkonsert i Brändö
Alltid i mellanåt blir Brändö kyrka Nikonisten favoritkyrka. Det händer oftast under besöken. Färgerna och stämningen är så speciella (men inte alls fotovänliga). Orgeln har ett mjukt, skönt och meditativt drömmande ljud. I just love it!
Detta besök var det inte kyrkan som var huvudartisten. Vokalensemblen Röster gav en skön höstkonsert. Med fanns många av sångerna från Heaven Full of Stars, men också från Piazzollaprojektet. En glasorkester medverkade!
Några foton från konserten:
Vokalensemblen Röster i Brändö kyrka.
Maria Timoshenko har lett kören från 2012 och leder förutom Röster ett antal andra körer i nejden.
Ålandsbördige Elina Granlund, konsertens sångsolist, sjöng Panis Angelicum (César Franck)
Dan Andersson framförde vackra Priere á Notre Dame (Léon Boëllman)
Alla ni Kokkolabor, och andra som bor nära kulturens vagga, ska verkligen passa på att njuta av tonerna inkommande söndag kl 18 i stadskyrkan.
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!
Korståget till Finlands minsta stenkyrka i Såka.
Alltid i mellanåt snokar Nikonisten i hemsoporna. Denna gång i byn där Nikonisten både har höbärgat och varit till grannen för att hämta rumppdreiji. Det blir sen en annan story.
År 2010 beslöt Leena Harjunpää att bygga en egen kyrka åt sin make till hans 50 års dag. Så gör ju alla makar. Kyrkan är ju nog privat, men alla är ändå välkomna till 'de öppna famnarnas kyrka'. Kyrkan är alltid öppen.
Kokkola stad har sponsorerat en liten parkering för besökarna.
Kyrkan har medfört två traditioner. Till advent samlas byborna (rekordet är 44 av 77) i kyrkan för gemensam högtid. Den andra traditionen är kvällsringningen.
Modellen till både kyrkan och klockstapeln har tagits från Pyttis.
När du besöker kyrkan, skriv in ditt namn och glöm inte att betala kyrkoskatten. Där finns en bössa väntande på slantar och sedlar för att underhålla kyrkan.
Nikonisten och stenkyrkan. Foto Lena Sahlberg.
Antikhandlaren Raol Pohjonen har gjort väggmålningarna.
På gården hittar du också Noa, arken och över 200 djur.
Ta en tur till kulturarvet och besök Såka stenkyrka. Passa på att besöka de andra enastående kyrkorna i området, Karleby sockenkyrka samt kapellet på Tankar.
Några foton hittar du i WEBFOTOALBUMET! (på samma ställe hittar du mera korstågsfoton)
Korståget till Petäjävesi
Alltid i mellanåt backar Nikonisten långt tillbaka i historien. Så blir det automatiskt då man träder över tröskeln till världsarvskyrkan i Petäjävesi. Den är belägen på en vacker, naturskön plats. Smidigt att göra ett besök när du kör hem till Vasa från Jyväskylä.
Kyrkan är byggd under åren 1763 - 1765. Kyrkan är ännu i bruk och där hålls gudstjänster enligt schema.
Övning inför gudstjänsten. Kören var inte originalkör.
Sen var det bara resten kvar av detta korståg.
Korståget till Keuru.
Alltid i mellanåt tööööjer Nikonisten på hemvägen med olika omvägar. Denna omväg innefattade faktiskt en övernattning och några asfaltkilometrar. En tur till Keuru och besöket i den gamla kyrkan lönade sej nog. Dessutom råkade det så bra, att just när Nikonisten började kånka Nikonerna till bilen öppnades kyrkdörrarna för besökare. Nikonisten behövde inte ens bulta på och det öppnades ändå.
Sakristian byggdes till senare, den fanns förr under ena läktaren. Byggdes 1756 - 1759, men det hade du ju redan kollat med herr Google. Antti Hakola ledde kyrkbygget.
Otroligt fina och många målningar i denna kyrka, många av dem målade av Johan Tilén. Akseli Gallen-Kallela har fått inspiratioin i denna kyrka och målade där sin målning med det originerlla namnet 'Tyttö Keuruun vanhassa kirkossa'.
Här var det nog verklig domedagsstämning. Nikonisten kommer i håg lite liknande motiv, menstörre, i Paltaniemis kuvakirkko. Verkar nog bli en tripp dit också här bara jag hinner.
Skampålen skulle nog komma till användning i dag också. Den som jobbar för återinflrandet får min röst i kommunalvalet.
Ljusstaken var häftig med alla sina detaljer.
Besök och kom i håg att betala kyrkoskatten!