Östra Vasa och Metviksparken
Alltid i mellanåt drar Nikonisten österut för att kolla läget i Vasas östra distrikt. Inte alls så långt från Brånx. Ofta händer det att när man bilar, så ser man någon intressant skylt och tänker där borde jag stanna och kolla. Men lika ofta kör man bara vidare. Fredagen till ära bilade Nikonisten för att kolla vad 'Kirkkosaari betyder'.
Denna gång tänkte Nikonisten inte köra om, utan verkligen kolla. Lär ska ha funnits en kyrka här för länge sedan så kanske änderna var heliga? Det var frågan om en kort naturstig och en trevlig och snygg grillplats, mitt i byijin. Hade varken ved eller korv med så det blev bara en kopp termoskaffe. Måste kolla mera i vår.
Dagens text å bild skulle egentligen handla om Metviken eller Aktivitetsparken vid Metviken. Piratskepp, strandwolley, gymprylar etc har ju alla säkert bekantat sig med. Men tack vare stadens grönområdsteamet, kommer parken snart att vara landets bästa. Brukar nog inte förekomma många 'moffadagar' utan besök.
Kafeterian har äntligen slagit upp båda dörren och luckan. Där kan man köpa dricka, glass och annat smått och gott. Det var något som många har väntat på. Där finns också toaletter. Hoppas folk hittar dit, så att det går runt.
Nästa stora stora satsning är Trafikparken. Tror de kan börja dela ut könummer nu redan, fast den öppnas våren 2024. Man kan redan se 'blivande' trafikljus. Dit kommer också rondeller, så växande barn kan förbereda sig på hur man skall köra i rondeller, en del vuxna kunde också följa med.
Det finns också en fin och välskött petanque -bana
Skatebanan är i flitig användning redan från morgonen
Invid leden för lätt trafik finns också ett utegym. Dock har Nikonisten inte testat gymmet ännu, av någon konstig anledning blir det mera fart på stavarna just här. Mycket populärt.
Nyligen har leden fått sina tydliga markeringar och det är faktiskt meningen att man skall följa dem. Mötande filen skall användas endast vid omkörningar (på röda delen) fotgängare kan bra samas i den svarta delen. Verkligen bra gjort.
Det händer mycket i Vasa hela, den som inte håller med kan svälja en petanquekula och sedan motivera åsikten.
Nikonisten laddade upp några bilder till WEBFOTOALBUMET! (klicka!)
Med cirkustirehtööri till Tankar
Alltid i mellanåt kombinerar Nikonisten evenemang för att spara på fritiden som pensionär. Läste att det var cirkus i stan men ville också med dottersonen till fyrön Tankar i Kokkola.
Nå det gick att fixa, VisitKokkola gjorde reklam för temakryssning till Tankar söndagen den 5 augusti. Då skulle också Sirkus Hulluapina underhålla på eminenta m/s Jenny. För mindre barn kan en 1 1/2 timmer färd till Tankar från Havsparken kännas lång och sen skall man ju ännu tillbaka, lite mera trött.
Detta löstes med att cirkuset underhöll barnen (eller egentligen familjerna) med roliga grenar i Tankarolympiaden. Detta både på färdvägarna, men också då alla mer ellere mindre trötta väntade på Jennys avgång från Tankar tillbaka till Kokkola. Mycket uppskattat.
Men 5 årige dottersonen Alex gillade allt på Tankar. Bifogar ein lillan bildbomb.
Ja, jag skulle ju påminna, att oftast sista raden i Nikonsten -bloggen är en länk till mera foton!!!
Man kunde väl lugnt kalla detta för pläkä. Har aldrig tidigare erfarit på mina Tankar- utfärder
Cirkusdirektören (Sami Kallvik) låter lagen i Tankarolympiaden gissa mellan svarta och röda kort. Det gjorde han med alla resenärer
Den klassiska, härliga ankomstvyn, när Jenny lägger till.
Min absoluta favorit - kyrkan!
Kyrkan på Tankar har den abslut vackraste och mest tilltalande altartavlan.
"... å vår he staar å luutar..."
Härliga små stugor finns utspridda över Tankar
Före avgång till Kokkola fortsatte olympiaden med nya grenar. Inte så lätt att få bollarna med bandet att 'hänga sig' ställningen, tyckte Alex (5) från Vasa.
På hemvägen seplades naturligtvis bingo! På bilden agerar Alex skrifvare och Päivi -mummi häll reda på bingoradernas siffror
Sen fixade tirehtööri trevliga ballonger åt alla barn, trots att det var förfärligtg varm i kafeterian. Man fick välja mellan hund, papegoja eller StarWars svärd. 
Alex ville först ha en hund, men då han såg att det var frågan om en tax, ändrade han sej i sista sekunden.
Det finns mera bilder i WEBFOTOALBUMET!
Att tanka själen med tankar
Alltid i mellanåt måste Nikonisten påminna sej själv om, att det finns bilder också efter jävla pandemin. Instängt, unkelt och spindelvävkänsligt mellan öronen! Ordnas det int nå häppenings får man fixa en själv.
Tankar, fyrön ca 17 kmutanför Kokkola har alltid varit kärt för mej. Redan som antipyroman (medlem av Gamlakarleby frivilliga brandkår som riktigt ung) fick jag resa med Seiskari till Tankar. Och så blev en lillan del av hjärtat kvar på Tankar. (damsektionen kallades f.ö. för Slanglösa Brandkåren, red anm).
Fyrön steg ur havet ca på 1200 talet. De första invånarna var säljägare, där finns ett litet museum ang säljakten. Ön kallades först för Klippan och senare för Tankokari. Själva fyren byggdes 1889 och blev elektrifierad 1961.
Har besökt Tankar nästan årligen, oftast på hösten i samband med Veneziaden, men i år lite tidigare. Någon gång skall jag sova över å njuta av morgonrodnaden med mina enögda vänner.
I Håsafors hade de värmebölja, på Tankar var det 13 grader (alla på plus!) och nordlig vind. Långkalsonger!!!
Till Tankar får man kyyti av ms/Jenny (byggd 1978 och döptes tidigare till Insula Linnea), en av de större skärgårdsbåtarna. Jenny kan ta upp till 177 passagerare. Färden tar ca 1 1/2 timme. Med många kilometrar på nacken, beslöt Nikonisten att denna gång sitta i lä och inte på övre däcket, som vanligt. Färden kostar bara 10 evrå! Sen blir det en tia till om man vill tillbaka!
För Nikonisten är inte själva fyrtornet det absolut viktigaste. Kyrkan (byggd 1754) är mysigt, inte underligt att det ordnas många dsäsbon varje sommar där.
En av världens grannaste altartavlor finns här på Tankar - Moder Natur!
Tidens tand påminner om tidens gång.
På något sätt känner Nikonisten på sej att pandemin har simmat ända till Tankar ...
Nikonisten är ju också usel botanist och ännu värre ornitolog. Gissar att denna blomma är antingen komljuva eller hjärtanskär. I alla fall är det varken kattfot eller krusmynta!
Älskar både byggnaderna på Tankar och naturen. Den är så verklig och valfläskfri. Havtorns- och enrisbuskarna fogar sej till naturens lagar. Det är meningen så.
Naturstigen är väl utmärkt och en del ställen trevligt utmanande. Klipporna är härliga - borde fotas i höststormar.
Foto: Pentti Pohjonen (c)
Lärde mej som liten en vaggsång.
"Grannas skithus ha vinka omkull - vår he staar å luutar. Bäter ti ha ein rokåan ein, än ti vara ritti uutan".
Måtte denna frö gro i dina tankar!
Mera foton från utfärden finns i WEBFOTOALBUMET!
Att tanka tankar på Tankar
Alltid i mellanåt måste både kameran och telefjongen laddas - så ock hjärnan. Ofta känns det som om laddningstiden har blivit längre med åren.
En av de käraste laddningsstationerna är Tankar, fyrön utanför Kokkola. Tror Nikonistens första resa till Tankar var på 60-talet (hoppsan!) med ett fartyg som hette 'Seiskari'. Det var nog med Gamlakarleby Frivilliga Brandkår, vill jag minnas.
På Tankar finns det mesta; hav, natur, vind, fåglar, bär - dessutom ett café och sist men inte minst en kyrka, eller ett kapell om någon vill så.
Ganska snart efter det m/s Jenny har passerat Mustakari Segelpviljong kan man börja skymta Tankar. Nikonisten var så ivrig så Tankar skymtade redan i bilen.
Väl i land känner Nikonsten sej hemma.
Bekanta vyer - äkta tavara
Brukar alltid börja med att besöka kyrkan.
Den måste ha världens vackraste altartavla, som lever med årstiderna och vädret. I bänkarna finns inristat församlingsmedlemmarnas tecken. Det var ju enkelt att se vem som 'fuskade'. Vägen till Gamlakarleby kyrka var ju lång och det fanns ju årstider som man bara inte kunde ta sej till kyrkan. Så en egen kyrka var bästa lösningen.
Denna gång hade Nikonisten tur, för ett litet sällskap hade fixat med besök i fyren, den är ju normalt stängd. Men Nikonisten pratade sig med i gänget genom att berätta att han gör reportage för internationell media, kanske artikeln publiceras någon gång i National Geography (?). Utsikten var det inget att klaga på.
Lotsstationens byggnader och tornet.
Lite över 100 trappor, alltså bara lite mera än på Sundsgatan, men Tankartrapporna var betydligt trängre. Bäst att lämna 200-500 mm objektivet och ryggsäcken nere. Till prismat fick man inte fara, eftersom fyren är verksam och inte pensionerad.
Det finns ett gemytligt café vid stranden, laxsoppa finns att köpas dagligen.
Byggnaderna är bara så mysiga.
Utsikten från lotstornets bröllopssvit är inte heller fyskam.
Bröllopssviten är i ganska flitig användning - det firas många bröllop på Tankar sommartid.
I mellanåt njuter man av att tiden verkar stå stilla.
Klockan 15:30 är det dags för avgång med m/s Jenny (som byggdes i Nederländerna 1978 till flodbåt!) Färden tar ca 1 1/2 timme till Kokkola havsparken.
Det är just på återvägen som Nikonistens tankar flyr verkligheten och bara njuter av tillvaron. Sällan man får uppleva ett så mäktigt äventyr för futtiga tjugolappen.
Det finns mera foton i WEBFOTOALBUMET!
Pauspaikka
Alltid i mellanåt kånkar Nikonisten Nikonerna med på jobbresor. Eller egentligen alltid. Alla gånger blir det inte nå foton, men ofta hittas nog nå objekt.
Ankommen lite för tidigt till ett besök i Nykarleby, tänkte NIkonisten kolla om Brostugan fanns kvar. Det gjorde den. Fotoblicken fastnade dock på St Birgittas kyrka i morgonljuset. Det sa bara klick!
Wikipedia vet berätta om kyrkan! Men Nikonisten vet att Bo 'Bosse' Kronqvist kunde berätta mycket mera om den.
Nikonisten beslöt att någon gång besöka kyrkan och kolla hur den ser ut. Har varit där någon gång 1969 eller 1970 då mellanbrorsan Stefan konfirmerades där - tror jag.
Paus på p-plats nära Jeppis.
Följande paus på färden blev lite närmare Jakobstad, den byggnaden hittade Nikonisten inte på Wikipedia.
Vandring i de judiska kvarteren
Alltid i mellanåt hittar Nikonisten sej i överraskande omgivning. Denna gång en tretimmars traskning i de judiska kvarteren i Prag. Alldeles häftigt mycket kunskap delades ut. Bland annat att det verkligen inte var Hitler som uppfann den gula Davidsstjärnan som judarna bar som tecken. I en del länder var stjärnan dessutom blåvit, som Israels flagga. Inte visste Nikonisten heller att kippan, kalotten, bärs för att det skall finnas något mellan människan och Gud. Tyckte mej ända varit ganska vaken på kyrkohistorietimmarna ...
Men som sagt en lärorik vandring med proffsig guide Helena. Nikonisten har aldrig tidigare ens varit inne i en synagoga...
Lämpligt att börja vandringen vid Kafkastatyn och sen vidare till Kafka kaféet.
Nikonistens första synagoga evö.
Luckorna lär nog ska vara stängda i verksamma synagogor, men detta var ju ett muséum.
Denna synagoga var intressant. Det är verkligen inte skvättapeter som inredning. På väggarna finns det skrivet namnen på alla judar som dog under världskriget - alla!
Även koncentrationslägren fanns på väggen.
Prags första turistattraktion, den judiska gravgården. Mångfalt mera är begravda här än stenar; 100.000 begravda i 12.000 gravplatser.
Krypterat?
Den spanska synagogan. Verkligan praktfull.
Kanske lite passande tidpunkt att hänvisa till Ahasverus.
Kutna Hora - Sedlec - benigt värre
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten i äventyr som han måste bena ut. Ca 73,2 km från Prag stannar tåget vid Kutna Hora station och äventyret börjar.
En kort version om bakgrunden. Abboten från klostret Sedlic Heidenreich tog sej till Jerusalem och tog med sej hem en handfull jord från platsen där Jesus är begravd. Strödde ut jorden på ett område som blev en gravgård. Sen 'sålde' han gravplatser åt folk. 'Bli begravd bredvid Jesus' skulle det ha stått i en säljbroschyr från våra dagar.
Både pest och naturlig död fyllde gravplatsen, men efterfrågan var enorm. Så det togs belsut att gräva upp gravar. Benen förvarades i kyrkan.
En dag anställdes en person att reda upp i kyrkan och få ordning på benen. Det jobbade han med i 10 år. Han gjorde dem till konstverk.
Efter detta jobb fanns det inte mycket kvar av den mentala hälsan, han blev aldrig passlig mera. Men jag lovar att kyrkan är värd ett besök.
Ja -det är faktiskt äkta original ... 
Också läng gången finns det dödskallar. Notera att folk slänger mynt, skulle nog görbättre i kollekthåven.
Oberoende av allt, så tycker Nikonisten att det är konstverk - men är ju lite aaleis.
Men missa inte de andra kyrkorna i Kutna Hora, verkligt ståtliga, och de är verkligt stora.
Altarskåp med många fina detaljer.
Vi från kyrkogården över Kutna Hora.
Stenfontänen i Kutna Hora.
Återkommer ännu med ett par bilder från 'huvud'målet
Ingen präst ville ännu heller lyssna på Nikonistens synder, trots att jag satt i biktburen. Endast en vakt kom fram och tyckte jag kunde flytta på mej ...
Take care!
Ring ut Trettondaan ...
Alltid i mellanåt funderar Nikonisten på varför almanackan sparar på röda dagar mellan Trettondan å påsk. Måste ha något att göra med såte eller ngt. Nå Maria har sin bebådelsedag där i mellan och så finns där ju Nikonistdagen.
Trettondagen till ära laddar jag upp en bild som kunde symbolisera de tre vise männen. Men bara symbolisera. Det är sällan man hittar tre vise män på samma ställe nuförtiden, tror Nikonisten.
Trettondagen fick Nikonisten besöka 'hövåstan' och träffa mamma Doris. Det är bara så, att det hör till att köra via Kyrkbacken, för att kolla The Kyrkan. Denna gång präktig i 'morgonljus'.
Som tur hade långhelgen med sej uteväder. Dessutom märker man helt tydligt att dagarna har blivit längre. När ska de månne hitta på en 'njuta-av-grannväder' -skatt?
Tallinn i mörkret
Alltid i mellanåt är det spännande med kontraster. I Tallinn fanns det hur mycket som helst. Här kommer några aftonbilder för jämförelse.
Vokalensemblen Röster gav höstkonsert i Brändö
Alltid i mellanåt blir Brändö kyrka Nikonisten favoritkyrka. Det händer oftast under besöken. Färgerna och stämningen är så speciella (men inte alls fotovänliga). Orgeln har ett mjukt, skönt och meditativt drömmande ljud. I just love it!
Detta besök var det inte kyrkan som var huvudartisten. Vokalensemblen Röster gav en skön höstkonsert. Med fanns många av sångerna från Heaven Full of Stars, men också från Piazzollaprojektet. En glasorkester medverkade!
Några foton från konserten:
Vokalensemblen Röster i Brändö kyrka.
Maria Timoshenko har lett kören från 2012 och leder förutom Röster ett antal andra körer i nejden.
Ålandsbördige Elina Granlund, konsertens sångsolist, sjöng Panis Angelicum (César Franck)
Dan Andersson framförde vackra Priere á Notre Dame (Léon Boëllman)
Alla ni Kokkolabor, och andra som bor nära kulturens vagga, ska verkligen passa på att njuta av tonerna inkommande söndag kl 18 i stadskyrkan.
Några foton finns i WEBFOTOALBUMET!