Loppispaus
Alltid i mellanåt minns Nikonisten att allting har en ända men korven, den har två. Det var dags för sista skrottorgsloppiset på Vasa torg för denna sommar. I solskensdagenefterveneziad traskade Nikonisten sökande efter något han absolut inte behöver. Det brukar inte vara så lätt.
Här var den där juunejmit -avdelningen. Men eftersom där inte fanns Asterix & Obelix på tyska, sparade Nikonisten en slant.
Varken bordet eller plastmapparna intresserade.
Laihiahandlaren hade ändå lite retrotavara, Klubi-, Saimaa och Työmies var ju retrotidens office, med både word o excel.
Socialt är det i alla fall med alla loppisar. Inte för att Nikonisten nu är helt säker på hur socialt de där ungdomarna betedde sig, när de bara måste elda upp alla smällare som de inte orkade med på villaavslutningen. Bombagranatapang!
Men visst, den som söker han letar - Nikonisten hittade sent omcider intressantheter
Kolhydraterna är ju de som håller medmänniskorna på bra humör. Och i dag supertarjous. För tio västrubel fick man så många sockermunkar som man bara fick att rymmas i plastpåsen. Gissa om Nikonistfingrarna blev sockriga?
Men om man skall äta gårrmytsi munkar måste man röra på sej mera än Fingal Olsson. Och Nikonisten blev på direkten kär i en vacker och sportig velociped. Style!
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar